Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

160
räkna med, som från alla håll lyckönskas. Han iklädes helt plötsligt alla de
vuxnas attribut, och den vackra studentmössan och den för ändamålet anskaffade
nya kostymen göra honom till en ny, helt förvandlad företeelse
(Nordfeldt 1943:76).
Begreppet mognad spelade länge en central roll i synen på skolans syfte. Mognad
kunde rentav framställas som utbildningens mål. Torsten Husén hävdade exempelvis
i sin bok Pedagogisk psykologi: ”Bortsett från den speciella yrkesutbildningen
har uppfostran som mål den mogna personligheten” (Husén 1965:30).
Vad det innebar att vara mogen samt hur och i vilken utsträckning detta kan ha
satt sin prägel på den pedagogiska praktiken är en intressant fråga. I ett skolminne
från en flickskola beskriver Maarja Talgre, som började skolan 1952, hur
man tidigt påmindes om sin kommande roll som ”dam”:
En gång åt Annika och jag oss sjuka på pepparkaksdeg, trots att vi nu
nästan blivit ”damer” – det var det som flickskolan ville göra oss till. Redan
som små, hungriga elvaåringar med lång skolväg, flera av oss åkte miltals
med tåg in till skolan i Göteborg, fick vi snubbor för att vi blivit sedda ute
på stan med kanelbullar i händerna. ”Kom flickorrr… Ni får inte äta bullar
på gatan! Det ser inte trevligt ut. Ni ska ju ändå bli små damer”. Sade
lärarinnorna och rektorn nästan unisont (Talgre 1989:177).
Vad innebar då begreppet mognad för synen på lidandet? Torsten Husén
kopplade ihop mognadsprocessen med värdet av affektiv kontroll. Mognadsprocessen
kännetecknas, enligt Husén, av ”ett avtagande av det ohejdade självmedlidandet”
(1944:111). Att vara mogen handlar om att snarare tycka synd om
andra, än att tycka synd om sig själv, menade Husén. En förmåga att kontrollera
sina impulser hör också till mognadens särdrag, konstaterades i en annan Husénbok:
Barnet handlar ”impulsivt”. Det ser godsakerna och griper genast efter dem.
Den vuxne förmår betvinga ögonblickets impulser till förmån för senare
tillfredställelse. Alla pengarna spenderas inte på godsaker, utan han
planerar deras användning för att täcka ett bredare behovsregister. Den
mogna människan arbetar mera på längre sikt (Husén 1965:31).
Andra drog mer långtgående slutsatser utifrån idén om mognad. Wilhelm
Sjöstrand underströk att nuets lycka inte alltid bör överskugga vikten av vad som
kommer i framtiden:
Vi få ej stirra oss blinda på barndomens lycka utan måste även betrakta
denna tid som en förberedelse för verksamheten som samhällsmedlem. Vi
böra, som jag ovan uttryckt det, se den blivande vuxne i barnet (Sjöstrand
1952:86).