En nationalrikEdom av hälsoskattEr” - Mittuniversitetet

svenbjörn kilander 

”En nationalrikEdom 

av hälsoskattEr” 

Jämtland och industrisamhället 1882–1910 

Gidlunds förlag

En nationalrikedom av hälsoskatter

Svenbjörn Kilander 

”En nationalrikedom av hälsoskatter” 

Om Jämtland och industrisamhället 1882–1910 

GidlundS förlaG

[Tryckortsuppgifter]

Innehåll 

Företal 7 

Inledning 9 

Problemet 9 

Regionen 11 

Kommunikationerna 14 

Utgångspunkterna 22 

Dispositionen 33 

Industrisamhället och (o)hälsan 35 

Den internationella diskussionen 35 

Den svenska diskussionen 39 

Neurastenin och samhället 43 

Staten, STF och turismen 

Om hälsans och svenskhetens marknadsföring 45 

Semester och ferier – för samhällets bästa 57 

Luftburen hälsa i fiktion och verklighet 63 

Jämtland och 1897 års jubileumsutställning 87 

”Hur mottaga vi främlingen?” 93 

Naturens modernisering 101 

Västra Jämtland och de immateriella resursernas 

exploatering 1882–1910 107 

Inledning 107 

Västra Jämtland som destination vid 1880-talets början 109 

Undersåkers kommun 111 

Åre kommun 118 

Mörsils kommun 168 

Västra Jämtland och industrisamhället 1882–1910. Om 

exploateringen av det nya Sveriges immateriella resurser 227 

Noter 249 

Källor och litteratur 301 

Förkortningar 315

Företal 

Upprinnelsen till den härmed framlagda studien är ett vykort. Det 

skickades från Storlien i västra Jämtland drygt tjugo år efter det att 

järnvägen mellan Sundsvall och Trondheim hade invigts. Avsändaren 

meddelade här kortfattat: ”Efter min vistelse här på Doktor 

Westerluns sanatorium Storlien började jag att gå efter två års 

sängliggande…”. 

Vykortet fann jag i en butik i Stockholm, som jag mera av en 

slump råkade passera. Till en början fångades jag främst av motivet, 

en pampig byggnad med Snasahögarna och Blåhammarfjället i 

fonden. Snart nog var det textmeddelandet som tog överhanden och 

vägrade lämna mig någon ro. Doktor Westerlund? Sanatorium? Börjat 

gå? Två års sängliggande? Vad var det egentligen fråga om? Hur 

ska meddelandet tolkas? I vilket sammanhang hör det hemma? 

Tack vare generösa forskningsanslag från Riksbankens Jubileumsfond 

har det varit möjligt att skriva denna bok, slutrapporten 

från forskningsprojektet ”Västjämtskt sekelskifte. En regions svar på 

industrialiserings- och moderniseringsprocessen”. Under arbetets 

gång har jag haft förmånen att diskutera idéer och texter med historiker 

runt om i landet, i Härnösand, Linköping och Uppsala, liksom 

i Finland vid både Åbo Akademi och Turun Yliopisto. Jag vill därvid 

särskilt tacka professor Maria Ågren i Uppsala, som var med från 

allra första början, och docent Taina Syrjämaa i Åbo, som också hon 

följt arbetet genom åren. Bland kollegor vid Mittuniversitetet riktas 

mitt tack i första hand till FK Erik Nydahl och FD Jonas Harvard. 

Den senare har med en aldrig sinande entusiasm tagit sig an textens 

form och innehåll men också i övrigt gjort livet så mycket lättare 

bland trilskande formuleringar och bångstyrigt källmaterial. 

Många är de privatpersoner i västra Jämtland som har bistått 

mig under arbetets gång. Tack, Christina Englund på Strandgården 

i Mörsil, för att jag fick utnyttja Nils Erik Strandbergs arkiv! Ett 

varmt tack också till Sten Pettersson i Ocke för att jag på ort och 

ställe fick gå igenom allt vad Olof Pettersson lämnat efter sig i form

av dagböcker och räkenskaper! Till framlidne Bengt Ocklind i Ocke 

går likaså ett varmt tack för all hjälp i samband med excerperingen 

av Jon Ocklinds efterlämnade papper. Tack också till Ewa Swartling, 

Östersund, som låtit mig ta del av en privat brevsamling. Och tack, 

Kurt Evensson i Mörsil, som med brinnande intresse för bygden och 

en ständig beredvillighet att bistå mig med allehanda råd och dåd 

varit mig till mycken både glädje och hjälp! 

Många är även de arkiv med tjänstemän som jag är stor tack 

skyldig. Här vill jag särskilt nämna Åre kommunarkiv i Järpen, där 

Christina Svärd avsevärt har bidragit till att underlätta arbetet vid 

de många besöken under arbetets första år. 

Avslutningsvis vill jag framföra ett samfällt tack till alla de studenter 

som under projekttiden valde att skriva sina uppsatser inom 

ramen för utbildningsprojektet ”Turismen i Västjämtland”. En av 

dessa, Britt Wallentin, förtjänar dock ett eget omnämnande som 

särskilt betydelsefull för mitt arbete. 

Boken tillägnas Johan, Anna och Vilhelm. 

Söderåsen, Offerdal i maj 2008 

Svenbjörn Kilander

Kapitel 1 

inledning 

Problemet 

Sekelskiftet 1900 var en tid av stark och snabb samhällsförändring 

i Sverige. En tung industrisektor hade skapats för produktion av 

järn, stål, trä och papper. Kommunikationerna hade revolutionerats 

genom bland annat byggandet av järnvägen, som inte bara länkade 

samman tidigare isolerade delar av landet med varandra utan också 

förde dessa närmare nationens kraftcentra. Härigenom kunde industrins 

varor raskt föras ut på nya marknader, och arbetskraft lätt 

röra sig mellan olika regioner. Arbetarklassen växte; den blev också 

mer homogen. Den formerade sig och ställde krav på samhälleligt 

inflytande, vilket bar frukt några år in på det nya seklet då den 

allmänna rösträtten genomfördes för hälften av den vuxna befolkningen. 

Staten engagerade sig alltmer aktivt i samhällsekonomin, 

och såg det allt oftare som sin uppgift att i och för tagande av sitt 

samhällsansvar träda in till den privata företagsamhetens förkovran 

– samhällshelheten krävde en intervenerande statsmakt. 

Denna tidsperiod kan ungefärligen avgränsas till åren 1880 till 

1930 och har teoretiskt betecknats som den organiserade kapitalismens 

epok. 1 Fasbeteckningen har haft stort inflytande, men också 

kritiserats. 2 Sålunda har man bland annat hävdat, att det svenska 

samhällets industriella karaktär kring år 1900 överdrivits. De agrara 

näringarna, har det hetat, och agrara intressen hade fortfarande 

ett mycket stort inflytande över staten och den förda politiken på 

nationell nivå. 3 

Ser man till antalet industriella företag eller till hur stor andel av 

befolkningen som sysselsattes inom fabrikerna så var landet fortfarande 

i högsta grad agrart en bra bit in på 1900-talet. I Jämtland 

utgjorde jordbruksbefolkningen hela 86 % av länets invånare år 1880, 

mot 67 % i hela riket. År 1920 hade Jämtlands siffra sjunkit till 67 %, 

men då låg rikets tal på 44 %. 4 Länet bibehöll således, trots väsentliga 

förändringar, en i jämförelse med nationen som helhet ålderdomlig 

och agrar prägel. Å andra sidan bör man framhålla, att syftet med

10 • InlednIng 

lanseringen av begreppet organiserad kapitalism inte var att säga 

något om industrisektorns kvantitativa betydelse kring sekelskiftet 

1900. Den gäller inte primärt antalet fabriksskorstenar utan om 

hur nya relationer mellan produktion, människor och stat sätter sin 

prägel på hela samhället – även de icke-industrialiserade näringarna 

och regionerna. Ser man det så, passar den svenska sekelskiftesstatens 

pro-agrara aktiviteter som t.ex. att förhindra emigration 

eller att gynna etableringen av småbruk väl in i bilden av den organiserade 

kapitalismens liberaldemokratiska interventionsstat. 6 

Dessutom är naturligtvis begreppet ”industrisamhälle” vidare än 

vad några av kritikerna har velat medge. Det är inte vare sig antalet 

fabriksarbetare eller fabriksbyggnader som avgör ett samhälles industriella 

status. Att detta inom sig länge rymde en rad spänningar 

och motsättningar, bland annat mellan industri- och jordbrukssektor, 

stad och land, ingår helt enkelt som en självklar del av den 

utvecklingsprocess som Sverige befann sig mitt uppe i från 1800talets 

mitt till 1900-talets första decennier. Förstår man den tidens 

jordromantiska diskurs och den svenska satsningen på egnahem i 

det tjugonde seklets början insatta i ett större sammanhang, blir 

dessa uttryck inte alls motpoler till industrisamhället utan snarare 

nödvändiga inslag i just detsamma. 

Men låter sig verkligen industrialiseringsprocessen på bästa sätt 

analyseras på nationell nivå? Förmår man att därigenom fånga det 

dynamiska spel som utgör drivkraften bakom industrisamhällets 

framväxt? Mitt svar på frågorna är ett givet nej. Industrialiseringen 

smetades inte ut över nationen i något jämntjockt täcke – det är inte 

varje m 2 , km 2 eller mil 2 som industrialiseras. Mot den bakgrunden 

torde mindre enheter som regioner, kommuner, byar och hushåll 

vara väl så tacksamma att analysera ur det här anlagda industrialiseringsperspektivet. 

7 

Vad hände sedan järnvägen slagit en bräsch in i västra Jämtland, 

ett i hög grad agrart område, inom vilket fjällmassiv som Sällsjöfjället, 

Åreskutan, Lunndörrsfjällen, Sylarna med Blåhammaren, 

Bunnerfjällen och Stenfjället var belägna? Hur svarade denna region 

på industrisamhällets och modernitetens anlopp? Och vad innebar 

det för området att industrialiseringen (i ordets snäva mening) kom 

av sig? Redan omkring år 1910 hade nämligen det mesta av förädlingen 

av regionens produkter flyttat utomläns sedan samtliga större 

sågverk i Västjämtland avvecklats. 8 Så låter sig den övergripande 

problemställningen fixeras.

InlednIng • 11 

Vid analysen av förändringen har det varit en både teoretisk och 

metodisk fördel att utvecklingen i regionen fick ett hastigt förlopp. 

Inom loppet av bara något decennium hade ett antal större industriella 

verk anlagts i området vid sidan av – och i en ömsesidig 

relation till – det dominerande agrara samhällets strukturer. Ytterligare 

några årtionden senare var flera av dessa redan nedlagda. 

Den analyserade utvecklingsprocessen är sålunda tidsmässigt och 

rumsligt väl avgränsad. Därmed erbjuds också möjligheter att studera 

en förändringsproblematik som i många andra delar av Sverige, 

där industrialiseringsprocessen var mer av kontinuerlig utveckling 

än av plötslig revolution, kan vara svårare att få grepp om. 9 

Regionen 

Mörsil, Undersåker och Åre, de tre i föreliggande undersökning 

aktuella kommunerna, trädde mot slutet av 1800-talet fram som 

en region, vilken skulle låta höra talas om sig också utanför Sveriges 

gränser. 10 Den kom att inta en alldeles särskild – för att inte 

säga unik – plats i det frambrytande svenska industrisamhället, 

som skilde ut den inte bara från övriga Jämtland utan också från 

Norrland och alla andra Sveriges land. Området kom att bli något 

av en ikon, en representant för det svenska industrisamhället med 

särskild lyskraft. 

I naturgeografiskt hänseende förenas de tre kommunerna av att 

de är belägna i västra Jämtlands fjällnära trakter, vilket kom att få en 

allt större betydelse för regionen i takt med att de industrialiserade 

delarna av landet flyttade fram sina positioner. En annan i sammanhanget 

betydelsefull gemensam nämnare utgörs av Indalsälven med 

biflöden, ett vattensystem som i samband med att skogens värde 

ökade dramatiskt mot slutet av 1800-talet fick allt större betydelse 

som en industrisamhällets naturliga transportled. 

I kulturgeografisk bemärkelse kommer Mörsils, Undersåkers och 

Åre kommuner tillsamman genom den år 1882 invigda järnvägen, 

den som satte regionen i direkt och snabb förbindelse inte bara med 

övriga Sverige och dess kraftcentra i öster och söder utan också 

med de isfria hamnarna på andra sidan kölen, Stjördal, Trondheim, 

Levanger och Steinkjer. Regionen var i mångt och mycket en frukt 

av att järnvägen trängt in i det tidigare orörda Västjämtlands kommuner.


Järnvägen och dess sträckning genom västra Jämtland har fått 

bilda utgångspunkt för undersökningen. I tiden avgränsas analysen 

bakåt av 1870-talet, det årtionde då planerna på en järnväg slutgiltigt 

formulerades och började omsättas i praktisk handling. 1910-talet 

betecknar likaså en given gräns framåt i tiden – drygt tre decennier 

efter järnvägens invigning hade mycket av dess kraftfält redan 

klingat av. Järnvägen har sålunda spelat en avgörande roll för undersökningens 

periodisering, järnvägen som i både bokstavlig och 

bildlig mening bör betraktas som det kanske yppersta tecknet på att 

en ny tid hade anlänt också till denna del av landet. 

Under 1800-talets två sista årtionden genomgick västra Jämtland 

en sannskyldig revolution. Olle Edqvist tvekar inte att tala om en 

skogsindustriell expansion utan motstycke i norra Sveriges inland, 

detta sedan ett femtontal större sågverk och en sulfitmassefabrik 

etablerats i järnvägens spår. 11 Järnvägen, den nya tidens transportled, 

bidrog tillsammans med naturens egna system till att göra skogsråvaran 

tillgänglig för snabbt växande träindustriers glupande aptit, 

särskilt i anslutning till Indalsälvens utlopp i de västernorrländska 

industriorterna. Men också i västra Jämtland fanns områden som 

genomsyrades av vad som närmast kan kallas för Klondykestämning. 

Ett talande tidens tecken är att under loppet av 20 år sprang en ny 

ort upp i anslutning till den massafabrik som anlades där Järpströmmen 

i närheten av järnvägsstationen förenas med Indalsälven. Med 

sina c:a 1 000 invånare blev Järpen några år in på det nya seklet befordrad 

till municipalsamhälle, vilket ytterligare understryker den 

snabba utvecklingstakten i denna del av den i övrigt agrart präglade 

Undersåkers kommun. 

Jordbruket 

Under 1800-talet spelade de agrara näringarna en helt avgörande 

roll för folkflertalets försörjning i Jämtland liksom i övriga Sverige. 

Betydande skillnader i hur arealerna utnyttjades kan emellertid iakttas, 

också i Jämtland. I den bördigare och ur odlingssynpunkt bättre 

lottade Storsjöbygden var odlingssäsongen allmänt sett längre än i 

de tre här aktuella kommunerna, som också företer olikheter inbördes. 

Den agrara ekonomin innebar att landsbygdens större och 

mindre enheter i huvudsak var självförsörjande; både produktion 

och konsumtion ägde rum inom det egna hushållet. Hanteringen


av kontanter var begränsad; byteshandeln dominerade före järnvägsepoken. 

Den brukade arealen utgjordes i huvudsak av ängsmark, som hölls 

för kreaturen. Den odlade jorden var däremot mycket begränsad. 

Boskapshållning var således grunden i de jämtländska bondehushållens 

ekonomi. Spannmålsodling var vid denna tid ett riskprojekt på 

regionens frostlänta tegar. Korn var i stort sett det enda i den vägen 

som förmådde stå emot naturens nycker. Slog skörden fel, som t.ex. 

vid det stora missväxtåret 1869, blev följderna katastrofala för både 

folk och fä, hushåll och kommun. 

1800-talets jordbruksteknologi erbjöd den fjällnära regionens 

bönder fäboddrift och myrslåtter. Om våren fördes kreaturen, korna 

och getterna, till de stundtals avlägset belägna fäbodvallarna i skogsland 

eller på fjällsluttningar. Det var också där som mjölken vidareförädlades 

till ost och smör. Den gängse arbetsdelningen mellan 

könen visade kvinnorna till fäbodarna för hanteringen av dessa gårdens 

produkter. Männen hölls under sommaren däremot hemma 

för insamling av kreaturens foder inför bistra vintrars verklighet. 

Tillgången på foder under höst, vinter och stora delar av våren var 

helt och hållet avgörande för kreatursbesättningens överlevnad till 

nästa senvår. 

Skogen 

Skogen tillhandahöll såväl bete åt kreaturen som ved och virke åt 

bonden. Hushållet utnyttjade dessutom skogsmarkerna för jakt och 

bärplockning. Huså bruk, med stora arealer i främst Kall men också 

i Åre, slukade stora mängder ved till kolningen. Redan år 186 hade 

skogen i närområdet plundrats till den grad att koks fick ersätta 

träkol som bränsle i ugnarna. 

Den yngre avvittringen, som påbörjades i början av 1800-talet, 

hade som målsättning att ett hemman skulle kunna föda ett bondehushåll 

och, som en direkt konsekvens därav, kunna erlägga skatt 

till staten. Att socknarna därigenom torde ha sluppit undan en hel 

del kostnader för bestridande av omsorgen om de fattiga, torde ha 

varit känt också i samtiden. För Jämtlands del stadgades att 1 00 

ha skog kunde tilldelas ett hemman om ett mantal. Ytterligare ett 

syfte med denna avvittring var att gränserna mellan statens mark 

och de enskildas arealer reglerades. Avvittringens mera betydande 

ekonomiska konsekvenser skulle dock låta vänta på sig till slutet av


det nittonde århundradet, när skogen i regionen fick ett värde som 

vida översteg den lokala marknadens pris. 

Industrin 

Den största industriella anläggningen i västra Jämtland i mitten av 

1800-talet var Gustafs- och Carlbergs kopparverk, senare Huså bruk, 

norr om det här aktuella undersökningsområdet i Kalls socken. 

Huså bruks skogsarealer i Kalls, Åre och Undersåkers kommuner 

var betydande, också med norrländska mått mätt. Och de skulle bli 

ännu större i samband med den yngre avvittringen. Före järnvägen 

utnyttjades de i huvudsak till produktion av träkol, varvid de närmast 

liggande skogarna brandskattades på ett sätt som väl närmast 

för tanken till rovdrift, i all synnerhet som området kännetecknas 

av låg bonitet. Det faktum att aktiv skogsvård i form av t.ex. nyplantering 

inte förekom i någon större utsträckning vid denna tid, 

förstärker intrycket av rovdrift. 

Av andra industriella verk i västra Jämtland fanns före järnvägen 

blott ett mindre antal. Täljstensbrottet i Handöl nära norska gränsen 

är ett exempel. Nödåret 1869 såldes rörelsen, som ägdes av bönderna 

på trakten, till ett konsortium i Östersund. Ett aktiebolag bildades 

och verksamheten expanderade. I Mörsils socken fanns Äggforsverket, 

beläget vid forsen med samma namn vid Indalsälven. Efter 

att redan år 181 ha börjat som ett sågverk, som tog kraft ur forsen, 

fanns där strax efter 1800-talets mitt kvarn, sågverk och vadmalsstamp. 

Härtill kan läggas ett antal bysågar, en vid Semlaån i Mörsil, 

två i Undersåker och en i Åre sockens Enafors. Bortsett från ett antal 

enklare sågverk i flera av regionens byar med tillgång till vattenkraft 

torde redovisningen av regionens icke-agrara produktionsenheter 

före järnvägsepoken därmed vara komplett. 

Kommunikationerna 

Tiden före järnvägen 

Före järnvägens ankomst till regionen var häst och vagn/släde de 

egentligen enda möjligheterna att landvägen transportera varor, 

kortare sträckors klövjning undantagen. Under årets isfria perioder 

tillkom naturligtvis sjöväga befordran av människor och gods. Dock


kunde knappast några större kvantiteter transporteras vare sig på 

det ena eller andra sättet, åtminstone inte i beaktande av vad som 

komma skulle efter järnhästens entré. Den s.k. Karl Johan-vägen 

mellan Östersund och Trondheim hade visserligen funnits allt sedan 

1800-talets början, men transportledens kondition lämnade allt 

övrigt att önska. Några tyngre transporter var den heller knappast 

lämpad för. 

Trafikbolaget Jemtlands Kommunikations AB bildades år 18 7. 

Syftet var att etablera ett transportsystem mellan Atlantkustens 

Levanger, västra Jämtlands närmaste hamn, över Bräcke i sydöstra 

Jämtland med förbindelse till Bottenhavets Sundsvall för vidare 

befordran till mera avlägsna marknader. Revsundssjön, Storsjön, 

Kallsjön och Anjan trafikerades av ångbåtar; däremellan sköttes 

befraktningen med hästskjutsar. Bolaget drabbades dock snart av 

ekonomiska problem och försattes i konkurs redan 10 år senare. 

Före järnvägens epok var trafiken till lands den svagaste länken 

i den kapitalistiska processen av frigörelse från den organiska naturens 

skrankor. Orsaken var helt enkelt att den animaliska energi 

på vilken landtrafiken baserades inte kunde stegras utöver en viss 

– och förhållandevis låg – nivå. 12 De undermåliga förbindelserna 

försvårade böndernas möjligheter till både avsättning för sina produkter 

och införsel av varor. Som det nu var inskränktes avsättningsområdena 

till regionen på andra sidan kölen, Tröndelag, och Östersund- 

och Bräckeregionerna med förbindelser med handelscentra 

vid Bottenhavskusten för eventuell vidare transport söderut. 

När kommunikationslederna snabbt byggdes ut runt om i landet 

från seklets mitt – västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg, 

Östersjö och Västerhav, stod färdig redan 1862, d.v.s. 20 år innan 

mellanriksbanan mellan Bottenhavet och Atlanten invigdes i Storlien 

sommaren 1882 – kom Jämtland att framstå som relativt sett alltmer 

isolerat, utan direkt tillgång till de stora nationella och internationella 

marknaderna som det var. Den år 1863 invigda telegraflinjen, en 

”bibana” från Sundsvall, drabbades av ständiga avbrott. Jämfört med 

grannlänet i öster med sina naturliga transportleder i norr, söder och 

öster var Jämtland tvivellöst det mindre gynnade av de två. 

Järnvägsepoken 

Det sena 1860-talets nödår med ett minst sagt prekärt försörjningsläge 

pekade på det inländska jordbrukets sårbarhet. Situationen i


Jämtland blev knappast bättre av att det jämtländska kommunikationsbolag 

som drev kombinerade landsvägs- och sjötransporter från 

Bräcke till Melen i nordvästra Kall invid gränsen mot Norge hade 

gjort konkurs år 1867. Visserligen kunde båtarna avyttras till olika 

intressenter, som fortsatte trafiken. Men de organiserade transporterna 

till lands upphörde. Och åter såg man sig i Jämtland hänvisad 

till forbönders vintertida transporter. Det är mot den bakgrunden 

som man bör betrakta diskussionerna om en järnvägsförbindelse 

med övriga landet. Nu måste kommunikationsproblemet få sin lösning, 

annars riskerade Jämtland att hopplöst hamna på efterkälken, 

menade man i länet. 13 

Styrelsen över statens järnvägsbyggnader, SJB, hade redan år 1867 

diskuterat en tvärbana mellan Atlantens Trondheim och Bottenhavets 

Sundsvall. Ledande aktörer i Västernorrlands och Jämtlands 

län omfattade snart planerna med stor entusiasm. SJB påbörjade 

undersökningar för en nordlig stambana mellan Storvik, en dryg mil 

väster om Sandviken, och Torpshammar i Medelpad. Banan tänktes 

ansluta till tvärbanan Sundsvall–Trondheim över Jämtland. I maj 

1876 fattade riksdagen det slutgiltiga beslutet om banan och dess 

sträckning. Linjen mellan Meråker på norska sidan och Näskott vid 

Storsjöns strand via Storlien och söder om Åreskutan fastslogs på 

ett tidigt stadium, bland annat med riksdagsmannen Gunnar Eriksson 

i Mörviken, Åre, som tillskyndare. Lång och hård blev däremot 

striden om dels banans dragning norr om Ljusdal, dels tvärbanans 

sträckning väster om Torpshammar in mot Jämtland. Två huvudalternativ 

utkristalliserades efter hand, en led via Östersund och 

en norr om staden. Enligt det senare alternativet skulle den ännu 

sovande staden vid Storsjöns strand knytas till järnvägsnätet med en 

bibanas hjälp. Uppenbart är att skogsindustrins talesmän önskade 

den förra sträckningen, främst med hänvisning till att tillgången på 

god skog var bättre där än invid en nordlig bansträckning. På denna 

sida i striden fanns t.ex. Severin Axell, trävaruexportör och framträdande 

gestalt i Sundsvallsregionen. På motsatta sidan märks den 

jämtländske riksdagsmannen Hans Andersson i Bringåsen, som med 

emfas hävdade att en järnväg skulle inverka menligt på Östersunds 

utveckling. 

Arbetet på den svenska sidan påbörjades i Ytterån år 187 . Redan 

året därpå sjöd bygden av aktivitet, till stora delar präglad av de 

tusentals arbetare som under sommaren bröt mark och förberedde 

regionen för den moderna erans ankomst. År 1879 stod Meråkers-

△ 

Är det fjället eller 

järnvägen som är 

vykortsfotografens 

huvudmotiv? 

Foto: N J Carlsson, 

Mörsil 


banan färdig, den sträcka som förband Atlantkusten med svenska 

gränsen vid våra dagars Storlien. Två år senare, år 1881, öppnades 

trafiken mellan Trångsviken vid Storsjöns nordöstra strand och 

Norge. Med ångbåt från Östersund till Trångsviken kunde nu både 

varor och människor transporteras till och från den jämtländska 

huvudstaden på ett sätt som aldrig någonsin tillförne varit möjligt. 

Banarbetet i öster påbörjades norr om medelpadska Torpshammar 

år 1876. Redan på hösten tre år senare, år 1879, anlände det första 

ordinarie tåget till Östersund. Två år därpå, när stambanan mellan 

Ljusdal och Ånge öppnats för trafik, fick Östersund järnvägsförbindelse 

också med Stockholm. 

I samband med järnvägens invigning år 1879 hälsade Agathon 

Burman, Östersunds-Postens redaktör, en ny tid för Jämtland välkommen, 

”en förändring i dess lifswillkor, sådan våra fjellomkransade 

bygder icke upplefwat allt sedan de lades under Sveriges krona”. 

Förbindelsen med Sundsvall var, fortsatte han, ”en länk fogad till den 

kedja, som skall omge och i sannaste bemerkelse införlifwa wår provins 

med det öfwriga Sverige och äfwen med wårt brödrafolk.” 14 

Men inte ens den framsynte Burman torde ha kunnat ana den 

därpå följande utvecklingen. Jämtlands enda stad kom att få uppleva


ett aldrig tidigare skådat uppsving. Nya människor vällde in från 

landets alla delar i en till synes aldrig sinande ström. Också representanter 

för främmande länders kulturer sökte sig dit: Östersund 

kom mot 1800-talets slut att i förhållande till sin folkmängd hysa 

den största judiska befolkningen i landet. Trots att gruppen valde 

att behålla mycket av sin särart, integrerades också dessa nya jämtar 

smidigt under stadens ”Sturm-und-Drang”-period. 1 

Tre år senare, på sommaren 1882, var det dags för nästa stora händelse 

i Jämtland när med högstämd pompa och bombastisk rojalism 

Oscar II invigde den järnväg som band samman de västra delarna av 

Jämtland med övriga Sverige. Med utvecklingen i Östersund i färskt 

minne var de förhoppningar som nu knöts till järnvägen och dess 

utvecklande kraft storartade. 

Den 21 juli, dagen före invigningshögtidligheterna i Storlien, hade 

ett lysande följe med Konungen i spetsen anlänt till Östersund. Här 

fanns också kronprins Gustav, storhertigen av Sachsen-Weimar, 

Carl Alexander, hertigarna av Gotland, Västergötland och Närke 

tillsammans med de svenska och norska statsministrarna Posse 

respektive Kjerulf, statsråd, presidenter, landshövdingar, generaldirektörer 

samt ”åtskillige utsändte professorer m.fl.”. Allt som allt 

var det fråga om cirka 3 0 personer. 16 Det två lokomotiv starka och 

30 vagnar långa festtåget anlände till Storlien kl. 1 .11 den 22 juli. 

Konungens vältalighet firade nya triumfer; man drack varandra till; 

svenska folket hurrade. Det var i ”jubelfesternas tidevarv”. 17 

Siktet var inställt på framtiden i Majestätets invigningstal. I 

hans anförande kontrasterades det forna Jämtland, ”afskildt från 

den öfriga verlden” och med ”sina djupa skogars skatter multnande”, 

med visionernas framtida Jämtland. För inte så länge sedan, inledde 

Oscar, ”wisade blott renhjordarnas klöfwar spåren öfwer fjällens 

drifwor, och menniskofot kunde endast försigtigt och långsamt, 

men äfwen då ej sällan med fara, följa dem efter”. Men den svenska 

ingenjörskonsten, personifierad av den ”snillrike järnvägsbyggaren 

[som] höjde sin trollstav”, betvingade naturens krafter, varvid ”vågorna 

veko, mossar och kärr buro, höjderna jemnades, skogarnes 

täckelser föllo och sjelfva Sevebergets mångtusenåra murar remnade”. 

Metaforen med järnvägen som hävstång för ett stundande 

materiellt uppsving beledsagades av järnvägen som symbol för att 

de norska och svenska folken nu knutits närmare varandra, ännu 

ett föreningsband två bröder emellan. ”Endast splitets och tvedrägtens 

demoner skola bindas af dessa stålband och krossas under den


framilande ångvagnens mäktiga hjul”, siade Oscar mot slutet av sitt 

anförande. 18 

Från mellanriksbanans östligaste utpost kombinerades också 

hyllningen till brödrafolkens närmande med bilden av järnvägen 

som hävstång för både materiellt och kulturellt framåtskridande. 

Sålunda skaldade signaturen ”J.M.O.” i Sundsvalls-Posten med anledning 

av järnvägens officiella invigning: 

Och framtiden hwilar 

på ånghästens rygg 

där rastlös han ilar 

så ifrig och trygg 

(…) 

Kultur har han satt 

och krafter han wäcker 

ej medvetna än 

och hatet han släcker 

och owän till wän 

han närmar och sluter 

der framåt han går: 

förbrödningen skjuter 

sin kropp i hans spår. 

