Naturinventering av Kaskö stad sommaren 2005.
Naturinventering av Kaskö stad sommaren 2005.
Naturinventering av Kaskö stad sommaren 2005.
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Naturinventering</strong> <strong>av</strong> <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong> <strong>sommaren</strong> <strong>2005.</strong><br />
NATURE-INVEST<br />
Ingvar Fagerholm (FM, biolog)<br />
Bobackvägen 15<br />
66580 Kuni<br />
Tel. 06-3460478<br />
Mobiltelefon 0505901848<br />
Email: Ingvar.Fagerholm@vaasa.fi<br />
INNEHÅLL:<br />
1. Inledning 1.<br />
2. Metodik 1.<br />
3. Klassificering <strong>av</strong> de undersökta områdena 2.<br />
4. Undersökningsområdet vegetation och landskap 4.<br />
5. Undersökningsområdets befintliga Natura 2000-områden och<br />
andra skyddsområden / -program, samt annat noterbart fågel- och djurliv 8.<br />
6. Områden där miljö- och landskapvärden bör beaktas i planeringen, samt<br />
rekommendationer 13.<br />
7. Undersökningsområdet sett ur landskapsmässig synvinkel 51.<br />
8. Sammanfattning med rekommendationer 53.<br />
9. Litteraturförteckning 55.<br />
Bilaga 1. Områden där miljö- och landskapvärden bör beaktas i planeringen<br />
Sida
1. Inledning<br />
På uppdrag <strong>av</strong> Airix Ab gjordes <strong>sommaren</strong> 2005 en naturinventering <strong>av</strong> <strong>Kaskö</strong><br />
<strong>stad</strong>s land- och vattenområden för en generalplanering <strong>av</strong> <strong>stad</strong>ens område (figur<br />
1).<br />
Figur 1. Undersökningsområdet i <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong><br />
1
<strong>Naturinventering</strong>en utfördes för att ligga som grund till en generalplanering <strong>av</strong><br />
området. Målsättningen med inventeringen var att kartlägga områdets naturtyper,<br />
huvudsakliga artsammansättning och miljötillstånd, för att möjliggöra en<br />
utvärdering <strong>av</strong> de områden som skall planeras i enlighet med rådande lagstiftning.<br />
Inventeringsarbetet styrs utgående från den nya naturvårdslagen (NaturvL Nr<br />
1096/96 1' och 29-31'), naturvårdsförordningen (NaturF Nr 160/97 10’), den nya<br />
skogslagen (SkogsL Nr 1093/96 1' och10'), skogsförordningen (SkogsF Nr<br />
1200/96 7' och 8'), skogslagens motivering (SkogsL mot. 3 kap. 10') och<br />
vattenlagen (Vattenlag Nr1105/1996). I naturinventeringen utreds också behovet<br />
<strong>av</strong> skydd <strong>av</strong> hotade växter och djur utgående från det riksomfattande UHEX-<br />
registret (tyngdpunkt på kärlväxter, däggdjur och fåglar) och EU:s habitat- och<br />
fågeldirektiv. <strong>Naturinventering</strong>ens uppgift är även att minimera miljöpåverkan<br />
och säkerställa att alla s.k. lagbiotoper skyddas. I naturinventeringen ges också<br />
förslag till planebeteckningar där miljön bör beaktas och byggande undvikas.<br />
2. Metodik<br />
<strong>Naturinventering</strong>en utfördes på så sätt att inventeraren utgående från grundkartan,<br />
befintlig litteratur och bakgrundsmaterial sökte områden som kunde tänkas falla<br />
inom ramarna för Naturvårdslagens 4. Kap, 29§, Skogslagens 3 kap 10§,<br />
Vattenlagens 1. Kap. 15§ eller områden som i övrigt ansågs intressanta ur<br />
miljösynvinkel. Dessa områden besöktes i fält, fotograferades digitalt och<br />
beskrevs skriftligen. Vid behov videofilmades även områdena. Vanligen lades<br />
tonvikten vid inventeringsarbetet på att besöka frodiga lövträdsbevuxna områden<br />
och öppna strandängar, vikar, flador och glosjöar samt våtmarker och lundartad<br />
skog. Närliggande områden med ekonomiskog eller slut<strong>av</strong>verkningar inventerades<br />
översiktligt.<br />
2
3. Klassificering <strong>av</strong> de undersökta områdena<br />
Ett områdes naturvärde bestäms på basen <strong>av</strong> anteckningar, observationer gjorda i<br />
fält, bakgrundsmaterial, expertutlåtande och tidigare erfarenheter <strong>av</strong> dylikt arbete.<br />
Att klassificera natur enligt ett numeriskt värde är delvis subjektivt. Två viktiga<br />
saker jag utgått från är artrikedomen och förekomsten <strong>av</strong> sällsynta arter. I<br />
områden med stor artrikedom förekommer ofta också sällsynta arter. Dessa<br />
områden har ofta också en hög produktivitet och är därför viktiga för bl.a.<br />
spridningen <strong>av</strong> växter, förekomsten <strong>av</strong> fågel och områdets naturvärde.<br />
Att göra kompletta artlistor över ett område gör det svårt att urskilja områdets<br />
biologiska värde för personer som inte känner väl till växter och deras specifika<br />
kr<strong>av</strong> på växtplatser. En lång lista med många arter man inte känner igen kan <strong>av</strong> en<br />
oinvigd person uppfattas som ett värdefullt område, medan ett område med<br />
sparsam växtlighet, t.ex. en strand med sanddyner bevuxna med strandråg kan<br />
uppfattas som ointressant p.g.a. artfattigheten. Naturtypen är dock unik och sårbar<br />
och skyddas <strong>av</strong> naturvårdslagen 29:de paragraf.<br />
För att undvika liknande missförstånd har jag endast nämnt de mest typiska<br />
växterna för respektive område, men också eventuella sällsyntheter. Detta borde<br />
ge en bild <strong>av</strong> vegetationen för personer som känner växter.<br />
Områdena klassificeras enligt de planebeteckningar som rekommenderas för<br />
områden med miljövärden i den nya byggnadslagen. De som används är<br />
beteckningarna SL, MY, MA, nat., luo och ibland SR eller -sk- . MY och MA kan<br />
också få tillägget /s vid särskilda behov <strong>av</strong> att skydda ett visst begränsat område<br />
på grund <strong>av</strong> en viss orsak.<br />
SL-beteckningen betyder att området skyddas enligt någon lagparagraf, t.ex.<br />
vattenlagen och man eftersträvar till att området skall bli naturskyddsområde.<br />
MY-beteckningen betyder att speciell miljöhänsyn måste beaktas vid planering <strong>av</strong><br />
området.<br />
MA-beteckningen betyder att speciell hänsyn bör tas för landskapsvärden. Oftast<br />
betyder det öppna åkermarker och dylikt.<br />
Nat betyder att området hör till det riksomfattande Natura 2000 nätverket.<br />
Luo betyder att områdets biodiversitet är viktigt och måste beaktas i planeringen.<br />
SR / används till att skydda en speciell byggnad.<br />
3
-sk- kan används när man vill bevara ett kulturlandskap <strong>av</strong> t.ex. gamla byggnader.<br />
/s beteckningen betyder att området innehåller någon form <strong>av</strong> miljövärde som bör<br />
