1978 nr 81.pdf - BADA - Högskolan i Borås

--;~i~~&kfiaeBrB, i -L --_-m- i&ris,:
L.' _

Innehållsförteckning
Idedning ~ ~ ~ ~ ~ ~ e ~ ~ ~ d ~ ~ O . b ~ e e oSid O . ~ 2 ~ e ~ ~ O
Böcker ..............................e.................... Sid . 3
....................................... .
Tidskriftsartiklar Sid 20
.........................................
Tidningsartiklar Sid 23
Växlingar i eutanasidebatten 1963-1976 speglat genom
antalet tidningsartildar per %r . Diagram .e..........or.,. Sid . 33
.

Syftet med detta specialarbete är att spegla den svenska eutanasi-
debatten fran 1963 och fram till hösten 1977, sadan den framträder
i böcker, tidskrifter och tidningar, Vi har valt att i första hand
annotera böckerna och bara i undantagsfall tidskrifts- och tidnings-
artiklar, och d& endast om dessa har tillfört debatten @got nytt,
eller innehaller nagon frb debatten i övrigt avvikande argumente-
ring. Detta har medfört att kommentarerna till böckerna blivit n&-
got längre än vad brukligt ar, vilket kanske kan ge ett nagot tungt
intryck, Vi har emellertid ansett detta nödvändigt för att ge en klar
bild av de argwnent som framförs i debatten.
NAgon anledning att uppdela arbetena i motstilndare till respektive
anhagare av dödshjälp har vi inte funnit, eftersom gränsen ar svar
att urskilja och debatten ofta präglas av en stor begreppsförvirring,
dar definitionerna av dödshjälp ej ar enhetliga.
Först tar vi upp böckerna och kommentarerna till dessa, därefter
kommer referenserna till tidskriftsartiklarna och som sista avdel-
ning tidnfngsartiklarna, Inom varje avdelning ordnas verken alfabe-
tiskt efter författare.

Bergstrand, Göran : Livs$skAdnizgsSr&gc~ och etisks problem : Par
förskollärare och fritidspedagc$;er, - Stockholm, 1974. - 88 s,
Boken behandlar p& ett populart satt olika etiska grunduppfattning-
ar och moralfr&gor och deras .P;illiimpning p% skilda livs- och sam-
hallsproblerno P& sidorna 58-60 ges kortfattade definitioner p% olika
eutanasiforraer och i en tabell atalls de olika argumenten för
och emot eutanasi upp utifran olika frågeställningar. Är .livet o-
kränkbart? Kan man gradera livets varde? Har iniinnisktur ratt att be-
stämma över sitt eget liv och sin egen död? Är dödshjälp en bamhar-
tig handling? Ska ekonomiska 8kal ha n&gon betydelse för om och nar
mn ska tillämpa eutanasi. eller ej? Trubbanr ariviindinxrdet a'er eutesYsaai
av ajukvfirdspersons3ens moral?
Framställningen ger en utmärkt samaanfattning av argumenten for
cch erno% dödshjälp. Författaren säger att dödshjälpsdebakten endast
rör fragan om man eka till~prs, aktiv eutanasi eller ej, Det &r fel,
Debatten präglas istället av en förvirring över vad man menar med
erz~masi, och om m m kan skilja p& aktiv och passiv dödshjalp rlr E-
tisk synpunkt, ~~&agts. som sager sig vara notst&ndare till eutanasi
de% sjalva men kallar det n&got annat, eller de vlL%
helt enkelt att debatten aks tystas ner bl,a, för att ma:? ax ~Sdd
att förtroendet meLLm Läkare och patient ska subbas, Vidare menap
mtiugcr rutt en officiell sanktion till en viss form av eutanasi skul-
le f& vadliga konsekvenser for allmänhetens moraluppfattning,
Sn Srtteraturf5steckning p& eJu sidor avslutar boken, Den bestar
tr2l stOrsta delen av barnköcker som behmdlar etiska, rel:i.gij&a,
~ooiala och psykologiska problen,

"r' o& &sa 61i%r'~~kdom
BLWck,-Gwsr : S 3a1- och -%$i%&b~ -:' om
h j &t a jukdomsr, s... om -g&riB~3&Xl~~ 'M- -dW,7 - S$~'cEho-lin,~
19670 187 S.
. . .i
*
2 ~. . '
3. i. - I . _ . - .> i L - -,Jc . h - C
Blörck hänvisar till Clarence Blomquist som sagt följande:" Man
bör nog skilja mellan aktiv och passiv eutanasi och en del författare
reserverar termen för ett dödande au en svart och obotligt
sjuk men medveten patient med edra smärtor och som'själv
ber om detta. Ned aktiv eutaasf menar jag 88, ett avsiktligt dödande
genom att man toex. tillför patienten större dos morfin än
han tal. Detta kan ske i samförstånd mellan patient och doktor,
mellan doktor och anhöriga, eller enbart pA doktorns initiativ
och utan att detta nämns.för nagon annan. Passiv eutanasi skulle
d& innebära att man underlater viasa %tg&rd~er som skulle uppehålla
livet,,. Min personliga ilsikt Cir att man möjligen under vissa
förhallanden kan tolerera en passiv eutanasi men knappast en akc-
tiv.. *lt
,Vid en internationell kongress för katolska läkare i London 1962
frramhki&L flera deltagare att liv inte alltid borde räddas till
varje pris. I vissa lägen förvandlades Läkarkonsten till ett '*ve-
tenskapligt vapen för att förlänga lidanderf. När även katolska la-
kase kringgar ett absolut religi8st bu'd,för att kunna följa ett
lika bjudande läkarbud, att mildra lidande, bör man räkna med att
ocksa andra läkare välier att falja läkaretikens och näriniskokar-
lekens anda f rannför lagens och l&karreglernae bokstav, menar
Biörck. Författaren menar att gällande abortlagstiftning medfört
att lakarregelns ord om plikten, att skydda och bevara människoli-
vet av mhga lakare inte längre upplevs som kstegoriska, Om det
är tillhtet att utsläcka liv, som kanske skulle haft möjligheter
till en lång, glädjerik tillvaro, varför skulle det da vara otil-
latet att hjälpa en gammal människa med livet bakom sig och som
sannolikt aldrig mera kommer att uppleva ett medvetet ögonblick
över gränsen3
Biörck aterger Irvin Pages ledare i Modern Medioine Tir oktober
1962 med rubriken "Death with dignitytt, och skriver i atort under
p& vad som där sägs, Andemeningen ar ungefär följande: Alla

imliga ansträngningar bör göraa för att uppskjuta döden, men det
.'. ,.j.L"j".!: :, 'L :.i!i..!!'!s.::* : :.L -- c >T ..,art,&
,7 ; ' : $lgl.*;& och ~:~lcY~z : .;.I
ffmnr%c&s& orimliga målsattnin ar. Avgörpdet att ,hala kroppen
*t 9 .i.- ..j .;:.,c
L .- d ,4..g,l.. ; i.+-r.. .,.i Li,..-,el:
e .- melfai: i:~ cc~: d3d. - L ~ ~ ~ ~ : , ~ , J ~ ~ ~ ,
vidliv, aven efter det att den utan Btervändo upphört att fungera
r .
, . . .
,-. , : ; .- , :. .>d
msste bygga p& individens egen önskan. Flertalet niimiskor kommer
aldrig att behöva ge nagon . &sikt
.
till känna. De har rätt att f& dö
, . .. . ..* ,-. . -
+
X^.".
med värdighet, Livet kan inte ersättas ax dgonting konstgjort.
Döden kan inte undvikas genom ett surrogat.
Författaren tar ock& upp problemet med "levande döda",. som.
bevaras som organbankar till transplantationskirurgernas förfo-
gande. Detta kan vi inte tänka oss i dag, men i framtiden ar kan-
ske en shdan tanke inte mara stötande än det ;&la förfarandet att
liken efter fattighjon och andra, som ej &at bekosta sin begravning,
överlämnades till, de anatomiska institutionerna för dissek-
'
. .
" L . .
tion.
Biörck pekar slutligen p&,tv& moment i eutanaaidebstten, nämii-
gen lidandet och den bristande värdigheten i livets Blutskeden.
8 .
Smärtan - lidandet är det lättaste problen&, menar han. En män-
niska som lider av en fortskridande dödlig sjukdom skall ha all
den smärtstillande behandling som hon behöver, oavsett om det för-
kortar livet, Värre är det med den bristande värdigheten. Om kon-
trollen över kroppsfunktionerna gar förlorad, liksom om patienten
blir medvetslös, är det kaniske oftare de anhöriga än patienten isom
lider, Och läkaren kan inte ha nagon annan uppdragsgivare än pati-
enten själv. Läkaren bör enligt författaren inte avbryta en livs&
uppehallande behandlisgmbt de anhörigas önskan, om inte andra pa-
tienters berättigade intressen tar skada därav. Medicinalstyrelsens
disciplinnämnd menar att livsuppeh~l&de bihandling far avbrytas
om den &r verkningslös eller endaat uppskjuter dödsögonblicket
kortvarigt, ai.lts% ett ställningstagande för 8.k. passiv eutanasi.
Professor Biörck fäster avslutningsvis u&ntirkaamh.ten p& det o-
tillfredstallande faktum att juristerna anser ett handlande felak-
tigt som medicinarna anser riktigt, Han föresprakar Kix en gemen-
sam medicinsk-juridisk forshingsinsats.
Boken ar en sammanstäilning av nagra uppsatser som delvis tidi-
gare statt att läsa i olika publikationer. De för eutanasidebatten
relevanta uppaatserna Bterfiruies p& sidorna 149-187. Pörfattaren

