Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Men renlighet var bara en av flera aspekter av det skolhygieniska projektet.
Innebörden av begreppet kom att bli mycket vid, vilket illustreras av Skolöverstyrelsens
(1947) bok Skolhygien. I den 650 sidor tjocka boken skriver samtidens
experter om bland annat: matvanor, vänsterhänthet, talfel, ordblindhet, hållningsfel,
synrubbningar, tuberkulos, blindtarmsinflammation, struma, fallandesjuka,
observationsklasser, trötthet och medicinsk yrkesrådgivning.
Bland denna mångfald av problem och lösningar ska jag koncentrera undersökningen
på en särskild aspekt av det skolhygieniska projektet: kampen mot de
smittsamma sjukdomarna. Ett skäl till denna avgränsning är att vissa av sjukdomarna
var dödliga, vilket gör det möjligt att göra jämförelser med dagens krispedagogik.
Avgränsningen motiveras också av den centrala position som de
smittsamma sjukdomarna intog i arbetet för välmående i skolan under första
halvan av 1900-talet. ”Det största hindret för skolan att på grund av sjukdomar
fullgöra sin verksamhet åsamkas genom de epidemiska sjukdomarna”, skrev
professor Wilhelm Wernstedt (1931:185). I vissa fall kunde smittsamma sjukdomar
leda till att enskilda skolklasser eller hela skolor stängdes, antingen för att
alla var sjuka, eller för att förhindra vidare spridning.
Att skolor är smittsamma platser beskrevs tidigt i historien som ett problem. 121
Skolor är tätbefolkade platser och det är därför inte konstigt att smittsjukdomar
spridas ”synnerligen lätt i skolorna” som det påpekades i en lärarhandledning
(Arcadius 1919:79). I denna kamp mot smittan, liksom inom det skolhygieniska
projektet generellt, spelade läkarkåren en central roll (Hammarberg 2001). Men
de skolhygieniska diskussionerna fördes inte bara av läkare. I Hildingers Folkskolepedagogik
(1923:57–65) handlar ett åtta sidor långt avsnitt om smittsamma
sjukdomar, vilket får ses som mycket i en allmän lärarhandledning (se även
Arcadius 1919:78–84). Till viss del kan det stora intresset för smittan förklaras
av att smittobegreppet tillämpades tämligen frikostigt. En rad olika sjukdomar
ansågs smittsamma, till exempel nervösa sjukdomar, epilepsi och danssjuka
(Hildinger 1923:63; Warfwinge 1899:299–301; Brinke 1934:46f). Vissa av de
smittsamma sjukdomarna var dock värre än andra, genom att de var dödliga. Hit
hörde scharlakansfeber, som var:
186
en mycket allvarlig sjukdom, då dödligheten vid vissa epidemier kan uppgå
till 20–30%, och då sjukdomen dessutom mycket ofta har svåra följdsjuk-
klassrum beskrevs också i Hildingers Folkskolepedagogik (1923). Han menade att ”luftens
förskämning” i skolsalen, framförallt hade att göra med eleverna och deras kläder: ”Om de
icke hålla sina tänder i ordning med borste, [not] blir andedräkten illaluktande, och om deras
hud icke hålles ren, inte bara på händerna och i ansiktet utan på hela kroppen och särskilt på
fötterna, så blir även deras kroppsutdunstning osund. Därför vore det ur alla synpunkter
fördelaktigt, om det vid varje skola kunde inrättas skolbad” (Hildinger 1923:35).
121 ”Hvarje lärjunge skall, då han sig till intagning i skolan anmäler, wara försedd med betyg
om sin ålder och vaccination, samt att han ej weterligen är med smittosam sjukdom behäftad.
Sådan anmälan göres wid hwarje lästermins början hos direktionen, som pröfwar, om den
sökande får i skolan intagas” (Reglementet för Upsala folkskola i Oldberg 1846:144).