(…) 

Och rörliga lifwet 

sin blomma slår ut, 

der lokomotivet 

får skynda förut, 

ty medan det hastar 

– så tala ju rön – 

likt gnistor det kastar 

otaliga frön 

omkring sig, som bäras 

än hit och än dit 

och skyddas och näras 

af ånghästens flit. 

Till glädje och fromma 

för stad och för bygd. 

(…) 

Må Norrland bli ett hem, der hemmets blommor knoppas, 

Må hwarje fredens wärf sitt hägn af frihet njuta 

Och hwarje ädel strid med seger sluta.” 19 

Skaldestycket andas framtidstro, optimism och tacksamhet över att 

västerhav och österhav nu förenats, att bröderna på ömse sidor om 

Kölen med lokomotivets hjälp knutits än fastare samman. Kultur och 

odling skulle följa i ånghästens spår, flit och endräkt likaså.


Tydligast är de förhoppningar som knöts till den ekonomiska 

utvecklingen i Jämtland, särskilt dess västra delar. Järnvägen skulle 

sprida välstånd, i materiellt likaväl som i andligt avseende, varhelst 

den uppträdde, i stad och på land. Nu hade turen kommit till Jämtland 

och dess eftersatta västra delar: ”så träd då fram, du Norrlands 

glömda bygd, och visa nu de nordiskt friska dragen, och möt med 

tillförsigt och mod och dygd den hoppfullt ljusa framtidsdagen”. 20 

Ett givet avstånd i rummet, vars övervinnande i det gamla forbondesystemets 

epok krävde ett betydande mått av res- eller transporttid, 

kunde i ett slag bemäktigas på en bråkdel av den tiden sedan 

järnvägsförbindelsen från kust till kust väl hade öppnats. Eller annorlunda 

uttryckt: på samma tid kunde efter järnvägens ankomst 

tillryggaläggas de gamla rumsliga distanserna flera gånger om. Ur ett 

trafikekonomiskt perspektiv är detta detsamma som en minskning 

av rummet. Därigenom fördes de västra delarna av Jämtland på mer 

än ett sätt närmare industrisamhällets kraftcentra – samtidigt som 

industrisamhället kom närmare västra Jämtland. Förändringen av 

sambandet mellan nationens ekonomiska, administrativa och politiska 

centrum och den här aktuella regionen framstår omvänt som 

en utvidgning av centrumet. En konsekvens av kommunikationsnätets 

utbyggnad blev därmed att nationen/centrum kunde knyta 

regionerna/periferin hårdare till sig. 21 

Den första landshövdingeberättelsen efter järnvägens ibruktagande 

präglas av de närmast euforiska stämningarna från den 

högtidliga invigningen i juli 1882 då Majestätet, hans befallningshavande 

och vanliga, dödliga undersåtar i form av journalister och 

andra tycktes tävla om vem som målade framtiden i de ljusaste 

färgerna. 

När järnvägen öppnades för trafik förändrades villkoren drastiskt 

för befolkningen i området, kunde landshövdingen, friherre 

John Ericsson, belåtet konstatera. Tydligast kunde detta iakttas 

inom jordbruket, en i Västjämtland före järnvägsepoken eftersatt 

näringsgren. Tidigare hade, menade han, alltför många i regionen 

ensidigt inriktat sig på skogsbruk och handel – till jordbrukets 

förfång. De usla kommunikationerna hade då också tvingat fram 

odling av mera frostkänsliga sädesslag vid sidan av kornet. Slog 

skörden fel, vilket den alltför ofta gjorde, tvingades man till forbönders 

både kostsamma och tidskrävande transporter. I ett enda slag 

förändrades därför förutsättningarna för bedrivande av jordbruk


när järnvägen nådde denna del av länet. Redan de första åren efter 

järnhästarnas entré hade jordbruket gått framåt, en direkt följd av 

att regionen fått snabba förbindelser med sädesproducerande orter, 

varför man nu slapp forcera sädesodling. Förr, fortsatte Ericsson, 

hade varje tunna spannmål som skulle tillföras utifrån, d.v.s. närmast 

från Sundsvall, krävt en betalning åt forbonden för 19 mil. 

Därutöver behövdes en ny transport på mellan 6 och 10 mil för att 

komma till västra Jämtlands Mörsil, Undersåker och Åre. Den nya 

järnvägsförbindelsen hade tvärt gjort slut på dessa prisförhöjande 

missförhållanden, där forbönderna stoppade fickorna fulla. Spannmålen 

kostade nu inte mer i Jämtland än i de sädesproducerande 

regionerna, med tillägg naturligtvis för den jämförelsevis billiga 

frakten per järnväg. 22 

Med järnvägens ankomst och jordbrukets effektivisering följde 

också en annan betydelsefull förändring – förutsättningarna för den 

för västra Jämtlands utveckling hämmande forbondehandeln minskade 

drastiskt. Järnvägens ankomst återverkade således direkt på 

den sociala strukturen i regionen. Kungl. Maj:ts Befallningshavande 

ger sin positiva syn på de ljusare tiderna: järnvägsförbindelsen hade 

befordrat jordbruket också indirekt genom att den gjort forbönderna 

– ”stora skaror af folk och hästar, som lågo på vägarne” – överflödiga. 

Från länsstyrelsens horisont var det ingen hejd på kritiken mot 

det gamla forbondesystemet. De byar utmed vägen ”som särskildt 

voro forbondskolonier, voro i ett eländigt tillstånd både till hus och 

odling”. Allt vanvårdades för att ”förvärfva en odryg penning genom 

körslor”, konkluderade landshövdingen. 23 

Om kritiken var hård mot forbondesystemet, som enligt den nya 

tidens sätt att se på tingen alltför länge lagt sin kvävande hand över 

regionen och dess människor, var tilltron till järnvägens frälsande 

kraft så mycket större. Redan något år efter järnvägens ankomst 

kunde betydande förbättringar skönjas: byarna längs järnvägen gick 

framåt på ett i ögonen fallande sätt. Gamla omålade ruckel, som 

representerade manhus och uthus, ersattes successivt av ”nybyggda 

beqväma och prydliga bostäder och ekonomibyggnader, jorden egnas 

omsorg och odlingar ser man öfverallt”. 

Dock; det var inte enbart till områdets – och därmed hela länets 

– förkovran genom jordbruket, som man satte sitt hopp sedan 

västra Jämtland kopplats upp till den nya tidens kommunikationsnät. 

Under 1800-talets två sista decennier närde man drömmar om 

en storartad industriell uppblomstring, tydligt uttryckta i samband


med invigningsceremonin i Storlien år 1882. Och man skulle bli till 

vissa delar sannspådd, åtminstone för en tid. 

På fabriker var länet fattigt, konstaterades i ämbetsberättelsen för 

perioden 1881–188 . Men också här sågs järnvägen som frälsaren. 

Sågar och mer eller mindre förädlande industriella verk började 

visserligen anläggas här och där utmed järnvägen, hette det fortsättningsvis 

följt av förhoppning om att snickeri- och pappersmassefabriker 

och liknande industriell verksamhet kunde etableras. 24 

Den nu påbörjade omvandlingen av de jämtländska byarna längs 

järnvägen i västra Jämtland kännetecknas sålunda dels av ett uppbrytande 

av den rumsliga slutenheten, dels av uppkomsten av specialiserade 

områden – båda på ett allmänt plan ett resultat av den 

industriella revolutionen i allmänhet och av järnvägens transportrevolution 

i synnerhet. 2 

Utgångspunkterna 

Modernisering och modernitet 

Sociologen Anthony Giddens talar om ”modernitet” i en mycket 

generell mening; modernitetens samhälle blir för honom ungefär 

detsamma som det industrialiserade samhället. Centrala i sammanhanget 

är de sociala relationer som vilar på utnyttjandet av 

energikällor och maskiner inom produktionsprocesserna. I denna 

mening är industrialismen en av modernitetens bärande delar. En 

annan modernitetens dimension är kapitalismen, ett system av varuproduktion 

som både involverar konkurrerande produktmarknader 

och arbetskraftens förvandling till en vara. 26 

Moderniteten skapar specifika sociala former bland vilka nationalstaten 

är den mest framträdande, hävdar Giddens. Ett annat 

generellt modernitetens drag är den allt större betydelse som 

tillmäts organisationer och organisering, särskilt med avseende på 

den reglerade kontrollen av sociala relationer över oändliga avstånd 

i tid och rum. Denna uttrycks genom tre huvudelement eller elementkombinationer: 

åtskiljandet av tid och rum, urbäddningen av 

sociala institutioner samt den institutionella reflexiviteten. Sammantaget 

innebär detta för det första att synen på relationen mellan 

nutid, dåtid och framtid förändras – i ett förmodernt socialt 

sammanhang hade tiden och rummet knutits till varandra genom


platsens belägenhet. När moderniteten slog igenom och fick fäste 

reducerades betydelsen av den fysiska mötesplatsen kraftigt. Den 

moderna sociala organiseringen förutsätter nämligen möjligheten 

av en exakt koordinering av handlingar utförda av en mängd människor 

som i fysisk bemärkelse inte befinner sig på samma ställe. 27 

För det andra förutsätter moderniteten en ”urbäddning” av sociala 

institutioner, eller att relationer i samhället kan lyftas ut ur lokala 

kontexter och åter aktiveras över obegränsade avstånd i tidrummet. 

Giddens pekar för det tredje på den i sammanhanget viktiga modernitetens 

reflexivitet, d.v.s. att den moderna världen kännetecknas av 

ständiga revisioner mot bakgrunden av att ny information och ny 

kunskap produceras allt snabbare. Revisioner av liknande slag kunde 

äga rum också i den gamla världen, men en fundamental skillnad är 

att de i modernitetens samhälle inte är tillfälliga i förhållande till de 

moderna institutionerna, utan konstituerande för dem. 28 

Globaliserande tendenser, ett annat modernitetens karaktäristikum, 

är inbyggda i de i det föregående nämnda dynamiska processerna, 

som alla förutsätter egenskaper som kan förklara det moderna 

sociala livets karaktär i mötet med traditionellt etablerade praktiker. 

Begreppet globalisering kan bäst förstås som ett uttryck för aspekter 

av tidrummets uttänjning. Globaliseringen handlar om hur sociala 

händelser och relationer kan sammanflätas med lokala kontexter 

oavsett avstånd i rummet. Precis som de andra processerna måste 

globaliseringen förstås som ett dialektiskt fenomen, där händelser i 

ena änden ofta skapar divergerande eller rent av motsatta händelser 

i andra änden. Därmed är Giddens inne på en av de bärande teserna 

i sitt resonemang – dialektiken mellan det lokala och det globala. 29 

Globaliseringen innebär nämligen bland mycket annat, att ingen kan 

”hoppa av” de omvandlingar som moderniteten – och den bakomliggande 

processen – skapat. Därmed också sagt, att många aspekter 

av de moderna institutionerna påverkar människor som bor i mer 

traditionella, av moderniteten på sin höjd indirekt påverkade miljöer 

utanför de mest utvecklade delarna av världen. 30 

Hur bör då västra Jämtlands förändring förstås ur ett giddenskt 

perspektiv? Och hur kan utvecklingen under perioden 1880–1914 

i Mörsils, Undersåkers och Åre socknar relateras till moderniteten 

och dess ankomst till regionen? 

Vid sidan av att tilldela Giddens resonemang en betydande roll 

när det gäller både förståelse och förklaring, har jag valt att betrakta


de giddenska modernitetstankarna som ett heuristiskt instrument. 

Överfört på den här aktuella problematiken och inför operationaliseringen 

kan bärande delar av hans resonemang integreras i min 

analys enligt följande. 

Den industrialiserade världen fick sitt definitiva genombrott i västra 

Jämtland med järnvägen, detta modernitetens kanske yppersta 

tecken och tydligaste symbol. Ett annat modernitetens särdrag är 

som redan anförts kapitalismen. Även om det här aktuella området 

redan tidigare var en del av ett industrikapitalistiskt ekonomiskt 

system, drogs det under 1880-talet in i det moderna projektet på 

ett näst intill brutalt sätt samma dag som järnvägen öppnades för 

trafik. Det var då som regionen på allvar integrerades i den industrikapitalistiska 

samhällsgemenskapen. I Västjämtlands förmoderna 

samhällsstruktur, där både produktion och konsumtion i stor utsträckning 

utgick från hushållet, fanns för lokalsamhället avgörande 

sociala och ekonomiska relationer inom byn och socknen. Dessa 

utmanades på allvar av modernitetens segertåg. Därmed alltså sagt, 

att det i järnvägens spår följde också direkta hot mot lokalsamhällets 

bärande ekonomiska och sociala strukturer. 

Att moderniteten skapar vissa specifika sociala former, bland 

vilka nationalstaten är den mest framträdande, har likaså betonats 

i det föregående. Självklart är den svenska nationalstaten äldre än 

mellanriksbanan. Men delar av vårt land, som t.ex. den här aktuella 

regionen, kan knappast anses ha varit sammanlänkade med eller 

inordnade i den svenska nationen annat än i formell, administrativ 

mening förrän mot slutet av det nittonde århundradet. Idéhistorikern 

Gunnar Eriksson har i en undersökning lyft fram den intensiva 

jakten på råvaror, som under 1800-talets andra hälft yttrade sig i en 

inventering av nationens materiella tillgångar. 31 I detta sammanhang 

blev varje landskap av intresse för nationens ekonomiska framåtskridande. 

Med järnvägen skulle sedan de Norrlands ”slumrande 

millioner” som rymdes inom landskapet Jämtland tas till vara för exploatering. 

Därigenom kunde det organiskt ordnas in i den svenska 

nationen och göras till en självklar del av Sverige på samma gång 

som Sverige kunde representeras i landskapets alla delar, även de 

fjällnära västra. Likaså på en ideologisk analysnivå är nationalstat 

och integration – föreställningen om att Sverige var ett – av stor 

betydelse. Inte minst uttrycks dessa ting i samband med skapandet 

av en ny nationell identitet, en som bättre passade den tid som Eric 

J. Hobsbawm benämner ”imperiernas tidsålder”. 32


Giddens resonemang om det i sammanhanget centrala begreppet 

”globalisering”, som bäst kan förstås som ett uttryck för fundamentala 

aspekter av tidrummets uttänjning, bör också det lyftas 

fram inför operationaliseringen. Globaliseringen handlar om hur 

sociala händelser och relationer ”på avstånd” sammanflätas med 

lokala kontexter. Man måste förstå modernitetens globala spridning 

i ständig relation till den permanenta föränderligheten på det lokala 

planet. Under årtiondena närmast efter järnvägens ankomst fick 

området se sig översköljt av utifrån kommande idéer och intryck. 

Nya människor från övriga Sverige och utlandet vällde periodvis in 

i regionen, varudistributionen revolutionerades och erbjöd befolkningen 

ett nytt konsumtionsmönster, möjligheterna till avsättning 

av Västjämtlands råvaror och produkter förändrades likaså drastiskt. 

Därigenom kom också globaliseringen att föra regionen i riktning 

mot modernitetens samhälle, genomsyrat av industrikapitalismens 

föreställningsvärld och normer, dess definitioner, värderingar och 

handlingsrekommendationer. 

Den utvecklingsprocess som är aktuell i föreliggande undersökning 

inleddes omkring år 1880, i samband med att undersökningsområdet 

med järnvägens hjälp påbörjade resan in i en ny värld. Naturligtvis 

ersattes inte den äldre agrara strukturens alla element över en natt. 

Men utvecklingen var obönhörlig; den påbörjade processen gick 

inte att hejda. Åtminstone för de järnvägsnära byarna och hushållen 

i Mörsils, Undersåkers och Åre kommuner var steget in i det 

moderna Sverige oåterkalleligen taget. 

Till sist: Genom tankekonstruktionen i det närmast föregående, 

den inledningsvis redovisade teoretiska konceptionen till vilken 

Giddens analysmodell kopplats, erbjuds en möjlighet att relatera 

utvecklingen i de tre kommunerna under perioden 1880–1910 till en 

övergripande samhällelig helhet. Men den ger också en möjlighet att 

förstå – och förklara – utvecklingen i såväl Västjämtlands järnvägsnära 

byar som de enskilda hushållen, t.ex. hemma hos handlanden 

Nils-Erik Strandberg i Strand och riksdagsmannen Gustaf Eriksson 

i Myckelgård, båda bosatta i byar invid järnvägen i Mörsils socken. 

Efterfrågan och konsumtion i förändring 

Efterfrågan har spelat en viktig roll för ekonomisk förändring och 

social omvandling. Ekonomhistoriker har alltsedan Eli F. Heckscher


pekat på att nya konsumtionsmönster och förändrade preferensskalor 

varit en central faktor bakom ekonomisk utveckling. Trots 

detta är den roll som nya konsumtionsmönster spelat för ekonomisk 

och social förändring ett till stora delar okänt fenomen. Denna 

problematik ligger till grund för en brett upplagd forskningsplan 

signerad Lars Magnusson och Klas Nyberg, som ytterst syftar till en 

analys av hur och varför mönstren och preferenserna ändras under 

perioden 1820–1920. 33 

Vilken roll har dessa förändringar spelat för det svenska industrisamhällets 

framväxt? Att en ökad efterfrågan leder till ett hårdare 

innovationstryck har varit känt sedan tidigare. Så har t.ex. Lennart 

Schön för industrialiseringens tidiga fas betonat hur ökade inkomster 

inom jordbruket genererade en tilltagande efterfrågan på textilvaror. 

Samma mönster bör ha upprepats mot slutet av 1800- och 

början av 1900-talet under processens senare fas, menar Magnusson 

& Nyberg. Genom en sådan infallsvinkel ställs efterfrågeaspekter i 

förgrunden i stället för att, vilket inte sällan skett, ensidigt betona 

teknologins betydelse för social utveckling. I forskningsprogrammet 

diskuteras också andra aspekter av nya konsumtionsmönsters utveckling 

under decennierna kring sekelskiftet 1900. Konsumtion som 

social kommunikation är ett exempel, och konsumtion som uttryck 

för statushierarkier ett annat, vilket inte minst Mary Douglas har 

diskuterat. Båda forskningsfälten väntar fortfarande på gedigna och 

empiriskt väl förankrade historievetenskapliga undersökningar. 34 

När det gäller utbudet av nya varor, har jag till skillnad från Magnusson 

& Nyberg valt att sätta fokus på nyttjandet av immateriella 

resurser för konsumtion av icke-materiella produkter, som mot slutet 

av det nittonde seklet började efterfrågas på ett i Sverige dittills 

okänt sätt. Utan revolutionen i transport- och kommunikationsväsendet 

skulle aldrig de här aktuella råvarorna – stärkande fjälluft, 

renande vatten och förlösande horisonter i orörd miljö – ha kunnat 

tas tillvara, ”förädlas” och bjudas ut på marknaden. 3 

Norra stambanan och dess betydelse för det svenska industrisamhällets 

utveckling torde dock kunna betraktas även ur ett delvis 

annat perspektiv. Genom den aktuella järnbanans sträckning in i 

fjällvärlden, en i seklets slut tillräcklig betingelse för den här aktuella 

exploateringen, vidgades ramen för vad som kunde efterfrågas. Och 

i nationalismens och protektionismens tidevarv hördes ropen på 

svenska varor både oftare och högre, vilket i sin tur bör ha påverkat 

preferenserna bland svenska konsumenter. 36


Som de båda ekonomhistorikerna påpekar torde även moderniseringsaspekten 

höra hemma i det här aktuella sammanhanget. I sitt 

resonemang tar de därvid sikte på Max Weber och Norbert Elias, 

vilka båda har diskuterat människors vilja att ta till sig det ”moderna”. 

Likaså intressant i sammanhanget torde en analys av konsumtionens 

kommunikativa roll vara mot bakgrunden av att konsumtion kan uttrycka 

ekonomiskt, socialt, och/eller symboliskt/kulturellt kapital på 

samma sätt som en tillhörighet till det moderna projektet kan det. 

Med en undersökning av konsumtionsmönstrens förändring erbjuds 

en inblick i några av industrialiseringsprocessens kännetecken 

på nationell nivå. Men inte bara där – också på regional, lokal och 

hushållsnivå låter sig problematiken analyseras. 

När det gäller det här aktuella geografiska området, kunde exploateringen 

av de ur ett nationellt perspektiv efterfrågade naturresurserna 

ta sin början sedan järnvägen mellan Stockholm/Sundsvall 

och Storlien hade öppnats för trafik. 37 Därigenom knöts västra Jämtland 

på ett påtagligt och direkt sätt till – och blev en integrerad del 

av – det svenska industrisamhället. På samma sätt som Europas och 

Amerikas utvecklade länder under 1800-talets andra hälft drogs med 

i den för imperiernas tidsålder så karaktäristiska jakten på både råvaror 

och nya avsättningsmarknader, pågick inom Sverige en liknande 

process. De inhemska råvarorna kartlades för framtida exploatering 

och konsumtion inom landet och för export. Exploateringen av de 

regionens råvaror, som med järnvägen gjordes tillgängliga, står i 

analysens centrum. 

Genom detta angreppssätt erbjuds nya problemställningar att 

relatera till den övergripande teoretiska ram som ligger till grund 

för undersökningen. En av dessa gäller den svenska statsmaktens 

inblandning i utvecklingen, vilket i sin tur för in problematiken på 

statens vidgade aktionsradie. En annan gäller frågan om vilka råvaror 

i regionen som faktiskt exploaterades och där produkterna så 

att säga ställdes till industrisamhällets förfogande. Vad hade regionen 

att erbjuda inhemska och utländska konsumenter? Att skogen, 

åtminstone initialt, var av stor betydelse är föga förvånande. Men 

där finns, som redan påpekats, också produkter som tagits fram ur 

västra Jämtlands immateriella resurser, som kunde exploateras för 

såväl den svenska som utländska marknader. Det är till stor del om 

dessa, som den följande framställningen handlar.


”Turism” – vad, hur och varför 

Forskning om ”turism” har utvecklats till en tvärvetenskaplig specialitet 

med tydliga anspråk på att vara en särskild vetenskapsgren. 

Detta har inte alltid varit av godo. För visst är ”turism” alldeles för 

viktigt för att hållas inspärrat inom ramen för någon diffus ”turismforskning”? 

Påståendet är etnologen Orvar Löfgrens: de vetenskapligt 

intressantaste bidragen rörande ”turism” har inte producerats 

av specialister, utan av forskare som satt den moderna världen 

i fokus, den kontext i vilken fenomenet ”turism” ingår. 38 

En som var mycket tidigt ute när det gäller att fixera innebörden 

av ”turism” är Hans Magnus Enzensberger, som redan i slutet av 

19 0-talet publicerade ett utkast till en teoretisk konception. Första 

gången publicerad 19 8 är hans “A Theory of Tourism” ett provokativt 

försök att problematisera ”turismen” som ett uttryck för ett 

modernt samhälles framväxt under 1800-talet. Enzensberger fokuserar 

därvid på turismens ursprung i den industriella revolutionen. 

Hans turister är en produkt av den frambrytande moderniteten, på 

ett socialt plan en bourgeoisiens reaktion mot bland annat livet i 

staden och massans framträdande som en ekonomisk, social och 

politisk kraft. 

Enzensberger konstaterar, att ”turist” och ”turism” första gången 

dyker upp i europeiska ordböcker i 1800-talets början. Men han 

nöjer sig inte med att registrera uttrycken; han vill bortom ordets 

form. Den vanligaste resehandboken i det nittonde seklets början 

var Heinrich August Otto Reichards ”Guide des voyageurs dans le 

Nord” från 1813. 39 Här framställs resandet som ett nödvändigt ont. 

Reichards skrift gäller därför endast upplysningar av praktisk art, 

information om de kortaste resvägarna, om postgången, övernattningsställen, 

om det byråkratiska regelverket – att resa var ännu vid 

denna tid allt annat än enkelt. Ja, han till och med rekommenderade 

resenärerna att bära skjutvapen. 40 

Ett annat uttryck för turismens relation till samhällets utveckling 

i industrikapitalistisk riktning är den år 1903 av Alexander Innes 

Shand utgivna ”Old-Time Travel”, en på egna erfarenheter byggd 

jämförelse mellan sekelskiftets resande och det tidiga 1860-talets. 

Shand konstaterar med både saknad och sorg, att den gamla goda 

tidens resande förde med sig kulturella upplevelser för ett fåtal utvalda. 

”Turister” var då ännu, tack och lov, sällsynta, och man kunde 

tillsammans med likasinnade ta in på små, trevliga hotell, menade


han. Några år in på det nya seklet var däremot situationen en annan: 

kulturen för de utvalda kännarna hade ersatts av vulgariteter för de 

många. Överallt vimlade det av turister, och de gemytliga småhotellen 

hade fått lämna plats åt kaserner i kolossalformat avsedda för 

Massan. Ur led var tiden. 

Men hur ska man då kunna isolera ”turismen” från ”resande”, en 

av de allra äldsta – och vanligaste – aspekterna av mänskligt liv, frågar 

sig Enzensberger. Ett i sammanhanget centralt karakteristikum 

är, menar han, att ”turister” reste för resandets egen skull, d.v.s. att 

själva förflyttningen från en destination till en annan ingick i resans 

syftemål. 

Den första resehandbok som speglar denna nya form av resande 

kom ut av trycket år 1836, John Murrays ”Handbook for Travellers” 

för nöjesresenärer med Nederländerna, Belgien och Rhen-området 

på programmet. I den för sin tid unika publikationen introducerades 

dessutom en annan nymodighet av betydelse i sammanhanget: sevärdheter 

och möjligheter till inackordering rankades enligt ett *-system. 

Tre år senare, 1839, gav Kurt Baedeker ut ”Die Rheinlande”, som 

redan vid 1880-talets ingång hade kommit ut i över 20 upplagor. 

Enzensberger sammanfattar sitt resonemang genom att framhålla 

att den borgerliga revolutionen hade sått fröet till en känsla av frihet 

i varje individ, att produktionssättet hade förändrats och att teknologiska 

nyskapelser som ångmaskin och ångbåt möjliggjorde kapitalismens 

segertåg över världen – och därmed även ”turismens”. 41 

Enzensberger har identifierat tre huvudsakliga beståndsdelar i turismen, 

dess framväxt och vidare utveckling under decennierna kring 

sekelskiftet 1900: 

1. Standardisering, som inleddes med John Murrays resehandbok 

från år 1836. I detta sammanhang bör också framhållas 

sevärdhetens betydelse, ett måste för turisten, ett måste som 

handboken kunde upplysa om. Alla besökare ska ha upplevt 

samma vyer! 

2. Paketeringen började med Thomas Cooks charterresor vid 

1800-talets mitt, där allt ingick (resa, övernattning, förplägnad 

och från 1870-talet även guidning). 

3. Serie- och massproduktion blev under decennierna kring halvsekelskiftet 

18 0 möjlig tack vare standardiseringen och paketeringen. 

Lustresandets explosionsartade utveckling kring 

sekelskiftet 1900 är ett uttryck för detta.


Det är här inte endast turismens – turismindustrins – utveckling 

som uttrycks. Också förändringen från en industrikapitalismens fas, 

den klassiska, till ett senare stadium låter sig fångas genom denna 

utveckling. 42 

Många av Enzensbergers tankar tycks mig både rimliga och 

fruktbara inför en analys av den med 1880-talets järnväg påbörjade 

främlingstrafiken på Jämtland. Men där finns också skillnader som 

hindrar en restlös överföring från västeuropeiska förhållanden till 

det här aktuella undersökningsområdet, hinder som är helt i linje 

med Enzensbergers egen syn på turismens väsen. För det första 

kretsar merparten av hans tankar kring rundresande, ”turande”, i 

ett Västeuropa som hade kommit betydligt längre i utvecklingen än 

den något tafatta kusinen från landet i norr. Varken de sociala eller 

ekonomiska förhållandena i det här aktuella undersökningsområdet 

var under 1880-talet ”mogna” för en turism i Enzensbergers mening, 

inte heller fanns där någon ”turistisk” infrastruktur att tala om. För 

det andra resonerar Enzensberger utifrån föreställningen att ”turism” 

tycks innebära en kringflackande tillvaro för att hinna med 

guidebokens alla ”måsten”. Det enzensbergerska turismbegreppet 

förmår sålunda knappast att fånga essensen i den utveckling som 

i Jämtland kunde ta sin början under den era som inleddes med 

järnvägens intrång. 

Enligt den historiskt inriktade sociologen József Böröcz finns en 

mängd undersökningar av ”turism” som uppvisar en svag teoretisk 

orientering, vilket bland annat uttrycks i synen på undersökningsobjektet. 

Enligt dessa kan turism, allt eftersom det faller sig, omväxlande 

bli till i stort sett vad som helst. 43 Men förklaringarna till 

turismens uppkomst ska inte sökas i objektet självt, menar han. I 

stället måste man vända sig utåt mot den sociala kontexten. Också 

Böröcz utmanar således föreställningen om att den moderna turismen 

är följden av en rätlinjig utveckling alltifrån någon greks irrfärder 

över haven, romarnas härnadståg eller ens den tidigmoderna 

aristokratins resande inom ramen för ”grand tour”. 

Klart är, menar Böröcz, att turismen har sitt ursprung i samhällsomdaningen, 

i grunden den teknologiska förändringen. Men 

det rör sig inte om en enkel, kausal relation. Av avgörande betydelse 

i sammanhanget blir då de förändrade ekonomiska, sociala och 

politiskt ideologiska förhållandena som uttrycks i nya relationer 

mellan produktion, människor och stat och som sätter sin prägel 

på hela samhället. 44 Böröcz har utifrån de redovisade utgångspunk-

△ 

Stolta erövrare. 

