Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

ar att man hade ”skapat en första elementär grund för en objektivt fungerande
rättvisa” (Tfsl 1941/14:221).
En genomgående problematik handlade om att skapa en samsyn mellan
lärarna. Särskilt i läroverken med dess ämneslärarsystem kom denna fråga att
aktualiseras. Lektor Boman menade att det behövdes gemensamma normer för
bestraffning:
Vad den ene läraren förbjuder, tillåter den andre eller ser genom fingrarna
med […] Saknas en rättsbildning, varigenom lärarna skapa en objektiv betraktad
grundval för bedömningen av disciplinfall, en grundval av rättsregler,
som tillämpas i samma anda, som rättsreglerna i vårt samhällsliv,
kommer rättvisan att ersättas av godtycke och partiskhet (Tfsl 1941/14:
221).
En liknande diskussion handlade om normbrottens hierarki. Även här framhölls
behovet av en samsyn kring vad som var ett allvarligt normbrott. En insändarskribent
uppmärksammade orättvisan i att böneförsummelser (orsakade av
försovning) bestraffades hårdare än exempelvis glömska, slarv, prat, flin, fnitter,
bråk, buller och skränighet (Tfsl 1949/1:10). Även lektor Boman menade att
lärarna behövde enas om vilka normbrott som var mest allvarliga. För att underlätta
den typen av bedömningar författade han en lista över olika typer och
förseelser och hur de kunde graderas. Om värderingsskalan användes på rätt sätt
skulle det inte längre vara några problem att sätta rättvisa betyg. 84 (Tfsl 1953/34:
757–9). Att skapa en rikslikare bedömdes av en insändarskribent som en viktig
reform för lärarens personliga upplevelse av att utdela betygen: ”De dömande
lärarna skulle icke då såsom nu behöva ha den obehagliga känslan av att handla i
blindo” (Tfsl 1941/15:235).
Det fanns ett annat mer långtgående problem med betygen i uppförande och
ordning. Elevers karaktär bedömdes på ett väldigt trubbigt sätt: med hjälp av
bokstäver. Ett problem var att flera typer av omoral bedömdes på en och samma
skala, där ett ”B” kunde stå för en mängd olika ting. Så kunde det vara en stor
skillnad mellan en ”notorisk snattare eller lögnare” och en som av skolleda
skolkat upprepade gånger: ”Därför vore det betydelsefullt, om det av betyget
även framgick, vad som renderat dess sänkning” (Folkskolan 1956:187). Ett
annat problem hade att göra med själva kategoriseringen av elevers karaktär. Av
tradition hade elever bedömts i två avseenden (flit/ordning och uppförande), men
utifrån diskussionen som förts verkar det inte ha uppfattats som en naturlag vad
84 ”Rätt brukad kan denna bedömningsnorm eller värderingsskala i förbindelse med ovan föreslagna
metodik bli en garanti för en rättvis betygsättning och ett effektivt moment i elevernas
fostran till rättvisa”, menade Bohman. Värderingsskalan består av 38 fall, där varje förseelse
fått en siffra mellan 2 och 5, där 5 är det ”sämsta”. Särskilt intressant är att ”Elev uppträder
spritpåverkad på allmän plats” får 5 poäng, medan ”Elev röker i skolans lokaler eller inom
dess fritidsområde”, bara får 2 poäng (Tfsl 1953/34:758).
113