Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

interaktionen mellan lärare och elev/förälder i sig kan bära på förväntningar på
läraren.
Att möjliggöra seende
I det följande ska ett antal processer studeras som förenas av att de på ett
specifikt sätt bidragit till att elevers problem kan synliggöras som ett moraliskt
ansvar för läraren. Det handlar om olika faktorer som möjliggör ett seende som
går bortom en avgränsad elevroll där elevens privata jag görs osynligt.
Utgångspunkten är att lärarens moraliska ansvar inför eleven kommer att se
olika ut beroende på vilka delar av skolbarnet som kommer till uttryck. Ett möte
med ”halva” personer (elever) eller ”hela” personer (”människor”) skapar olika
typer av moraliskt ansvar. Bauman har illustrerat arten i det som här kallas halva
människors möten. Han skriver om hur vissa typen av möten människor emellan
är fragmentariska:
De är fragmentariska i så måtto som endast en del av de mångsidiga jagen
och deras mångfaldiga begär och intressen är engagerade i mötet – resten är
tillfälligt avstängt, har förstulet förts åt sidan eller hålls uttryckligen tillbaka
som privat (det vill säga förutsätts sakna betydelse för detta möte här och
nu) (Bauman 1995/1997:67).
Det finns en rad olika sociala sammanhang där människor på detta sätt ”träffas
utan att egentligen mötas” (ibid:69). När vi går till banken är vi kunder, när vi
vandrar längs gatan i en stad är vi flanörer. Det finns oftast ingen förväntan om
att privata aspekter ska lyftas fram i interaktionen. Konsekvensen är att det sällan
uppstår ett moraliskt ansvar inför den andra, eftersom stora delar av dennes
person är dolda.
Även mötet mellan lärare och elev kan ha en sådan karaktär. I Läraren och
lärarens gärning menade Karl Nordlund att läraren främst ser eleven i en situation:
i skolbänken. ”Vad som finns där bakom, därom vet läraren ofta föga eller
intet” (Nordlund 1922:73). Nordlund menade att läraren fick en ytlig relation till
eleven, eftersom denna inte uppvisade de privata sidorna för läraren. Elevens
relation till läraren beskrevs som månens relation till jorden: ”han vänder alltid
samma sida till” (ibid). Den metaforen haltar dock på en punkt. Lärarens fragmentariska
seende är inte en naturlag. Det som nu ska diskuteras är ett antal
utvecklingslinjer som gör det möjligt att göra elevens privata liv mer synligt för
lärare.
Informalisering och intimisering
Den första tendensen handlar om graden av närhet. I ett läroverksminne från
tidigt 1900-tal beskrevs att eleverna hade svårt att tänka sig att lärarna var
171