”Vy från Dufed”, vykort 

avsänt nyårsafton 

1906. 


terna gjort ett intressant försök att koppla 1800- och 1900-talens 

”leisure migration” till den frambrytande industrikapitalismen. 4 En 

första förutsättning för uppkomsten av ”turism” är, menar han, förekomsten 

av överskottsvärden som kan plöjas ned i ”fritidsresande” 

(leisure travel) och annan immateriell konsumtion (non-essential 

consumtion). Denna turism kräver att den arbetsfria tiden organiseras 

på ett exploaterbart sätt genom standardisering, normalisering 

och kommersialisering. I det nya samhället distribueras 

både arbetstid och fritid dags-, vecko-, månads- eller kanske till 

och med årsvis. Denna syn på tid uppträder under industrikapitalismen, 

i både industriregionerna och de agrara delar som öppnar 

sig för påverkan från de industrialiserade områdena genom att ta 

emot ”turister”. 46 Inför en operationalisering betyder detta, att man 

måste bryta med den tradition som satt fokus på den turistande 

individen, definierad än si, än så. I stället lanserar Böröcz ett politisk-ekonomiskt 

och makrosociologiskt angreppssätt där ”turister” 

i första hand ska förstås som ”resande” (migrants) konsumenter av 

”fritid” (leisure). 47 

I undersökningen verifieras hypotesen om att ”turismen” är organiskt 

relaterad till industrikapitalismens spridning. Produktionen


av turister, värdar och den kommersiella relationen dem emellan, 

”turistindustrin”, är en logisk följd av utbredningen av industrikapitalismens 

allmänna principer även till fritidens område. Alltså, 

konkluderar Böröcz, kan turism definieras som ”travel-capitalism”. 

Enzensbergers och Böröcz’ grundläggande syn på ”turism” är 

relevant för min egen undersökning: i jakten på en definition av 

begreppet ”turism” bör man inte vända sig inåt och leta efter säregenheter 

i resandets vare sig form eller innehåll. I stället bör blicken 

riktas utåt, ut mot den sociala kontext i vilken det sökta fenomenet 

hör hemma. De har båda också argumenterat övertygande för att 

resandets karaktär förändrades: färdandet, kuskandet, åkandet, förflyttandet, 

utflyktandet och turandet torde tveklöst ha givits ett nytt 

innehåll mot slutet av 1800-talet när industrikapitalismen erövrade 

allt större delar av Europa. 

Genom att fokusera på några av de förändrade produktions- och 

konsumtionsmönster som hör det framväxande industrisamhället 

till, har jag kunnat förankra studien i ett delvis annat sammanhang 

än det som Enzensberger och Böröcz tagit fasta på. Jag tänker då på 

att även Sverige deltog i den för imperiernas tidsålder så karaktäristiska 

jakten på råvaror och nya avsättningsmarknader – alla vårt 

lands vinklar och vrår genomsöktes, ansträngningarna att utomlands 

finna avsättning för de förädlade produkterna intensifierades. 

Tillsammans med protektionismen, som i nationens namn skulle 

sätta stopp för billig import när Sverige skulle ges åt svenskarna, 

kom konsumtionsmönstret i Sverige att förändras. 48 Självklart blev 

Jämtland och dess naturtillgångar indragna i denna process. 

Det är i detta sammanhang som jag har valt att föra in sociologen 

John Urrys tänkvärda resonemang om turismen ur ett konsumtionsperspektiv. 

Enligt Urry måste konsumtionens sociologi inkludera 

icke-materiella företeelser likaväl som materiella objekt. 49 Privat resande 

till lands var före järnvägsepoken förbehållet en liten elit, som 

med häst och vagn hade ekonomiska möjligheter att för nöjes skull 

förflytta sig i rummet. Men med järnvägen etablerades förutsättningar 

för massresande, låt vara att resenärernas antal till en början 

var starkt begränsat. Med denna färdandets ”demokratisering” följde 

en i sammanhanget ytterligare intressant aspekt: samtidigt med 

att resandet gjordes tillgängligt för allt flera, fortsätter Urry, ökade 

skillnaderna mellan de olika resmålen. I t.ex. 1800-talets England 

födde detta en strikt rangordning, en statushierarki, mellan de olika 

turistorterna – trots att förutsättningarna i övrigt kunde vara näst


intill identiska. 0 Vad som här demonstreras av Urry är att resmålens 

värde kunde skifta högst betydligt. Detta bör i sin tur ha fört med 

sig att de tillresta främlingarnas kapital – både det ekonomiska och 

det symboliska – kunde variera kraftigt från ort till ort. 

De regionens resurser som under 1800-talet med järnvägens 

hjälp gjordes tillgängliga för exploatering låter sig dock inte fångas i 

den begreppsapparat som Enzensberger, Böröcz och Urry erbjuder. 

Jag har därför valt att betrakta problematiken ur ett vidare perspektiv 

enligt vilket ”turism” och ”leisure travel” görs till kategorier under 

ett överordnat konsumtionsbegrepp, som i sin tur är knutet till industrisamhällets 

utveckling. 

I föreliggande studies turismhistoriska del har sålunda fokus inte 

satts på vare sig resenär eller resa, ”turist” eller ”turistande”, inte heller 

på resmål eller ”turistdestination”. Här är det istället produktion 

och konsumtion av immateriella värden som står i centrum. 

Dispositionen 

Den följande framställningen inleds med en analys av den internationella 

och svenska diskussionen av industrialiseringsprocessens negativa 

konsekvenser för människans inre och yttre miljöer. Syftet med 

denna undersökningens första empiriska del är att förankra den materiella 

utvecklingen i den samtidens föreställningsvärld som klädde 

den fundamentala förändringsprocessen i medicinsk terminologi. 

Därpå förs den svenska staten in i handlingen genom en analys av hur 

man i ett par riksdagsdebatter mot slutet av 1800-talet kunde betrakta 

de materiella framstegens baksida. Denna delundersökning utförs 

genom analys av dels synen på lagstadgad semester, dels Svenska Turistföreningens 

ifrågasatta statsanslag. I vilken utsträckning var dessa 

uppfattningar rörande industrialiseringsprocessens baksidor levande 

också hos ”vanliga” människor? Frågan besvaras genom ett försök att 

förankra några i sammanhanget aktuella tankefigurer i vardagen. Här 

har en analys av samtida fiktionslitteratur och vykort fått tjäna som 

underlag. Denna den första delen av den empiriska undersökningen 

avslutas med dels en problematisering av synen på regionen Jämtlands 

relation till den svenska nationen så som denna uttrycks i samband 

med 1897 års Stockholmsutställning, dels en delundersökning av hur 

urbana influenser på hortikulturens område trängde in i västra Jämtland. 

Dessa båda delar blir också till en analys av hur man i Jämtland


strävade efter att ställa om sig för att bättre kunna motsvara krav som 

uppfattades nödvändiga ur ett nationellt perspektiv. 

Framställningens andra empiriska del har förlagts till Mörsils, 

Undersåkers och Åre kommuner. Syftet är här att analysera regionens 

reaktioner på den av järnvägen erbjudna moderniteten. 

Analysen kommer därigenom att till övervägande del handla om 

olika aspekter på de immateriella resursernas exploatering. I detta 

sammanhang ingår dessutom en inblick i hur den fundamentala 

förändringsprocessen i industrikapitalistisk riktning kunde påverka 

enskilda hushåll. Jag har här valt att inleda med förhållandena i 

Undersåkers kommun, särskilt byarna längs Undersåkersdalen. Därefter 

följer en empirisk analys och diskussion av hur en knapp handfull 

byar i Åre kommun påverkades av det nya samhällets anlopp. 

Återstår så de två kanske tydligaste exponenterna för hur regionen 

kunde ta emot de nya förhållanden som följde i järnvägens spår. 

Utvecklingen i de stationsnära byarna vid Åreskutans fot får inleda 

denna del, den i några av Mörsils byar får avrunda. 

I stället för att ge analysen av utvecklingen i Mörsil, som avslutar 

undersökningens empiriska del, ett eget konkluderande avsnitt, har 

jag valt att väva in detta i det därpå följande kapitlet, framställningens 

slut. Här diskuteras de empiriska resultaten i relation till de 

inledningsvis redovisade teoretiska utgångspunkterna. Här finns 

också en diskussion av hur det svårfångade begreppet ”turism”, som 

många talar om, många har varit med om och som många därigenom 

restlöst förvandlar till analytiska kategorier, bör betraktas för 

att kunna ligga till grund för både förståelse och förklaring av det 

industrikapitalistiska svenska samhällets förändring under decennierna 

kring sekelskiftet 1900.

Kapitel 2 

industrisamhället och (o)hälsan 

Den internationella diskussionen 

Åren 1880 och 1881 utkom två monografier, A Practical Treatise on 

Nervous Exhaustion (Neurasthenia) respektive American Nervousness. 

Författare till dem båda var en amerikansk läkare, George M. 

Beard, som på kort tid blev ryktbar. 1 Beard hade redan år 1869 i 

Boston Medical and Surgical Journal publicerat en uppsats om neurasteni, 

som visserligen uppmärksammades av några tidens giganter 

inom psykiatrin, t.ex. Wilhelm Erb i Heidelberg, men vars bärande 

idéer inte vann någon mera allmän spridning. 2 Under de närmast 

följande decennierna var tiderna däremot andra; neurastenibegreppet 

spreds som en löpeld över den industrialiserade världen och 

blev levande även i snart sagt var och varannan sekelskiftessvensks 

medvetande. 

Beard fann hos neurastenikerna ett sextiotal symtom. Till de 

mera framträdande allmänna symtomen hörde trötthet, ofta i kombination 

med diffus värk. De av honom rekommenderade terapierna 

var minst sagt skiftande, alltifrån ändrad diet och massage till fysisk 

aktivitet och kalla avrivningar. Men Beard gav också en del allmänna 

råd, som i detta sammanhang är väl så intressanta: resor och miljöombyte. 

Ja, han talar till och med om ”travelling as medicine”. 

I det andra av de båda verken, American Nervousness, diskuteras 

nervositetens grundläggande orsaker, enligt Beard bristen på 

nervkraft. I USA var förbrukningen av denna energi särskilt stor 

till följd av att civilisationen där nått längst. Det moderna samhället 

skiljde sig, menade Beard, från det gamla i första hand genom 

de fem elementen ångkraft, dagstidningar, telegraf, vetenskap och 

kvinnans mentala aktivitet. Ångkraften hade visserligen underlättat 

kroppsarbetet, men samtidigt mångdubblat arbetsmängden. Telegrafen 

och tidningarna hade ökat snabbheten i kommunikationen, 

inte minst på affärslivets område – men också bidragit till en allt 

både hetsigare och hårdare konkurrens. Nyheter spreds över lag allt 

snabbare, ständigt pockande på uppmärksamhet. Klockor överallt

36 • IndustrIsamhället och (o)hälsan 

i stadsmiljön underlättade det dagliga livet – men satte samtidigt 

större press på individen. Nya idéer, t.ex. att kvinnan skulle vara 

mannens like i alla avseenden, utmärkte det moderna samhället i 

positiv mening – men utgjorde samtidigt en påfrestning på nervsystemet, 

särskilt kvinnans. Och Beard konkluderar sitt resonemang: 

när civilisationen tillsammans med de fem elementen intar 

samhället, för den också med sig nervösa sjukdomar, som i främsta 

rummet drabbar de övre sociala skikten, de som med Beards egna 

ord är ”brain-workers”. 3 

Men vilka samhällsgrupper var det som verkligen fick diagnosen? 

Och hur ser fördelningen ur ett genusperspektiv ut? Frågorna kan 

besvaras endast om man lämnar de normativa källorna därhän och 

i stället vänder sig till den medicinska praktiken. F. G. Gosling har i 

sin undersökning av neurastenidiagnosens spridning i USA under 

perioden 1870–1910 analyserat verkligheten bakom läkareböckernas 

normativa uttalanden inom både populärvetenskap och skolmedicin. 

Han har dessutom sökt sig bort från de stora kuststädernas sociala 

miljöer till städer spridda över hela den amerikanska kontinenten. 

Genom en analys av dels 332 medicinvetenskapliga artiklar fördelade 

på 262 författare, dels 307 fallbeskrivningar rörande patienter med 

diagnosen neurasteni, har han kunnat visa att medlemmar ur den 

välbärgade, övre medelklassen inte var i majoritet under perioden 

som helhet. 4 Men Gosling visar också, att diagnosen fram till ungefär 

år 1890 var förbehållen de övre sociala skikten i samhället. 

Under 1890-talet inträffar emellertid en kraftig svängning i det att 

den allt oftare börjar ges åt patienter med ett lägre både symboliskt 

och ekonomiskt kapital. Eliten förlorade därmed sitt monopol på 

diagnosen. Spridningen hade även en geografisk dimension: från att 

ha varit koncentrerad till de stora städerna längs östkusten, började 

den under 1890-talet spridas västerut och då inte bara till de större 

städerna. Den dök nu upp också i småstäder och på rena bonnvischan. 

Och allt detta oberoende av kön. 6 

Edward Shorter ger en något annan bild av könsfördelningen 

– enligt honom var diagnosen neurasteni vanligare hos män än 

hos kvinnor. Edward Shorter hänvisar t.ex. till att av 828 neurasteniska 

patienter som Rudolph von Hösslin under 1880- och tidiga 

1890-talen behandlade vid sin exklusiva klinik i München var näst 

intill ¾ män. Och bland arbetarklasspatienter i London Paddington 

Infirmary och West End Hospital for Diseases of the Nervous System 

var 61 % män. 7

IndustrIsamhället och (o)hälsan • 37 

Om neurastenidiagnosens utbredning i Sverige är det svårt att 

uttala sig med bestämdhet. En rimlig tanke är att den ökar, ”demokratiseras” 

och sprids från de större städerna ut på landsbygden på 

ett sätt som Gosling har visat. Jag har själv inte gjort någon egentlig 

analys av problemet. Några exempel ur provinsialläkareberättelser 

torde dock kunna ge en bild av situationen under 1890-talet. Sålunda 

meddelas från bohuslänska Tanum år 1892, att varken diagnoserna 

neurasteni eller hysteri är sällsynta liksom att de är vanligast bland 

skärgårdsbefolkningen. Någon uppgift om fördelningen mellan könen 

anges inte. 8 Och från Lysekil på västkusten talas om de många 

fall av hysteri och neurasteni, som förekommer så väl bland fiskarbefolkningen 

som ”i synnerhet bland stenhuggeriarbetarna”. Den 

senare kategorin utgjorde åtminstone hälften av de fall läkaren mötte 

i sin praktik. 9 Från jämtländska Berg meddelade provinsialläkaren 

ett par år senare, att neurasteni förekom ”mycket ofta”, dock utan att 

nämna något om relationen mellan könen. 10 Förhållandena i lappländska 

Åsele kunde jubileumsåret 1897 beskrivas enligt följande. 

Bland psykiska åkommor tillhörde fortfarande neurastenin och de 

nervösa dyspepsierna de vanligaste. En godtagbar förklaring är svår 

att finna, konstaterade provinsialläkaren resignerat. 11 En utförlig 

utläggning redovisas från inre Småland för år 1898. Neurastenin 

var, hette det, ”en åkomma, som allt mer och mer gör sig bemärkt, 

synnerligast hos det quinliga slägtet”. Men, heter det fortsättningsvis, 

också män ”angripes ej så sällan af denna mystiska åkomma”. För 

övrigt var nervositet i större eller mindre grad så gott som allmän 

inom distriktet: ”ingenting är vanligare(!) än att se stora och starka, 

till utseendet friska män falla i vanmakt af de obetydligaste anledningar”. 

12 

En av Europas auktoriteter inom psykiatrin kring sekelskiftet 1900 

var Richard von Krafft-Ebing. Dennes till svenska språket år 188 , 

d.v.s. tre år efter mellanriksbanans invigning, överförda Om friska 

och sjuka nerver torde ha bidragit till att neurastenin tidigt blev en 

diagnos att tala om i Sverige. 13 

Inledningskapitlet, Vår nervösa tidsålder, är en enda lång uppgörelse 

med det nittonde seklets rastlöshet. 14 Århundradet hade satt 

hela världen i rörelse; det hade i ångans och elektricitetens gestalt 

gjort väldiga naturkrafter till sina tjänare. Också på andens område 

hade framstegen varit betydande, liksom på konstens och hantverkens, 

läkarvetenskapens och handelns, konstaterade Krafft-Ebing.


Men den moderna civilisationens slagord var kampen för tillvaron. 1 

Och därför var den moderna människan likväl missnöjd, särskilt 

storstadens – nervositeten är den mask, som ”gnager på kulturlivets 

frukt och förgiftar otaliga människors levnadsglädje och levnadskraft”. 

16 

Hopp om bot och lindring fanns dock för både individ och samhälle. 

Räddningen stod att finna i miljöer som i grunden skiljde sig 

från den moderna civilisationens av oro, ängslan och fruktan dominerade. 

Kultur skulle kort och gott ersättas med natur. Ett mäktigt 

naturens läkemedel är en luftkur i bergstrakterna eller vid havets 

stränder, slog Krafft-Ebing fast. Och när det gällde val av orter med 

bergsklimat spelade höjden över havet stor betydelse. Miljöer och 

höjdlägen under 400 meter gav inte något som helst resultat, lika 

litet som höjdlägen över 1000 meter. 17 Den ideala höjden låg således 

enligt denne vår nervösa tidsålders auktoritet någonstans mellan 

400 och 1000 m.ö.h. 

En annan av de europeiska stormännen på neurastenins område 

var Leopold Löwenfeld, nervspecialist från München, som genom 

översättningar också han gjordes tillgänglig för en större svensk 

publik. I ett av de till svenska språket översatta verken diskuteras 

neurastenin som en tidens ”modesjukdom”, ett ont som särskilt drabbade 

storstädernas människor, menade han. 18 I likhet med Krafft- 

Ebing pläderade Löwenfeld för luftkurer, särskilt i högfjällen, som 

han såg som de förnämsta ur terapeutisk synpunkt: 

i fjällen…voro (neurastenikerna) i stånd att göra de mest ansträngande 

utflykter med bergsbestigningar utan att känna 

någon överdriven trötthet; ja, en och annan av dessa, som förut 

klagat över svaghet i benen, visar sig i fjällen i stånd till turistbragder, 

vilka betydligt höja sig över medelmåttan. 19 

Ett liknande medel mot tidens onda fann Paul Berger, ännu en av 

det senare 1800-talets specialister på området, som menade, att 

neurastenikern borde dra sig tillbaka från stadens bullrande liv och 

leva helt och hållet efter egen rytm. 20 I lättare fall vore en tids vistelse 

på landet tillräcklig att förskaffa de sjuka nerverna vila. Men när det 

gällde allmänt känsliga och ”lätt retbara” personer, var bergsklimatet 

att föredra: ”bergsluften verkar i hög grad stärkande och livande på 

de flesta dylika sjuka”. 21 

Jag har i det närmast föregående velat lyfta fram ett antal exempel 

på hur det frambrytande industrisamhället kunde formuleras ur


ett medicinskt perspektiv. Jag har därvid analyserat hur man under 

decennierna kring sekelskiftet 1900 från läkarhåll kunde resonera 

om vilka terapiformer som bäst lämpade sig för de drabbade patienterna. 

Resultaten pekar för det första på en medvetenhet om en 

tydlig koppling mellan förändringar i människans yttre miljö och 

hennes själstillstånd. För det andra demonstreras i det undersökta 

materialet en påtaglig enighet när det gäller hur patienterna bäst 

kunde botas när de väl hade drabbats av neurasteni, ”sekelslutets 

sjukdom”. Förutom miljöombyte, bort från urbana miljöers hets och 

stress, tillmättes i samtiden hög och ren luft – allra helst fjälluft – ett 

betydande terapeutiskt värde. 

I det närmast följande kommer diskussionen om den nya tidens 

negativa påverkan på kropp och själ att analyseras utifrån svenska 

förhållanden. 

Den svenska diskussionen 

Kvadratmil av tröstlösa, sundhetsfientliga och moralvidriga 

slumgator. Fängelselika fabrikslängor med myllrande arbetsliv. 

Strålande brännvinskrogar i gatukorsningar, där gråsvarta människofloder 

slingra sig rastlöst förbi varandra under dånet av 

hästtramp och hjulrassel, automobillurar, spårvagnsklockor och 

järnvägsvisslor, under kuskars, gatumånglares och tidningsutropares 

genomträngande rop. Ett ögonpinande blinkande av mångfärgade 

elektriska lampskyltar i alla riktningar – på husfasaderna, 

på fabriksskorstenar, på torn och master. Strålkastade annonser 

på den svarta natthimlen. Ett bländande vitt ljushav därborta på 

Thames-stranden, mellan Westminster, Charing Cross och Blackfriars, 

där lyxhotellernas tunga byggnadsmassor bilda en lång, 

grotesk siluett mellan parlamentspalatsets ståtliga torn och S:t 

Paulskatedralens mäktiga kupol. Mitt i tavlan glittrar Thamsens 

stenkolsvarta dyvatten – nattlikt trist och underjordiskt skrämmande 

som själva Styx. 22 

Ögonvittnesskildringen från London gavs den svenska publiken 

av nationalekonomen och sociologen Gustaf F. Steffen, som ansåg 

att det brittiska imperiets hjärta helt och hållet var behärskat 

av ”nervkulturen”. I citatet, som är i hög grad typiskt för sin tid, 

återfinns flera av de centrala parametrarna till karaktäristik av ett 

högt utvecklat och civiliserat kultursamhälle, det vill säga ett som 

kunde säga sig vara hemsökt av neurasteni. Här finns de hetsande 

synintrycken och alla de ljud som vällde ut ur den moderna tidens


tekniska nymodigheter. Men bilden visar också den nya tidens sociala 

problem, företrädda genom myllret av människor som trängdes 

i osunda arbetarkvarter. 

”Vi äga i den jämtländska fjällvärlden en nationalrikedom av 

hälsoskatter” 

Henrik Berg, läkare och hygieniker, ägnade stort intresse åt luft- och 

klimatoterapins betydelse för behandlingen av lungsotspatienter, 

demonstrerat inte minst i doktorsavhandlingen i medicin från 1897, 

Om lungsot. Dess orsaker, kännetecken, förebyggande och botande. 

Berg sammanfattade sin syn på behandlingen av lungsiktiga patienter 

enligt följande: genom att upphjälpa nutritionen, att öka kroppens, 

särskilt lungornas och hjärtats motståndskraft kan de räddas åter 

till livet och samhället. Vidare skulle ett ”innesittande lefnadssätt” 

ersättas med friluftsliv och klimatombyte. 23 Berg tillmätte den höga 

luften i fjällmiljö stor betydelse när det gällde att komma till rätta 

med tidens farsoter. Sedan järnvägen till Storlien väl hade anlagts 

blev det därför naturligt för Berg att i olika sammanhang plädera 

för ett kraftfullt utnyttjande av de immateriella tillgångar som mellanriksbanan 

erbjöd svenska folket i västra Jämtland. Dessutom, 

och väl så betydelsefullt i denna tid, var det för Berg något av en 

fosterländsk gärning att som läkare skicka patienterna till kurativa 

miljöer inom landet. 24 

Som den moderne läkare han var, engagerade sig Berg också i 

kampen mot den nya tidens sjukdom, neurastenin. Den viktigaste 

orsaken är nervsystemets överansträngning, menade han, i sin tur 

en direkt följd av det sociala livets omdaning. Särskilt illa var det i de 

stora städerna, där ”tävlingen är ytterst livlig, konkurrensen ytterst 

skarp på alla områden”. 2 De nervösa patienterna borde därför i första 

hand behandlas ”negativt”, gärna genom en ”vederkvickelse- och vilokur”. 

En sådan patients ”själaföda”, fortsätter han, bör i början vara 

”om möjligt ingen, sedan en, som är enkel och munter”. Till och med 

lättare former av intellektuell sysselsättning som t.ex. tidningsläsning 

och museibesök var bannlyst. Patienten skulle initialt helt enkelt ha 

det tråkigt och slöa. Beträffande kroppsliga rörelser rekommenderas 

försiktighet, i början var fysisk ansträngning direkt olämplig. 

Ja, i svårare fall av utmattning och överansträngning bör man genomföra 

”en sträng friluftskur (à la lungsotssanatorium)” med total 

overksamhet utomhus. Först när krafterna började återvända kunde


spatserturer, gymnastik och sport börja utövas, predikade han. 26 Det 

nittonde århundradet hade bland mycket annat gett mänskligheten 

kunskap om att höjdklimatet kunde bota både neurasteniker och 

tbc-patienter, menade Berg. De borde därför skickas till fjälls för 

att i höjdklimatets hägn genomgå en ”fjällkur”. 27 Där, i fullständig 

befrielse från yrkets krav – utan brev som kräver snabba svar, utan 

pockande telegram, utan ringande telefoner – kunde goda resultat 

uppnås. Vid sidan av dessa patientgrupper passade höjdklimatet 

för allmänt svaga människor, för tusentals trötta människor, som 

behöver vila och vederkvickelse, som behöver styrka till kropp och 

själ. 28 För Berg fanns endast ett landskap i Sverige som kunde erbjuda 

de anbefallda kurerna: Jämtland. 29 Och han fortsatte: vi äger i den 

jämtländska fjällvärlden en ”nationalrikedom av hälsoskatter”. Varför 

då gå över ån efter vatten? Varför uppmana svenskar att uppsöka 

utländska kurorter? Varför skicka svenskt guld utomlands? 30 

En nationalförening mot neurastenin? 

Lördagen den 1 november 1913 inbjöds till ett möte på Hôtel Excelsior 

i Stockholm för att diskutera bildandet av en ”förening för 

upprättande av vilohem för nervöst nedbrutna”, företrädesvis mindre 

bemedlade sådana. En av de närvarande var med. dr Jakob Billström. 

Föreningen kom till stånd och två veckor senare, den 29 november 

1913, hölls ett första offentligt möte där Billström i ett föredrag, 

Hvad kan göras för vår tids öfveransträngda?, drog upp riktlinjer för 

kampen mot neurastenin. 31 

Verklighetsbeskrivningen är i huvudsak densamma som i den 

ovan analyserade litteraturen. En otalig mängd människor led av 

”nervösa rubbningar” till följd av den ökade konkurrensen, oron, 

hetsen och den ekonomiska osäkerheten. Dock menade Billström, 

att de statligt anställda var särskilt drabbade. 32 Men förutom lidandet 

för de enskilda individerna, åsamkades samhället – ”vårt land” 

– stor skada. 33 

Vad kunde man då göra för vår tids överansträngda, de som drabbats 

av nervösa besvär till följd av samhällets framåtskridande? En 

stor del av de nervsjuka behöver en främmande omgivning, vila, god 

föda, frisk luft och vacker natur, menade han. Den för föreningen 

mest angelägna uppgiften gällde därför inrättandet av vilohem. Vilan 

kunde erbjudas i lantliga miljöer – i städerna översköljdes individen 

av intryck, och det var just mängden som var skadlig. Allra helst


skulle vilohemmet vara beläget i ”en tyst och naturskön trakt, helst 

fjälltrakt och på själva högfjället”. 34 För detta ändamål ville Sällskapet 

Hvilohem för öfveransträngda verka. Billström avslutade sitt 

anförande med en storartad förhoppning – bildandet av en nationalförening 

mot nervositet. 3 

Psykiatrikern Jakob Billström hörde alltså också till dem som 

propagerade för att i terapeutiskt syfte utnyttja den jämtländska 

fjällvärldens luft, som han ansåg vara av särdeles förnämlig kvalitet. 

Han gjorde sig därför till talesman för de högfjällssanatorier, hotell 

och pensionat som allt sedan 1880-talets början kunde erbjuda en 

den allra renaste luft i byarna längs järnvägen mellan Mörsil i öster 

och Storlien i väster. Och Billström levde som han lärde – under 

en lång följd av år var han sommartid under 1900-talets två första 

decennier verksam som läkare i både Storlien och Åre. 36 

”Enköpings-Doktorn” 

Ernst Westerlund, ”Enköpings-Doktorn” kallad, kom redan i samtiden 

att bli omtalad för sina ofta okonventionella behandlingsmetoder 

och hans för sin tid moderna syn på förhållandet mellan kropp 

och själ. Ryktbarheten drog patienter till Enköping långväga ifrån. 

Från Danmark, Finland, Norge, Storbritannien, Ryssland, Tyskland, 

Indien, USA, Australien och Sydafrika kom de hälsosökande. 37 

Många av sina idéer kom han att praktisera på de patienter som 

han rekommenderade kortare eller längre tids vistelser i den jämtländska 

fjällvärlden. 38 Promenader liksom över huvud taget vistelser 

ute i den friska fjälluften spelade en central roll för Westerlund, 

inte enbart när det gällde behandlingen av neurasteniker. 39 I t.ex. 

Storlien lät han dels placera ut bänkar invid gångstigen på väg upp 

mot kalfjället och dels med patienters hjälp skapa det s.k. ”Ernstkumlet”, 

en samling stenar som de luft- och hälsotörstande i terapeutiskt 

syfte burit med sig nerifrån byn upp mot Skurdalshöjden 

8 0 m.ö.h. 40 

De miljöer som västra Jämtland kunde erbjuda industrisamhällets 

offer uppmärksammade Ernst Westerlund redan på ett tidigt 

stadium. I början av 1880-talet var han tillsammans med en god 

vän och botaniserade i trakterna av Storlien, och kan då ha upplevt 

regionens betydelse ur terapeutisk synpunkt. År 1884, d.v.s. två år 

efter mellanriksbanans invigning, vistades han i Jämtland för att underhandla 

med ägarna av marken i anslutning till Storliens järnvägs-


station. Tanken var att ett bolag av ”framstående vetenskapsmän” 

skulle bildas för att köpa in området och anlägga ett första klassens 

sanatorium för minst 100 patienter. Westerlund skulle själv vara 

verksam i Storlien under sommarmånaderna; vintertid skulle den 

medicinska vården bestridas av annan läkare. 41 

Även om Westerlund aldrig lyckades realisera planerna på ett 

eget sanatorium i västra Jämtland, var han sommartid under en lång 

följd av år verksam som läkare i dessa trakter. Och var han inte där 

i egen hög person, skickade han dit sina patienter. 42 

Neurastenin och samhället 

Genom lanseringen av diagnosen neurasteni i början av 1880-talet 

tycktes en lång rad symptom ha fått sin förklaring. Det var, menade 

George M. Beard, amerikansk läkare och diagnosens fader, 

nervsvaghet till följd av psykisk utmattning som drabbade människor 

i samhällen med en högt stående civilisation. Att det var USA 

som låg längst fram och kunde visa upp de flesta offren var därför 

helt i sin ordning, kunde han konstatera inte utan en viss stolthet. 

