Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

och ungdom var det alltså inte ett problem i nuet. Det var framförallt när de blev
vuxna som det skulle skapa ett problem.
När Elevkampanjen 1999 startade kampanjen ”Vägra kallas hora!” (Offensiv
030925; Elevkampanjen 1999) exemplifierades en ny inställning till det fula
språket. Det fula språket framställs inte längre enbart som de ungas sätt att
provocera de äldre eller utmana den nationella kulturens fortbestånd. Visst finns
det lärare som blir utsatta för verbala kränkningar, men det som är det nya är att
uppmärksamhet riktas på verbala kränkningar mellan elever. Det fula språket
problematiseras trots, eller kanske på grund av, att det uttalas inom skolsamhället.
Denna förändring av det fula språkets innebörd sammanfaller också med
ändrade uppfattningar om ungdomssexualitet, där begreppet smitta till stora delar
har ersatts av begreppet övergrepp. Tidigare kunde man tala om att skolor
präglades av en epidemisk onani (Foerster 1907/1912: 52). 65 När man talade om
sexualitet kunde man alltså framhålla risken att elever imiterar varandra, att de
sluter sig samman för att gå fel väg i livet. I dagens diskurs är den dominerande
frågan istället hur det går att förhindra sexuella trakasserier och homofobi (t ex
Skolverket 2004a:7). Det som lyfts fram är alltså barnens angrepp på varandra,
dels i form av fysiska övergrepp och närmanden, dels i form av verbala kränkningar.
66
Förvisning och förflyttning
Ett andra uttryck för den förändrade uppfattningen av skolklassen återfinns i
synen på förvisning eller förflyttning av elever. Elever i den obligatoriska skolan
kan inte förvisas, såsom man kunde göra i läroverken, och som man än idag kan
göra i gymnasieskolan. Däremot har det på senare år uppstått en diskussion om
huruvida det är rätt att flytta mobbande elever till andra skolor. Idén har inte varit
okontroversiell. 67 Emellertid har Skolverket öppnat för möjligheten att flytta
elever till andra skolor. I Allmänna råd och kommentarer för arbetet med att
motverka alla former av kränkande behandling konstaterar de att elever i grundskolan
inte kan förvisas eller avstängas:
65 På 1800-talet hade Dahm (1846/1995) i sin lärarhandledning hävdat att den som beslogs med
onani kunde stängas av från skolan om det uppdagades att eleven smittade andra: ”Märker
läraren att gossen smittar andra, så gifves ej annat medel, än att efter samråd med styrelsen
drifva honom från skolan, emedan en sådan är farligare än en tjuf; dock bör denna förvisning
ske i all tysthet, så att de öfriga barnen ej ens ana orsaken därtill” (Dahm 1846/1995:186).
66 För nyansens skull ska det kanske tilläggas att det finns mimetiska inslag även här, genom att
sexuella trakasserier kan ske i grupp och styras av grupptryck. Det är sällan ensamma
individer som betraktas som förövare. Men den viktiga poängen här är att offren lyfts fram,
och att dessa offer kan befinna sig inom skolklassens ram.
67 Att flytta mobbande elever har setts som en alltför lätt lösning, men också som en lösning
som egentligen är omöjlig eftersom mobbning är en kollektiv process där det kan vara svårt
att identifiera en enskild mobbare (se t ex Skolvärlden 2002/5:28).
96