skyddas, men kanske inte kan ställas direkt under någon lagparagraf.<br />
4. Undersökningsområdet vegetation och landskap<br />
Undersökningsområdet består <strong>av</strong> <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong>s landområden, dvs. <strong>av</strong> både själva<br />
<strong>stad</strong>en, industriområden och den omkringliggande skärgården (figur 1). Staden<br />
grundades år 1785. Själva <strong>stad</strong>skärnan är idag ett idylliskt mönster <strong>av</strong> små en- och<br />
tvåplanshus med få inslag <strong>av</strong> flervåningshus. Många gamla trähus är välbevarade<br />
och en del härstammar från 1700-talet. Stadsplanen utarbetades <strong>av</strong> Carl Johan<br />
Cronstedt och blev klar år 1767. Det som kännetecknar <strong>stad</strong>skärnan är att de flesta<br />
gamla hus har en trevlig innergård med tillhörande trädgård. Dylika innergårdar<br />
med fruktträd, buskage och grönsaksland utgör passande miljöer för olika<br />
fågelarter som trivs i närheten <strong>av</strong> människor. I <strong>stad</strong>ens finns också flera trevliga<br />
parkområden och Sjöbobacken i norr med den vackra väderkvarnen (bild 1, 2).<br />
Bild 1. Väderkvarnen från år 1848 uppe på Sjöbobacken.<br />
4
Bild 2. Sjöbobacken med gamla sjöbodar sedd från norr.<br />
Figur 2. Cronstedts tydliga rutnätsmönstrade <strong>stad</strong>splan syns tydligt i dagens<br />
<strong>stad</strong>skarta. Sjöbobacken är belägen på öns norra udde.<br />
5
En annan viktig del <strong>av</strong> <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong> idag är hamnen med intilliggande<br />
industriområden. Hamnen har byggts ut i flera repriser för att tillgodose bl.a.<br />
massafabrikens ökande kr<strong>av</strong>. I dagens läge är exporten <strong>av</strong> papper stor men också<br />
importen ökar. Bl.a. importeras virke både från Ryssland och från Baltikum, men<br />
även från Sydamerika (eukalyptos) (figur 4).<br />
Skärgården kring <strong>Kaskö</strong> står som kontrast till <strong>stad</strong>ens övriga områden. Skärgården<br />
präglas främst <strong>av</strong> den långsmala ön Sälgrund med lotsstationen på den södra<br />
udden. Redan under 1700-talet uppfördes ett sjömärke på öns södra udde och år<br />
1875 fick Sälgrund sin fyr som finns där än idag (figur 3, bild 3).<br />
Figur 3. Sjömärken och fyrar ute på Sälgrund (http://www.kaskinen.fi/<br />
Default.aspx?id=343088)<br />
6
Figur 3. Sälgrund med fyren på den södra udden. Den nya djuphamnen syns i<br />
figurens övre hörn.<br />
7
Bild 3. Sälgrunds fyr.<br />
5. Undersökningsområdets befintliga Natura 2000-områden och<br />
andra skyddsområden/-program, samt annat noterbart fågel- och<br />
djurliv<br />
Delar <strong>av</strong> undersökningsområdets skärgård ligger inom Natura 2000 nätverket<br />
Kristine<strong>stad</strong>s skärgård (FI0800134) (figur 4). Natura 2000 området är 8059 ha<br />
stort och finns inom städerna Kristine<strong>stad</strong>, Närpes och <strong>Kaskö</strong>. (Beskrivningen <strong>av</strong><br />
Natura området finns som liten text nedan med de delar som gäller<br />
undersökningsområdet svärtade (Enligt Västra Finlands Miljöcentral).)<br />
Område: Kristine<strong>stad</strong>s skärgård (Kristiinankaupungin saaristo)<br />
Områdeskod: FI0800134<br />
Areal (ha): 8059<br />
Kommun: Kristine<strong>stad</strong>, Närpes, <strong>Kaskö</strong><br />
Typ <strong>av</strong> område: SCI och SPA<br />
Ansv.instans: Västra Finlands miljöcentral, PB 262, 65101 VASA<br />
Områdesbeskrivning:<br />
Området utgör ett representativt prov på den smala skärgårdszonen mellan <strong>Kaskö</strong> och<br />
Merkarvia. Berggrunden består <strong>av</strong> migmatit coh skiffrigheten följer ungefär nord-sydlig<br />
8
iktning. Berggrunden genomkorsas <strong>av</strong> parallella sprickdalar. Då också inlandsisen rörde<br />
sig i nord-sydlig riktning i området är skärgården starkt formad efter fastlandskusten. Kala<br />
klippor är allmänt förekommande. Stränderna varierar från klipp- och blockstränder till<br />
små grus- och sandstränder.<br />
Skärgården omfattar ett stort antal holmar och skär, de flesta är små, mer eller mindre<br />
trädlösa grynnor och bergkobbar. Det finns endast ett fåtal större skogsbevuxna holmar,<br />
med me<strong>stad</strong>els talldominerad barrblandskog. Ådgrund i innerskärgården är den största<br />
lövskogsholmen. Många holmar kan uppvisa representativa strandängar med en rik<br />
växtlighet och ett rikligt fågelliv. På de yttersta grynnornas västsrtänder finner man ställvis<br />
omfattande blåstångvallar.<br />
Till områdets häckfågelfauna hör bl.a. bergand, silltrut, skräntärna, labb, grågås, ejder,<br />
svarthakedoping, svärta, snatterand, gr<strong>av</strong>and, större strandpipare och dalripa. Det finns<br />
också många mås- och tärnkolonier på området.<br />
Floran i området är rik och omfattar flera hotade och sällsynta arter såsom grådraba,<br />
bohusranunkel, ormtunga, kärrvial, backtr<strong>av</strong>, vejde, gräslök, stranförgätmigej, fyrkantig<br />
johannesört, myskgräs, sumpkrasse, tornört, östersjötåg, brådmålla, grodtåg, saltnarv,<br />
strandkvanne, klapperstarr, träjon och vildlin.<br />
På Södra Yttergrund finns en fyr samt där tillhörande byggnader. Också Gåsgrund har en liten fyr.<br />
Området är obebyggt med undantag <strong>av</strong> några gamla fiskarstugor och fritidsbyggnader.<br />
Detta område är ett prov på Bottenh<strong>av</strong>ets förhållandevis obebyggda och i naturtillstånd bevarade<br />
smala och klippiga skärgårdstyp. Skärgården är värdefull som häckningsområde och en del <strong>av</strong><br />
området även som rastplats för flyttfåglar. Det finns representativa strandängar med en rik flora<br />
och på sina håll ståtliga blåstångvallar. Gamla talldominerade barrskogar är den vanligaste<br />
skogstypen på större holmar. En del <strong>av</strong> området är även viktig ur rekreationssynpunkt.<br />
D-märkta växt- och djurarter i punkt 3.3 "Övriga viktiga arter" är regionalt hotade och därför<br />
beaktansvärda.<br />
Skyddsstatus:<br />
Privat naturskyddsområde 3<br />
Ej skyddat 97<br />
Prec. <strong>av</strong> skyddsstatus samt skyddsformer:<br />
Strandskyddsprogrammet: Domarkobban<br />
Regionplan:<br />
Fattiggrundet mm, Flyttjorna, Murgrund-Österskäret, Domarkobban, Svartbergen mm<br />
samt grynnorna nordväst om Sälgrund är reserverade som skyddsområden (SU, SU-1 eller<br />
SU-4).<br />
Södra Yttergrund mm, Idgrundsgrynnan, Gåsgrund-Torngrund mm, Hamnskäret-<br />