Icke desto mindre, eller kanske just p.g.a. att konkurrensen mellan 

länder och folk oavbrutet stegrades under decennierna kring sekelskiftet 

1900, färdades diagnosen snabbt över Atlanten till Europa och 

Sverige. Också den gamla världen kunde därigenom få bekräftat, att 

man nått ett högre stadium av utveckling. 

Det är vanskligt att uttala sig om spridningsförloppet i vårt eget 

land, men en rimlig tanke är att diagnosen först fick fäste i urbana 

kulturer för att därifrån leta sig ut i periferin och ”demokratiseras”. 

Klart är, att redan under 1890-talet förekommer diagnosen också 

bland bohuslänska fiskare och stenhuggeriarbetare, hos befolkningen 

i lappländska Åsele och på landsbygden i det inre av Småland. Iakttagelsen 

styrker uppfattningen att det normativa källmaterialet inte 

är till någon större hjälp om man vill tränga bakom läkareböckernas 

utsagor och bilda sig en uppfattning om neurastenins härjningar i 

Sverige. Kanske kan man i Sverige tala om en diagnosens utveckling 

från borgerlighetens ”brain-workers” till en som inte tog hänsyn till 

vare sig samhällsskikt eller klass? Någon entydig bild av spridningsmönstret 

har hur som helst inte kunnat iakttas inom ramen för analysen. 

Kanske kan delar av förklaringen sökas också hos läkarkåren? 

Kunde man anses vara en mera lyhörd och skickligare yrkesman om


man lyckades diagnostisera neurasteni i det egna distriktet? Höjde 

diagnosen rent utav den egna statusen bland kollegor och allmänhet? 

Det var dock inte bara diagnosen neurasteni som följde i samhällsomvandlingens 

spår. Även lättare – och svårare – fall av nervositet 

konstaterades allt oftare fr.o.m. 1880-talet. Den tyske psykiatrikern 

Richard von Krafft-Ebing talade i likhet med så många andra 

om ”vårt nervösa århundrade” när han karaktäriserade sin samtid. 

Hög luft, allra helst fjälluft, ordinerades inte enbart neurasteniker. 

Också patienter med andra diagnoser, konvalescenter och lungtuberkulösa, 

kunde föreslås denna terapiform. Om detta tycks man 

ha varit överens i samtiden. Under de av nationalistisk yra präglade 

1880- och 1890-talen kunde det i Sverige anses som något av en 

fosterländsk gärning att i terapeutiskt syfte uppsöka de egna fjällen 

i stället för Norges eller den europeiska kontinentens alper. Därigenom 

kunde man också svara upp mot Svenska Turistföreningens 

appell om att lära känna sitt lands underbara märkvärdigheter och 

omsätta sin kärleksförklaring till fosterlandet i praktisk handling. 

Sjuklingar och turister står således tidigt fram som två tydligt urskiljbara 

konsumentgrupper när det gällde västra Jämtlands immateriella 

tillgångar. 

Frågan om neurastenins ”värde” på marknaden, och därmed patientens 

symboliska kapital, blir intressant i det här aktuella sammanhanget. 

Som redan framhållits var diagnosen initialt förbehållen 

högre borgerliga skikt i de större städerna. Åtminstone var den 

neurasteniske patientens idealtyp sprungen ur denna miljö. Vidare 

bör både diagnos och behandlingsform ha kunnat ge ett kvitto på 

delaktighet i det moderna projektet – patienten kunde därigenom 

utifrån en upphöjd position demonstrera sin medvetenhet om såväl 

industrisamhällets avigsidor som de senaste rönen avseende fjälluftens 

kurativa företräden. På samma sätt med den behandlande 

läkaren. När diagnosen ”demokratiserades” under 1890- och 00talen 

och spreds till både perifera delar av vårt land och lägre sociala 

skikt bör emellertid detta ha förändrats. Vad som däremot torde 

ha behållit sitt sociala värde, i all synnerhet så länge kurorts- och 

sanatoriesejourerna bekostades ur egen ficka, var vistelserna i de 

miljöer som ansågs vara optimala ur kurativ synpunkt – de svenska 

fjällen. En tid i området längs järnvägen från byn Ocke i Mörsils 

socken till Storlien vid norska gränsen i Åre socken kunde inte vare 

sig ”demokratiseras” eller profaneras. Därtill var kostnaderna alltför


höga, åtminstone för stenhuggeriarbetaren från Tanum och med 

honom socialt jämbördiga neurasteniker under 1800-talets två sista 

årtionden. 

Av de svenska läkare som har presenterats i det föregående är 

”Enköpings-Doktorn”, Ernst Westerlund, och Henrik Berg typiska 

för sekelskiftets medicinska diskurs. Den förre genom sina i samtiden 

okonventionella behandlingsformer, som skänkte honom 

ryktbarhet redan i livstiden, den senare genom ett imponerande 

populärvetenskapligt skriftställarskap inom medicinen. Och båda 

var de bergfast övertygade om det medicinska värdet av att sända patienter 

till Jämtlands fjälltrakter. Särskilt Berg torde ha betytt mycket 

för spridandet av information om neurastenin och de jämtländska 

fjällmiljöernas kurativa företräden. Men också när det gällde att 

sprida kännedom om den jämtländska luftens betydelse för lungsotens 

offer över landet deltog han, och i viss mån även Westerlund, 

i missionsarbetet. 

Staten, STF och turismen. 

Om hälsans och svenskhetens marknadsföring 

Det var under 1880-talet som Sverige och den svenska ekonomin 

gick in i den era som Eric J. Hobsbawm benämner imperiernas tidsålder. 

Jag erinrar om hans karaktäristik av den nya imperialismen, 

den som formerades under 1800-talet med en hårdnande konkurrens 

mellan rivaliserande industrikapitalistiska ekonomier. Det var 

också den tid då man i en stor del av Europa efter decenniers frihandel 

återgick till tullsystemet. Mot den bakgrunden var det helt 

enkelt inte möjligt att låta Moder Svea krampaktigt hålla fast vid de 

”gamla” internationalistiska idealen så som de hade formulerats av 

bland andra Johan August Gripenstedt i dennes bekanta ”blomstermålningar”. 

43 

Den aggressiva nationalismen, så typisk för imperiernas tidsålder 

och då Sverige växlade över från klassisk industrikapitalism till organiserad 

kapitalism, var uppbyggd kring föreställningen om en hätsk 

konkurrens på den internationella marknaden: Sverige skulle ges åt 

”svenskarne”, inte prisges åt ”utländningarne”. Protektionisternas 

slagord var riktade mot utlänningen och hans fördärvelsebringande 

produkter, mot utlänningen som tog brödet ur den svenske


arbetarens mun – allt för att sätta stopp för importen från utlandet. 

I denna nationalism finns ingen förståelse för den äldre ideologiska 

konceptionens ”naturliga” ordning eller ländernas i världssamfundet 

fredliga samexistens. I stället för lugnet och friden dominerar den 

stora striden mellan nationerna, kampen för tillvaron där endast 

den starke överlevde. 

Det är vid denna tid, som den svenska industrins ansträngningar 

att nå ut till främmande marknader firar ständigt nya triumfer. Enligt 

diskussionen i samtiden, präglad av ett socialdarwinistiskt tankegods, 

vilade en känsla av ödesmättad oro: exportera eller gå under! 

Därför var det också vid denna tid som statsmaktens engagemang 

tog sig nya vägar till befrämjande av samhällshelhetens förkovran. 

Gränsen mellan samhällets allmänna och enskilda sfärer utsattes för 

allt intensivare attacker, och vad som tidigare hållits för otillbörlig 

statlig inblandning kunde nu accepteras i namn av nationens och 

det svenska folkets intresse. 44 Det är i den kontexten som den närmast 

följande analysen av riksdagens behandling av statsanslag till 

Svenska Turistföreningen bör betraktas. 

Riksdagen år 1889 

Till 1889 års riksdag hade två likalydande motioner lämnats in 

angående statsanslag till den på hösten 188 i Uppsala bildade 

Svenska Turistföreningen. I första kammaren var det den i samtiden 

välkände gruvägaren i Gällivare, Carl Otto Bergman, som 

stod bakom. Motionen till andra kammaren hade undertecknats 

av intendenten för Naturhistoriska riksmuséets botaniska samlingar, 

professor Veit Wittrock. Bergman tillhörde protektionisterna, 

Wittrock nya lantmannapartiet. Den senares meriter från 

tiden som riksdagsman (1888–1890) var tämligen blygsamma. På 

annat sätt förhåller det sig med Bergman. Som företagare och 

entreprenör torde han i vissa kretsar närmast ha verkat som en 

nationell förebild i det att han kanske i större omfattning än någon 

annan kom att omsätta protektionisternas slagord, ”Sverige 

åt Svenskarne”, i praktisk handling. Järnalmsgruvorna i Gällivare 

innehades på 1880-talet av ett engelskt bolag. Då detta emellertid 

försummat att försvara sina inmutningar, passade Bergman på att 

förvärva rätten till gruvorna, som han redan ett par år senare, 1891, 

överlät till AB Gällivare malmfält. 4 Upplysningen kan tyckas perifer, 

men är det inte. På samma sätt som den svenska järnmalmen


räddades åt ”svenskarne”, skulle Sverige nu göra det, tycks han ha 

menat med motionen. 

Det finns ytterligare en omständighet, värd att omnämna. Genom 

Bergmans agerande, både i riksdagen och regionalt i Norrbotten, 

uttrycks även den för tiden så typiska tilltron till exportindustrins 

möjligheter att frälsa fosterlandet. Men också uppfattningen att 

staten borde göra sitt yttersta för att underlätta strävandena att 

komma in på de utländska marknaderna – även om det krävde att 

den gamla gränslinjen mellan samhällets enskilda och allmänna 

sfärer revs upp. 

Visst, protektionisternas devis var ”Sverige åt svenskarne”. Och 

det var tullarna som skulle göra’t. Men den var också ”svenska varor 

åt utländingarne”. Det är därför knappast förvånande, att Bergman 

var den kanske ivrigaste förespråkaren av en sammanlänkning av 

Gällivare-banan med Narvik, varigenom malmexporten i hög grad 

skulle kunna befordras. Men innan jag för resonemanget vidare, 

måste riksdagens behandling av frågan om statsanslag till STF närmare 

analyseras. 

Bergmans och Wittrocks motioner inleds med ett erinrande 

om att den ”utomordentliga utbredning” som kommunikationsväsendet 

under de senaste årtiondena givit åt turistresorna i Europa, 

har gjort turistväsendet ”av icke oväsentlig både politisk och 

nationalekonomisk betydelse”. Detta har gällt såväl det inhemska 

reselivet, som ”otvivelaktigt bidrager både till att höja fosterlandskänslan 

och till att på flera sätt vidga erfarenheten av ett lands 

naturliga tillgångar”, som strömmen av utländska turister, som 

medfört ”icke obetydliga ekonomiska fördelar”. Ty det förhåller 

sig så, fortsatte motionärerna, att ”när ett land vinner rykte såsom 

turistland, förvandlas dess naturskönhet i ett räntebärande kapital”, 

med en avkastning som kan uppgå till högst betydande summor. 

Både Schweiz och Norge utgjorde talande bevis på detta förhållande, 

ansåg de. 46 

Just denna omständighet, hette det fortsättningsvis i motionen, 

hade väckt statsmakternas uppmärksamhet inom flera europeiska 

länder. De båda motionärerna framhöll därvid särskilt Norge som 

exempel på en framsynt nation – sedan tre år tillbaka åtnjöt den 

norska turistföreningen statsbidrag med 4 000 kronor, påpekade 

Bergman och Wittrock. Också i Schweiz hade man genom offentligt 

understöd till inländska turistföreningar sökt främja turistväsendets 

ytterligare utveckling, underströk motionärerna.


Ständigt detta Norge. Än som hot, än som förebild. Gång på gång 

dyker hänvisningar till grannlandet i väster upp, liksom till alplandet i 

söder. De båda ländernas funktion i sammanhanget är också den värd 

att beakta. STF kom initialt att inrikta sin verksamhet på det exotiska 

Norrland, och då särskilt Jämtland med alla dess fjäll, all dess orörda 

natur, dess rena vatten och friska luft – med allt det som inte hörde 

den materiella exploateringen av industrisamhället till. Härom talar 

turistföreningens årsböcker sitt tydliga språk från den första tiden; 

STF:s årsböcker från dessa år innehåller påfallande många artiklar 

och notiser som knyter an till fjällen i Jämtland, för övrigt de enda 

svenska fjäll som kunde nås per järnväg under 1800-talets två sista 

decennier. 47 Betonandet av det för de flesta svenskar okända Norrland 

och Jämtland är för övrigt knappast förvånande mot bakgrunden av 

STF:s disciplinerande och pedagogiska funktion i kampen för skapandet 

av en svensk identitet i en allt aggressivare omvärld. 

Argument av detta slag, och de ständiga hänvisningarna till förhållanden 

i främmande länder, kan också ses som uttryck för ambitionen 

att Sverige inte fick hamna på efterkälken i den internationella 

konkurrensen. Till vissa delar var retoriken ett inslag i ett taktiskt 

spel i syfte att beveka riksdagens ledamöter – allt i enlighet med den 

nationalistiska kod som gällde vid denna tid. Men inte bara. Man 

bör också ställa sig frågan: varför just fjällen och Jämtland? Intressant 

i sammanhanget är nämligen också det faktum, att det är just 

två ”alpländer” som ständigt återkommer i de jämförande resonemangen. 

Svaret är komplext och sammansatt: de av industrialismen 

i ”vårt nervösa århundrade” överretade kulturfolken sökte en stärkande, 

rogivande miljö för sina utbrända själar och trötta kroppar; 

de fann den i fjällens mäktiga, tysta, rena, värld. 

År 188 bildades här i landet en ”allmän” svensk turistförening, en 

förening som redan på kort tid kunnat glädja sig åt en synnerligen 

stor uppmuntran från allmänhetens sida, hette det i motionen. Och 

man talade om föreningens ”allmännyttiga” uppgift. För STF:s utåtriktade 

verksamhet borde ett beviljat anslag i första rummet ses som 

ett infrastrukturellt stöd till den svenska exportnäringen, och därmed 

på sikt en förbättrad handelsbalans, menade motionärerna. Allra 

helst som ”den europeiska turistströmmen…i närvarande tidpunkt 

börjar att överge sina gamla banor och uppsöka nya mål. Ett kraftigt 

framhållande av nordens naturskönhet och sevärdheter skulle därför 

just nu utan tvivel visa sig synnerligen verksamt för att hitleda turistströmmen 

och av Sverige skapa ett turistland på modet”.


Och så Bergmans och Wittrocks slutkläm: ”med hänsyn till, att 

turistföreningen, på grund av sina ”mångahanda utländska förbindelser 

och sin hittills utvecklade verksamhet visat sig synnerligen 

lämplig för genomförandet av sin ovan antydda fosterländska uppgift”, 

föreslogs för år 1890 ett statligt bidrag om 3 000 kr, att använda 

till bestridande av kostnader i samband med årsskriftens utgivande 

och spridande av s.k. vägvisare, d.v.s. tryckt information avsedd för 

utländska hotell, resebyråer, ångbåtar m.m. 48 

Ärendet överlämnades till Statsutskottet, som emellertid föreslog 

avslag på motionärernas begäran. 49 Motiveringen var att det måste 

anses tveksamt om STF verkligen uppfyllde kraven på statlig finansiering, 

d.v.s. om denna föreningens verksamhet föll inom ramen för 

den ”allmänna sfären”. I stället borde den ”enskilda företagsamheten” 

ta saken om hand, i all synnerhet som någon erfarenhet rörande 

resultaten av föreningens verksamhet ännu inte förelåg. Tummen 

ned, alltså. Och det på ett sätt som starkt påminner om frihandlarnas 

argumentering i de nyss avslutade tulldebatterna. 0 

I första kammaren fick motionären Bergman möjlighet att förtydliga 

sitt yrkande, åter med inskärpande av STF:s fosterländska 

uppgift och ändamål. 1 Föreningens syfte är ”allmänt svenskt”, och 

omfattade hela landet – från ”Sveriges sydligaste del till det nordligaste 

gränsröset skall vårt land bliva föremål för hennes omtanke”. 

Därför var turism också en ”allmän angelägenhet” – det hade man 

minsann förstått i Norge! Statsutskottets mening, att verksamheten 

borde överlämnas åt den enskilda företagsamheten, avfärdade Bergman 

med följande inlägg: ”här är icke fråga om ett affärsföretag, på 

vilket man kan beräkna vinst; visserligen kunna miljoner förtjänas, 

men ingalunda blir det turistföreningen, som får njuta någon fördel 

därav”. I stället var det fråga om att genom statsanslaget ge åt ”individer 

av Sveriges befolkning och företrädesvis den del därav, som 

genom sin avlägsna boningsort är mest i behov av biförtjänster” en 

möjlighet att överleva. 

Bergman menade att det sannolikt inte fanns något annat land i 

Europa som kunde erbjuda den ”naturälskande turisten en större rikedom 

på skiftande tavlor och växling av intressanta naturföreteelser” 

än Sverige. Visserligen var de norska fjällen högre, erkände han, men 

i ”vildhet och storartat majestät” överträffades de svenska inte ”av 

broderlandets mångbesjungna fjäll”. Det gällde vidare att smida medan 

järnet var varmt: den stora europeiska turistströmmen hade börjat 

efterfråga allt mindre kultur och allt mera storslagna naturscenerier.


I Bergmans resonemang ingår också den för det sena 1800-talet 

så typiska uppfattningen om hur industrisamhället i negativ riktning 

påverkat människans situation. Den snabba ekonomiska utvecklingen, 

den materiella tillväxten och det ekonomiska undret hade ett 

pris – för människor och miljö att betala. Medvetenheten om industrialismens 

avigsidor var förbluffande god redan under 1800-talets 

slutskede, som redan visats i det föregående. I samtiden talades om 

vår nervösa tidsålder, om hetsen i samhället, om det allt snabbare 

tempot och om den mördande konkurrensen. Och på t.ex. Svenska 

Turistföreningens årsmöte 1889, samma år som den här analyserade 

riksdagsdebatten ägde rum, framhölls att ”vårt århundrade har blivit 

kallat det nervösa”. 

I Carl Otto Bergmans anförande gavs temat följande variationer, 

som dessutom på ett intressant sätt pekar på den roll som västra 

Jämtland allt intensivare skulle komma att spela i det drama som 

industrisamhällets framväxt utgör: 

Uttröttad av det rastlösa arbete, som utgör tidens lösen, utledsen 

på det bullrande lifvet inom de stora städerna och övermätt 

på civilisationen, uppsöker man icke längre endast de stora 

bildningshärdarna, utan äfven de obebodda och ödsliga vildmarkerna. 

Ifrån de sammanpackade samhällenas kvalm längtar 

man ut till ensamheten, ut till den sköna oförfalskade naturen, 

vilken genom sin storslagenhet och ständiga omväxling gjuter 

nya och friska intryck i det lefnadströtta sinnet. Det är de 

fria, obegränsade utsikterna, den friska och rena fjälluften och 

denna majestätiska tystnad, som vilar så stämningsfullt över 

fjällvidderna, som göra fjällnaturen så oemotståndligt tilldragande. 

Det är, såsom nämndes, många sakförhållanden som 

antyda, att turistströmmen börjar vända sig mot vårt sköna 

fädernesland… 

Resonemangets slutkläm är riktad med särskild adress till de talare, 

som tidigare i debatten uttryckt sin negativa inställning till att alltför 

många utländska besökare skulle lockas till Sverige om STF aktivt 

bedrev propaganda ute i Europa: ”en sådan främmande invasion kan 

ju icke vara farlig, den bör kunna tålas och även främjas.” 

I sin motivering markerar Bergman också en omsorg om Norrland 

och dess betydelse för den svenska nationen, helt i enlighet 

med hans sociala och professionella position samt i linje med 

hans tidigare ”regionalpolitiska” uttalande: ”man får ofta erfara en 

gängse misstro till Norrlands resurser och förmåga av utveckling, 

men vi skola hoppas, att denna fördom snart skall häfvas; ty om


denna bygd blir känd, så skall den helt säkert också blifva omhuldad.” 

Också detta ingick i STF:s fosterländska mission, menade 

han. Därför borde den beviljas det föreslagna ekonomiska understödet. 

2 

Claes Adelsköld, militär, järnvägsbyggare och politiker, som redan 

före representationsreformen hade bevistat två riksdagar som 

representant för Ridderskapet och Adeln, och i första kammaren 

1876–1893, varav de åtta första åren som representant för Västerbottens 

län och vid det aktuella tillfället tillhörande minoritetspartiet 

i första kammaren, deltog också i debatten. Till skillnad från de 

andra frihandlarna av den gamla stammen, intog han en något 

förvånande ståndpunkt. 

Om turistföreningens verksamhet skulle kunna bidra till att 

”någon del av den stora turistströmmen skulle kunna ledas hit till 

Sverige”, bör effekten bli ”både fördelaktig i statsekonomiskt hänseende 

och i hög grad fosterländsk”. Likaså menade han, att de fiskrika 

Norrlandsälvarna och de pittoreska fjälltrakterna säkert skulle kunna 

”locka utlänningen, om han gjordes uppmärksam på att sådana funnes 

till”. Vinsten skulle således inte hamna i någon enskilds ficka 

– det är inte fråga om att staten skulle medverka till någon ”lukrativ 

privat affär”. Nej, vinsten ”skulle tillfalla landet i allmänhet”, inte 

minst Statens Järnvägar genom ökad trafik, menade den man som 

mer än någon annan hade bidragit till utbyggnad av inte mindre 

än 4 000 km järnväg i Sverige och Finland. Och eftersom anslaget 

således uteslutande skulle komma ”det allmänna till godo”, borde 

också statliga medel kunna utgå, avslutade Adelsköld. 3 

Man kan således beträffande anhängarnas av förslaget rörande 

statsanslag till Svenska Turistföreningen konstatera, att diskussionen 

i mångt och mycket kretsar kring Norrland. Beaktar man järnvägssituationen 

i landet träder dock Jämtland i förgrunden. Denna för 

många okända region skulle öppnas för exploatering av immateriella 

tillgångar, omistliga värden i vårt nervösa århundrade. Men inte bara 

därför. Föreningens devis, ”Lär känna ditt land”, torde ha legat helt 

rätt i den tid, då det gällde att av invånarna i konungariket Sverige 

skapa ett folk. 4 

Godsägaren från Brunna i Uppland, Carl Edvard Casparsson, var 

en av de få som i första kammaren trädde upp till utskottets försvar. 

På klassiskt frihandelsvänligt manér menade han, att STF hade varit 

mycket framgångsrik utan statens mellankomst – och just därför 

inte behövde något statsbidrag.


I den därpå följande omröstningen i kammaren blev det klart, 

att motionärernas förslag hade väckt majoritetens gillande. 3 av 

ledamöterna röstade för anslag till STF; 24 var för utskottets hemställan. 

6 

I andra kammarens debatt om det ifrågasatta stödet till Svenska 

turistföreningen inledde Veit Wittrock, motionären. Argumenteringen 

är i sak densamma som i motionen; men mot bakgrunden av 

att Wittrock i sin ambition att övertyga kollegorna i kammaren nu 

tvingas precisera sin ståndpunkt, kan det vara av intresse att granska 

de bärande delarna något närmare. 

STF:s huvuduppgift är dubbel, menade Wittrock. Det gäller att 

dels ”hos landsmännen väcka och underhålla lusten att se och lära 

känna sitt fosterland och sålunda höja fosterlandskänslan och skaffa 

sig riktig insikt om vårt lands naturliga tillgångar”, dels ”väcka utlänningarnas 

uppmärksamhet” på vårt lands sevärdheter och sålunda 

”hitleda en del av den stora turistström, som varje sommar utbreder 

sig över de delar av Europa, som äro kända för framstående skönhet”. 

Turismen var sålunda ett redskap med vilket Sveriges naturskönheter 

kunde omvandlas till ett ”räntebärande kapital”. Och 

till dessa skönheter räknade Wittrock bland annat de ”imposanta 

högfjällsscenarier(na)” i Härjedalen, Jämtland och Lappland. 7 

Kyrkoherden i Hallingeberg, Kalmar län, Otto Redelius (nya lmp), 

uppträdde till motionens försvar när han på tidstypiskt manér kopplade 

på nationalistiska argument, förenade med tidens syn på svenskens 

nationalkaraktär. Det förhåller sig så, sade han, att ”svenskar av 

okunnighet om sitt eget land” reser utrikes – trots att de, blott de 

vore upplysta om det egna landets förträfflighet, utan tvivel skulle 

föredra att resa inom Sverige. Ett anslag till Svenska Turistföreningen 

skulle således kunna ses som en del av ett stort upplysningsprojekt, 

stärka svenskens band till sitt fosterland som det tänktes göra. 8 

Som ett eko från den nyligen avblåsta tullstriden hördes nejsägarnas 

argument. Lantbrukaren Sven Nilsson i Everöd (gamla 

lmp) ansåg, att ett bifall till motionärens förslag enbart skulle leda 

till att ”flera dylika framställningar angående måhända ännu större 

belopp till varjehanda föreningar” skulle läggas på riksdagens bord. 

Detta är bara ett försök till en början, utropade han och manade till 

största försiktighet. 9 Och vidare: vi kommer helt enkelt att få tillräckligt 

många turister till vårt land – utan att staten behöver blanda 

sig i saken. 60 En annan av de mera aktiva lantbrukarna i kammaren,


Anders Danielsson från Dyrestad i Kalmar län (nya lmp), var inne 

på samma linje när han yttrade, att om STF beviljas det föreslagna 

bidraget kommer ”ytterligare anspråk på statens understöd för enahanda 

ändamål” att krävas. Och, tillade han avslutningsvis, jag anser 

för övrigt, att vi redan ”alltför mycket givit oss in på områden, som vi 

bort avhålla oss ifrån, och att vi icke böra gå vidare på den vägen”. 61 

När han vid ett senare tillfälle åter tog till orda, var han påtagligt 

irriterad i det han bland annat yttrade: vi svenskar reser mycket 

mer än vi behöver, en av de största orsakerna till att vår ekonomi är 

”rubbad”. Alla ska ut och resa – ”och inbilla sig vara herrskap”. Ingen 

vill nu längre stanna hemma, arbeta och göra nytta. Nej, nu ska alla 

”efterapa utlänningarnas exempel”. Och att det skulle föra med sig 

något välsignat, det betvivlade den småländske bonden. Att reklam 

för Sverige i utlandet skulle vara till någon nytta tvivlade han likaså 

på: ”Vad angår påståendet att vi blivit berömda av utlänningarna, 

ber jag att få säga, att detta beror därpå, att vi äro alltför gästfria. För 

att visa oss gentila och få skylta i de utländska tidningarna uppoffra 

vi det lilla vi hava, men vad vinna vi väl på det? Vi få sedan i många 

fall låna av utlänningarna vad vi som gästfria värdar uppoffrat på 

dem.” 62 Den halländske godsägaren Ivar Lyttkens från Skedala (gamla 

lmp) resonerade på liknande sätt, så typiskt för de intressen han 

representerade och så typiskt för minoritetslinjen: turistströmmen 

kommer att vända hit – och det alldeles oavsett statens slöseri. Med 

ett skarpt formulerat ”jag ber att protestera mot att det skattedragande 

svenska folkets penningar användes till sådana ändamål, som 

nu är ifrågasatt”, avslutade han sitt inlägg. 63 

Motståndarna till motionärernas förslag spelade således ut alla 

tänkbara kort de hade i sina försök att bistå statsutskottets hemställan. 

Men majoriteten i andra kammaren var av samma mening som 

den i första. Motionärens förslag segrade med röstsiffrorna 80– 9. 

Och Svenska Turistföreningen beviljades 3 000 kr i statsanslag. 64 

Hur ska man då tolka motionerna, statsutskottets utlåtande, diskussionen 

i kamrarna och det slutgiltiga beslutet att bifalla motionärernas 

hemställan? Vad säger oss egentligen innehållet i Carl Otto 

Bergmans och Veit Wittrocks motioner och riksdagens behandling 

av ärendet? Vilken djupare innebörd går att utläsa? 

Utöver vad som redan framgått, vill jag särskilt framhålla det 

faktum att man i debatten ofta tycks sätta likhetstecken mellan 

Turistföreningens verksamhet och exploateringen av de immateriella


resurserna – de norrländska i allmänhet och de jämtländska i synnerhet. 

Tydligast kommer detta till uttryck i motionären Bergmans 

citerade anförande. Här finns typiska uttryck för synen på den överretade 

nutidsmänniskan, så som t.ex. Paolo Mantegazza och Viktor 

Rydberg formulerade den, ”uttröttad av det rastlösa arbete, som 

utgör tidens lösen”. Men också hennes behov av ”de obebodda och 

ödsliga vildmarkerna” och längtan till den ”oförfalskade naturen”, 

”den friska och rena fjälluften” till lindring för ”det levnadströtta sinnet”. 

Vid sidan härav, och nog så viktigt, finns medvetenheten om det 

betydelsefulla folkuppfostrande inslaget i Föreningens verksamhet, 

också det av stor vikt och värt engagemang från statsmaktens sida. 

De båda motionerna väcktes i den stora tullstridens efterdyningar, 

den som genom protektionismens seger mer än någon annan debatt 

i riksdagen markerar ett systemskifte och genombrott för den organiserade 

kapitalismens statsuppfattning och samhällssyn. 6 Debatten 

håller sig alltså inom en ideologisk struktur som, med sina bärande 

element, är densamma som under tullstriden, där det principiella 

problemet gällde var demarkationslinjen skulle gå mellan ”statligt”/ 

”allmänt” och ”privat”/”enskilt”. 

Riksdagsmajoriteten betraktade Turistföreningen som fullgjorde 

den en fosterländsk uppgift, per definition av allmän karaktär. Delen/ 

Föreningen lyftes ut ur den enskilda samhällssfären för att därigenom 

kunna göras till föremål för statligt understöd. 

Minoriteten såg däremot i förslaget ingenting annat än att staten 

vid ett bifall skulle göra sig skyldig till överträdelse av gränsen för sitt 

kompetensområde. Enligt Sven Nilsson, Carl Edward Casparsson 

et consortes kunde därför STF aldrig bli till någonting annat än en 

förening i samhällets enskilda sfär, och därför självklart inte komma 

i fråga för statsbidrag. 

