You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
#<strong>10</strong> 8 oktober 20<strong>10</strong><br />
Pris 40 kr<br />
Saligförklaring i Birmingham<br />
Stiftsungdomsdag med ”JP II”<br />
Rop från Palestinas kristna<br />
500-årige Albertus Pictor
8 oktober 20<strong>10</strong> Årg 85. ISSN 1402-3385<br />
Adress: Box 2038, 750 02 Uppsala<br />
(Besöksadress: S:t Olofsgatan 32E)<br />
Tel: 018-13 61 40, Fax: 018-13 61 45<br />
E-post: redaktionen@katolsktmagasin.se<br />
Hemsida: www.katolsktmagasin.se<br />
Utges som tidning för Stockholms katolska stift<br />
av Stiftelsen Katolsk Kyrkotidning.<br />
STYRELSEORDFÖRANDE<br />
ANSVARIG UTGIVARE<br />
Kjell Blückert<br />
REDAKTION<br />
Margareta Murray-Nyman (chefredaktör)<br />
margareta.murray-nyman@katolsktmagasin.se<br />
018 – 13 61 40, 070-321 06 35<br />
Birgit Ahlberg-Hyse<br />
biahyse@bredband.net<br />
021-12 73 20, 070-735 34 75<br />
Ryszard Antonius Klinger<br />
Prenumerationsärenden, ekonomi<br />
Sofia Wahlstedt 018 – 13 61 42<br />
sofia.wahlstedt@katolsktmagasin.se<br />
Pren. pris Sverige: 300:-<br />
Europa 440:- Utom Europa 480:-<br />
Pg 36 99 30-3, Bg 417-4926<br />
Annonser<br />
Display i Umeå AB<br />
info@display-umea.se<br />
090 – 71 15 00<br />
Tryck: AlfaPrint<br />
Layout: Carina Laukkanen, Lajo design, Uppsala<br />
#<strong>10</strong><br />
Nr 11 utkommer 5/11 20<strong>10</strong>. Manusstopp 14/<strong>10</strong> 20<strong>10</strong>.<br />
För icke beställt material ansvaras ej.<br />
OMSLAGSBILD: UNDER SITT BESÖK I STORBRITANNIEN, I<br />
COFTON PARK, BIRMINGHAM, SALIGFÖRKLARADE PÅVEN<br />
BENEDIKT XVI KARDINAL JOHN HENRY NEWMAN, VARS BILD<br />
PROJICERADES PÅ KORVÄGGEN.<br />
Foto: BIRGIT AHLBERG-HYSE Fler nyheter på vår hemsida<br />
www.katolsktmagasin.se<br />
Ur innehållet<br />
Stiftskollekt för de katastrofdrabbade<br />
i Pakistan sidan 4<br />
Påven Benedikt XVI saligförklarade<br />
kardinal Newman vid sitt första besök i<br />
Storbritannien sidan 5<br />
Högskola med Newmans namn invigd sidan 12<br />
Stiftsungdomsdag med workshops<br />
och sång sidan 16<br />
Moder Teresas <strong>10</strong>0-årsdag firades<br />
med hennes systrar i Fisksätra sidan 18<br />
Första mässan i ny katolsk kyrka<br />
i Enköping sidan 20<br />
Den saligförklarade Jerzy Popieluszko<br />
- hjälte från vår egen tid sidan 21<br />
Katolsk närvaro i Palestina sidan 24<br />
Nybygge för Birgittasystrarna<br />
i Trondheim sidan 26<br />
Debatt: För kyrkan – i tiden sidan 33<br />
Kultur: Dödahavsrullar utkommer snart<br />
på svenska sidan 34<br />
Familjesidan: Lägrets goda sidor sidan 46
”Ett lands behandling av dess romska<br />
befolkning är ett lackmustest för det<br />
civila samhället och dess demokrati.” Så<br />
står det som motto eller underrubrik i<br />
betänkandet ”Romers rätt” från Dele -<br />
gationen för romska frågor (SOU<br />
20<strong>10</strong>:55). På 582 sidor behandlas svensk<br />
rom-politik ur ett sociologiskt, juridiskt,<br />
historiskt och social politiskt perspektiv.<br />
Delegationen vill att politiker, förvaltningar,<br />
kyrkor, organisationer – det<br />
civila samhället – äntligen gör allvar av<br />
den romska befolkningens rättigheter:<br />
till delaktighet och inflytande, till utbildning,<br />
till arbete, till bostad, till hälsa och<br />
social välfärd, till språk, till kultur – och<br />
till rätten att inte bli diskriminerad!<br />
Antiziganism – all rasism – växer och<br />
måste bekämpas aktivt.<br />
Ungefär samtidigt utkom boken Född<br />
fördömd av journalisten Irka Ceder -<br />
berg, specialiserad på romers situation i<br />
Europas länder. ”Romerna deltar sällan<br />
i vardagligt europeiskt samhällsliv”,<br />
skriver Irka Cederberg. ”Det sägs att de<br />
gifter bort sina döttrar och söner i unga<br />
år och sällan låter sina barn få ordentlig<br />
skolgång. De är främlingar och betraktar<br />
också oss som främlingar, och vi<br />
förstår oss inte på dem. De saknar makt<br />
och har ingenting att säga till om i sam -<br />
hället…”<br />
Beskrivningen gäller generellt för<br />
Europa. Också här hos oss i Sverige? Ja,<br />
det antyder listan på ouppfyllda rättigheter<br />
i betänkandet. Delega tionen för<br />
romska frågor, tillsatt av regeringen<br />
2006, har gjort sitt jobb och avsatt en<br />
tjock bok. Här och hos Irka Cederberg<br />
finns massor av kunskap för den som<br />
En sten i Europas sko<br />
vill veta mer om romerna i vårt land och<br />
utanför. Om kunskapen leder till föränd -<br />
ring återstår att se. Vindarna tycks tyvärr<br />
blåsa åt andra håll.<br />
Betänkandet, Irka Cederberg och deras<br />
romska och ickeromska sagesmän är<br />
eniga: antiziganismen växer oroväc kan -<br />
de snabbt, i Sverige och Europa. Inte<br />
bara den – det råder uppvindar för allehanda<br />
rasistiska rörelser och krafter.<br />
Hos oss visar sig detta till och med i<br />
årets valresultat. Som om de gamla giftiga<br />
molnen av okunnighet och etnocent -<br />
rism bara förflyktigats en smula efter<br />
Holocaust men snart förtätades på nytt<br />
och återvände. Till Balkan på 1990-talet<br />
och nu över hela Europa.<br />
Romerna är en sten i den europeiska<br />
skon. Den skaver, irriterar, man avlägs -<br />
nar den men snart är den där igen. Vad<br />
göra?<br />
Italien visar ut romer utan vidare<br />
spisning. Även Sverige utvisar romer,<br />
mera diskret. Frankrike ger dem pengar<br />
för att försvinna ”frivilligt”. Där finns<br />
en särlagstiftning för rumäner – läs:<br />
romer – som kan avvisas på grunder<br />
som inte gäller för andra EU-medborgare.<br />
8 000 av dem har skickats tillbaka<br />
bara i år. FN:s Kommitté mot rasdiskriminering<br />
(CERD) har protesterat,<br />
EU-kommissionen reagerade kritiskt:<br />
Frankrike måste hålla sig till gällande<br />
europeisk lagstiftning, även gällande<br />
generösa regler för EU-medborgare. En<br />
EU-resolution fördömer utvisningarna.<br />
Vatikanen höjde rösten mot massutvisningarna:<br />
sådana strider mot europeiska<br />
grundvärden. ”Man kan inte generalise -<br />
signerad ledare | sid. 3<br />
ra och utvisa en hel grupp människor”,<br />
sade chefen för Påvliga rådet för människor<br />
på väg, ärkebiskop Agostino<br />
Marchetto. Brottsansvar åvilar enskilda,<br />
inte grupper, påminde han, och menade<br />
dessutom att åtskilliga franska kommuner<br />
inte följer reglerna att anvisa de<br />
vägfarande en plats att uppehålla sig på.<br />
Då uppstår illegala läger.<br />
Också katolska kyrkan i Frankrike har<br />
hållit en välgörande hög profil i sin kritik<br />
av massutvisningarna. Robert Le<br />
Gall, ärkebiskop av Toulouse, jämförde<br />
dem i en predikan i Lourdes med<br />
Vichyregeringens judedeportationer<br />
under den nazityska ockupationen,<br />
vilket väckte premiärminister Fillons<br />
vrede. En präst i Lille har återsänt sin<br />
hedersutmärkelse i skam över utvisningarna.<br />
Biskop Claude Schockert,<br />
ansvarig för migrationsfrågor i franska<br />
biskopskonferensen, har tillsammans<br />
med sin ämbetsbroder i Vannes förebådat<br />
kraftfullt katolskt motstånd mot<br />
migrationsregler som är alltför hårda.<br />
Många kyrkliga röster har höjts.<br />
Rigorösa åtgärder som diskriminerar<br />
befolkningsgrupper väcker protest, tack<br />
och lov. Nästa steg borde vara att energiskt,<br />
men med känslighet och delika -<br />
tess, verka för att Europas romer får ta<br />
sin rättmätiga plats i samhälle – och<br />
kyrkor. För detta behövs ömsesidigt<br />
förtroende, kunskap, empati och vilja<br />
att ge utrymme även åt dem som inte är<br />
”main stream”. Då mjuknar stenen i<br />
den europeiska skon.<br />
Kaj Engelhart
sid. 4 | aktuellt<br />
Stiftskollekt för Pakistan den <strong>10</strong> oktober<br />
Söndagen den <strong>10</strong> oktober blir den stora insamlingsdagen bland landets katoliker för det<br />
katastrofdrabbade Pakistan.<br />
- Vår hjälp kommer in i den fas då människornas liv ska byggas upp igen, säger Charles<br />
Câmara, biståndsansvarig på Caritas Sverige.<br />
Sommarens monsunregn i Pakistan var de<br />
värsta på 80 år. Enorma översvämningar<br />
drabbade större delen av landet och ett<br />
område lika stort som England låg under<br />
vatten eller blev oanvändbart.<br />
Cirka 15–20 miljoner människor är<br />
drabbade av katastrofen. Hittills har<br />
omkring 1 900 människor omkommit.<br />
Enligt FN är den pågående katastrofen<br />
mycket värre än naturkatastroferna på Haiti<br />
tidigare i år och tsunamin i Asien 2004.<br />
- Minst sex miljoner barn behöver<br />
särskild vård eftersom de lätt får sjukdomar<br />
av exempelvis förgiftat vatten. Kolera,<br />
diaréer och malaria härjar vilt. Medicinerna<br />
räcker inte till. En halv miljon gravida kvinnor<br />
behöver en säker plats där de kan föda.<br />
Också äldre och funktionshindrade behöver<br />
hjälp och vårdplatser, säger Charles<br />
Câmara. Han tillägger att <strong>10</strong>0 000 boskapsdjur<br />
har dött och tusentals ton gröda har<br />
förstörts.<br />
- Det påverkar den framtida jordbruks -<br />
produktionen negativt.<br />
När det inträffar en katastrof sker hjälp -<br />
arbetet i tre faser, förklarar han:<br />
Snabbt omhändertagen. Kuhursheed Bibi har<br />
fått hjälp med sin skadade arm av medarbetare i<br />
Caritas Pakistan.<br />
Foto: Caritas Internationalis<br />
Den första fasen är de första tio dagarna.<br />
De som har överlevt behöver få omedelbar<br />
hjälp för att klara en dag i taget. Då är de<br />
helt beroende av lokala biståndsorganisationer<br />
som är på plats sedan tidigare.<br />
Caritas Pakistan har 350 anställda och i<br />
samarbete med internationella Caritas -<br />
organisationer hjälptes under den första<br />
tiden cirka 250 000 människor med bland<br />
annat akut sjukvård, rent vatten, tält, filtar<br />
och hygienartiklar.<br />
Den andra fasen pågår i uppåt tre månader<br />
efter det att katastrofen har inträffat och<br />
kallas rehabiliteringsfasen. De drabbade<br />
områdena röjs och människor får både<br />
fysisk och psykosocial hjälp för att hantera<br />
och bearbeta sina trauman. De som dittills<br />
har bott i tält får hjälp med permanent<br />
boende eller hjälp att komma tillbaka till<br />
sina hem och renovera huset.<br />
Det är i denna fas som pengarna från<br />
katolikerna i Sverige kommer till användning.<br />
Den tredje fasen kan dra ut på tiden och är<br />
den ekonomiskt tyngsta, med återuppbygg -<br />
nad av landet. Infrastrukturen, skolor,<br />
sjukhus och institutioner byggs upp igen.<br />
Även till det arbetet krävs bistånd från<br />
omvärlden, eftersom landet är fattigt och<br />
förödelsen överväldigande.<br />
Ofta är det så, säger Charles, att folk<br />
skänker pengar just när katastrofer har<br />
inträffat. Men sedan sjunker engagemanget.<br />
- Vår solidaritet bör sträcka sig längre.<br />
Vi kristna bör tänka på att de drabbade<br />
behöver en omfattande hjälp, där både<br />
kroppen och själen omvårdas. Till sådant<br />
behövs mycket resurser under lång tid.<br />
Jämfört med den senaste katastrofhjälpen<br />
som krävde internationella insatser, på<br />
Haiti, är möjligheterna att göra insatser i<br />
Pakistan mycket svårare.<br />
- Vissa delar är geografiskt svårtillgängliga.<br />
I andra delar kan det vara svårt att<br />
arbeta av politiska, militära eller religiösa<br />
skäl.<br />
Lättast för kristna att nå fram med sin<br />
hjälp är i Sindh-provinsen, i söder, som är<br />
värst drabbat av översvämningarna.<br />
Pakistan är en muslimsk republik. Av de<br />
drygt 174 miljoner invånarna är endast 0,7<br />
procent kristna. Trots att de är minoritet gör<br />
de kristna en stor insats i den gemensamma<br />
samhällsutvecklingen, säger Charles Câmara.<br />
- Men eftersom katoliker inte ser till religion<br />
utan till medmänniskors nöd räknar vi<br />
med ett stort stöd till Pakistans drabbade<br />
folk.<br />
Han poängterar att pengarna kommer<br />
fram till Caritas Pakistan, utan avdrag för<br />
löner och administration.<br />
Garanterar oavkortad<br />
hjälp. Alla pengar<br />
som vi skänker<br />
genom Caritas kommer<br />
fram till Caritas<br />
Pakistan, utan avdrag<br />
för löner och administration,<br />
säger<br />
Charles Câmara,<br />
biståndsansvarig på<br />
Caritas Sverige.<br />
Foto: Kaj Engelhart<br />
Birgit Ahlberg-Hyse<br />
Caritas Sverige räknar med att stiftets katoliker ger en extra stor kollekt söndagen den <strong>10</strong> oktober.<br />
Den som vill skänka ytterligare pengar till Pakistans katastrofdrabbade folk kan använda stiftets/Caritas Sveriges bankgiro: 58<strong>10</strong> - 1312<br />
Skriv ”Pakistan 20<strong>10</strong>” på avin.
nyheter utrikes | sid. 5<br />
<strong>Km</strong> i Birmingham<br />
Påvemässa med saligförklaring<br />
Fem timmars väntan i regn och kyla förtog inte glädjen över att få uppleva ett historiskt<br />
ögonblick i Cofton Park utanför Birmingham den 19 september. Det var då påven Benedikt<br />
XVI, under sin sista dag på sitt första besök i Storbritannien, saligförklarade kardinal John<br />
Henry Newman inför en församling på omkring 57 000 personer.<br />
En påves strävsamma liv<br />
Benedikt XVI inleder den sista mässan under sitt besök i Storbritannien.<br />
Fortsättning
sid. 6 | nyheter utrikes<br />
Att det blev en högtid och inte ett jippo när påven besökte<br />
Birmingham är förunderligt. Men kanske hade ändå vädret,<br />
som kan kallas typiskt engelskt, en positiv inverkan: under<br />
de fem timmar som gick mellan de första bussarnas och den<br />
påvliga helikopterns ankomst till Cofton Park hann besökarna<br />
tänka över sin situation: okey, det är kallt, regnet öser ner,<br />
gräset är vått, matsäcken kommer att ta slut och det är en<br />
bra bit till fish and chips-ståndet. Men vi gör en pilgrimsresa,<br />
vi har åkt en lång väg och vi stannar tills påven kommer<br />
för att fira mässa med oss.<br />
Sådan var stämningen bland dem som hade mutat in egna<br />
små plättar i kvarteren mellan kravallstaketen.<br />
Blandade i åldrar och nationaliteter trängdes pilgrimerna<br />
med olika sätt att få tiden att gå. Där var barnfamiljen som<br />
hade med sig en kortlek men som snart fann korten hopplöst<br />
ihopklibbade av regnet.<br />
Där var internatpojkarna som brottades tills deras skol -<br />
uniformer var genomleriga.<br />
Där var gruppen med dominikaner som stod upprätt hela<br />
tiden i en tätt sammanhållen ring, under stilenligt svartvita<br />
paraplyer, bibelläsande och bedjande.<br />
Att påven Benedikt XVI besökte Storbritannien för första<br />
gången, att John Henry Newman var den förste han skulle<br />
saligförklara och att saligförklaringar numera normalt äger<br />
Väntan i gryningen. Klockan är<br />
sju på morgonen och många pilgrimer<br />
har redan varit i Cofton<br />
Park i två timmar. Det regnar och<br />
det är tre timmar kvar tills påven<br />
Benedikt XVI inleder mässan. Ett<br />
par funktionärer har sökt skydd<br />
under tak. I bakgrunden ser vi<br />
den stora byggnaden med koret.<br />
rum i Rom och inte i förskingringen – det kanske inte alla<br />
pilgrimer var medvetna om. Men de som bor i och omkring<br />
Birmingham, inte minst de skolbarn som ingick i den jättelika<br />
kören, var alldeles säkert informerade om dagens betydelse,<br />
med tanke på Newmans lokala anknytning.<br />
Det var ju till Birmingham han flyttade efter det att han hade<br />
konverterat till Katolska kyrkan, lämnat sin prästtjänst i<br />
anglikanska kyrkan och studerat till katolsk präst i Rom. I<br />
Birmingham bodde han i 30 år, till sin död 1890. Och just<br />
Cofton Park var ett kärt utflyktsmål för honom.<br />
Dukade han och hans vänner upp picknick under ekarna<br />
som växte runt platsen redan på hans tid?<br />
Vandrade han här i ensamhet för att vila från bekymren<br />
med sin fattiga församling inne i stan eller för att sortera<br />
tankarna kring sin försvarsskrift med självbiografiska inslag,<br />
Apologia pro vita sua?<br />
Han var ju sådan, John Henry Newman, att han ömmade<br />
för ”dessa minsta” samtidigt som han utvecklades till en av<br />
Katolska kyrkans mest betydande teologer.<br />
Umgänget med sådana tankar blev vårt eget tidsfördriv<br />
medan än fler pilgrimer vällde in över den mjuka sluttningen<br />
som var en naturlig amfiteater mot en jättelik byggnad längst<br />
där nere. Koret var centralt med en himmelsblå fond, utfor-
Hem till bloggen. Två präster från Sverige, Philip Geister SJ och Fredrik<br />
Heiding SJ, ska delta i påvemässan med saligförklaringen i Birmingham. Båda<br />
har en stark anknytning till John Henry Newman genom det nyligen invigda<br />
Newmaninstitutet i Uppsala.<br />
I skydd av paraplyer skriver de en rapport för tidskriften Signums blogg från ett<br />
besök de gjorde på lördagen i Littlemore, en ort i utkanten av Oxford där<br />
Newman bodde vid tiden för sin konversion till Katolska kyrkan.<br />
mad som ett blyinfattat kyrkfönster, och med en kupol över<br />
altare och krucifix.<br />
Väggen som omgav koret var hög och vit med en naken<br />
text: Heart speaks unto heart, Newmans motto som han<br />
hade fått från 1500-talshelgonet Frans av Sales.<br />
Plattformarna nedanför väggen fylldes nu av hundratals<br />
präster från hela världen. Eftersom paraplyer var uteslutna<br />
för prästerna, och för körsångarna på gradängerna bredvid,<br />
hade alla fått regnrockar i genomskinlig plast som glänste<br />
vackert när solen började lysa.<br />
Jodå, precis när storbildsskärmarna visade att påvens<br />
helikopter landade bakom väggen skingrades molnen. På<br />
pressfotografernas podium skämtades det om påvens kontakt<br />
med vädergudarna.<br />
nyheter utrikes | sid. 7<br />
När han äntligen gjorde entré i sin vita papamobile sken<br />
solen klart. Värmen steg, jublet skallade och gulvita vatikanflaggor<br />
vajade bredvid färgglada hemgjorda standar.<br />
Där inne bakom skottsäkra glas satt han, Benedikt XVI,<br />
stillsamt leende, vänligt vinkande.<br />
Över hela den högtid som firades sedan låg en atmosfär<br />
av glädje men också av stillhet. En sällsam upplevelse bland<br />
57 000 människor!<br />
Ingångsprocessionen gjorde påven med de kardinaler och<br />
biskopar som hade sin plats i koret. Bland dem skymtade<br />
William Kenney CP, tidigare hjälpbiskop i Stockholms katols ka<br />
stift, nu i samma position i stiftet Birmingham.<br />
Det var hans chef, ärkebiskopen av Birmingham Bernard<br />
Longley, som både hälsade påven välkommen till platsen<br />
och, alldeles i början av mässan, bad att John Henry<br />
Newman skulle saligförklaras.<br />
Så förklarade påven Benedikt XVI att John Henry Newman<br />
hädanefter skulle åkallas som salig och att festen för honom<br />
ska hållas varje år den nionde oktober. Det är datumet för<br />
hans upptagning i Katolska kyrkan.<br />
I samma ögonblick som påven uttalade saligförklaringen<br />
projicerades Newmans porträtt på korväggen. Där fick den<br />
heliga, traditionsmättade riten hjälp av modern teknik.<br />
Medan en stor del av den liturgiska musiken var nykompo -<br />
nerad fanns tonsatta texter av John Henry Newman bland<br />
hymnerna. Efter saligförklaringen sjöngs exempelvis Praise to<br />
the Holiest in the height, en text som ingår i hans oratorium<br />
Gerontius dröm, senare uppmärksammat genom en kongenial<br />
tonsättning av Edward Elgar.<br />
Katolsk stolthet. Hemmagjorda banderoller och<br />
skyltar beblandar sig med den gulvita flaggan<br />
med Vatikanens emblem.<br />
Fortsättning
sid. 8 | nyheter utrikes<br />
Plastinbakad kör. I den stora välljudande kören ingår många<br />
skolbarn från trakten. Extremt utsatta för regnet har sångarna<br />
genomskinliga regnrockar, precis som prästerna.<br />
I predikan, där påvens speciella uttal av det engelska<br />
läspljudet framträdde tydligast, handlade det<br />
givetvis mest om Newman. Påven nämnde honom<br />
som jämbördig med raden av de främsta heliga<br />
och lärda personligheterna i Englands historia.<br />
Predikan belönades med starka applåder men<br />
den påbjudna tystnaden efteråt var total. Man<br />
hörde bara ekarnas sus.<br />
En ny tystnad anmodades före tackbönen efter<br />
kommunionen, där påven hade varit huvudcelebrant,<br />
och lugnet hölls kvar under påvens<br />
angelusbön och slutvälsignelse. Men i sluthymnen,<br />
For all the saints, i Vaughan Williams<br />
medryckande tonsättning, gungade det i massorna.<br />
Under hymnen lämnade påven, kardinalerna<br />
och biskoparna koret och försvann bakom den<br />
vita väggen, i säkerhet för faror som aldrig hade<br />
tyckts hota i Cofton Park.<br />
De 57 000 började ringla iväg mot sina bussar. I<br />
backen stod försäljare och sålde morgonens utbud<br />
av små flaggor, nu för halva priset. Men inte<br />
många stannade och köpte. Festen var över.<br />
Var den värd allt besvär? Oh yes, sa en grupp<br />
flickor som inte hade sovit en blund på hela natten.<br />
- Everything was just wonderful and we love<br />
our pope!<br />
På svenska blir det: Allt var helt underbart och<br />
vi älskar vår påve!<br />
Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse<br />
Fotnot<br />
En presentation av den nu saligförklarade kardinal John<br />
Henry Newman var införd i <strong>Km</strong> nr 9/<strong>10</strong>.<br />
I ett kommande nummer går vi i Newmans fotspår i<br />
Oxford.<br />
Inramad av Newman. Påvens vitglänsande mässhake rättas till innan han kan sätta sig på den<br />
tronliknande stolen med Newmans motto på ryggen.<br />
Lägg märke till påvens röda skor. De är ett ålderdomligt påvligt värdighetstecken, inspirerat av de<br />
bysantinska kejsarna som bar purpurröd fotbeklädnad.<br />
”My brothers and sisters…” Tack vare stora bildskärmar, tätt placerade<br />
runt Cofton Park, kan alla följa skeendet i koret detaljerat.<br />
Infälld ses kvinnan som tolkar allt som sägs till teckenspråk.
