Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Skolverkets attitydundersökningar, som genomförts regelbundet sedan 1993, har
berört en liknande problematik. Där finns en fråga om hur lätt eleverna tycker det
är att vända sig till någon i skolan om skolrelaterade problem uppstår. 119 Svaren
på frågan har ändrat sig på ett ganska uppseendeväckande sätt på endast tio års
tid. 1993 var det 50 procent av eleverna som menade att det var mycket lätt eller
ganska lätt att vända sig till läraren. 2003 hade siffran stigit till 78 procent (Skolverket
2004b:98). Genom att frågan avgränsar sig till ”skolrelaterade” problem
täcker den inte direkt in de ”privata” problem (om nu en sådan avgränsning är
rimlig) som här har behandlats, men det verkar inte osannolikt att det finns en
relation mellan de båda fenomenen.
I kapitlet om lögnen skildrades den form av seende som är övervakande och
disciplinerande. Den form av seende som har skildrats i detta kapitel är av en
annan art. Seendet beskrivs nu som något som eleven söker – och som läraren
ibland sviker. Om den panoptiska pedagogiken präglades av skyldigheten att visa
sig, formuleras i den senmoderna pedagogiken en rättighet att bli sedd. Snarare
än att förmedla budskapet att man inte kan gömma sig i massan, är idealet att
man inte ska få försvinna i mängden.
119 Den exakta ordalydelsen är: ”Hur lätt eller svårt skulle Du ha det att vända Dig till någon i
skolan om du får problem som har med skolan att göra ” (Skolverket 2004b:98).
184