använder sig delvis av citat frh andra auktoriteter p& omradet
och detta gör att ämnet belyses fr& olika infallsvinklar. Spraket
är med tanke p& ämnets karaktär förhållandevis enkelt och torde
inte bereda lekmannen större besvär,
Blonquist, Clarence : Argument för och emot eutanasi,
Ingar i : Etiska texter / under redaktion av Carl-Henrik Grenholm,
Jarl Hemberg, Ragnar Holte, 1972, s. 286-2920
Texten utgör ett urval frb författarens bok "Livet döden och laka-
rent1 fran 1964. Se vidare annotationan för denna bok. Som första ar-
gument mot eutanaai anför han att utövandet av eutanasi paverkar 18-
karen negativt, Mot detta invänder l3lomquist att risken ar liten sa-
länge läkaren använder passiva former av dödshjälp och styra av o-
själviska motiv. Det andra argumentet mot eutanasi är att förtroendet
mellan läkare och patient skulle kunna förstöras. Mot detta anförs
att många patienter skulle vara tacksamma om de visste att de
fick dödshjälp om de a& önskade. Det tredje argumentet mot eutanasi
ar det s .k, 11ärwa6t-dit-vi-är-p~g?-argumentet1. En handling, son
upphöjd till allmän norm skulle skada mänskligheten är orätt även i
enskilt fall, Ur psykologiek synpunkt är man rädd för avtrubbning av
moralen hos allmänhet och lakare, Författaren anser att man maste ta
hänsyn till olika situationers krav och man behöver inte säga C och
D for att man sagt A och B.
POr eutanasi taiar att det ibland ar barmhärtigare att lata pati-
enten dö att lata honom plagas i en obotlig'sjukdom, Dessutom är
det ofta barmhärtigt mot de anhöriga och deras minne av den avlidna,
Man far inte blunda för ekonomiska hänsyn. Tillghgen till sjukhus-
platser Eir och kommer alltid at* vara begränsad och det kan vara o-
nödigt att satsa resurser p& obotliga och sdrt lidande patienter,
som själva vill dö,
Uppsatsen avslutas med analysfragor till texten, som kräver viss
koncentration.
6

Blomquist, Clarence : Livet, döden och läkaren : om medicinsk
dödshjäip. - Stockholm, 1964. - 84 s.
Författaren behandlar eutanasiproblemet ur historisk, medicinsk, ju-
ridisk och etisk synpunkt. För den fortsatta debatten är det viktigt
att f& klarhet i definitionerna av de olika formerna av dödshjälp.
Har skilje p& fem olika former av eutarzaai:
1. Eutanasi, sensu antiquo, ortotanasi, antidystanasi.
2. Aktiv (direkt) eutanasi.
a) Kompulsorisk form (tdngsmässig).
b) Volontär form (frivillig)
3. Acceleration av döden.
4. Döden som förutsedd men ej avsedd bieffekt av behandlingen,
( "Dubbla effektent1)
5 Passiv (indirekt) eutanasi.
a) Pabör jad behandling avbryts.
b) Behandling sätts ej in.
Eutanasi betyder god eller lätt död och ursprungligen betecknade ordet
den del av läkarkonsten som gällde skötseln av döende, hur man skulle
lindra dödens obehag och hjälpa patienten att f& en lugn och smärtfri
men naturlig död. Sedan mitten av 1800-talet har ordet alltmer kommit
att användas i betydelsen medicinskt barmhärtighetsdödande. I sin mo-
derna betydelse används ordet eutanasi endast om formerna 2-5.
Blomquist analyserar de skilda argumenten för och emot dödshjälp och
undersöker möjligheterna att fastställa handlingsnormer. Bland skälen
mot eutanasi anför han bl.a, juridisks, moraliska, religiösa och psy-
kologiska argument. Det juridiska argumentet är att eutanasi ar mord.
Vbr strafflag lägger vikt vid intentionen, avsikten att döda, men näm-
ner inget on motivet. Moralieb argument &r att förbud mot eutanasi
bygger p& femte budet samt att eutanasi strider mot s&väl Hippokrates .
etik som den moderna läkaretiken. Religiösa argment är att eutanasi
strider mot femte budet, Gud bestänuner när livet skall upphöra, och
att lidandet har betydelse för det andliga livet. Mot det sista kan
man invanda att ett konsekvent godtagande av detta arment skulle
leda till förbud mot all medicinsk verksamhet överhuvudtaget,

De psykologiska argument Blomquist franhaLler är följande: Eutanasi
paverkar läkaren negativt, han blir avtrubbad och kanske kanslolös.
Patienternas förtroende för läkaren skulle -Pörstöraa. ldotivationen för
forskning i obotliga sjukdomar skuile minska. Övriga argument ar att
indikationen för eutanasi kan vidgas, tredje part, exempelvis anhöri-
ga, fiender och stat, kan missbruka eutanasi. Vidare kan doktorn stal-
la fel diagnos och prognoa. Som viktigaste skal mot eutanasi anför
Blomquiat den negativa verkan bruket kan f% p% Läkaren.
Som skal för eutanasi tas argument som basmhärtighet, ekonomiska
hänsyn, valfrihet, dvs en person har rätt att s3äiv bestämma om han
sill leva eller inte, samt forskningens framateg upp,
Boken ar en tungviktare i eutanasidebatten och mycket intressant
och tankeväckande, Inte minst intressant är den historiska tillbaka-
blicken med synen p& dödshjälp hos personer m m Gandhi, Luther, Lord
Bacon, Thomas Noore, Aristoteles, Platon och Plutarkos. Rn Littera-
turfördfeckning avslutar boken.
Blomquist, Clarence : Medicinsk etik. - Stockholm, 1971. - 385 s.
Dödshjälpsproblematiken behandlas p& sidorna 232-282 dar han tar upp
ungefär samma saker som i sin bok fr&n 1964 tfl;ivet, döden och läkarenfv.
Han börjar med att definiera eutanasi som Atgärder vilka läkaren utför
som leder till en patients död. Men förutsättningen dste vara att patienten
själv vill ha dödshjälp, och om han ej kan meddela aig, att la-
karen bedömes det som froligt att han önskar det. Vidare maste läkarens
motiv vara barmhartighet. Läkaren maste ocksP vara medveten om och ac-
ceptera sin handlings konilekvens,
Författaren skiljer mellan fyra olika fomer av eutanasi i den mo-
derna betydelsen. För det första aktiv eutanasi, som innebär att la&
ren genom en aktiv handling berövar patienten livet. Den andra formen
av eutanasi kallar han aceelemtion av döden och med det menar han att
man p&skyndar dödens ankomst genom en viss behandling och att man av-
ser den följden. Som tredje forn av eutanasi talar han om döden som
förutsedd men ej avsedd bieffekt av behandling, som vid smärtlindringr