Långradden och Sälgrund-Ådskär är anvisade som ströv- och friluftsområden (VI-2).<br />
En del <strong>av</strong> det skärgårdsområde som ägs <strong>av</strong> <strong>stad</strong>en Kristine<strong>stad</strong> samt största delen <strong>av</strong> Domarkobban<br />
är fredat som naturskyddsområde på privatägd mark.<br />
Internationell ställning:<br />
Området föreslås införlivas i Östersjökommissionens nätverk <strong>av</strong> skyddade områden längs<br />
Östersjökusten (BSPA).<br />
Skyddsmålens genomförande:<br />
För att trygga områdets naturvärden är det tänkt att huvuddelen <strong>av</strong> landområdena<br />
(områden märkta med LsL på kartan) skall bli naturskyddsområden i enlighet med<br />
naturvårdslagen. Ändamålet med skyddet på dessa områden är att bevara skärgårdsnaturtyperna i<br />
naturenligt skick. Byggnadslagen och vattenlagen kan stödja skyddsmålens förverkligande. I<br />
praktiken betyder det att man inkluderar områdets skyddsmål i strandgeneralplaner och att nya<br />
byggnadsrätter flyttas i mån <strong>av</strong> möjlighet utanför Natura 2000-området. På vattenområdena kan<br />
skyddsvärdena tryggas med stöd <strong>av</strong> vattenlagen i de flesta fall. Tillämpning <strong>av</strong> naturvårdslagen på<br />
vattenområden sker på vattenägarens initiativ.<br />
På områden med fastställda strandplaner tillämpas planens markanvändningsbeteckningar vid<br />
genomförandet <strong>av</strong> skyddet. Användningen <strong>av</strong> befintliga fritidsbyggnader på området kan fortsätta<br />
på samma sätt som förut. Skyddsmålen förhindrar inte användningen och upprätthållandet <strong>av</strong><br />
befintliga farleder.<br />
Naturtyper (%) i habitatdirektivet:<br />
Sublittorala sandbankar 0<br />
9
Annuell vegetation på driftvallar 0<br />
Perenn vegetation på steniga stränder 0<br />
Vegetationsklädda h<strong>av</strong>sklippor i Atlantkust eller Östersjökust 2<br />
Boreala skär och småöar i Östersjön 4<br />
*Boreala strandängar <strong>av</strong> Östersjötyp 0<br />
Boreala sandstränder med perenn vegetation i Östersjön 0<br />
Embryonala vandrande sanddyner 0<br />
*Urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär 0<br />
Dynvåtmarker 0<br />
Torra hedar 0<br />
*Artrika torra-friska låglandsgräsmarker <strong>av</strong> fennoskandisk typ 0<br />
Högört ängar 0<br />
*Naturliga primärskogar i landhöjningskust 0<br />
Arter enl. bilaga II i habitatdirektivet:<br />
Gråsäl<br />
Vikare<br />
Arter enl. bilaga i fågeldirektivet:<br />
Hotad art:<br />
Jorduggla, Berguv, Smålom, Svarthakedopping, Skräntärna, Fisktärna, Silvertärna, Storlom,<br />
Trana, Grönbena, Småfläckig sumphöna, Spillkråka, Dvärgmås, Brun kärrhök, Brushane, Orre,<br />
Vitkindad gås<br />
Flyttfåglar: Sillgrissla, Häger, Snatterand, Stjärtand, Roskarl, Skedand, Bergand, Mosnäppa,<br />
sjöorre, Svartsnäppa, Skrattmås, Svärta, Rödbena, Tobisgrissla, Gr<strong>av</strong>and, Tordmule, Silltrut<br />
Övriga arter: Bläsand, Storskrake, Storspov, Kanadagås, Gulärla, Svartvit flugsnappare,<br />
Stenskvätta, Knölsvan, Trädgårdsångare, Skärpiplärka, Grågås, Ängspiplärka, Törnsångare,<br />
Mindre hackspett (HD), Kricka, Knipa, Backsvala, Småskrake, Vigg, Större strandpipare (D),<br />
Ejder, Duvhök, Strandskata, Labb, Bofink, Dalripa, Sävsångare, Hornuggla, Gräsand, Kärrsnäppa,<br />
Harr (D)<br />
Nordligt låsbräken, Grådraba, Träjon, Vildlin<br />
Utgående från beskrivningen <strong>av</strong> olika biotoper ovan kan man konstatera att Natura<br />
2000 området inom <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong>s område är värdefullt och bör beaktas i<br />
planeringen.<br />
10
Figur 4. Natura 2000 området Kristine<strong>stad</strong>s skärgård FI0800134 vid <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong>.<br />
Delar <strong>av</strong> området hör också till FINIBA (Finnish Important Bird Areas) nätverket<br />
(figur 5). FINIBA betyder att området hör till ett nationellt fågelskyddsnätverk<br />
och om det också är ett IBA-område så är det ett internationellt viktigt<br />
fågelområde.<br />
11
Figur 5. FINIBA området Suupohjan saaristo (720070) utanför <strong>Kaskö</strong><br />
12
6. Områden där miljövärden bör beaktas i planeringen, samt<br />
rekommendationer<br />
Inom undersökningsområdet finns det 24 områden där miljöhänsyn bör beaktas i<br />
planeringen. Inom området finns tre delområden inom Natura 2000 nätverket som<br />
bör erhålla beteckningen Nat. Inget i planeringen bör försämra de orsaker som<br />
områdena är införlivade i Natura 2000 nätverket. I övrigt finns 22 delområden där<br />
miljöhänsyn (MY) bör beaktas i paneringen och en del <strong>av</strong> områdena kan också<br />
skyddas (/s, (s)). Alla områden beskrivs närmare enligt följande numrering (figur<br />
6).<br />
Figur 6. Karta över <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong>s undersökningsområde (blå streckad linje), samt<br />
numrerade områden som kräver miljöhänsyn i planeringen (se bilaga för<br />
tydligare karta).<br />
13
Figur 7. Sälgrunds sydspets, Spirberget, samt bildernas placering på kartan.<br />
14
6.1 Sälgrunds sydspets, Spirberget (Nat. SL, MY/W/s)<br />
Området kring Spirberget representerar det som Natura 2000 står för, dvs. skyddet<br />
<strong>av</strong> landskap, biotoper, geologi och arter (figur 7, bild 4-10). Alla dessa kriterier<br />
finns inom detta begränsade område. T.ex. kan man urskilja åtminstone nio<br />
biotoper som är grunden för skyddet <strong>av</strong> Naturaområdet.( Exempel på naturtyper<br />
som finns vid Spirberget: Annuell vegetation på driftvallar, Perenn vegetation på steniga<br />
stränder, Vegetationsklädda h<strong>av</strong>sklippor i Atlantkust eller Östersjökust, Boreala skär och småöar i<br />
Östersjön, *Boreala strandängar <strong>av</strong> Östersjötyp, Dynvåtmarker, Torra hedar, *Artrika torra-friska<br />
låglandsgräsmarker <strong>av</strong> fennoskandisk typ, *Naturliga primärskogar i landhöjningskust).<br />
Bild 3. Fyren sedd från söder med den lågvuxna steniga hedmarken.<br />
Udden vid Spirgrund består <strong>av</strong> en sand/grushed och är ganska känslig för slitage<br />
från människan. De växter som t.ex. smällglim och strandråg som växer där tål<br />
inte alltför mycket besök <strong>av</strong> människor. Detsamma gäller också bl.a. labben och<br />
roskarlen som häckar ute på den yttersta udden.<br />
15
Bild 4. Spirberget sett från söder. Öarna och udden är också viktiga<br />
häckningsområden för bl.a. labb, grågås, roskarl och ängs-/skärpiplärka.<br />
