Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Läraren som teckentydare
Vad kan vi då säga om lärarens roll inom det skolhygieniska projektet? Vad var
lärarens ansvar, och vilken typ av kompetenser krävdes? Först ska det konstateras
att en hel del låg utanför lärarens ansvarsområde. Det var exempelvis inte
lärarens ansvar att se till att lokalerna var ändamålsenliga, och lärarens insatser
kunde kompletteras av den expertis som skolläkare och skolsköterskor representerade.
Inte desto mindre hade läraren, som särskilt skolläkaren C A Ljunggren
(1924) underströk, en central roll. Det var läraren som hade den dagliga kontakten
med eleverna, och därför kunde han arbeta sjukdomsförebyggande på flera
sätt. Han skulle se till att klassrummet vädrades, han skulle sköta en del av
undervisningen i hälsofrågor och inspektera elevernas hygien. Slutligen hade
läraren ett ansvar för att lägga märke till avvikelser i elevernas hälsa. Om de
drabbats av en smittsam sjukdom, var det centralt att eleven så snabbt som
möjligt avstängdes från skolan.
Lärarens uppgift att spåra sjukdomssymptom kan jämföras med läkarens. I en
historisk studie över relationen mellan läkare och patient har Johannisson (2004)
beskrivit läkarens arbete i termer av teckentydande. Läkarens arbete kretsar till
stor del kring att göra tolkningar, att på grundval av vaga symptom konstatera att
en viss sjukdom föreligger. Här finns en likhet med hur lärarens arbete kunde
beskrivas i en lärarhandledning från tidigt 1900-tal:
194
Läraren bör ihågkomma, att varje barn, som förhåller sig på ett annat sätt,
än det vanligen bör göra, kan misstänkas för att vara sjukt, och han bör vara
förtrogen med de tecken, som antyda, att en smittsjukdom är för handen, för
att kunna vidtaga nödiga åtgärder (Arcadius 1919:81).
Ett problem i detta sammanhang var inkubationstiden. Elever kunde vara
smittade utan att det fanns tecken som tydligt påvisade detta. Att bekämpa smitta
var därför ett motsägelsefullt projekt. Å ena sidan betonades vikten av ett snabbt
ingripande till exempel i form av en tidig isolering av sjuka elever (Lichtenstein
1947:201). Å andra sidan var grunden för att fatta isoleringsbeslut vag. Den
lärare som hade ambitionen att upptäcka sjukdomstecken behövde en stor lyhördhet:
Läraren bör dock, i synnerhet om en epidemi redan är gängse, icke vänta på
att flera sjukdomstecken skola förete sig, utan, om ett barn visar ändrat
utseende, matt blick, lider av huvudvärk och blir trött och fruset, hemsända
det med en upplysning till föräldrarna (helst skriftlig), att en sjukdom synes
vara i annalkande (Arcadius 1919:81).
Vad kan vi då säga om hur relationen till eleverna påverkades? Två, delvis motstridiga,
bilder framträder. Å ena sidan behövde läraren ha elevernas hälsotillstånd
under uppsikt. Detta måste ske med noggrannhet, eftersom det var viktigt
att tidigt identifiera avvikelser i hälsotillståndet. Att leta efter dessa avvikelser –