Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

150
8. Lidande och lycka i samtid och framtid
Att människors lidande kan begripliggöras på olika sätt beroende på det
samhälleliga sammanhanget har beskrivits inom historisk och antropologisk
forskning (Kallenberg 1992; Sachs 2002). Lidandet kan å ena sidan ses som
något meningslöst och obegripligt. Å andra sidan kan det under vissa omständigheter
göras begripligt, meningsfullt och rentav nyttigt, såsom i många initiationsriter
där tillfogandet av fysiskt lidande är en integrerad beståndsdel. Om det är så
att man i olika historiska tidsperioder har skilda synsätt på lidande och lycka,
verkar det sannolikt att lärarens roll som omsorgsarbetare påverkas. Förväntningarna
på vad lärare bör och inte bör göra är rimligtvis relaterade till synen på
lidandet som sådant. Det är den första utgångspunkten för det här kapitlet.
En andra utgångspunkt är att förändrade synsätt på lidandet kan studeras på
ett specifikt sätt. Mitt förslag är att synen på lidande delvis tar form utifrån ett för
skolan institutionellt särdrag: att skolan förbereder för framtiden. Till skillnad
från sjukhuset, mentalsjukhuset och fängelset (institutioner som enligt Foucault
liknar skolan) är skolan traditionellt sett en plats som man endast kan gå i en
enda gång i sitt liv. Skolan är en plats där man börjar men inte slutar sitt liv.
Skolan är med andra ord en plats som förbereder för framtiden. Denna egenskap
är inte tidlös, den har istället beskrivits som utmärkande för en modern gräns
mellan vuxna och barn:
Henceforth it was recognized that the child was not yet ready for life, and
that he had to be subjected to a special treatment, a sort of quarantine, before
he was allowed to join the adults (Aries 1960/1962:412).
Att skolan förbereder för framtiden kan ses som ett institutionellt särdrag, men
det betyder inte att innebörden i att förbereda har varit identisk genom årens
lopp. I det följande kommer tre uppfattningar om skolans förberedande roll att
urskiljas: förberedelse för evigheten, förberedelse för samhället samt förberedelse
för lärande. Dessa tre perspektiv på skolans förberedande roll tycks resultera i
kvalitativt olika sätt att formulera frågan om lycka och lidande. Därmed tycks de
också implicera tre olika typer av moraliskt ansvar för läraren.
Förberedelse för evigheten
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var skolan fortfarande starkt
religiöst präglad. I exempelvis Sandbergs (1870:175) lärarhandledning beskrevs
läraren som ”ett Guds redskap på jorden”. Det religiösa perspektivet satte sin
prägel på idén om skolan som en förberedande praktik. Framtiden var inte några
futtiga decennier mellan skolan och graven. Framtiden var evig och livet blott ett