Naturinventering av Kaskö stad sommaren 2005.

Naturinventering av Kaskö stad sommaren 2005. 

NATURE-INVEST 

Ingvar Fagerholm (FM, biolog) 

Bobackvägen 15 

66580 Kuni 

Tel. 06-3460478 

Mobiltelefon 0505901848 

Email: Ingvar.Fagerholm@vaasa.fi 

INNEHÅLL: 

1. Inledning 1. 

2. Metodik 1. 

3. Klassificering av de undersökta områdena 2. 

4. Undersökningsområdet vegetation och landskap 4. 

5. Undersökningsområdets befintliga Natura 2000-områden och 

andra skyddsområden / -program, samt annat noterbart fågel- och djurliv 8. 

6. Områden där miljö- och landskapvärden bör beaktas i planeringen, samt 

rekommendationer 13. 

7. Undersökningsområdet sett ur landskapsmässig synvinkel 51. 

8. Sammanfattning med rekommendationer 53. 

9. Litteraturförteckning 55. 

Bilaga 1. Områden där miljö- och landskapvärden bör beaktas i planeringen 

Sida

1. Inledning 

På uppdrag av Airix Ab gjordes sommaren 2005 en naturinventering av Kaskö 

stads land- och vattenområden för en generalplanering av stadens område (figur 

1). 

Figur 1. Undersökningsområdet i Kaskö stad 

1

Naturinventeringen utfördes för att ligga som grund till en generalplanering av 

området. Målsättningen med inventeringen var att kartlägga områdets naturtyper, 

huvudsakliga artsammansättning och miljötillstånd, för att möjliggöra en 

utvärdering av de områden som skall planeras i enlighet med rådande lagstiftning. 

Inventeringsarbetet styrs utgående från den nya naturvårdslagen (NaturvL Nr 

1096/96 1' och 29-31'), naturvårdsförordningen (NaturF Nr 160/97 10’), den nya 

skogslagen (SkogsL Nr 1093/96 1' och10'), skogsförordningen (SkogsF Nr 

1200/96 7' och 8'), skogslagens motivering (SkogsL mot. 3 kap. 10') och 

vattenlagen (Vattenlag Nr1105/1996). I naturinventeringen utreds också behovet 

av skydd av hotade växter och djur utgående från det riksomfattande UHEX- 

registret (tyngdpunkt på kärlväxter, däggdjur och fåglar) och EU:s habitat- och 

fågeldirektiv. Naturinventeringens uppgift är även att minimera miljöpåverkan 

och säkerställa att alla s.k. lagbiotoper skyddas. I naturinventeringen ges också 

förslag till planebeteckningar där miljön bör beaktas och byggande undvikas. 

2. Metodik 

Naturinventeringen utfördes på så sätt att inventeraren utgående från grundkartan, 

befintlig litteratur och bakgrundsmaterial sökte områden som kunde tänkas falla 

inom ramarna för Naturvårdslagens 4. Kap, 29§, Skogslagens 3 kap 10§, 

Vattenlagens 1. Kap. 15§ eller områden som i övrigt ansågs intressanta ur 

miljösynvinkel. Dessa områden besöktes i fält, fotograferades digitalt och 

beskrevs skriftligen. Vid behov videofilmades även områdena. Vanligen lades 

tonvikten vid inventeringsarbetet på att besöka frodiga lövträdsbevuxna områden 

och öppna strandängar, vikar, flador och glosjöar samt våtmarker och lundartad 

skog. Närliggande områden med ekonomiskog eller slutavverkningar inventerades 

översiktligt. 

2

3. Klassificering av de undersökta områdena 

Ett områdes naturvärde bestäms på basen av anteckningar, observationer gjorda i 

fält, bakgrundsmaterial, expertutlåtande och tidigare erfarenheter av dylikt arbete. 

Att klassificera natur enligt ett numeriskt värde är delvis subjektivt. Två viktiga 

saker jag utgått från är artrikedomen och förekomsten av sällsynta arter. I 

områden med stor artrikedom förekommer ofta också sällsynta arter. Dessa 

områden har ofta också en hög produktivitet och är därför viktiga för bl.a. 

spridningen av växter, förekomsten av fågel och områdets naturvärde. 

Att göra kompletta artlistor över ett område gör det svårt att urskilja områdets 

biologiska värde för personer som inte känner väl till växter och deras specifika 

krav på växtplatser. En lång lista med många arter man inte känner igen kan av en 

oinvigd person uppfattas som ett värdefullt område, medan ett område med 

sparsam växtlighet, t.ex. en strand med sanddyner bevuxna med strandråg kan 

uppfattas som ointressant p.g.a. artfattigheten. Naturtypen är dock unik och sårbar 

och skyddas av naturvårdslagen 29:de paragraf. 

För att undvika liknande missförstånd har jag endast nämnt de mest typiska 

växterna för respektive område, men också eventuella sällsyntheter. Detta borde 

ge en bild av vegetationen för personer som känner växter. 

Områdena klassificeras enligt de planebeteckningar som rekommenderas för 

områden med miljövärden i den nya byggnadslagen. De som används är 

beteckningarna SL, MY, MA, nat., luo och ibland SR eller -sk- . MY och MA kan 

också få tillägget /s vid särskilda behov av att skydda ett visst begränsat område 

på grund av en viss orsak. 

SL-beteckningen betyder att området skyddas enligt någon lagparagraf, t.ex. 

vattenlagen och man eftersträvar till att området skall bli naturskyddsområde. 

MY-beteckningen betyder att speciell miljöhänsyn måste beaktas vid planering av 

området. 

MA-beteckningen betyder att speciell hänsyn bör tas för landskapsvärden. Oftast 

betyder det öppna åkermarker och dylikt. 

Nat betyder att området hör till det riksomfattande Natura 2000 nätverket. 

Luo betyder att områdets biodiversitet är viktigt och måste beaktas i planeringen. 

SR / används till att skydda en speciell byggnad. 

3

-sk- kan används när man vill bevara ett kulturlandskap av t.ex. gamla byggnader. 

/s beteckningen betyder att området innehåller någon form av miljövärde som bör 

skyddas, men kanske inte kan ställas direkt under någon lagparagraf. 