Passiv eutanasi har två former, dels den där man underlåter att sätta
in behandling, dels den där en behandling avbryts, Han ger sedan en
kort historik över barmhärtighetsdödandet i gången tid i olika länder
liksom en översikt av eutanasilagstiftningen i olika länder,
Därefter presenterar författaren olika argument för ooh emot euta-
nasi. Argumenten mot är följande: Det är illegalt, Det är orätt att
döda. Det strider mot läkaretiken och femte budet. Gud bestmer nar
livet skall upphöra, Lidandet har betydelse för det andliga livet.
Användandet av eutanasi f%r menlig inverkan p% läkaren. Det förstör
förtroendet mellan läkare och patient, Bruket minskar motivationen
att forska i obotliga sjukdomar, Omedvetna impulser kan spela in,
och skalen för eutanasi kan bli fler, Eutanasi kan missbrukas och 1%
karen kan ställa fel diagnos och prognos.
Mot detta anför författaren att lagar och förordningar som har re-
levans för eutanasin ar oklara. En livsuppehållande behandling p% en
obotligt sjuk kan medföra att andra patienter inte kas f% v%rd, d%
sjulcvårdens resurser är och alltid lcomxer att vara begränsade. Läkar-
etikens främsta ~ppgift är inte att bevara liv, utan att ha patien-
tens bästa för ögonen. Det femte budet innebär inte ett absolut för-
bud mot dödande utan är ett förbud mot mord, Lidandets betydelse för
det andliga livet ar tvivelaktigt, Det g%r inte att argumentera för
och emot rena t?:ossatser, En frivillig eutanasi förstör nog inte, en-
ligt författarens uppfattning, förtroendet mellan läkare och patient.
Att forskningen i obotliga sjukdomar skulle upphöra om eutanasi til-
lämpades förefaller författaren otroligt, Faktorer som karriärlystnad
och vetenskapligt intresse har nog större betydelse, Man behöver inte
saga C och D för att man har sagt R och B, >Ian kan aldrig värja sig
mot missbruk och att fel diagnos och prognos kan ställas kommer man
nog inte ifrh, men det konmer nog att vara ratt sällsynt.
Som argment för eutanasi tar han upp det barnhartiga i att låta
en patient dö som har en obotlig sjukdom och som lider svart. Vidare
har vi inte råd att radda alla, d5 sjulx5.rdens resurser är och alltid
kommer att vara begränsade, och d& borde de son vill f2 dö.

Man får emellertid inte praktisera aktiv eutanasi p2 sak, levande dö-
da med obotliga hjärnskador, eftersom dessa patienter inte kan ge sitt
santycke, Dessutom strider det mot v%ra ,grundläggande moraliska prin-
aiper. Däremot kan man ge dem passiv dödshjalp, Ett annat argument
för eutanasi är att mhniskan själv bestämner Över sitt liv och sin
död eftersom självmord ar tillatet. Vidare har forskningens framsteg
gjort det alltmer sannolikt att man kan komma att tillbringa sina sis-
ta dagar som levande död, Not det sista argumentet ställs transplan-
tationskirurgins krav,
Skiljelinjerna mellan aktiv och passAv eutanasi är enligt förfa-tta-
ren svara att dra. Han pekar vidare p3 att det katolska fsrbudet mot
eutanasi endast gäller den aktiva formen, och att s$vZl pssoiv euta-
nasi som acceleration av döden genom smärtlindring, savida avsikten
ej är att döda, tillåts av Katolsica Kyrlcan.
Blomquist anser att tiden ej zr mogen för testamente av iien typ som
Hedenius och Eedeby med Aktionsgruppen Rätten Till Vbr Död har lanse-
rat efter internationell förebild. Han menar ockss att allmanheten ej
kan vara tillräckligt insatt i dessa fr%gor. Däremo-t kan han t2nka
sig en lagstiftning som tillgter vlssa former av passiv eutanasi utan
ansökningsförfarande, En allmän regel anser Blomquist vara att laka-
ren under eget asvar bör handla efter vad han anser vara bäst för
patienten, och i tveksama fall r%dfråga en äldre kollega.
Boken är klar och inte sarskilt sv%r om man undantar vissa medicin-
ska termer, som man dock kan f% förklarade med hjälp av en uppslags-
bok, Den vändes sig emellertid främst ti.11 blivande och verksamma 15-
kare. En utförlig och delvis komenterad bibliografi, samt ett person-
och sakregister avslutar boken,
Carlsson, Sven Ragne : Döden.
In&r i : Carlsson, Sven Ragne : Samtal med Ingemar Hedenius, 1975,
S, 51-72.
Hedenius talar först allmänt om döden, om att han sjglv inte ar r8dd
att dö, men komner sedan in p& fragan om döds3j3,lp. Jag är en bestämd

I 11
anhängare av dödshjalp i sjukvhrden, säger han. Han talar om alla
hjälplösa Udringar som samlas p% långvårdsavdelningar och inte sjal-
va har n%gon lust att leva. Hedenius hänvisar i det sammanhanget till
en vän som är mentalv%rdare p% en avdelning fEr kronisk l%ip%rd.
Denne gör en jämförelse mellan v%rd av ganla hundar och gamla männi-
skor. Ingen skulle tolerera att man pl%gade gamla hundar med den be-
handling som vederfars %Idringar.
Ansvaret för dEdshjalp anser Hedenius bör vila p% läkaren själv och ej
överlämnas %t de anhöriga. Han talar om en framstaende läkare som Öp-
pet erkänt att han givit dödshjalp och att han i hopplösa och pl%g-
samma fall arrangerat det s8 att det ser ut som ett naturligt döds-
fall, men läkaren påpekar att det skall vzra tv% överläkare som fat-
tar beslutet och motiverar det s%lunda: "... jag tror inte polisen .
r%r p% tv% ö~erlakare.~ Hedenius säger sig ha övergivit tanken han
haft tidigare, den att genom lagstiftning göra sjukv%rden barmhärtigare.
Det har han gjort efter skrämmande diskussioner med jurister.
En hovr2ittspresident papekade teex. att nggot legalt dödande av människor
inte f örekommit i Sverige sedan dödsstraff et avskaffades . Det
ta anser Hedenius vara i högsta -ad irrelevant. Det g%r inte jiimfö-
ra död som straff med död av barmhärtighet. Han talar vidare om
självmord och behandlingen av självmördzre i historien. Många i'hans
bekantskapskrets har beg%tt självmord, flera p% ett barbariskt satt.
Dessa borde haft rätt till ett snabbt verkande gift. Sjalmordskli-
niker skulle nppraWttas, dar levnadströtta finge lagga in sig och f%
r%d och hjälp med sina problem. Att f% sina problem undersEkta skulle
vara ett villkor för att f% den sista ogterkalliga hjälpen. En del o-
nödiga självmord kunde darigenom förhindras, tror Hedenius. Men det
är till sist den enskildes vilja son m%ste falla utslaget.
Eriksson, Göran O.: Hedenius och dödshjkilpen.
Ing%r 'i : Eriksson, Foran O.: I samma plan, 1966, s, 111-113. -
Tidigare publicerad som artikel i Stockholmstidningen ; 1963-10-05.
Eriksson awisas Bedenius tanke att en läkare kan utföra eutanasi p&
en obotligt sjuk patient aven om patienten inte själv bett om det.