Men bakom de uttryckta argumenten finns även annat av intresse 

i sammanhanget, t.ex. ett försök till definition av fenomenet ”turism”, 

eller åtminstone förutsättningarna härför. Till vilken intressesfär 

hörde det, var det av enskilt eller allmänt intresse? Voteringen i 

kamrarna visar att riksdagsmajoriteten slöt upp bakom den senare 

ståndpunkten. STF kunde därigenom göras till föremål för direkta 

statliga insatser. Uppfattningen om att föreningens syfte och verksamhet 

kunde uttryckas i termer av ”fosterländskt” och hela landet 

befrämjande bör här ha spelat en avgörande roll. 

Men här finns också en annan aspekt att lägga på frågan om statsanslag 

till STF. Denna gäller Turistföreningen och dess ansträng-


ningar att marknadsföra fosterlandet på en internationell marknad 

– i kamp mot andra nationella turistföreningar, där särskilt den norska 

förefaller ha fungerat som en adrenalinproducerande faktor. 66 

Statsanslagets tillskyndare höjde emellertid inte bara ett stridsrop 

för Sverige och det svenska, utan i minst lika hög grad också 

mot utlandet och det utländska. I en tid då evolutionstanken grep 

vida omkring sig, och då man predikade ”survival of the fittest” 

också för världens nationer, kunde Fädernelandets intressen inte 

tillgodoses av en statsmakt som blundade för den fosterländska 

föreningens program, menade man. Det var helt enkelt inte möjligt 

för den svenska statsmakten att ta sitt samhällsansvar med summan 

av näringarna inneslutna i samhällets enskilda sfär. 1880-talets 

våldsamma bataljer om tullarna upprepas sålunda i kampen om 

statsanslag till STF. 

Men riksdagens behandling visar också på vad som vid en hastig 

blick ter sig som en paradox. Under tullstriderna gällde sakfrågan att 

förhindra att utländska varor flödade in i landet och konkurrerade 

ut det svenska näringslivet – ”Sverige åt svenskarne”. Här, i samband 

med diskussionen om statsanslag till STF, gällde det plötsligt att med 

statens hjälp locka hit så många utlänningar som möjligt. Handlingsrekommendationerna 

skulle kunna formuleras som ”Sverige 

åt svenskarne” respektive ”Sverige åt utlänningarne”. Likväl är det 

fråga om i princip samma sak: exploatering av svenska råvaror och 

förädling inom landet. Skillnaden, ehuru blott en chimär, är att det 

i förra fallet gällde export av materiella tillgångar, och i det senare 

fallet immateriella tillgångar. 

Strukturlikheterna framträder om möjligt än tydligare om man 

ställer riksdagsdebatten om STF vid sidan av diskussionerna i parlamentet 

om anslag till Sveriges Allmänna Exportförening, en debatt 

som också den markerar industrisamhällets och den organiserade 

kapitalismens genombrott, åtminstone på det ideologiska planet. 

Fixeringen vid det ”allmänna” måste naturligtvis tolkas som den 

enda möjliga väg att gå för att beveka riksdagen, vars uppgift var 

att bevaka just allmänintresset, ”det hela”. Bakom detta resonemang 

döljer sig således en förändrad relation mellan statsuppfattning och 

samhällssyn, den som fick sitt definitiva genomslag i samband med 

tullstriderna under de närmast föregående åren. 67 För förespråkarna 

av statsanslag var verksamheten i första hand fosterländsk, och därmed 

allmän! Den riktade sig både inom och utanför Sveriges gränser: 

”Uti turistföreningens uppgift ingår såsom huvudsak icke allenast


att bland landsmännen väcka och underhålla lusten att se och lära 

känna sitt vårt fädernesland, utan även att fästa främmande turisters 

uppmärksamhet på detsamma”. Frågan gällde dels disciplinering, 

fostran och undervisning av Moder Sveas döttrar och söner, dels att 

sälja Sverige, svenska stämningar och svenska upplevelser på utländska 

marknader. 

Kroppen, själen och det sant svenska 

Den är typisk för sin tid, debatten i riksdagen under 1880-talets 

andra hälft om statsanslag till Svenska Turistföreningen (STF). Den 

fördes under de bittra tullstridernas årtionde, de som stod fadder för 

en allt aggressivare nationalism; den fördes då en ny statsuppfattning 

och samhällssyn bröt igenom och gav legitimitet åt mycket av den 

politik som fördes kring sekelskiftet 1900. Det är också en tid då 

slagordet ”Sverige åt svenskarne” snabbt vann gehör och blev till en 

appell för det svenska och en maning till avståndstagande från allt 

som var utländskt. Imperativet genljöd som en stridssignal i flera av 

det sena 1800-talets politiska diskussioner. 

Turistföreningen såg sig gärna som en allmänintressets försvarare. 

I denna sin egenskap ville man skapa – och sprida – bilden av 

en nation, en samhällshelhet utöver ”summan-av-delarna”, dels för 

konsumtion på hemmamarknaden av den egna befolkningen, dels 

för avyttring på främmande marknader. Som en väsentlig uppgift såg 

den att ”verka för hitledandet af en kraftig utländsk turistström. Den 

stora nationalekonomiska betydelsen däraf bör vara fullgiltigt motif”, 

hette det i Turistföreningens årsskrift året före den i det föregående 

analyserade riksdagsdebatten. 68 

Mot den bakgrunden är det knappast förvånande, att argumentstrukturen 

i riksdagens debatt om statsanslag till STF uppvisar betydande 

likheter med diskussionen om statliga medel till Sveriges 

Allmänna Exportförening, också den anförd av de båda kamrarnas 

protektionister. När anslaget väl röstades igenom skedde det närmast 

i ett rus av nationalistisk yra. 69 Den privata Exportföreningen 

kunde, enligt den linje som vann riksdagsmajoritetens gehör, bättre 

än ett statligt organ ta fosterlandets intressen tillvara. Turistföreningens 

möjligheter att värna och befordra allmänintresset bedömdes 

på liknande sätt: dess syfte var i hög grad fosterländskt, varför bidrag 

kunde beviljas. Den protektionistiska doktrinen gick segrande ur 

striden också när det gällde statsanslag till STF.


Diskussionen om statliga bidrag till Svenska Turistföreningen 

(STF) kan i likhet med den nära befryndade debatten om Exportföreningen 

relateras till ett ännu ett sammanhang i sekelskiftets Sverige 

– den så ofta artikulerade skräcken för ”byråkratism”, något år in 

på 1900-talet med skärpa formulerad av bland annat den stridbare 

civilrättsprofessorn Alfred Ossian Winroth. 70 

Vid sidan av likheterna på ett ideologiskt strukturellt plan, som 

klart och tydligt förankrar debatten om STF i tidens ideologiska 

diskurs, vill jag avslutningsvis åter eninra om en annan omständighet 

av intresse i sammanhanget. Båda föreningarna syftade till att 

befordra avyttringen av svenska produkter. För exportföreningen 

gällde det att utomlands öka konsumtionen av inom Sverige förädlade 

materiella resurser. I turistföreningens fall var strävan att höja 

konsumtionen av exploaterade svenska immateriella tillgångar både 

utomlands och inom våra egna landamären. Även om den senare i 

första hand månade om hemmamarknadens svenska konsumenter, 

är det tullvännernas stridsrop som ljuder genom argumenteringen: 

”Sverige åt svenskarne!” 

Semester och ferier – för samhällets bästa 

Sekelslutets sjukdom i riksdagen 

Debatten i riksdagen rörande statsanslag till Svenska Turistföreningen 

(STF) var inte den enda, i vilken föreställningarna om ”vårt 

nervösa århundrade” och ”sekelslutets sjukdom” kom att ingå som 

centrala element i argumentstrukturen. Några år efter det att föreningen 

hade beviljats statligt understöd, var det åter dags att föra in 

sekelslutets sjukdom i den lagstiftande församlingens båda kamrar. 

Denna gång uttrycktes problematiken genom frågan om vissa statliga 

tjänstemäns rätt till av arbetsgivaren betald semester. 

Uppfattningen om en nära koppling mellan å ena sidan det allt 

högre tempot i samhället, de tilltagande kraven på individen och, 

som en följd därav, överansträngning och sjukdom samt å den andra 

semester, i både preventivt och terapeutiskt syfte, var förankrad i den 

medicinska litteraturen från sent 1800-tal. En av dem som i detta 

sammanhang satte sina tankar på pränt och som sannolikt bidrog till 

att föra ut frågan om semester i den svenska debatten var läkaren och 

medicinalrådet Olof Hallin. I sin ”Helsolära”, vars första upplaga kom


ut av trycket år 188 , konstaterade Hallin, att den vila som erbjuds 

genom fristunder på dagen eller under söndagen inte alltid förmår 

att ersätta den genom arbetet förlorade kraften. Dessutom medgav 

inte alla yrken dessa nödvändiga andhämtningspauser; i vissa fall 

förmenades individen till och med söndagsvilan, menade han. Särskilt 

intellektuella arbeten var av sådan art att utövarens krafter ofta 

anlitades till det yttersta. Tjänstemän, läkare, lärare, affärsmän m.fl., 

som ofta vecka in och vecka ut, söcken- som helgdag fortfor med 

sitt ansträngande arbete, var en i hög grad drabbad grupp. Om inte 

dessa grupper ges möjlighet att genom någon tids total vila friska 

upp sina ”kropps- och själskrafter”, kommer de att brytas ned, med 

sjukdom och förtidig ålderdom som följd. 71 

Enligt Hallin var det viktigt att för semestervilan välja en ort som 

var belägen på ett betryggande avstånd från härden för det alldagliga 

arbetet. Vid valet borde därutöver tillgången på frisk och ren luft 

särskilt beaktas. Platsen fick sålunda inte vara förorenad av rök från 

fabriker eller andra industrianläggningar, inte heller av ”utdunstningar 

från träsk eller stillastående vatten”. Som lämpliga områden 

pekade Hallin på något upphöjda, soliga skogstrakter, gärna belägna 

vid rinnande vatten. 72 

Den betalda ledigheten hamnade år 1892 på regeringens bord. 

I en Kungl. Maj:ts proposition från detta år formulerades det hela 

som en fråga om beredande av semester för tjänstemännen vid postverkets 

distriktsförvaltningar. Ur statsmaktens perspektiv skulle semestern 

dock inte ses som någon förmån för den enskilde individen. 

Visserligen var den ett medel för att göra denne mera uthållig – för 

att han därigenom bättre kunde tjäna sin arbetsgivare, staten. 73 Man 

kunde också mena att det grundläggande problemet var av sådan 

art, att statens bevakande av allmänintresset kunde riskeras om den 

föreslagna åtgärden uteblev. Wilhelm Nilsson, rektor vid Lidköpings 

lägre allmänna läroverk och en av förslagets förespråkare, ansåg 

att det vore ”rent utaf obarmhärtigt att vägra posttjenstemännen 

den begärda förmånen”, detta då det sannolikt inte fanns någon 

tjänstemannakategori som hade ett sådant ”slaf- och släparbete” 

som just de postanställda. Vid sidan av detta argument fanns alltså 

omsorgen om statens finanser, bland annat framförd av von Essen 

som i sitt anförande tryckte på den ökade möjlighet till kontroll 

av de enskilda tjänstemännens hantering av kontanta medel som 

förslaget innebar. 74


Ett par år senare, 1894, gjordes frågan om semester ännu en gång 

till föremål för debatt i riksdagens båda kamrar. Konkret gällde det 

denna gång 1 månads betald semester för vissa postverkets tjänstemannakategorier. 

I sitt remissvar förde Generalpoststyrelsen fram 

bland annat företags- och nationalekonomiska argument, båda utgående 

från allmänintresset, som på ett intressant sätt belyser hur 

man i det sena 1800-talet kunde se på de av hets och stress alltmera 

tyngda statstjänstemännen. 

Semesterledigheten kunde göra tjänstemannen ”mera uthållig i 

det ansträngande och enerverande arbetet å postanstalt”, detta om 

han genom semester fick komma i åtnjutande av någon tids vila från 

sina arbetsuppgifter. En sådan vore så mycket angelägnare som den 

torde kunna leda till att vad man bedömde som en högst avsevärd 

skärpning av kontrollen över uppbörden av postmedel kunde vinnas. 

Generalpoststyrelsen förespråkade därför obligatorisk semester 

för de tjänstemän som handhade penninguppbörd. Den ökade 

hanteringen av kontanta medel, som inte sällan gällde betydliga 

belopp till följd av postanvisnings-, postförskotts-, tidnings- och 

postsparbanksrörelsen, gjorde en reform i föreslagen riktning högeligen 

önskvärd, menade man, och borde mer än väl motsvara den 

kostnad som skulle åsamkas postverket. 7 

I de båda kamrarna uttrycktes också en tydlig medvetenhet om 

den nya tidens allt strängare krav på tjänstemännen, krav som det 

nervösa århundradets samhälle hade formulerat. Och därmed också 

om att betald semester kunde vara ett verksamt medel. Godsägaren 

och landshövdingen i Södermanlands län, Filip Boström, som för 

övrigt redan vid riksdagens behandling av semesterfrågan år 1892 

hade talat för förslaget, återkom nu i ärendet vid första kammarens 

debatt. En sådan semester är i dubbelt hänseende nödvändig, menade 

han i det han instämde i Generalpoststyrelsens syn på saken. 

Den kunde tjäna dels som vederkvickelse från ”en ansträngande och 

enformig verksamhet”, dels ”till vinnande af en bättre revision” av 

postens förvaltning. 76 En reform i den föreslagna riktningen skulle 

således vara till gagn för det allmänna bästa. 

Skeppsredaren Olof Melin, Göteborg, var också han en förslagets 

tillskyndare när han steg upp i andra kammarens talarstol. Vi kan 

inte neka till att posttjänstemännen i hög grad är ”ansträngda genom 

det trägna och enerverande” arbetet, ansåg han. Dessutom tvingas 

de att sköta sina åligganden i ”trånga, osunda och varma lokaler”. 

De var mot den bakgrunden väl i behov av semester, slutade han sitt


anförande. 77 Wilhelm Nilson, rektor vid Lidköpings lägre allmänna 

läroverk, instämde även han i förslaget, efter att ha beskrivit posttjänstemännens 

arbete som ett ”träl-arbete (som) räcker från tidiga 

morgonen till sena qvällen under årets alla 36 dagar, ja mångenstädes 

äfven om natten”. 78 

Den som utförligast motiverade sitt bifall till förslaget var generalpostdirektören 

själv, Edvard Krusenstjerna. Och han gjorde det 

på ett näst intill idealtypiskt sätt när det gäller att fixera sekelslutets 

sjukdom, det nervösa århundradets av individ och samhälle erlagda 

tribut. Posttjänstemännen förrättar sitt ”tunga arbete året om, dag 

efter dag, söndag och hvardag”. På de större postkontoren tvingades 

de därtill att ofta ta flera timmar av natten i anspråk. Detta arbete 

var för många ”synnerligen ansträngande”. Vid vissa tider på året, 

som kring jul och nyår, var arbetet vid de flesta postkontor ”rent af 

öfveransträngande”, vilket fått till följd att ”nervsystemet lidit skada”, 

inte bara hos järnvägsposttjänstemännen med sina särskilt svåra 

arbetsförhållanden, utan även hos tjänstemännen vid de fasta postanstalterna. 

Dessa tjänstemannakategorier tvingades därför alltför 

ofta på grund av sin av arbetet förorsakade neurasteni ansöka om 

tjänstledighet. Mot den bakgrunden yrkade han på bifall till förslaget 

om lagstadgad semester. 79 

”Tänk på hvilodagen så att du helgar den…” 

Gustaf Hazén, kyrkoherde i Forsheda, Hjalmar Sjövall, rektor vid 

Trelleborgs samskola, och kontraktsprosten i Säve, Carl Grundell, 

hade till 1900 års riksdag lämnat in motioner med en begäran om att 

en utredning angående sabbatsvila på söndagar åt vissa kategorier 

av statstjänstemän och betjänte måtte tillsättas. De anförda motiven 

var förankrade i uppfattningen att industrisamhällets allt hårdare 

krav och fordringar på människan gjorde det allt svårare för henne 

att finna vila för både kroppen och själen. Det accelererande tempot 

tvingade bort människan från hennes livsviktiga och på lång – för 

att inte säga mycket, mycket lång – sikt avgörande befrämjande av 

själens välfärd. 80 

Grundell erinrade om att det nyss tilländagångna seklet kunnat 

uppvisa ”en rik och storartad förkofran” på de allra flesta områden, 

en utveckling som visat att det svenska folket inte behövt stå tillbaka 

vid en jämförelse med de stora kulturfolken. Fosterlandsvännen 

kände både glädje och tacksamhet för detta, menade de. Dock fanns


där anledning till bekymmer: den nyare tidens stora uppfinningar, 

och med dem ett rastlöst arbete för timliga mål, hade tagit en sådan 

omfattning att ”den dag, som af Gud sjelf blifvit gifven och förordnad” 

nu alltmer hade försummats. Både kropp och själ hade behov 

av att ”en gång ordentligt hemta andan, glädjas åt hvilan och Guds 

verk på åker och äng”. Vidare hade föräldrar och barn behov av att ”i 

ro tillhöra hvarandra och att åter lefva tillsammans, sedan arbetet så 

mycket söndrat dem”. Ty det förhöll sig nämligen så, menade de båda 

motionärerna, att ”sjelfkärleken och det materiella sinnet blifver 

herrskande, om hvilans och stillhetens dag fattas”. Grundell menade 

till och med, att hela vårt folks framtid berodde på söndagens helgd. 

Detta hade man förstått i bland annat både England och Amerika, 

vars ”folk vore länge sedan utarbetadt om icke den moderna industriens 

susande maskiner alltid åter med våld blefve stannade.” 81 

I första kammarens debatt om en utredning om sabbatsvilan 

deltog 12 ledamöter. Kyrkoherden i Sundborn Carl Fredrik Pettersson 

menade, att vila behövdes för både kroppen och själen. Och här 

hade staten ett tillfälle att föregå med ”efterföljansvärda föredömen”. 

Den i riksdagen välbekante profilen Teofron Säve, historielektor i 

Karlstad, ansåg att sabbatsvilan helt enkelt var ägnad att höja ”vårt 

folks sedliga ståndpunkt”. Andra, som t.ex. kyrkoherden i Frillestad, 

Per Sörensson, slog fast att en sådan skulle innebära att det svenska 

folket kunde ”skaffa sig näring för sitt religiösa lif”. Dessutom kunde 

helgdagsledigheten såväl befrämja ett sunt familjeliv som befordra 

människans sociala relationer utanför hemmet. Johan Dieden, 

konsul i Malmö, betonade ledighetens betydelse för ett annat av 

samhällets fundament, familjen, i det han slog fast att söndagen 

för många arbetare och lägre tjänstemän var den enda dag som 

han kunde få träffa sina barn. Och om denna rätt förvägras honom, 

lär barnen inte känna sina föräldrar – ”sådant måste ju hafva ett 

menligt inflytande på uppfostran”. Godsägaren Adolf von Möller betonade 

å sin sida, att de aktuella kategorierna statsanställda ofta var 

överansträngda. Dessa ”stackars utsläpade lägre tjänstemän” vore 

därför i behov av helgledighet. Häradshövdingen Gustaf Berg ansåg, 

att känslan av samhörighet krävde att också dessa ”ansträngda 

statens tjänare” garanterades bättre möjligheter till sabbatsvila. 82 

Debatten i riksdagens andra kammare fick en mera jordnära slagsida. 

83 Den inleddes av den liberale advokaten John Olsson i Stockholm, 

som hänvisade till en skrivelse från en järnvägstjänsteman 

om arbetstidsförhållandena. Enligt denna arbetade de betjänte skift,


antingen dag eller natt, och att de i skiftet mellan dag- eller nattpass 

hade att arbeta 24 timmar i ett sträck. Schemat gällde hela året om. 

Om de t.ex. någon gång ville vara lediga var det upp till den enskilde 

att skaffa ersättare. Olsson pekade också på de säkerhetsrisker som 

var förenade med dygnslånga arbetspass. I synnerhet banvakternas 

arbetstid borde därför begränsas. 84 

Motionerna resulterade för första kammarens vidkommande att 

man inte ansåg sig hinna bereda ärendet, varför den avslogs. I andra 

kammaren blev utgången en annan – en utredning om sabbatsvilan 

skulle inledas. 8 

Semester – varför och för vem? 

Man kan således konstatera, att föreställningen om ”vårt nervösa 

århundrade”, krönt med ”sekelslutets sjukdom”, trängt in i riksdagens 

båda kamrar tillsammans med uppfattningen att betald ledighet i 

form av semester kunde gagna samhällshelheten – överansträngning 

och neurasteni hade kommit att utgöra ett hot mot samhällsbyggnaden. 

Och det är mot den bakgrunden man får tolka de framförda 

kraven på att arbetsgivaren Staten måtte föregå med gott exempel 

och införa betald ledighet för åtminstone de mest utsatta av sina 

tjänstemän, de grupper som hade någon form av ekonomiskt ansvar. 

I de båda första debatterna, 1892 och 1894 års, är det samhällets 

och de enskildas lekamliga välfärd som står i förgrunden. I den 

senare är det nationens sedliga och moraliska grundvalar som anses 

hotade av en industrialismens brutala framfart. I enlighet med 

tidens konservativa idéströmningar är det inte svårt att föreställa 

sig hur organismen den svenska nationen kunde anses vara utsatt 

för ett allvarligt hot. Moder Svea och hennes barn hotades till själ 

och kropp, psyche och soma. Därför var det enligt motionärerna en 

statens primära plikt – och i enlighet med Moder Sveas ”föräldraansvar” 

– att försvara samhällsbyggnaden mot en hotande fara. Detta 

kunde, menade man, göras bland annat genom att skydda de egna 

invånarna från ”sekelslutets sjukdom”. Mot den bakgrunden kunde 

en av arbetsgivaren staten betald semester anses utgöra ett värn. 

Om man definierar ”semester” som en konsumtion av ”fri tid”, 

låter sig de analyserade debatterna i sent 1800- och tidigt 1900-tal 

fogas in i det här anlagda konsumtionsperspektivet. Utfallet av riksdagens 

behandling av semesterfrågan torde uttrycka utvecklingen


av nya konsumtionsmönster. I de aktuella fallen skulle den fria tiden 

göras till föremål för konsumtion av rehabilitering. Kopplar man 

dessutom på riksdagens i ett tidigare avsnitt demonstrerade syn på 

Svenska Turistföreningens sociala och ideologiska funktion i sent 

1800-tal, träder de två konsumentgrupperna fram i relief mot det 

frambrytande svenska industrisamhället: ”turister” och ”sjuklingar”. 

Stundom kan de iakttas som oberoende av varandra, stundom åter 

är de förenade. Den gemensamma nämnaren var först som sist konsumtionen 

av immateriella värden. 

Luftburen hälsa i fiktion och verklighet 

Jag har i det föregående visat hur föreställningarna om ”vårt nervösa 

århundrade”, neurastenin och fjälluftens undergörande verkan 

uttrycktes i skilda sammanhang under decennierna kring sekelskiftet 

1900. Mot bakgrunden av hur järnvägsnätet såg ut under 

1880-talet kom Jämtland att inta en nära nog självskriven plats i 

resonemanget. 

De aktuella elementkombinationerna har återfunnits i riksdagens 

debatter, i den skolmedicinska litteraturen och i populärvetenskapliga 

skrifter. Och de angav en tydlig färdriktning mot fjällnära miljöer 

i västra Jämtland 

Men i vilken utsträckning hade dessa föreställningar trängt in i 

medvetandet hos ”vanligt” folk? Ingick de över huvud taget i deras 

tankevärld? 

Frågorna är svåra att besvara. Dock kan man få en uppfattning 

om motivens spridning genom analys av ett par källgrupper, alltför 

sällan utnyttjade i historievetenskapliga sammanhang. Jag tänker 

då dels på litterär fiktion, dels på föreställande vykort som skickats 

från Mörsils, Undersåkers och Åre kommuner. Innan analysen förs 

vidare vill jag markera, att jag inte på något sätt är ute efter kvantitativa 

beräkningar. Det är således inte mängden belägg som är 

avgörande. Syftet med den närmast följande framställningen är att 

påvisa förekomsten av de här aktuella tankefigurerna. 

I början av 2000-talet fördes en debatt i Historisk Tidskrift om 

historikers nyttjande av skönlitteratur som källmaterial. Meningsutbytet 

föranleddes av Margaretha Mellbergs attack mot historikerna 

Birgitta Odén och Arne Jarrick. Ett genomgående drag hos historiker 

som analyserar skönlitteratur är att de bedömer den lästa texten som


ett exakt uttryck för författarens avsikter, menade Mellberg. Textens 

helhet och den litterära tradition som författaren tillhör tas däremot 

ingen hänsyn till, varvid den skönlitterära texten förblir obearbetad. 

Mellberg formulerade syftet med sitt inlägg sålunda: att visa ”hur fel 

man kan hamna om man enbart läser och tycker”. 86 

I den efterföljande debatten pekade Jarrick på ett par omständigheter 

som förtjänar att lyftas fram i det här aktuella sammanhanget. 

För det första kan skönlitterära texter användas för att påvisa förekomsten 

av vissa tankefigurer. För det andra, och implicit, är en 

källsvits värde inte en gång för alla givet – lämpligheten kan avgöras 

först sedan problemformuleringen fixerats. 87 

Eva Österberg lyfter i sitt inlägg fram sambandet mellan den 

analyserade litterära fiktionen och dess socio-kulturella kontext, i en 

förlängning relationen mellan litteratur och kultur. Historikern kan 

bland annat analysera den litterära texten som ett uttryck för och 

illustration av kulturella och sociala förhållanden. Ett steg vidare blir 

då att låta litterära texter bilda underlag för slutsatser om företeelser 

i författarens omvärld, enligt Österberg. 88 

Martin Kylhammar är delvis inne på samma linje när han skriver 

att de skönlitterära författarnas produktion är ett källmaterial 

som kan ge historikern information och exempel på medvetanden 

och mångfasetterade upplevelser i det förflutna. Men Kylhammar 

går ett steg längre och hävdar att det faktiskt är ett ganska modest 

krav att ställa på historikern, att denne aktivt söker författare som 

behandlat den problematik som sätts under lupp. Historiker har 

nämligen, fortsätter han, alltför sällan prövat möjligheten att söka 

uppslag i fiktionens värld när de vill rekonstruera samband och 

förstå drivkrafterna bakom historiska processer. 89 

De citerade historikernas bidrag har var för sig – och tillsammantagna 

– gjort avtryck i min egen analys. Men innan jag går vidare 

vill jag för alla eventualiteters skull stryka under, att min strävan 

självklart inte är litteraturvetenskap. Historikern i mig har i stället 

valt att betrakta den i det följande analyserade litterära fiktionen 

som samtida uttryck för och reaktioner på sociala företeelser under 

perioden 1880–1910. Talar man med Jarrick motsvaras detta ungefärligen 

av en ambition att påvisa förekomsten av vissa tankefigurer. 

Beröringspunkterna med Österberg kan sammanfattas i en strävan 

att betrakta motivkretsarna som uttryck för tidens socio-kulturella 

kontext, att se dem som uttryck för sociala och kulturella förhållanden 

under årtiondena kring sekelskiftet 1900. Och jag kan inte annat


än att instämma i Kylhammars plädering för att aktivt söka efter 

skönlitterära stämningar och motiv för att därigenom närma sig 

problematik av det slag som här har gjorts till föremål för analys. 

”Tänk, vad fjälluften skall göra dig gott” 

Föreställningen om det moderna samhällets negativa inverkan på 

människan formulerades allt oftare i Sverige med början i 1880-talet. 

På t.ex. Svenska Turistföreningens årsmöte 1889 konstaterades att 

”vårt århundrade har blivit kallat det nervösa”. Ungefär samtidigt 

fick en svensk publik tillgång till den italienske antropologen Paolo 

Mantegazzas på den europeiska kontinenten flitigt diskuterade ”Vårt 

nervösa århundrade”, en uppgörelse med det moderna samhällets 

avigsidor. Den medkännande Viktor Rydberg förmedlade liknande 

tankar i sin magistrala diktcykel ”Den nya Grottesången”, som kom 

ut år 1889. Rydbergs strof om konkurrensen är typisk för sin tid: 

Medlet eggar, hetsar, sporrar, 

sticker, stinger, gnager, borrar, 

nerv, som slaknat, överspänns, 

och det sveder och det bränns! 

De i det närmast följande analyserade litterära verken har alla tillkommit 

mot bakgrunden av det frambrytande svenska industrisamhället. 

Sprungna ur den rasande utvecklingen i ekonomiskt, 

socialt och ideologiskt avseende är de tidsdokument på samma sätt 

som dagstidningar och vykortstext, fackprosa och privatbrev. Som 

sådana har de också nyttjats, som direkta eller indirekta svar och 

reaktioner på några av de frågor av existentiell natur som människan 

ställdes inför under intryck av den sociala omstöpning som 

karaktäriserar decennierna kring sekelskiftet 1900. 

Innehållet i de nedan analyserade texterna bör dock inte enbart 

ses som en spegel i vilken ett verklighetens sken återges. Därutöver 

fungerar de som förmedlare till en bredare publik av de i den skolmedicinska 

prosan redovisade föreställningarna om industrisamhällets 

sjukdomar och hur de bäst kunde lindras. Därmed vill jag dock inte 

ha sagt att det verkligen skulle finnas ett direkt samband mellan de 

medicinska verken och den litterära fiktionen. 

Det var mot slutet av 1800-talet som föreställningen allt oftare artikulerades 

om den förråande inverkan som industrisamhället utövade


på människan, alla välsignelsebringande nymodigheter till trots. Än 

var det människans yttre miljö som påverkades, än var det hennes 

inre. Allt flera upplevde sig drabbade till både själ och kropp, psyche 

och soma. I sanning: moderniteten kunde tas emot med smärta. 

Den framtidens värld som tog form bland västra Jämtlands fjällnära 

kurorter, med alla sina fjällhotell, högfjällssanatorier, ”vanliga” 

sanatorier, sjukhem, hotell och pensionat, såväl högfjälls- som bara 

fjäll-, var knappast okänd i samtiden, oaktat det förhållandet att 

blott en liten del av befolkningen hade egna erfarenheter av den. 