4. Undersökningsområdet vegetation och landskap 

Undersökningsområdet består av Kaskö stads landområden, dvs. av både själva 

staden, industriområden och den omkringliggande skärgården (figur 1). Staden 

grundades år 1785. Själva stadskärnan är idag ett idylliskt mönster av små en- och 

tvåplanshus med få inslag av flervåningshus. Många gamla trähus är välbevarade 

och en del härstammar från 1700-talet. Stadsplanen utarbetades av Carl Johan 

Cronstedt och blev klar år 1767. Det som kännetecknar stadskärnan är att de flesta 

gamla hus har en trevlig innergård med tillhörande trädgård. Dylika innergårdar 

med fruktträd, buskage och grönsaksland utgör passande miljöer för olika 

fågelarter som trivs i närheten av människor. I stadens finns också flera trevliga 

parkområden och Sjöbobacken i norr med den vackra väderkvarnen (bild 1, 2). 

Bild 1. Väderkvarnen från år 1848 uppe på Sjöbobacken. 

4

Bild 2. Sjöbobacken med gamla sjöbodar sedd från norr. 

Figur 2. Cronstedts tydliga rutnätsmönstrade stadsplan syns tydligt i dagens 

stadskarta. Sjöbobacken är belägen på öns norra udde. 

5

En annan viktig del av Kaskö stad idag är hamnen med intilliggande 

industriområden. Hamnen har byggts ut i flera repriser för att tillgodose bl.a. 

massafabrikens ökande krav. I dagens läge är exporten av papper stor men också 

importen ökar. Bl.a. importeras virke både från Ryssland och från Baltikum, men 

även från Sydamerika (eukalyptos) (figur 4). 

Skärgården kring Kaskö står som kontrast till stadens övriga områden. Skärgården 

präglas främst av den långsmala ön Sälgrund med lotsstationen på den södra 

udden. Redan under 1700-talet uppfördes ett sjömärke på öns södra udde och år 

1875 fick Sälgrund sin fyr som finns där än idag (figur 3, bild 3). 

Figur 3. Sjömärken och fyrar ute på Sälgrund (http://www.kaskinen.fi/ 

Default.aspx?id=343088) 

6

Figur 3. Sälgrund med fyren på den södra udden. Den nya djuphamnen syns i 

figurens övre hörn. 

7

Bild 3. Sälgrunds fyr. 

5. Undersökningsområdets befintliga Natura 2000-områden och 

andra skyddsområden/-program, samt annat noterbart fågel- och 

djurliv 

Delar av undersökningsområdets skärgård ligger inom Natura 2000 nätverket 

Kristinestads skärgård (FI0800134) (figur 4). Natura 2000 området är 8059 ha 

stort och finns inom städerna Kristinestad, Närpes och Kaskö. (Beskrivningen av 

Natura området finns som liten text nedan med de delar som gäller 

undersökningsområdet svärtade (Enligt Västra Finlands Miljöcentral).) 

Område: Kristinestads skärgård (Kristiinankaupungin saaristo) 

Områdeskod: FI0800134 

Areal (ha): 8059 

Kommun: Kristinestad, Närpes, Kaskö 

Typ av område: SCI och SPA 

Ansv.instans: Västra Finlands miljöcentral, PB 262, 65101 VASA 

Områdesbeskrivning: 

Området utgör ett representativt prov på den smala skärgårdszonen mellan Kaskö och 

Merkarvia. Berggrunden består av migmatit coh skiffrigheten följer ungefär nord-sydlig 

8

iktning. Berggrunden genomkorsas av parallella sprickdalar. Då också inlandsisen rörde 

sig i nord-sydlig riktning i området är skärgården starkt formad efter fastlandskusten. Kala 

klippor är allmänt förekommande. Stränderna varierar från klipp- och blockstränder till 

små grus- och sandstränder. 

Skärgården omfattar ett stort antal holmar och skär, de flesta är små, mer eller mindre 

trädlösa grynnor och bergkobbar. Det finns endast ett fåtal större skogsbevuxna holmar, 

med mestadels talldominerad barrblandskog. Ådgrund i innerskärgården är den största 

lövskogsholmen. Många holmar kan uppvisa representativa strandängar med en rik 

växtlighet och ett rikligt fågelliv. På de yttersta grynnornas västsrtänder finner man ställvis 

omfattande blåstångvallar. 

Till områdets häckfågelfauna hör bl.a. bergand, silltrut, skräntärna, labb, grågås, ejder, 

svarthakedoping, svärta, snatterand, gravand, större strandpipare och dalripa. Det finns 

också många mås- och tärnkolonier på området. 

Floran i området är rik och omfattar flera hotade och sällsynta arter såsom grådraba, 

bohusranunkel, ormtunga, kärrvial, backtrav, vejde, gräslök, stranförgätmigej, fyrkantig 

johannesört, myskgräs, sumpkrasse, tornört, östersjötåg, brådmålla, grodtåg, saltnarv, 

strandkvanne, klapperstarr, träjon och vildlin. 

På Södra Yttergrund finns en fyr samt där tillhörande byggnader. Också Gåsgrund har en liten fyr. 

Området är obebyggt med undantag av några gamla fiskarstugor och fritidsbyggnader. 

Detta område är ett prov på Bottenhavets förhållandevis obebyggda och i naturtillstånd bevarade 

smala och klippiga skärgårdstyp. Skärgården är värdefull som häckningsområde och en del av 

området även som rastplats för flyttfåglar. Det finns representativa strandängar med en rik flora 

och på sina håll ståtliga blåstångvallar. Gamla talldominerade barrskogar är den vanligaste 

skogstypen på större holmar. En del av området är även viktig ur rekreationssynpunkt. 

D-märkta växt- och djurarter i punkt 3.3 "Övriga viktiga arter" är regionalt hotade och därför 

beaktansvärda. 

Skyddsstatus: 

Privat naturskyddsområde 3 

Ej skyddat 97 

Prec. av skyddsstatus samt skyddsformer: 

Strandskyddsprogrammet: Domarkobban 

Regionplan: 

Fattiggrundet mm, Flyttjorna, Murgrund-Österskäret, Domarkobban, Svartbergen mm 

samt grynnorna nordväst om Sälgrund är reserverade som skyddsområden (SU, SU-1 eller 

SU-4). 

Södra Yttergrund mm, Idgrundsgrynnan, Gåsgrund-Torngrund mm, Hamnskäret- 

Långradden och Sälgrund-Ådskär är anvisade som ströv- och friluftsområden (VI-2). 

En del av det skärgårdsområde som ägs av staden Kristinestad samt största delen av Domarkobban 

är fredat som naturskyddsområde på privatägd mark. 

Internationell ställning: 

Området föreslås införlivas i Östersjökommissionens nätverk av skyddade områden längs 

Östersjökusten (BSPA). 

