Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

imlig tolkning är att denna utveckling ytterligare underströk svårigheten med att
utdela rättvisa straff. Det var svårt, och inte ens lämpligt att utdela aga utan
inflytande av affekter, men just dessa affekter gjorde att bestraffningen inte
kunde delas ut i lämpliga proportioner.
Ordning och uppförande
Även betygen i flit/ordning och uppförande var problematiska att sätta rättvist.
Att dela ut dessa betyg var förvisso, i likhet med agan, ett maktinstrument, men
det fanns också problem förknippade med plikten att ge betygen. Exempelvis
kunde den samvetsfulle läraren drabbas av tvivel som bottnade i frågan om
betygen var rättvist satta. Så kunde terminens sista veckor upplevas som ”en tid
av samvetstortyr”, skrev signaturen A. i en artikel i Verdandi (A. 1886:122).
Denna problematik är inte förvånande – kanske ligger det i betygens natur att det
är svårt att sätta dem rättvist. Emellertid menade samma författare (1886:125f)
att kunskapsbetygen var lättare att sätta rättvist än flitbetyget. Problemet med att
sätta rättvisa flitbetyg uppmärksammades också av andra. Problemet hängde
framförallt samman med att det var svårt att bedöma huruvida en prestation var
en funktion av flit eller begåvning (Dufvenberg 1907:106).
På 1930-talet försvann så flitbetyget. 81 Det tycks ha varit en reform som
mottogs positivt inom lärarkåren, åtminstone att döma av kommentarerna i lärartidningarna.
Det genomgående argumentet handlade om rättvisan. Det sades att
flitbetygen hade varit svåra att sätta rättvist (Tfsl 1932/15:198; Tfsl 1927/18; Ft
1937/10:26; Ft 1937/20:28). Flitbetyget åsyftade nämligen till stor del elevens
ansträngningar i hemmet, och dessa kunde svårligen kontrolleras. En elevs
bristande överläsning av läxan kunde bero på bristande flit, men det kunde också
bero på andra faktorer, såsom sjukdom eller andra icke förmånliga villkor i
hemmet. Istället för att ge flitbetyg skulle skolan nu ge betyg i ordning, vilket var
ett betyg som skulle åsyfta elevens beteende i skolan. Övergången från flit till
ordning uppfattades med andra ord som en rättvisereform. Äntligen skulle
läraren få rimliga förutsättningar att sätta rättvisa betyg.
Snabbt upptäcktes det emellertid att det nya betygsystemet skapade nya
former av orättvisa. Ett år efter att ordningsbetyget införts i folkskolan konstaterade
en folkskolinspektör: ”Var skolbarns flit svår att rättvist bedöma och
betygsätta, så är tydligen deras ordning det inte mindre, åtminstone att döma av
den oreda, som de nya betygen föranlett […]” (Norinder 1938:185). 82
81 För folkskolans del ersattes flitbetyget med ett ordningsbetyg 1937. I läroverket skedde övergången
tidigare. Under perioden 1928–1933 användes både flit- och ordningsbetyg. 1933 avskaffades
flitbetyget i läroverket.
82 För läroverkens del var ett problem relaterat till att ordningsbetyget till en början bara hade
två betygsteg (medan uppförande och flit hade tre). Det var ett problem eftersom läroverksstadgan
slagit fast att det lägsta betyget skulle innebära att föräldrar inte kunde få sänkta
111