Han kas dock tanka sig dödshjäip till en patient som själv bett om.
det. Det är viktigt att rätten att själv vedera sitt liv slas fast.
Författaren anser att det ofta är omgivningen, som inte star ut att
bevittna en svart sjuk människas lidanden och det är för den och inte
för patienten som dödshjalpsanhängarna talar. Vidare anser han att eu-
tanasiivrarna grundar sin uppfattning pil en oklar men djup respekt för
det fysiskt och psykiskt fullvärdiga livet.
Etiska problem / Ragnar Holte .., - 2. uppl. - Stockholm, 1972. -
258 SO
Eutanasifragan behandlas p& sidorna 186-189, där man kortfattat för-
söker definiera eutanasibegreppet och redogöra för de olika uppfatt-
ningarna i fragan. Holsten Fagerbergs synpunkter far ett stort ut-
ryame. Se annotationerna till hans verk. Man anser inte att smdrt-
lindring som paskmdar döden ar n%gon form av dödshjalp till skill-
nad frk de flesta anhängarna av dödshjälp.
Fagerberg, Holsten : Livets okränkbarhet.
Ingar. i : Etiska texter / under redaktion av Carl-Henrik Grenholm,
Jarl Hemberg, Ragnar Holte., 1972, s. 296-3000
Texten utgör ett avsnitt ur boken "Om rätten att döt1 av ovannämnda
författare fr& 1967. Se vidare annotationen till denna bok. Avsni.fr
tet presentepar argument mot eutanasi. Han avvisar tanken att förbud
mot eutanasi. endast kan upprätthiillas med en religiös, judisk eller
kristen, inställning. Man maste finna argument son kan omfattas av alla
oberoende av religion eller liv~%sk&dning. Ett s&dant argument mot
dödshjälp är respekten för människolivet. Eutanasianhangarna delar
satsen om respekt för människolivet, men de &r en gradering av männi-
shlivet som motstlndarna inte kan acceptera.
Till texten hör ett antal analysfragor, vilka hjalper läsaren att
satta sig in i argumenteringen.
12

Fagerberg, Holsten : Människan och döden.
Ing%r i : Bischofberg, Erwin : Människorna inför livsfragorna :
en studiebok i etik / Erwin Bischofberg och Holsten Fagerberg,
1976, S. 120-130.
Författarna ar kristna, men har ellligt baksidestexten medvetet strä-
vat efter en etisk argumentering som har rationell grund och den
skall därför vara tillgänglig för alla oberoende av vilken ideologisk
bakgrund man har eller vilket samfund man tillhör. Boken ar tänkt som
ett studiematerial till studiecirk3ar. Bisahofberg är katolik medan
Fagerberg tillhör Svenska Kyrkan. Var j e kapitel avslutas med en litt e-
raturförteckizing~ sch en etudieplen till de olika livsfr&goma utarbe-
tad av Monica Bexell avslutar boken.
Kapitlet "Människan och dödenfl som i huvudsak behandlar eutar,asifr%.
gan har Holsten Fagerberg skrivit, Han ger en kort redogörelse för 60-
talsdebatten och ser diskussionens förutsättningar i medicinens fram-
steg, som har nedfört att man kan fördröja en naturlig dödsprocess el-
ler ibland t.o,m. bota en tibigare obotlig sjukdom.
Han diskuterar om man kan anvbda hjärtats avstannamle eller hjär-
nans utslocknande som kriterium för dödsögonblicket, Hjartdödsbegrep-
pet har den fördelen att vem som helst kan avgöra om nbgon är död el-
ler ej, medan hjarndödsbegreppets tillämpning kräver avancerad sjuk-
v&rdsapparatur, Det sistnämnda har den fördelen att da$ möjliggör
transplantation av vitala kroppsdelar till människor som annars ris-
kerade att dö.
Den hippokratiska etiken, som ligger till gmd för den moderna l k b
karetlken, och som förbjuder n%gon att ge dödande gift eller att göra
abortiva ingrepp pb kvinnor, har enligt föriattaren inte spelat ut sin
roll, Fagerberg anser, att varje avsteg fran principen att varje märr
niskas liv i sig har ett varde tiil förmån för en nyttomoral eller an-
nat kvalitativt människovardesideal, ar livsfarligt, Men han anser att
man inte bör vidta atgarder som endast leder till en förlängd dödspro-
cess, Författaren ar allts& för en form av passiv eutanasi, Fagerberg
själv definierar eutanasi som atgärder, som avser att 'PiSrkorta en svtSrt
sjuk -iskas liv, för att befria henne frk plagor och lidanden. Han
menar vidare att man måste skilja pb Atgärder som för'lilnger livet och
de som enbart förlanger dödsprocessen.
Kapitlet ger en tillgängligare bild av Pagerbergs syn i eutanasifr%
€are än hans utförligare verk "Om ratten att dön,
13

Pagerbe%, Holsten : Om rätten att dö. - Stockholm, 1967. -
137 s. - (~erbum-~ial.0~
; 2)
Boken -skar argumenten för och emot eutanasi och ger olika etikers
syn p& frilgan. Pösfattaren deifinierar eutanasi som dödande ingrepp för
att stoppa lidandet hos en daende människa. Han avvisar uppfattningen
att man ur etisk synpunkt kan skilja mellan aktiv och passiv eutsnsi.
Dödsh jalpsanhängarns anser ingrepp mot en lidaxide ma-niif sk&# vilka far
en dödlig konsekvens, vara barmhärtigt, medan motsthdarna inte kan
godta handlingar som leder till en patients död. En histig sak är de
handlingar som far dubbla konsekvenser, dvs i det har sammanhanget
smärtstillande behandling som kan förkorta en människas liv, Fagerberg
anser att de goda effekterna mast ÖverPaga, och han godtar in*e Blom-
quists resonemang, att man ibland kan blunda för de negativa konsek-
venserna. 1\IIotst&ndarna till eutanasi kan inte sägas vara fientliga
till anmdandet av smärtstillande medel,
En annan besvärlig fraga för motsthdarna till dödshjälp ar i vilken
utsträckning man ska använda extraordinära %tgäxder Vid behaildlingen av
en döende patient. Med extraordinära menas ingrepp som inte kan 83i-Jan-
das eller utföras utan orimliga kostnader, lidanden och obehag eller
som inte erbjuder rimligt hopp om framghg. Enligt Katoleka Kyrkan ska
extraordinära atgärder inte sättas in mot patientens vilja, Men hur
ska man skilja mellan ordinära och extraordinära atgarder? B6r man
radfraga patienten? Är patienten i stånd att svara? Om inte ska de an-
höriga radfrilgas, och är de i st&M att svara utan att ovidkommande
motiv kommer in i bilden? Ska läkaren sätta in alla extraordinärs at..
gärder e& länge patienten eller de ddriga vill, eller ska läkarens
eget omdöme falla avgörandet?
Stötestenen för eutanasianhiingarna ar fragan om hur pass kvalifice-
rat livet ska vara för att vam meningsfullt, Motståndarna kommer inte
heller undan den frågan, men vsrjer sig mot den nyttomoral som kan
breda ut sig, i synnerhet under pressande ekonomisla förhåilanden.
Dessutom, har processen en gåag satts i gång, ar risken stor att allt-
fler människor kan komma att betraktae som onyttiga.
Boken är rätt komprimerad och inte särskilt lättillgänglig. Det
finns ocksa en utförlig notapparat och de citerade verken redoviaas
efter varje kayitel.
14

Hedebx, Berit : Ja till dödshjälp, - Göteborg, 1978. - 132 8.
Författaren polemiserar i inledningen mot den uppfattningen att man
förr betraktade döden som nAgot naturligt. Hon tror att döden i alla
tider har varit nAgot fruktansvärt som människor känt ekrack och hg-
est inför. Men i dag med hjälp av de enorma medicinska landvinningar-
na är begreppet Iten levande dödrt ingen överdrift, och medvetslösa sju-
ka med obotliga sjukdomar kan enligt författarinnan håilas i-liv i
snart sagt obegränsad tid. Detta gör att många människor kanner en
skräck inför perspektivet att inte fb dö när deras tid ar inne. Nan
vill inte leva längre db utsikterna bara är sjukdom, kraftlöshet, apa-
ti, depression, senilitet, värk, smärta och ångest. Det finns enligt
Hedeby mhga och stora grupper i v8st mmhEI.le Eiom behöver f& hjiiip att
dö. Hon räknar upp gamla och grovt senil-dementa p& långvllrden, vilka
ar helt avstängda fran livet och som långsamt tynar bort. Hon tänker
pb de cancersjuka, vars tillvaro är ett helvete i smärta och ångest,
p& de som lider i svhra sviter efter hjärnblödningar eller hjärtin-
farkter, pi% de som har Parkinsons sjukdom, p& de sockersjuka, p& de
som har varit; utsatta för svara trafikolyckor, pb de som ar födda med
svara handikapp som ryggmärgsbrbck och mhga andra svara sjukdomar.
För deasa är den medicinska behandlingen en form av raffinerad tortyr
enligt Hedebys mening. Hon anser att det lir kränkande för människor
som vill dö att tvingas leva.
Författarinnan ger sedan en skildring om sia nors motbjudande döds-
-pr Hon anser att varje människa borde f& bestämma hur de vill ha
det med dödshjälp och hon lanserar idén att man ska ha ratt att skriva
ett bevittnat intyg att man vill ha dödshjälp* Detta ska nian skriva
medan man ännu Cir frisk. Mot detta har mbga reagerat och sagt att man
tänker helt annorlunda när man är frisk än när man är sdrt sjuk och
att ett liv som man inte ser nbgot värde i när man är frisk och kry
kan man se helt an~orlunda p& d& mm är sjuk, Man kan f& andra intres-
sen och se pb livet med helt andra ögon. Hedeby ger sedan skräckakild-
ringar fr%n lhgvården, där man enligt henne drar ut p& dödsprocessen
i onödan ooh agnar sig %t mämiskoplageri. Sedan citerar hon Clarence
Blomquist s& &tt han framstar som en Asiktsfrande till henne. Med He-
denius ha^ hon mindre besvär. Därefter refererar hon till dödshjälps-

