Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Det är just som ett moraliskt budskap om att se framtiden an som sparverksamheten
ska ses. Förvisso fanns det en retorik om att barnens sparande skulle gynna
nationens välstånd, men ett sådant resonemang förefaller besynnerligt. Låt vara
att sparande var en samhällelig dygd, men varför var det skolans ansvar att
utveckla denna? Varför var det inte en privatsak? Hur kommer det sig att en
social kategori som inte lönearbetade ändå förväntades spara, och dessutom
rentav kunde beskrivas som nationens ekonomiska ryggrad? Frågorna blir
mindre gåtfulla om vi tar hänsyn till sparandets karaktärsdanande effekter. Att
spara var att ägna sig åt försakelse och självbehärskning, och kunde därför beskrivas
som en form av ”moralisk gymnastik” (Nilsson 1913:7).
[Sparverksamhetens] viktigaste uppgift är givetvis inte att samla pengar. Att
vänja ungdomen vid sparsamhet och uppfostra den till att kunna övervinna
sig själv, att kunna tygla tillfälliga nycker för att därigenom tillgodose
värdefulla behov, att lära den förstå penningars värde och uppgift och att på
rätt sätt handha dem, att uppfostra de unga till ekonomiskt tänkande och en
ordnad, sparsam hushållning samt lära dem att känna och förstå arbetets
värde och betydelse, det är något av sparverksamhetens mål och syften (Ft
1937/10:12).
Att det fanns ett moraliserande perspektiv var särskilt uppenbart i handboken
Uppfostran till sparsamhet (Brisman, Lidman & Lindberg 1931:31), där det
talades om att framförallt ”lägre stående folk” tenderade att sätta nuets krav
framför framtiden. Sparandet sattes samman med en viss typ av dispositioner,
som hade att göra med förmågan att försaka sina aktuella behov. ”Sparandet är
framförallt en karaktärens sak. Att spara är att öva självbehärskning, att försaka
en njutning, som står att plocka i nuet” (s. 66). Fortfarande i Jon Naeslunds bok
Allmän undervisningsmetodik (1963:13) underströks sparandes karaktärsdanande
effekter. Han menade att skolans ekonomiska fostran är personlighetsutvecklande
genom att den lär eleven att se livet som en investering. 110 Som vi senare ska se
var dock sparsamhetsdygden vid denna tid på väg ut.
110 ”Skolsparverksamheten är ett annat inslag i arbetet på att fostra eleverna i ekonomiska ting.
Här gäller det att tidigt hos dem grundlägga sunda sparvanor. I sin strävan att få dem att avstå
från näraliggande mål – lätta att förverkliga – till förmån för mer avlägsna och svåruppnåeliga
bidrar skolsparverksamheten även till deras personlighetsfostran” (Naeslund 1963:13).
157