Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

”halsfluss, utslag, inflammerade ögon eller annat tecken som möjligen kan ange
en smittsam sjukdom” (Almquist 1890:10) – förutsatte rimligen också en kunskap
om elevens ”normala” framtoning, särskilt eftersom det var de små förändringarna
som var viktiga att upptäcka. I den meningen tycks kampen mot smittan
ha skapat förutsättningar för en närhet mellan lärare och elever, på så sätt att
läraren måste ha en relativt nära kontakt med eleverna. Å andra sidan kunde
kampen mot smittan skapa en distans, åtminstone på det rent fysiska planet.
Eleverna skulle inte sitta för nära varandra (Wirgin 1939:366), och sannolikt
kunde även läraren motivera sin fysiska distans till eleverna som ett sätt att
undvika smitta.
Moderniseringen och lyckan
Även om läraren tillskrevs ett ansvar för elevernas hälsa, var han inte ensam.
Lärarens hälsoupplysning och hälsokontroll var en del av ett samhälleligt projekt,
en strävan efter att modernisera samhället. Det skolhygieniska projektet känns
igen på dess utvecklingsoptimism, dess strävan efter att morgondagens barn och
vuxna skulle vara mindre sjuka. Urban Hjärne, (överläkare vid Stockholms folkskolor)
hade, enligt Svensk lärartidning, ”satt sig absolut före att utrota tuberkulosen
i skolorna – ett ännu långt avlägset mål men värt att sträva för” (Slt 1945/
43:1172). 128 Denna framtidstro kunde också bekräftas när man blickade bakåt på
skolhygienens landvinningar: ”Såsom följd av de åtgärder, som vidtagits, har det
inträtt en betydande sänkning av dödligheten i tuberkulos” konstaterade professor
Arvid Wallgren (1947:218 f). I Svenska folkskolans historia V (Fredriksson
1950:528–546) konstaterades att det fanns fler skolläkare, fler skolbad, mer
tandvård, mer skolbarnsbespisning och mer barnkoloniverksamhet. C. W. Herlitz
Skolhygienens historia berättar om hur hälsotillståndet under perioden 1945–
1959 var ”påfallande gott” (Herlitz 1961:185). Mindre tuberkulos, difteri, och en
kraftig ökning av medellängden hörde till framstegen (s. 181–185). Kampen mot
smittan var alltså inte en cirkulär kamp mot ständigt återkommande hälsoproblem.
Istället kunde idéer om ett bättre och friskare samhälle formuleras. Även om
läraren konfronterades med misär var det möjligt att se framtiden an med tillförsikt.
128 Mer precist kan kanske kampen mot smittan ses som en sorts modernitetens kamp mot
typiskt moderna patologier. Även om människan alltid drabbats av epidemier, var skapandet
av institutionen skolan för det stora flertalet barn, en historisk nyhet. Institutionen skolan,
kom att bli en modern plats för smittspridande. Men också en plats där smittan bekämpades,
som Lichtenstein påpekade (1947:85).
195