Det fanns i samtiden också en stark medvetenhet om att vägen till 

frälsning gick över frisk och ren luft, allra helst fjälluft. Den finns 

beskriven i litteraturen, den vetenskapliga liksom den vittra och 

tillfälliga. 

Många är de svenska författare som har skildrat kraften i den 

nya tid, som sprängde fram under 1800-talets senare decennier. Hos 

flera av dem möter man industrisamhällets brinnande, brännande 

intensitet, dess både befriande och förslavande kraft, en ambivalens 

som vid sidan av den ljusaste tro på framtidens framsteg rymmer 

även de svartaste dystopier. 

Bland de stora kan nämnas t.ex. Axel Lundegård, som i Titania 

talar om nutidsmänniskans vårliga längtan efter vila och tystnad, 

blommande ängar och gröna träd, ren luft och blå himmel. Behovet 

var en reaktion på att hon under tillvarons vinterdagar bott i staden 

med ett rastlöst, jäktat buller av vagnshjul och spårvagnsklockor, 

med en luft som var sjuk och en utsikt utan himmel. 90 

Dessa talande tidens tecken förmedlas också av August Strindberg, 

bland annat genom I hafsbandet. Här är det fiskeriintendenten 

Borg, i likhet med sina generationskamrater född och uppfödd 

under ångans och elektricitetens tidevarv, den tid då livsverksamheten 

ökade fart, som blev lidande av nervositet. Och det var tidens 

nybyggnadsarbete som vållade dessa oordningar i nervsystemet, 

menade Strindberg. 91 

Det tidigaste uttrycket i prosans värld för de här aktuella tankefigurerna, 

särskilt luftens betydelse under industrisamhällets formering, 

som här ska redovisas, är Mathilda Kruses roman Berta 

Funcke. 92 Berta är en i hög grad typisk representant för vad Paolo 

Mantegazza vid denna tid gärna benämnde ”vårt nervösa århundrade”. 

93 På Bertas elände var det ingen hejd. Hon tappade aptiten, 

hade huvudvärk, led av sömnlöshet, svindel och nervositet. Föräldrarna 

drog, också det helt i enlighet med det sena 1800-talets sätt


att resonera, slutsatsen att det kunde ha med den dåliga Stockholmsluften 

att göra. Hennes läkare föreslog därför en resa till en badort, 

vilket för övrigt Berta själv livligt understödde. Kuren fick emellertid 

inte den avsedda effekten; tvärtom kunde konstateras att bleksoten 

hade tilltagit. Läkaren drog då slutsatsen att det kunde vara huvudstadens 

ohälsosamma luft som bidrog till Bertas tillstånd, varpå han 

ordinerade en vistelseort långt, långt borta från staden. För den i 

Danmark verksamma Kruse var det kanske naturligt att låta Berta 

bege sig till Schweiz, där bland annat stärkande alppromenader 

skulle ge Berta hälsan åter. 94 

Men det fanns självklart också författare som utifrån svenska 

erfarenheter lät sina av den nya tiden insjuknade romanfigurer i 

terapeutiskt syfte resa bort för att insupa läkande luft i den svenska 

fjällvärlden. 

Samuel Duse, arméofficer och i slutet av 1800-talet verksam vid 

Norrlands artilleriregemente, sydpolsfarare och omåttligt populär 

författare av detektivromaner i det tidiga 1900-talet, får inleda. 

Såsom någonting fullständigt självklart lägger Duse följande deklaration 

i berättarjagets mun på första sidan av Doktor Smirnos dagbok: 

”Jag skulle dagen därpå börja en sex veckors semester uppe i 

Jämtland på ett ställe, där jag var fullkomligt ostörd. Och där skulle 

jag i lugn och ro kunna skriva om något av den berömde privatdetektivens 

många underbara äventyr”. 9 

Lösryckt ur sitt sammanhang säger förstås citatet ingenting annat 

än att en person avser att resa bort för att få arbetsro. Punkt och 

slut. Men Jämtland betraktades i samtiden knappast som en destination 

vilken som helst. De norrländska fjällen i allmänhet, och de 

jämtländska i synnerhet, omgavs vid denna tid av en alldeles särskild 

nimbus när det gällde möjligheten att föra människan tillbaka till 

lugn och harmoni. 

Valborg Bergström, en aktiv motståndare till prostitutionen och 

engagerad debattör i frågan om skyddslagstiftningen, har bland annat 

romanen En förpostfäktning från 1910 på sitt samvete. Romanens 

huvudperson, pastor Tore Hall, har vigt sitt liv åt att bekämpa prostitutionen. 

Ja, han går så till den milda grad in för sin mission att 

hälsan börjar vackla, vilket föranleder hans medkämpe, en friherrinna 

von Dettow, att höja ett varningens finger: 

”Jag tycker inte om ert utseende, pastor Hall [---] Jag upprepar 

hvad jag så ofta sagt, att ni måste sköta er hälsa och inte gå på med ert 

arbete som den friskaste människa i världen.” Pastorn, lika trosviss


som bestämd, svarar att han varit dålig – ”men jag skall i alla fall taga 

mig hvila i sommar och resa till Jämtland.” 96 Med förnyade krafter 

kunde han sedan åter ge sig ut i striden mot vad han såg som det 

mest angelägna sociala missförhållandet i industrialismens spår, 

prostitutionen. 

Alfred Hedenstierna var inte bara en i samtiden välkänd tidningsman. 

Under pseudonymen Sigurd ägnade han sig åt ett omfattande 

författarskap, som resulterade i en lång rad romaner. I en 

av dem, Lilla vildkatten från år 1890, är det här aktuella motivet 

närvarande. Sedan fideikommissarien, den unge baron Gustaf Adolf 

på Lindesnäs, tillfrisknat från sin svåra tyfus ber han om ”lilla vildkattens”, 

Snöfrid Skog, hand. Han, den högvälborne baronen, får 

dock korgen av henne, hittebarnet av zigenskt ursprung. Till följd 

därav blir han djupt deprimerad; hopplösheten och mörkret lägrar 

sig över honom. När hans krafter någorlunda kommit åter packar 

han sina koffertar för att resa till ett norrländskt sanatorium. 97 Efter 

en tids vistelse i den höga, rena luften börjar hans brev ”bli 

lugna och jämna som förr”. På sanatoriet vaknar åter livsandarna, 

och han engagerar sig åter i världen omkring sig, bland annat i det 

norrländska sanatoriets nöjesdirektion. Och som om detta inte 

vore nog träffar han en förtjusande fröken Cederclou, till råga på 

allt dotter till mamma Evelyns käraste pensionskamrat – och var 

det Guds vilja så…. 98 

I den unge baronen ryms både konvalescenten efter den svåra 

somatiska sjukdomen och den djupt deprimerade patienten. Vad 

annat vore då mera självklart än en luftkur i norrländsk miljö? 

En författare med dokumenterat egna erfarenheter från det här 

aktuella geografiska området är Mathilda Roos, som besökte Mörsil 

några somrar under 1880-talets slut. 99 Roos drabbades år 1882 

av flera personliga sorger, bland annat en bruten förlovning och 

en älskad faders bortgång, vilket dessutom förde med sig hastigt 

försämrade levnadsomständigheter. För att skingra tankarna begav 

sig Mathilda till Paris. Efter hemkomsten stannade hon någon tid 

i lantlig stillhet hos anförvanter i Småland, detta för att återhämta 

krafterna efter det ”jäktande pariserlivet”. Dock uteblev effekten. I 

stället började en ”pinande huvudverk och med denna följde de första 

symptomen till det nervlidande, vilket tidvis bättre dock alltjämt 

i stegrat mått återkom”. I hopp om att vinna lindring sökte Roos 

ständigt upp nya vistelseorter; ”särskilt tycktes den höga, rena luften 

i Norrland inverka förmånligt på hennes nervsystem”. 100


I romanen Helgmålsklockan. Skildring från Norrland visar Roos 

att norrlandsluften kunde erbjuda den nervlidande en möjlighet till 

räddning. 101 Ett stycke in i berättelsen anländer Margareta Willebrand 

till Lennbo prästgård för att vila upp sig efter en ansträngande 

tid, fylld av själslig oro och kroppsliga krämpor. Vid framkomsten 

välkomnas hon med förhoppningen att hon ska trivas och återfå sin 

hälsa i den stärkande bergsluften: 

När man varit så sjuk som Margareta, kan man inte vara nog 

försiktig. Det är förståndigt af dig, mitt barn, att du är rädd om 

dig. Hur var det, det var ju inflammation i lungorna du hade? 

Nej, det var först nervfeber, som alldeles sög ut mina krafter, 

och sedan alla möjliga andra sjukdomar. Men nu är jag 

verkligen frisk, endast svag och klen, och det hoppas jag skall 

gå över här. 102 

Även i denna dialog kommer tidens syn på luften som terapiform 

till uttryck, liksom för övrigt de bakomliggande indikationerna. 

Och den säger oss i all sin enkelhet något om de tre huvudsakliga 

patientkategorier som under 1880-talet i Jämtland fann en tillflyktsort 

undan industrisamhällets nedbrytande inverkan på kropp och 

själ: konvalescenten, neurastenikern och den lungsjuke. 

Den rena luftens positiva inverkan på Margareta Willebrands 

hälsotillstånd bidrog alltså till att hon snabbt återvann sina krafter. 

Men det finns ytterligare en terapeutisk komponent som bör framhållas: 

det vida, storslagna landskapet med sina fria utsikter och blånande 

bergskammar verkade stärkande på hennes sinne och vidgade 

hennes tankar. 103 Uppfattningen att de fria utsikterna, horisonten 

och storslagenheten verkade positivt på organismen var vid denna 

tid också den förankrad i den medicinska litteraturen. 104 

En likartad syn på den rena luftens inverkan på organismen ger 

Mathilda Roos i romanen Genom skuggor. En nutidsskildring, som 

kom ut av trycket några år tidigare. Denna innehåller dessutom 

sociala aspekter som är av intresse när det gäller samtidens syn på 

neurasteni. Pastorn på det norrländska Ryfors bruk, Robert Wallner, 

insjuknar akut till följd av överansträngning och psykisk utmattning. 

Han uppsöker brukets läkare, doktor Sandin, som förklarar 

sig sakna erfarenhet på området och därför vill skicka Wallner till 

en nervspecialist. Dennes ordination var i enlighet med tidens sätt 

att tackla det nervösa århundradets sjukdomar. 10 

Pastor Wallner skaffade sig sålunda ett par månaders tjänstledighet 

och ”beredde sig att, så snart vårluften bleve mindre skarp,


resa uppåt Jämtland och Norge för att tillbringa en tid bland fjällen.” 

Vistelsen blev sex veckor lång: ”ombyte av luft och yttre förhållanden 

samt den fullständiga vilan från allt slags arbete verkade välgörande 

på hans sinne”. Luftkurens resultat utvecklade pastorn själv i ett brev 

till en kollega: ”Den hemska känslan av ett grymt öde, av naturkrafternas 

blinda lek med våra kval, vilken under sista tiden drev mig 

till självmordets rand, har givit vika, och jag har åter känt en fläkt 

av harmoni och lagbundenhet beröra min själ.” 106 

Vistelseorten, en liten by på fjällsluttningen, beskrev Robert Wallner 

på bland annat följande sätt: ”på ömse sidor resa sig bergen, 

höga och majestätiska. Icke en människa syntes till på stigen, som 

oavbrutet slingrar sig uppåt, icke ett ljud hördes, natten närmade 

sig mer och mer med denna djupa, stora frid, som verkar så egendomligt 

gripande i dessa ensliga bergstrakter, där man står liksom 

ansikte mot ansikte med naturens hemlighetsfulla väsen. […] Jag 

stod stilla och kände hur denna naturens skönhet grep mig på detta 

överväldigande sätt, som icke kan upprepas.” Och så slutklämmen, 

som känns igen från Margareta Willebrands erfarenheter: ”… det 

stora, mäktiga, på en gång befriande och förkrossande intryck fjällnaturen 

utövar på våra sinnen grep mig i hela sin kraft, jag försjönk 

däri, jag glömde mina strider, min oro, mina kroppsliga plågor och 

kände en stunds fullkomlig vila.” 107 

Man kan sammanfattningsvis beträffande Mathilda Roos Genom 

skuggor konstatera förekomsten av ytterligare en karaktäristisk komponent 

i de analyserade skildringarna. Jag tänker då närmast på den 

luftburna hälsans sociala sammanhang. Det var nämligen inte alla 

förunnat att drabbas av överansträngning och psykisk utmattning 

till följd av det uppdrivna tempot under ”vårt nervösa århundrade”. 

Nej, slikt var vid denna tid förbehållet medlemmar av en allt nervösare 

borgarklass. 

Om Mathilda Roos vistades i den jämtländska fjällvärlden för att 

vårda sina själsliga åkommor, sökte sig Elisabeth Beskow till området 

för sina lungbesvär, vilket hennes omfattande litterära produktion 

bär tydliga vittnesbörd om. Ty läst var hon, pseudonymen Runa, 

både i Sverige och utomlands. Hennes debutroman, Allt eller intet, 

kom ut 189 och skulle följas av flera upplagor, den elfte år 1934. Tout 

ou rien trycktes i Genève 1901, Alles oder nichts i Herborn 1904, 

Kaikki tai ei mitään i Sortovalassa 1906 och slutligen Alles of niets 

i Zwolle år 1908. Romanens hjältinna, diakonissan Ebba, är privat-


sköterska hos majorskan, doktor Grepes mor. I denna sin egenskap 

tröttar hon ut sig, varpå doktorn med moderns och Ebbas hälsa i 

åtanke deklarerar att de ska resa till Jämtland under sommaren, där 

”fjälluften (skall) återge edra kinder rosorna, som de förlorat under 

nattvak och trägen tjänst vid min mors sjukbädd.” Alla tre, syster, 

doktor och patient, skulle visa sig må förträffligt av vistelsen: ”Det 

var en härlig luft – och dessa vandringar upp på fjället! Man gick 

som buren av osynliga vingar. Hälsans rosor återvände på Ebbas 

bleka kinder, majorskan blev bättre och kunde sitta ute nästan hela 

dagarna på hotellets veranda åt solsidan, och Ebba hade aldrig sett 

doktor Grepe så glad och jämn till sinnes som nu. De voro i Jämtland.” 

Och på kvällarna tog doktorn, Ebba och några andra sommargäster 

en promenad uppåt det närbelägna fjället. 108 

De närmast föregående passagerna erbjuder en möjlighet att 

ytterligare fixera ett inslag i den jämtländska regionen. Genom det 

redovisade förhållandet mellan ”patienter”, ”sommargäster” och ”turister”, 

som trängdes med varandra på hotell och sanatorier, sjukhem 

och pensionat för att uppnå målet med vistelsen i Jämtland – att 

få hälsan åter – träder åtminstone tre konsumentkategorier fram. 

Citaten understryker dessutom att gränserna mellan de olika kategorierna 

besökare var minst sagt flytande. 109 

I Elisabeth Kuylenstierna-Wensters roman Lifvets röster från 190 

ges ännu ett uttryck för den här aktuella tematiken. 110 Baron Magnus 

Malmstierna på Ulfsboda hade sedan barndomen varit både sjuklig 

och svag. ”Han är så klen”, får man veta i romanens inledning, ”lär ha 

blodbrist i hjärnan, neuralgi och allt hvad de moderna sjukdomarna 

heta”. Och sjukare skulle han bli. En vårdag förvärrades tillståndet. 

Baronen ”låg sjuk och kunde ej tåla den skarpa vårdagern. Doktor 

Bratt hade varit där ett par gånger, känt den sjuke på pulsen, lyssnat 

efter hjärtverksamheten, knackat på lungorna, plockat fram ur etuiet 

termometer, stetoskop och allehanda instrumenter och lagt ned dem 

igen med en bekymrad, villrådig min.” Kort sagt: läkaren vände och 

vred på patienten efter läkekonstens alla regler. Slutsatsen blev att baronens 

onda snarare satt i själen än i kroppen. Magnus Malmstiernas 

ordinerades därför även han, och helt enligt de senaste medicinska 

rönen, en längre tids vistelse vid ett sanatorium i fjällvärlden. 111 

Elisabeth Beskow skrev under pseudonymen Runa romanen 

En tonskapelse. Den judiske violinisten Simon Zadrak komponerar 

på sitt stora verk, ett oratorium. Och han gör det så till den 

milda grad, att hans kropp och själ hotas av undergång till följd


av ansträngningen. Han behöver därför en i alla avseenden både 

rogivande och vederkvickande miljö – Skarbrohult i den svenska 

fjällvärlden. Dit hade Simons ackompanjatris, Birgitta Ross’ far en 

gång för länge sedan kommit för att söka bot för sitt bröstlidande. 112 

Det var inte endast luften och friden som Simons närmaste hade i 

tankarna när den för honom lämpligaste miljön diskuterades. Också 

för själen rogivande synförnimmelser skulle helt visst ha sin positiva 

inverkan, menade Birgitta Ross. ”Bara han såg ut, skulle han mötas 

af upplyftande syner – höjder, skogssluttningar, blänkande vatten 

och hvita forsar. Och bruset från älven och från skogen skulle sjunga 

för honom. Ju friskare han kunde hålla sig, ju fullödigare måste hans 

tonskapelse bli”, utbrast hon. 113 Om inte fjällandskapets vyer och vindar 

skulle räcka till, fanns alltid Birgittas mor: ”hon är som fjällluft, 

det är vederkvickelse i hennes blotta närvaro”. 114 

Simon Zadrak lät sig till sist övertala. Han reste till Skarbrohult 

för att fullborda sin tonskapelse, som blev en världssuccé. Och hur 

kunde den annat bli, komponerad bland de svenska fjällen som den 

var. 

En sista skildring ska analyseras. Motiveringen är att i denna uttrycks 

också delar av livet på ett sanatorium som ligger utanför de 

rent medicinska, men som är i hög grad värda att beakta i sammanhanget. 

Jag tänker då på de aspekter av social, kulturell och i 

viss mån även ekonomisk karaktär som styrde livet på kurorter – på 

sanatoriet spelade patienterna om rangordningen med det symboliska 

kapitalet som insats. 

Kurt Belfrage, senare börsdirektör och chef för Stockholms fondbörs, 

debuterade år 1904 som skönlitterär författare med verket Lilla 

syster. En bok om två syskon. Romanens lilla syster heter Birgit, i 

verkligen var hennes namn Elisabeth, ”Etta” kallad och sex år yngre 

än storebror. Ännu inte nitton fyllda rycktes hon en tidig junimorgon 

år 1903 bort i tuberkulos. 11 

Sannolikt är det livet i Mörsil som lämnat stoff till miljöskildringarna 

i Belfrages roman. Dels var det där belägna sanatoriet för 

tbc-patienter under doktor Torkel Horneys ledning det enda som 

vid denna tid var beläget i västra Jämtlands fjälltrakter, dels var 

Kurt Belfrages far, provinsialläkaren Axel Belfrage, sedan många år 

tillbaka god vän till Ernst Westerlund, ”Enköpings-doktorn”, som 

brukade rekommendera sina lungtuberkulösa patienter att resa till 

just Mörsil. 116

△ 

Mörsils sanatorium. 

Patienterna ligger i 

parken och inandas 

den hälsosamma luften, 

enligt den s.k. 

liggkuren. 

Vykort avsänt 1907. 


Tidvis bättre, tidvis sämre, skickades romanens Birgit upp till 

fjällen. 117 Familjen gjorde sitt för att ingjuta mod i den lilla: ”Tänk, 

vad fjälluften skall göra dig gott”. Det var luften i västra Jämtland som 

skulle göra henne frisk – det blev ju alla unga som kom dit upp. 118 

Väl på sanatoriet proppade man mat i lilla Birgit – ”det var bara att 

äta hela dagarna i ett och så ligga.” 119 Vad som här illustreras är ingenting 

annat än de två huvudsakliga behandlingsmetoder, inandandet 

av den friska luften undantagen, som var de gängse kring sekelskiftet 

1900, och som därför också praktiserades av doktor Horney vid sanatoriet 

i Mörsil, d.v.s. de så kallade ligg- och dietkurerna. 120 

”Middagen var öfver, och alla sanatoriegästerna hade flyttat sig in 

i salongen, där det välförsedda kaffebordet som vanligt stod framdukat 

framför gamla grefvinnan Lilienbergs soffhörn. En stor brasa 

flammade i kakelugnen, men ändå satt gamla hennes nåd med schalar 

och dunkudde under fötterna och huttrade av köld”. 121 Så inleder 

Belfrage sin skildring av en helt vanlig eftermiddag på det jämtländska 

fjällsanatoriet. Förutom lillasyster Birgit och hennes båda föräldrar, 

rektor Hård med maka, och den nämnda gamla hennes nåd, 

vistades i salongen vid detta tillfälle gamle kammarherre Rydgren, 

en giktbruten major, den rika fru Blomstedt från Falun, tjock och 

präktig, som umgicks ”hos landshövdingens och därför aldrig kunde


bliva fint nog behandlad”, häradshövding Krona, överstinnan Ander, 

fröknarna Appelqvist, vars bror, den kände filolog-professorn, alla 

kände, en tysk skådespelerska, med ett förflutet vid Deutsches Theather 

i Berlin, och en nyligen anländ ung svensk tidningsman. 

Här konverserades, promenerades, deklamerades, intrigerades 

och lades patience. Men framför allt fördes här en bitter kamp om 

rangskalan. De enda avbrotten i dessa rutiner torde ha markerats av 

vad Thomas Mann så drastiskt uttrycker i sin skildring från Berghof 

strax före första världskrigets utbrott: ”en hosta utan spår till lust 

och hjärtlighet, som inte kom i riktiga stötar utan bara lät som ett 

hemskt kraftlöst rotande i en gröt av organisk upplösning”. 122 

Det sätt på vilket Jämtland och den jämtländska fjällvärlden kunde 

framställas i romanernas värld – som ett område med särskilda terapeutiska 

förutsättningar för skilda kategorier av industrisamhällets 

olycksbarn – återges även i den regionalt producerade litteraturen. 

För att demonstrera hur denna uppfattning också kunde fogas in i 

en jämtarnas självbild, vilken på ett dramatiskt sätt torde ha stöpts 

om med modernitetens ankomst, redovisas i det närmast följande 

med några exempel. 

Anders Backman, senare med tillnamnet Jämte, lantbrukare i 

jämtländska Kövra vid Storsjöns västra strand, predikant och under 

en kortare period även innehavare av ett mindre pensionat, var en 

av få författare i Jämtland som integrerade de här aktuella motivkretsarna 

i sina verk. Men han gjorde det å andra sidan så mycket 

tydligare. I romanen Vid fjällbandet. Ett stycke ideellt nybyggarlif från 

år 1900 återfinns flera tidstypiska motiv, t.ex. emigrationen, egnahemsrörelsen 

och hembygdsromantiken. Skildringens huvudperson, 

en ung jämtländsk bondson vid namn Våge, har varit i Amerika och 

där farit illa. ”Mitt nervsystem isynnerhet blev knäckt”, konstaterar 

han i romanens inledning. Och han fortsätter: ”en gång riktigt 

bruten, hjälper sedan ingen s.k. rekreation med badning, resor o.d., 

utan blott en återgång till det naturliga igen. Och detta är nu mitt 

livs glada evangelium.” Komme han blott lyckligt och väl tillbaka 

till sin hemby bland fjällen, hoppades han snart kunna förbättra 

sin hälsa med det välgörande klimatets hjälp. 123 Denna hade förstörts 

av det naturvidriga livet på andra sidan Atlanten med ”gnyet 

av stadsliv och ångmaskiner…kulturmänniskor, knektar, tidningar 

och telefontrådar.” Där var draget för starkt; där riskerade man att 

tappa bort sig själv – ”äfven kropps- och själskapitalet går”. 124 Alltså 

skulle Våge tillbaka till Jämtland för att där få ro också i den sargade


själen: ”Inte behöver man läkare i en sådan natur”, menade han på 

tal om fjällen. 12 

Dock; hotet var ständigt närvarande: ”Stadslivet utplanteras genom 

järnvägen. Odjuren tränga sig upp genom floderna i form av 

ångmaskiner. Civilisationen med sin storindustri och sitt bolagsvälde 

håller på att uppsluka odalbonden och den naturfriske arbetaren. 

Syndafloden växer. Men upp till kvarnvallen skulle den icke 

nå på länge. Ännu hördes knappt ett missljud dit upp. Luften var 

ännu obesmittad.” 126 Kritiken mot civilisationen och dess förråande 

inverkan på människor – men också en väg till räddning undan 

detta världens onda – formulerades på följande sätt av Backman, när 

han talade om en oemotståndlig drift att söka höjderna: som myror 

kommer ”naturmänniskorna” upp ur sina gömmor, 

”framlockade av solen, upp ur fabriker, verkstäder, tryckerier, 

varest de släpat såsom levande maskiner, ur skolor, banker, handelslokaler, 

kontor med förskämd, bakterieuppfylld atmosfär, 

salongsmänniskor, källarkunder, teaterfolk, bokmalar, politiker, 

njutningstärda, nervösa, blodfattiga, lungfrätta – alla komma 

de för att kapplöpa till toppen av Åreskutan eller Hundshögen! 

Om än halvdöda skola de vara med i kapplöpningen. Och besynnerligt 

nog, de flesta lyckas följa med, om än somliga blott 

i snabbpromenad, andra i sköldpaddsskritt. De livas, skämta, 

stoja, bli upptågsfulla, matfriska, rödkindade. De knappt känna 

igen sig själva, ty de hålla på att bliva naturmänniskor.” 127 

Ur en annan i Jämtland bosatt skriftställares, Victor Hugo Wickström, 

fil. dr i Lund år 1883 och från år 1886 till sin död i Östersund 

år 1907 redaktör och utgivare av JP, produktion har jag valt att exemplifiera 

med En modern historia. I dagboksform berättad av Gunhild 

(1898). Här möter läsaren en förtvivlad kvinna, Gunhild, som av 

sin läkare blivit tillsagd att söka lugn och vila i den friska fjälluften. 

Gunhild gick varje dag ned till älvens strand: ”havet är nog storartat, 

men det är för stort för min lilla själ: älven förstår jag bättre”. Här, 

om någonstans, omsluten av frisk fjälluft, ska hon förmås att bära sin 

sjukdom lättare, att känna fridens välsignelse. Och ”vilken helande 

kraft finnes ej fördold i den friska fjälluftens svala fläktar”! Gunhilds 

hyresvärdinna, prostinnan, utgick från att hon led av ”en affektion åt 

lungorna, vilken kräver en luftkur.” Och prosten varnade henne, att 

när hon nu blivit så frisk av vistelsen uppe i fjällvärlden, skulle det 

vara riktigt lättsinnigt att avbryta kuren: ”tänk dig endast i en stad 

under högsommaren, då alla vänner äro bortresta och gatstenarna 

bränna under ens fötter! Du skulle genast bli sjuk!” 128


Johan Lindström, senare mera känd som Saxon, var också han 

verksam i Jämtland som skriftställare på båda sidor om sekelskiftet 

1900. Efter en sejour i Sundsvall som redaktör och utgivare av 

Norrlänningen, var han under perioden 1891–1904 verksam som 

tidningsman i Östersund. I två av hans skönlitterära verk från sin tid 

i Norrland, I jämtebygd. Studier och skildringar (1888) och Jungfru 

Jämtland (1902) redovisas klara samband av relevans i sammanhanget. 

Så t.ex. i en av berättelserna i det senare verket, den om 

”lappflickan” Ragni, som smittats av tbc sedan hon från den fria, 

friska fjällvärlden tvingats ner till osunda stadsmiljöer: 

En av de första dagarna i oktober träffade Saxon Ragni och hennes 

far. Hon var i ett uselt skick, avfallen och hostade styggt, berättar 

Saxon. Det var alldeles avgjort lungsot, konstaterade han. 

”’Det var hög tid att du kom upp’, sade jag till henne. 

’Å, det är redan för sent. Jag har bott i hus allt för länge…”. 129 

Så långt Johan Saxon Lindströms bidrag till karaktäristiken av det 

moderna samhället. Att hälsoprofeten och renlevnadsmannen här 

bör ha haft kontrasten mellan å ena sidan ett besudlat Sundsvallsdistrikt 

med sina ohälsosamma huskroppar och å den andra den 

rena jungfru Jämtland i åtanke, torde man utan större svårigheter 

kunna föreställa sig. 

”Jag hoppas komma hem frisk” 

Reproduktionen och spridningen av Sverigebilder är ingenting som 

endast möter i analyser av fiktionslitteraturen. Också andra bilder av 

Sverige och deras spridning över landet fick en allt större betydelse 

i samband med konstruktionen av en ny nationalistisk konception 

mot slutet av det nittonde århundradet. 130 Det var nämligen även 

med synen som Nationen skulle förnimmas. Nya tekniska möjligheter 

till massproduktion av figurativa bilder gav åt även detta sinne 

en funktion när det gällde att förstå och famna Sverige. Sålunda anordnade 

STF sin första fotoutställning år 1887. Det blev en företeelse 

som återkom, ofta i samarbete med Fotografiska föreningen för att, 

som den fosterländska uppgiften formulerades, ”väcka landsmännens 

håg att se vårt sköna fädernesland”. 131 Utställningen utgjordes av 

landskapsfotografier från landets skilda delar. 132 Vyerna skulle dock 

inte endast hänföra en inhemsk publik – man ville även nå konsumenter 

i utlandet. När de gick på export, som t.ex. i samband med


den stora Köpenhamnsutställningen år 1888, fogas de in i åter ett 

annat sammanhang – de användes då i marknadsföringen av Sverige 

och dess immateriella värden såsom upplevelser av exotisk natur. 

På liknande sätt som industrivaror kunde exporteras, skulle också 

svenska immateriella värden bjudas ut på utländska marknader. 

Allt i enlighet med stämningarna från de tulldebatter som rasade i 

riksdagen vid denna tid. 133 Det var också på det sättet som Svenska 

Turistföreningen uppfattade sin mission – att genom att vända sig 

både inåt och utåt verka för det allmänna bästa. Som en väsentlig 

uppgift för föreningen betonades ”hitledandet af en kraftig utländsk 

turistström. Den stora nationalekonomiska betydelsen däraf bör 

vara fullgiltigt motif.” 134 

Vykort hör tveklöst hemma i denna kontext. I Sverige slog de 

definitivt igenom år 1897 i samband med Stockholmsutställningen. 

