Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

sättning av redskap som är ägnade åt kommunikation. För det tredje pekar
Bühlers undersökning på svårigheten att skapa en sådan typ av kommunikation
mellan lärare och elever. Bühler fick i egenskap av forskare tillåtelse att läsa dagböcker.
Hon fick ett förtroende som lärare (eller andra människor) i normala fall
inte får. Eller mer exakt: Bühler fick ett förtroende som lärare historiskt sett inte
har fått, men som blir vanligare när elever börjar skriva loggböcker.
Diskussion
Det faktum att elever mår dåligt är inte ett tillräckligt villkor för att läraren
kommer att uppleva eller tillskrivas ett moraliskt ansvar. En central betingelse är
att läraren förväntas se elevens lidanden, och/eller ges möjligheter att se dem.
Vad gäller förväntningarna så skildrades inledningsvis en blindhet som kunde
uppfattas som acceptabel eftersom den mer eller mindre ansågs oundviklig.
Lärarens blindhet hade inte att göra med dess ovilja att se utan med elevens
ovilja att visa sig. Detta står i stark kontrast till dagens uttryckliga förväntningar
om att läraren ska se eleverna. Oförmågan att se knyts nu till lärarens brist på
engagemang (”skandaliserad blindhet”). Efter att ha skildrat hur förväntningarna
på lärarna har förändrats, analyserades olika sätt varpå ett seende i praktiken har
möjliggjorts. Fenomenet förtroenden från elever och föräldrar tilldelades här en
särskild plats, och relaterades till tendenser som intimisering, expressionism,
mentorskap, ökade föräldrakontakter och loggboken.
Sammantaget framträder en bild av den hjälpsökande eleven som objekt för
lärares arbete. Det är en bild som tycks säga något om vad det kan innebära att
vara lärare i det senmoderna samhället. Hur omfattande tendensen är och hur
variationen mellan olika lärare, elever och skolor ser ut är svårt att säga. Att vissa
elever och föräldrar vänder sig till läraren med sina personliga problem innebär
inte att många gör det. Men genom att lärare arbetar med så många elever
samtidigt räcker det med att en minoritet är öppna inför läraren för att det ska ha
en inverkan på arbetet. Likväl går det inte att säga när processen påbörjades eller
nådde sin höjdpunkt. En lärare, som arbetat sedan 1964, beskriver att elever av
idag är väldigt öppna i olika typer av frågor, vilket bland annat tar sig utryck i att
de berättar om när de inte har mått bra. Han ser det som en tydlig tendens, som
dock är svår att sätta datumstämpel på:
I: Den typen av förtroenden, är det något som har blivit vanligare?
L: Det har blivit otroligt mycket vanligare. Man kan säga att det har blivit
oändligt mycket vanligare. Men vilket tidsperspektiv jag ska dra till med,
jag tycker att det har varit vanligt ganska länge. Men hur långt är länge …
(IP 5/2004).
183