Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Förberedelse för lärande
Hur ser då relationen mellan samtid och framtid ut idag? Den frågan har jag
delvis försökt få ett svar på genom att till ett antal lärare ställa frågan om vad de
vill att eleverna får med sig från sin studietid. Så här lyder ett ganska typiskt
svar:
162
Det viktigaste är att de har ett bra självförtroende. Att de känner att de
duger. Att jag duger som jag är. För det är ju det de skaffar sig egentligen
under de här åren, mellan sexan och nian. Att de tar ansvar för sig själva, att
de vet vad de vill. Då tror jag att det funkar, då behöver man inte vara
världsbäst i allting. Det händer ju mycket, det händer mycket över ett
sommarlov. Kan man ge dem det här självförtroendet, att man vågar ge sig
på nya saker, så att man inte kommer till gymnasiet och är livrädd – jag kan
inte engelska och jag kan inte [ohörbart] – utan, jag kan det jag kan, det här
kommer nog gå bra. Så den här positiva bilden av sig själv, för det är
många, det har vi tyvärr, många elever som, i årskurs 7, årskurs 8, har
väldigt negativa bilder av sig själva (IP 4/2004).
En annan lärare uttrycker sitt mål på följande sätt: ”Jag vill att de ska tycka, att
de här ämnena som jag har undervisat i, att de har varit roliga, att de tycker om
dem” (IP 7/2004). Åter en annan önskar att eleverna utvecklar ”en slags hunger
efter mer kunskap” (IP 9/2004), och ytterligare en vill uppnå känslan av ”glädje i
att lära sig. Glädje i att få kunskaper” (IP 12/2005).
I lärarnas intervjusvar framträder ett särskilt tema: betydelsen av att skolan
uppfattas som lustfylld och stimulerar till ett fortsatt lärande. Dessa målsättningar
är inga isolerade fenomen. De ligger i linje med idag rådande tankar om att lust
att lära är ett viktigt inslag i den goda skolan. I Lpo 94 nämns uttrycket vid tre
tillfällen, på Internet cirka 87 800 gånger (på googles sökmotor 2006-04-21). Om
sökningen kombineras med ordet ”skolplan” får man cirka 13 800 träffar (google
2006-04-21).
Representerar denna tilltro till det lustfyllda lärandet något nytt? I viss mån
inte, eftersom pedagoger sedan länge verkat för att skapa en miljö av välmående i
skolan. Det har dels funnits olika typer av skolsociala anordningar (skolbespisning,
skolbad, fria läroböcker) och dels argument som kretsat kring hur själva
lärandet ska anordnas. Ett exempel på denna tradition är tvåbandsverket Arbetsskola
– arbetsglädje (Gierow, Hellsten & Malmberg 1936; 1937). Samtidigt
kunde denna tradition motsägas av argumentet att skolan måste förbereda för
livet – ett liv som inte kunde styras av arbetsglädje allena. Det som är tidstypiskt
för dagens lustideal är att denna gamla invändning har förlorat något av sin
trovärdighet, i takt med att lärandet inte längre bara förbereder för arbete. Dagens
lustideal bör ses i ljuset av föreställningen om det livslånga lärandet.