Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

svarande sätt möter inte läraren under hela lektionerna ett fulltaligt elevkollektiv.
I en etnografisk studie har Dovemark (2004:200–202) visat att lektionerna ofta
bestod av korta genomgångar (framstressade av de duktiga eleverna som ville
sätta igång med att jobba), följda av att eleverna fick möjlighet att själva välja
plats för det egna arbetet, vilket resulterade i att klassrummet snabbt tömdes på
de flesta eleverna. Det som är gemensamt för dessa två trender är att de ger en
ökad möjlighet till individuella möten mellan lärare och elev, och att lärarens
möte med klassen som helhet blir en minskande del av arbetet.
I takt med att skolan individualiseras är det sannolikt att också disciplinproblem
och motstånd individualiseras. 100 Ett belysande exempel på det är
fuskets transformationer. Fusk kunde tidigare framställas som ett socialt
problem: fusket kunde sprida sig som en epidemi i skolan, och genom viskningen
förmedlades de rätta svaren mellan eleverna (Söderlund 1937). Denna traditionella
form av fusk kan kontrasteras mot en typiskt senmodern form av fusk: att
kopiera texter från Internet (Långström & Viklund 2006:69). Det är en form av
fusk där kamraternas hjälpsamhet är överflödig. Här har fusket individualiserats.
Det allra tydligaste exemplet på en individualisering är dock den ökade uppmärksamhet
som mobbning har fått från och med 1970-talet, och som har inneburit
att skolklassen inte ses som en homogen, enhetlig massa som strider mot
läraren, utan som en heterogen samling individer som angriper varandra. Denna
förändring förefaller också utmana föreställningen om varför lärarauktoritet
behövs. Av tradition brukar auktoritet beskrivas som en funktion av att lärare och
elever lever i olika världar och att läraren av den anledningen, för att försvara
kulturen och vuxenvärldens normer, kommer att få en roll som fostrare. Detta
framhålls än idag inom forskning som ett skäl till att lärare behöver auktoritet
(Pace & Hemmings 2006:14–16). För att förstå ett fenomen som mobbning är
den emellertid bristfällig. I och med att elevkollektivet i så hög grad beskrivs
som splittrat kommer auktoriteten även att aktualiseras av helt andra skäl.
Auktoritetens syfte är då inte bara att skapa respekt för sig själv, utan att få de
underlydande att respektera varandra.
Normalisering och kollegialisering
En annan förändring handlar om i vilken utsträckning läraren förväntas vara en
auktoritet. Det finns de som försökt fastställa auktoritetens väsen utan att ta
hänsyn till denna fråga. Hannah Arendt (1968/2004:102 f) menar exempelvis att
auktoritet kännetecknas av att den kräver lydnad, men utan att behöva varken
tvång eller argumentation. Utifrån en sådan definition kunde vi på ett rent
100 Dessa har förvisso alltid funnits, kanske till en övervägande del. Elever har kommit för sent,
glömt böcker, hoppat över läxa och dagdrömt på lektionerna på ett högst individuellt sätt.
Men samtidigt som de individuella normbrotten förekommit har de kollektiva normbrotten
fått en stor uppmärksamhet.
136