Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

kollektivet. Den senmoderna förflyttningen motiveras istället utifrån att eleven
angriper, kränker eller på annat sätt utsätter annan elev.
Diskussion: läraren som massmanipulatör
Lärare arbetar med ett kollektiv av människor. Detta kännetecken på institutionen
skolan har en tydlig inverkan på lärares arbete, men dess innebörd är inte
konstant. Under tidigt 1900-tal mötte vi uppfattningen att elevkollektivet ofta
tenderar att sluta sig samman mot läraren, medan det under slutet av 1900-talet
blir allt mer vanligt att elevkollektivets splittring uppmärksammas. Synen på
skolklassen som kollektiv har därmed genomgått en tydlig förskjutning. Istället
för imitation, smitta och inspiration elever emellan: angrepp. I båda dessa bilder
av problemklasser beskrivs konflikter/övergrepp, men skillnaden ligger i var
offren lokaliseras. Det enhetliga elevkollektivet kunde så att säga framstå som en
fientlig nation, och offret blev därmed logiskt nog läraren själv. 70 Det splittrade
elevkollektivet är däremot inte längre en enhetlig nation, utan befinner sig
snarare i ett inbördeskrig. Denna övergång bär också på nya förväntningar på
läraren. Snarare än att försvara sig mot klassens (”nationens”) potentiella angrepp
tilldelas läraren en roll som fredsmäklare.
Som en effekt av denna förskjutning går det också att urskilja en ny idé om
hur läraren ska bete sig för att kontrollera den kollektiva dynamiken mellan
eleverna. Den traditionella kontrollen av massan vilade på en sträng uppdelning
mellan lektion och rast. Även om det funnits många sätt att utmana lärarens
auktoritet, förefaller en typisk form ha varit att på olika sätt rikta sitt ”trots” mot
läraren i klassrummet, till exempel genom att ställa sig på bänkarna, rita på
tavlan, lägga häftstift på lärarens stol (jfr Ericsson 1967). Att det var inom klassrummets
ram som detta skedde är logiskt: här trängdes eleverna tätt ihop, och det
var här det regelbundna mötet mellan lärare och elever ägde rum. Det innebar att
kampen mellan lärare och elever framförallt var en kamp om klassrummet. En
strategi som lärare kunde använda sig av var att skapa tydliga övergångar mellan
rast och lektion, såsom en organiserad, kollektiv inledning och avslutning på
lektionen. Angreppen mellan eleverna sker däremot till största del utanför klassrummet
– åtminstone de konflikter som brukar betecknas som svårare (”mobbning”)
. Det bidrar till att skapa nya förväntningar på läraren. Snarare än att sluta
klassrummet för eleverna (genom en skarp gräns mellan lektion och rast) måste
70 Jag är inte ensam om att använda krigsmetaforer för att beskriva tillståndet i skolan. Rektor E
V Larsson skriver i sina skolminnen (1974:29) om att skolan ibland kunde liknas vid ett
slagfält. Katedern kunde då beskrivas som en borg, och avståndet mellan kateder och den
övriga klassen kunde liknas vid en vallgrav som skyddade ”mot de anstormandes papperskulor
och kritbitar”. Larsson ger också andra betydligt mer harmoniska bilder av relationen
mellan lärare och elev, men det intressanta här är att metaforen används för att beskriva
relationen till läraren och inte mellan elever.
98