I enskildhet. En som inte ville fira<br />
mässa i trängsel har hittat en plats<br />
under en ek ovanför Cofton Parks sluttning.<br />
Har månne John Henry Newman<br />
suttit under samma ek och mediterat?<br />
nyheter utrikes| sid. 9<br />
Eukaristivandring<br />
150 präster från värdlandet<br />
har följt mässans<br />
inledning från ett<br />
kapell på kullens krön.<br />
Nu vandrar de ner för<br />
att ställa sig i gångarna<br />
mellan folkskarornas<br />
kvarter och dela<br />
ut kommunionen.<br />
Efter mässan. Påven har<br />
just välsignat sin stora församling.<br />
Prästerna som<br />
har delat ut kommunionen<br />
är på väg att återvända till<br />
sitt kapell uppe i backen.<br />
Församlingen är fortfarande<br />
i stillhet men flaggorna<br />
börjar vaja och snart ska<br />
alla förenas i psalmen För<br />
alla helgon, som i kamp<br />
för tron…
sid. <strong>10</strong> | nyheter utrikes<br />
”Sanningen är renhet, trohet och helighet”<br />
– Benedikt XVI i Storbritannien<br />
Farhågor fanns inför påven Benedikt<br />
XVI:s statsbesök i Storbritannien att<br />
demonstrationer, aktioner och antipåvliga<br />
stämningar skulle överskugga dagarna.<br />
Sekularistiska, antikyrkliga, antikatolska<br />
uttalanden förebådade hårda tag. Men<br />
farhågorna kom på skam. Niotusen deltagare<br />
protesterade mot påvebesöket på<br />
lördagen. Men hundratusentals människor<br />
var med i de olika inslagen i påveresan.<br />
Torsdagen den 16 september på förmiddagen<br />
landade påven i Edinburgh. Första<br />
punkten på hans statsbesök var ett möte<br />
med drottning Elisabet II. Drottningen betonade<br />
i ett kort tal att religionen alltid varit<br />
central i Storbritanniens identitet och<br />
också kunde spela en viktig roll i samlevnaden<br />
i ett multikulturellt samhälle. Påven<br />
svarade med att framhålla Storbritanniens<br />
insatser i motståndet mot nazismen, och<br />
anknöt till drottningens tal genom att<br />
vända sig mot en ”aggressiv sekularism”.<br />
Han vädjade också till de brittiska medierna<br />
att hantera människovärdet med försiktighet.<br />
Medierna hade redan på flygresan fått ett<br />
samtal med påven, där han självkritiskt<br />
gick in på övergreppsskandalerna. Av -<br />
slöjandena hade kommit som ”en chock”<br />
för honom och fyllt honom med ”stor<br />
sorg”, sade han. Kyrkan hade inte varit<br />
tillräckligt mycket ”på sin vakt” och inte<br />
heller snabb nog med att vidta åtgärder.<br />
Edinburgh var upptakten på påvens<br />
fyradagsresa som förde honom vidare till<br />
Glasgow, London och Birmingham. På<br />
påvens program stod bland annat 13<br />
anföranden på olika håll, sammanträffanden<br />
med företrädare för andra religioner<br />
och ett möte med den anglikanska kyrkans<br />
överhuvud, ärkebiskop Rowan Williams.<br />
Ett digert program för en 83-åring.<br />
Följande rapport omfattar huvudinslagen i<br />
programmet men inte varje enskilt inslag.<br />
På torsdagseftermiddagen firade påven<br />
en mässa i Glasgow. 70 000 personer deltog<br />
i friluftsmässan i en park i staden.<br />
Påven manade till en ”evangelisering av<br />
kulturen” och vände sig mot ”strävanden<br />
att utestänga den religiösa tron från den<br />
offentliga diskursen, att privatisera den<br />
och till och med att framställa den som ett<br />
hot mot jämlikhet och frihet”. Tvärtom är<br />
religionen en garant för äkta frihet och<br />
respekt, sade påven.<br />
Dagen därpå sammanträffade han med<br />
elever och lärare vid St. Mary’s University<br />
College i Twickenham i London. Här varnade<br />
han för en alltför nationalekonomiskt<br />
styrd utbildning. Skola och universitet får<br />
inte bara förmedla ekonomiskt lönsamma<br />
informationer och färdigheter, sade han.<br />
På eftermiddagen mötte han representanter<br />
för judendom, islam, hinduism, sikhism<br />
och andra religioner. Han betonade att<br />
religionsdialogen måste föras aktivt av alla<br />
religioner. Sida vid sida måste religionerna<br />
engagera sig för hela det globala samhällets<br />
väl.<br />
- Jag vill uttrycka den katolska kyrkans<br />
uppskattning för det viktiga vittnesbörd<br />
som ni alla som troende människor avlägger<br />
i en tid när religiös övertygelse inte<br />
alltid blir förstådd och uppskattad, sade<br />
Benedikt XVI. Religiösa människor skall<br />
möta varandra i kärlek och ”med största<br />
respekt för andra traditioner”. Tolerans<br />
måste alltid följa ”principen om ömsesidighet”.<br />
Religiösa minoriteter måste ha<br />
frihet att utöva sin kult och att fira guds -<br />
tjänst offentligt. Varje människa måste få<br />
följa sitt samvete utan att marginaliseras<br />
eller bli förföljd, och det gäller även vid<br />
konversion, betonade Benedikt XVI.<br />
Samtidigt blev det känt att sex män<br />
arresterats, misstänkta för attentatsplaner i<br />
samband med påvebesöket. Påven in for -<br />
merades men fortsatte sin resa som planerat<br />
– Vatikanen har fullt förtroende för<br />
polisen, sade hans talesman pater Federico<br />
Lombardi. Under tiden förhördes de miss -<br />
tänkta av Scotland Yard. De arbetade som<br />
gatsopare i stadsdelen Westminster (där<br />
påven hade flera framträdanden), och var<br />
nordafrikaner, däribland algerier, i åldern<br />
26 – 50 år. Lombardi ansåg senare i en<br />
intervju att saken fått alltför stora proportioner<br />
och riskerade att tränga ut själva<br />
påvebesöket i mediernas bevakning.<br />
På fredagskvällen deltog Benedikt XVI i<br />
en aftonbön i anglikanska Westminster<br />
Abbey tillsammans med anglikanska<br />
kyrkans primas, ärkebiskop Rowan<br />
Williams. Här uppmanade han de kristna<br />
av katolsk och anglikansk tradition att<br />
gemensamt vittna om sitt hopp i en alltmer<br />
likgiltig eller fientlig omvärld. Han<br />
påminde om sin uppgift som biskop av<br />
Rom att ”på ett särskilt sätt sörja för<br />
enheten i Kristi hjord”.<br />
Ärkebiskop Williams betonade det<br />
”särskilda bandet” mellan de två kyrkorna.<br />
Han lovprisade påvens rundskrivelser,<br />
där han tar upp den moderna tidens<br />
angelägna frågor. Slutvälsignelsen gavs av<br />
Benedikt XVI och Rowan Williams<br />
gemensamt.<br />
Helt oanmält mötte påven en grupp offer<br />
för sexuella övergrepp på lördagen. De fem<br />
personerna samtalade med honom i nuntiaturen<br />
i Wimbledon i 40 minuter, och<br />
påven gav uttryck för sin djupa smärta<br />
över vad de fått genomlida. Han för -<br />
säkrade dem också att kyrkan vidtar åt -<br />
gärder för att skydda unga och att samarbeta<br />
med myndigheterna för att ställa<br />
gärningsmän bakom så svåra brott till an -<br />
svar.<br />
Höjdpunkten på påvebesöket i London<br />
blev en högtidlig mässa i katolska West -<br />
minster Cathedral. Flera tusen ungdomar<br />
var samlade framför kyrkan och följde<br />
mässan på bildskärmar. I sin predikan<br />
talade påven om ”ett litet antal präster”
som begått fel och uttryckte sin ”skam -<br />
känsla och förödmjukelse” inför övergreppen.<br />
De drygt 2 500 ungdomarna<br />
i och utanför kyrkan hade kommit från<br />
hela landet, och i ett hälsningsord till<br />
dem varnade påven för avund, egoism<br />
och självförhävelse.<br />
På morgonen samma dag hade påven<br />
sammanträffat med brittiske premiärministern<br />
David Cameron. Han lovordade<br />
den brittiska regeringen för dess<br />
beslut att i framtiden avsätta 0.7 procent<br />
av bruttonationalprodukten till<br />
utvecklingsbistånd.<br />
Så kom söndagen, med saligförkla -<br />
ringen av kardinal John Henry<br />
Newman i Birmingham – se reportage<br />
på annan plats i tidningen – och<br />
därmed resans höjdpunkt och final.<br />
Mässan med saligförklaringen var den<br />
offentliga avslutningen på påvens<br />
besök i Storbritannien och efterföljdes<br />
av ett privat besök i Newmans bostads -<br />
hus och ett möte med de katolska<br />
biskoparna i England, Skottland och<br />
Wales. På kvällen anträddes återfärden<br />
till Rom.<br />
Resultatet? Respekt, snarare än<br />
översvallande jubel. Sakdiskussion och<br />
dialog, snarare än karismatisk hänryckning,<br />
sammanfattar Vatikan ra -<br />
dions reporter. De flesta engelska tidningar<br />
presente rade evenemanget i<br />
positiva ordalag och konstaterade den<br />
uppmuntrande, ödmjuka och ärliga<br />
ton som präglade påvens framträdanden.<br />
En symbolbild kan kanske vara vigilian<br />
i Hyde Park i London inför<br />
saligförklaringen i Bir mingham. 60 000<br />
människor var samlade till en stäm -<br />
ningsfull aftonbön med påven och<br />
nyheter utrikes| sid. 11<br />
Upprepad entré. Under sitt besök i Storbritannien möttes påve Benedikt XVI av jublande människomassor varhelst han åkte i sin papamobile, omgiven av fem säkerhetsvakter<br />
på varje sida. Här kommer han till Cofton Park utanför Birmingham där kardinal John Henry Newman saligförklarades.<br />
Foto: Birgit Ahlberg-Hyse<br />
tände sina ljus som de sedan tog med<br />
sig som minne till sina församlingar<br />
I sitt tal påminde påven de närvarande<br />
– med hänvisning till kardinal<br />
Newman – om att ett liv i tron aldrig<br />
kan vara resultatlöst.<br />
- Sanningen förmedlas inte bara<br />
genom formell kunskap, hur viktig den<br />
än är, utan också genom vittnesbördet<br />
i ett liv av renhet, trohet och helighet,<br />
sade Benedikt XVI. De som lever i sanning<br />
och i enlighet med sanningen uppfattar<br />
instinktivt vad som är fel, och<br />
som fel känner de igen precis allt som<br />
står emot den skönhet och godhet som<br />
följer med sanningens strålande ljus –<br />
veritatis splendor.<br />
Kaj Engelhart (efter Vatikanradion)
sid. 12 | nyheter inrikes<br />
Sveriges första katolska högskola på 500 år:<br />
Newmaninstitutet invigt under festliga former<br />
Två veckor innan John Henry Newman saligförklarades invigdes den högskola som bär<br />
hans namn, Newmaninstitutet. Det är Sveriges första katolska högskola<br />
efter reformationen.<br />
Ett nytt inslag i Uppsalas stadsbild. Newmaninstitutets skylt har just blivit avtäckt och högtidstalen avlöser varandra. Vi ser en del av den stora skara som firade<br />
invigningen av Sveriges nya katolska högskola.
Under de senaste 500 åren har inget katolskt lärosäte funnits<br />
i Sverige men sedan lördagen den fjärde september år<br />
2000 finns Newmaninstitutet i Uppsala.<br />
Eftersom denna högskola är grundad av jesuiterna i<br />
Sverige, och medarbetarna kring tidskriften Signum, förrättades<br />
invigningen av jesuitordens generalföreståndare från<br />
Rom, Pater Adolfo Nicolás.<br />
Han inledde dagen med en mässa i S:t Lars kyrka där han<br />
var huvudcelebrant med femton präster, de flesta jesuiter,<br />
som medcelebranter.<br />
Pater Adolfos predikan var fylld av påminnelser om kardinal<br />
John Henry Newmans betydelse för utvecklingen av<br />
katolicismens teologiska, historiska och kulturella arv.<br />
Han påminde om Newmans kamp för den katolska tron<br />
efter sin konversion och framhävde honom som förebild i<br />
det allt djupare sökandet efter ”ständigt mera” i tron.<br />
- Newmaninsitutet ska bli en plats just för sökandet efter<br />
”mera!”<br />
Mässan förgylldes av en hälsning från påven Benedikt XVI<br />
som via Vatikanens utrikesminister kardinal Bertone hade<br />
Avtäckning. Newmaninstitutets direktor, pater Philip<br />
Geister uppmanar pater Adolfo Nicolás att bjuda täckelset<br />
falla.<br />
Predikan med Newman-tema.<br />
Jesuitordens generalföreståndare från<br />
Rom, pater Adolfo Nicolás, predikade<br />
vid invigningsmässam i S:t Lars kyrka.<br />
Spännande. Ska han dra i rätt rep? Ja, det var rätt!<br />
Längst fram i åskådarskaran står Kerstin Wikstrand.<br />
skickat en önskan om en god utveckling för Newman -<br />
institutet i framtiden.<br />
Historiskt ögonblick. Applåder för skylten som markerar<br />
den katolska högskolan i Uppsala.<br />
Fortsättning
sid. 14 | nyheter inrikes<br />
Utanför partytältet. Till vänster Per Beskow, medlem i<br />
tidskriftens Signums redaktion, till höger Anders<br />
Ekenberg, Newmaninstitutets studierektor, och i mitten<br />
en av de många gästerna som deltog i invigningsfesten,<br />
arkimandrit Matthias Grahm OSB.<br />
Efteråt samlades en myllrande skara till invigningsceremonin<br />
utanför Newmaninstitutet och direktor Philip Geister inledde<br />
med att påminna om vad Högskoleverkets beslut att ge<br />
Newmaninstitutet examensrätt innebar, nämligen ett erkännande<br />
av jesuitordens utbildningskoncept.<br />
- Det går ut på hög kvalitet på undervisningen, bra pedagogik<br />
och stor respekt för dem som tänker annorlunda, sade han och<br />
påminde också om jesuiternas holistiska ideal:<br />
- Jesuitskolor vill utbilda människor som har förmågan att<br />
använda sin kompetens för att skapa en bättre värld.<br />
När pater Alfonso äntrade talarstolen fortsatte han på samma<br />
tema. Han framhöll den både breda och djupa humanistiska orientering<br />
som kännetecknar Newmaninstitutet.<br />
- Jag träffar ofta manualernas folk, sade han och menade att<br />
det på många utbildningsinstitut saknas möjligheter att utveckla<br />
sin fantasi och kreativitet.<br />
- Men på Newmaninstitutet finns dessa möjligheter.<br />
Själva invigningsceremonin bestod i att pater Alfonso, på uppmaning<br />
av Philip Geister, avtäckte den nya skylten över entrén.<br />
Detta skedde under folkets jubel och med en fanfar från det<br />
frans ka fönstret på andra våningen. Därinnanför satt en mäs -<br />
singskvintett och spelade högtiden igenom festliga verk av såväl<br />
Händel som Bellman alltmedan Vatikanens gulvita flagga vajade<br />
för vinden.<br />
Det blev uppvaktningstal av Lennart Ståhle från Hög -<br />
skoleverket och Stefan Kiechle från Jesuitordens tyska ordens -<br />
provins innan folket inbjöds till utspisning av både mat och förfriskningar<br />
på Newmaninstitutets innergård.<br />
Solen sken över minglandet där vi såg Newmaninstitutets lärare<br />
och Signums skribenter umgås med gäster som Sveriges ambassadör<br />
vid Vatikanen Ulla Gudmundson, miljöminister Andreas<br />
Carlgren, statssekreterare Peter Honeth från Utbildnings -<br />
departementet och representanter från teologiska högskolor i<br />
Sverige och andra länder.<br />
Efter en lunch för särskilt inbjudna anordnades en akademisk<br />
konferens i Uppsala universitetshus där professorerna Jean-Luc<br />
Marion, Hans Joas och John Haught för ett stort antal åhörare<br />
höll föreläsningar med olika infallsvinklar på teologi och kristen<br />
tro. Med stor sannolikhet kommer föreläsningarna att publiceras<br />
i tidskriften Signum så småningom.<br />
Lördagen den fjärde september var visserligen högskoleinvig -<br />
ningens höjdpunkt men festligheterna pågick faktiskt i dagarna<br />
tre. På fredagen gavs en konsert i S:t Lars kyrka där S:ta Eugenias<br />
vokalensemble framträdde under ledning av Ulf Samuelsson och<br />
med Anders Ekenberg som organist. Och på söndagen firaes en<br />
mässa i S:ta Eugenia kyrka i Stockholm med Pater Adolfo<br />
Nicolás som huvudcelebrant.<br />
Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse<br />
Fint främmande på institutets invigning.<br />
Utanför Newmaninstitutets hus på<br />
Slottsgränd 6 står Sveriges<br />
Vatikanambassadör Ulla Gudmundsson,<br />
jesuitordens generalföreståndare pater<br />
Adolfo Nicolás och miljöminster Anders<br />
Carlgren omgivna av jesuiterna Dominik<br />
Terstriep, Fredrik Heiding och Erwin<br />
Bischofberger.<br />
Foto: Kaj Engelhart
Tanken på en högskola väcktes i Signums redaktion 2001.<br />
- Många av tidskriftens skribenter undervisar på olika universitet<br />
och högskolor i landet och vi ansåg att de skulle kunna<br />
utveckla ämnena i sina artiklar till kurser för att nå en bredare<br />
publik, berättar Philip Geister.<br />
Verksamheten växte till ett allt större utbud av utbildning.<br />
- Och nu, när vi är framme vid en högskola med examensrätt,<br />
har allt fallit på plats!<br />
Philip Geister, som ända från början har varit Newmaninstitutets<br />
direktor, var märkbart lycklig när han hälsade alla välkomna till<br />
invigningen. Vägen fram till högskolestatus har ju inte varit<br />
oproblematisk.<br />
Som <strong>Km</strong> har berättat i flera artiklar var det svårt att uppfylla<br />
alla krav som Högskoleverket, HSV, ställde för att rekommendera<br />
regeringen att bevilja Newmaninstitutet examensrätt – och<br />
därmed ge de studerande möjlighet att söka statligt studielån.<br />
Det första ansökningsåret, 2008, hade HSV flera anmärkningar<br />
på Newmaninstitutet. Och trots att alla punkter åtgärdades till<br />
våren 2009 blev det avslag då också.<br />
Det HSV anmärkte på var det låga antalet fast anställda lärare.<br />
Lycka är en katolsk högskola i<br />
Sverige. Pater Philip Geister SJ strålade<br />
av glädje när han uppvaktades vid<br />
invigningen.<br />
nyheter inrikes | sid. 15<br />
”Allt har fallit på<br />
plats!”<br />
- Det är en fantastisk känsla att vara framme vid<br />
den punkt som vi har siktat mot i nio år, sade<br />
pater Philip Geister efter invigningen av<br />
Newmaninstitutet.<br />
Men i själva verket, menade Philip Geister, var det New man -<br />
institutets styrka att ha få fast anställda och i stället anlita deltids -<br />
lärare med hög kompetens inom olika fack, exempelvis musik,<br />
film, konsthistoria och kyrkoarkitektur, för att komplettera<br />
filosofi- och teologistudierna.<br />
Efter en ny prövning insåg även HSV det positiva med denna<br />
modell och godkände Newmaninstitutets ansökan i augusti 2009.<br />
Och den 8 april i år beslutade regeringen om examensrätt och<br />
statsbidrag. Beskedet firades med en fest som sammanföll med<br />
biskopens husvälsignelse och ett besök från stora bidragsgivare till<br />
högskoleprojektet, främst tyska biskopskonferensen och<br />
Bonifatiuswerk.<br />
Redan då meddelades dagen för den officiella invigningen av<br />
högskolan, den fjärde september. Och nu, när även denna är över,<br />
säger Philip Geister:<br />
- Nu kan vi börja där vi har varit i tankarna hela tiden!<br />
Varför heter det Newmaninstitutet?<br />
Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse<br />
Den katolska högskolan har fått namn efter den nu saligförklarade John Henry Newman.<br />
Varför, Philip Geister?<br />
- Vi valde en person som bäst motsvarar det vi själva står för. Newman framhävde värdet i samspelet<br />
mellan teologi, filosofi och olika kulturyttringar. Detta stämmer överens med vår utbildningsverksamhet.<br />
Att han sedan var konvertit tror vi betyder mycket i ett land som Sverige. Många kan<br />
identifiera sig med honom i sökandet efter andliga rötter.
sid. 16 | aktuellt inrikes<br />
Stiftsungdomsdag med<br />
workshops och ny sångbok<br />
Helgen <strong>10</strong>-12 september var det åter dags för Stiftsungdomsdagen anordnad av Sveriges<br />
Unga Katoliker, SUK. Denna gång vallfärdade närmare 400 unga katoliker från hela<br />
Sverige till Skara.<br />
Ljuseffekter i mötestältet. Marcela Soto Gonzales, vice ordförande i SUK, är festkvällens<br />
konferen cier.<br />
Staden är ett av de tidigaste katolska sätena<br />
och domkyrkan är känd för att ha huserat<br />
helige Brynolf, men också för den tagg ur Jesu<br />
törnekrona som man idag tror är gömd på<br />
okänd plats inne i kyrkan.<br />
Boendet var som vanligt enkelt, på Tegla -<br />
skolans golv.<br />
Stiftsungdomsdagen hade ett späckat program.<br />
Fredagen bjöd på ankomst, mat och ett<br />
välkomnande med samling i det närliggande<br />
tältet. Under lördagen höll biskop Anders<br />
katekes, därefter följde workshops med olika<br />
teman. Den populäraste hade rubriken Sex –<br />
hur gör man? och handlade om synen på sexualitet<br />
i kyrkan och gav möjlighet till frågor<br />
om densamma.<br />
Manligt & Kvinnligt i kyrkan berörde genus -<br />
frågan i den katolska socialläran i jämförelse med<br />
det gamla testamentets kvinnosyn och dagens<br />
sekulära kvinnosyn.<br />
En annan workshop, Politik & Katolik, aktualiserades<br />
med det stundande valet. Opus Dei<br />
och Respekt berättade om sina verksamheter,<br />
Dominikansystrarna svarade på frågor, vilket<br />
även biskop Anders gjorde.<br />
SUK:s rykande färska sångbok JP II presenterades<br />
och provsjöngs ur.<br />
Andra workshops berörde kallelser och<br />
varför man ska vara just katolskt kristen,<br />
dessutom varför mässan är så tråkig, om man<br />
nu tycker att den är det. Det talade också om<br />
lydnad inför kyrkans bud och om C S Lewis<br />
text Weight of Glory.<br />
En av lördagens höjdpunkter var mässan<br />
med Biskop Anders i Skara domkyrka.<br />
Därefter fick alla som var intresserade besöka<br />
<strong>Katolskt</strong> Torg där flera katolska organisationer<br />
var representerade, bland annat Franci s -<br />
kanerna, Salesianerna, Respekt, Foco lare och<br />
de katolska folkhögskolorna. Även SUK:s<br />
samarbetspartner Studieför bundet Bilda fanns<br />
med.