debatten i massmedia sedan 1973, Eumparadets dek3aration fran januari
1976 att man bör utreda dödshjälpstestamenten och att man ska ge ef-
feMiv imärtlindring till patienter med s v k pl6gor samt att man dar
ifragasatter den medicinska TSverlemaBstekniken där gamla och obotligt
sjuka halls vid liv med konstlade medel, dessa uttaianden tar hon som
stöd för sin uppfattning. Hon talar vidare om behovet av smärtlindring
och säger att det ges i alldeles för liten utsträckning, De juridiska
aspekterna p& eutanasi ges ett kapitel, där hon refererar till profes-
soren i straffrätt Hans Ihormstedt, som säger att lagstiftningen inte
godkänner vare sig aktiv eller passiv dödshjälp. Det är dock skillnad
mellan att underl8ta att ge behandling och avbryta behandling. Soci-
alstyrelsen anser att läkaren har ratt att underlata behandling om
utsikterna till bättring inte finns, I annat fall ar det fraga om
mord eller dr3p, men läkaren slipper nog paföljd p.g.a, omstandig-
heterna, Det ar inte brottsligt att bega självmord eller att hjälpa
n%gon att bega självmord siivida man inte aktivt tar del i dödandet,
Det maste självmor8skandidaten utföra själv annars är det mord eller
dr&p', Detta tycker Ingemar Hedenius är dubbelmoral, Han anser att eu-
tanasibruk inte leder till missaktning av livet, utan tvärtom är det
ett tecken p& hänsyn d% de svart sjuks slipper en förnedring de inte
vill ha, Hon berättar sedan hur hon hjälpte en patient att dö,
I den avslutande sammanfattningen pläderar hon för en klar lagstift-
n5ng om eutanasi och Illara anvisningar från Socialstyrelsen att man
förbjude~ livsuppeh~llande behandling vid vissa klart angivna sjuk&
domstillsthd och att man tillater morfin att anvhdms i en sadan ut-
sträckning att smärtlindring uppnas även om man pbskyndar döden. Nan
bör förbjuda livsuppehilllande behareling när det enligt vetenskap och
erfarenhet är meningslöst, Man bör ocksa kunna avbryta livsuppeh&llan-
de behandling om sadan satts in efter en feldiagnos av läkaren, En pa-
tient bör ha rätt att f& dödshjälp om hon hellre vill det än att lig-
ga förlamad i en sang resten av Livet. Och varje sv%rt plagad och o-
botligt sjuk borde ha rätt till dö8khjälp. Hon säger t.o.m. att dödande
med samtycke borde vara tillatet i lagen, Människan bör ha rätt att dö
om hon föredrar döden framför livet, Bedahg räknar i& med andra'
torer som kan pavexka patienten som hänsyn till anhöriga och allmän

opinion, Ett till synes frivilligt val om dödshjälp kan i själva ver-
ket vara ett tvång,
Baken ar lättläst och klar och har vållat stor debatt da den sa o-
tvetydigt tar stallning för ett kvalitativt livsbegrepp.
Hedenius, Ingemar : Den egocentriska metoden och dödshjälp. .
Ingar i : Etiska texter / under redaktion av Carl-Henrik Grenholm,
Jarl Hemberg, Ragnar Holte., 1972, s. 293-296,
Texten utgör ett avsnitt ur Hedenius uppsats ltOm dödshjälp1I som ingar
i essaysamlingen I1Om dödshjälp och adra essayert1 fr& 1964. Se kom-
mentaren till uppsatsen "Om död~hjalp~~,
Hedenius, Ingemar : Om d'ödsbjalp.
Ingar i : Hedenius, Ingemar : Om dödshjälp och andra essayer, 1964,
S, 41-76.
Författaren utg%r fran att dödshjälp förekommer. Han anser att fragan
ar om eutanasi ska ske i lönndom eller öppet med samhällets samtycke,
Han &r övertygad om att läkare som talar emot dödshjälp ofta själva
praktiserar det i nagon form. Blotstandarnas skal skulle vara att inte
undergräva allmänhetens förtroende till läkarkaren och att de själva
vill blunda för vad de gör, för att inte deras eget och allmänhetens
värdesystem ska brutaliseras,
Hedenius skiljer mellan olika former av eutanasi: Passiv eutanasi
av första graden, som innebar att man underl%ter att satta in behand-
ling, Passiv eutanasi av andra graden innebär att man avbryter p&&.-
ende behandling. Aktiv eutanasi av första graden ar att man ger smärt-
stillande medel s% att livet avsevärt förkortas, Aktiv eutanasi av
andra graden innebar att läkaren gör ingrepp s% att patienten omedel-
bart avlider. De flesta läkare använder sig enligt författaren av pas-
siv och aktiv döshjälp av första graden, nhgra praktiserar passiv av
andra graden, medan de flesta ryggar tillbaka inför aktiv dödshjälp av

andra graden. Dock skulle alla fyra sätten likställas med mord om d&-
varande strafflagstiftning tillänpades. Hen de flesta Sakarma vill inte
ens att de första graderna av aktiv och passiv eutanasi ska legalise-
ras, utan vill praktisera en sorts dubbelmoral.
Hedenius argumenterar för dödshjälp utifrh den sak. egocentriska
metoden vars begränsningar han är väl medveten om. Det finns tre ego-
centriska intressen som talar för dödahjälp: Man vill hellre dö än att
utas utsikt till människovärdig tillvaro lida outhärdlig smärta eller
bli ett hjälplöst vrak, Man vill hellre dö än att under men~gslösa
plggor ta upp sjukvårdsplats för andra, som kunde tillfriskna, om de
fick den i stiillet. 'Rlan vill hellre dö än att anhöriga ska anska livet
ur en och mtnnas en som ett hjälplöst vrak. Hedenius menar att döds-
hjälp naturligtvis ska tillämpas restriktivt. Fr&gan om dödshjälp ska
tilläm~as eller inte bör avgöras av patienten, inte av läkaren ensam,
om patienten kan sagas vara vid sina sinnens fuila bruk och kan med-
dela sig. Kan patienten inte det, maste Läkaren satta sig in i pati-
entens situation och handla därefter. De T8rata graderna av passiv och
aktiv eutanasi bör legaliseras men inte de andra graderna. Inte för
att de senare handlingarna skulle vara etiskt sämre, utan p.g.a. de
psykiska phfrestningar som sjukv%rdspersonalen d& skulle utsattas för.
Kapitlet är välskrivet och inte särskilt sv%rtillgängligt,
Stensnäs, Inge : Dödshjälp (eutanasi).
Ing%r i : Stensnäs, Inge : A tt möta döden : en introduktion för
v%rdpersonal, 1974, s. 49-52.
Pörfattaren menar att dödshjälp i olika former froligen alltid förekomit.
Han talar om dödandet av svaga barn, obotligt sjuka, gamla och
orkeslösa. Inget lands lagar gör nagon atskillnad mellan dödshjälp och
mord eller drap, men det har hänt att personer som utfört dödshjälp
befriats f r h str8ff ext~aordinä- omstwi&eter fbr=legat.
Aktiv och passiv dödehjälp definiera8 och Stensnäs menax att passiv
dödshjälp börjar bli alltmer accepterad, medan debatten rör sig om den
aktiva. Han pekar p& svarigheter i gränsdragningen och urvalet - när