Skyddsmålens genomförande: 

För att trygga områdets naturvärden är det tänkt att huvuddelen av landområdena 

(områden märkta med LsL på kartan) skall bli naturskyddsområden i enlighet med 

naturvårdslagen. Ändamålet med skyddet på dessa områden är att bevara skärgårdsnaturtyperna i 

naturenligt skick. Byggnadslagen och vattenlagen kan stödja skyddsmålens förverkligande. I 

praktiken betyder det att man inkluderar områdets skyddsmål i strandgeneralplaner och att nya 

byggnadsrätter flyttas i mån av möjlighet utanför Natura 2000-området. På vattenområdena kan 

skyddsvärdena tryggas med stöd av vattenlagen i de flesta fall. Tillämpning av naturvårdslagen på 

vattenområden sker på vattenägarens initiativ. 

På områden med fastställda strandplaner tillämpas planens markanvändningsbeteckningar vid 

genomförandet av skyddet. Användningen av befintliga fritidsbyggnader på området kan fortsätta 

på samma sätt som förut. Skyddsmålen förhindrar inte användningen och upprätthållandet av 

befintliga farleder. 

Naturtyper (%) i habitatdirektivet: 

Sublittorala sandbankar 0 

9

Annuell vegetation på driftvallar 0 

Perenn vegetation på steniga stränder 0 

Vegetationsklädda havsklippor i Atlantkust eller Östersjökust 2 

Boreala skär och småöar i Östersjön 4 

*Boreala strandängar av Östersjötyp 0 

Boreala sandstränder med perenn vegetation i Östersjön 0 

Embryonala vandrande sanddyner 0 

*Urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär 0 

Dynvåtmarker 0 

Torra hedar 0 

*Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ 0 

Högört ängar 0 

*Naturliga primärskogar i landhöjningskust 0 

Arter enl. bilaga II i habitatdirektivet: 

Gråsäl 

Vikare 

Arter enl. bilaga i fågeldirektivet: 

Hotad art: 

Jorduggla, Berguv, Smålom, Svarthakedopping, Skräntärna, Fisktärna, Silvertärna, Storlom, 

Trana, Grönbena, Småfläckig sumphöna, Spillkråka, Dvärgmås, Brun kärrhök, Brushane, Orre, 

Vitkindad gås 

Flyttfåglar: Sillgrissla, Häger, Snatterand, Stjärtand, Roskarl, Skedand, Bergand, Mosnäppa, 

sjöorre, Svartsnäppa, Skrattmås, Svärta, Rödbena, Tobisgrissla, Gravand, Tordmule, Silltrut 

Övriga arter: Bläsand, Storskrake, Storspov, Kanadagås, Gulärla, Svartvit flugsnappare, 

Stenskvätta, Knölsvan, Trädgårdsångare, Skärpiplärka, Grågås, Ängspiplärka, Törnsångare, 

Mindre hackspett (HD), Kricka, Knipa, Backsvala, Småskrake, Vigg, Större strandpipare (D), 

Ejder, Duvhök, Strandskata, Labb, Bofink, Dalripa, Sävsångare, Hornuggla, Gräsand, Kärrsnäppa, 

Harr (D) 

Nordligt låsbräken, Grådraba, Träjon, Vildlin 

Utgående från beskrivningen av olika biotoper ovan kan man konstatera att Natura 

2000 området inom Kaskö stads område är värdefullt och bör beaktas i 

planeringen. 

10

Figur 4. Natura 2000 området Kristinestads skärgård FI0800134 vid Kaskö stad. 

Delar av området hör också till FINIBA (Finnish Important Bird Areas) nätverket 

(figur 5). FINIBA betyder att området hör till ett nationellt fågelskyddsnätverk 

och om det också är ett IBA-område så är det ett internationellt viktigt 

fågelområde. 

11

Figur 5. FINIBA området Suupohjan saaristo (720070) utanför Kaskö 

12

6. Områden där miljövärden bör beaktas i planeringen, samt 

rekommendationer 

Inom undersökningsområdet finns det 24 områden där miljöhänsyn bör beaktas i 

planeringen. Inom området finns tre delområden inom Natura 2000 nätverket som 

bör erhålla beteckningen Nat. Inget i planeringen bör försämra de orsaker som 

områdena är införlivade i Natura 2000 nätverket. I övrigt finns 22 delområden där 

miljöhänsyn (MY) bör beaktas i paneringen och en del av områdena kan också 

skyddas (/s, (s)). Alla områden beskrivs närmare enligt följande numrering (figur 

6). 

Figur 6. Karta över Kaskö stads undersökningsområde (blå streckad linje), samt 

numrerade områden som kräver miljöhänsyn i planeringen (se bilaga för 

tydligare karta). 

13

Figur 7. Sälgrunds sydspets, Spirberget, samt bildernas placering på kartan. 

14

6.1 Sälgrunds sydspets, Spirberget (Nat. SL, MY/W/s) 

Området kring Spirberget representerar det som Natura 2000 står för, dvs. skyddet 

av landskap, biotoper, geologi och arter (figur 7, bild 4-10). Alla dessa kriterier 

finns inom detta begränsade område. T.ex. kan man urskilja åtminstone nio 

biotoper som är grunden för skyddet av Naturaområdet.( Exempel på naturtyper 

som finns vid Spirberget: Annuell vegetation på driftvallar, Perenn vegetation på steniga 

stränder, Vegetationsklädda havsklippor i Atlantkust eller Östersjökust, Boreala skär och småöar i 

Östersjön, *Boreala strandängar av Östersjötyp, Dynvåtmarker, Torra hedar, *Artrika torra-friska 

låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ, *Naturliga primärskogar i landhöjningskust). 

Bild 3. Fyren sedd från söder med den lågvuxna steniga hedmarken. 

Udden vid Spirgrund består av en sand/grushed och är ganska känslig för slitage 

från människan. De växter som t.ex. smällglim och strandråg som växer där tål 

inte alltför mycket besök av människor. Detsamma gäller också bl.a. labben och 

roskarlen som häckar ute på den yttersta udden. 

15

Bild 4. Spirberget sett från söder. Öarna och udden är också viktiga 

häckningsområden för bl.a. labb, grågås, roskarl och ängs-/skärpiplärka. 

Bild 5. Sandheden vid Spirbergets sydspets med labb flygande över den lilla 

rönnen. På heden växer arter som klarar sig i torra och sandiga förhållanden 

bl.a. strandråg, smällglim och kärleksört. 