På kvällen var det dags för mer profana nöjen, det var fest i tältet<br />
med musik och grillade hamburgare. För musiken stod bland<br />
annat det norska bandet Wild Water. Festdeltagarna dansade<br />
kaldeisk dans och njöt av en häftig eldshow.<br />
Även under festen infann sig ett mycket starkt katolskt inslag.<br />
Det var en ung man som gav en stark och gripande men också<br />
humoristisk vittnesbörd rörande sina personliga upplevelser av att<br />
stå för sin tro.<br />
Lördagskvällen avslutades med en stilla bönevaka och det<br />
Heliga Sakramentet vakades över under hela natten av hängivna<br />
deltagare.<br />
Söndagen bjöd på vackert väder. Deltagarna fick packa ihop för<br />
att sedan delta i avslutningen där man tackade de duktiga volontärerna<br />
och naturligtvis arrangörerna. Före avfärden firades en<br />
väldigt enkel men vacker mässa med Biskopen i gymnastiksalen<br />
där han, i en kort men mycket passionerad predikan, förklarade<br />
grunden i det kristna budskapet: att varje människa, oberoende av<br />
yttre och inre faktorer, av bakgrund och livsomständigheter är<br />
unik och älskad av Gud.<br />
Huvudorganisatör för Stiftsungdomsdagen 20<strong>10</strong> var SUK:s ordförande<br />
Alexander Kegel.<br />
- Jag är jättenöjd med programmet även om det inte var helt<br />
lätt att vara på en ny plats, de senaste åren har vi ju varit i<br />
Vadstena och där vet man hur allt fungerar, säger Alexander.<br />
Han uttrycker också en glädje över att Biskopen valde att prioritera<br />
ungdomarna, det betyder väldigt mycket.<br />
Alexander passade också på att under avslutningsceremonin på -<br />
minna om att Stiftsungdomsdagen är ett bra avstamp inför<br />
Världsung domsdagarna i Madrid 2011 och inbjöd alla ungdomar<br />
att delta i denna pilgrimsresa nästa år.<br />
Trots diverse tekniska problem blev helgen lyckad.<br />
Text: Dominique Ostrowski<br />
Foto: Cecilia Bergman.<br />
Glada volontärer. I förgrunden ser vi en av SUK:s<br />
konsulenter, Valida Fendic. I bakgrunden två av<br />
hennes kolleger under stiftsungdomsdagen,<br />
Shahed Saman och Sandra Nisan.<br />
aktuellt inrikes | sid. 17<br />
Vad sysslar de med? Broder Stefan och Stefan Eriksson grillar hamburgare.<br />
Kommers. T-shirts med tradition fanns till försäljning.
sid. 18 | aktuellt inrikes<br />
Moder Teresa <strong>10</strong>0 år<br />
firades i Fisksätra<br />
Moder Teresa skulle ha fyllt <strong>10</strong>0 år i år. Lördagen den 4 september<br />
firades en mässa i Fisksätra kyrka utanför Stockholm för<br />
systrar och övriga medarbetare, till minne av hennes födelse.<br />
Msgr Rolandas Makrickas framförde en hälsning från påven<br />
Benedikt XVI. I sin predikan berättade biskopsvikarie Fredrik<br />
Emanuelson om sitt eget möte med Moder Teresa och hennes<br />
ordens arbete, när han som prästkandidat under en tid arbetade<br />
i ett gatukök för de fattiga nära Stazione Termini i Rom.<br />
Innan man fick ta del av den efterlängtade maten hölls det<br />
alltid en predikan på ungefär tio minuter. När Fredrik<br />
Emanuelson var där, var hans uppgift att hålla en sådan<br />
predikan.<br />
- Det viktigaste är inte en tallrik soppa, utan Kristus, det var<br />
en uppfattning som genomsyrade hela Moder Teresas arbete,<br />
sade han.<br />
- De fattiga är vårt hopp om att komma till himlen. Öppna<br />
era ögon, era öron, era liv för det Kristus vill göra för de fattiga<br />
och utsatta genom var och en av oss. Ge kärlek och barmhärtighet,<br />
tid, omsorg, uppmärksamhet. Var Kristi röst och händer<br />
för alla dem som behöver det. Tänk på Moder Teresa som sade:<br />
”Jag är bara en liten penna i Guds hand.”<br />
- När vi möter de lidande människorna, är det den lidande<br />
Kristus vi möter. Gud törstar efter att genom oss få hjälpa de fattigaste<br />
bland de fattiga.<br />
Text: Katrin Laine<br />
Foto: Sakari Laine<br />
Älskad moder. Nyligen firades <strong>10</strong>0-årsminnet av Moder Teresas födelse i<br />
Fisksätra.<br />
Kontemplativt och utåtriktat<br />
I Sverige finns i dag åtta Moder Teresa-systrar, varav fyra bor<br />
i Växjö och tillhör den kontemplativa grenen. De övriga fyra<br />
lever i en lägenhet i Fisksätra, Saltsjöbaden nära Stockholm,<br />
där de tjänar de fattigaste bland de fattiga genom att på olika<br />
sätt hjälpa dem i deras vardag.<br />
- När de kom till Fisksätra hjälpte jag dem med kontakten<br />
med socialbyrån, säger Karin Wiking, nordisk samordnare för<br />
de sjuka och lidande medarbetarna till Missionaries of<br />
Charity, Kärlekens Missionärer, den orden som Moder Teresa<br />
startade 1950. Genom socialbyrån fick systrarna kontakt med<br />
de människor som behöver deras hjälp och stöd. Nu lever och<br />
verkar systrarna bland de utsatta i Fisksätra.<br />
Sedan 1981 håller Karin Wiking regelbunden kontakt med<br />
de 78 medarbetarna runt om i de nordiska länderna.<br />
Vartannat år besöker hon medarbetarna i Finland och vartannat<br />
dem i Norge. Varje medarbetare är sammankopplad med<br />
en av ordens cirka 5 000 systrar. De två ber för varandra och<br />
skriver brev åtminstone en gång om året.<br />
Den sjuka och lidande medarbetaren ”offrar” sitt lidande<br />
för sin speciella syster. Det som kan upplevas som<br />
meningslöst, att ha drabbats av sjukdom eller andra<br />
svårigheter, får plötsligt en mening i uppgiften att försöka<br />
sprida ljus och kärlek till medmänniskor i nöd. Genom detta<br />
får den som ofta känner sig som en börda för sig själv istället<br />
en viktig uppgift att fylla.<br />
Karin Wikings engagemang för Moder Teresas orden inleddes<br />
1979 då Moder Teresa var på besök i Sverige för att ta<br />
emot Nobels fredspris och bland annat predikade i<br />
Storkyrkan i Stockholm. 1984 var Karin sedan på ett tre veckor<br />
långt besök i Calcutta och arbetade på Hemmet för döende,<br />
Kalighat.<br />
- We cannot do great things, only small things with great<br />
love. Vi kan inte göra stora saker, bara små saker – men med<br />
stor kärlek. Dessa ord av Moder Teresa har jag försökt leva<br />
efter, säger hon. Det viktigaste är inte hur mycket man gör,<br />
utan hur mycket kärlek man lägger i det man gör.
Glad festdeltagare. Sr Elisha Mary<br />
M.C. är en av de åtta Moder Teresasystrarna<br />
i Sverige, bosatt i Fisksätra.<br />
Men när Karin Wiking berättar om vad hon<br />
varje vecka gör för att hjälpa andra, är det inga<br />
småsaker. Hon leder en bönegrupp i S:ta<br />
Eugenia i Stockholm, läser sagor för barnen på<br />
ett närbeläget dagis, besöker fångar på Kronobergshäktet, delar ut kaffe<br />
och smörgås till hemlösa på Medborgarplatsen på fredagskvällarna och<br />
talar spanska med ensamma spansktalande flyktingar på Ny gemenskap på<br />
Kammakargatan. I somras fyllde hon 90 år. För sina insatser för andra<br />
människor fick hon 2005 medaljen Pro Ecclesia et Pontifice av påven<br />
Benedikt XVI.<br />
Text: Katrin Laine<br />
Foto: Sakari Laine<br />
aktuellt inrikes| sid. 19<br />
Hängiven medarbetare. Karin Wiking är sedan<br />
1981 nordisk samordnare för de sjuka och lidande<br />
medarbetarna till Moder Teresas orden,<br />
Missionaries of Charity. 2005 fick hon Höga<br />
Korsets medalj Pro Ecclesia et Pontifice av påven<br />
Benedikt XVI för sitt engagemang för andra män -<br />
niskor.<br />
Teresa av den dunkla natten<br />
Agnes Gonxha Bojaxhiu föddes i Skopje den 26 augusti<br />
19<strong>10</strong>. Vid 18 års ålder for hon till Irland för att ansluta sig<br />
till Loretosystrarna, eller the Institute of the Blessed Virgin<br />
Mary, en orden som främst sysslade med undervisning. Som<br />
Loretosyster skickas hon till Indien där hon verkar i 18 år,<br />
innan hon får ta emot en fördjupad kallelse, en ”kallelse<br />
inom kallelsen”, att tjäna de fattigaste.<br />
Kristus talade direkt till henne och uppmanade henne:<br />
”Kom, bär mig in i de fattigas hålor. Kom, var mitt ljus.”<br />
1950 grundades hennes orden Missionaries of Charity,<br />
Kärlekens Missionärer, som idag omfattar cirka 5 000 syst -<br />
rar. För sitt utåtriktade och omfattande arbete för de sjuka<br />
och fattiga fick hon 1979 ta emot Nobels Fredspris. Hon dog<br />
1997 och saligförklarades 2003 av påven Johannes Paulus II.<br />
Identifikation med de utstötta<br />
En sida av Moder Teresa som få kände till var den oerhörda<br />
inre kamp mellan ljus och mörker som pågick inom<br />
henne, samtidigt som hon levde så utåtriktat och hängivet. I<br />
”Om mitt mörker betyder ljus för<br />
någon själ, är jag fullkomligt lycklig.”<br />
brev till sin biktfader skrev hon: ”Det finns ett fruktansvärt<br />
mörker inom mig, som om allting var dött. Så har det mer<br />
eller mindre varit från den tid jag började ’verket’ (att tjäna<br />
de fattiga)”.<br />
Katrin Laine<br />
”Hon känner sig skild från Gud, inte älskad eller ens önskad, ja bortstött av honom”, skriver karmeliten Wilfrid Stinissen i sin artikel ”Moder<br />
Teresas dunkla natt”, som publicerades i Karmel 4/2007. Gradvis växte en medvetenhet fram inom henne om att det inre mörker hon kom<br />
att leva i under nästan 50 år faktiskt innebar en radikal identifikation med dem hon ville tjäna.<br />
”Hon får i sin egen kropp och själ erfara den känsla av total övergivenhet som de fattigaste av de fattiga dagligen drabbas av. Det är gott<br />
att det finns ett nutida helgon man kan vända sig till när allt känns mörkt, tomt och meningslöst”, skriver broder Wilfrid.<br />
Fotnot:<br />
Den som vill veta mer om Moder Teresas liv kan med fördel läsa Kom, var mitt ljus av Brian Kolodiejchuk M.C. Det var han<br />
som var postulator för hennes helgonförklaringsprocess. Ett kapitel ur boken publicerades i förra numret av <strong>Km</strong>.
sid. 20 | aktuellt inrikes<br />
Ny katolsk kyrka i Enköping<br />
Jesus lovade själv att ”där två eller tre är samlade i mitt namn är<br />
jag mitt ibland dem” (Matt 18:20). Nog kunde vi erfara detta när<br />
vi samlades för att fira den första mässan i den nya egna<br />
kyrkobyggnaden på Kungsgatan 6 i Enköping den 1 september.<br />
För övrigt var omkring 70 personer närvarande den dagen. Men<br />
under årens lopp hände det ibland att den gudstjänstfirande församlingen<br />
inte var fler än just två eller tre. Nu har uthålligheten<br />
och tron på Kristi närvaro i mässan hos några få burit frukt så det<br />
brukar samlas i genomsnitt 45 personer när mässan firas.<br />
Fram till 1975 hörde Enköping till Vår frus församling i Västerås.<br />
När stiftet ändrade på församlingsgränserna kom Enköping att<br />
höra till Uppsalaförsamlingens område.<br />
Redan på 50-talet reste pater Adelkamp från Västerås till<br />
Godtemplarlokalen på Stockholmsvägen i Enköping för att fira<br />
mässa.<br />
Svenska kyrkan blev på 60-talet alltmer generös med att ställa<br />
gudstjänstlokaler till katolikernas förfogande.<br />
I början fick man nöja sig med ett församlingshem men sedan<br />
1988 har katolsk mässa kunnat firas i S:t Lars kyrka på<br />
Hornugglegränd i Enköping. Många tunga väskor med psalmböcker<br />
och mässutensilier har släpats fram och tillbaka av ihärdiga<br />
präster och systrar från både Västerås och Uppsala.<br />
Nu är den tiden i det närmaste slut. På själva S:t Ilians dag kunde<br />
vi nu få pröva hur den nya egna kyrkan skulle kunna fungera.<br />
Under medeltiden var en av kyrkorna i Enköping helgad åt<br />
honom och den nya kyrkan kommer att invigas åt S:t Ilian.<br />
En rad lyckliga omständigheter har gjort att Uppsalaförsamlingen<br />
har kunnat köpa en, genom samgående av före detta Örebromissionen<br />
och pingstförsamlingen, ”övertalig” kyrkobyggnad mitt i<br />
Enköping.<br />
Genom generösa gåvor från det tyska Bonitatiuswerk som<br />
kanaliseras genom vårt stift har detta varit möjligt. En ekumenisk<br />
anda hos Enakyrkan, som är ansluten till Pingströrelsen och<br />
Evangeliska frikyrkan, gav också en viss förtur för att önskan om<br />
att byggnaden även i fortsättningen skulle vara ett bönens hus<br />
skulle uppfyllas.<br />
Lyckliga omständigheter kallas ibland för skickelser som innebär<br />
att Guds goda vilja får ske. Vi märker hur Gud verkar genom<br />
människor. En församlingskärna av trogna uthålliga katoliker har<br />
genom bön och arbete fått ett konkret andligt hem. Under årens<br />
lopp har invandrare och flyktingar strömmat till och man räknar<br />
med att det i staden med omnejd finns cirka 200 registrerade<br />
katoliker och ett okänt antal oregistrerade. Här finns burundier,<br />
polacker, latinamerikaner, svenskar, orientaler och andra.<br />
Nu ska kyrkan och församlingslokalerna renoveras och anpassas<br />
för enköpingskatolikernas behov. Biskop Anders planerar att inviga<br />
kyrkan den 11 december. Evighetslampan över tabernaklet<br />
kommer att tändas och erfarenheten att Jesus är mitt ibland oss<br />
blir påtaglig både på vardagar och söndagar i Enköping.<br />
Text: Anna Maria Hodacs<br />
Foto: Vera Emrén<br />
Första mässan. Fader Magnus Nyman var<br />
huvudcelebrant med msgr Göran Degen och<br />
pater Josef Höfner SJ som koncelebranter.
Dela hans liv<br />
– en uppföljare<br />
Nu har det kommit en uppföljare till<br />
E t heligt folk, det material med dagliga<br />
meditationer och gruppreflektioner<br />
som gavs ut i våras. Studieförbundet<br />
Bilda har varit med och tagit fram det<br />
nya materialet<br />
Den nya boken heter Dela hans liv och omfattar sex<br />
veckor, från 28:e söndagen under året (<strong>10</strong> oktober) till<br />
och med lördagen före Kristus Konungens dag.<br />
Texterna kommer från ett material som<br />
Westminster katolska stift gett ut och har översatts och<br />
anpassats till svenska förhållanden av diakonen Stefan<br />
Nordström.<br />
- Vi vill gärna nå vuxna som inte är så vana att tala<br />
med andra vuxna om tro, ute i församlingarna, säger<br />
han. Vi skickar ut materialet till alla församlingar för<br />
att stimulera till möte och samtal i smågrupper. Jag<br />
tror att det är av stor vikt för gemenskapen i församlingen<br />
om jag kan tala om min katolska tro. Likaså är<br />
det viktigt att kunna berätta om sin tro för andra i sitt<br />
vardagsliv, att hitta ett eget språk för sin tro.<br />
Lisa Wetterberg som är konsulent på Bilda Öst säger<br />
att hon tycker att Dela hans liv är en bra uppföljning<br />
till Ett heligt folk.<br />
- Det känns vikigt att ge uppmuntran och stöd till<br />
smågrupper ute i församlingarna, säger hon. Vår<br />
uppgift är att bistå grupperna med ett konkret material<br />
så att man kan få struktur på sina träffar. Det är viktigt<br />
att Katolska kyrkan får ett eget material. Det visar<br />
att Bilda satsar på oss.<br />
Boken Dela hans liv har tagits fram i samverkan<br />
med Katolska Utskottet för Evangelisation, KUE, och<br />
Veritas förlag. Den finns även att köpa på Katolsk<br />
Bokhandel och kostar 20 kronor.<br />
Katrin Laine<br />
Fotnot:<br />
<strong>Km</strong> presenterade det första materialet från KUE, Ett heligt folk,<br />
i nr 2/<strong>10</strong><br />
aktuellt utrikes | sid. 21<br />
Jerzy Popieluszko:<br />
Han gav sitt liv för<br />
sanningen och tron<br />
Den 6 juni i år var Pilsudskitorget i Warszawa fyllt av hundratusentals<br />
människor. Likaså gatorna, hustaken och parkanlägg -<br />
ningarna kring Den okände soldatens grav intill. Alldeles bredvid,<br />
vid altaret på torgets ena sida, firades högtidligen<br />
saligförklaringen av en av Polens mest beundrade, omtyckta,<br />
vördade och älskade hjältar från vår egen tid: prästen fader<br />
Jerzy Popieluszko. En av solidaritetsrörelsens andliga stöttepelare,<br />
brutalt torterad och mördad av den kommunistiska<br />
säkerhetstjänstens hejdukar. Efter mässan bars hans reliker i<br />
procession runt Warszawas gator av några av de <strong>10</strong>0 biskopar<br />
och 1 600 präster som deltog i högtidligheterna. Polen hade<br />
fått en ny martyr, en kämpe för sanningen och det goda under<br />
en ond tid.<br />
Fader Jerzy Popieluszko på en väggmosaik, Amicushuset vid kyrkan i Zoliborz.<br />
Foto: Kaj Engelhart<br />
Fortsättning
sid. 22 | aktuellt utrikes<br />
S:t Stanislas Kostka-kyrkan. På muren ser vi affischer med viktiga budskap. "Mod till helighet"<br />
manar den övre affischen till, med ett citat från påven Johannes Paulus II. Han själv syns i mitten på<br />
bilden, omgiven av kardinal Stefan Wyszynski, som ledde kyrkan genom de hårdaste kommunis tåren,<br />
och fader Jerzy Popieluszko, nyligen saligförklarad martyr. Fader Jerzy återfinns också på af -<br />
fischen nedanför, med texten "Helgon mitt ibland oss".<br />
Foto: Kaj Engelhart<br />
Det var andra gången på kort tid som Pilsudskitorget<br />
befolkades av en församlad människomassa. Den 17 april<br />
hade man i sorg firat begravningsmässan för president Lech<br />
Kaczynski, hans hustru Maria och de 94 andra offren för flygolyckan<br />
i Smolensk. Nu gällde det en glad högtid. För många<br />
polacker – de allra flesta – är fader Popieluszko en symbol<br />
för den gemensamma kamp som fördes av en demokratisk<br />
opposition mot en förtryckande kommunistisk regim.<br />
Saligförklaringsprocessen, som påbörjades redan 1997,<br />
har tagit tid. Fader Jerzys levnadstecknare, Ewa<br />
Czaczkowska, har påtalat hur man försökt utmåla honom<br />
som en schackpjäs i ett politiskt spel. Men i fjol uppfyllde<br />
påven Benedikt XVI sin föregångares önskan och tillerkände<br />
den enkle och ödmjuke fader Jerzy den hjältemodets dygd<br />
som är en förutsättning för saligförklaringen. Med vid festligheterna<br />
var prästens föräldrar. Hans mor, Marianna<br />
Popieluszko, hade nyligen fyllt <strong>10</strong>0.<br />
Egentligen fanns inget som pekade på en<br />
särskild karriär för unge fader Jerzy. Han var<br />
en enkel bondson från östra Polen, född 1947,<br />
som trädde in i prästseminariet i Warszawa.<br />
Han prästvigdes 1972, tjänstgjorde i olika<br />
förortsförsamlingar och blev så småningom<br />
själasörjare för sjukvårdspersonalen i den polska<br />
huvudstaden.<br />
Så kom strejken bland varvsarbetarna vid<br />
Leninvarvet i Gdansk i början av augusti<br />
1980, följda av solidariska strejker över hela<br />
landet. I slutet av augusti kom en delegation<br />
från stålverket Huta Warszawa till fader<br />
Jerzys församling och bad kyrkoherden<br />
komma och fira mässa på deras arbetsplats, så<br />
som redan skedde i Gdansk. Dittills en full -<br />
komlig otänkbarhet under den kommunistiska<br />
tiden. Kyrkoherden var förhindrad, men hans<br />
kaplan, fader Jerzy ställde upp.<br />
- Fader Jerzy predikade enkelt, han var folklig<br />
och ärlig, minns dåvarande vice strejkledaren<br />
Karol Szadurski. Prästen berördes<br />
djupt av vad han upplevde, identifierade sig<br />
med de strejkande arbetarna och lät sig till och<br />
med väljas in i lokalkommittén av den fria<br />
fackföreningsrörelsen Solidarnosc.<br />
I december 1981 införde den polske stats -<br />
chefen general Wojciech Jaruzelski ”krigstillstånd”,<br />
undantagstillstånd, i landet. Knappt<br />
tio veckor senare började fader Jerzy fira sina<br />
regimkritiska ”Mässor för fosterlandet” som<br />
samlade ständigt växande skaror av arbetare i<br />
hans kyrka, S:t Stanislas Kostka i Warszawa -<br />
stadsdelen Zoliborz.<br />
I september 1983 åtalades fader Jerzy för ”missbruk av<br />
samvets- och trosfriheten till skada för Folkrepubliken<br />
Polen”, han förhördes 13 gånger och arresterades vid ett<br />
tillfälle men frigavs efter att kyrkliga myndigheter intervene -<br />
rat. Underjordiska Solidarnosc lär ha fruktat för hans liv och<br />
bad Polens dåvarande primas, kardinal Józef Glemp, att skicka<br />
honom till Rom för en studieperiod. Men han ville inte,<br />
har Glemp sagt i en intervju.<br />
Ett första attentat mot honom, i mitten av oktober 1982,<br />
misslyckades. Den 19 oktober 1984 var han på väg i bil till<br />
staden Torun. Då stoppas hans bil av säkerhetspolis. Han<br />
har just hållit en glödande predikan i Bydgoszcz, mot makt -<br />
havarna och för de kristna värdena. Nu blir han nedslagen,<br />
torterad, bakbunden och försedd med munkavle. Stenar fästs<br />
vid hans fötter och han kastas i en damm nära staden<br />
Wloclawek.
