Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

och uppmärksammad under 1900-talets första hälft. 1921 föreslogs i ett betänkande
att sparverksamhet skulle bli obligatorisk i folkskolan, men förslaget
fick mycket kritik eftersom många menade att verksamheten bäst sköttes på
frivillig grund. Så kom det att förbli, och på 1940-talet har det uppskattats att 70
procent av folkskolebarnen deltog i verksamheten (Fredriksson 1950:473).
En milstolpe i utvecklingen var det första numret av Lyckoslanten, som
började ges ut 1926. 109 Tidningen var betydelsefull inte minst med tanke på den
enorma spridning den fick (den utdelades gratis i skolor som hade sparverksamhet).
På 1940-talet konstaterades i lärarpressen att Lyckoslanten hade en upplaga
på en halv miljon, och därmed var Europas största barntidning (Tfsl 1943/4:
64).
Namnet Lyckoslanten antyder att det fanns en relation mellan lycka och
sparande. I det första numret skrev Victor Schneider (ordförande i Svenska sparbanksföreningens
styrelse) en text där denna relation berördes. Barnen avråddes
från att köpa karameller, en bakelse eller ägna sig åt annan form av konsumtion i
nuet. Att istället spara pengarna skulle i det långa loppet skapa lyckligare
människor: ”Spara Din slant, låt den bli lyckoslant, och Du har, som varje annan
duktig pojke och flicka, allaredan börjat bygga på Din lycka” (Lyckoslanten
1926/1:1, faksimil i Blixt 1960). Det handlade dock inte bara om att skapa
lyckliga individer. Ett mer socialt syfte skrevs också fram. Genom att den
sparade slanten kunde lånas ut till andra kunde den också bidra till lyckan för de
som ville bygga sitt eget hem, studera eller skaffa sig en egen verkstad. ”Din
lyckoslant räcker så långt. Den blir till hjälp för Dig själv, för Dina föräldrar, för
hela landet. Alla få gagn av din sparade lyckoslant” (ibid:2). Här ser vi en
särskild vision av lyckans grundläggande drag. För det första beskrivs lyckan
som ett projekt, som något man bygger. Lyckan ackumuleras steg för steg, för att
i framtiden kunna realiseras. För det andra handlar det inte enbart om en
individuell lycka, utan även om kollektiv lycka.
Moralen kom också till uttryck i de slagord som elever själva skickade in i en
tävling som Postsparbanken utlyste på 1940-talet. Uppgiften var att sända in egna
eller lokala varianter av sparslagord av typen ”den som spar han har”. Fem tusen
skolbarn deltog, och några av de vinnande bidragen var:
156
”Mitt land jag gagnar och försvarar, med varje liten slant jag sparar”
”Ju fetare kök, desto magrare testamente”
”Min spardag är var dag”
”Spara lite men envist”
”Köper jag en slickepinne, blir mitt öre blott ett minne”
”Bio nix – kassan fix” (Slt 1941/51–2:1364).
109 Utgivare var Avdelningen för skolpropaganda inom Svenska Sparbanksföreningen. Tidningen
redigerades av folkskolläraren Torsten Palmquist (Fredriksson 1950 V:473).