16

Längre österut övergår stranden till en mera låglänt svämäng som kraftigt 

påverkas av vågorna. Svämängen får också tillskott av blåstång och annan 

vattenvegetationen vilket gör den väldigt frodig (bild 6, 7). 

Bild 6. Stranden mot öster. 

Bild 7. Den vackra stranden längs med sydöstra sidan. 

17

Svämängen övergår sen till en lite mera artfattig torrare version ju längre österut 

man åker för att till sist övergå till en klippstrand med vackra geologiska 

formationer och mönster (bild 8, 9). 

Bild 8. Spirbergsudden sedd från öster mot väster. 

Bild 9. De vackra klippformationerna längs den östra stranden. 

18

Miljön kring de gamla lotsstugorna och fyren kunde mycket väl användas mera 

för rekreation än vad som görs idag. Information om den speciella naturen ute på 

Spirberget och utmärkta gångleder kring området kunde minska på det slitage som 

en ökad mängd turister på området kunde medföra. 

Sommaren 2005 började Kaskö stad renovera lotsstationen och anlade också 

början till en vandringsled kring ön, för att människor inte skulle röra sig alltför 

fritt och planlöst i området. Tydligare skyltar om den yttre uddens flora och fauna 

torde behövas så att människor som besöker området förstår dess särart. 

Sommartid kunde en guide informera besökare om områdets särart och speciella 

flora och fauna. På så sätt kunde påverkan från människor minska. 

Bild 10. Den upprustade fyrvaktarbostaden med tillhörande uthusbyggnader. 

Rekommendationer: 

• Sälgrunds sydspets, Spirberget bör erhålla beteckningen Nat./ SL 

alternativt MY/W/s i planeringen pga. de naturtyper och arter som 

förekommer inom området. 

• Området lämnas obebyggt och rekreationen i området bör vara styrd. 

• En guide kunde sommartid informera besökare om områdets särart och 

speciella flora och fauna. 

19

6.2 Sälgrund sydväst (MY/W/s) 

Sälgrund sydväst består av klippudde med en mindre lågvuxen strandäng. 

Strandängen går in mot viken vid Spirberget (bild 11). Högre upp finns 

vindpinade barrträd och området syns långt ut mot havet. Dylika uddar är 

populära häckningsplatser för t.ex. labb och skärpiplärka. 

Bild 11. Sälgrunds sydvästra spets med lågvuxen strandäng med kala klippor 

längst ut. 


• Sälgrund sydväst bör erhålla beteckningen MY/W/s i planeringen pga. 

Områdets känsliga flora och häckande/ rastande fågelarter. 

• Området lämnas obebyggt och ingen rekreation bör förekomma på 

området. 

• Udden kunde vara ”fredad” för de fåglar som trivs på de yttersta uddarna 

som t.ex. labb och skärpiplärka. 

20

6.3 Laxhamn (MY/(s)) 

På östra stranden invid hamnen finns två mindre områden med sand/stendyner 

med sparsam växtlighet (bild 12, figur 7, 8). Dynerna är representativa och bör få 

hållas intakta. 

Bild 12. Laxhamns sand-stenstrand. 


• Sanddynerna är vackra och relativt sällsynta i den österbottniska 

skärgården och rekommenderas erhålla beteckningen MY/(s) i 

planeringen. 

• Dyner i naturtillstånd är också en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen. 

• Dynerna är en prioriterad naturtyp inom Natura 2000 nätverket. 

• Ingen verksamhet bör tillåtas som skulle försämra strandens naturliga 

utveckling. 

21

Figur 8. Områden som kräver miljöhänsyn på Sälgrunds västra och norra sida 

med bildernas placering i fält. 

22

6.4 Sälgrund väst (MY/W/s) 

Sälgrund väst är en öppen strandäng när den är som bäst längs den österbottniska 

kusten. Längs stranden finns mindre laguner och steniga områden varvat med 

frodiga relativt högvuxna ängar och mindre vassområden (figur 8, bild 13). 

Området påverkas starkt av det öppna havet i väster med vågornas kraft och 

förmåga att omforma landskapet. Vattendjupet utanför är också långgrunt och 

utgör en viktig del av områdets karaktär. 

Bild 13. Den västra stranden på Sälgrund med frodiga strandängar och mindre 

vassbälten. 

I områdets norra del finns också en mindre glosjö med rikligt av vattenpilört (bild 

14). I glosjön häckade åtminstone knipa. 

23

Bild 14. Glosjö vid Sälgrunds västra sida. 


• Området lämnas obebyggt och rekommenderas erhålla beteckningen 

MY/W/s i planeringen. 

• Skogsbruket i strandskogen bör utföras med varsam hand för att 

strandskogen och de biotoper som finns där skall få utvecklas i en relativt 

naturlig miljö. 

• Ingen verksamhet bör tillåtas som skulle försämra strandens naturliga 

utveckling. 

6.5 Svartstenen – Nätihagsgrynnan 

Svartstenen-Nätihagsgrynnan är ett antal mindre öar på Sälgrunds västra sida 

(figur 8, bild 16). Öarna utgör viktiga häckningsplatser för de sjö- och måsfåglar 

som häckar i ytterskärgården. Dessa öar hör också till Natura 2000 och FINNIBA 

områdena. Speciellt Nätihagsgrynnan hade sommaren 2005 häckande skratt- och 

fiskmås samt vigg. Inventeringstillfället gjordes under ett sådant läge under 

häckningen att störning blivit onödigt stor om man landstigit på ön. 

24

Bild 16. Nätihagsgrynnan är ett fågelskär med bl.a. häckande skrattmås och vigg. 


• Öarna torde falla inom ramen för gränserna för Natura 2000 området vid 

Sälgrund och torde erhålla beteckningen (Nat.) i planeringen. Vid behov 

kan det också råda landstigningsförbud på öarna under fåglarnas 

häckningstid. 

6.6 Granlundsberget (MY/(s), rekr.?) 

Granlundsberget är en mindre ö som nästan sitter ihop med Sälgrund via ett grunt 

stenigt område innanför (figur 8, bild 15). Ön består av stora kala klippor ut mot 

väster. Vegetationen är sparsam med lågvuxna vindpinade träd och sparsam 

undervegetation. Ön torde vara ett passande utflyktsmål sommartid för t.ex. 

simning. 

25

Bild 15. Granlundsberget vackra klippor 


• Granlundsberget bör lämnas obebyggt och rekommenderas erhålla 

beteckningen MY/(s) i planeringen pga. öns fina klippor och vackra läge i 

landskapet. 