är hoppet ute för patienten, när är lidandet s& stort att dödshjälp är
motiverad? Stensnäs tar upp nagra tungt vägande argument mot dödshjälp
som respekten för människovärdet, läkaren har ingen rätt att vara do-
mare över liv och död,samt forskningens framtidsmöjligheter. Vidare
säger han att lidande i sig inte motiverar dödshjälp. Det finns mycket
bra preparat mot smärta och ångest.
Boken &terger ocksb vad föresprbkama för dödshjalp anser, Läkarens
plikt är inte alltid att uppehala liv. Den gäller inte om tiehandling-
en bara innebär en förlängd dödsprocess* De ekonomiska och praktiska
synpunkterna kan ocksa vara argument för dödshjalp. Sjukvården är myc-
ket dyr och det ar inte försvarbart, menar man, att lata en obotlig
sjuk i månader ta upp en sjukplats och binda personal och apparatur.
Stensng8 talar ocksa om Aktionsgruppen Ratten Till Var Död, som bil-
dades 1973 och som har utarbetat ett formulär att underteckna av den
som ej önskar livsuppeh&llande behandling. Flera tusen säges redan ha
undertecknat formuläret.
Boken vänder sig främst till vtirdpersonai, vilket inte hindrar andra
att ta del av den med behallning. Den ar lättläst och klar och den av-
slutas med en mindre litteraturförteckning.

Arfwedson, Anders : Om eutanasidebattens nödvändighet. - (svensk
Linje ; 24, 1965, h. 1, s. 19-21)
B j arinq, Bertil : Bör aktiv eutanasi legaliseras. - (~edicinska För-
eningens Tidskrift ; 41, 1963, s, 313)
Biörck, Gunnar : Om livets gräns - och gränserna för läkarens befogen-
het. - (svensk Läkartidning ; 60, 1963, s. 1154-1 166)
Blomquist, Clarence : Eutanasins etik. - (svensk Läkartidning ; 60,
1963, s. 1601-1620)
Blomquiet, Clarence t Hedenii lögn och min, - (~edioinska Föreningens
Tidskrift ; 41, 1963, s. 310-31 1)
Blomquist, Clarence : Lakarregler : kort his torik. - (svensk Eäkarti&-
cing ; 60, 1963, s, 71 3-720)
Blume, Nils Riber : Om livets gräns - ,.. - (svensk Lakartidning ; 60,
1963, a. 1640-1642)
Duvernoy, Werner : Människans reaktioner inför döden. - (vår Lösen ;
649 1973, s* 98-102)
Elwing, Carl Magnus : Dödshjälp : några reflexioner. - (~undagard ;
45, h* 11, S* 9)
Fa~erberg, Holsten : Begreppet eutanasi. - (Årsbok för Svensk Krist-
lig Studentrörelse ; 3, 1965/66, s. 21-38)
mrst, Per-Erik : Har vi rad att döda av barmhärtighet, -- (Iiöster i
Radio ; 32, 1965, h, 17, s. 27-30)
Gierts, Gustav : Synpunkter p% läkarens etiska ansvar i sjukvarden. -
--
(social-~edicinsk Tidskrift ; 44, 1967 q s. 551-558)

Rasselboim, Anders : Jeg har stoppat hjärtat p% ett tiotal 1:f Brndöda
patienter, - (~eckojournalen ; 1974, h. 34, S. 10-11, h. 35, a. 10-
12,, h. 36, S. 12-13, 43, h* 379 8. 12-13)
Henriques , Agnes : En livsuppehållande behandling avbröts, - (svensk
Läkartidning ; 60, 1 963, s. 1643-44)
. Härdelin, Lars : Ehtanasi : ensidighet, milngsi dighet - ' (~edicinska
Föreningens Tidslcrift 8 42, 1964, h. l, s. 30)
Junel, Yngve : Öppet brev till Bror ilered : vill du tilldta dödshjälp?
- (vi ; 61, 1974, h. 49, S. 8)
Lindahl, Helge : Juridiska aspekter. - idsk skrift för Svenska Sjidcskö-
terskor 41, 1974, h. 8, S. 11-14, 16)
Mzlmnäs, Clarence : Eutanasiproblenet ur läkarsynpunkte - (Arsbol: fös
Kristen Humanism ; 27, 1965, s. 149-1 55)
Pilte, Anders : Inte bara teminalv%rdskasuistiic : om ratten till en
värdig död. - (signum ; 2, 1976, s, 71-75
Pollzlc, Stephan W.: Lorderna och euta~asin. - (credo ; 50, 1969, S. 179
-1 30)
Rexed, Bror : Risk för missbruk, - (pi ; 61 1974, h* 499 s* 32-33)
Simson, Gerhard : Euthanasi som r2ittsproblem. - (svensk Juristtidning
; 49, 9964, e. 598)
Socialstyrelsen : Inte fel att avbryta behandling ... - (~a3cartidnin~-
en ; 71 1974, s* 3473-3476)
Thelin, Anders : Att besluta om liv och död, - (svensk Pastoraltid-
skrift ; 16, 1974,. s, 716-718)

Den Tyska Biskopskonferensen : Människans r2tt till liv och etitanasin
: ett uttalande. - (signum ; 2, 1976, s* 75-77)
-
Jaa Olov : Medicinsk etik r för att klara ut begreppen : intervju
med Clarence Blomquist. - (~äkartidningen ; 64, 1967, a. 1410-1414)
~alldt?n, Lennart : En god död i ratt tid. - (svensk Pastoraltidskrift
; 16, 1974, S. 680-682)
walld6n, Lennart : Människovärde, läkekonst och dödshjiilp. - (~äkartid-
ningen ; 62, 1965, s. 3113-3177)
WalldBn, Lennart : Ratten att leva - ratten att dö. - (~ulhalsning
till Ärkestiftet ; 52, 1966, s, 43-49)

Abort - dödshjälp / C.H. . - (västgöta-~emokraten ; 1974-04-06)
Ahlberg, Alf : Barmhärtighetsmord : problem med många aspekter. - (D*
la-Demo,kraten ; 1963-09-07)
Ahlberg, Alf : Är det alltid omoraliskt att bryta mot moralbuden? -
(~ala-3emokraten ; 1963-09-1 0)
Författaren anser att absoluta moralbud inte kan uppställas, d% i manga
situationer olika etiska krav kolliderar. Man f%r förutsatta en varde-
hierarki och se vilka krav situationen ställer. Ahlberg ar emot en le-
galisering av eutanasi, men vill inte döma lakare som i vissa fall ger
dödshjälp %t sv%rt lidande, döende patienter.
Almedal, Calle : S jukv%rdsarbetarens dileinma. - a agens Nyheter ; l 973-
07-01 )
~lsen, Olle : Ny död, nytt liv? - (~a~ens Nyheter ; 1973-05-30)
Ask-Upmark, Erik : Barmhartighetsdödandet, - (~a~ens Nyheter 5 1 963-
1 o-og)
Författaren är emot eutanasi. Nya mediciner kan komma fram, som kan
bota tidigare obotliga sjukdomar. Vidare kan personer som tycks vara
hopplösa fall tillfriskna, Dessutom kan premisserna för eutanasi, en
obotlig sjukdom, vara sv%ra att fastställa, Att stalla ratt diagnos ar
sv%r t.
Bengtson, Gunne : Nazismen och aborterna, - (Sydsvenska agb bladet
I 965-0691 9)
Bergkvist, Sven O, : Undvikande svar i dödsh jälpsfr%gan. - ( ~f tonbla-
det a 1974-09-25)
Bergkvist, Sven 0; : Vet dödshjälpsivrarna egentligen vad de talar om,
- ( ~ tonbladet f ; 1 974-09-03)