Välbesökt kyrka. Interiör av S:t Stanislas Kostka-kyrkan där fader Jerzy verkade.<br />
Foto: Kaj Engelhart<br />
Pilgrimsmål. Fader Jerzys kyrka i Warszawastadsdelen<br />
Zoliborz får tusentals besök om året från hela världen. Här<br />
knäböjer pilgrimer vid hans grav.<br />
Foto: Tina Engelhart<br />
aktuellt utrikes | sid. 23<br />
Elva dagar senare hittas hans kropp. En<br />
rasande folkstorm tvingar regimen att hitta<br />
de fyra gärningsmännen. Statsåklagaren<br />
yrkar på dödsstraff, men de döms till<br />
mångåriga fängelsestraff. Idag är de ute<br />
igen, bor på annan plats, under annat<br />
namn. Uppdragsgivaren har inte blivit känd<br />
men antas ha funnits på högsta nivå, i general<br />
Jaruzelskis närmaste omgivning. Regi -<br />
men ville bli kvitt en obekväm sanningssägare<br />
men fick i stället en martyr och<br />
folkhjälte på halsen. En halv miljon polacker<br />
kom till begravningen den 3 november<br />
1984 i fader Jerzys kyrka i Zoliborz.<br />
Idag är den ett pilgrimsmål snarare än en<br />
församlingskyrka. En jämn ström av turistbussar<br />
från hela Polen och utomlands kör<br />
fram och lastar av skaror av allvarliga<br />
vallfärdare i alla åldrar. De knäböjer vid<br />
gravstenen framför kyrkan, sätter blommor<br />
i vaser, går ner i kryptan som blivit ett<br />
museum över den mördade prästen. I<br />
kyrkan firas den ena mässan efter den<br />
andra med alla grupper. Intill kyrkan och<br />
pastorsämbetet finns ett nybyggt center<br />
med namnet ”Amicus”, med billiga<br />
gästrum och restaurang för pilgrimerna.<br />
Så lever minnet av salige fader Jerzy<br />
Popieluszko, som höjde rösten mot lögner<br />
och förtryck från överheten, i kyrkans<br />
namn ställde sig på folkets och arbetarnas<br />
sida och som valspråk hade paulusorden<br />
”Zlo dobrem zwyciezaj” – Besegra det<br />
onda med det goda.<br />
Kaj Engelhart
sid. 24 | aktuellt<br />
Nödrop från det kristna Palestina<br />
Sveriges Kristna Råd har fått en propå att uppmana sina<br />
medlemskyrkor till ökat och fördjupat intresse, studium och<br />
engagemang kring situationen i Palestina utifrån det så kallade<br />
Kairos Palestina-dokumentet (på svenska ”Ett sanningens<br />
ögonblick”) från december 2009 (nämnt i <strong>Km</strong> nr 9/<strong>10</strong>, sidan 25).<br />
Propån kom från symposiet ”Det förlovade landet” i Stockholm<br />
i september, där alla kyrkofamiljer var, ojämnt men dock, representerade.<br />
På svenskt katolskt håll berörs bland andra Charles Câmara,<br />
biståndschef hos Caritas Sverige som för närvarande stöder två<br />
lokala biståndsprojekt bland palestinier i och intill Betlehem.<br />
Charles understryker att det 23 sidor långa dokumentet från 13<br />
olika lokala kyrkoledare, inklusive den förre latinske patriarken<br />
Michel Sabbah, måste ses som ett uttryck för den desperation och<br />
hopplöshet som kristna palestinier känner inför ockupation och<br />
bosättningar, murar och avspärrningar, dagliga hinder och<br />
svårigheter för palestinierna i stort och smått. Och inte minst<br />
utvandringen av kristna.<br />
- Det Heliga landet har mindre än fem procent kristna, Jerusalem<br />
mindre än två procent, emigrationen tömmer landet på kristna<br />
invånare dag för dag, säger Charles. Hälften av de kristna tillhör<br />
femtontalet östliga kyrkor, resten västliga och främst romerskkatolska<br />
kyrkan. Dokumentet är ett rop på hjälp, från kyrkorna,<br />
till världssamfundet, till organisationer och till kristna runt om i<br />
världen.<br />
Omvärldens brist på engagemang mot de upplevda orättvisorna,<br />
markkonfiskationerna, trakasserierna under ockupationen<br />
återkommer gång på gång i dokumentet, samtidigt som det som<br />
görs hälsas med glädje. Orättvisan skildras som grundlagd redan<br />
i staten Israels tillkomst: världens kompensation för judiskt<br />
lidande skapade i stället palestinskt-arabiskt lidande, nu förstärkt<br />
av ockupationen. Men nu tittar världssamfundet bort, menar<br />
undertecknarna.<br />
Bland det kontroversiella i texten är tesen att om ockupationen<br />
upphör, försvinner ”terrorismen” – dokumentet väljer att sätta<br />
ordet i citationstecken, som om det rör sig om en vinklad term på<br />
en motståndsstrategi. För motstånd mot det onda, mot ockupationen,<br />
är de kristnas plikt och ansvar, del av deras profetiska an -<br />
svar, heter det. Är det så enkelt?<br />
Här anser Charles Câmara att steg måste tas från båda håll, båda<br />
sidor måste kompromissa. Och då är Hamasregimen i Gaza ett<br />
hinder, så länge dess krav på Israels utplånande från kartan<br />
kvarstår.<br />
- Dokumentet förordar samtidigt civil olydnad som<br />
försvarsstrategi, baserad på ickevåld, i likhet med det sydafrikanska<br />
Kairosdokumentet från 1985, som tjänat som förebild.<br />
Men skillnaderna Sydafrika 1985 – Palestina-Israel 20<strong>10</strong> är<br />
många, även om det palestinska Kairosdokumentet beskyller ocku -<br />
pationsmakten för rasism och till och med använder ordet<br />
apartheid. Är verkligen jämförelsen relevant?<br />
Det finns en psykologisk förklaring till jämförelsen: man upplever<br />
sig behandlad som en mindervärdig etnisk grupp, menar Charles<br />
men betonar också olikheten i volym: Sydafrikas svarta afrikaner<br />
var en stor majoritet, det Heliga landets araber är ett mindretal,<br />
knappt 20 procent av totala befolkningen.<br />
Kairosdokumentet förordar bojkott för att tvinga Israel avbryta<br />
ockupationen. Men en bojkott av vad? ”Av allt som ockupationen<br />
producerar” står det i texten, att tolka som produkter från<br />
ockuperad mark. ”En total bojkott” säger Rifat Kassis,<br />
samordnare i gruppen bakom Kairosdokumentet, ”ett komplett<br />
system av sanktioner mot Israel”. Vad gäller?<br />
Det verkar oklart, säger Charles, såvida det inte bara är en fråga<br />
om ord.<br />
- En annan fråga är vilken effekt en bojkott kan ha. Israel är<br />
en demokrati, med sextiotalet regeringsstödjande folkvalda<br />
ledamöter i parlamentet, Knesset, och det är där frågan om ocku -<br />
pation eller inte ytterst ligger. Leder ett hårt internationellt<br />
ekonomiskt tryck mot Israel till mjukare attityder, när mullret om<br />
utplåning från Hamasregimen i närområdet och vapenskramlet<br />
från Iran redan fått musklerna att hårdna?<br />
Charles har bevittnat den palestinska ilskan över ockupationen<br />
vid sina besök i det Heliga landet. Ilskna taxichaufförer som<br />
ständigt stoppas, familjer som splittras när inte alla får israeliskt<br />
ID-kort, spärrar, kontroller, visitationer, väntan, och den 700 km<br />
långa muren som avskärmar palestinerna från varandra och<br />
omvärlden.<br />
Fader Mamdouh Abusada, melkitisk präst, leder ett projekt<br />
för funktionshindrade barn i Beit Sahour nära Betlehem. Också<br />
han behandlas ofta rigoröst när han har ärende till huvudstaden.<br />
Hans projekt, ”School of Joy”, stöds av Caritas Sverige. 65 funktionshindrade<br />
barn får skolgång och yrkesträning, mat och<br />
hälsovård. Deras föräldrar, ofta arbetslösa i likhet med upp emot<br />
50 procent av befolkningen i trakten, får viss yrkesutbildning.<br />
Skolan har tio anställda. Myndighetsstöd har man inte, så Caritas<br />
Sveriges bidrag på en miljon kronor i insamlade medel för två år<br />
är välkommet, liksom det svenska bidraget till ”Aid To The Aged-<br />
ATTA” en kristen organisation som stöder 250 äldre, sjuka, ofta<br />
ensamma och mestadels kvinnor i Betlehem, Jerusalem och<br />
Västbanken, oavsett religion. Mat, mediciner, kläder, läkarbesök<br />
hör till det som Caritas Sverige delfinansierar.<br />
Charles Câmara betonar hur mycket närvaron och stödet utifrån<br />
betyder för människorna i de palestinska områdena som upplever<br />
ockupationen, drabbas av den och bara med möda håller modet<br />
uppe.<br />
Kaj Engelhart<br />
Situationen för de kristna i Mellanöstern behandlas också på insändarplats,<br />
se sidan 32.
”Glädjens skola.” Fader Mamdouh Abusada tillsammans med två av barnen på School of Joy, Katkoot och Issa.<br />
Studera i en internationell, öppen och<br />
personlig miljö vid Sveriges nyaste högskola!<br />
Newmaninstitutet erbjuder ett rikt utbud av kurser<br />
våren 2011 i Uppsala/Stockholm<br />
◗ Människan – vem är hon? En kurs i filosofisk antropologi<br />
◗ Kristen spiritualitet genom tiderna<br />
◗ Teologi i film<br />
◗ Katolsk ecklesiologi i nordisk kontext (Göteborg)<br />
◗ Mellan riddarväsen, renässans och reformation<br />
– Ignatius av Loyolas teologiska profil<br />
◗ Den katolska förnyelsen i sekelskiftets franska litteratur<br />
Post- och besöksadress Slottsgränd 6, 753 09 Uppsala Tel 018-580 07 00 (vx), vardagar kl <strong>10</strong>.00–12.00<br />
Fax 018-580 07 20 e-mail adm@newman.se hemsida www.newman.se<br />
aktuellt | sid. 25<br />
Utmana dina<br />
perspektiv på livet!<br />
Distanskurser<br />
◗ Filosofins historia II<br />
◗ Skönt eller sublimt? Introduktion till estetiken<br />
◗ Utvecklingslinjer i tidig kristendom<br />
◗ Nedslag i kyrkoarkitekturens historia<br />
”Det Heliga landet<br />
har mindre än fem<br />
procent kristna,<br />
Jerusalem mindre<br />
än två procent.”<br />
För fler kurser se www.newman.se<br />
Sista anmälningsdag 1 december 20<strong>10</strong>.
sid. 26 | aktuellt utrikes<br />
Nytt Birgittakloster<br />
i Trondheim<br />
I höst avslutas den tredje byggetappen av<br />
det nya Birgittacentret i Tiller strax söder<br />
om Trondheim, ett stenkast från den<br />
medeltida vallfartsvägen söderifrån<br />
till katedralen i Nidaros.<br />
Historiens vingslag känns. Den heliga Birgitta vandrade här<br />
med sin man Ulf på 1340-talet, när de skulle besöka Hellig<br />
Olavs grav i likhet med tusentals och åter tusentals pilgrimer<br />
som ständigt var på väg till de stora pilgrimsmålen i det<br />
medeltida Europa.<br />
Om man vänder blicken uppåt till höger på västfasaden på<br />
domkyrkan i Trondheim upptäcker man vårt svenska helgon<br />
Birgitta. Sedan slutet av 1990-talet är hon tillbaka i Norge<br />
genom Birgittasystrarna, först i ett litet kloster i Heimdal och<br />
sedan 2009 i ett rymligt nytt kloster i Tiller.<br />
Moder Patrizia, som kommer från Italien och som många känner<br />
från hennes tid i Djursholm och Falun, fick uppdraget att<br />
slutföra det stora klosterbygget. Hon är en van ”byggherre”.<br />
Under hennes tid i Assisi slutfördes klosterbygget där och i<br />
Tallinn var hon med och projekterade det stora<br />
Birgittaklostret, som ligger så vackert intill den gamla klosterruinen<br />
vid Östersjöns kust. Under åren i Falun moderniserades<br />
Birgittagården på ett smakfullt sätt och de vardagliga sysslorna<br />
blev inte så betungande.<br />
Klosterbygget i Norge utförs i tre etapper, först själva klosterdelen<br />
med den anslutande gästhemsdelen, som är helt klar,<br />
sedan prästbostad med bibliotek som också färdigställts. Nu<br />
pågår kyrkbygget som blir imponerande stort. Till jul skall<br />
även den delen vara klar. Kyrkan kommer att ha 200 sittplatser<br />
och södra delarna av det expanderande Trondheim kommer<br />
att få en församlingskyrka som de delar med Birgittasystrarna.<br />
Det katolska stiftet i Trondheim har fått ta emot många nya<br />
katoliker från bland annat Polen och Vietnam samt en hel del<br />
norska konvertiter. Snart ska den katolska domkyrkan i<br />
Trondheims centrum rivas för att ge plats för en ny<br />
ändamålsenlig katedral och under byggtiden fram till 2014 då<br />
den ska stå klar behövs systrarnas kyrka i Tiller för de många<br />
söndagsmässorna på olika språk.<br />
Nybyggare. Framför en del av det nya klostret ser vi från vänster sr Deepa, sr Enza,<br />
moder Patrizia, sr Carmelita, sr Montserrat, sr Chiara samt sittande sr Edith.<br />
Idag finns sammanlagt nio systrar i klostret.<br />
Upptill på det gula fasadteglet syns ett kors i en cirkel och Kristi fem sår symboliseras i<br />
fem markerade tegelstenar. Bilden togs i oktober 2009<br />
Nutida pilgrimer har fått bekväma övernattningsmöjligheter<br />
inför sista etappen till Trondheim och svenskar kan sända<br />
tacksamma tankar till sitt svenska nationalhelgon på väg till<br />
broderlandet, Norges Hellig Olav.<br />
Det nya klostret har dessutom ändamålsenliga konferens -<br />
utrymmen med den senaste tekniken. Bland annat kan<br />
besökaren ta med sig sin bärbara dator och vara uppkopplad<br />
på klostrets trådlösa datanät.<br />
Systrarna får stor omsorg utifrån genom Birgittasystrarnas<br />
vänner med ett drygt hundratal medlemmar. Det är en ekumenisk<br />
grupp, där hälften är katoliker och övriga kommer från<br />
skilda kyrkliga miljöer, men alla är förenade i sin strävan att<br />
stödja systrarna på olika sätt i deras omfattande verksamhet i<br />
mellersta Norge.<br />
När systrarna letade efter en tomt för sitt nya kloster fastnade<br />
man för ett avsides liggande område nära pilgrimsleden i Tiller.<br />
Bygget startade och det visade sig att det projekterades i<br />
hela området för nya villor och bostadshus på den heta bygg -<br />
marknaden i Trondheim, så nu ligger klostret i ett ungt<br />
pulserande bostadsområde.<br />
Genom sin vänliga framtoning har systrarna fått många vänner<br />
i området runt klostret. På så sätt fullföljs moder Elisabeth<br />
Hesselblads intentioner att skapa goda kontakter med det<br />
omgivande samhället.<br />
Mer om det nya klostret på Birgittasystrarnas hemsida<br />
www.birgitta.katolsk.no<br />
Text och foto: Bo Hellman
<strong>10</strong>0-årsjubileum nästa år<br />
År 2011 firas ett viktigt <strong>10</strong>0-årsjubileum i<br />
den svenska grenen av Birgittaorden. Moder<br />
Elisabeth Hesselblad kunde ta emot tre engelska<br />
postulanter i en våning vid Piazza<br />
Farnese i Rom 8 september 1911 och den<br />
nya grenen började sina stapplande steg,<br />
som skulle leda till att Birgittasystrarna kom<br />
tillbaka till Sverige, 1923 i Djursholm, till<br />
Vadstena 1935 och till Falun 1968.<br />
På 1930-talet blev det dessutom möjligt för<br />
systrarna att flytta in i det rymliga Birgitta -<br />
huset i Rom och sedan dess är det denna<br />
ordens centrum, där nuvarande generalabbedissan<br />
moder Tekla bor och i vars kyrka<br />
moder Elisabeth Hesselblad har sin grav.<br />
I oktober i år samlas alla föreståndarna för de<br />
54 klostren med sina c:a 700 nunnor över<br />
hela världen till konvent i Rom. Det äger rum<br />
vart sjätte år och då bestäms vilken som ska<br />
bli generalabbedissa de närmaste sex åren<br />
och det kan även bli en del omflyttningar av<br />
föreståndare för de olika klostren.<br />
På konventet diskuteras även aktuella<br />
spörsmål, som berör en så omfattande global<br />
verksamhet. Dessutom väntar många ivrigt på<br />
moder Elisabeths helgonförklaring. Moder<br />
Elisabeth saligförklarades 9 april 2000 av dåvar -<br />
ande påven Johannes Paulus II inför 40 000<br />
personer på Petersplatsen i Rom.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
aktuellt utrikes | sid. 27<br />
Flytande kapell kastar loss<br />
I ryska Volgograd har ett flytande kapell kastat loss och börjat sin färd uppför<br />
Volgafloden, från mynningen till källorna. ”Helige Furst Vladimir” står det på båtens<br />
sida, och längre bak finns båtens namn: ”O. (Otjets) Werenfried”. Pater Werenfried von<br />
Straaten var den katolske premonstratenspräst som stod bakom och finansierade projektet,<br />
tillsammans med biståndsorganisationen ”Kirche in Not” som han var med och<br />
grundade.<br />
Båten, en tidigare landstigningsfarkost, har blivit ett flytande ortodoxt kapell, helt efter<br />
pater Werenfrieds intentioner, och skall på sin resa angöra stora städer som Saratov,<br />
Samara, Kazan, Nizjnij Novgorod och Yaroslavl. Slutmålet är Moskva.<br />
Projektet har välsignats av den ryska ortodoxa kyrkans patriark Kirill. Ombord finns ett<br />
skrin med reliker av åtta av den odelade kristna kyrkans helgon: Johannes Döparen, S:ta<br />
Anna, aposteln Bartolomeus, martyrerna Stefanus och Laurentius, S:t Georg, Johannes<br />
Krysostomos och slavernas apostel, den helige Kirillos. Relikerna är en gåva från Heliga<br />
stolen till ryska ortodoxa kyrkan.<br />
Det flytande kapellet, som förutom kapten och besättning även har en fast ortodox präst<br />
ombord, kommer bland annat att nå trakter som drabbats av torkan och bränderna i<br />
sommar. Tanken är att genom bönen ge de drabbade hjälp att finna inre frid och nytt<br />
livsmod. Även den apostoliske nuntien hoppas att båten och bönen skall förmedla tröst<br />
och uppmuntran.<br />
”O. Werenfried” är en av flera kapellbåtar som ingår i en ”flottilj för Gud”. Pater<br />
Werenfried ville med projektet bidra till katolsk-ortodox försoning, och sedan början av<br />
1990-talet pågår ett flertal gemensamma projekt mellan katolska ”Kirche in Not” och<br />
ryska ortodoxa kyrkan.<br />
Kaj Engelhart<br />
(från Kirche in Not)
sid. 28 | reflexion<br />
Låt oss be för kallelser… till äktenskap!<br />
Det hör till katolska familjers förhoppningar att<br />
något av barnen ska få kallelsen till präst eller<br />
ordensman eller ordenssyster. De familjer som har<br />
präster, bröder eller systrar i ordenslivet är i egna<br />
och andras ögon rika på ett annat sätt än familjer,<br />
som ”bara” har barn i vanliga civila yrken. En kallelse som<br />
återkommit med konciliefädernas beslut är de ständiga diako -<br />
nerna, som kan vara gifta och ha familj. För att introducera detta<br />
ämbete måste Kyrkan motivera behovet av deras tjänst och samtidigt<br />
vara medveten om att den tar tid och kraft från familjernas<br />
behov. I det fallet är det inte lika enkelt att väga in värdet av en<br />
kallelse med dubbelt ansvar.<br />
Det är lite märkligt att man i församlingens förböner i stora drag<br />
under kyrkoåret talar så lite om kallelsen till äktenskap. Det har<br />
kanske sina randiga och rutiga skäl att det är så. För det första<br />
är Kyrkan beroende av prästerna och ordenslivet för att kunna<br />
fungera som andlig bas för det kristna livet ute i samhället. Den<br />
andliga vilsenheten skulle utan dessa kallelser vara lika stor som<br />
i fallet med fåren som saknar en herde. För det andra är Kyrkan<br />
inte så socialt och kulturellt etablerad och accepterad i Sverige<br />
som i länder som t.ex. Polen, Filippinerna, Chile, Vietnam och<br />
andra länder som skänkt vårt land så många migranter och<br />
berikat vår kultur. Familjerna känner sig lite delade i uppfattning en<br />
att kallelsen till präst och ordensperson skulle vara så bra.<br />
Det borde lägga fältet öppet för en starkare vilja att barnen får<br />
gifta sig katolskt och bilda familj. Problemet är att de unga redan<br />
från början i skolan upptäcker hur minimal chansen att hitta en<br />
katolsk pojk- eller flickvän är. I verkligheten blir det också så att<br />
äktenskapen mellan katoliker inte blir så vanliga, som man<br />
kunde förvänta sig. Ibland drivs man därför att söka sin framtida<br />
äkta hälft i ursprungslandet med andra påföljande integrationsproblem<br />