• Berget torde passa som rekreationsområde under sommaren. 

6.7 Norrskatan öst (MY/(s)) 

Norrskatans östra sida är en längre sammanhängande sand/grusstrand med delvis 

vandrande dyner (figur 8, bild 17). Sandstranden växlar ofta utseende och format 

beroende på väder och vind. Dylika sandstränder är värdefulla och har en 

varierande flora. Tyvärr är delar av området inte i naturtillstånd eftersom man 

tagit bort växtligheten vid strandzonen för att få öppna sandstränder vid 

sommarstugorna. 

26

Bild 17. Längs den nordöstra stranden vid Norrskatan finns vackra sand- 

stenstränder. 


• Sanddynerna är vackra och relativt sällsynta i den österbottniska 

skärgården och rekommenderas erhålla beteckningen MY/W/(s) i 

planeringen. 

• Dyner i naturtillstånd är också en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen 

och en prioriterad naturtyp inom Natura 2000 nätverket. 

• Ingen verksamhet bör tillåtas på de områden som är i naturtillstånd som 

skulle försämra strandens naturliga utveckling. 

6.8 Rönnskärsbådan (MY/s, rekreation) 

Rönnskärsbådan är den sydvästliga spetsen på Eskö-Rönnskäret (figur 8, bild 18). 

Området består av kala vackra klippor med sparsamt med vegetation. Det går en 

väg till området och enligt tidigare planering inom Kaskö stad torde området vara 

reserverat för rekreation. I dagens läge rör sig relativt många människor i området, 

speciellt under högsommarkvällarna, för att njuta av utsikten och solnedgången. 

27

Tyvärr saknas ännu parkerings- och rastplatser i området med den påföljden att 

det parkeras och framförallt grillas var som helst. Grillandet på olika ställen leder 

till att klipporna förfulas och spricker. Även avsaknaden av sophantering leder till 

nedsmutsning av området. 

Bild 18. Rönnskärsbådan mot söder med den vackra klippstranden. 


• Områdets geologiska formation med vackra slipade klippor utgör en 

vacker helhet med storslagen vy mot väster. 

• I planeringen rekommenderas området erhålla beteckningen MY/s och 

lämnas obebyggt. 

• Området kan också reserveras för rekreation om parkerings- och 

rastplatser tydligt utmärks i området. 

6.9 Rönnskärsviken (W/MY/(s)) 

Rönnskärsviken är en grund vassvik med grävda kanaler och fladaliknande 

områden (figur 8, bild 19). Vassbältet är högvuxet och tätt med frodig 

28

strandvegetation. Området vetter mot söder och torde vara ett passande lekområde 

för gädda, mörtfisk och abborre. 

Bild 19. Rönnskärsviken består av delvis uppgrävda kanaler med höga vassbälten 

runt omkring. 


• Vassviken rekommenderas erhålla beteckningen W/MY/(s) i planeringen 

på grund av att viken torde vara en lekvik för fisk. 

• I området borde muddringar som försämrar fiskens möjligheter att leka i 

området vara förbjudna. 

29

Figur 9. Områden som kräver miljöhänsyn i planeringen inom den södra delen av 

undersökningsområdet. 

30

6.10 Ådskärsskatan (MY) 

Ådskärsskatan är den södra spetsen på fastlandet vid hamnområdet (figur 9, bild 

20). Udden består av kala klippor längst söderut för att sen övergå till mera 

barrträdsklädda hällmarker längre upp. Området är landskapsmässigt värdefullt 

och är det man ser innan man kommer in till Kaskö hamn. Området fungerar 

också som en skyddande skärm mot hamnområdet. Klipporna och skogen kunde 

vara passande områden för rekreation. 

Bild 20. Ådskärskatans östra sida med kala klippor och sjömärken. 


• Områdets yttersta del bör lämnas obebyggt medan den östra sidan kan 

bebyggas sparsamt. 

• Området kunde erhålla beteckningen MY i planeringen och kunde 

reserveras som rekreationsområde för stadens invånare. 

31

6.11 Trutgrund (Nat., SL alternativt MY/W/s) 

Trutgrund består av 8 mindre öar i den sydligaste delen av undersökningsområdet 

(figur 9, bild 21). De flesta öar är trädlösa, endast två av öarna har ett fåtal aspar, 

rönnar och någon tall. Öarna är väldigt välbebodda av trutar, främst gråtrut men 

även havs- och silltrut observerades. Vid inventeringstillfället i mitten av juni 

räknades inte antalet par på grund av det känsliga läget i häckningen. Området hör 

till både Natura 2000 och FINNIBA. 

Bild 21. Trutgrund gör skäl för namnet. 


• Trutgrund med tillhörande öar hör till Natura 2000, FINNIBA och 

rekommenderas erhålla beteckningen Nat., SL eller MY/W/s i planeringen. 

• Under fåglarnas häckningstid borde det råda landstigningsförbud på öarna. 

• Öarna är inte passande områden för rekreation och bör lämnas obebyggda 

(gäller främst de två största öarna). 

32

6.12 Trutgrundskobbarna (MY/s) 

Trutgrundskobbarna är den södra spetsen på en lite större ö norr om Trutgrund 

(figur 9, bild 22). Öns sydspets består av en kal klipphäll med sparsam vegetation. 

Bild 22. Trutgrundskobbarnas kala klippor. 


• Trutgrundskobbarna bör lämnas obebyggda och rekommenderas erhålla 

planebeteckningen MY/s i planeringen. 

6.13 Vackergrund (MY/W/s) 

Vackergrund är sydspetsen av fastlandet vid Bockholmen (figur 8, bild 23). 

Vackergrund består av ett långgrunt fladaliknande område med strandängar 

ovanför. Strandskogen består av tät frodig alskog. Eftersom stranden vetter mot 

söder, värms området snabbare upp och blir mera värdefullt för fisklek (gädda, 

abborre och mört) och som häckningsplats för änder och vadarfåglar. 

33

Bild 23. Fladan sedd från söder vid Vackergrund. 


• Vackergrunds ängs- och vattenområde är områden som bör bibehållas i 

naturtillstånd. 

• I planeringen rekommenderas området erhålla beteckningen MY/W/s. 

• Genom att området torde vara passande för fisklek är muddringar och 

andra förändringar i vattenområdet förbjudna enligt vattenlagen §15. 

6.14 Renskäret (MY/(s)) 

Renskärets östra sida består av höga och kala bergshällar med sparsamt med träd 

(figur 9, bild 24). Dylika obebyggda miljöer blir allt mera sällsynt i vår skärgård 

och kunde utnyttjas för rekreation. 

