Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

104
studerat elak” som en aga, som utdelas vid ett bestämt klockslag i vittnens
närvaro. Skall kroppsaga över huvud taget användas, bör den givetvis utdelas
omedelbart i hela klassens närvaro (Slt 1932/33:709).
Denna offentlighet i straffandet kan ses som utmärkande för den speciella socialisationsform
som skolan står för. I samhällen där skolan ännu inte skapats kan
straffandet vara en privat, till familjen knuten, angelägenhet. I och med att barnen
började i skolan kom bestraffningar att föras in i den offentlighet som skolsalen
utgjorde. Under tidigt 1900-tal kunde det också hävdas att straffets offentlighet
fyllde en pedagogisk funktion. Straffandet var inte bara riktat mot eleven, utan
mot hela det kollektiv som bevittnade bestraffningen. Straffets syfte var inte bara
att förbättra en felande elev, utan även att varna de andra eleverna (Tfsl 1906/
13:98; Tfsl 1927/21; Slt 1932/33:710). Därför kunde till exempel aga anses
effektiv även om den inte förbättrade den utsatta eleven:
I allmänhet glömmer man bort att agan såsom yttersta disciplinmedel inte
bara avser att föra den felande till bättring utan också att utgöra en hälsosam
varning för övriga skolbarn. En orostiftare kan förstöra andan och ordningen
i en hel klass. Om också inte orostiftaren blir moraliskt påverkad av
aga, medför denna dock lugn och ordning i klassen. Blotta förefintligheten
av agan såsom tillåten bestraffningsform gör att den sällan behöver tillgripas
(Ft 1938/10:6).
En sorts moralisk åskådningsundervisning med andra ord, eller med Albert Lilius
ord: ”Bestraffningen är en åskådlig undervisning i skolans moraluppfattning”
(Lilius 1946:172). Här avvek skolan för övrigt från den samhälleliga utvecklingen,
såsom den beskrivits av Foucault. Medan samhället uppfann den hemliga
bestraffningen – fängelset – kom skolan att tillämpa offentliga bestraffningar.
Samhället avskaffade skampålen, skolan införde skamvrån!
Straff och ”elevinflytande”
På vilka sätt påverkade då rättvisans idé synen på skolstraffen? Vilka typer av
dilemman hamnade den lärare i som försökte att leva upp till rättvisans ideal?
Det förefaller som att rättvisan starkt komplicerade möjligheten att ta hänsyn till
förmildrande omständigheter. Skulle straffet anpassas till den enskilde individen
eller skulle en mer schablonmässig straffskala tillämpas? Här fanns det inga
entydiga anvisningar. I Metodiska anvisningar till undervisningsplanen för rikets
allmänna läroverk underströks det att rättvisa och opartiskhet ”är högsta lag vid
all behandling av lärjungar och även vid beivrandet av deras fel” (Skolöverstyrelsen
1935:8). Denna rättvisa skulle emellertid inte utesluta att eleverna behandlades
olika. Hänsyn skulle tas till ålder, kön, individuell läggning och föregående
uppträdande (ibid). I en lärarhandledning från 1920-talet hävdades att den
största svårigheten vid utdelandet av belöningar och bestraffningar, låg i ”att