som normala och kostsamma. Att skapa mötesformer<br />
för unga katoliker är därför egentligen lika viktigt som<br />
att inbjuda till kallelsehelger för möjliga aspiranter till det<br />
gudsvigda livet. Många unga är också tacksamma för att så<br />
mycket gott gjorts och görs för att ge tillfällen till kontakter och<br />
kamratskap bland unga katoliker, kanske med ett framtida<br />
äktenskap i sikte.<br />
När det gäller kallelsen till äktenskap måste man alltså först<br />
konstatera att mycket gott gjorts och görs på församlingsnivå i<br />
relation till givna resurser både ekonomiskt och mänskligt.<br />
Problemet ligger alltså primärt på den nivån att församlingarna<br />
måste fördela ganska små resurser på alla viktiga församlings -<br />
områden. Men det finns ett annat problem som hör ihop med<br />
själva äktenskapssynen. Inte många ser äktenskapet som<br />
likvärdigt med ordenskallelserna utan som ett slags sista utväg i<br />
ett kristet vägval. Det är nog här församlingen borde tänka<br />
långsiktigt pastoralt och andligt för att lyfta fram en kallelse som<br />
egentligen, både historiskt och kyrkligt, kommer först och berör<br />
fler (jfr Lumen gentium, n:r 35, Apostolicam actuositatem, n:r<br />
11).<br />
Det måste betonas att kallelsen till äktenskap är en riktig<br />
kallelse som Gud ger de döpta. Gud kallar på så många olika sätt<br />
och den som svarar på en kallelse kan vara säker på att kunna<br />
förverkliga sin önskan och bön att få göra Guds vilja. Jag tänker<br />
på ett annat fall som kan förefalla marginellt men som ändå är<br />
så tänkvärt. Den unge Robert Schuman – en av EU:s förgrundsgestalter<br />
– var inne på kallelsen till präst, med ganska så varmt<br />
stöd av sin mor, men lockades av sina vänner över till kallelsen<br />
som lekman med inriktning mot den katolska socialläran. Det<br />
sades sedan om honom att han gick in i lekmannens sociala<br />
kallelse ”som man inträder i ordenslivet”, alltså som en full -<br />
värdig kallelse till att söka och göra Guds vilja. Schuman valde<br />
frivilligt celibat som lekman.<br />
På samma sätt borde vi peka på möjligheten att inträda i det<br />
äktenskapliga livet ”som man inträder i ordenslivet”. Det går ju<br />
nämligen inte att förneka att äktenskapet lika mycket – om inte<br />
än mer – är sakramentalt och konsekreras genom löften för hela<br />
livet.<br />
Ordnarna har sina ordensregler och sina överhuvuden som<br />
kräver lydnad. Men det har äktenskapen också i minst lika hög<br />
grad. När Jesus säger att ”människan inte får skilja åt det som<br />
Gud har sammanfogat” så är det underbyggt av en andlig verklighet<br />
precis lika tydligt som en spiritualitet i ordenslivet. Jesu<br />
ord kan inte bara uppfattas som ett bud som måste hållas utan<br />
än mer som ett tecken på att den äktenskapliga troheten för hela<br />
livet är en spegelbild av den kärlekens enhet som finns i den<br />
treenige Guden själv och som aldrig kan upplösas. Familjen är<br />
därför i sin konsekvens med barnen som kärlekens livsfrukt en<br />
treenighetens avbild på skapelsenivån.<br />
Denna livsväg måste framhållas som genuin, fruktbärande och<br />
heliggörande genom förverkligandet av de andliga dygderna,<br />
särskilt kyskheten, som de gifta har gemensamt med dem som<br />
inte är kallade till äktenskap utan till särskild tjänst som diakon,<br />
präst, biskop, gudsvigd nunna eller munk. Att be regelbundet i<br />
församlingen för goda kallelser till äktenskap och att fira dem är<br />
lika viktigt för Kyrkan som bönen om goda kallelser till prästerskap.<br />
Sakrament är visserligen diskreta handlingar, men inte privata<br />
utan hör till hela den troende gemenskapen. Alla vigslar,<br />
även de mellan makar som inte ofta deltar i det kyrkliga livet,<br />
borde också annonseras ut i församlingarna i kungörelser, om<br />
inte paret uttryckligen föredrar att inte bli omnämnda.<br />
Göran Fäldt
Reträtter med bön<br />
för inre helande och befrielse<br />
Den 1 – 5 september höll fader Rufus Pereira reträtter för inre<br />
helande och befrielse på Marielund. Arrangörer var KKS och<br />
Stockholms katolska stift. Fader Rufus är katolsk präst och kommer<br />
från Bombay, Indien. Då fader Rufus i början av 1970-talet kommit<br />
i kontakt med Karismatiska förnyelsen reste han på uppdrag av<br />
biskoparna runt och gav karismatiska reträtter för prästerna i Indiens<br />
olika stift. Människors lidande och behovet av förbön var stort, det<br />
var på så sätt han kom in i den tjänst han har idag. Han är anlitad<br />
över hela världen, och många biskopar inbjuder honom att hålla<br />
kurser för prästerna i deras stift.<br />
Fader Rufus har tidigare varit i Lettland, inbjuden av landets president<br />
som tog detta initiativ efter att ha läst en bok av honom. Efter<br />
det aktuella Sverigebesöket fortsatte fader Rufus för ett andra besök<br />
där för att hålla reträtt för biskopar och präster.<br />
Besöket i Sverige skedde i samarbete med KKS' samarbetspartners<br />
i Finland som han besökte dagarna innan. På Marielund hölls först<br />
en reträtt för stiftets präster på tre dagar. Åtta präster deltog och<br />
ytterligare två präster var närvarande viss del av reträtten. Därefter<br />
höll han en tredagarsreträtt för allmänheten med drygt 30 deltagare,<br />
främst från Sverige, men några deltagare kom ända från Schweiz.<br />
Reträtten innehöll bra grundläggande undervisning om bön för inre<br />
helande och befrielse byggd på biblisk katolsk grund. Frågor såsom<br />
den onda maktens natur, hur attackerar satan och varför, och hur når<br />
han sitt mål, togs upp. Fader Rufus gick igenom befrielseprocessen,<br />
att identifiera problemet, hur man ber, och vad man bör tänka på<br />
efteråt. Han betonade vikten av bön för inre helande, och att sådan<br />
bön och befrielse kompletterar varandra.<br />
reflextion | sid. 29<br />
Mässan firades dagligen, man hade sakramental tillbedjan och förbön<br />
för inre helande, befrielse och den helige Andes utgjutande.<br />
Under en förbönssession fick alla möjlighet att komma fram för personlig<br />
förbön, och många träffade också fader Rufus personligen. Vi<br />
lärde oss oerhört mycket under dessa dagar och många deltagare vitt -<br />
nade om djupa erfarenheter av helande och beröring av den helige<br />
Ande.<br />
Fader Rufus förordar balans och varnar för att försöka se<br />
demoniska krafter i allt som inträffar, men å andra sidan är det viktigt<br />
att vara medveten om det ondas existens. Befrielsetjänsten handlar<br />
om medlidande med dem som är ansatta och i nöd, att utöva den<br />
tjänst vi alla döpta är kallade till: att strida för Gudsrikets utbredande<br />
i samma anda som vi ber ”fräls oss ifrån ondo” i bönen Fader vår,<br />
eller tar avstånd från satan i samband med dopet och doplöftenas<br />
förnyelse. Grunden är kärleken: Alla stenhjärtan i vår kyrka skall förvandlas<br />
till hjärtan av kött för de lidande människorna omkring oss<br />
(jämför Hes 36:26).<br />
Anmärkningsvärt är att fader Rufus som sett det mesta över hela<br />
världen sade att de lidanden han mött i Europa, också här i Norden,<br />
vida överstiger dem han sett i Indien och i andra delar av världen. Det<br />
är ett behov som kyrkan har att svara upp till. Fader Rufus återkommer<br />
gärna till Norden för att träffa våra biskopar och präster.<br />
Fotnot:<br />
KKS = Katolsk Karismatisk förnyelse i Sverige.<br />
Mera information: www.katolsktfonster.se/kks<br />
Mässa på Marielund. Fader Rufus står i<br />
mitten omgiven av, från vänster, fader Franz<br />
Schneider, diakon Pancho A Loi, fader<br />
Morgan Elworth och kapucinpater Robert<br />
Zuczkowski.<br />
Text och foto: Bengt Malmgren
sid. 30 | nya mässordningen<br />
I förra <strong>Km</strong> informerade vi om att den romerska<br />
Gudstjänstkongregationen nu godkänt den av Katolska liturgiska<br />
nämnden, KLN, utarbetade översättningen av mässans fasta delar.<br />
KLN:s ordförande Anders Piltz inledde samtidigt en<br />
presentation av ändringarna i mässtexterna. Presentationen av<br />
ändringarna fortsätter i detta och kommande nummer.<br />
Ära i höjden åt Gud<br />
– Gloria in excelsis Deo<br />
Ära i höjden åt Gud<br />
och på jorden frid<br />
åt människor av god vilja.<br />
Vi lovar dig,<br />
vi välsignar dig,<br />
vi tillber dig,<br />
vi prisar och ärar dig,<br />
vi tackar dig för din stora härlighet.<br />
Herre Gud, himmelske konung,<br />
Gud Fader allsmäktig.<br />
Herre, Guds enfödde Son, Jesus Kristus.<br />
Herre Gud, Guds lamm, Faderns Son.<br />
Du som borttager världens synder,<br />
förbarma dig över oss.<br />
Du som borttager världens synder,<br />
tag emot vår bön.<br />
Du som sitter på Faderns högra sida,<br />
förbarma dig över oss.<br />
Ty du allena är helig,<br />
du allena Herre,<br />
du allena den högste, Jesus Kristus,<br />
med den helige Ande,<br />
i Guds Faderns härlighet.<br />
Amen.<br />
Kommentar:<br />
Gloria är en tidigkristen prosahymn i<br />
biblisk stil, en av de få som har överlevt.<br />
I Västerlandet började man<br />
använda den i julmässan på grund av<br />
inledningsorden, senare på sön- och<br />
helgdagar i allmänhet, utom i bottider.<br />
I östkyrkan har den sin plats i<br />
morgonbönen efter de tre sista<br />
psalmerna i Psaltaren.<br />
Den inleds med änglarnas sång<br />
enligt Lukas 2:14 och fortsätter med<br />
en lovsång till Fadern och därefter till<br />
Sonen. Den äldsta melodin till den<br />
latinska texten är den som står i<br />
Cecilia nummer 411 och som<br />
påminner om Pater noster.<br />
Den enda ändringen i den nya<br />
mässordningen är att de första<br />
raderna nu troget återger den latinska<br />
översättningen av Lukas-texten,<br />
inte den grekiska grundtexten. Hur<br />
ska man förstå detta bibelställe? Det<br />
är omtvistat, beroende på det<br />
grekiska ord (eudokía) som betyder<br />
”god vilja” eller ”välvilja”. Är det Guds<br />
välvilja eller människors goda vilja<br />
som avses? Den svenska översätt -<br />
ningen i Bibel 2000 utgår från att<br />
orden syftar på att det är välviljans<br />
människor, dem som Gud i sin goda<br />
vilja har utvalt (”som han finner<br />
behag i” i äldre svenska), som får den<br />
himmelska friden. I latinsk tradition<br />
har orden tolkats så att det är människor<br />
besjälade av god vilja som kan<br />
ta emot den frid som erbjuds från<br />
himlen.<br />
Den nya mässöversättningen<br />
ansluter sig till den latinska traditionen.<br />
Magister Mathias från Lin -<br />
köping, den heliga Birgittas förste<br />
biktfar, säger: ”Den goda viljan lever i<br />
frid med alla. Därför sjöng änglarna<br />
efter Herrens födelse att äran tillhör<br />
Gud och friden människor av god<br />
vilja. Gud verkar den i oss utan oss.<br />
Den är början till alla goda ting, och<br />
genom den verkar han i oss allt<br />
annat gott, så som Paulus säger:<br />
Gud verkar i er både viljan och<br />
gärningen för den goda viljans skull.”<br />
Påven Johannes XXIII inledde<br />
1963 seden att påvarna i sina<br />
högtidliga rundskrivelser om fred och<br />
sociala frågor vänder sig till alla människor<br />
av god vilja. Ingmar Bergman<br />
kallade en tv-film om sina föräldrar<br />
från 1991 ”Den goda viljan”.<br />
Anders Piltz, ordf. KLN,<br />
biskopsvikarie för gudstjänstlivet
I<br />
credo | sid. 31<br />
Vår trosbekännelse (9)<br />
trosbekännelsen har vi hittills fokuserat på<br />
Fadern och på Sonen och nu handlar det om<br />
oss själva: För oss människor och för vår<br />
frälsnings skull nedsteg han från himmelen.<br />
Gud, i sin eviga fullkomlighet och glädje,<br />
saknar ingenting, men kärlekens natur är att<br />
ge sig själv! Gud skapar oss inte för att tillfredsställa<br />
något behov, utan av kärlek. Kärleken längtar<br />
alltid efter ömsesidighet. Gud som inte saknar någonting<br />
längtar efter vår egen kärlek. Han vill dela sin glädje med<br />
oss. Kärleken är en gåva, den ges och tas emot av fria<br />
varelser, Gud kan bara erbjuda sin kärlek till sina skapade<br />
varelser.<br />
Kärleken är sårbar. När Gud skapar människan med en fri<br />
vilja, gör han sig sårbar, han engagerar sig, han förväntar sig<br />
att vi ska besvara hans kärlek. Han hoppas på det. Gud vill<br />
att människan ska växa. Hon är skapad till Guds avbild,<br />
kallad till att förverkliga Guds likhet och bli sig själv, det vill<br />
säga ge sitt liv och hela skapelsen tillbaka som ett tacksägelseoffer<br />
åt den som ständigt ger henne allt. Från början<br />
har Gud älskat och utvalt oss (Ef 1:4). Från början vill skaparen<br />
ingå ett förbund med sin skapelse.<br />
Gud stiger ner och kommer människan till mötes redan från<br />
begynnelsen. Han kommer ner och promenerar ”i trädgården<br />
i den svala kvällsvinden” för att umgås med människan,<br />
men ljudet av hans steg får henne att gömma sig. Hon är<br />
rädd. Ormen har, med sina ord, förgiftat hennes hjärta, hon<br />
känner inte igen kärlekens ansikte, hon misstänker sin skapare.<br />
Gud ger sig inte, från och med nu ger han sig iväg och söker<br />
den som flyr för honom. Han blir människans gode herde.<br />
Han kommer ner och kallar Abraham. I honom vill han<br />
välsigna alla släkten på jorden. Han uppenbarar sig för<br />
Mose och säger till honom: ”Jag har sett hur mitt folk plågas<br />
i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare<br />
– ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner<br />
för att befria dem” (2Mos 37-8).<br />
Han böjer sig ner, han är som en far för sitt folk: ”det var<br />
jag som lärde Efraim gå och jag som tog dem i mina armar,<br />
men de förstod inte att jag botade dem. Med trofasthetens<br />
band drog jag dem, med kärlekens rep. Jag var som den som<br />
lyfter upp ett barn till kinden. Jag böjde mig ner och gav<br />
dem att äta’’ (Hos 11:3).<br />
För oss människor och för vår frälsnings skull<br />
steg han ned från himmelen.<br />
När tiden var inne sände Fadern sin Son till världen. Sonens<br />
nedstigande har förberetts under hela mänsklighetens historia<br />
och är dess höjdpunkt. I mässan ber prästen i den fjärde<br />
eukaristiska bönen: ”I din barmhärtighet kom du alla människor<br />
till hjälp, för att de skulle söka och finna dig. Åter<br />
och åter har du erbjudit människan ditt förbund och genom<br />
profeterna lärt henne att hoppas på frälsningen. Och så<br />
älskade du världen, helige Fader, att du, när tiden var inne,<br />
sände din ende Son för att rädda oss.”<br />
Den ”genom vilken allting är skapat” har stigit ner för<br />
oss människor, och det förbund som Gud från all evighet<br />
erbjuder människan sker, efter människans synd, genom<br />
Jesu Kristi blod: ”för vår frälsnings skull”.<br />
”Ordet blev kött för att frälsa oss och försona oss med<br />
Gud”, läser vi i Katolska Kyrkans Katekes. ’’Vår sjuka natur<br />
längtade efter att bli frisk; vår fallna natur längtade efter att<br />
upprättas; vår döda natur längtade efter att återuppväckas.<br />
Vi hade mist det goda, vi måste få det tillbaka. Vi var<br />
instängda i mörkret men måste få ljuset tillbaka. Vi var<br />
fångna och väntade på en befriare’’ (Gregorius av Nyssa).<br />
Ordet blev kött för att vi på detta sätt skulle kära känna<br />
Guds kärlek: ”Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han<br />
sände sin ende Son till världen för att vi skulle få liv genom<br />
honom” (1 Joh 4:9). Ordet blev kött för att bli vår förebild<br />
i helighet: ”ta på er mitt ok och lär av mig…” (Matt 11:29).<br />
”jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till<br />
Fadern utom genom mig” (Joh 14:6).<br />
Ordet blev kött för att göra oss ”delaktiga av den gudomliga<br />
naturen”(2 Pet 1:4). ”Ty Guds Son blev människa för att<br />
göra oss till Gud” (Athanasius). ”Guds ende Son ville att vi<br />
skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han,<br />
som blev människa, skulle göra människorna till gudar’’<br />
(Thomas av Aquino). (Se KKK 457, 458, 459, 460.)<br />
Ormen lurade människan till att tro att hon kunde bli Gud<br />
av egen kraft, utan Gud, och hon blev instängd i sin synd.<br />
Ordet kommer ner. Han ger sitt liv för människan och öppnar<br />
för henne paradisets portar, som är att leva med Gud för<br />
evigt, att dela hans liv och glädje.<br />
Fotnot:<br />
KKK: Katolska Kyrkans Katekes<br />
Sr Veronica Tournier OP
sid. 32 | debatt/insändare<br />
Motkrafter stöder de kristna i Mellanöstern<br />
I senaste numret av Katolsk magasin har en insändar -<br />
skribent tagit upp den oroande utvecklingen i Israel och<br />
Palestina. Hennes fråga är om det Heliga landet håller på att<br />
bli ett museum för oss kristna.<br />
Det är en mycket berättigad fråga. Andelen kristna i Israel<br />
och Palestina har minskat dramatiskt under de senaste årtiondena.<br />
Tyvärr har denna utveckling inte på något sätt speglats<br />
i den svenska pressen. Konflikten i Mellanöstern beskrivs som<br />
en konflikt mellan den judiska staten Israel och olika palestinska<br />
stater och grupper såsom PLO och numera Hamas. Att det<br />
finns ett stort antal kristna palestinier omtalas aldrig.<br />
Är då situationen för de kristna helt hopplös? Kanske inte,<br />
det finns faktiskt motkrafter som stödjer de kristna och som<br />
genom sin verksamhet försöker verka som brobyggare mellan<br />
de olika grupperna i Mellanöstern. En av dessa motkrafter är<br />
den Heliga Gravens Orden OESSH. Orden, med drygt 26 000<br />
medlemmar, finns representerad över hela världen, med en<br />
svensk gren av orden etablerad år 2003.<br />
Vi är en orden som på påvens uppdrag ger omfattande stöd<br />
till de kristna i det Heliga landet. Varje år insamlas och överförs<br />
runt nio miljoner US-dollar till den latinske patriarken i<br />
Jerusalem av ordens medlemmar. Den överväldigande delen<br />
av de insamlade medlen går till att driva skolor (inklusive<br />
skolavgifter för medellösa), daghem och inte minst det<br />
palestinska universitetet i Betlehem. Vidare används medel till<br />
vissa byggnadsprojekt såsom utbyggnad och utrustning av<br />
sjukhus, kyrkoanläggningar samt individuellt stöd till medellösa<br />
sjuka.<br />
Förutom det direkta syftet att stödja den katolska verksamheten<br />
i det Heliga landet, är också en viktig del att verka<br />
som brobyggare mellan olika grupper. De katolska skolorna<br />
är även öppna för icke-katoliker, och vissa skolor har till och<br />
med en majoritet elever som är muslimer. Att barn får träffas<br />
över konfessionsgränser och gå i skolan tillsammans är ett<br />
sätt att försöka öka förståelsen mellan olika grupper och minska<br />
spänningarna. Med tanke på situationen och utveckling -<br />
en i Mellanöstern är detta en viktig uppgift som också har<br />
påvens fulla och odelade stöd.<br />
Mer information om vår verksamhet kan fås på vår hemsida<br />
www.oessh.se. Det går också att beställa senaste numret av<br />
vår tidskrift Acta, från lieutenant@oessh.se för 50 kronor +<br />
porto.<br />
Carl Falck<br />
Ståthållare och ansvarig för svenska delen av den Heliga Gravens<br />
orden.