34

Bild 24. Renskärets klippor längs den östra stranden. 


• Renskärets östra klipphällar rekommenderas att lämna obebyggda och 

erhålla beteckningen MY i planeringen. 

• Renskäret är också landskapsmässigt värdefullt ut mot den öppna fjärden. 

6.15 Fattiggrund 

Fattiggrund är en långsmal udde, liknande Renskäret, men består av mera klippor 

och sammanhängande skog (figur 9, bild 25). Udden är granbeväxt men saknar i 

princip strandzon, för klipporna går rakt ner i vattnet. 

35

Bild 25. Fattiggrund med den ”tillfälliga” bastubyggnaden på pontoner. 


• Udden Fattiggrund lämnas obebyggd och rekommenderas erhålla 

beteckningen MY i planeringen. 

• Udden är också landskapsmässigt värdefull ut mot den öppna fjärden. 

6.16 Gropen (W/MY/s) 

Gropen är en intressant kanal som går mellan Getskäret och Bockholmen (figur 9, 

10, bild 26, 27). Kanelen torde vara farbar med t.ex. kanot men inte med 

utombordare. Kanalen är också väldigt fladaliknande med små grunda vikar och 

mindre strandängar. Vattenkvaliteten är troligen inte den bästa i kanalen eftersom 

området ligger nära utsläppet från pappersfabriken. Men trots närheten till 

fabriken är området troligen lekplats för gädda, abborre och mörtfiskar samt en 

viktig häckningsplats för andfåglar. Vid inventeringstillfället sågs både vigg-, 

tran- och knölsvanungar i Gropens norra del. De täta delvis vassbevuxna 

stränderna utgör bra skydd för fiskyngel och andungar. In i vikarna finns också 

36

frodiga alkärr och mindre strandängar. Området saknar idag sommarstugor längs 

med stränderna och rekommenderas lämna obebyggt. 

I den södra delen av området planeras en vägbank över till sommarstugorna på 

Getskäret. Vägbanken kommer att ha åtminstone två trummor för att vattnet skall 

kunna strömma fritt genom Gropen. En vägbank torde inte minska möjligheterna 

för fisk att ta sig in och leka i Gropen om trummornas öppning är tillräckligt stor. 

Vägbanken kommer inte heller att påverka landskapsbilden nämnvärt eftersom 

den delvis kommer bakom en mindre udde. 

Figur 10. Den fladaliknande kanalen Gropen mellan Getskäret och Bockholmen. 

(Vägbankens placering är under b26 över till Getskär) 

37

Bild 26. Gropens mynningsområde i söder där man planerar en vägförbindelse 

över till Getskäret. 

Bild 27. Gropen sedd från mynningen i norr. 

38


• Gropen är en viktig lek- och häckningsplats för fisk och andfågel. 

• Gropens stränder är idag obebyggda och kunde mycket väl lämnas 

obebyggda. 

• En vägbank med öppningar för vattenströmning i Gropens södra mynning 

6.17 Brännskog (MY) 

skulle inte försvåra fiskens lekvandring in om trummornas diameter är 

tillräckligt stor. Vägbanken skulle minska behovet att köra med motorbåt i 

området och på så sätt minska störningen inne i Gropen (Vissa 

sommarstugeägare ror i dag genom Gropen för att komma till sina stugor). 

Brännskog är ett grunt strandområde med högvuxen vass och älggräs längs 

kanterna (figur 9, bild 28). Viken vetter mot söder och är kanske ett område som 

olika fiskarter, framförallt gädda använder som lekområde. Påverkan från utloppet 

från fabrikerna är dock ganska stort med bl.a. förhöjda näringsvärden i vattnet. 

Områdets skyddade vassruggar är också passande häckningsplatser för olika 

andfåglar. 

Bild 28. Stranden vid Brännskog 

39


• Brännskog rekommenderas erhålla beteckningen MY/ W/(s) i planeringen 

på grund av att fisk lekar i viken och att strändernas vassruggar är ett 

passande skydd för andfåglar. 

6.18 Silvaviken (MY/(s)) 

Silvaviken är mynningsområdet till den bäck som kommer norrifrån (figur 9, 11 

och bild 29). 

Figur 11. Silvavikens inre del med tillhörande bäck (bild 29). 

Tyvärr har den nya hamnen delvis förstört det naturliga flödet i bäcken men ännu 

finns själva mynningsområdet kvar i något så när skick. Bäckens omgivande skog 

är lundartad alskog med högvuxet fältskikt med olika bräkenväxter och älggräs. 

40

Ut mot havet finns en liten kärrliknande ”bassäng” där vattnet samlas innan det 

rinner ut i havet. 

Bild 29. Bäcken norr om den lilla bron med lundartad alskog runtomkring. 


• Bäcken och mynningsområdet bör erhålla beteckningen MY /(s) i 

planeringen pga. den lundartade biotopen och mynningens kärrliknande 

struktur. 

• Skogsbruk i närheten av bäcken bör utföras varsamt och inte påverka 

områdets lundartade karaktär. 

6.19 Västerträsk (MY) 

Västerträsket har tidigare varit en viktig del av ett fuktigt och varierande 

sumpmarksliknande område som sträckt sig ända ner mot Hemträsket i öster och 

Silvaviken i söder (figur 12). Tyvärr är träsket idag delvis omgärdat av 

industriområden och den naturliga vattenströmningen genom området har 

förändrats. Trots förändringarna är träsket ett trevligt inslag vid hamnområdet med 

storväxta klibbalar längs kanterna och frodig vattenvegetation. Andfåglar och 

41

häger trivs vid träsket och med de övriga sjöarna utgör det ett trevligt inslag i 

landskapet. 

Figur 12. Västerträsk (nr 19) vid hamnområdets östra sida. 


• Träsket kunde bibehållas i nuvarande form och erhålla beteckningen MY i 

planeringen. 

42

• Träsket lämnas orört och vattenföringen till och från träsket bör 

säkerställas så att en passande vattennivå bibehålls. 

6.20 Torparvikmossen (MY/s) 

Torparvikmossen är en trevlig kärrliknande mosse mellan två åsar norr om 

Gropen (figur 13). 

Figur 13. Torparmossen(nr 20) som är belägen norr om Gropen (nr 16). 

