Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Elevinflytandet kan med andra ord betraktas som ett sätt att verka för straffets
effektivitet, genom att skänka det legitimitet. Genom att omge straffandet med en
retorik om rättvisa kunde motståndet tämjas. 76
Detta behov av legitimitet torde också ha bottnat i bestraffningarnas offentlighet.
Även om offentliga bestraffningar fungerat som en styrkedemonstration
inför elevkollektivet, innebar de också en potentiell sårbarhet för läraren. När
straff är offentliga kan de nämligen granskas och utvärderas av eleverna (jfr
Denscombe 1985:109).
Den godtyckliga rättvisan
Tilltron till det rättvisa straffet kan ses som skolans försök att uppträda som en
rättsstat. Detta är paradoxalt, eftersom skolan uppvisat ett drag som bryter mot
grundläggande principer för rättskipning. Om den moderna rätten präglas av en
byråkratisk arbetsdelning där brottsoffer, domarväsen och utredningsväsen hålls
åtskilda, kännetecknas lärarens försök till rättvisa av att de olika rollerna samsas i
en och samma funktion. ”Det är inte lätt att på samma gång vara åklagare, utredningsman,
domare och exekutor” påpekade överläraren Leander Wallerius i
artikeln ”Belöningar och straff” (Slt 1946/50:1229). Till dessa fyra roller kan
läggas att läraren även kunde uppfatta sig som ett brottsoffer när elever utmanat
lärarens auktoritet och utfört handlingar som läraren blev lidande för. 77
Tillsynes är det märkligt att en sådan mångsysslande straffare omgivits av en
retorik om rättvisa. Det förefaller som om lärarens sammansatta roll borde ha
försvårat möjligheten att vara rättvis. Men kanske var det just därför som rättvisan
uppfattades som ett så starkt ideal. Just därför att många lärare misslyckades
eller tycktes ignorera kravet på rättvisa, kunde den bli ett ideal. I en
lärarhandledning från 1950-talet uttrycktes det på följande sätt:
108
En annan förutsättning för god disciplin är lärarens omutliga rättvisa.
”Sträng men rättvis” – i elevens mun är det ett gott vitsord om en lärare.
Låten är ofta en annan. Hugo Swensson 78 talar inte utan fog om skolarbetets
dova underton, det eviga ”det är orättvist”. Läraren kan inte vara nog för-
76 Betydelsen av rättvisa som ett sätt att utöva inflytande över barnen framkom även i artikeln
”Karaktärens fostran i skolan” där Karl Nordlund (1920) underströk att lärarens personliga
egenskaper är centrala för skolans karaktärsfostran. Läraren behövde makt och auktoritet över
barnen, och denna kunde tillförsäkras genom att läraren vann barnens förtroende. Ett sådant
förtroende behövde inte innebära att läraren var mild, utan kunde, särskilt för pojkar, innebära
att läraren var sträng men rättvis. Om bara detta förtroende fanns skulle lärarens makt
vara stor: ”Har läraren vunnit barnens förtroende, då stå också barnasinnena vidöppna för
hans inflytande, liksom blomkalkarna öppna sig för solen. Då kan där bli sådd till rika
skördar” (Nordlund 1920:78 f).
77 Karl Nordlund (1922:70) refererade till en ”dansk skolman” som beskrivit läraren som ”åklagare,
part och domare i samma person”.
78 Läroverksadjunkt och författare till skolromanerna Paul Hoffman, läroverksadjunkt (1935)
och Hjalmar Willén och hans klass (1937), min anm.