Det förefaller mig som om Kyrkan utvecklats lite ryckvis, tre steg<br />
fram och två bakåt. Andra Vatikankonciliet tog de tre stegen framåt<br />
– jubel och fröjd! – men nu halkar vi bakåt igen. När kommer nästa<br />
rörelse som visar framåt? Så att vi kan återerövra det vi fått och<br />
dessutom kommer vidare? När stabilitet (något bra) förväxlas med<br />
stagnation (något dåligt), är vi på fel spår.<br />
Jag skulle vilja ta upp tre saker.<br />
Det skulle vara önskvärt att Kyrkans ledare nyanserade sin antipati<br />
mot rent konceptionsförhindrande preventivmedel. Detta skulle inte<br />
vara liktydigt med vare sig uppmuntran av promiskuitet – sexual livet<br />
förblir en rent inomäktenskaplig aktivitet – eller abort. Men en uttalad<br />
respekt för makarnas eget omdöme och samvete skulle öka<br />
förtroendet för de påbud som härrör från Vatikanen.<br />
En annan fråga är den om gifta präster. Alltså en öppenhet för gifta<br />
präster även inom latinsk rit, utan att det skulle handla om undantag.<br />
I 1 Tim skriver ju Paulus att en församlingsföreståndare måste<br />
”vara höjd över allt klander, gift bara en gång, nykter, behärskad,<br />
anständig… fri från penningbegär… Han skall kunna styra sitt hus<br />
och få sina barn att underordna sig…”. När nu Paulus, som själv så<br />
varmt uppskattar celibatet, är medveten om att det inte är en gåva<br />
för alla som har del i Kyrkans ämbete, varför menar då Kyrkan att<br />
präster inom den latinska riten ska vara celibatära – med vissa väl<br />
specificerade undantag?<br />
En fråga som är minst lika tabubelagd är den om kvinnliga diako -<br />
ner. I Rom 16 skriver Paulus att Febe var ”diakonos” i församling -<br />
en i Kenchreai. Och Plinius d.y. omtalar, även han, kvinnliga<br />
För Kyrkan – i tiden<br />
debatt/insändare | sid. 33<br />
diakoner. I de Apostoliska konstitutionerna finns en vigningsbön<br />
bevarad; där framgår tydligt, att det handlar om ett ”ämbete”.<br />
Nu är jag medveten om att mycket hänt sedan dess; Kyrkans<br />
ämbete har utvecklats/urartat till att bli rent hierarkiskt, och det<br />
kvinnliga diakonatet har omstrukturerats till nunnestånd. Men det<br />
har inte alltid varit så, och det behöver inte förbli så. I själavårds -<br />
hänseende är det lättare för en kvinna att vara öppen inför en annan<br />
kvinna. Män, med kallelse, kan bli munkar, diakoner, präster,<br />
biskopar… Men kvinnor har, i nuläget, endast alternativet nunna.<br />
I och med att samhället förändras är det, menar jag, nödvändigt att<br />
Kyrkan finner nya vägar att förmedla sitt eviga budskap på. För om<br />
vi fastnar i utvecklingen eller får för oss att medeltiden var den heligaste<br />
tiden, vilken vi strävar att efterlikna, om vi i den andan kanske<br />
återgår till renodlade pojkministrantgrupper, till att fira eukaristin<br />
under endast en gestalt, till att införa mantilla för kvinnor (steget<br />
före burka?) – om Kyrkan som har en kallelse att vandra mot<br />
Himmelen i stället fastnar med fötterna i det förgångna – då blir hon<br />
en museal inrättning i stället för den levande, pulserande och<br />
framåtblickande gemenskap hon är kallad att vara.<br />
Men Gud är de levandes Gud och därför finns det hopp! Och efter<br />
”prästernas år”, kanske vi får be om ”nunnornas år”, följt av<br />
”diakonernas”?<br />
<strong>Km</strong> har låtit frågan om kvinnliga diakoner gå vidare till en kännare av den tidiga Kyrkan,<br />
docent Tord Fornberg, för en kommentar. Han svarar så här:<br />
Vad gäller Foibe/Febe preciseras uppgiften att hon var en dia -<br />
konos med att hon också sägs fungera som prostatis, vilket tycks<br />
betyda att hon var en som stödde församlingen i bland annat<br />
Kenchreai ekonomiskt eller som värd i en huskyrka inrymd i<br />
hennes villa, snarare än att hon kan sägas ha haft ett diakonämbete<br />
i någorlunda modern bemärkelse.<br />
Hon bör närmast jämföras med andra rika kvinnor (troligen<br />
änkor) som exempelvis Lydia i Apg 16. Det är tydligt från bland<br />
annat Luk 8:1-3 att kvinnor spelade en mera central roll i den älds ta<br />
kyrkan än vad man ofta velat anta. De kunde ha en viktig roll som<br />
rika understödjare, i vilkas hus Paulus och andra ledare kunde<br />
samla sina anhängare.<br />
De så kallade diakonissorna i Plinius brev är svårare att bedöma.<br />
De tillhörde antagligen samhällets lägre skikt; annars "borde" de<br />
ha kunnat muta sig fria från tortyren. Jag antar, att de fullgjorde<br />
karitativa funktioner i församlingen.<br />
Men här kommer en annan sak in i bilden: dopen torde i regel<br />
ha skett genom nedsänkning i den äldsta kyrkan (se till exempel<br />
Didache 7) av dopkandidaten. Han eller hon var naken, vilket<br />
Monica Lann<br />
betyder att det vid dop av kvinnor av anständighetsskäl behövdes<br />
en kvinna som så att säga rent fysiskt förmedlade dopet till den<br />
som döptes. Här har vi troligen den kultiska situation där kvinnliga<br />
kulttjänare hade sin plats. När dopet senare kom att ske huvudsakligen<br />
genom begjutning av huvudet, tappade de kvinnliga<br />
diakonerna denna sin främsta kultfunktion, och deras uppgifter<br />
blev mera renodlat karitativa.<br />
En vigning till detta förekom, och även om jag inte hittat refe ren -<br />
sen till de Apostoliska konstitutionerna, stämmer säkert uppgiften,<br />
att där finns en vigningsbön. Ingenstans, åtminstone inte i<br />
västkyrkan, förekommer någon antydan om att denna vigning av<br />
kvinnor (som skulle vara celibatärer eller, ifall de var gifta, leva i<br />
sexuell avhållsamhet) hade en sakramental prägel och gav dem<br />
något ämbete i ordets strikta bemärkelse.<br />
Senast på <strong>10</strong>00-talet är seden med dessa kvinnliga funktioner<br />
bortlagd (men levde kvar längre i öster). Man kan nog säga, att<br />
slutresultatet av utvecklingen blev nunneklostren med abbedissan<br />
i spetsen.<br />
Tord Fornberg
sid. 34 | kultur<br />
Unika Dödahavsrullar snart tillgängliga<br />
på svenska Drygt 60 år efter att de texter som kommit<br />
att kallas Dödahavsrullarna hittades i elva<br />
grottor vid Khirbet Qumran vid Döda<br />
Havet, kommer de snart att vara tillgäng -<br />
liga på svenska. En av de forskare som<br />
gjort detta möjligt är översättningsdirektor<br />
Mikael Winninge på Bibelsällskapet.<br />
Huvuddelen av den så kallade sektlitteraturen<br />
verkar vara skriven av av esseerna<br />
mellan år 200 f. Kr. och 50 e. Kr., en grupp<br />
män som levde i en klosterliknande gemenskap<br />
vid Döda havet. Den ger oss en fantastisk<br />
inblick i ett slags judendom som i<br />
vissa avseenden stod Jesusrörelsen närmare<br />
än den judendom som kommer till uttryck<br />
i de gammaltestamentliga skrifterna. Den<br />
utgör något av myllan ur vilken kristendomen<br />
föddes.<br />
Grottfynd. Det här är grotta 4, en av de 11 grottor där man hittat de 900 manuskript och 16 000 textfragment<br />
som kommit att kallas Dödahavsrullarna. De första manuskripten hittades 1947 av beduinpojkar<br />
som vallade getter i närheten i grottorna.<br />
Snart på svenska. Forskaren och översättningsdirektorn<br />
Mikael Winninge på plats på själva fyndplatsen vid<br />
Khirbet Qumran vid Döda havet i Israel. Han har arbetat<br />
med texterna sedan början av 1990-talet. Han är en av<br />
de forskare som gjort den svenska översättningen möjlig.<br />
Enligt historieskrivaren Josefus fanns vid<br />
tiden flera tusen esseer i landet, varav de<br />
allra flesta levde ett vanligt familjeliv.<br />
Gruppen i Khirbet Qumran som troligtvis<br />
bestod av mellan <strong>10</strong>0 och 150 män som<br />
levde ett asketiskt liv utgjorde kärnan i<br />
gruppen. De praktiserade egendomsgemenskap,<br />
sysslade med skriftproduktion<br />
och renade sig genom reningsceremonier<br />
två gånger om dagen. Rörelsens upphovsman<br />
som kallades för ”den rättfärdige<br />
läraren” var möjligen en avsatt överstepräst<br />
från Jerusalem. Upptagen i gruppen<br />
blev man efter ett års prövotid, under<br />
vilken man deponerade alla sina tillgångar.<br />
- Man var besviken på hur kulten i<br />
Jerusalem gick till och ville genom att leva<br />
ett asketiskt liv tillsammans, ”bygga ett<br />
andligt tempel” och på så sätt bereda mark<br />
för Messias ankomst, säger Mikael<br />
Winninge.<br />
I jämförelse med fariseerna var esseerna<br />
stränga i sin lagtolkning. Fariseerna var<br />
trots sitt rykte betydligt mer pragmatiska i<br />
sin religionsutövning. Båda grupperna var<br />
på olika sätt kritiska mot saddukeerna och<br />
delar av det politiska och religiösa etablissemanget<br />
i Jerusalem.
Måltidsgemenskap Den här typen av matskålar använde sig esseerna av när man åt<br />
tillsammans. All egendom var gemensam och man genomgick reningsceremonier två<br />
gånger om dagen.<br />
De första fynden gjordes 1947 av ett par<br />
beduinpojkar som vallade getter vid grottorna.<br />
Det visade sig snart att de bibliska<br />
manuskripten var cirka <strong>10</strong>00 år äldre än de<br />
man tidigare kände till. Man visste sedan<br />
tidigare att gruppen funnits men visste inget<br />
om deras skrifter, med undantag för fyndet<br />
av den så kallade Damas kusskriften 50 år<br />
tidigare i Kairo. Därför var fyndet en<br />
enastående upptäckt. Kanske utgjorde fynden<br />
i lerkrukorna sektens bibliotek som<br />
gömdes i grottorna ett par år innan romarna<br />
intog Jerusalem år 70 efter Krisus. Klart<br />
är att esseerna i Qumran dödades då<br />
romarna intog och förstörde bosättningen<br />
år 68 efter Kristus.<br />
Texterna som hittades är skrivna på<br />
hebreiska och arameiska på djurhudar<br />
av får, get eller ko. Några är skriva på<br />
papyrus och kan innehållsligt delas i tre<br />
kategorier:<br />
Individual conscience<br />
and Church authority<br />
- disagreement or obedience?<br />
Den 4 nov kl. 19 i S:ta Eugenia<br />
församling, Stockholm<br />
Föredrag av jesuitpater Kenneth R.<br />
Overberg, professor i teologi i USA vid<br />
katolska Xavier University i Cincinnati,<br />
om det kristna samvetet.<br />
Vad är samvetet? Hur tar vi moraliska<br />
beslut? Vad är skillnaden mellan individuella<br />
samveten och relativism? Och<br />
hur förhåller sig samvetet till kyrklig<br />
auktoritet?<br />
Föredraget och efterföljande diskussion<br />
är på engelska.<br />
Gammaltestamentliga texter, bland annat<br />
en hel Jesajarulle och delar av en andra rulle<br />
Apokryfer och pseudepigrafer<br />
Så kallad sektlitteratur om gruppens lära<br />
och praxis<br />
Det är i översättningen av den tredje kategorin<br />
texter, den om själva sekten, som<br />
svenska forskare varit inkopplade. Mikael<br />
Winninge har översatt ett antal texter, däribland<br />
4Q171, som är en utläggning av<br />
psaltarpsalmen 37.<br />
- Det var när jag i början av nittiotalet<br />
skrev på min avhandling om begreppen<br />
synd och syndare i Salomos psalmer och<br />
Paulus brev, som jag behövde fler inomjudiska<br />
referenspunkter, säger han. Då började<br />
jag intressera mig för Dödahavsrullarna.<br />
Winninge har även forskat på begreppet<br />
”lagens gärningar” som endast förekommer<br />
i den paulinska litteraturen och i<br />
Dödahavsrullarna.<br />
VATIKANRADION<br />
PÅ SVENSKA<br />
kultur | sid. 35<br />
När texterna under nästa år blir tillgängliga<br />
för en bredare svensk publik är det resultatet<br />
av att de seminariebehandlats av cirka<br />
15 forskare. Mycket av granskningen har<br />
skett i det så kallade Qumranseminariet<br />
sedan 2003.<br />
– Svenska forskare har mer intresserat<br />
sig för tolknings- och innehållsfrågorna, än<br />
för själva grundtexten, säger Winninge.<br />
– Vi har sett ett klart behov av att faktiskt<br />
kunna läsa texterna på svenska. Själva<br />
översättningarna är klara, nu arbetar vi<br />
med inledning och noter. Medfinansiär till<br />
själva utgivningen är Bibelsällskapet. Sam -<br />
tidigt som texterna kommer ut, kommer<br />
även en lärobok om texterna att publiceras,<br />
sannolikt på bokförlaget Atlantis.<br />
Idag är texterna spridda på ett antal<br />
platser på jorden, varav den största sam -<br />
ling en finns i Shrine of the Book på Israel<br />
Museum i Jerusalem. Vissa textfragment är<br />
i privat ägo.<br />
Text och foto: Katrin Laine<br />
Dödahavsrullarna består av cirka 900 olika manuskript<br />
och cirka 16 000 textfragment. Kända texter<br />
är Regeln för gemenskapen, Tackpsalmerna,<br />
Krigsrullen, Habackukkommentaren, Kopparrullen,<br />
Tempelrullen och de två Jesajarullarna. Man har hittat<br />
fragment från så gott som alla gammaltestamentliga<br />
böcker.<br />
Ordet pseudepigraf betyder egentligen ”skrift utgiven<br />
under falskt namn”. De texter som den protestantiska<br />
bibelforskningen kallar pseudepigrafer,<br />
kallas i katolsk och ortodox tradition för apokryfer,<br />
medan apokryferna kallas deuterokanoniska böc -<br />
ker.<br />
Nu på internet: lyssna på gårdagens program när du vill, läs nyheter,<br />
besök vårt intervjuarkiv: http://www.vaticanradio.org/scandinavo/svedese<br />
Eller lyssna på kortvåg:<br />
Kvällar: 20.40 på 6185kHz och 7250kHz samt mellanvåg<br />
1611kHz/1260kHz<br />
Repris: 07.00 på 6185kHz och 7335kHz samt mellanvåg 1611kHz<br />
Språk: Svenska måndag–torsdag och lördag (repriserna dagen därpå)<br />
Finska fredag och söndag (med estniskt inslag)<br />
Adress: Vatikanradion, Vatikanstaten<br />
Tel, fax: +39 06 69 88 40 78, (fax) +39 06 69 88 45 65<br />
E-post: skan@vatiradio.va
sid. 36 | kultur<br />
500-årige Albert berättar på våra kyrkväggar<br />
Fyra böcker om Albertus Pictor:<br />
Pia Melin (red.):<br />
Albertus Pictor: Målare av sin tid. Bilder i urval samt studier och analyser<br />
Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stockholm, 2009<br />
Christina Sandquist Öberg (red.):<br />
Albertus Pictor: Målare av sin tid. Samtliga bevarade motiv och språkband med kommentarer och analyser<br />
Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stockholm, 2009<br />
Hans Hartman och Kerstin Selén:<br />
Väggarna talar. Albertus Pictors kyrkor<br />
Ordbruket AB, Järlåsa, 2009<br />
Martin Lönnebo och Tord Harlin:<br />
Pilgrimsbok: I Albertus Pictors fotspår<br />
Karin Hallgren Produktion, Uppsala, 2009<br />
Evangelistsymbol. På bilden ser vi Markus-lejonet med ett språkband som<br />
identifierar honom. Evangelistymbolerna är inspirerade av texten i Upp 4:7<br />
som i sin tur inspirerades av de väsenden som enligt Hesekiel 1:<strong>10</strong> omger<br />
Guds tron.<br />
Foto: Michael Andersson<br />
Medeltida konstnärer brukar vara anonyma, men det finns<br />
undantag. En av de mest kända och numera närmast att<br />
betecknas som folkkär i Sverige är den tyskfödde Albert<br />
Ymmenhausen/Immenhausen som etablerade sig i Sverige vid<br />
mitten av 1400-talet som pärlstickare och även målare.<br />
Troligtvis kommer efternamnet sig av den ort i Tyskland som<br />
han härstammade från, men eftersom det finns flera<br />
Immenhausen går det inte att säga vilken av dem det var. Efter<br />
två världskrig är det inte att förvänta sig att arkivalier från historisk<br />
tid bevarats på samma sätt som i vårt mer fredliga land.<br />
Tyskland var vid hans tid halvvägs in i renässansen, men<br />
Sverige var ännu inte där. Det tog på den tiden lång tid för idéer<br />
att spridas, eftersom de färdades från mun till mun. Under<br />
1400-talets första hälft bidrog särskilt den italienske teoreti -<br />
kern Leone Battista Alberti till att öka konstnärernas känsla för<br />
sitt eget värde genom sitt måleritraktat.<br />
Växande självuppskattning ledde till att målare började<br />
betrakta sig som något förmer än en vanlig hantverkare, vilket<br />
skilde sig från medeltida synsätt, och de började därför signera<br />
sina verk mer allmänt. Denna praxis spred sig vidare utanför<br />
Italien till angränsande länder. Det är därför inte särskilt förvånande<br />
att den tyske Albertus tillägnat sig vanan att med stolt -<br />
het deklarera vilka verk han betraktade som sina egna.<br />
Att Albert blev invandrare i Sverige är inte heller så konstigt,<br />
många tyska hantverkare begav sig norrut för att etablera sig<br />
eftersom verkstadskonkurrensen i Tyskland var hård.<br />
Dessutom brukade hantverkare på den tiden ge sig iväg på<br />
långa gesällvandringar i yngre år och råkade de då få möjlighet<br />
att etablera sig efter vägen, så tog de säkert chansen. Det har<br />
spekulerats i om Albert kallades till Sverige av någon svensk<br />
adelsman eller kyrkofurste, men några bevis finns inte. Vad<br />
man vet är att han blir synlig i svenska arkivalier första gången
Motiv mellan schablonmönster. Ett gytter av bibliska scener mellan rosor<br />
och rankor fyller väggar och valv<br />
Foto: Kaj Engelhart.<br />
1465 i Arboga där han detta år fick burskap som borgare.<br />
Därmed hade han redan då erövrat mästartiteln, eller kanske<br />
gjorde han det rentav just i Arboga?<br />
Några år senare, 1473, finns han i Stockholm där han<br />
omnämns första gången i samband med att han äktar Anna,<br />
änka till Johan målare. Ett inte ovanligt sätt för hantverkare på<br />
den tiden att förvärva en egen verkstad som mästare. Genom<br />
att konservera änkan fick den nye maken överta verksamhet<br />
och titel från den avlidne. Hon kan inte ha varit så mycket äldre<br />
än han med tanke på att hon överlevde honom och omnämns<br />
så sent som 1522. Vanligt var att den som tog över mästerskapet<br />
genom att äkta änkan hörde till verkstaden och var den<br />
mest betrodda av de anställda. Det är därför inte osannolikt att<br />
Albert rentav arbetat hos Johan någon tid.<br />
I Stockholms tänkeböcker figurerar han 1473-1508 i olika<br />
rättssaker. Han betecknas där växelvis som pärlstickare eller<br />
målare. En pärlstickare var tidens beteckning på en brodör,<br />
ett lukrativt och hedervärt yrke. Mångsyssleri inom angränsande<br />
yrken var inte ovanligt på den tiden. Jag föreställer<br />
mig att pärlstickeri var en lämplig sysselsättning under vinterhalvåret,<br />
medan byggnadsmåleri passade bra att utöva på<br />
kultur | sid. 37<br />
sommarhalvåret. Att han var framgångsrik syns i taxerings -<br />
kalendern från den tiden, han betalade hela 12 öre i skatt<br />
årligen och var en av dem som var högst beskattade inom<br />
yrket.<br />
Eftersom han antas ha dött 1509 passade man förra året på<br />
att fira 500-årsjubileum, att fira födelsedagen hade kanske<br />
varit mindre lugubert men om den vet man inget. Som ett led<br />
i jubilerandet gavs det ut ett tiotal böcker, skrevs flera artiklar<br />
och skapades ett frimärke under 2009. Fyra av böckerna<br />
har anförtrotts mig av <strong>Km</strong> och hellre än att skriva fyra små<br />
anmälningar väljer jag att ta upp dem alla i en mer omfattande,<br />
gemensam presentation. De är av varierande art och<br />
kvalitet, från vetenskapliga publikationer via populärvetenskap<br />
till en andaktsbok.<br />
De två vetenskapliga verken som getts ut av Kungliga<br />
Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien är resultatet<br />
av ett forskningsprojekt som bedrivits 2003-2006 vid<br />
Stockholms universitet. Det första bandet innehåller kortare<br />
uppsatser och framförallt en rik bildsamling som presenterar<br />
exempel ur Alberts rika repertoar. Han anses stå bakom 36<br />
målade kyrkointeriörer från Mälardalen till Norrbotten,<br />
men de flesta finns i Uppsala-Stockholmstrakten.<br />
Redaktören för den första volymen är Pia Melin som<br />
även skrivit en avhandling om Albertus Pictor liksom ett flertal<br />
artiklar. Hon har stått för identifieringen av hans oeuvre<br />
och redogör för de kriterier hon använt i en av uppsatserna i<br />
boken. Det finns endast tio kända signaturer av honom,<br />
varav en påträffades för bara några år sedan då man tog<br />
fram överkalkade målningar i Sala landsförsamlings kyrka.<br />
De ser litet olika ut och det är bara i tre av dem som han<br />
använt sitt fulla namn, Albert Ymmenhusen som det då<br />
skrevs.<br />
Jan Svanberg har i samma bok skrivit en kort biografisk<br />
sammanfattning av det som idag är känt om honom, min<br />
inledning baserar sig i stort på den. Därpå följer tre uppsatser<br />
om särskilda motiv i vissa av kyrkorna: Fågel Fenix<br />
(Jan Öberg), Ärkeängeln Mikael (Pia Melin) och<br />