43

Torparmossen är troligen en s.k. dödisgrop.(dvs. ett isblock har ”fastnat” på 

platsen och motverkat sedimenteringen av grus och sand i området. Sedan när 

isblocket smält har det blivit en grop som tidigare varit en liten sjö med hjälp av 

landhöjningen och försumpningen blivit en mosse.) Mossen får rikligt med 

ytvatten eftersom den är belägen nedanför ett berg. En ås i väster ringar in mossen 

så att den inte dräneras ut så lätt. Mossens flora består främst av olika starrarter, 

kråkklöver och tuvull. 

Bild 30. Torparvikmossen är troligen är en dödisgrop. 


• Torparvikmossen lämnas orörd och rekommenderas erhålla MY/s i 

planeringen pga. att den är helt i naturtillstånd och har en representativ 

flora. 

• Mossens läge i landskapet är också vackert. 

• Inga åtgärder som försämrar mossens naturliga vattentillförsel bör tillåtas. 

44

6.21 Kyrkparken (MY) 

Kyrkparken är en representativ del av den tidiga stadsplaneringen som gjordes av 

C J Cronstedt år 1767. Parken är idag en viktig oas i det rutnät som utgör 

stadskärnan. De stora tallarna är vackra och Kasköborna förstår att utnyttja 

området för rekreation. Speciellt barnfamiljer uppskattar den lugna miljön och 

lekområdet. Att vistas i parken en stund ger ett lugn som bara stora träd och 

naturen i sig kan ge. 

Figur 14. Kyrkparken (nr 21) och de tre andra områdena (nr 22, 23 och 24) som 

kräver miljöhänsyn inom själva stadsområdet. 

45


• Parken lämnas orörd och kan vid behov erhålla beteckningen MY i 

planeringen för att säkerställa att de miljömässiga aspekterna beaktas vid 

eventuella åtgärder i parken. 

• Parkens rekreationsvärde kunde höjas ännu mer med hjälp av flera bänkar 

och andra sittplatser. 

6.22 Kaskö nordöst (MY/(s)) 

Öster om grusplanen vid stadens nordöstra del finns ett mindre alkärr med stora 

klibb- och gråalar. Området sträcker sig längs med stranden ut mot udden (figur 

14, bild 31). Undervegetationen är frodig och högvuxen och består av hallon, 

rödblära och småträd som rönn och sälg. 

Bild 31. Alkärret längs med stranden mot nordöst. 

Sommaren 2005 häckade mindre hackspett i alkärret bredvid den stig som går 

genom området. Boet var beläget i en klibbal (bild 32). Den mindre hackspetten 

trivs i dylika miljöer av lundartad alskog längs stränder och är en viktig 

indikatorart för lundartad skog i Österbotten. 

46

Bild 32. Den mindre hackspettens bo i en klibbal bredvid stigen. 


• Området längs stranden rekommenderas erhålla beteckningen MY/(s) i 

planeringen pga. det lundartade alkärret och för att den mindre hackspetten 

häckade i området. 

• Vid eventuella gallringar eller avverkningar i området bör gamla och 

murkna träd lämnas kvar och ingen bebyggelse bör tillåtas. 

6.23 Sjöboudden – Kvarnskatan (MY, rekr) 

Området är beläget längst norrut inom Kaskö stad (figur 14). Området består av 

en gammal båthusmiljö med omkringliggande vacker sluttande ängsmiljö med 

gamla ställningar för fiskebragder (bild 33). Miljön är trevlig för båthusen, museet 

och ställningarna för fiskebragderna utgör en viktig helhet för området 

tillsammans med väderkvarnen (bild 34). Öster om området finns en fotbollsplan 

och skolbyggnader. Området är väl lämpat för rekreation. Området syns också bra 

när man kommer in till Kaskö från Närpeshållet och är därför viktigt som första 

intryck av staden. 

47

Bild 33. De gamla båthusen med ställningar för att torka fiskebragder. 

Bild 34. Väderkvarnen på kullen längst i norr. 

48


• Området rekommenderas erhålla MY i planeringen samt reserveras för 

rekreation. 

• Bebyggelsen på området bevaras och eventuella kompletteringar av 

6.24 Kapellet (MY) 

byggnadsbeståndet anpassas till omgivningen. 

Parken kring begravningsplanen och kapellet är en vacker miljö delvis omgärdad 

av en stenmurar (figur 14, bild 35). I dylika parker trivs ofta en liten annorlunda 

flora och fauna. Speciellt vissa fåglar som grön-, ärt- och törnsångare favorisera 

dylika miljöer kring begravningsplaner. Området övergår österut till en gammal 

gårdsmiljö med spår av gamla byggnader och öppna relativt torra ängar. 

Bild 35. Den vackra stenmuren kring begravningsplanen. 


• Området rekommenderas erhålla beteckningen MY i planeringen pga. den 

lummiga miljön och den gamla stenmuren. 

49

• Stenmuren lämnas orörd. 

• Eventuella nybyggnationer i området bör anpassas väl till landskapet. 

6.25 Dicksholmen (MY) 

Dicksholmen är en vacker långsträckt ö som syns när man kommer in från öster 

till Kaskö. Ön är belägen utanför pappersfabriken och påverkas av utsläpp och 

buller, trots det är ön väldigt vacker med gammal barrskog och mindre 

strandängar (figur 15). 

Figur 15. Dicksholmen öster om industriområdet. 


• Dicksholmen lämnas obebyggd och bör erhålla beteckningen MY i 

planeringen. 

50

7. Undersökningsområdet sett ur landskapsmässig synvinkel 

Kaskö stad är lite speciell sett ur landskapsmässig synvinkel. Genom att staden är 

belägen på en ö är infarterna begränsade till två broar i norr och öst om man inte 

beaktar sjövägen (figur 16). 

Första intrycket är väldigt viktigt när man närmare sig en plats, ett positivt 

intryck tar man med sig in till orten och intrycket lämnar kvar när man lämnar 

den. Tyvärr sker samma sak om man fått ett negativt intryck. 

När man anländer till Kaskö från norr och kommer upp på bron, (dvs. från 

Närpeshållet, A. I figur 16) är det första intrycket av Kaskö väldigt positivt. Man 

ser öppna vattenspeglar både mot väst- och östlig riktning, en trevlig 

campingmiljö och idrottsplan, skolarna samt den fina miljön kring väderkvarnen. 

Allt är positivt tills man kommer till den först korsningen vid skolområdet, då 

blir allt lite svårare (figur 16). Bl.a. dålig skyltning och farliga korsningar leder 

till problem. Här kunde vägbeskrivningar t.ex. museiområdet, torget och färjan 

göras tydligare för att underlätta att man hittar rätt. 

