Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

102
Det är känt och erkänt, att eleverna hålla av t.o.m. en oskicklig lärare, blott
han är orubbligt rättvis, och att de hysa antipati mot den orättvise, även om
han annars har vilka förtjänster som helst (Lilius 1928:79).
Att rättvisan på detta sätt var själva vattendelaren mellan lärare som ansågs bra
och de som ansågs dåliga, var en uppfattning som framfördes på flera håll under
första halvan av 1900-talet. 71 Det var inte bara oskicklighet som kunde kompenseras
av rättvisa. Även stränghet ansågs vara en egenskap som kunde uppvägas
av rättvisan:
Strängheten tolereras ofta utan protest, ja man t. o. m. trivs med den – under
ett bestämt villkor! Säger en lärjunge om en lärare: ”Sträng men rättvis”, så
är detta ännu idag ett beröm; det ligger en nyans av beundran däri (Öije
1946:28).
Denna stränghet kunde även inkludera kroppsaga (Lundin 1934:58):
Det är vidare sant, att en sträng lärare kan bli omtyckt fast han emellanåt
klår en eller annan av sina elever. Men det villkoret ställs då, att han är
rättvis och på samma gång förmår individualisera (Helle 1943:172).
Som citaten illustrerar var rättviseidealet inte enbart förknippat med lärares självständiga
bedömning av det goda straffets kännetecken. Istället hänvisades till att
rättvisa var viktigt eftersom eleverna själva såg det som viktigt. Möjligen var det
framförallt pojkar som tillskrevs detta lärarideal. ”’Sträng men rättvis’, det är
ungefär det bästa en pojke kan säga om sin lärare. Flickorna skildra kanske sitt
lärarideal i något mildare färger” (Nordlund 1920:78). Men det var inte bara
elever som sades omfatta rättvisetanken. Föräldrar kunde förklara att läraren
gärna fick vara sträng, så länge han var rättvis (Lundin 1934:136). Idealet kunde
även framträda i skönlitteratur. Enligt 1940 års skolutredning var den ideala
läraren i skönlitteraturen en person som ”visar stränghet, men denna är förenad
med omutlig rättvisa och djup förståelse för ungdomen” (SOU 1946:31, s. 40)
Idealet om den stränge och rättvise läraren var alltså väl spritt. Den lärare som
förmådde att leva upp till idealet kunde med andra ord räkna med ett brett stöd,
inte bara från elever utan även från föräldrar.
Efter denna inledande exposé över det rättvisa straffet inställer sig ett par
frågor. Varför var det så viktigt att vara rättvis? Och vilka problem skapade det
för lärare?
Rättvisans sociala villkor
Att rättvisan hade en så central position under tidigt 1900-tal kan sättas i
samband med hur skolan som disciplinär miljö var organiserad. Det går att
urskilja åtminstone tre faktorer som gjorde rättvisetanken möjlig att tänka. En
71 Liksom tidigare i historien. Se Dahm (1846/1995 till exempel s. 150–151).