Budskapet om den svenska nationens storartade framgångar i den 

oblodiga kampen mellan all världens folk kunde därigenom spridas 

över landet. Inte som ett uppifrån kommande påbud, utan i form 

av privatpersoners hälsningar till varandra – som staten genom 

försäljning av frimärken dessutom tog betalt för! Åt Anna Palm, en 

i samtiden både välkänd och eftertraktad akvarellist, gavs uppdraget 

att teckna flertalet av de officiella brevkorten från utställningen. Motiv 

och stämningar från den storartade manifestationen till minnet 

av den andre Oscars första kvartssekel på tronen spreds snabbt över 

land och rike. Att de var kolorerade torde knappast ha minskat deras 

värde i gemene mans ögon, detta särskilt som tidningstryckerierna 

vid denna tid inte hade de tekniska möjligheterna till färgillustrationer. 

Vykortets ökande popularitet speglas i statistiken från Kungl. 

Generalpoststyrelsen. Under det att antalet befordrade brev ökade 

med drygt 31 %, från 77 till 101 miljoner, under perioden 1896/1900– 

1901/190 , mer än fyrdubblades antalet brevkort under samma period, 

från 9,7 till 41 miljoner. 13 Att handeln med vykort i Sverige 

kring sekelskiftet 1900 växte explosionsartat var till stor del konstförlaget 

Eliassons förtjänst, som satsade på svenska topografiska 

motiv. 136 De föreställande vykorten torde alltså ha haft en betydande 

del i denna ökning, en misstanke som stärks av det faktum att antalet 

vykortsförlag samtidigt ökade från något enstaka till uppemot 1 000. 

Bilder från Sveriges alla landskap kunde därigenom nå adressater 

över hela landet med en påminnelse om att de alla förenades av den 

svenska nationen.


Det växande intresset för svenska vykort i Sverige kan iakttas 

också i en kategori små tidningsannonser, som börjar dyka upp 

kring sekelskiftet. Idén gick ut på att byta till sig föreställande, gärna 

topografiska vykort från olika delar av landet. Annonserna i den 

jämtländska pressen kunde formuleras enligt följande: ”Vybrefkort 

besvaras reelt af ’Carl’, Borås, p.r.”. 137 Men det kunde förstås också 

gälla enbart försäljning av vyer: ”13 st. vykort olika, från Sköfde, 

sändas portofritt mot 1 kr. i 10 öres frimärken från Strokirks Bokhandel, 

Sköfde”. 138 Även vyer från Östersund och ”de vackraste platser 

i Jemtland” bjöds ut i tidningsannonser vid denna tid. 139 Och en av 

Mörsils egna fotografer, N. J. Carlsson, kunde under rubriken ”Vyer 

från Jämtland och dess fjäll” vända sig till en nationell marknad, 

erbjudande bland annat två album med 31 olika Jämtlandsvyer, ett 

panorama över Åre och 1 olika vykort från landskapets västra delar. 

140 

Låt mig avsluta denna del med en måhända något udda aspekt 

på vykortens ökade popularitet i Sverige kring sekelskiftet 1900. 

Det var nämligen inte endast motiven som ägnades uppmärksamhet. 

Också stilistiken gjordes till föremål för intresse, åtminstone av 

Björn Cederberg. Denne gav år 1903 ut en handledning i konsten att 

skriva vykort. Den lilla boken visar att vykortsskriverier vid denna 

tid ansågs vara en genre att räkna med när det gäller kommunikationen 

mellan människor. Men den visar också på ett försök att 

standardisera och formalisera en måhända spontant framsprungen 

tillfällighetsvers. 141 Som exempel på texter i den trettonde kategorin, 

”Vid avresan”, skaldade Cederberg på följande tidstypiska och i det 

här aktuella sammanhanget passande sätt: 

Lycka till på landssejouren, 

Och ’ät upp dig’, kära vän; 

Kvickna till uti naturen, 

Och blif människa igen! 

Etnologen Orvar Löfgren är en av få svenska forskare som har diskuterat 

vykorts källvärde för humanvetare. En förklaring till varför 

det svenska vykortets historia ännu väntar på en seriös analys är, 

hävdar Löfgren, att källan liksom vykortsskrivandet har betraktats 

som alltför trivial. Men det är just detta faktum, fortsätter han, som 

kan göra materialet till spännande källor. Åtminstone för etnologer. 

Vykorten är nämligen ett medium för kulturell kommunikation och 

en arena för kulturell konfrontation, menar Löfgren. 142

△ 

Vykort No. 235. 

Foto N. Thomasson, 

Köfra. 


Om vykorten inte har ägnats någon större uppmärksamhet av 

svenska historiker, är situationen delvis en annan i anglosaxisk och 

romansk tradition, där vykort, skrivna eller ej, utnyttjats både för 

socialhistoriska och ideologianalytiska undersökningar, i synnerhet 

för perioden 1902–1918, ”the golden era of the postcard”. 143 Ett bidrag 

som särskilt bör framhållas är Naomi Schors ideologikritiska analys 

av fotografikonsten i samband med den stora Parisutställningen 

år 1900. Man kan, menar Schor, betrakta vykortet antingen som 

en naturlig vidareutveckling av tidigare former av illustrationer eller 

som uppfinning av en tid präglad av modernisering i form av 

masstransporter och kommunikationer, ökad läskunnighet, expanderande 

turism, förbättrade reproduktionsmöjligheter. 144 I föreliggande 

framställning ansluter jag mig till det senare synsättet, som 

klart och tydligt erbjuder en förankring av vykortet i en vidare social 

kontext. Enbart i Frankrike sysselsatte vykortsindustrin 30 000 

personer kring sekelskiftet 1900. Lägger man därtill alla årsarbeten 

som krävdes för sortering och utdelning av vykorten blir naturligtvis 

siffrorna mångdubbelt högre. Till sist, icke att förglömma, 

gav frankeringen statsmakten ständigt stigande inkomster alltifrån 

1880-talet och fram till första världskrigets slut. 14


Vykortets Paris år 1900 var en i hög grad idealiserad metropol, 

hemvisten för en triumferande medelklass och utan interiörer från 

någon av de tusentals bakgårdarna, som kunde tänkas bryta förtrollningen. 

146 Enligt Schor visar dessa parisiska vykort emellertid 

inte endast huvudstaden; därutöver symboliserar de hela den pånyttfödda 

franska nationen. Det var ett Paris/Frankrike som nyligen 

återhämtat sig från tre traumatiska händelser, som hade kastat skuggor 

över de tidigare utställningarna av större format – Haussmanns 

framfart i hjärtat av Paris, Kommunens fall och Dreyfus-affären. 147 

Den franska huvudstaden stod dock inte bara för franska värden; 

Paris representerade också det yppersta av hela den civiliserade 

världen. Hyllningarna till staden kan därför ses som ärebetygelser 

till den franska nationalidentiteten, menar Schor. Relationen mellan 

vykortets allt större genomslag och hyllningarna till Frankrike 

uttrycktes i samband med Parisutställningen på följande knappast 

förvånande sätt av en fransk journalist: ”För egen del älskar jag dessa 

fyrkantiga flerfärgstryck, som förmår att visa på fäderneslandets 

ära”. 148 

Schors iakttagelser och konkluderande resonemang rimmar väl 

med de utgångspunkter som ligger till grund för föreliggande undersökning, 

inte bara när det gäller nationens representation i regionen 

eller delen/Jämtland som symbol för helheten/Sverige. Den ovan 

citerade franske journalistens syn på de ”fyrkantiga fyrfärgstrycken” 

känns delvis igen i hur man i tidigt svenskt 1900-tal kunde betrakta 

vykort och deras funktion. Ur nationell synpunkt gör vykorten nytta 

genom att motiven sprider kännedom om olika orter, heter det i den 

mest auktoritativa encyklopedin på svenska språket under det nya 

seklets två första decennier. 149 Därigenom får de en för historikern 

ur ideologi- och diskursanalytisk synpunkt liknande funktion som 

t.ex. alla de samlingsverk om Sverige och vårt fädernesland som gavs 

ut kring sekelskiftet 1900, varav Selma Lagerlöfs berättelse om Nils 

Holgerssons underbara resa utgör det kanske mest både kända och 

spridda bidraget. Vykortens skickande kors och tvärs över landet 

rimmar också väl med STF:s ambition att lära svenskarna känna 

sitt land. Ett vykort med motiv från västra Jämtland, det må ha varit 

från Storlien, Enafors, Ånn, Duved, Hålland eller Ocke, förmedlade 

1 0 

sålunda också en bild av Sverige. 

Vykort från det här aktuella undersökningsområdet dyker upp 

på marknaden först något år efter 1897 års jubileumsutställning. 1 1 

Från år 1899 har påträffats motiv från några av kurorterna längs


järnvägen; och att det var en företeelse med nyhetsvärde visar lo- 

1 2 

kalpressens uppmärksamhet. 

De föreställande vykorten från västra Jämtland i tidigaste 1900tal 

ger en i hög grad idealiserad bild av regionen. För det första är 

motiven så gott som uteslutande hämtade från sommaren. För det 

andra är de avbildade byggnaderna så gott som uteslutande sanatorier, 

sjukhem, hotell, pensionat eller privatbostäder för luftgäster. 

För det tredje utgörs scenerierna på det hela taget av utsikter med 

horisonten i fonden, något fjäll, gärna med snö på topparna, eller 

något av traktens mer eller mindre imposanta vattenfall: Storbofallet 

i Mörsils socken, Ristafallen i Undersåker eller Tännforsen och 

Handölsforsen i Åre socken. En kombination av åtminstone två 

av motivkategorierna är vanlig. Det är med andra ord ett starkt 

begränsat antal motivtyper som vid denna tid skapade bilden av 

Jämtland. Och inte heller erbjuds någon direkt variation om man 

kompletterar med det tryckta källmaterialets illustrationer. Det är 

för övrigt tveksamt om man över huvud taget kan tala om förmedling 

av ”originalbilder” i detta sammanhang – det torde i stället vara 

fråga om reproduktion av den redan cirkulerande föreställningen 

om landskapet, där upprepningen ständigt tycks bekräfta och förstärka 

bilden. Landskapets västra delar, byarna längs järnvägen i 

Mörsil, Undersåker och Åre, var till en början vigda åt en triumferande 

medelklass, åt bärarna av moderna idéer om den luftburna 

hälsans undergörande verkan. Det var en urban medelklass som 

hade de ekonomiska resurserna för att vinna en i staden förlorad 

hälsa åter. Det var deras bild av regionen som reproducerades om 

och om och åter igen. Det var deras bild som gav åt Jämtland en 

plats i den konception av nationen som tog form under decennierna 

kring sekelskiftet 1900. 

Av det föregående framgår, att det skrivna vykortet kan behandlas 

som både kvarleva och berättande källa. Det starkt begränsade utrymme 

som står vykortsskrivaren till buds behöver inte vara någon 

nackdel – det lilla formatet torde ha framtvingat ett kräset begränsat 

urval av förmedlade uppgifter. Låt vara att man ibland skulle ha önskat 

mera fullödiga rapporter från det tidiga 1900-talets Jämtland. 

Det fanns emellertid också medicinska skäl för att i de sedativa 

jämtländska miljöerna meddela sig med världen utanför med just 

vykort. Dessa ger ytterligare en dimension åt de västjämtska vykortens 

”källegenskaper”, åtminstone under 1900-talets början. En


av många ivriga förespråkare för de jämtländska fjällens kurativa 

miljöer var den kring sekelskiftet kände läkaren Henrik Berg, som 

brukade anbefalla sina neurasteniska patienter lugn och ro i det fjällnära 

lufthavet. Väl där skulle patienten ha riktigt tråkigt: patientens 

själaföda bör i början om möjligt vara ingen, menade han. Till och 

med tidningsläsning var förbjuden. Skulle hon kontakta yttervärl- 

den, fick det ske medels vykort – långa brev med introspektiva inslag 

1 3 

utgjorde en fara för patienten, slog han fast. 

I det närmast följande kommer jag att ge några exempel på intryck 

som förmedlades från besökare i västra Jämtlands fjällnära 

trakter under 1900-talets första årtionde. Därigenom möjliggörs 

en inblick i hur faktiska konsumenter av den jämtländska luften 

kunde se på sin vistelse i regionen. Exemplen presenteras från öster 

till väster, från Mörsil till Storlien i Åre kommun. Syftet är inte att 

ge ett representativt urval utan att visa på hur några av de i det föregående 

redovisade tankefigurerna återkommer också i vykortens 

både text och bild. 

Det första exemplet har hämtats från Mörsil i form av ett den 

30 april 1906 daterat och avsänt vykort med motiv från sanatoriet 

”Hälsan”. 1 4 Bortsett från det uppenbara, att motivet ger betraktaren 

en uppfattning om hur den aktuella inrättningen i Mörsil såg 

ut några år in på 1900-talet, kan den skriftliga hälsningen erbjuda 

upplysningar av intresse. Bild och text, skriven av en av sanatoriets 

patienter, preciserar vykortets karaktär av kvarleva från den tid då 

Mörsil var vida berömt som kurort för lungsiktiga. Men Emma beskriver 

också den behandling som gavs vid sanatoriet. Därmed har 

historikern också att ta ställning till en berättande källa, som ger 

upplysningar om de terapier som praktiserades vid ”Hälsan”, vid 

detta tillfälle en kombination av vilokur och dietetisk metod. Denna 

behandlingsform var den gängse vid 1900-talets ingång, och dess 

bakomliggande filosofi var att stärka patientens eget försvar mot tuberkelbacillernas 

anlopp. Eller för att tala med Emma själv: ”jag blir 

så tjock och fet och jag har ökat två och ett halvt kilo på tre veckor 

men vi jör ej annat än äter och ligger”. 1 

Från Undersåkers kommun med motiv från Ristafallet meddelar 

en okänd vykortsskrivare i slutet av juni 1907, att antalet luftgäster 

ökar för varje dag. ”Tyst och lugnt ha vi där vi bo, så det går så bra 

att sofva.” Och fanns där förstås en ”härlig luft”. 1 6 

Lärarinnan Vivan kunde på hösten 1917 berätta för ”tant o. farbror” 

från Hålland i Undersåkers kommun att hon varit hos doktorn,

△ 

”Hällsan Mörsill d 

30/4 06. Jag får sända 

eder ett kort och 

omtala att jag mår 

bra men nog har jag 

hemlängtan ibland” 

Vykort från Sanatoriet 

Hälsan, Mörsil. 


som rekommenderade henne att förlänga vistelsen med ytterligare 

några veckor p.g.a. ”sviter efter inflammationen”. 1 7 I det här aktuella 

fallet är det en representant för ännu en kategori luftgäster som 

tagit sin tillflykt till de jämtländska fjälltrakterna – konvalescenten. 

Vidare framgår det också tydligt, att vistelsen är sanktionerad av 

läkare. Och från Björnänge, anhalten några km öster om Åre station, 

kunde Thyra i juli 1902 meddela, att hon mådde bra trots kylan. Att 

det dessutom var kraftig vind i området kommenterade hon med 

1 8 

att ”just denna blåst skall vara så hälsosam”. 

Två vykort med motiv från Tännforsen, det vattenfall som vid 

sidan av Ristafallen och Storbofallet ansågs vara ståtligast i regionen, 

är skrivna av luftgäster i Åre kommuns Ånn respektive Duved. I det 

ena meddelar ”Anna L-n” att hon ”är mycket bättre” och att hon 

helt enkelt ”blef som en annan människa” när hon kom till ”denna 

kyla och härliga luft”. Och så slutklämmen: ”jag hoppas komma 

hem frisk”. Det andra kortet, daterat 1908, har undertecknats av 

ett sjukligt par, Ruth och John. I det kortfattade meddelandet går 

de rakt på sak: vi ”blifva kryare dag för dag”. Vädret hade visserligen 

inte varit det allra bästa under vistelsen – ”men luften är alltid 

1 9 

densamma”.


Det sista kortet är avsänt från Storlien. Trots sin ordknapphet är 

den förmedlade informationen rikhaltig. ”Efter min vistelse här på 

Doktor Westerluns sanatorium Storlien”, berättar avsändaren, ”började 

jag att gå efter två års sängliggande”. 160 Även om den ryktbare 

Enköpings-doktorn inte på något sätt var inblandad i ägandet av 

sanatoriet i Storlien, förknippades hans namn med verksamheten, 

detta sedan han allt sedan 1880-talet hade ordinerat patienter att 

vistas i de jämtländska fjällen. Själv brukade han också resa dit upp 

för att under någon del av sommaren andas samma luft som sina 

patienter. Om vykortskrivarens diagnos är omöjligt att uttala sig 

med bestämdhet. Kanske var det fråga om någon psykosomatisk 

åkomma. Kanske gällde det sekelskiftets sjukdom, neurasteni, som 

enligt mirakeldoktor Westerlund och så många andra med honom 

i sekelskiftets Sverige kunde jagas på flykten i de jämtländska fjälltrakterna? 

Hälsans luft, hälsans fjäll. Några bilder från sekelskiftet 1900 

Syftet med den föregående delundersökningen har varit att i den 

litterära fiktionen och i de föreställande vykortens berättelser påvisa 

förekomsten av några i sammanhanget centrala tankefigurer. Urvalet 

har styrts av ambitionen att kunna redovisa miljöer som dels 

formade synen på det svenska industrisamhället, dels bidrog till att 

skapa bilden av Jämtland som en omistlig del av det moderna Sverige. 

Därmed vill jag också ha framhållit, att vykortsmotiven från det 

här aktuella geografiska området måste förstås mot bakgrunden av 

föreställningen om den nya tidens samhälle – den i analysen redovisade 

bilden av Jämtland får sitt värde först i relief mot den vid denna 

tid gängse konceptionen av ett svenskt industrisamhälle i utveckling. 

Självklart inte så att landet i sin helhet skulle ha industrialiserats 

under decennierna omedelbart före det nya århundradet, utan att 

den ena industriregionen efter den andra tog gestalt vid denna tid. 

Här är det emellertid föreställningen om ett industrialiserat Sverige 

– och dess motpol – som har varit av primärt intresse, inte de faktiska 

förhållandena. Med postbefordrade vykort från regionen har 

jag dessutom velat belysa dessa bilders reproduktion och vidare 

spridning av de gästande främlingarna själva. 

Var och en utgår de analyserade texterna från en verklighetsbeskrivning 

enligt vilken människans fysiska och andliga miljöer 

försämrats till följd av samhällets omdaning i industrikapitalistisk


riktning. Vykortsmotiven är till sin karaktär tämligen stereotypa 

– storslagna naturscenerier med i fonden snöklädda fjälltoppar, 

mäktiga vattenfall och däremellan den majestätiska Indalsälven, 

skridande fram mellan strändernas vördsamt bugande träd. Där 

finns också sanatorier, hotell och pensionat, representanter för 

den kultur, som med järnvägen hade förts upp till västra Jämtland. 

Naturvyerna symboliserade svensk styrka och kraft; sanatorierna 

och hotellen påminde om var en i staden förlorad hälsa kunde vinnas 

åter. 

Vykort från västra Jämtlandbörjar inte cirkulera förrän omedelbart 

före sekelskiftet 1900. Tillsammantagna förstärker urvalet ett 

intryck av att det här är fråga om reproduktion av en redan cirkulerande 

föreställning om landskapet, upprepningar som om och om 

och återigen påminde betraktaren om Jämtlands plats i nationen. 

Eftersom det var den urbana medelklassen, som hade ekonomiska 

resurser att söka luftburen hälsa i Jämtland, var det deras bild av 

regionen, som med vykortens hjälp spreds över landet. 

Beträffande den litterära fiktionen finns endast ett fåtal bidrag av 

tidens stora namn på den svenska sekelskiftesparnassen representerade 

i undersökningen. Jag har istället valt att aktivt söka upp 

författare vars verk blev av mera tillfällig karaktär. 

I den analyserade fiktionslitteraturen träder en tydlig motbild 

fram till den på 1897 års jubileumsutställning exponerade framtidssagan. 

Där visas som en självklar del av industrisamhället upp en 

mörk bild av förändringsvågens konsekvenser. De materiella framstegens 

Sverige bär inom sig förfallet på samma självklara sätt som 

dystopin finns inbäddad i de utopiska visionerna. Dock; parallellt 

med fiktionens bild av de industrialiserade regionerna tecknas också 

en möjlig väg till räddning undan tidens onda – fjällens rena luft och 

rogivande miljöer. Föreställningen om den norrländska fjälluftens 

terapeutiska företräden återfinns således långt utanför en krets av 

läkare, som utifrån ett medicinvetenskapligt perspektiv registrerade 

förändringar i människans livsmiljö. Bakom dessa samband döljer 

sig helt visst uppfattningen om en bestämd relation mellan industrisamhällets 

ökade krav på både människa och miljö liksom de följder 

för individen detta fick i form av en tilltagande ohälsa. 

I exemplen från såväl fiktionslitteraturen som de korta vykortstexterna 

återkommer i skilda sammanhang föreställningar om luftens 

betydelse för den sjukes tillfrisknande. Därav följer emellertid inte


att vare sig de skönlitterära författarna eller vykortsskrivarna skulle 

ha tagit del av den ena eller den andra läroboken i medicin. Inte 

heller att Mathilda Roos skulle ha påverkat Samuel Duse eller att 

Elisabeth Beskow skulle ha lästs av vare sig ”Emma” eller ”Thyra”. 

Tvärtom ingår de redovisade motivkretsarna i en föreställningsvärld 

som åtminstone styckevis och delt cirkulerade i den industrikapitalistiska 

världen kring sekelskiftet 1900. Ett tecken på detta är 

att föreställningen om den västjämtska luftens positiva inverkan 

på kropp och själ inte någonstans förklaras närmare i de anförda 

romanerna, än mindre i vykortens texter – den tycks helt enkelt 

tagen för given. 

Om man får tro romanernas Birgitta Ross och Margareta Willebrand, 

Tore Hall och Robert Wallner fungerade fjälluften närmast 

som ett universalmedel mot de samtidens krämpor, som var 

sprungna ur moderniteten. Än var det kroppsliga åkommor, som 

ansågs kunna botas i den höga luften, än var det själsliga. Men där 

fanns också plats för konvalescenter och sådana som i likhet med 

Samuel Duses hårdkokte detektiv bara sökte lugnet och ron. Det 

var oskulden man sökte i en tid då moderniteten av vissa ansågs 

våldföra sig på ännu orörda delar av landet. Jag erinrar här om Johan 

Lindström Saxon, som med egna erfarenheter från både de västernorrländska 

industrimiljöerna och västjämtländska förhållanden år 

1902 gav ut ”Jungfru Jämtland”, en hyllning till renheten. 

Till sist. Den föregående analysen har visat, att de här aktuella föreställningarna 

om både industrisamhälle och Jämtland var spridda 

långt utanför fackmännens krets. Med järnvägens hjälp hade området 

mellan Mörsils Ocke i öster och Åres Storlien i väster flyttats 

närmare landets industriella kraftcentra och i övrigt ohälsosamma 

miljöer. På samma gång, icke att förglömma, hade dessa modernitetens 

miljöer begärligt sträckt ut sina armar efter jungfrun i nordväst. 

Eller för att åter tala med Anders Backman: 

Stadslivet utplanteras genom järnvägen. Odjuren tränga sig 

upp genom floderna i form av ångmaskiner. (…) Men upp till 

kvarnvallen skulle den icke nå på länge. Ännu hördes knappt 

ett missljud dit upp. Luften var ännu obesmittad.


Jämtland och 1897 års jubileumsutställning 

På Stockholmsutställningen år 1897, arrangerad som hyllning till den 

andre kung Oscars första kvartssekel på tronen, skulle till ackompanjemang 

av bombastisk chauvinism inför både omvärld och hemmapublik 

landets industriella och tekniska landvinningar exponeras: 

så här långt har vi kommit de välsignelserika åren under en frejdad 

monarks upplysta ledning! Den av rojalistisk yra och en närmast furiös 

framstegsoptimism präglade utställningen hör tveklöst hemma 

i det här aktuella sammanhanget: expositionen fungerade också 

som en marknadsplats med de olika paviljongerna som skyltfönster 

i vilka svenska produkter visades upp och bjöds ut till försäljning 

och konsumtion inom och utom landets gräns. 

För den inhemska publiken gällde det att låta varje del av nationen 

komma till tals för att teckna Moder Sveas hela porträtt. Där 

var varje region viktig, inte bara för att hedra monark och fosterland. 

Där var också folket centralt, det enade svenska folket. I sitt 

invigningstal framhöll majestätet på typiskt sekelskiftsmanér, att 

expositionen kunde ses som en valplats för en strid, ”som icke kräfver 

blod och kostar tårar”. 161 

Till ordförande i Jämtlands läns kommitté, som till uppgift hade 

att befrämja länets deltagande vid jubileumsutställningen år 1897, 

utsågs kaptenen, riddaren och ledamoten av Östersunds stadsfullmäktige 

Carl Göran Skytte. Bland kommitténs ledamöter märks 

bland annat två representanter för järnvägsregionen i västra Jämtland, 

förre riksdagsmannen Gustaf Eriksson i Myckelgård i Mörsil 

och landstingsmannen Erik Edström i Undersåker. 162 

Redan året innan skickades en fotograf upp till bland annat Hotagen 

i länets nordvästra del för att från länets jämförelsevis mindre 

kända fjällparti samla in material till Svenska Turistföreningens planerade 

paviljong. Och i Åre och Undersåker hade artisten Anton 

Genberg arbetat under sommaren för att ”med färg och pensel låta 

vår härliga natur komma till heders och ytterligare vidga kretsen af 

det sköna Jemtlands in- och utländska beundrare”. 163 

Jämtländska inslag på de delar av expositionen som hade att visa 

upp den tunga verkstadsindustrin, den som kanske mer än någonting 

annat talade modernitetens språk, lyste med sin frånvaro. 164 I 

den till utställningen tryckta vägvisaren avseende Jämtlands bidrag 

redovisas nio punkter: husslöjd (i Nordiska Muséet), kulturkartor 

(i Nordiska Muséet), undervisningsmateriel (i Folkskolehuset),

• IndustrIsamhället och (o)hälsan 

stenindustri (invid Industrihallen), vattenfall (i Maskinhallen), Jämtlands 

och Härjedalens fiskar (i Fiskerihallen), säd och frö (på Skogs- 

och fröutställningen), industrialster (vadmal, möbler, jämtskrindor, 

ladugårdsmodeller, skomakeriarbeten m.m. i Industri- och maskinhallarna) 

och slutligen turist- och sportföremål, en del som upptar 

nästan hälften av den tryckta vägvisarens textutrymme. 16 

I en annan liten skrift som distribuerades i anslutning till Stockholmsutställningen, 

och som rimmar väl med det väl tilltagna utrymmet 

i utställningsguiden, beskrivs Jämtland som Sveriges skönaste, 

egendomligaste och ”för turister lättast åtkomliga landskap” 

med de ”förnämsta sevärdheterna tillgängliga från järnvägen”. 166 I 

detta sammanhang bör också nämnas den av Jämtlands läns utställningskommitté 

upprättade tryckta förteckning över länets vattenfall, 

både sådana ur vilka kraft för den materiella exploateringen 

kunde hämtas och sådana i västra Jämtland som kunde bidra med 

helande kraft för sargade människors inre och yttre: Tännforsen, 

övre Ristafallet och Storbofallet. Alla låg de på bekvämt avstånd 

från järnvägen, blev läsaren upplyst om. Tännforsen kunde lättast 

nås från Duveds station, övre Ristafallet låg i anslutning till Hållands 

anhaltsstation och till Storbofallet tog man sig enklast via anhaltsstationen 

i Ocke. 167 

Jämtlands län representerade i industrihallen med röd och grå 

kalksten, röd granit och porfyr, täljsten samt offerdalsk både hälleskiffer 

och bergskristall, hantverkares och fabrikörers produkter, 

företrädda av bland annat Per Larssons i Östersund möbler, 

K. Axel Carlssons äkta jämtska vadmal och Henning Mattssons i 

Krokom och O.E. Carlssons från Kroksgård i Krokom jämtskrindor. 

168 Här visade också länets hushållningssällskap upp ett stort 

utbud av spannmål, Östersunds Ångbryggeri demonstrerade sina 

maltdrycker och Conrad Hammarström exponerade i fiskerihallen 

”Jämtlands fisksorter (inlagda uti med formalinlösning fyllda s.k. 

expositionsglas, 13 stycken)”. Och Huså bruk visade upp diverse 

malmprover. 169 I fotografernas paviljong ställdes två Östersundsfotografers 

alster ut, A. Olssons och Oscar Olssons ”välkända, förträffliga 

vyer från Jämtland”. 170 Däremot saknades bidrag från Hjerpens 

cellulosafabrik, vilket reportern surt förklarade med att ägandet 

sannolikt var alltför utländskt för att den skulle kunna presenteras 

som svensk. 171 En jämtländsk besökare betonade det konstlösa arbetet, 

den folkliga slöjden, olika råmaterial och ”framhållandet af vår 

utvecklingsmöjlighet”. Allra främst bland dessa bidrag satte Öster-


sunds-Postens korrespondent bidragen på avdelningen för husslöjd, 

där garn, vävnader, smide, träarbeten, husgeråd, fällar, pälsvaror, skidor 

och sportföremål, lappslöjd och en enligt referenten synnerligt 

fin skolslöjdsavdelning. 172 Jemtlands Tidning ägnade en hel artikel 

åt den jämtländska konstslöjden, representerad på utställningen av 

89 nummer med ”hemlandsprägel”. Även om Jämtland inte heller 

här tillhörde de allra främsta i konkurrensen, hette det, var ändå 

länets insatser hedrande. Särskilt avdelningen med vävnader och 

stickade alster väckte referentens intresse, i synnerhet bidragen från 

tre offerdalska kvinnor, Kerstin Nilsdotter, Brita Olofsdotter och 

Katarina Bergqvist. 173 

Inte särskilt imponerande, således. Åtminstone inte jämfört med 

utställarna av alla tidens teknologiska landvinningar, de modernitetens 

uttryck som inom och utom landets gränser rönte störst 

uppmärksamhet. I länet fanns också tidigt en medvetenhet om att 

Jämtland totalt sett fick stå tillbaka på många av dessa områden. 