Bild 5. Sandheden vid Spirbergets sydspets med labb flygande över den lilla<br />
rönnen. På heden växer arter som klarar sig i torra och sandiga förhållanden<br />
bl.a. strandråg, smällglim och kärleksört.<br />
16
Längre österut övergår stranden till en mera låglänt svämäng som kraftigt<br />
påverkas <strong>av</strong> vågorna. Svämängen får också tillskott <strong>av</strong> blåstång och annan<br />
vattenvegetationen vilket gör den väldigt frodig (bild 6, 7).<br />
Bild 6. Stranden mot öster.<br />
Bild 7. Den vackra stranden längs med sydöstra sidan.<br />
17
Svämängen övergår sen till en lite mera artfattig torrare version ju längre österut<br />
man åker för att till sist övergå till en klippstrand med vackra geologiska<br />
formationer och mönster (bild 8, 9).<br />
Bild 8. Spirbergsudden sedd från öster mot väster.<br />
Bild 9. De vackra klippformationerna längs den östra stranden.<br />
18
Miljön kring de gamla lotsstugorna och fyren kunde mycket väl användas mera<br />
för rekreation än vad som görs idag. Information om den speciella naturen ute på<br />
Spirberget och utmärkta gångleder kring området kunde minska på det slitage som<br />
en ökad mängd turister på området kunde medföra.<br />
Sommaren 2005 började <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong> renovera lotsstationen och anlade också<br />
början till en vandringsled kring ön, för att människor inte skulle röra sig alltför<br />
fritt och planlöst i området. Tydligare skyltar om den yttre uddens flora och fauna<br />
torde behövas så att människor som besöker området förstår dess särart.<br />
Sommartid kunde en guide informera besökare om områdets särart och speciella<br />
flora och fauna. På så sätt kunde påverkan från människor minska.<br />
Bild 10. Den uppru<strong>stad</strong>e fyrvaktarbo<strong>stad</strong>en med tillhörande uthusbyggnader.<br />
Rekommendationer:<br />
• Sälgrunds sydspets, Spirberget bör erhålla beteckningen Nat./ SL<br />
alternativt MY/W/s i planeringen pga. de naturtyper och arter som<br />
förekommer inom området.<br />
• Området lämnas obebyggt och rekreationen i området bör vara styrd.<br />
• En guide kunde sommartid informera besökare om områdets särart och<br />
speciella flora och fauna.<br />
19
6.2 Sälgrund sydväst (MY/W/s)<br />
Sälgrund sydväst består <strong>av</strong> klippudde med en mindre lågvuxen strandäng.<br />
Strandängen går in mot viken vid Spirberget (bild 11). Högre upp finns<br />
vindpinade barrträd och området syns långt ut mot h<strong>av</strong>et. Dylika uddar är<br />
populära häckningsplatser för t.ex. labb och skärpiplärka.<br />
Bild 11. Sälgrunds sydvästra spets med lågvuxen strandäng med kala klippor<br />
längst ut.<br />
Rekommendationer:<br />
• Sälgrund sydväst bör erhålla beteckningen MY/W/s i planeringen pga.<br />
Områdets känsliga flora och häckande/ rastande fågelarter.<br />
• Området lämnas obebyggt och ingen rekreation bör förekomma på<br />
området.<br />
• Udden kunde vara ”fredad” för de fåglar som trivs på de yttersta uddarna<br />
som t.ex. labb och skärpiplärka.<br />
20
6.3 Laxhamn (MY/(s))<br />
På östra stranden invid hamnen finns två mindre områden med sand/stendyner<br />
med sparsam växtlighet (bild 12, figur 7, 8). Dynerna är representativa och bör få<br />
hållas intakta.<br />
Bild 12. Laxhamns sand-stenstrand.<br />
Rekommendationer:<br />
• Sanddynerna är vackra och relativt sällsynta i den österbottniska<br />
skärgården och rekommenderas erhålla beteckningen MY/(s) i<br />
planeringen.<br />
• Dyner i naturtillstånd är också en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen.<br />
• Dynerna är en prioriterad naturtyp inom Natura 2000 nätverket.<br />
• Ingen verksamhet bör tillåtas som skulle försämra strandens naturliga<br />
utveckling.<br />
21
Figur 8. Områden som kräver miljöhänsyn på Sälgrunds västra och norra sida<br />
med bildernas placering i fält.<br />
22
6.4 Sälgrund väst (MY/W/s)<br />
Sälgrund väst är en öppen strandäng när den är som bäst längs den österbottniska<br />
kusten. Längs stranden finns mindre laguner och steniga områden varvat med<br />
frodiga relativt högvuxna ängar och mindre vassområden (figur 8, bild 13).<br />
Området påverkas starkt <strong>av</strong> det öppna h<strong>av</strong>et i väster med vågornas kraft och<br />
förmåga att omforma landskapet. Vattendjupet utanför är också långgrunt och<br />
utgör en viktig del <strong>av</strong> områdets karaktär.<br />
Bild 13. Den västra stranden på Sälgrund med frodiga strandängar och mindre<br />
vassbälten.<br />
I områdets norra del finns också en mindre glosjö med rikligt <strong>av</strong> vattenpilört (bild<br />
14). I glosjön häckade åtminstone knipa.<br />
23
Bild 14. Glosjö vid Sälgrunds västra sida.<br />
Rekommendationer:<br />
• Området lämnas obebyggt och rekommenderas erhålla beteckningen<br />
MY/W/s i planeringen.<br />
• Skogsbruket i strandskogen bör utföras med varsam hand för att<br />
strandskogen och de biotoper som finns där skall få utvecklas i en relativt<br />
naturlig miljö.<br />
• Ingen verksamhet bör tillåtas som skulle försämra strandens naturliga<br />
utveckling.<br />
6.5 Svartstenen – Nätihagsgrynnan<br />
Svartstenen-Nätihagsgrynnan är ett antal mindre öar på Sälgrunds västra sida<br />
(figur 8, bild 16). Öarna utgör viktiga häckningsplatser för de sjö- och måsfåglar<br />
som häckar i ytterskärgården. Dessa öar hör också till Natura 2000 och FINNIBA<br />
områdena. Speciellt Nätihagsgrynnan hade <strong>sommaren</strong> 2005 häckande skratt- och<br />
fiskmås samt vigg. Inventeringstillfället gjordes under ett sådant läge under<br />
häckningen att störning blivit onödigt stor om man landstigit på ön.<br />
24
Bild 16. Nätihagsgrynnan är ett fågelskär med bl.a. häckande skrattmås och vigg.<br />
Rekommendationer:<br />
• Öarna torde falla inom ramen för gränserna för Natura 2000 området vid<br />
Sälgrund och torde erhålla beteckningen (Nat.) i planeringen. Vid behov<br />
kan det också råda landstigningsförbud på öarna under fåglarnas<br />
häckningstid.<br />
6.6 Granlundsberget (MY/(s), rekr.?)<br />
Granlundsberget är en mindre ö som nästan sitter ihop med Sälgrund via ett grunt<br />
stenigt område innanför (figur 8, bild 15). Ön består <strong>av</strong> stora kala klippor ut mot<br />
väster. Vegetationen är sparsam med lågvuxna vindpinade träd och sparsam<br />
undervegetation. Ön torde vara ett passande utflyktsmål sommartid för t.ex.<br />
simning.<br />
25
Bild 15. Granlundsberget vackra klippor<br />
Rekommendationer:<br />