När man kommer från öster in till Kaskö kör man över ett flertal mindre öar 

förrän man kommer in till själva ön. Vyerna mot söder utöver Närpesfjärden vore 

väldigt vacker om det inte fabriksområdet skulle vara så framträdande i 

landskapet. När man kommer in till staden får man delvis det intrycket att 

hamnen och industriområdet är det viktigaste (se figur 16 lila cirkel). Skyltningen 

in mot själva stadskärnan är ganska dålig och det händer säkert att folk som är på 

väg till staden tar en sväng ut till hamnområdet först innan de hittar in till 

stadskärnan. Sommaren 2005 fanns dock väldigt vackra planteringar vid infarten 

till staden och det hade påbörjades vissa gallringar och slyröjningar invid den 

östra infarten. 

51

Figur 16. Infarterna till staden från norr/öster via landsvägen och söder/norr via 

sjövägen med öppna vyer(lila pilar), samt problemområden (lila cirklar). 

Den vackraste vägen att komma till Kaskö är nog sjövägen. Både söder – och 

norrifrån är vyerna öppna och vackra. Norrifrån ser man de gamla båthusen och 

väderkvarnen som sen övergår till den rutformade stadsindelningen. Söderifrån 

skymmer udden vid Ådskär delvis den stora industrihamnen och Sälgrunds östra 

sida är inte heller söndersplittrad av sommarstugor (se figur 16). När man 

52

kommer runt Ådskäret inser man hur stor hamnen är och hur viktig den är för 

staden. Den stora farleden in till Kaskö är så klart välutmärkt med remmare 

medan småbåtsfarleder mellan de olika öarna verkar vara väldigt dåligt skötta. 

Här kunde staden underlätta för folk som kommer utifrån med tydligare farleder 

för småbåtar. På så sätt kunde båtfolk lättare hitta in till Kaskö. 

8. Sammanfattning med rekommendationer 

Inom undersökningsområdet finns det 25 områden där miljöhänsyn bör beaktas i 

planeringen. Inom området finns tre delområden inom Natura 2000 nätverket som 

bör erhålla beteckningen Nat. Inget i planeringen bör försämra de orsaker som 

områdena är införlivade i Natura 2000 nätverket. I övrigt finns 22 delområden där 

miljöhänsyn (MY) bör beaktas i paneringen och en del av områdena kan också 

skyddas (/s, (s)) (se figur 17, tabell 1). 

Tabell 1. Sammanfattning av de 25 områden som kräver miljöhänsyn i 

planeringen. 

Nummer: Namn: Orsak: Förslag till planebeteckning: 

1 Spirberget natura, klippor,strand Nat, SL, luo, MY/W/s 

2 Sälgrund sydväst kala klippor MY/(s) 

3 Laxhamn sten/grusstrand MY/(s) 

4 Sälgrund väst strandäng,klippor MY/W/s 

5 Svartstenen mm natura, fågel Nat/ SL /MY/s 

6 Granlundsberget ö, klippor MY/(s),rekr? 

7 Norrskatan öst sten/grusstrand MY/W/(s) 

8 Rönnskärsbådan klippor,strandäng MY/s, rekreation 

9 Rönnskärssydvik grund vik, vass W/MY/(s) 

10 Ådskärsskatan klipphäll, landskap MY 

11 Trutgrund Natura, fågelskär Nat SL alt.MY/W/s 

12 Tunngrund sydspets klipphäll MY/s 

13 Vackergrund flada, fisk, äng MY/s 

14 Renskäret öst klippor MY /(s) 

15 Fattiggrund klippor MY 

16 Gropen sund,fisk,andfågel W/MY/s, lekomr 

17 Brännskog strand MY/W/(s) 

18 Silvaviken strandsumpäng MY/(s) 

19 Västerträsket fågel,klibbal MY 

20 Torparvikmossen mosse MY/s 

21 Kyrkparken stadspark MY 

53

22 Kaskö nordöst allund MY/(s) 

23 Kvarnskatan äng,bodmiljö (MY),rekreation 

24 Kapellet Gravpl.miljö MY 

25 Dicksholmen Gammal skog, str.äng MY 

Figur 17. Karta över Kaskö stads undersökningsområde (blå streckad linje), samt 

numrerade områden som kräver miljöhänsyn i planeringen (se bilaga för 

tydligare karta). 

Alla områden som erhållit någon form av miljöbeteckning är viktiga men 

Sälgrund och de sju hänsynskrävande områdena som finns på ön är kanske de 

viktigaste. 

54

Naturinventeringen är utförd enligt gällande lagstiftning och inga vidare 

utredningar torde vara nödvändiga. I ett senare skede av planeringen kan dock 

mindre punktinventeringar vara nödvändiga inom de skogs- och strandområden 

som stora industrifastigheter planeras eller i de områden som planeras för 

egnahemshus och sommarstugor. 

9. Litteratur 

Back, R-M. 2003: Kulturmiljöprogram för Kaskö. Kaskö stad. 26s. 

Finlands Lag II. 1997. S:t Michel 1997. 

Huttunen, A.& Pahtamaa T.2002: Luontoselvitykset yleis- ja 

asemakaavoissa. Pohjois-Pohjanmaan ympäristökeskus. Oulu 2002. 

Jarva, A 2005: Planering av strändernas markanvändning. 

Miljöministeriet. Edita Prima Ab, Helsingfors 2005. 176s. 

Laine, J. 1996: Suomalainen lintuopas. Gumerus Jyväskylä 1996. 

Leivo, M., Asanti, T., Koskimies, P., Lammi, E., Lampolahti, J., 

Mikkola-Roos, M. & Virolainen, E. 2002: Suomen tärkeät lintualueet 

FINIBA. BirdLife Suomen julkaisuja nro 4. Suomen graafiset palvelut, 

Kuopio. 142s. 

Meriluoto, M. & Soininen, T. 1998: Värdefulla livsmiljöer i 

skogsnaturen. Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio. Tavastehus 

1998. 191s. 

Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992: Den nordiska floran. Belgien 

1996. 696s. 

Nylund M. 1998: Naturinventering i Närpes och Kaskö 1997. Miljösektionen vid 

Närpes Hälsovårdscentral sk. 36s. 

Södersman, Tarja 2003: Luotoselvitykset ja luotovaikutuksen arvionti. 109 

Ympäristöopas, Vammala 2003 196s. 

55

Naturinventering av Kaskö stad sommaren 2005.

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?