Simsonssägnen ur Gamla Testamentet (Herman Bengtsson).<br />
Om ägostrukturerna i socknar med Alberts målningar skri -<br />
ver Göran Dahlbäck, vilket avslöjar en del om möjliga<br />
beställare eller finansiärer. Han kommer fram till att det i<br />
vissa fall finns en tydlig donator som också på traditionellt<br />
vis identifieras genom sitt vapen i kyrkan, men att det varit<br />
lika vanligt att sockenborna själva har stått för kostnaden.<br />
Det andra bandet, som är en redogörelse för inventeringen<br />
av motiv och språkband, är mer omfattande i sidantal och<br />
har större vetenskaplig tyngd. Volym två inleds med en<br />
redogörelse för forskningsläge, nyupptäckter, förklaring av<br />
vad språkband är, en presentation av förlagor som Biblia<br />
Pauperum och Speculum Humanae Salvationis liksom en<br />
kategorisering av språkbanden. Därpå följer en diskussion<br />
om funktion innan de mer filologiskt inriktade kapitlen tar<br />
vid. En studie av korrespondensen mellan motiv och text<br />
ingår också, liksom en om relationen till tidens liturgi.<br />
Fortsättning
sid. 38 | kultur<br />
Huvuddelen av boken är en katalog där motiven presenteras<br />
kyrka för kyrka.<br />
Även om den första volymen har vetenskapliga anspråk är<br />
uppsatserna korta och den är skriven på ett enkelt och tillgängligt<br />
vis, vilket gör att den som inte är historiker eller<br />
konsthistoriker kan få gott utbyte av den. Den andra volymen<br />
däremot riktar sig mer till specialisten än till den vanliga<br />
läsaren, även om den som bor i närheten av en<br />
Albertusmålad kyrka säkert kan få ut mycket av den som<br />
uppslagsbok. Den här typen av böcker är ofta skrivna på<br />
ett torrt och sakligt vis och volymerna ifråga faller in i den<br />
skrivtraditionen, vilket kanske kan vara en utmaning.<br />
Den tredje boken, Pilgrimsbok: I Albertus Pictors fotspår,<br />
är gjord av Marin Lönnebo och Tord Harlin. Även den är<br />
rikt illustrerad och täcker systematiskt in alla kända sviter<br />
av målningar utförda av Albert. Den är i mindre format och<br />
behändig att ha med sig under en biltur till skillnad från de<br />
föregående som är i foliantstorlek. Boken är tänkt att<br />
fungera som andaktsbok, litet grann i samma anda som en<br />
gång Biblia Pauperum. Läsaren kan välja mellan att läsa på<br />
plats eller använda den hemma.<br />
Döden spelar schack. Täby kyrka i Uppland byggdes vid 1200-talets mitt.<br />
Efter brand ca 200 år senare slog man tegelvalv i fyra travéer.<br />
Kalkmålningarna tillkom ytterligare ett trettiotal år senare, men någon exakt<br />
datering finns inte. Motivet på fotot föreställer Döden som spelar schack med<br />
en för sin tid moderiktigt klädd yngling, förebild. för samma scen i Ingmar<br />
Bergmans film Det sjunde inseglet.<br />
Foto: Michael Andersson<br />
Glädjeyttring. Jerusalems unga skönheter hälsar David efter segern över<br />
Goliat.<br />
Foto: Kaj Engelhart.<br />
Martin Lönnebo har skrivit en inledning som knyter an till<br />
den så kallade Frälsarkransen, ett slags modern variant av<br />
Rosenkransen som han själv lanserat förut. Med en sådan i handen<br />
kan man gå igenom Alberts motiv och få inspiration till att<br />
meditera över särskilda aspekter i dem.<br />
Tord Harlin tar därpå vid och går systematiskt igenom kyrka för<br />
kyrka där han gör korta beskrivningar av de målningar som<br />
finns och knyter dem till de bibeltexter eller helgonlegender som<br />
de hör samman med. Ibland redogör han med egna ord, men så<br />
långt möjligt tycks han ha föredragit att citera källtexterna. Alla<br />
motiven i kyrkorna finns inte med vare sig som illustrationer eller<br />
i text presenterade, däremot ett urval av dem som författarna<br />
tycker bäst lämpar sig för meditation.<br />
Nu är de inte konsthistoriker, vilket ibland leder till märkliga<br />
konstateranden och alltför långt dragna antaganden som på<br />
sidan 65: ”Sugga som spelar orgel. En påminnelse om att<br />
Albertus Pictor kunde spela orgel.” Förvisso är det sant att han<br />
kunde det, men suggan är i det medeltida måleriet alltid en antisemitisk<br />
anspelning och bör inte tolkas som en personlig utsaga<br />
från konstnären. Hur denna groda slunkit förbi faktagranskarnas<br />
ögon är mig en gåta.<br />
Textavsnitten är mycket kortfattade och meningen är att<br />
bilder i förening med läsarens egna andliga fantasi ska utföra<br />
meningsskapandet. Eftersom det finns exempel från i stort sett
”…där två eller tre är samlade i<br />
mitt namn är jag mitt ibland dem.”<br />
matt. 18:20<br />
Varför inte starta en studiecirkel tillsammans<br />
med dina kyrkkaffevänner under tiden <strong>10</strong> oktober–20<br />
november, 28–33:e söndagen under<br />
året…?<br />
Att dela Hans liv finns nu i församlingarna.<br />
Häftet innehåller dagliga andakter och reflektioner<br />
samt veckobaserade gruppsamtal kring<br />
eukaristin.<br />
Vill du starta en cirkel, samtala om din tro, livet<br />
i största allmänhet eller läsa en bok tillsammans<br />
med dina vänner? Kontakta din Bildakonsulent<br />
(se www.bilda.nu/katolik)!<br />
Att dela Hans liv<br />
Dagliga meditationer och gruppreflektioner<br />
28–33 söndagen ”under året” (årgång c)<br />
kultur | sid. 39<br />
alla kända Albertkyrkor så bör läsekretsen vara<br />
stor och erbjuda varje församling något att reflektera<br />
över i vinter.<br />
Den sista lilla boken med titeln Väggarna talar är<br />
också en andaktsbok. Den har en inledning av<br />
ärkebiskop Anders Wejryd och varje motiv som<br />
valts ut för publicering, en i varje kyrka, har fått<br />
en personlig, andlig kommentar av församlings -<br />
prästen. Den är ännu mindre i formatet och passar<br />
bra att ha fickan. Att få ta del av olika prästers<br />
sätt att se på dessa målningar har också ett värde<br />
i sig. Ibland knyter de an till nutiden, som den där<br />
Mikael Mogen nämner att ängeln på väggen i<br />
Helga Trefaldighet i Uppsala ser den kvinna med<br />
rullator som brukar komma dit för att tända ljus.<br />
Båda de sista böckerna kan ge en bra ingång på<br />
olika sätt till att närma sig Albert på ett fromt sätt,<br />
och för dem som sedan vill lära sig mer om målningarna<br />
i sig kan det vara på sin plats att gå<br />
vidare till de båda vetenskapliga verk som jag<br />
inledde med. Att de är litet torra gör mindre om<br />
man redan fängslats av ämnet.<br />
Britt-Inger Johansson<br />
Britt-Inger Johansson är docent i konstvetenskap<br />
och verksam vid Uppsala universitet.<br />
Gammaltestamentligt motiv. Moses och israeliterna tar emot<br />
manna från himlen.<br />
Foto: Kaj Engelhart<br />
Samtliga foton är tagna i Täby gamla kyrka<br />
Respekts jourtelefon<br />
- vi lyssnar på dig!<br />
- Är det konflikt mellan din tro och liv?<br />
- Känner du dig vilsen eller mår dåligt?<br />
- Har du svårt att veta vem du ska<br />
vända dig till?<br />
- Behöver du vägledning eller stöd när<br />
det gäller:<br />
relationer<br />
graviditet<br />
abort<br />
livets början<br />
livets slut<br />
... eller något annat livsområde?<br />
020-462 662<br />
jourtelefon@respektlivet.nu<br />
SMS 073-079 27 24
sid. 40 | kultur<br />
<br />
Böcker<br />
Göran Skytte och Wilfrid Stinissen:<br />
Ansikte mot ansikte:<br />
Samtal om kristen tro<br />
Artos och Libris, 20<strong>10</strong><br />
Liknelsen om den förlorade sonen är<br />
en av Lukas mest älskade. Den yngste<br />
sonen har slösat bort sitt liv i<br />
utsvävningar. Nu kommer han hem till<br />
sin far och mottas med öppna famnen<br />
och stor fest.<br />
Den äldre sonen klagar, men fadern<br />
säger till honom några av de vackraste<br />
orden i evangeliet: ’’Mitt barn, du är<br />
alltid hos mig, och allt mitt är ditt”(Luk<br />
15,8 ff). Osökt kommer jag att tänka på<br />
denna text när jag läser Göran Skyttes<br />
och broder Wilfrid Stinissens dialog i<br />
samtalsrummet på karmelitklostret i<br />
Skåne. Upprinnelsen är nog så dramatisk<br />
och har beskrivits av Skytte i boken På<br />
väg.<br />
Nyårsafton 2008 grips Skytte av ruelse<br />
över sitt självupptagna liv, sitt stora högmod.<br />
Han kastar sig i bilen och kör till<br />
klostret efter att ha läst några rader av<br />
Broder Wilfrid: ”Vårt hemska högmod,<br />
blockerar inte detta vägen totalt? Inte<br />
alls, bara vi accepterar det med öd mjuk -<br />
het!”<br />
Han möts så att säga med stora famnen<br />
och en djup förståelse. När han erkänner<br />
sitt högmod blir det något som istället<br />
knyter honom till Jesus. Synd – bekännelse<br />
– förlåtelse – befrielse. Skytte stannar<br />
tre dagar i klostret och i sin lättnad<br />
och spontanitet kommer han på att han<br />
vill göra en bok tillsammans med Broder<br />
Wilfrid. Så blir det alltså och efter bara<br />
ett år ligger den nu färdig att läsa.<br />
Så kommer den förlorade sonen hem till<br />
Gud, men också till sin äldre broder som<br />
hela sitt liv levt i stor tro och redan som<br />
16-åring blivit novis hos karmeliterna i<br />
Belgien och kommit att verka i sin Faders<br />
tjänst under mer än 40 år i det karga<br />
Sverige.<br />
Med sedvanlig energi griper sig Skytte<br />
verkat an. Han läser alla Broder Wilfrids<br />
25 böcker plus artiklar. Han väljer ut ett<br />
tusental citat och ordnar dem i ämnesrubriker.<br />
Sedan väljer han ut 21 av dessa<br />
och ordnar dem i tre delar med sju kapitel<br />
i varje – 3 och 7 som heliga tal – det<br />
är vandringen på livsvägen från omvändelsen<br />
till döden – ansikte mot ansikte<br />
med Gud. Ja, eller snarare med Broder<br />
Stinissen!<br />
Så från våren 2009 till våren 20<strong>10</strong> träffas<br />
de i det lilla samtalsrummet och<br />
Skytte intervjuar honom med utgångs -<br />
punkt från citaten ur hans verk, och samtalen<br />
spelas in och skrivs ut av en assistent.<br />
Redan fotografierna säger så myc -<br />
ket: den store, härlige Skytte och den lille<br />
magre, glade munken. Det finns ett samförstånd<br />
dem emellan, att våga ställa de<br />
stora frågorna och fördjupa och konkretisera<br />
svaren. Glädjen lyser om dem<br />
båda. Det är den speciella glädje som<br />
uppstår när man känner att man vilar i<br />
Guds omsorg och vågar tala om den.<br />
Men också få mod att spegla svårigheterna:<br />
lättja, likgiltighet, tvivel, synd,<br />
lidande och död.<br />
Naturligtvis kan man inte referera något<br />
ur alla dessa samtal, rycka loss dem ur<br />
sitt sammanhang. När man som jag läst<br />
så få av Broder Wilfrids böcker, känns<br />
det som en dusch av andlighet, men<br />
också av vardaglighet och praktisk an -<br />
vändbarhet.<br />
Tacksam är jag att Skytte är så uppriktig<br />
när det gäller de yttersta tingen: döden –<br />
himmel – helvete – skärseld. Vi är nog<br />
många som snubblar över tankar på en<br />
straffande och dömande Gud och vad<br />
som sker efter döden. Skytte är ärlig med<br />
sina tvivel. Broder Wilfrid svarar lika<br />
ärligt. Han reder ut detta med straff och<br />
hämnd och kristna och icke-kristna med<br />
bilder som vi kan ta till oss. Själv fastnar<br />
jag för det ganska självklara: ”hur viktigt<br />
det är att använda sin tid på jorden väl”.<br />
För egen del nöjer jag mig annars med<br />
orden ur Uppenbarelseboken: ”Se, jag<br />
gör allting nytt.” (21,5) Med Broder<br />
Stinissen vid handen kan vi gå en liten bit<br />
längre för att fördjupa och nyansera våra<br />
tankar och vår tro.<br />
Ann-Marie Cervin<br />
Jean-Marie Vianney:<br />
Jag ska visa dig vägen till himmelen<br />
Översättning: Ingrid Ydén Sandgren<br />
Catholica, 20<strong>10</strong><br />
<br />
”Från den själ där den Helige Ande<br />
finns utgår en doft som från vingården<br />
när den står i blom.”<br />
Citatet är hämtat ur boken Jag ska<br />
visa dig vägen till himmelen, som<br />
innehåller ord och tankar av Jean-<br />
Marie Vianney, den helige kyrkoherden<br />
som särskilt framställdes som en förgrundsgestalt<br />
under ”prästernas år”<br />
(juni 2009–juni 20<strong>10</strong>). Jean-Marie<br />
Vianney förtjänar verkligen att även i<br />
fortsättningen vara en förgrundsgestalt.<br />
Han var själv fylld av den Helige Ande<br />
och också idag, drygt 150 år efter att<br />
hans jordeliv avslutades, utgår en<br />
”väldoft” från honom.<br />
Boken innehåller smakprov ur hans<br />
tankevärld. Den innehåller ett urval av<br />
de citat och minnen av den helige Jean-<br />
Marie Vianney som Bernhard Nodet<br />
samlat i boken Jean-Marie Vianney,<br />
Curé d´Ars. Sa Pensée, son coeur. Citat<br />
av Vianney och andras tankar om<br />
honom blandas på ett omväxlande sätt.<br />
Boken lämpar sig inte för att sträckläsas<br />
utan bör avnjutas i lämpliga portioner.<br />
Bakom citaten och tankarna<br />
döljer sig både livsvisdom och personliga<br />
erfarenheter. För att de ska komma<br />
till sin rätt bör läsaren ”smälta” citaten<br />
och gärna läsa dem flera gånger. De<br />
öppnar för glimtar ur Jean-Maries<br />
värld.
Citaten är ofta jordnära och konkreta,<br />
likt Jean-Maries personlighet. Samtidigt<br />
pekar orden och tankarna mot himmelen,<br />
just så som en staty föreställande Jean-<br />
Marie Vianney gör vid hans by, Ars i<br />
Frankrike. Där framställs han med ett<br />
finger som pekar uppåt, mot himmelen.<br />
Få människor har som kyrkoherden i<br />
Ars lyckats ta vara på det ”jordiska”<br />
kring honom för att med hjälp av detta<br />
”jordiska” peka mot himmelen.<br />
Jag ska visa dig vägen till himmelen är<br />
ingen spänningsroman och har inte ett<br />
löpande händelseförlopp. Ändå är det en<br />
mycket spännande bok. Ett gemensamt<br />
tema går att skönja som en röd tråd<br />
genom de spridda citaten, vilka rör sig<br />
inom olika ämnesområden. Allt ger<br />
aningar om en himmel som Jean-Marie<br />
Vianney upptäckt redan medan han<br />
verkade här på jorden.<br />
Himmelen är evig och därför är också<br />
citaten tidlösa och kan även i vår tid låta<br />
människor inspireras av Vianney och<br />
tack vare honom upptäcka något av himmelen,<br />
via det jordiska. Boken är läsvärd,<br />
men förutsätter att läsaren tar sig tid att<br />
stanna och reflektera. Den innehåller<br />
mångfasetterade nyanser som kan upptäckas<br />
av den som låter tankarna sjunka<br />
in och verka.<br />
Björn Göransson<br />
Musik<br />
”Det finns för många<br />
rekviem…”<br />
kultur | sid. 41<br />
Så tyckte Giuseppe Verdi som 1874 komponerade ännu ett. Ett som<br />
tveklöst hör till de mest betydande, vackraste, mest storslagna<br />
dödsmässorna i musiken.<br />
Det börjar i ett orkestralt pianissimo tills kören växer fram med ett<br />
skönt, melodiöst Requiem aeternam, högstämt, harmoniskt, silverglänsande.<br />
Så följer den kraftfulla hymnen Te decet – Dig tillkommer<br />
lovsång i Sion. Överhuvudtaget är Verdis mästerskap som melodiskapare<br />
ett av de starkaste intrycken av verket.<br />
Sekvensen Dies irae har här fått en av de mest dramatiska<br />
tolkningarna i musiken någonsin. Och som ingen annan håller Verdi<br />
ihop alla delar till en händelserik helhet – från den fasaväckande ”vredens<br />
dag” till ödmjuk bön och stillsamt hopp i Pie Jesu, och så tillbaka<br />
till den dramatiska inledningen.<br />
Det sägs att Verdi var föga troende. Men den intensiva inlevelsen, de<br />
starka, uttrycksfulla bönfallande gesterna och den enorma upphöjdheten<br />
i den musikaliska bilden av den treenige Guden tyder på något<br />
annat. Likaså upplever man närheten till Verdis operaskapande, men<br />
det här är något annat, sakralt, förandligat<br />
En fin ny inspelning med goda solister, den förnämliga kören<br />
Gächinger Kantorei, startad 1954, och Südwestfunks symfoniorkester<br />
hävdar sin plats bland de oräkneliga tolkningarna av rekviet<br />
på skiva. Dirigenten, Helmut Rilling, är en oanfäktad nestor och<br />
kräsen producent av lysande klassiska konserter och skivinspelningar<br />
i och utanför Tyskland.<br />
Kaj Engelhart<br />
Giuseppe Verdi<br />
Messa da Requiem<br />
Solister, Gächinger kantorei, SWRs<br />
symfoniorkester, dir. Helmut Rilling<br />
Hänssler CD 98.606 (2 CD)<br />
(Naxos)
sid. 42 | kyrktorget<br />
Ansvarig:<br />
Margareta Murray-Nyman<br />
IN MEMORIAM<br />
Allan B. Janzon<br />
Kristi Förklarings dag år 20<strong>10</strong> fick en av det svenska katolska stiftets verkliga<br />
stöttepelare äntligen fullt ut se det ljus han anat under hela sitt liv. Allan<br />
Bosco Janzon avled då stilla i sitt rum på Josephinahemmet. Så fick han på nytt<br />
förenas med sin fru Karin, vars död i mars förra året enligt hans egen utsago<br />
gjorde honom till en halv människa.<br />
”För hängivet arbete inom kyrkan i Sverige har Allan B. Janzon tilldelats<br />
Stockholms Katolska Stifts medalj ORA ET LABORA.” Så skriver biskop<br />
Anders i april 2007. Och så är vi många som minns denne hängivne, om än inte<br />
okritiske katolik. Han älskade verkligen Kyrkan, men redan från unga år<br />
menade han att hon är för viktig för att överlåtas åt klerkerna.<br />
Allan föddes den 17 september 1920, när biskop Albert Bitter fortfarande var<br />
apostolisk vikarie. Han döptes i Katolska kyrkan eftersom modern var konvertit vid en tid då katolikerna i Sverige endast var<br />
några få tusen. Han var först aktiv med sin mor i S:ta Eugenia församling på Norra Smedjegatan – ”fäderna på norr” – och<br />
senare i den nybildade Marie Bebådelse församling. Så småningom blev det Domkyrkoförsamlingen under monsignore Johannes<br />
F. Koch.<br />
Från tidiga år var Allan ofta ministrant i mässan, inte sällan för biskop Müller. Reinhold Fahlbeck skriver: ”Hans entusiasm att<br />
vara ministrant var djupt påverkande. Han lyste av självklar glädje och av total gemenskap. Utan alla åthävor var han en sann<br />
tjänare under den heliga mässan. Han rörde sig med en mjuk observans som förenade honom med det som skedde vid altaret.”<br />
Här handlar det om en tid då varje troende man såg det som ett ärofyllt uppdrag att tjäna prästen vid altaret.<br />
Samma år som Allan föddes grundades tidskriften Credo av monsignore David Assarsson. Detta är på något sätt betecknande.<br />
Under hela sitt liv skulle Allan vara lidelsefullt engagerad i och för katolsk folkbildning. Redan 1939, samma år han skrevs in<br />
vid Stockholms Högskola för att studera nordiska språk och litteraturhistoria, var han med vid bildandet av Academicum<br />
Catholicum Sueciae. Detta skulle vara en milstolpe för lekmännens inflytande. Fahlbeck, själv en gång mycket aktiv inom AC,<br />
skriver: ”När dess historia skrivs kommer den i mångt att vara Karins och särskilt Allans historia. Kanske kan man säga att det<br />
var genom AC som de svenska katolska lekmännen blev myndiga katoliker i sin kyrka.” Allans engagemang ledde senare till<br />
bildandet av Katolska Kyrkans Studieråd i slutet av 1960-talet, och han var likaså pådrivande när det gällde att starta en katolsk<br />
folkhögskola liksom vid upprättandet av stiftets Pastoralråd.<br />
Någon akademisk karriär blev det aldrig för Allan. 1941 gifte han sig med Karin Peters, en katolsk flicka från Göteborg.<br />
Tillsammans skulle de få åtta barn, fem pojkar och tre flickor. De upplevde på senare år smärtan att se hur tre av deras barn<br />
avled före dem. I sitt yrkesliv stod Allan i det skrivna ordets tjänst. Han blev redaktör, först vid lilla Norlins förlag, som utgav<br />
en bok om drottning Josefina och böcker av Sven Stolpe, som blev Allans vän och som han fick förmånen att ledsaga in i katolska<br />
kyrkans liv. Från mitten av 50-talet och fram till sin pensionering arbetade han för Sveriges Radios Förlag.<br />
Allan var otroligt aktiv inom olika katolska föreningar – Concordia Catholica, S:t Josefsföreningen, Birgittaföreningen och på<br />
senare år Benedictus-kretsen. 1986 fick han utmärkelsen ”Pro Ecclesia et Pontifice”, men många anser att hans insatser skulle<br />
ha belönats än mer av den Kyrka han tjänade.<br />
För den stora allmänheten är Allan mest känd som den som tillsammans med fru Karin översatte samtliga Hergés<br />
Tintinäventyr, 23 album. Med Karins och Allans översättning blev böckerna en succé och det lär ha sålts sex miljoner album.<br />
De fick mycken uppskattning och ett par priser för sin översättarmöda.<br />
Båda makarna är nu borta och lämnar ett stort tomrum. Må Allan vila i frid med sin älskade Karin.<br />
Erik Kennet Pålsson<br />
Karin och Allan B. Janzons minnesfond<br />