• Granlundsberget bör lämnas obebyggt och rekommenderas erhålla<br />
beteckningen MY/(s) i planeringen pga. öns fina klippor och vackra läge i<br />
landskapet.<br />
• Berget torde passa som rekreationsområde under <strong>sommaren</strong>.<br />
6.7 Norrskatan öst (MY/(s))<br />
Norrskatans östra sida är en längre sammanhängande sand/grusstrand med delvis<br />
vandrande dyner (figur 8, bild 17). Sandstranden växlar ofta utseende och format<br />
beroende på väder och vind. Dylika sandstränder är värdefulla och har en<br />
varierande flora. Tyvärr är delar <strong>av</strong> området inte i naturtillstånd eftersom man<br />
tagit bort växtligheten vid strandzonen för att få öppna sandstränder vid<br />
sommarstugorna.<br />
26
Bild 17. Längs den nordöstra stranden vid Norrskatan finns vackra sand-<br />
stenstränder.<br />
Rekommendationer:<br />
• Sanddynerna är vackra och relativt sällsynta i den österbottniska<br />
skärgården och rekommenderas erhålla beteckningen MY/W/(s) i<br />
planeringen.<br />
• Dyner i naturtillstånd är också en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen<br />
och en prioriterad naturtyp inom Natura 2000 nätverket.<br />
• Ingen verksamhet bör tillåtas på de områden som är i naturtillstånd som<br />
skulle försämra strandens naturliga utveckling.<br />
6.8 Rönnskärsbådan (MY/s, rekreation)<br />
Rönnskärsbådan är den sydvästliga spetsen på Eskö-Rönnskäret (figur 8, bild 18).<br />
Området består <strong>av</strong> kala vackra klippor med sparsamt med vegetation. Det går en<br />
väg till området och enligt tidigare planering inom <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong> torde området vara<br />
reserverat för rekreation. I dagens läge rör sig relativt många människor i området,<br />
speciellt under högsommarkvällarna, för att njuta <strong>av</strong> utsikten och solnedgången.<br />
27
Tyvärr saknas ännu parkerings- och rastplatser i området med den påföljden att<br />
det parkeras och framförallt grillas var som helst. Grillandet på olika ställen leder<br />
till att klipporna förfulas och spricker. Även <strong>av</strong>saknaden <strong>av</strong> sophantering leder till<br />
nedsmutsning <strong>av</strong> området.<br />
Bild 18. Rönnskärsbådan mot söder med den vackra klippstranden.<br />
Rekommendationer:<br />
• Områdets geologiska formation med vackra slipade klippor utgör en<br />
vacker helhet med storslagen vy mot väster.<br />
• I planeringen rekommenderas området erhålla beteckningen MY/s och<br />
lämnas obebyggt.<br />
• Området kan också reserveras för rekreation om parkerings- och<br />
rastplatser tydligt utmärks i området.<br />
6.9 Rönnskärsviken (W/MY/(s))<br />
Rönnskärsviken är en grund vassvik med grävda kanaler och fladaliknande<br />
områden (figur 8, bild 19). Vassbältet är högvuxet och tätt med frodig<br />
28
strandvegetation. Området vetter mot söder och torde vara ett passande lekområde<br />
för gädda, mörtfisk och abborre.<br />
Bild 19. Rönnskärsviken består <strong>av</strong> delvis uppgrävda kanaler med höga vassbälten<br />
runt omkring.<br />
Rekommendationer:<br />
• Vassviken rekommenderas erhålla beteckningen W/MY/(s) i planeringen<br />
på grund <strong>av</strong> att viken torde vara en lekvik för fisk.<br />
• I området borde muddringar som försämrar fiskens möjligheter att leka i<br />
området vara förbjudna.<br />
29
Figur 9. Områden som kräver miljöhänsyn i planeringen inom den södra delen <strong>av</strong><br />
undersökningsområdet.<br />
30
6.10 Ådskärsskatan (MY)<br />
Ådskärsskatan är den södra spetsen på fastlandet vid hamnområdet (figur 9, bild<br />
20). Udden består <strong>av</strong> kala klippor längst söderut för att sen övergå till mera<br />
barrträdsklädda hällmarker längre upp. Området är landskapsmässigt värdefullt<br />
och är det man ser innan man kommer in till <strong>Kaskö</strong> hamn. Området fungerar<br />
också som en skyddande skärm mot hamnområdet. Klipporna och skogen kunde<br />
vara passande områden för rekreation.<br />
Bild 20. Ådskärskatans östra sida med kala klippor och sjömärken.<br />
Rekommendationer:<br />
• Områdets yttersta del bör lämnas obebyggt medan den östra sidan kan<br />
bebyggas sparsamt.<br />
• Området kunde erhålla beteckningen MY i planeringen och kunde<br />
reserveras som rekreationsområde för <strong>stad</strong>ens invånare.<br />
31
6.11 Trutgrund (Nat., SL alternativt MY/W/s)<br />
Trutgrund består <strong>av</strong> 8 mindre öar i den sydligaste delen <strong>av</strong> undersökningsområdet<br />
(figur 9, bild 21). De flesta öar är trädlösa, endast två <strong>av</strong> öarna har ett fåtal aspar,<br />
rönnar och någon tall. Öarna är väldigt välbebodda <strong>av</strong> trutar, främst gråtrut men<br />
även h<strong>av</strong>s- och silltrut observerades. Vid inventeringstillfället i mitten <strong>av</strong> juni<br />
räknades inte antalet par på grund <strong>av</strong> det känsliga läget i häckningen. Området hör<br />
till både Natura 2000 och FINNIBA.<br />
Bild 21. Trutgrund gör skäl för namnet.<br />
Rekommendationer:<br />
• Trutgrund med tillhörande öar hör till Natura 2000, FINNIBA och<br />
rekommenderas erhålla beteckningen Nat., SL eller MY/W/s i planeringen.<br />
• Under fåglarnas häckningstid borde det råda landstigningsförbud på öarna.<br />
• Öarna är inte passande områden för rekreation och bör lämnas obebyggda<br />
(gäller främst de två största öarna).<br />
32
6.12 Trutgrundskobbarna (MY/s)<br />
Trutgrundskobbarna är den södra spetsen på en lite större ö norr om Trutgrund<br />
(figur 9, bild 22). Öns sydspets består <strong>av</strong> en kal klipphäll med sparsam vegetation.<br />
Bild 22. Trutgrundskobbarnas kala klippor.<br />
Rekommendationer:<br />
• Trutgrundskobbarna bör lämnas obebyggda och rekommenderas erhålla<br />
planebeteckningen MY/s i planeringen.<br />
6.13 Vackergrund (MY/W/s)<br />
Vackergrund är sydspetsen <strong>av</strong> fastlandet vid Bockholmen (figur 8, bild 23).<br />
Vackergrund består <strong>av</strong> ett långgrunt fladaliknande område med strandängar<br />
ovanför. Strandskogen består <strong>av</strong> tät frodig alskog. Eftersom stranden vetter mot<br />
söder, värms området snabbare upp och blir mera värdefullt för fisklek (gädda,<br />
abborre och mört) och som häckningsplats för änder och vadarfåglar.<br />
33
Bild 23. Fladan sedd från söder vid Vackergrund.<br />
Rekommendationer:<br />
• Vackergrunds ängs- och vattenområde är områden som bör bibehållas i<br />
naturtillstånd.<br />