Bermann-Strandberg, Sif : Dödshjalp? - agen ; 1976-03-25)
Bergmann-Strandberg godtar morfininjektioner i lämplig dos som smärt-
stillande medel vid svart lidauide. Hon dl1 inte ekilja p& aktiv och
passiv eutanasi. All eutanasi är aktiv L-en är Guds redskap. Han
skall ta v%rd om sin broder p% det sätt som ar honom betrott, men han
far aldrig glömma att det är Den Store Läkaren som bestämmer över liv
och död. Det är läkarens kärlek till nästan som avgör om h& gör sitt
yttersta för att genom vetande och förstånd rgdda en evart sjuk person
till liv och tillfrisknande. h
Bergsten, Gösta : Enskildes rätt. - (sydsvenska Dagbladet ; 1974-08-28)
Biörck, Gunnar : Gränsen mellan liv och död. - (svenska Dagbladet ;
1 967-03-01 )
Biörck, Gunnar : Värderingar inför döden. - (~a~ens Nyheter ; 1963-10-
27).
- Block, Eskil : Det gäller fortfarande manni~kov%rdet, - (sydsvenska
Dagbladet ; 1965-07-1 0)
Block, Eskil : Det gäller människovärde-t. - män ils ven ska Dagbladet ;
1 965-06-04)
Block, Eskil : Var g%r gränsen? - (~välls~osten ; 1965-02-28)
Bor,qlmd, Tore : Hjälp att dö? - v välls posten ; 1971-01-23)
Cervin, Ulf : Bjalp till döds. - (~rbetet ; 1964-06-14)
Cleve, Fredric : Det femte budet har absolut giltighet. - (~ufvudstads-
bladet ; 1963-10-19)
Craf oord, Clarence A. : S jalwnördarens innersta önskan. - a agens Nyhet-
er ; 1963-1 0-1 7)

Dödshjälp för vem? - (svenska Dagbladet ; 1974-08-27)
Ledare.
Dödshjälp ooh livshjälp, - li agens Myhetsr ; 1965-01-22)
Ledare.
Dödshjälpen och lagen, - a agens Nyheter ; 1963-11-09)
Ledare.
Döendets mildring, - agens Nyheter p 1963-1 2-1 9)
Ledare ,
Edfelt, Johannes : Rätten till vart liv, - a agens Nyheter ; 1963-1 0-
08)
Ekström, Göte : De sjuka och dödshjalpen. - dö agens Nyheter ; 1963-
11-28)
Eriksson, Göm O,: IIedenius och dödshjälpen. - (~tockholmstidningen
; 1963-10-05)
Eriksson, Göran O,: Hedenius och livsformerna. - li agens Nyheter ;
1 966-06-1 4)
Furberg, Mats : Den maktlösa patienten, - a agens Nyheter i 1973-07-
10)
Gabrielson, Karl-Ivar : Hur länge hindra döden? - (skbaka Dagbladet
b 1 971 45-07)
Gahrton, Per : Vi gömmer undan de gamla p% anstalter. - a agens Hy-
heter ; 1973-08-07)
Gehlin, Jan : Livet : en praktisk sak, - a agens ?Tyheter ; 1963-12-
08

Grönberg, Albert : Läkekonsten och döden. - (~öteborgs-posten ; 1963-
11-1 6)
Gröndahl, Eja M.: V%r ratt att slippa leva. - a agens Nyheter ; 1963-
10-15)
Gusta.vsson, Anita : Att hjälpa vid dödsbadden / Anita och Torgny Gus-
tavsson. - agens 3Tyheter ; 1 973-1 0-07)
Haddina, Carl Fredrik : Skymningszonen. - (svenska Dagbladet ; 1966-
07-1 7
Bedeby, Berit : Det finns en sjukvgrd som ska,par lidande! - (svenska
dagbladet ; 1 974-01 -22
Hedeby, Berit : Respektera den döendes viljai - (~ftonbladet ; 1974-
09-1 7)
Hedeby, Berit : Rätten till var död. - agens Nyheter ; 1973-06-07)
Hedeby, Berit : Ratten till v%r död : debatten ska gä vidare. - (~a-
gens Nyheter ; 1973-09-1 2)
Hedenius, Ingemar : Dödshjalp i s jukvgrden. - agens Uyheter ; 1963-
l 0-01 )
Hedenius vill inte leva ett halwaket liv utan möjlighet till kontakt
med andra, eller hoplappad med stora personlighetsförändringar. En pa-
tient bör få dödshjälp om han själv ber on det och om sjukdomen ar o-
botlig och lidandet outhärdligt. Läkaren bör ta ansvaret och han be-
höver ej inhamta stöd fr%n den sjukes anhöriga. Ej heller behöver han
ha patientens medgivande om lidandet anses tillräckligt sv%rt. Hedeni-
us awisar också, $stiiendet att det finns en moralisk skillnad mellan
aktiv och passiv eutanasi. Han tror inte heller att en legalisering
av dödshjälp så srngningom kan leda till att man börjar avliva krimi-
nella, defekta eller andra besvärliga personer i samhället.

Hedenius, Ingemar : Dödshjälp och dubbelmoral, - a agens Nyheter ;
1963-1 603)
Hedenius, Ingemar : Den gemensamma nämnaren. - (1 963-1 2-2 1 )
Hedenius, Ingemar : Kliniker f Ö r s jalvmord, - a agens Nyheter ; 1971 -
1 2-1 4)
Hedenius, Ingemar : Läkarna och dödshjälpen : slutreplik. - ( ~a~ens
Nyheter ; 1963-1 2-29)
Hedenius, Ingemar : Rytt i dödshjalpsfr&gan. - agens Nyheter ; 1966-
06-1 2 )
Hedenius, Ingemar : En ovederhaftig kämpe, - agens Byheter ; 1963-
lel3)
~jalk att dö. - a agens Nyheter ; 1971-11-27)
Ledare,
Hultén, J. Olle : Döden och etiken. - (svenska Dagbladet ; 1969-06-
29)
Höglund, Elisabet : Dags att ompröva dödshjälpen? - (västgöta-~emo-
kraten ; 1974-04-02)
Höglund, Elisabet : Jämför inte dödshjälpen med Hitlers rasförföljel-
ser. - (vastgöta-~emokrat en ; i 974-04-08)
- Höök, Birgitta : En mekaniserad död. - a agens Nyheter ; 1973-07-1 7)
Ingvar, David R.: Den svenska hjärndöden. - (svenska Dagbladet p
1977-04-771
Jörgensen, Henrik : Hjärtdöd eller hjärndöd? - be arom etern ; 1974-05-
o7

Karlsson, Stig Ingvar : Dödförhlara hjärndöden, - ab ag bladet Nya Sam-
hället Sundsvall ; 1 968-08-28)
Kilpelainen, Irja : Eutanasi är att fly problemen. - (~ufmdstadsbla-
det ; 1963-10-19)
Lied&, Lennart : Livets värde och gräns, - a agens Nyheter ; 1963-
11-16)
Liljenbere;, Johm : Att väga liv mot liv. - jo agens Nyheter ; 1966-
01 -1 g)
Lindbera;, Jamar : Nej till livet - trots allt, - li agens Nyheter ;
1963-1 0-29)
Lindgren, Sören : Min rätt till min egen död, - (~ufvudstadsbladet ;
1 963-7 0-22)
Bätten att bestämma över sin egen död och vzgsan att bestha över
andras hänger intimt samman med eutanasiproblemet hivdar författaren,
Detta Er i sin tur bundet vid abortfrggan, och b%da underordnar de
sig jätteproblemet världens hotande överbefolkning, Kvoten av män-
niskor som jorden kan försörja är inte obegränsad. Det m%ste dras en
gräns n%gon g%ng och en möjlighet är d% tvfingsmäsaig eutanasi, Varje
g%ng den bestämda kvoten överskrides fas t.ex, genom lottning det ö-
verskridande antalet människor ut och avlivas, Eller ocks% avlivas
genom samhällets försorg alla fysiskt och psykiskt defekta, Den and-
ra möjligheten ar födelsekontroll med preventivmedel och aborter, B&-
da möjligheternz innebar emellertid att samhället anser sig ha rätt
att bestha över sina nedlemrnars liv och död,
Livets slut, - (svenska Dagbladet ; 1973-05-30)
Ledare,
Livets trösklar. - (~a~ens
Nyheter 8 1965-07-08)
Ledare.

