Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

10
som man tycker otroligt synd om alltså. Där skolan är den viktigaste
punkten för den eleven utav allt. Fast det inte märks, därför att det kan vara
våldsamt och så i skolan. Men, som aldrig är borta, därför att det är den
enda trygga tillvaron, den enda fasta tillvaron. De kanske har föräldrar som
sitter inne båda två. Det finns väldigt mycket sånt där. Eller elever som har
varit ruskigt svårt sjuka, och man inte riktigt vetat hur länge de ska klara
sig. Och såna situationer är ju fortfarande, jag har haft två stycken i skolan
där elever har dött. Det är inte lätt att handskas med såna situationer. Inte
med kamrater och så heller alltså. Det har varit jätte-jättetufft. Så att, det är
svårt (IP8/2004).
Gemensamt för fostrans- och omsorgsarbetet är att de rymmer inslag som kan
uppfattas som problematiska, och det är just detta som gör det intressant att
studera. Fostran och omsorg kan också innebära mycket positivt, men det är inte
detta som står i centrum i denna undersökning. Den ”trevliga”, roliga och
meningsfulla aspekten av relationen till eleverna kommer inte att fokuseras, trots
att den av allt att döma är framträdande för många lärare. Det är också därför jag
har valt att definiera fostran och omsorg som att motverka något negativt snarare
än att frambringa något positivt.
Det ska påpekas att distinktionen mellan omsorg och fostran är analytisk. När
vi närmar oss specifika handlingar i skolvardagen är det inte alltid lätt att
benämna dem som det ena eller det andra. Vilken uppgift fyller en lärare som
försöker förhindra en elev från att skolka? Är det en form av omsorg, ett ansvar
för lärandet, eller ett fostransprojekt? Förmodligen är det alla tre saker samtidigt.
All fostran har alltid, även då den varit brutal, kunnat framställa sig själv som
varandes i individens tjänst. Den har alltid varit ”for your own good” (Miller
1980/1984). Denna svårighet att skilja fostran och omsorg åt hänger också
samman med att det sällan är lätt att se ett barn som antingen lidande eller normbrytande.
Särskilt utifrån en psykologiserad barndomsuppfattning kommer det
normbrytande barnet också att kunna uppfattas som ett lidande barn. Fostran och
omsorg kan också framstå som liknande dimensioner när de ställs mot den i snäv
mening pedagogiska rollen. Som en samlingsbeteckning på fostran och omsorg
kommer jag att använda ”den sociala dimensionen” i lärares arbete.
Trots att distinktionen inte i alla lägen är självklar menar jag emellertid att den
är fruktbar. För det första, att det ibland finns en överlappning mellan fostran och
omsorg innebär inte att det alltid finns det. För det andra, distinktionen uppmanar
till att söka efter fenomen i två olika riktningar, och underlättar därför en mer
fyllig representation av de problem som lärare kan brottas med. En större variation
av fenomen kan på så vis urskiljas. För det tredje, genom att urskilja två
logiker (motverka lidande och motverka normbrott) kan vi se att dessa kan
hamna i konflikt med varandra. En handling som är ägnad att upprätthålla ordningen
i klassen kan samtidigt vara problematisk sett ur välmåendesynvinkel. Ett