• I planeringen rekommenderas området erhålla beteckningen MY/W/s.<br />
• Genom att området torde vara passande för fisklek är muddringar och<br />
andra förändringar i vattenområdet förbjudna enligt vattenlagen §15.<br />
6.14 Renskäret (MY/(s))<br />
Renskärets östra sida består <strong>av</strong> höga och kala bergshällar med sparsamt med träd<br />
(figur 9, bild 24). Dylika obebyggda miljöer blir allt mera sällsynt i vår skärgård<br />
och kunde utnyttjas för rekreation.<br />
34
Bild 24. Renskärets klippor längs den östra stranden.<br />
Rekommendationer:<br />
• Renskärets östra klipphällar rekommenderas att lämna obebyggda och<br />
erhålla beteckningen MY i planeringen.<br />
• Renskäret är också landskapsmässigt värdefullt ut mot den öppna fjärden.<br />
6.15 Fattiggrund<br />
Fattiggrund är en långsmal udde, liknande Renskäret, men består <strong>av</strong> mera klippor<br />
och sammanhängande skog (figur 9, bild 25). Udden är granbeväxt men saknar i<br />
princip strandzon, för klipporna går rakt ner i vattnet.<br />
35
Bild 25. Fattiggrund med den ”tillfälliga” bastubyggnaden på pontoner.<br />
Rekommendationer:<br />
• Udden Fattiggrund lämnas obebyggd och rekommenderas erhålla<br />
beteckningen MY i planeringen.<br />
• Udden är också landskapsmässigt värdefull ut mot den öppna fjärden.<br />
6.16 Gropen (W/MY/s)<br />
Gropen är en intressant kanal som går mellan Getskäret och Bockholmen (figur 9,<br />
10, bild 26, 27). Kanelen torde vara farbar med t.ex. kanot men inte med<br />
utombordare. Kanalen är också väldigt fladaliknande med små grunda vikar och<br />
mindre strandängar. Vattenkvaliteten är troligen inte den bästa i kanalen eftersom<br />
området ligger nära utsläppet från pappersfabriken. Men trots närheten till<br />
fabriken är området troligen lekplats för gädda, abborre och mörtfiskar samt en<br />
viktig häckningsplats för andfåglar. Vid inventeringstillfället sågs både vigg-,<br />
tran- och knölsvanungar i Gropens norra del. De täta delvis vassbevuxna<br />
stränderna utgör bra skydd för fiskyngel och andungar. In i vikarna finns också<br />
36
frodiga alkärr och mindre strandängar. Området saknar idag sommarstugor längs<br />
med stränderna och rekommenderas lämna obebyggt.<br />
I den södra delen <strong>av</strong> området planeras en vägbank över till sommarstugorna på<br />
Getskäret. Vägbanken kommer att ha åtminstone två trummor för att vattnet skall<br />
kunna strömma fritt genom Gropen. En vägbank torde inte minska möjligheterna<br />
för fisk att ta sig in och leka i Gropen om trummornas öppning är tillräckligt stor.<br />
Vägbanken kommer inte heller att påverka landskapsbilden nämnvärt eftersom<br />
den delvis kommer bakom en mindre udde.<br />
Figur 10. Den fladaliknande kanalen Gropen mellan Getskäret och Bockholmen.<br />
(Vägbankens placering är under b26 över till Getskär)<br />
37
Bild 26. Gropens mynningsområde i söder där man planerar en vägförbindelse<br />
över till Getskäret.<br />
Bild 27. Gropen sedd från mynningen i norr.<br />
38
Rekommendationer:<br />
• Gropen är en viktig lek- och häckningsplats för fisk och andfågel.<br />
• Gropens stränder är idag obebyggda och kunde mycket väl lämnas<br />
obebyggda.<br />
• En vägbank med öppningar för vattenströmning i Gropens södra mynning<br />
6.17 Brännskog (MY)<br />
skulle inte försvåra fiskens lekvandring in om trummornas diameter är<br />
tillräckligt stor. Vägbanken skulle minska behovet att köra med motorbåt i<br />
området och på så sätt minska störningen inne i Gropen (Vissa<br />
sommarstugeägare ror i dag genom Gropen för att komma till sina stugor).<br />
Brännskog är ett grunt strandområde med högvuxen vass och älggräs längs<br />
kanterna (figur 9, bild 28). Viken vetter mot söder och är kanske ett område som<br />
olika fiskarter, framförallt gädda använder som lekområde. Påverkan från utloppet<br />
från fabrikerna är dock ganska stort med bl.a. förhöjda näringsvärden i vattnet.<br />
Områdets skyddade vassruggar är också passande häckningsplatser för olika<br />
andfåglar.<br />
Bild 28. Stranden vid Brännskog<br />
39
Rekommendationer:<br />
• Brännskog rekommenderas erhålla beteckningen MY/ W/(s) i planeringen<br />
på grund <strong>av</strong> att fisk lekar i viken och att strändernas vassruggar är ett<br />
passande skydd för andfåglar.<br />
6.18 Silv<strong>av</strong>iken (MY/(s))<br />
Silv<strong>av</strong>iken är mynningsområdet till den bäck som kommer norrifrån (figur 9, 11<br />
och bild 29).<br />
Figur 11. Silv<strong>av</strong>ikens inre del med tillhörande bäck (bild 29).<br />
Tyvärr har den nya hamnen delvis förstört det naturliga flödet i bäcken men ännu<br />
finns själva mynningsområdet kvar i något så när skick. Bäckens omgivande skog<br />
är lundartad alskog med högvuxet fältskikt med olika bräkenväxter och älggräs.<br />
40
Ut mot h<strong>av</strong>et finns en liten kärrliknande ”bassäng” där vattnet samlas innan det<br />
rinner ut i h<strong>av</strong>et.<br />
Bild 29. Bäcken norr om den lilla bron med lundartad alskog runtomkring.<br />
Rekommendationer:<br />
• Bäcken och mynningsområdet bör erhålla beteckningen MY /(s) i<br />
planeringen pga. den lundartade biotopen och mynningens kärrliknande<br />
struktur.<br />
• Skogsbruk i närheten <strong>av</strong> bäcken bör utföras varsamt och inte påverka<br />
områdets lundartade karaktär.<br />
6.19 Västerträsk (MY)<br />
Västerträsket har tidigare varit en viktig del <strong>av</strong> ett fuktigt och varierande<br />
sumpmarksliknande område som sträckt sig ända ner mot Hemträsket i öster och<br />
Silv<strong>av</strong>iken i söder (figur 12). Tyvärr är träsket idag delvis omgärdat <strong>av</strong><br />
industriområden och den naturliga vattenströmningen genom området har<br />
förändrats. Trots förändringarna är träsket ett trevligt inslag vid hamnområdet med<br />
storväxta klibbalar längs kanterna och frodig vattenvegetation. Andfåglar och<br />
41
häger trivs vid träsket och med de övriga sjöarna utgör det ett trevligt inslag i<br />
landskapet.<br />
Figur 12. Västerträsk (nr 19) vid hamnområdets östra sida.<br />
Rekommendationer:<br />
• Träsket kunde bibehållas i nuvarande form och erhålla beteckningen MY i<br />
planeringen.<br />
42
• Träsket lämnas orört och vattenföringen till och från träsket bör<br />
säkerställas så att en passande vattennivå bibehålls.<br />
6.20 Torparvikmossen (MY/s)<br />
Torparvikmossen är en trevlig kärrliknande mosse mellan två åsar norr om<br />
Gropen (figur 13).<br />
Figur 13. Torparmossen(nr 20) som är belägen norr om Gropen (nr 16).<br />
