Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Mognad
Att skolan är en plats som förbereder för framtiden har även tagit sig uttryck i
tilltron till begreppet mognad. Vid sidan av barns rätt att vara barn, har en stark
tankefigur också varit barnets skyldighet att steg för steg bli mer moget. Denna
tilltro till mognadsprocessen har bland annat kunnat motiveras utifrån en syn på
barn som problematiska och vuxna som förebildliga. Ett exempel på detta är
skriften Ungdomens själsliv och fostran under brytningsåren (1932) där läkaren
Wilhelm Wernstedt gav en översikt över barns egenskaper. Barn beskrevs som
mer lättpåverkbara, mer egoistiska, de hade mindre självkontroll, svårare att
skilja mellan fantasi och verklighet, och de hade ett lågt utvecklat förstånd.
Wernstedt ville med denna uppräkning av egenskaper inte klandra barnet, utan
istället peka på att det var barnets natur, och ingenting man skulle moralisera
över. Efter att ha karakteriserat barnets psyke ställde Wernstedt frågan hur barnet
kan förvandlas till en vuxen människa:
Hur kommer barnet från detta tillstånd av, man kan väl säga, fysiologisk
själslig mindervärdighet över i den skarpt utmejslade, fast sammanhållna
och till en sluten enhet hopsvetsade väsenstyp, som är den fullvuxna människans
kännemärke? (Wernstedt 1932:4).
Att bli vuxen var alltså inte bara att åldras. Mognadsprocessen kunde beskrivas
som ett framsteg, som en utveckling från det låga till det höga. Således blev
puberteten den tid ”då hela människan skall lyftas upp på ett högre utvecklingsplan,
danas till högre, reella uppgifter” (Wernstedt 1932:11).
Idén om skolan som en plats för mognadsprocesser har också materialiserats i
skolans slutpunkt: examen. Läroverkens studentexamen hade under perioden
1878–1905 beteckningen mogenhetsprövning (Sagnér 1968:210 f). Att det senare
bytte namn till studentexamen förhindrar inte att den har setts som en viktig
mognadsritual. Ulla Johansson konstaterar i sin studie av läroverken att många
elever kommer ihåg det exakta datumet för examen mer än 50 år efteråt
(Johansson 2000:113). Dess karaktär av mognadsritual illustreras även i läroverksrektor
Axel Nordfeldts (1943) memoarer. Han förde där ett resonemang om
studentexamens betydelse för vuxenblivandet. Under själva studietiden var
elevernas status låg: de fick stå ut med stora inskränkningar i den individuella
friheten och sträng disciplin. Eleverna var ”ofta ganska tarvligt klädda” och
saknade de friheter som jämnåriga lönearbetare hade (till exempel rätt att röka).
Om vi liknar skolgången vid en förberedelseprocess, kan vi säga att denna process
innebar hårt arbete och låg social status. Detta tillstånd varade dock inte för
evigt, utan kom tvärt att upphöra med examen:
Allt detta vändes upp och ned i och med avläggandet av studentexamen.
Den nybakade studenten blir, särskilt i mindre samhällen, en person att
159