Allans önskan var att medel skulle avsättas för en stipendiefond. För att hedra makarnas insatser och minne är det möjligt att bidra till<br />
denna fond genom insättning på nyöppnat bankkonto: Sparkonto SEB 5231-33 003 58
Den 8 juli avled syster Edit Hincz. Jag lärde<br />
känna syster Edith när hon 1999 kom tillbaka<br />
från Umeå till Åkersberga tillsammans med de<br />
två andra Maria Reparatrix-systrarna. Hon var<br />
då 90 år gammal.<br />
Det var alltid en fest att träffa syster Edith.<br />
Hon strålade när hon fick syn på mig (jag tror<br />
att alla andra kände detsamma i hennes sällskap).<br />
Det kändes för var och en som om just<br />
detta möte var det enda hon hade väntat på.<br />
Hon visade en alltid ny, diskret och personlig<br />
kärlek.<br />
Det märktes att syster Edith hade en stark<br />
känsla för skönhet och harmoni. Hon betonade<br />
alltid hur fint det var när kläderna uttryckte<br />
detta. Det fanns en spontan och sann glädje och<br />
hon kunde njuta av det som andra hade, kanske<br />
just därför att hon själv hade gett avkall på allt.<br />
Man förstod att hennes kärlek till medmänniskan<br />
inte hade minsta drag av egenkärlek.<br />
På sin <strong>10</strong>0-årsdag var syster Edith i full blom!<br />
Hon var glad och sprallig som ett barn på sin<br />
födelsedag. Det fanns inte ett spår av bekymmer<br />
runt det som hon visste låg framför henne – hon<br />
IN MEMORIAM<br />
Syster Edit Hincz<br />
Pigg jubilar. Bilden togs vid syster Ediths <strong>10</strong>0-årsdag 2009.<br />
Foto: P Roman Kepa.<br />
kyrktorget | sid. 43<br />
Ansvarig:<br />
Margareta Murray-Nyman<br />
var ett äkta Guds barn som förväntar sig allt från Hans och medmänniskornas kärlek, i den enkelhet som ett<br />
helt liv i Marias händer kan ge. Att se på henne den dagen var att kontemplera Guds ljus i en genomskinlig<br />
människa.<br />
Inte heller den dagen vek hon bort från det spontana och enkla. När det blev lite stimmigt vid kaffebordet<br />
och hon kanske blivit trött, fann vi henne sittande ute i hallen fördjupad i en tidning.<br />
Syster Ediths hörsel var inte längre så bra och därför var hennes viskningar hörbara för alla. När mässan på<br />
hennes <strong>10</strong>0-årsdag höll på att börja och alla var tysta och andäktiga, fick hon syn på en församlingsmedlem<br />
vars katt var sjuk. Därför ”viskade” hon (hörbart för alla): ”Hur mår katten?” Ännu ett exempel på syster<br />
Ediths förmåga att älska var och en med de bekymmer och problem som var viktiga för den personen just då.<br />
Syster Edith lämnar ett stort tomrum efter sig. För mig kommer hon alltid att vara en förebild. Hon var myc -<br />
ket mån om den lilla annexförsamlingen i Åkersberga och jag är övertygad om att hon kommer att vara en<br />
förebedjerska i den känsliga process vi nu är inne i med byggandet av en ny katolsk kyrka.<br />
Kirsten Kas
sid. 44 | kyrktorget<br />
Ansvarig:<br />
Margareta Murray-Nyman<br />
Karmelitsystrar i sommarskrud<br />
En liten påminnelse om den sommar som nu kan tyckas fjärran<br />
har vi fått från Birgitta Lundholm i Stockholm. Vi kan inte<br />
motstå midsommarbilden där bland annat karmelitsystern<br />
Aqilina från Spanska missionen i Stockholm, iklädd peruansk<br />
folkdräkt, dansar ”Karusellen”. Bilden togs vid Trostorps hembygdsgård<br />
utanför Gnesta i Sörmland. Midsommar firandet<br />
fortsatte sedan i familjen Lundholms närbelägna torp. Birgittas<br />
presentation av sommarstället andas idyll: ’’Det ligger vid en<br />
grusväg, mittemot går kor och betar, malvorna blommar och<br />
tranorna flyger över huset om våren.’’<br />
Syster Aqilina var inte den enda karmelitsyster som närvarade.<br />
Birgitta kommenterar: ”Alldeles säkert är att den här dagen<br />
blev en upplevelse för både syster Yolanda, syster Aqilina och<br />
kanske särskilt för syster Melania, som bara hade varit i<br />
Sverige sedan en vecka.”<br />
Ett välkommet sommarminne tycker vi på redaktionen.<br />
Inbjudan till Maria Regina-träff<br />
Här kommer en inbjudan till återträff för alla som bott hos<br />
skolsystrarna på Maria Regina genom åren.<br />
Vi som uppfostrades av syster Fridwinda med flera skolsystrar<br />
under 50-, 60- och 70-talen har mycket gemensamt. Det är<br />
hög tid att vi återses!<br />
Välkommen den 20 november klockan 15.00 på<br />
Drottninggatan 55 i Stockholm. Vi bjuder på lättare förtäring<br />
till självkostnadspris.<br />
Har Du förslag på programpunkter – hör gärna av Dig innan.<br />
Förslag på att bilda en alumniförening finns.<br />
För mer information och anmälan kontakta:<br />
Mariola Gummesson 070-605 68 77<br />
mariola.gummesson@telia.com<br />
eller<br />
Ingrid Alander Saers 070-836 30 07 saerssaers@gmail.com<br />
Du är välkommen med din anmälan senast den<br />
<strong>10</strong> november.<br />
Syster Aqilina dansar ’’Karusellen’’.<br />
Karmelitsystrarna i Stockholm arbetar på<br />
Spanska Missionen och kommer ursprungligen<br />
från Mexiko och Peru.<br />
Foto: Björn Lundahl<br />
<br />
Katolska Pedagogiska Nämnden!<br />
<br />
!<br />
Del 1, Riktlinjer och metoder för katekesen<br />
Stockholm, S:ta Birgittas folkhögskola,<br />
lördagen den 18 september kl <strong>10</strong>-16<br />
Del 2, Kyrkans tro och liturgi<br />
, Kristi Moders församling, lördagen den 16 oktober kl <strong>10</strong>-16<br />
, S:ta Birgittas folkhögskola,lördagen den 23 oktober<br />
kl <strong>10</strong>-16<br />
Del 2 b, Stiftets beredskapsplan mot sexuella övergrepp<br />
, Kristi Moders församling, fredagen den 15 oktober kl 18-20<br />
, S:ta Birgittas folkhögskola, torsdagen den 28 oktober<br />
kl 18.30-20.30<br />
<br />
”Om de orientaliska katolska kyrkorna”<br />
Arkimandrit Matthias Grahm OSB och Hélène-Dominique Lindroth<br />
Falun, Birgittagården, 1-3 oktober<br />
Omberg, Heliga hjärtas kloster, ”Att leva i och växa i sitt dop”<br />
sr Veronica Tournier OP, 8-<strong>10</strong> oktober<br />
Lund, Rögle kloster ”Människan är kyrkans första väg”<br />
p Henrik Alberius OP, 15-17 oktober<br />
för Norrlands dekanat, Skellefteå,<br />
måndagen den 11 oktober<br />
Kurserna ges i samarbete med S:ta Birgittas folkhögskola<br />
Upplysning och anmälan: www.kpn.se<br />
tfn.08-462 66 30/32, kpn@katolskakyrkan.se
Biskop Anders<br />
kalender<br />
OKTOBER/NOVEMBER<br />
8-<strong>10</strong>/<strong>10</strong> Helg om Treenigheten, Johannesgården<br />
11-12/<strong>10</strong> Reträtt, Karmelitsystrarna, Glumslöv<br />
12/<strong>10</strong> Föredrag om Jesus, Bunkeflo församling kl. 19.30<br />
15-17/<strong>10</strong> Sammanträde med PLA, Tallinn<br />
18-19/<strong>10</strong> Kyrkoledarreträtt, Vadstena<br />
20/<strong>10</strong> Möte med skolutskottet, Enskede<br />
21/<strong>10</strong> Föredrag om Johannes av Korset, Kristus Konungens<br />
församling, Göteborg, kl. 19.00<br />
22/<strong>10</strong> Deltar i evangelisationsdagarna, Angered<br />
23-24/<strong>10</strong> Ekumeniskt möte, Karlskoga<br />
24/<strong>10</strong> Högmässa, Karlskoga kl. 9.00<br />
25-28/<strong>10</strong> Prästmöte, Lidingö<br />
29/<strong>10</strong> Mässa i S:ta Eugenia kl. 18.00 under den karismatiska<br />
kongressen<br />
30/<strong>10</strong> Diakonvigning i Domkyrkan kl. 13.00<br />
31/<strong>10</strong> Mässa i Vasakyrkan, Göteborg kl. 14.30<br />
1/11 Profess, Mariavall<br />
2/11 Dialogmöte med de ortodoxa kyrkorna<br />
3/11 Dialogmöte med Svenska Missionskyrkan; meditation i<br />
S:t Matteus församling om vår kallelse till helighet<br />
5-7/11 Konvertitreträtt, Marielund<br />
<strong>10</strong>-14/11 Seminarium för afrikanska och europeiska biskopar,<br />
Abidjan<br />
KATOLSKA<br />
BEGRAVNINGSBYRÅN<br />
En värdig begravning till en rimlig kostnad<br />
Roger Uller<br />
08 - 711 00 30<br />
Stockholm-Mälardalen<br />
www.begravningsbyrån.se<br />
BÖNEAPOSTOLATET<br />
Kärleksfulle Fader, jag offrar åt dig denna dags böner,<br />
arbete, glädjeämnen och lidande i förening med din Sons<br />
Jesu Kristi, världens Frälsares, offer. Må den Helige Ande<br />
ge mig styrka att vittna om din kärlek.<br />
Benedikt XVI:s intentioner för år 20<strong>10</strong>:<br />
OKTOBER<br />
Allmänt: Att katolska universitet får stor<br />
betydelse genom att visa<br />
världen den harmoniska enhet som finns<br />
mellan tro och förnuft.<br />
Missionen: Att världsmissionsdagen hjälper<br />
alla att förstå vikten av<br />
att förkunna evangeliet om Jesus Kristus för<br />
världens alla nationer.<br />
MARIA REGINAS<br />
VÄNNER<br />
Vi stödjer<br />
Maria Regina Hospice.<br />
Det kan du också göra!<br />
Bli medlem för <strong>10</strong>0kr/år.<br />
Pg 486 41 85-6<br />
Besök gärna vår hemsida<br />
www.mariaregina.se<br />
NOVEMBER<br />
Allmänt: De som fastnat i olika slags beroende<br />
behöver hjälp att<br />
förändras. Att alla kristna beredvilligt erbjuder<br />
dem sitt stöd och sin<br />
omsorg.<br />
Missionen: För de kristna och deras biskopar<br />
i Latinamerika, att enheten mellan dem<br />
och omsorgen om varandra växer, så att de<br />
överskrider nationsgränserna.
sid. 46 | familjesidan<br />
Jag möter några flickor vid hallonbuskarna i skogskanten. Vi pratar och äter<br />
bär en stund tillsammans. Sedan säger en av dem” Nej nu måste vi iväg och<br />
döda fiender.” Så skrattar hon och berättar om leken som går ut på att man<br />
spionerar på motståndarlaget och försöker läsa de bokstäver de andra har<br />
klistrade på pannan utan att avslöja sina egna. Den som blivit avslöjad är ute<br />
ur leken. Hela förmiddagen är skogen full av smygande, springande och spejande<br />
barn, men inget lag lyckas med att helt ta kål på det andra.<br />
S:ta Eugenias församling har barnläger på Marielunds stiftsgård. De verkar<br />
ha kul. Jag skulle gärna vilja vara med i många av lekarna. Men gårdens värdpar<br />
är på semester och som vikarierande värd och gårdskarl har jag andra<br />
plikter. Däremot tar jag mig tid till att intervjua och prata med några barn och<br />
ledare (som jag av olika skäl har valt att låta vara anonyma).<br />
<strong>Katolskt</strong> mångsidigt läger – men inga studiepass<br />
Lekplanen är tom sånär som på två<br />
grabbar som spelar badminton. Smacksvisch,<br />
smack-svisch, smack-svisch.<br />
Tröttnar de aldrig? Jo, långt om länge<br />
slutar de spela och förenar sig med<br />
några kamrater som sitter och pratar i<br />
en fönsteröppning. Genom ett annat<br />
fönster hör jag några tjejer som skrattar<br />
och pratar. Pratar – är det allt de gör på<br />
det här lägret? Nejdå. Lite senare är det<br />
glada tjut, spring, fnitter och ”nej, låt<br />
bliiii”-plask. Fem–sex barn simmar ut<br />
till badflotten, andra hoppar från bryggan.<br />
Två ledare sitter avslappnat och tittar<br />
på.<br />
Dagen därpå är det ett väldigt liv när<br />
alla barn och ledare leker ”pepparkaks-<br />
gubbar” på gräsmattan. Lek, stoj och<br />
umgänge, det är det man ser som utomstående.<br />
När jag frågar några barn är<br />
det just det de berättar om. De har<br />
sprungit runt, kastat folk i vattnet,<br />
”kört lekar och sånt” och badat. Det är<br />
det första som de kommer att tänka på.<br />
Det andliga då? Var blev det av? Jodå,<br />
det kommer så småningom: ”Liturgi har<br />
vi ju haft: aftonbön och morgonbön.”<br />
Varje dag är det en grupp som håller i<br />
andakterna och bestämmer vad som<br />
skall göras.<br />
Jag undrar om det är svårt. Det är det<br />
inte, men roligt. Varje dag är det också<br />
en grupp som arbetar med bibelteater<br />
som spelas upp på kvällen. ”Gruppen<br />
väljer tillsammans ut en bibeltext”,<br />
berättar en av ledarna. ”Särskilt i går<br />
såg jag att de verkligen tog tag i det.<br />
Man märker att det är kul.” Däremot<br />
har de inte några studiepass.<br />
Ett katolskt barnläger utan undervisning?<br />
Jag går till syster Elisabeth som är<br />
ansvarig för lägret. Hon förklarar att<br />
det är så för ”det skulle kännas lite skolaktigt<br />
att sitta här och ha undervisning.”<br />
För många barn är det här enda<br />
chansen att byta miljö ett tag. Det är<br />
deras semester. Men det handlar också<br />
mycket om återseenden. ”Barnen kommer<br />
tillbaka år efter år och lär känna<br />
varandra och får vänner för livet.” På så
sätt blir de mer förankrade i en katolsk gemenskap och det<br />
betyder kanske lika mycket som undervisningen i församlingen.<br />
Lägren ersätter inte katekesen men är ett mycket<br />
viktigt komplement, enligt syster Elisabeth.<br />
Att vara katolik är inte bara en fråga om att tro vissa saker.<br />
Det handlar framför allt om att vara. Syster Elisabeth<br />
menar att barnen får sin katolska identitet bekräftad i<br />
gemenskapen och den dagliga andaktsrutinen. Hon tillägger<br />
att även om de inte har möjlighet att be hemma så<br />
kommer de ihåg att de satt tillsammans och bad Fader Vår<br />
och egna böner.<br />
Barnen jag talar med uttrycker sig på ett annat sätt men menar<br />
detsamma. De tycker det är bra att lägret är katolskt ”för då<br />
är man inne i det.” Både syster Elisabeth och barnen jag<br />
talar med betonar att gemenskapen är viktig. Lägret ger<br />
möjlighet att vara tillsammans med kamrater mera intensivt<br />
än man kan vara annars. En av de unga ledarna svarar<br />
på min fråga om vad det andliga betyder på lägret: ”Jag<br />
har svårt att tänka mig att alla går runt och tänker på Gud<br />
hela tiden. Men i och med att vi är i en sådan miljö med<br />
andra katoliker tillsammans, vi har aftonbön och ibland<br />
stilla stunder för eftertanke...så tror jag att den andliga<br />
biten kommer automatiskt.”<br />
Han tillägger att ”de tänker nog inte på att det är en katolsk<br />
miljö, det är så självklart just nu men kanske när de kommer<br />
tillbaka till skolan”. Jag tänker att han har säkert rätt.<br />
Det måste vara skönt att ha den här miljön i minnet när<br />
man är i skolan och skall stå för sin katolska tro bland<br />
oförstående kamrater.<br />
Lägerlivet är bönerutin, gemenskap och hålligång.<br />
Text och foto: Jan-Olof Hellsten<br />
Ledarna är ganska unga. Den äldsta är tjugotre. Alla berättar ungefär<br />
samma historia om hur de som barn varit med på lägren varje år.<br />
Sedan, när de blev för gamla för det, blev de ledare (ibland efter några<br />
års bortavaro). Någon berättar om hur han tänkte: ”Hur ska det här gå?<br />
Nu ska jag vara ledare”, men växte in i rollen med hjälp av de äldre, rutinerade<br />
ledarna – och syster Elisabeth förstås. Ingen av dem jag talar<br />
med ångrar sitt (oavlönade) engagemang utan gör gärna om det nästa<br />
år.<br />
Frågan ”Varför?” får lite olika svar men alla handlar om att man gillar<br />
läger. Någon hänvisar till att det ”ger en chans att visa att jag är mogen.<br />
Det känns ganska skönt att ta ansvar.” Så blir ledarnas historia ett<br />
exempel på hur lägret fostrar inte bara till gemenskap och katolsk<br />
identitet utan även till vuxenhet och ansvarstagande.<br />
Ulf Nilsson och Leif Nahnfeldt:<br />
En ängel vid din sida –<br />
gudstjänstmaterial för små och stora<br />
Verbum, 20<strong>10</strong><br />
familjesidan | sid. 47<br />
2004 kom barnboksförfattaren Ulf Nilsson ut med<br />
andaktsboken En ängel vid din sida. Den recense -<br />
rades på <strong>Km</strong>:s familjeuppslag i nummer <strong>10</strong>/2004.<br />
Nu, sex år senare, har Verbum gett ut ett häfte med<br />
tonsatta texter från Ulf Nilssons bok.<br />
Det är Leif Nahnfeldt, musiker och präst i Svenska<br />
kyrkan, som under en tågresa satt och läste En ängel<br />
vid din sida och snart började ”kladda boken full av<br />
uppslag till melodier”. Resultatet blev sjutton tonsatta<br />
texter från ”En alldeles vanlig söndag” till<br />
”Sov min lilla hjärtansgris”. Några liturgiska texter<br />
ingår också och det hela kallas för ett ”gudstjänstmaterial<br />
för små och stora”.<br />
Dock kan sångerna också användas hemma. De<br />
presenteras med noter och ackord. Visserligen har<br />
flera ett antal förtecken, men det är inga omöjligt<br />
svåra melodier att ta ut, om man har ett instrument.<br />
”Alla sånger kan sjungas unisont och flera är<br />
arrangerade så att barn-, vuxen- och ungdomskör<br />
kan musicera tillsammans”, skriver Nahnfeldt i sin<br />
inledning.<br />
Ulf Nilsson har bland mycket annat också skrivit<br />
bilderboken Adjö, herr Muffin om ett marsvin som<br />
dör. I den ursprungliga En ängel vid din sida<br />
återfinns fem stycken marsvinspsalmer. Fyra av<br />
dessa har kommit med också i sånghäftet. En kan<br />
användas vid marsvins eller andra husdjurs bröllop<br />
och en vid deras begravningar. Sådana sånger finns<br />
det ett behov av och Nilssons/Nahnfeldts ”Svensk<br />
Marsvinspsalm nr 5” kommer säkert att bli en klassiker<br />
på husdjursbegravningar. De sista raderna går<br />
som följer: ”Det är sant och visst, det är sant och<br />
visst, alla kommer de hem till sist.”<br />
Anna Dunér
Posttidning B<br />
BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING<br />
Vid definitiv eftersändning återsänds<br />
försändelsen med den nya adressen till<br />
<strong>Katolskt</strong> magasin,<br />
Box 2038, 750 02 Uppsala<br />
Bön om glöd<br />
Herre, lär mig att leva änglarnas och helgonens liv, giv mig styrka därtill! Lyft mig ur den svaghet och lättretlighet, ur den ömtålighet och laglöshet,<br />
vari min själ befinner sig, fyll min själ med din fullhet! Berör mig med din andedräkt, som inger kraft och upptänder glöd! Om jag ber dig om<br />
glöd, så ber jag om allt vad jag behöver och allt vad du kan giva. När jag ber dig om glöd, så ber jag om tro, hopp och kärlek i deras renaste<br />
väsen, så ber jag om den trogna pliktkänsla, som följer den längtande kärleken i spåren, så ber jag om helighet, frid och glädje, om allt på en<br />
gång. Intet vore mig mödosamt, intet vore mig svårt, om endast min själ hade iverns glöd. Herre, när jag ber om glöd, så ber jag om dig, om<br />
ingenting annat än dig, o, min Gud! Gå in i mitt hjärta och fyll det med glöd, i det du fyller det med dig själv! Amen.<br />
John Henry Newman<br />
(Hemmet och Helgedomen, 1 oktober 1930)<br />
Sigrid Undset förbjuden<br />
Enligt ett meddelande i Neue Züricher Zeitung (7/<strong>10</strong>) är Sigrid Undset nu uppförd på Tysklands svarta lista. Hennes böcker få icke säljas i någon<br />
tysk bokhandel, ej heller få de utlånas av något tyskt lånbibliotek. Sigrid Undset har förut haft en mycket stor läsekrets i Tyskland.<br />
(Katolska Församlingsblader/Hemmet och Helgedomen, 1 november 1940)<br />
En stor frimärkssamling<br />
har överlämnats till den Helige Fadern av amerikanska pilgrimer – en av de många originella skänker som detta år hamna i Rom. Denna<br />
samling innehåller frimärken med religiösa motiv. Där finns några enstaka bilder av Betlehemskrubban, uppståndelsen, Jesu Heliga Hjärta,<br />
Altarets Heliga Sakrament och den Helige Ande. Maria, Guds Moder, är framställd på 200 olika märken. Bland de övriga har ärkeängeln<br />
Gabriel rekordet med 40 märken.<br />
(Hemmet och Helgedomen/<strong>Katolskt</strong> Församlingsblad, 15 oktober 1950)<br />
Nordisk karismatisk konferens, Stockholm 28-31 okt<br />
Plats: S:ta Eugenia katolska kyrka, S:ta Clara kyrka<br />
Charles och Sue Whitehead (England),<br />
Fr Wilfried Brieven (Belgien), diakon Christof<br />
Hemberger (Tyskland), diakon Pancho Chin<br />
A Loi, diakon Inga Pagreus (Svenska kyrkan,<br />
S:ta Clara), pastor Ulf Ekman, biskop Anders<br />
Arborelius.<br />
"I hope the Holy Spirit will meet with an ever<br />
more fruitful reception in the hearts of believers<br />
and that the 'culture of Pentecost' will<br />
spread, so necessary in our time" (Benedictus XVI)<br />
Välkommen till en konferens som vill inspirera till ett liv i pingstens fulla verklighet.<br />
Konferensavgift: 500:- Anmälan: Se info på konferensens hemsida.<br />
I mån av plats säljs dagsbiljetter i anslutning till arrangemangen.<br />
Arrangörer:<br />
- KKS (Katolsk Karismatisk förnyelse i Sverige)<br />
- Stockholms katolska stift<br />
- S:ta Clara kyrkas vänner<br />
www.katolsktfonster.se/nordiskkarismatiskkonferens<br />
Unna dig en<br />
trevlig läsning!<br />
Teckna en prenumeration till dig<br />
själv eller till en vän och njut av<br />
spännande läsning på lediga<br />
dagar!<br />
Anmäl din prenumeration på<br />
www.katolsktmagasin.se<br />
eller ring 018 / 13 61 42.<br />
Varmt välkommen som<br />
prenumerant!