43
Torparmossen är troligen en s.k. dödisgrop.(dvs. ett isblock har ”fastnat” på<br />
platsen och motverkat sedimenteringen <strong>av</strong> grus och sand i området. Sedan när<br />
isblocket smält har det blivit en grop som tidigare varit en liten sjö med hjälp <strong>av</strong><br />
landhöjningen och försumpningen blivit en mosse.) Mossen får rikligt med<br />
ytvatten eftersom den är belägen nedanför ett berg. En ås i väster ringar in mossen<br />
så att den inte dräneras ut så lätt. Mossens flora består främst <strong>av</strong> olika starrarter,<br />
kråkklöver och tuvull.<br />
Bild 30. Torparvikmossen är troligen är en dödisgrop.<br />
Rekommendationer:<br />
• Torparvikmossen lämnas orörd och rekommenderas erhålla MY/s i<br />
planeringen pga. att den är helt i naturtillstånd och har en representativ<br />
flora.<br />
• Mossens läge i landskapet är också vackert.<br />
• Inga åtgärder som försämrar mossens naturliga vattentillförsel bör tillåtas.<br />
44
6.21 Kyrkparken (MY)<br />
Kyrkparken är en representativ del <strong>av</strong> den tidiga <strong>stad</strong>splaneringen som gjordes <strong>av</strong><br />
C J Cronstedt år 1767. Parken är idag en viktig oas i det rutnät som utgör<br />
<strong>stad</strong>skärnan. De stora tallarna är vackra och <strong>Kaskö</strong>borna förstår att utnyttja<br />
området för rekreation. Speciellt barnfamiljer uppskattar den lugna miljön och<br />
lekområdet. Att vistas i parken en stund ger ett lugn som bara stora träd och<br />
naturen i sig kan ge.<br />
Figur 14. Kyrkparken (nr 21) och de tre andra områdena (nr 22, 23 och 24) som<br />
kräver miljöhänsyn inom själva <strong>stad</strong>sområdet.<br />
45
Rekommendationer:<br />
• Parken lämnas orörd och kan vid behov erhålla beteckningen MY i<br />
planeringen för att säkerställa att de miljömässiga aspekterna beaktas vid<br />
eventuella åtgärder i parken.<br />
• Parkens rekreationsvärde kunde höjas ännu mer med hjälp <strong>av</strong> flera bänkar<br />
och andra sittplatser.<br />
6.22 <strong>Kaskö</strong> nordöst (MY/(s))<br />
Öster om grusplanen vid <strong>stad</strong>ens nordöstra del finns ett mindre alkärr med stora<br />
klibb- och gråalar. Området sträcker sig längs med stranden ut mot udden (figur<br />
14, bild 31). Undervegetationen är frodig och högvuxen och består <strong>av</strong> hallon,<br />
rödblära och småträd som rönn och sälg.<br />
Bild 31. Alkärret längs med stranden mot nordöst.<br />
Sommaren 2005 häckade mindre hackspett i alkärret bredvid den stig som går<br />
genom området. Boet var beläget i en klibbal (bild 32). Den mindre hackspetten<br />
trivs i dylika miljöer <strong>av</strong> lundartad alskog längs stränder och är en viktig<br />
indikatorart för lundartad skog i Österbotten.<br />
46
Bild 32. Den mindre hackspettens bo i en klibbal bredvid stigen.<br />
Rekommendationer:<br />
• Området längs stranden rekommenderas erhålla beteckningen MY/(s) i<br />
planeringen pga. det lundartade alkärret och för att den mindre hackspetten<br />
häckade i området.<br />
• Vid eventuella gallringar eller <strong>av</strong>verkningar i området bör gamla och<br />
murkna träd lämnas kvar och ingen bebyggelse bör tillåtas.<br />
6.23 Sjöboudden – Kvarnskatan (MY, rekr)<br />
Området är beläget längst norrut inom <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong> (figur 14). Området består <strong>av</strong><br />
en gammal båthusmiljö med omkringliggande vacker sluttande ängsmiljö med<br />
gamla ställningar för fiskebragder (bild 33). Miljön är trevlig för båthusen, museet<br />
och ställningarna för fiskebragderna utgör en viktig helhet för området<br />
tillsammans med väderkvarnen (bild 34). Öster om området finns en fotbollsplan<br />
och skolbyggnader. Området är väl lämpat för rekreation. Området syns också bra<br />
när man kommer in till <strong>Kaskö</strong> från Närpeshållet och är därför viktigt som första<br />
intryck <strong>av</strong> <strong>stad</strong>en.<br />
47
Bild 33. De gamla båthusen med ställningar för att torka fiskebragder.<br />
Bild 34. Väderkvarnen på kullen längst i norr.<br />
48
Rekommendationer:<br />
• Området rekommenderas erhålla MY i planeringen samt reserveras för<br />
rekreation.<br />
• Bebyggelsen på området bevaras och eventuella kompletteringar <strong>av</strong><br />
6.24 Kapellet (MY)<br />
byggnadsbeståndet anpassas till omgivningen.<br />
Parken kring begr<strong>av</strong>ningsplanen och kapellet är en vacker miljö delvis omgärdad<br />
<strong>av</strong> en stenmurar (figur 14, bild 35). I dylika parker trivs ofta en liten annorlunda<br />
flora och fauna. Speciellt vissa fåglar som grön-, ärt- och törnsångare f<strong>av</strong>orisera<br />
dylika miljöer kring begr<strong>av</strong>ningsplaner. Området övergår österut till en gammal<br />
gårdsmiljö med spår <strong>av</strong> gamla byggnader och öppna relativt torra ängar.<br />
Bild 35. Den vackra stenmuren kring begr<strong>av</strong>ningsplanen.<br />
Rekommendationer:<br />
• Området rekommenderas erhålla beteckningen MY i planeringen pga. den<br />
lummiga miljön och den gamla stenmuren.<br />
49
• Stenmuren lämnas orörd.<br />
• Eventuella nybyggnationer i området bör anpassas väl till landskapet.<br />
6.25 Dicksholmen (MY)<br />
Dicksholmen är en vacker långsträckt ö som syns när man kommer in från öster<br />
till <strong>Kaskö</strong>. Ön är belägen utanför pappersfabriken och påverkas <strong>av</strong> utsläpp och<br />
buller, trots det är ön väldigt vacker med gammal barrskog och mindre<br />
strandängar (figur 15).<br />
Figur 15. Dicksholmen öster om industriområdet.<br />
Rekommendationer:<br />
• Dicksholmen lämnas obebyggd och bör erhålla beteckningen MY i<br />
planeringen.<br />
50
7. Undersökningsområdet sett ur landskapsmässig synvinkel<br />
<strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong> är lite speciell sett ur landskapsmässig synvinkel. Genom att <strong>stad</strong>en är<br />
belägen på en ö är infarterna begränsade till två broar i norr och öst om man inte<br />
beaktar sjövägen (figur 16).<br />
Första intrycket är väldigt viktigt när man närmare sig en plats, ett positivt<br />
intryck tar man med sig in till orten och intrycket lämnar kvar när man lämnar<br />
den. Tyvärr sker samma sak om man fått ett negativt intryck.<br />
När man anländer till <strong>Kaskö</strong> från norr och kommer upp på bron, (dvs. från<br />
Närpeshållet, A. I figur 16) är det första intrycket <strong>av</strong> <strong>Kaskö</strong> väldigt positivt. Man<br />
