Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Ett första uttryck för skolifieringen har att göra med hur mycket elevernas
fritid regleras och synen på skolans rätt att bestraffa handlingar under fritiden. I
1878 års skollag (§ 49) diskuterades ordning och tukt och med detta menades
inte bara ordning i skolan. Lärjungarna uppmuntrades att ha fint i sin bostad, att
inte vistas på värdshus, källare och biljarder. De skulle heller inte spela kort eller
tärning. Redan i och med 1905 års läroverksstadga hade dessa förbud försvunnit,
men så sent som i 1958 års läroverksstadga angavs att lärjungarna skulle iaktta
ett anständigt uppförande utom skolan och under ferietid (§ 50). I 1955 års
Undervisningsplan för rikets folkskolor sades det att eleverna skulle ”tillhållas att
utom skolan (på gator och vägar, vid resor, vid besök i butiker, bibliotek eller
andra offentliga lokaler) visa hänsyn mot andra och iaktta ett korrekt uppträdande”
(U55:8). Fram till åtminstone 1950-talet fanns det också ordningsregler
som förbjöd elever att exempelvis röka även under sin fritid (Tfsl 1940/
5:89; Tfsl 1959/22:557; Tfsl 1959/25:691). Elevens skyldighet att sköta sig på
fritiden kunde också ta sig uttryck i elevens uppförandebetyg. En elev som skötte
sig bra i skolan kunde ändå få sänkt uppförandebetyg om den gjorde sig skyldig
till upprepade snatterier utanför skolan (Regnér 1948:87). Vissa förseelser utanför
skolan kunde rentav rankas som mer allvarliga än förseelser i skolan. Att uppträda
berusad på allmän plats sågs som långt mer allvarligt än att röka i skolans
lokaler enligt en bedömningsnorm för betygen i ordning och uppförande (Tfsl
1953/34:759). Inom lärarkåren stödde i slutet av 1940-talet en majoritet tanken
att uppförandebetygen skulle påverkas av beteenden utanför skolan. Enligt en
enkätundersökning ansåg 57 procent av lärarna att förseelser som begåtts utanför
skolan och på elevens fritid skulle medföra sänkt betyg i uppförande (SOU
1950:3, s. 37).
Skolans fostran sträckte sig alltså utanför skolans eget område. Ett brott mot
denna tradition går emellertid att iaktta i 1962 års läroplan. Den tidigare traditionen
av att uppförandebetyg kunde inkludera beteenden utanför skolan kom nu
att brytas. Betygen i ordning och uppförande skulle endast avse beteenden inom
skolan eller dess omedelbara närhet. De skulle dessutom endast avse elevens
kontakter med skolan, dess personal och andra elever (Lgr 62:93). Några år
tidigare hade Skolöverstyrelsen i sina anvisningar för fostran och undervisning
(Skolöverstyrelsen 1959:25) anvisat att skolors ordningsregler inte skulle omfatta
elevers beteende utanför skolan. Förbud mot tobaksrökning, alkoholförtäring,
restaurangbesök och utevistelse efter en viss tid sades inte vara effektiva, eftersom
skolan inte kunde kontrollera att de efterlevdes. Istället för förbud skulle
skolan begränsa sig till att ge rekommendationer. Allt detta kan ses som en
indikation på en skolifiering av det område som auktoriteten förväntas täcka.
Skolan hade inte längre rätt att utfärda förbud och att sanktionera beteende utan-
141