Lundström, Per : Att reducera lidandet. - a agens Nyheter ; 1963-10-
22)
Malmquist, Jörgen : Alla kan inte tala om ved de vill. - (~a~ens Nyheter
; 1973-07-31)
Pielgård, Börge J.: Läkaren skall inte döda. - (~öteborgs Handels- och
S j öf artstidning ; 1 973-07-04)
Nyhrman, Gustaf : Fruktaan f ör Hdet f ramtida innanH. - (svenska Dagbla-
det ; 1964-01-29)
Myhrman, Gustaf : HjSlp mot dödens grymhet. - (svenska Dagbladet ;
1 974-01 -07
I.lyh.rman, Gustaf : Vid vägens slut. - (svenska Dagbladet ; 1964-01-30)
NagIer, Kaija : En sjuksköterskas samvete. - (~öteborgs-posten ; 1974-
09-05)
Nilson, Peter : Människan eller livet? - (Ilagens Xyheter ; 1963-12-
18)
O1 jelund, Stefan : Om rätten att dö. - (NY Tid ; 1965-03-1 9)
Perret, Louis : Lekman överdriver eutanasiproblemet. - (~~ufvudstads-
bladet ; 1963-1 0-1 9)
- Pers, Mats : Valf Zrds samhället som barnh&rtighetsmördnre. - (~ötebor~s
IIandels- och S jöf zrtstidning ; 1965-07-03)
Persson, Arne : De "h järndöda'' och mZnniskovZrdet. - (sydsvenska Dag-
bladet ; 1 966-05-07)
oetrgn, E53e : F&r en läkare döda? - a agens Nyheter ; 1963-11-07)

ROS&, Ingvar : Debatten om de hjärndöda. - (sydsvenska Dagbladet ;
1966-05-1 2)
Den sjukes bästa. - (svenska Dagbladet ; 1974-09-21 )
Ledare.
Sjöholm, Sten : P% liv och död. - (~ydsvenslca Dagbladet ; 1974-08-21)
Sjöholm, Sten : Respekten f ör livet - och f ör lagen, - agens Nyhe-
ter ; 1963-1 1-03)
Skall man ha ratt att dö? / A,K. . - (~öteborgs Handels- och Sjöfarts-
tidning ; 1 973-07-04)
Stenwall, Britta : Är döden ett nederlag? - (svenska Dagbladet ; 1974-
09-1 7
Sto2mbom, Nils-Börje : Dödshjalp eller inte? - (~3uf.vudstadsbladet ;
1 963-1 0-1 3)
Stormbom argumenterar mot ~edenius' förslag om ett dödshjalpstesta-
mente som man ska lämna till försäkringskassan, d& man är vid sina
sinnens fulla bruk och fullt frisk i övrigt. Han säger att mariga till
synes hopplösa fall har tillfrisknat och att man kan ställa fel dia-
gnos. Dessutom tänker man annorlunda p& livet d& man är frisk än nar
man ar sjuk. Ilan bör heller inte utöva eutanasi p% patienter som inte
själva har bett om det, men man kan tänka sig ge en hopplöst sjuk pa-
tient dödshjälp om han ber om det. Men han bör d& informeras om att
något positivt kan inträffa och att man kan ha ställt fel diagnos.
Studiosus medicinae, [pseud. för T.W. ~ucksdorff] : Är dödshjälp be-
rättigad? - (~ufvudstadsbladet ; 1963-10-16)

Sucksdorff, T.W,: Bestämmanderätten Över vara egna liv. - (~ufvudstads-
bladet ; 1963-1 0-29)
Sacksdorff g%r i polemik mot Sören Lindgren. Han är motståndare till
eutanasi. Att be om dödshjälp ar i själva verket ett tecken p% sjuk-
dom eller en störning av balaneen i det centrala nervsystemet. Läka-
rens uppgift ar att %terställa balansen och ge den levnadströtte livs-
viljan %ter,
Sundström, Erland : Livshot genom dödshjälp, - (~rnslands Folkblad ;
1961-1 0-1 2)
Sundström är emot dödshjälp av Hedenius' märke, Ean menar att om li-
vets okränkbarhet en gång har uppgivits s% fAr vi rakna med f-ruktans-
varda konsekvenser. Bestialiteten tar valdet i det samhälle dar ra-
tionell dödshjälp har godtagits. Det finns nämligen inga rationella
skäl att h%lla sinnessjuka, sexmördare och spioner vid liv, Hedenius
har inte satt sig in i att i dödshjälpens f örlängning kommer man kan-
ske att acceptera barnamord (utvidgad abort), dödsstraff i barnhärtig-
hetsdödandets förklädnad och en legalisering av självmord, För den som
lär att Gud ar död är människolivet inte lhgre okrankbart, skriver
Sundström i slutet av artikeln, Han avslutar med orden: wTllästaren be-
höver inte g% längre an sa, men lärjungarna visar sik ofta g& längre
än sin mästare, Till bestialiteten i Buchen~ald?~
Sundström, Erland : Utsättning eller knäsättning? - (~m6lands Folkblad
; 1964-03-06)
.
Svensson, Jan-Olov : Dödshjälp och läkaretik. - (~a~en ; 1965-02-03)
Telenius, Margareta : Tekniken är var styrka - den fS,r inte förblinda!
- (Ilagens Nyheter ; 1973-07-20)
Thorson, Jan : S jälmordsf örs ök - en eutanasiindikation? - (~tockholms-
Tidningen p 1 965-03-23)

Udd&, Per : Bo, doktorn och döden, - a agens Nyheter ; 1964-02-08)
Udddn, Per : Smärtlindring och död. - sr agens Nyheter ; 1 963-1 1-21 )
Waldenvik, Arne : Förberedelsen inför döden viktigaste frilgan. -
(Dagen ; 1974-09-1 1 )
Wellhagen, Julius : Bortom problemet dödshjälp. - (~orrköpin~s Tid-
ningar-Östergötlands Dagblad ; 1974-09-26)
Werner, Marten : Debatten om dödshjälpen. - (sydsvenska Dagbladet ;
1974.08-28)
Werner, M%rten : Döden - vän eller fiende? - (sydsvenska Dagbladet ;
1 974-08-1 9 1
Victorin, Ake : Dödsh j alp och rattsutveckling. - (~a~ens Xyheter ;
1964-05-251
- Vgr yttersta frihet, - a agens Nyhetex ; 1963-10-06)
herström, Paul : Eutanasin - Crafoord och juristerna. - (~ydsvenslca.
Dagbladet ; 1966-05-1 7)

Växiingar i eutanasidebatten 1963-1976 speglat genom antalet tidnings-
artiklar per &r. Diagram.
Antal tidningsartiklar

'
- 1 .
J:
.
,
' I . . L
. ,
'
. :
I . .om.orrag---Lai
1,
-. . . - . . . uhrmfuukii~t~ ara:;»g'wi
r . .- - ,-
.+m.',rF$Pi
,. .. . m. &m{-..-, rtpi*it . -d
l" , . : ?.%!P-=- ,. . .- --
l . .. - - w &,-w a:*
- . 4 .
-e , - .. . . . 1 -d - -- . - .m . . l -.. - " l
, acg , -. m,-. -*m -
2' -- . .- *,&
l w, #j& *lid* . Il1 T
l , . . . .I . -
," >, :-'@ L - - -. , - -,m . . . . -.. . * ,&-,,*#C.
- -
. +
--. . . , -- ,, - . , . .j,-- . .
. , W@ -!@WE &*
' . l . -
)
II , . -~rri*r-m-@mws
M, -:
. .
l - . . . & _ ,. ' , ..- I m --...- -:\
. ,-qr
. EM;, w.-. . - P;
f
I .'
- ' . .,m - l . - - ;
g y < 1 , - I I . I
l -1, I I
I , .
' +b
. ,
I
?e,&@&-
I

BADA – BORÅS AKADEMISKA DIGITALA ARKIV
Detta är ett inskannat och digitaliserat specialarbete från BHS (Bibliotekshögskolan) vid
Högskolan i Borås. Specialarbeten skrevs som examensarbete på bibliotekarieutbildningen
mellan åren 1974 och 1996.
Bibliotek & läranderesurser (BLR) vid Högskolan i Borås har utfört digitaliseringen och har
använt de exemplar som funnits i bibliotekets samlingar i befintligt skick.
De digitaliserade specialarbetena är publicerade i Borås Akademiska Digitala Arkiv (BADA),
som är högskolans system för digital publicering. http://bada.hb.se
Upphovsrätten tillhör författarna.
Publiceringsår i BADA: 2012