ser öppna vattenspeglar både mot väst- och östlig riktning, en trevlig<br />
campingmiljö och idrottsplan, skolarna samt den fina miljön kring väderkvarnen.<br />
Allt är positivt tills man kommer till den först korsningen vid skolområdet, då<br />
blir allt lite svårare (figur 16). Bl.a. dålig skyltning och farliga korsningar leder<br />
till problem. Här kunde vägbeskrivningar t.ex. museiområdet, torget och färjan<br />
göras tydligare för att underlätta att man hittar rätt.<br />
När man kommer från öster in till <strong>Kaskö</strong> kör man över ett flertal mindre öar<br />
förrän man kommer in till själva ön. Vyerna mot söder utöver Närpesfjärden vore<br />
väldigt vacker om det inte fabriksområdet skulle vara så framträdande i<br />
landskapet. När man kommer in till <strong>stad</strong>en får man delvis det intrycket att<br />
hamnen och industriområdet är det viktigaste (se figur 16 lila cirkel). Skyltningen<br />
in mot själva <strong>stad</strong>skärnan är ganska dålig och det händer säkert att folk som är på<br />
väg till <strong>stad</strong>en tar en sväng ut till hamnområdet först innan de hittar in till<br />
<strong>stad</strong>skärnan. Sommaren 2005 fanns dock väldigt vackra planteringar vid infarten<br />
till <strong>stad</strong>en och det hade påbörjades vissa gallringar och slyröjningar invid den<br />
östra infarten.<br />
51
Figur 16. Infarterna till <strong>stad</strong>en från norr/öster via landsvägen och söder/norr via<br />
sjövägen med öppna vyer(lila pilar), samt problemområden (lila cirklar).<br />
Den vackraste vägen att komma till <strong>Kaskö</strong> är nog sjövägen. Både söder – och<br />
norrifrån är vyerna öppna och vackra. Norrifrån ser man de gamla båthusen och<br />
väderkvarnen som sen övergår till den rutformade <strong>stad</strong>sindelningen. Söderifrån<br />
skymmer udden vid Ådskär delvis den stora industrihamnen och Sälgrunds östra<br />
sida är inte heller söndersplittrad <strong>av</strong> sommarstugor (se figur 16). När man<br />
52
kommer runt Ådskäret inser man hur stor hamnen är och hur viktig den är för<br />
<strong>stad</strong>en. Den stora farleden in till <strong>Kaskö</strong> är så klart välutmärkt med remmare<br />
medan småbåtsfarleder mellan de olika öarna verkar vara väldigt dåligt skötta.<br />
Här kunde <strong>stad</strong>en underlätta för folk som kommer utifrån med tydligare farleder<br />
för småbåtar. På så sätt kunde båtfolk lättare hitta in till <strong>Kaskö</strong>.<br />
8. Sammanfattning med rekommendationer<br />
Inom undersökningsområdet finns det 25 områden där miljöhänsyn bör beaktas i<br />
planeringen. Inom området finns tre delområden inom Natura 2000 nätverket som<br />
bör erhålla beteckningen Nat. Inget i planeringen bör försämra de orsaker som<br />
områdena är införlivade i Natura 2000 nätverket. I övrigt finns 22 delområden där<br />
miljöhänsyn (MY) bör beaktas i paneringen och en del <strong>av</strong> områdena kan också<br />
skyddas (/s, (s)) (se figur 17, tabell 1).<br />
Tabell 1. Sammanfattning <strong>av</strong> de 25 områden som kräver miljöhänsyn i<br />
planeringen.<br />
Nummer: Namn: Orsak: Förslag till planebeteckning:<br />
1 Spirberget natura, klippor,strand Nat, SL, luo, MY/W/s<br />
2 Sälgrund sydväst kala klippor MY/(s)<br />
3 Laxhamn sten/grusstrand MY/(s)<br />
4 Sälgrund väst strandäng,klippor MY/W/s<br />
5 Svartstenen mm natura, fågel Nat/ SL /MY/s<br />
6 Granlundsberget ö, klippor MY/(s),rekr?<br />
7 Norrskatan öst sten/grusstrand MY/W/(s)<br />
8 Rönnskärsbådan klippor,strandäng MY/s, rekreation<br />
9 Rönnskärssydvik grund vik, vass W/MY/(s)<br />
10 Ådskärsskatan klipphäll, landskap MY<br />
11 Trutgrund Natura, fågelskär Nat SL alt.MY/W/s<br />
12 Tunngrund sydspets klipphäll MY/s<br />
13 Vackergrund flada, fisk, äng MY/s<br />
14 Renskäret öst klippor MY /(s)<br />
15 Fattiggrund klippor MY<br />
16 Gropen sund,fisk,andfågel W/MY/s, lekomr<br />
17 Brännskog strand MY/W/(s)<br />
18 Silv<strong>av</strong>iken strandsumpäng MY/(s)<br />
19 Västerträsket fågel,klibbal MY<br />
20 Torparvikmossen mosse MY/s<br />
21 Kyrkparken <strong>stad</strong>spark MY<br />
53
22 <strong>Kaskö</strong> nordöst allund MY/(s)<br />
23 Kvarnskatan äng,bodmiljö (MY),rekreation<br />
24 Kapellet Gr<strong>av</strong>pl.miljö MY<br />
25 Dicksholmen Gammal skog, str.äng MY<br />
Figur 17. Karta över <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong>s undersökningsområde (blå streckad linje), samt<br />
numrerade områden som kräver miljöhänsyn i planeringen (se bilaga för<br />
tydligare karta).<br />
Alla områden som erhållit någon form <strong>av</strong> miljöbeteckning är viktiga men<br />
Sälgrund och de sju hänsynskrävande områdena som finns på ön är kanske de<br />
viktigaste.<br />
54
<strong>Naturinventering</strong>en är utförd enligt gällande lagstiftning och inga vidare<br />
utredningar torde vara nödvändiga. I ett senare skede <strong>av</strong> planeringen kan dock<br />
mindre punktinventeringar vara nödvändiga inom de skogs- och strandområden<br />
som stora industrifastigheter planeras eller i de områden som planeras för<br />
egnahemshus och sommarstugor.<br />
9. Litteratur<br />
Back, R-M. 2003: Kulturmiljöprogram för <strong>Kaskö</strong>. <strong>Kaskö</strong> <strong>stad</strong>. 26s.<br />
Finlands Lag II. 1997. S:t Michel 1997.<br />
Huttunen, A.& Pahtamaa T.2002: Luontoselvitykset yleis- ja<br />
asemaka<strong>av</strong>oissa. Pohjois-Pohjanmaan ympäristökeskus. Oulu 2002.<br />
Jarva, A 2005: Planering <strong>av</strong> strändernas markanvändning.<br />
Miljöministeriet. Edita Prima Ab, Helsingfors <strong>2005.</strong> 176s.<br />
Laine, J. 1996: Suomalainen lintuopas. Gumerus Jyväskylä 1996.<br />
Leivo, M., Asanti, T., Koskimies, P., Lammi, E., Lampolahti, J.,<br />
Mikkola-Roos, M. & Virolainen, E. 2002: Suomen tärkeät lintualueet<br />
FINIBA. BirdLife Suomen julkaisuja nro 4. Suomen graafiset palvelut,<br />
Kuopio. 142s.<br />
Meriluoto, M. & Soininen, T. 1998: Värdefulla livsmiljöer i<br />
skogsnaturen. Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio. T<strong>av</strong>astehus<br />
1998. 191s.<br />
Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992: Den nordiska floran. Belgien<br />
1996. 696s.<br />
Nylund M. 1998: <strong>Naturinventering</strong> i Närpes och <strong>Kaskö</strong> 1997. Miljösektionen vid<br />
Närpes Hälsovårdscentral sk. 36s.<br />
Södersman, Tarja 2003: Luotoselvitykset ja luotovaikutuksen arvionti. 109<br />
Ympäristöopas, Vammala 2003 196s.<br />
55