Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Rättvisan avförtrollas?
Det har nu blivit dags att föra en diskussion om straff i den senmoderna skolan.
En uppenbar förändring som skett är att vissa traditionella straff har försvunnit –
mest påtagligt vitsorden i uppförande och ordning samt agan. Samtidigt sker
andra mer osynliga förändringar av de olika föreställningar som varit knutna till
straffen. I det följande ska jag diskutera i vilken mån rättviseideologin utmanats
under den senare halvan av 1900-talet. Jag kommer att identifiera mekanismer
som bidrar till att minska värdet av rättvisa straff.
Från syndajakt till orsaksjakt
I en studie om urban education hävdar Gerald Grace (1978:173–177) att en av de
största förändringarna som skett i 1900-talets skola är att lärare i mindre utsträckning
talar om sina elever i moraliskt fördömande termer. Istället för en
absolut moral gör lärarna sig till talesmän för en mer kontextuellt definierad
moral, där förståelse och empati är centrala beståndsdelar.
Vad denna förändring kan bero på diskuterar inte Grace. En möjlig förklaring
skulle kunna vara lärarkårens feminisering. 85 En annan förklaring kan sökas i ett
ökande inflytande från medicinska och psykologiska perspektiv. 1942 publicerade
Carl Dymling en artikel kallad ”Lärare och läkare i intimare kontakt”.
Som titeln antyder förespråkade den ett närmande mellan de olika professionerna.
Detta motiverades av att lärare har en funktion som ”domare”, vilket sades
vara en problematisk roll att spela för pedagoger. Det pedagogiska perspektivet
ansågs för ensidigt för att kunna bedöma elevers felsteg, och måste därför
kombineras med ett medicinskt:
Lärare löpa lätt fara att bestraffa elever för sådant, som beror på sjukdom
eller sjuklighet hos dessa. De behöva därför stå i intimare kontakt med skolläkaren.
Lärare äro domare och måste därför – liksom alla nutida domare –
lyssna till läkarens utlåtanden, innan de fälla sina domar. Varhelst detta ej
sker, vittnar det om att de ej följa med sin tid och därigenom riskera att
behandla ungdomen på ett allt annat än humant sätt. Mycket i de ungas sätt
att uppföra sig kan te sig som yttringar av olydnad eller ondska, men är
kanske i verkligheten blott sjukdomssymptom (Tfsl 1942/18:306).
Ett sådant medicinskt perspektiv skulle utmana idén om rättvisa straff:
En behandling av elever med hänsyn till deras hälsotillstånd måste naturligtvis
bli olika från fall till fall. Många pedagoger leva i den föreställningen
att olika behandling av elever alltid är orättvisa. Den gamla fik-
85 Carol Gilligan (1982/2001) har diskuterat skillnader mellan hur män och kvinnor resonerar
kring moral, och hävdat att kvinnor tenderar att resonerar på ett kontextuellt sätt, medan män
tenderar att ansluta sig till principer.
115