Bidragen på Stockholms-utställningen fick t.ex. Jämtlands Tidning 

att inte utan stänk av besvikelse och förlägenhet konstatera, att ”vårt 

län intager, om också ej ett av de mest framskjutna rummen, så dock 

långt ifrån någon obemärkt plats i Stockholms-utställningen”. 174 

Östersunds-Posten kommenterade förhållandet genom att påpeka, 

att det totala värdet av det i utställningen exponerade uppgick till 

mellan 4 och miljoner kronor. Jämtlands andel utgjordes av knappt 

en tvåhundradel. 17 

Innebär då detta att Jämtland negligerades av utländska och 

svenska besökare på utställningen av år 1897? Innebär det att länet, 

bortsett från sin viktiga råvaruproducerande roll, saknade betydelse 

i ett nationellt industrialiseringsperspektiv? Och innebär det att den 

med industrisamhället intimt förenade moderniteten skulle ha gjort 

halt vid Jämtlands gräns? Frågorna må besvaras med ett lika rungande 

som bestämt nej. Det är i Jämtlands fall snarare precis tvärtom: 

genom den låga andelen rökvomerande skorstenar och bullrande 

industrimiljöer, fick sig Jämtland tilldelad en mycket viktig roll, både 

i föreställningen om det svenska industrisamhällets framväxt och det 

moderna samhället som sådant. Jag tänker naturligtvis åter på… 

”Turistlandet” Jämtland 

Länet hade alltså ingenting att erbjuda den verkliga storindustrin. 

Men även om det låg långt bakom flertalet län när det gällde denna


del av utställningen, kunde, menade man, effekten av Jämtlands bidrag 

anses vara vida större än många av de storindustriella företagen: 

”ensamt Jemtland på turist- och sportafdelningen är tillräckligt att 

leda tusende främlingars blickar på vattenfallens land”. 176 

Idén om att exploatera och till försäljning bjuda ut immateriella 

produkter som t.ex. svenska upplevelser och svensk rofylldhet för 

inhemsk och utländsk konsumtion uttrycktes för övrigt också klart 

och tydligt i den officiella utgåvan till utställningen, en praktvolm 

om drygt 1000 sidor. Den oblodiga, ädla tävlan mellan folken som 

utställningen var ett uttryck för gällde inte enbart materiell förkovran. 

Vi hoppas ännu mer, heter det. Vi hoppas, att världen utanför 

ska lära känna – och uppskatta – den skandinaviska norden som 

en lycklig vrå på jorden, ”där den uttröttade främlingen mötes af en 

okonstlad gästfrihet, då han kommer för att hvila sina tröttade nerver 

vid glittrande insjö eller stämningsfull fjord, I de djupa, susande 

skogarnes gömma eller på fjällets ljusa, fria höjd”. 177 

Kostnaden för sport- och turistpaviljongen beräknades till 80 000 

kr, en summa som industriutställningens förvaltning förskotterade 

med garantier, vilka frikostigt lämnades inte bara av Svenska Turistföreningen 

(2 000 kr). Det resterande beloppet, 000 kr, garanterades 

av Stockholms allmänna skridskoklubb och en dryg handfull 

företrädare för det svenska näringslivet, bland annat portalfigurer 

som direktören John Bernström, bankdirektören Ernst Thiel och 

grosshandlaren Isaac Hirsch. 178 

Det var alltså på detta område, som Jämtland intog högsätet på 1897 

års storartade nationella exposition. Därom talar kommentarerna 

i pressen, både regionalt och nationellt. Så skriver t.ex. Jämtlands 

Tidning om Jämtland som ”turistlandet” framför andra. Här spelar 

minsann länet första fiolen. 179 Östersunds-Posten var av samma 

åsikt. I sport- och turistavdelningen hade Jämtland tilldelats en 

tredjedel av utrymmet och huvuddelen av intresset. Åtminstone ur 

turistsynpunkt, tillade man, placerade sig länet – och det med rätta 

– främst. Här visades en skapelse av färg och gips i kolossalformat 

av Undersåkersdalen, ett fyrtiotal fotografier, kolorerade och andra, 

över bland annat Ristafallet och Tännforsen. Totalt tog dessa 

Jämtlandsbilder i anspråk en yta på drygt 30 m 2 . Men allra främst 

satte korrespondenten ett par väldiga dioramor, av Anton Genberg 

respektive Johan Tirén. Dessa sport- och turistpaviljongens pièces de 

résistance ”förskaffar våra bygder en reklam framför alla andra”. 180


Genbergs bidrag, ”Storbofallet i vinterdräkt”, presenteras utförligt 

inte bara i pressen utan också i jubileumsutställningens officiella 

publikationer. Denna Genbergs tablå beskrevs i Dagens Nyheter i 

lyriska ordalag. Och den skulle, heter det avslutningsvis, ”förvisso 

ej förfela att göra åsyftad verkan”. 181 

Men det var Johan Tiréns diorama, ”En jämtländsk vinternatt”, 

som fick den största uppmärksamheten i Stockholms-pressen. 

Murvlarna tycks ha ryst av välbehag: ”ännu mera intressant är emellertid 

det av artisten Tirén ordnade dioramat. Man bör se det. Det 

är omöjligt att beskriva denna överdådiga naturimitation med dess 

sovande renar, dess snöfält och dess blinkande stjärnor å natthimlen”, 

konstaterade Dagens Nyheter hänfört. Nya Dagligt Allehandas 

utsände rangordnade de tre norrländska dioramorna enligt följande. 

Det lappländska Stora Sjöfallet kom på tredje plats, bakom Anton 

Genbergs Storbofallet med sina både ”fantastiska och bizzarra” formationer. 

Också här var det dock Johan Tiréns vinternatt, som tog 

priset. Jämtländsk dubbelseger, alltså. 182 

När det gällde att höja Jämtland till skyarna är det emellertid 

tveksamt om de stockholmska drakarna nådde samma höjder som 

Sundsvalls Tidning, en minst sagt värdig representant för det industrialiserade 

Sverige. I sin närmast sakrala betraktelse konstaterar 

tidningens utsände, att turistpaviljongens allra heligaste fanns 

bakom ett mörkt förhänge i ett särskilt tabernakel, ”det vackraste 

och stämningsrikaste hela turistpaviljongen har att bjuda på”. Korrespondenten 

fortsatte: ”folk tiger eller hviskar, när de stå inför denna 

helgedom, där hvar och en känner, att hemliga röster tala till honom 

om det som är det innersta i nordisk natur och lynne.” Det som 

här åsyftas är Johan Tiréns diorama. Men det illustrerar alltså inte 

bara ett stycke jämtländskt vinterfjäll med sovande renar – därutöver 

ger det vår naturs och vårt inres själ. Vi älskar vårt sköna land, 

suckade reportern. Och vi vill att också andra ska göra det. ”Vi äro 

alla delegare i Sveriges härliga natur, i allt det bästa vi ha att visa 

våra gäster”. 183 

”Fjellens och forsarnes, de djupa skogarnas och de stora 

insjöarnas land” 

En av många förhoppningar, som knutits till 1897 års utställning 

var att ”främlingsströmmen” skulle kunna ledas till Sverige så att 

”vårt land hädanefter skall i turistafseende kunna värdigt upptaga


en täflan med Norge dit främlingsfloden sedan många år fört ganska 

beaktansvärda rikedomar”. Den svenska naturen var inte tillräckligt 

känd utanför vårt lands gränser, hette det vidare – vi hade helt enkelt 

”stannat efter i täflingskampen om främlingarne och deras guld”. 

Återigen är således kampen framträdande, en i imperialismens tidevarv 

centralt moment, avspeglande den rastlösa, intensiva jakten på 

nya avsättningsmarknader. 184 Att en av antagonisterna fanns på andra 

sidan Kölen, gjorde knappast saken bättre ur svensk synpunkt. 

Nu skulle äktsvenska både upplevelser och känslor, vyer och 

tystnad, omsättas i klingande utländskt och svenskt mynt. För att 

planerna skulle kunna realiseras behövde krafterna spännas till det 

yttersta i ”täflingen mellan folken”. 18 Nitiskt och planmässigt arbete 

skulle ”helt visst inom en nära framtid bära gyllene frukter, jag säger 

gyllene, ty turistströmmen är ju också en guldström till det land, som 

kan draga den till sig”, konkluderade DN:s korrespondent. 186 

Tydligare än så kan väl knappast tanken artikuleras om utställningen 

som skyltfönster för att locka konsumenter av svensk natur 

och kultur. Arbetet med att både få utländska turister hit och förmå 

svenska att stanna kvar i eget land har, som visats i det föregående, 

sina givna motsvarigheter dels i den svenska exportnäringens ansträngningar 

att få svenska produkter avyttrade på utländska marknader, 

dels den protektionistiska politiken enligt vilken svenskar 

skulle konsumera Svenska varor och därigenom ge Sverige åt svenskarne. 

Västra Jämtland och nationen 1897 

1897 års jubileumsutställning visar på landskapens och länens plats 

i organismen Sverige. Där exponeras en organisk helhet i harmoni 

där regionerna är beroende av varandra och tillsammantagna konstituerar 

någonting utöver summan av delarna. 

De jämtländska bidragen på jubileumsutställningen 1897 förmådde 

inte att hävda sig mot andra regioners alster när det gällde 

den hastigt växande industrins produkter, de som i mångas ögon 

mer än andra talade modernitetens språk. För Jämtlands del innebar 

detta en plats i avskildhet, bortom ljudet från larmande industricentra. 

Likväl kom landskapet att spela en framträdande roll i Stockholm 

– genom exponering och salubjudande av sina immateriella 

resurser. I det avseendet blev Jämtland omskrivet och beundrat på 

utställningen.


I det unga, snabbt växande svenska industrisamhället var det 

med storartade vyer, ren luft och friskt vatten, som de jämtländska 

segrarna på den nationella arenan skulle vinnas. Också i den fredliga 

striden mellan länder var förhoppningarna stora på att ”turistlandet” 

Jämtland skulle vinna segrar åt Sverige. 

De i samband med Stockholmsutställningen formulerade omdömena 

om regionen Jämtland rimmar väl med en föreställning, 

enligt vilken Jämtland i 1800-talets skälvande slut fick sig tilldelat en 

ny uppgift, väl så viktig i tidens nationsbyggande. Det nya Sveriges 

jungfru Jämtland, den pånyttfödda Moder Sveas dotter, uppträdde 

i en ny skepnad när industrisamhället tog för sig av land och folk. 

Skönheten, renheten, friskheten gav åt henne en självskriven plats 

– i hennes hägn kunde både svenska och främmande själar, trötta 

och nedsmutsade, söka hälsa och välmåga. 

Kommentarerna till Jämtlands deltagande vid 1897 års Stockholmsutställning 

visar på ännu en intressant sak – ur ett nationellt 

perspektiv hade bilden av Jämtland blivit synonym med dess västra, 

av järnvägen genomkorsade delar. Dels kan förändringen iakttas 

i rummet – turister och hälsosökande sökte sig i första hand till 

detta område, vilket i sin tur satte sin prägel på skildringarna från 

regionen. Dels var det de tre kommunerna längs norra stambanan, 

Mörsil, Undersåker och Åre, som totalt dominerade utställningens 

jämtländska bidrag. Känslan av att vara i Jämtland kanske inte ens 

infann sig förrän lokomotivet närmade sig Mörsils station? Det som 

här kan iakttas är vad Wolfgang Schivelbusch beskrivit som två 

motsatta moment i samma rörelse: å ena sidan öppnar järnvägen 

nya rum, å andra sidan sker detta genom att rummet förintas, d.v.s. 

det mellanliggande rummet. 187 Stockholm och andra industriella 

centra knöt med järnvägen västra Jämtland till sig. Ur ett nationellt 

perspektiv hade vad som däremellan var helt enkelt upphört att 

finnas till. 

”Hur mottaga vi främlingen?” 

Tanken på att organisera främlingsmottagandet och göra turisttrafiken 

mera rationell var ingenting som föddes i samband med 1897 

års jubileumsutställning. Svenska Turistföreningens bildande år 188 

bör ses som ett första försök att på nationell nivå få en planmässig 

lösning till stånd. På regional nivå i Jämtland uttrycks en tydlig


ambition i samma riktning på våren år 1886, knappt fyra år efter 

mellanriksbanans invigning i Storlien. 

Främlingstrafikens organisation 

Det var i maj månad 1886, som Östersunds-Posten utifrån ett regionalt 

och lokalt perspektiv uppmärksammade vad man ansåg vara 

brister i hanteringen av de främlingar, som kom till västra Jämtland 

för att där tillbringa en tid – och göra av med pengar. I en ledande artikel 

konstaterades med gillande, att det pågick en rastlös verksamhet i 

västra Jämtland för att kunna ta emot de skaror av resande som under 

kommande sommar väntades till Ytterån, Mörsil, Undersåker, Åre, 

Duved och Storlien, de ”fjällomkransade” av järnvägen befruktade 

bygderna. 188 Från Sveriges alla hörn ingick i en strid ström nya beställningar 

på rum i dessa trakter. Utan överdrift borde därför gästernas 

antal kunna uppskattas till bortåt 3000, hette det vidare i artikeln. 

Syftet med deras resa var man på tidningen helt på det klara med: 

att genomgå en ”regenereringsprocess” för att komma åter till livet. 

Det ser ut som om fjällandet i väster ska bli på modet som vistelseort 

sommartid för dem som söker ”en ren, torr och stärkande luft samt en 

sinnet upplyftande natur”, hette det vidare. Den sjuke, den levnadströtte, 

den lidande behöver våra bygders sol, vår stärkande luft, vårt 

källvatten och vår barrskogsdoft, slog Östersunds-Posten fast. 189 

Hälsosökande gäster representerade en värdefull inkomstkälla för 

lokalbefolkningen i länet, fortsatte tidningen. Och som en sådan fick 

den varken missbrukas eller fördärvas. Inte heller fick de av Naturen 

givna gåvorna, den rena, torra och stärkande luften samt en sinnet 

upplyftande natur, vare sig förslösas eller förödas. Därmed också sagt 

att de immateriella rikedomarna måste exploateras med förstånd av 

alla dem som närmast hade att förvalta dem, befolkningen i respektive 

byar och kommuner. Vi bör därför se till att behandla främlingarna 

”så att de komma åter varje år talrikare än förr, fulla av nytt hopp, 

tacksamma för de känslor av hälsa och levnadsglädje som här vidga 

deras bröst och färga deras kinder”. Minnet av en sommarsejour i 

Jämtland fick inte blandas upp med vare sig buttert bemötande eller 

prejeri, brutal närgångenhet eller den ”tillbakadragenhet och köld, 

som utgör ett icke sällsynt drag hos vår lantbefolkning.” 

Därpå följer en lång rad förmaningar, riktade till alla dem som 

i Jämtlands västra del avsåg att under sommaren både logera och 

föda de främmande fåglarna. Sätt gärna 2 -örestapeter på väggarna,


men spara inte på bäddarna, filtarna och sänglinnet! Lämna hellre 

naturen omkring bostaden hur oklippt och oansad som helst, men 

se till att färskt kött och färskt bröd inte saknas på gästernas bord! 

Dessa åtgärder är ”inte lyx utan ett av villkoren för kurens framgång.” 

Och redan tävlade brunnsdirektionerna i Mörsil och Ytterån om 

gästernas gunst när det gällde anordnandet av nöjen och moderna 

bekvämligheter för att uppfylla de kommande gästernas högt ställda 

krav, sådana de var vana vid från mera försigkomna svenska kurorter 

i landets södra delar, konstaterade Östersunds-Posten belåtet. 

I t.ex. Tyskland skulle under motsvarande omständigheter kommunerna 

själva ta hand om utvecklingen på lokal nivå, väl medvetna 

om de hägrande inkomsterna som besökande främlingar genererade. 

Under kommunens aktiva medverkan skulle man där bland 

annat anlägga gångstigar, anbringa vägvisare, bestämma pris på 

förfriskningar o.s.v. Detta torde visserligen vara att driva systemet 

väl långt, ansåg tidningen. Men exemplet ägde sin betydelse så till 

vida, som det visade på vikten av att ”främlingen behandlas väl och 

icke illa, att han betjenas väl och icke uppskörtas”. Annars riskerade 

Jämtland att tvingas gå samma väg som vissa trakter i Norge, där 

prejerisystemet skrämt bort alla utom miljonärer och excentriska 

engelsmän. 

Tidningen insåg alltså tidigt betydelsen av att låta upp området 

kring mellanriksbanan i västra Jämtland åt dem som sökte rekreation 

och vederkvickelse. Visserligen lyfts den friska luftens betydelse 

fram som ett av områdets företräden. Men det är ändå som 

ett traditionellt kurortsområde, som västra Jämtland beskrivs. Detta 

blir särskilt tydligt i samband med att tidningen kommenterade 

brunnsdirektionernas i Ytterån och Mörsil ambitioner att tävla med 

mera utvecklade svenska kurorter med vattenbaserade terapier på 

programmet. Vid denna tid bedömdes till och med Mörsil ännu 

kunna göra sig gällande på hydroterapins område. 

Intressant i sammanhanget är dessutom att Östersunds-Posten 

tycks ha sett det som helt naturligt, att främlingarna besökte regionen 

av medicinska skäl. Färskt både kött och bröd var ett villkor ”för 

kurens framgång”, hette det som vore det den allra mest självklara 

sak i världen. 

Värt att särskilt lyfta fram i resonemanget är även betonandet 

av de ekonomiska konsekvenserna på lokal nivå, om vilka man 

i hög grad var medveten. Men också diskussionen om hur långt 

kommunerna ansågs kunna gå i sitt engagemang för att befrämja


exploateringen av regionens immateriella resurser. Ett visst mått 

av kommunalt engagemang tycks man inte ha stått främmande 

inför. 

Ett par år senare var i Jemtlands Tidning införda tre artiklar i 

serien ”Huru turister böra behandlas. Några ord till alla landsmän 

– icke minst jemtarne”. Även dessa artiklar, särskilt dess hållning till 

konflikten mellan svenskt och utländskt, utländskt och svenskt, bär 

åter spår av den under stor hätskhet förda debatten om tullarnas 

vara eller inte vara. 190 Och de är goda exempel på ambitionerna att 

exploatera regionens immateriella tillgångar i form av luft och ljus, 

vatten och vyer. Artikelserien hade hämtat idén från en norsk tidning. 

Men för oss jämtar, som det heter inledningsvis, som numera 

allt oftare kommer i beröring med turister, bör synpunkterna vara 

av särskilt stort värde. 

Vårt land har större förutsättningar än många andra länder för att 

kunna utvecklas till ett turistland och därigenom inbringa miljoner, 

slog tidningen fast. Men detta kräver investeringar i både bostäder 

och bemötande. Den första stora fordring främlingen har rätt att 

hysa är ett ”höfligt och vänligt bemötande från hela familjen, der han 

slår sig ned, från värden ned till stallpojken”. Vidare bör man aldrig 

inleda ett samtal med den besökande. Tjänstefolket bör ”iakttaga 

ett lugnt och stillsamt uppförande, icke vara alltför otympliga och 

tafatta”, utan raskt och utan krus betjäna de främmande gästerna, 

inte minst i samband med måltiderna. 191 

Beträffande bostäderna, en annan viktig förutsättning för en positiv 

utveckling av västra Jämtlands immateriella resurser, heter det 

i den andra artikeln, att dessa måste vara snygga och rena, luftiga 

och trevliga. Särskilt stor vikt bör fästas vid sovplatserna, sänglinnet 

och bäddens bekvämlighet. En rymlig kommod med handkanna, 

rena handdukar, en karaffin med klart, friskt dricksvatten och rent 

glas bör också på varje rum. I övrigt kan möblemanget rent av vara 

torftigt och bestå endast av ett par trästolar och ett bord. Dock 

får aldrig en spegel fattas i något av rummen, ”en som icke alltför 

mycket vanställer”. Till sist: det måste alltid vara ”frisk och angenäm 

luft i rummen”. Fönstren bör därför stå öppna under större delen av 

sommaren. 192 

När det gäller maten, den tredje omistliga delen för ett lyckosamt 

projekt, kan denna också vara tarvlig – bara den är ”renligt 

och på ändamålsenligt sätt tillredd”. Och det måste finnas mjölk på 

bordet, massor av mjölk. Därför betalar det sig gott att ha ”hem-


kreatur, när man kan få turister till att dricka mjölken”. De flesta av 

dem drack mjölk som små kalvar, och bara mjölken var framsatt, 

var de inte så noga med vad de annars fick att äta. Också knäckebröd 

– inte endast tunnbröd – borde kunna erbjudas, liksom färska 

ägg, nykärnat smör, getost och kött. Kaffe skulle också finnas, men 

man borde i samband därmed se till att sockerbitarna var rena från 

flugsmuts. Dessutom borde man också kunna servera te. Beträffande 

servering av varm mat inskränkte sig tidningen till att säga 

några ord om laxöring, en både god och billig fisk, som turister åt 

med begärlighet. Kokt öring med persiljesmör rekommenderades 

särskilt. Stekt öring skulle också serveras med persilja. Inkokt och 

rökt öring serveras med fördel tillsammans med stuvade kålrötter. 

Däremot borde man inte ge saltad öring till främlingar annat än i 

brist på bättre alternativ. 193 

Intressant ur ett vidare perspektiv är emellertid inte endast 

de goda råden till den del av lantbefolkningen som inför sommarsäsongen 

hade planer på att själva omsätta de av Naturen givna 

förutsättningarna i kronor och ören. Nej, det är för det första kraven 

på ändrat beteende hos lokalbefolkningen, på skick och fason, seder 

och bruk, som bättre skulle tilltala främlingarna. För det andra 

gällde råden renlighet och säkerställande av tillgången på frisk luft 

och för turister passande möblemang. Och för det tredje finns där 

dels uppmaningarna att hålla mjölkkor för att kunna tillfredsställa 

de besökandes näst intill omättliga behov av färsk mjölk, dels rådet 

att anlägga en mindre kryddträdgård. 

Östersunds-Postens vision gällde de enskilda hushållen i regionen 

och lokalsamhällena, kommunerna, längs järnvägen i västra Jämtland. 

Programmet bör betraktas som ett bidrag till strävandena att 

anpassa regionen till det brutala industrisamhällets krav på läkande 

miljöer. Men för att detta skulle bli möjligt, krävdes en matchande 

modernitet i de här aktuella kommunerna. Sålunda måste manéren 

i västra Jämtland anpassas – till den nya tidens människor. De hygieniska 

kraven skulle likaså anpassas – till den nya tidens fordringar 

och krav. På samma sätt med ambitionen att införa nymodigheter 

som t.ex. kryddträdgårdar och förändringar i kosthållet – även dessa 

behov hos modernitetens människor skulle tillfredsställas. Det var 

här således fråga om att uppfostra befolkningen i västra Jämtland, 

att skola in dem för att öka attraktionskraften i en del av Sverige 

som integrerats i det moderna samhället genom att exploatera sin 

fjälluft.


Artikelserien kan också betraktas som led i en strävan att knyta 

både landskap och län närmare nationen – det var inte bara Jämtland 

som skulle integreras i Sverige, utan också Sverige som skulle 

integreras i Jämtland. 

Jemtlands Turistbyrå 

Något seriöst försök att på regional nivå organisera privata aktörer 

och samla entreprenörer under en och samma hatt gjordes inte 

förrän åtta år efter invigningen av mellanriksbanan. Detta år, 1890, 

tillsatte Östersunds Handels- och Industriidkareförening den 4 juli 

en kommitté med uppgift att dels arbeta för att sprida information 

om jämtländsk natur och kultur, dels samla in pengar för inrättandet 

av en länets turistbyrå. 194 

En knapp månad senare presenterade kommitterade ett förslag, 

som hälsades med glädje på Östersunds-Postens ledarsida. ”Jemtland 

åt främlingen”, utropade tidningen i en rubrik vars innebörd 

knappast kan ha misstolkats i efterdyningarna av 1880-talets tulldebatter. 

Det redovisade förslaget inleddes med en beskrivning av 

läget år 1890. Turistströmmen växte år från år, alltjämt sökande nya 

fält, där den ”trötta, överansträngda eller av det moderna kulturlivet 

enerverade människonaturen söker vederkvickelse och vila”. Och 

var den än gick fram, verkade den befruktande genom ”den skörd 

av guld, som stannar i dess spår”. Andra länder, t.ex. Schweiz och 

Norge, hade redan förstått turismens potential och öppnat sina naturskönheters 

skattkammare – och därmed ökat sin ”nationalvinst” 

med miljontals kronor. Varför skulle det då inte gå att för främlingen 

öppna också det på naturskönhet och hälsobringande klimat så 

rikt utrustade Jämtland? Det var mot bakgrunden av denna fråga, 

som tidningen hälsade förslaget om en jämtländsk turistbyrå varmt 

välkommet. Byrån hade till närmaste uppgift att i samarbete med 

STF och andra resebyråer och genom prospekt ”och utlåtanden av 

läkare sprida kännedom om Jämtlands sevärdheter och betydelse 

som vistelseort för bröstpatienter”. 19 

Men intet för intet, konstaterade tidningen. Alla för Jämtlands 

framtid som turistland intresserade anmodades därför att bidra 

ekonomiskt till en fond, som skulle befordra byråns mål: ”att öppna 

Jemtland för främlingen och turisten, för den lidande mänskligheten, 

för sportens och vetenskapens idkare, för hvarje älskare af storartad 

natur. Man vill åvägabringa detta genom ett rikligare utbyte af landets


häfvor mot främlingens, genom att uppkalla befolkningens gästfrihet 

och välvilja, genom renliga och varma bostäder…”. Man ville, kort 

sagt, öka antalet besökande, som i Jämtland önskade köpa ”lifsglädje, 

lefnadsmod, kraft och helsa”. Och det för goda penningar. 196 

Verksamheten kom igång lagom till sommarsäsongen 1891, detta 

sedan ingenjören Adolf Kjellin utsetts till turistbyråns föreståndare. 

197 Några uppgifter om vad uppmaningen från föregående år 

om att samla in pengar till byråns verksamhet resulterade i, har inte 

påträffats. Däremot finns insamlingsresultat, som offentliggjordes i 

juni 1891, bevarade. Av detta framgår, att 99 personer hade bidragit 

med totalt 273 kr. 198 

Tidningen JP utlyste i samband därmed en tävling om den 

bästa skriften rörande vad som kunde och borde göras för att 

främja Jämtlands turistväsende – och därmed låta Jämtland träda 

fram som ”ett turisternas Eden”. Det vinnande bidraget trycktes år 

1891. Det var, menade den anonyme författaren, jämtarnas plikt 

att exploatera främlingarnas intresse för fosterbygden. Ett första 

villkor för framgång för Jämtland var att bilda en förening för 

befordrande av turismen, som under ledning av energiska män 

skulle leda verksamheten. Föreningen ”måste spinnas som ett nät 

öfver hela landskapet”! Hotellfrågan borde även snarast få sin lösning. 

Hotellen i bland annat Mörsil och Storlien var visserligen 

utmärkta, konstaterade författaren. Men kom turisterna till Åre 

var risken stor att de skrämdes på flykten av ”ortens grofva brist 

på ’mat och husrum’”. En annan förutsättning var att språkkunniga 

ombud borde anställas vid de mest besökta turistorterna. Ytterligare 

en var att annonsera i tidningarna. En annons var, menade 

författaren, en ”häfstång för ekonomiens höjande”. Därför borde 

reklamen översvämma både svenska som utländska tidningar. Och 

sänd ut fotografier till hotell och järnvägsstationer från de mest 

storartade platserna. ”Drif propaganda” för saken och låt agitationen 

gå ut över bygderna – då ska vårt turistväsen ”resa sig stolt 

med stödet af en befolkning, som älskar sin fosterbygd, och som 

vill se henne beundrad af främlingar, hvilkas guld i gengäld stannar 

kvar hos hennes barn”. 199 

Uppgifter rörande första årens verksamhet visar, att man hade 

svårt att nå ut till lokalbefolkningen med uppgifter om byråns både 

existens och syfte, åtminstone initialt. Sålunda konstateras i Östersunds-Posten, 

att förfrågningar om bostäder för turister ofta förekommit. 

Men att byrån p.g.a. landsortsbefolkningens underlåtenhet


att rapportera in lediga rum och sommarbostäder inte kunnat tillmötesgå 

alla krav. 200 Året därpå tycks läget ha förändrats något, 

åtminstone enligt byråns egen syn på saken. Sålunda talas om att 

den varit mycket anlitad. Dessutom hade provinsens befolkning 

glädjande nog hörsammat uppmaningarna att sända in anmälningar 

om disponibla rum. 201 Ännu år 1893 levde planerna på en kraftigt 

utökad verksamhet. I en annons i Östersunds-Posten kunde sålunda 

Jemtlands Turistbyrå vädja till alla ”älskare af vår väna bygd” om råd 

och upplysningar i samband med att byrån avsåg att snarast möjligt 

ge ut en samling turisthandböcker – ”hvarje om än så liten route 

kommer att upptagas samt åtföljas av en skiss”. 202 Vidare kunde byrån 

under turistsäsongen 1894 dessutom meddela, att en ”bildad engelsk 

tolk” fanns att tillgå genom dess försorg. 203 

Eftersom något primärmaterial från byrån inte har påträffats, 

är det svårt att säga något om den faktiska verksamheten eller ens 

hur länge byrån var i funktion. Den torde dock ha upphört år 1896, 

sannolikt till följd av bristande intresse från ortsbefolkningen i västra 

Jämtland. 204 

Turismutbildning i sent 1800-tal 

Det ”utbildningsprogram” för länsbor som formulerades i Östersunds-Posten 

under 1880-talets andra hälft tyder på en tidig medvetenhet 

om den ekonomiska betydelsen av trafiken på västra Jämtland, 

både för de tre närmast berörda kommunerna och för länet 

som helhet. 

I enlighet med de resonemang som ligger till grund för analysen 

kan de också tolkas som ett uttryck för en ambition att förse lokala 

entreprenörer med såväl en uppsättning normer och värderingar 

som mera handfasta råd och tips för att bättre kunna kommunicera 

med det tillresta klientelet. Jämten skulle disciplineras och snabbt 

skolas in i den nya tidens krav genom att till vissa delar överge sina 

djupt inrotade vanor manér och ersätta dem med nya strukturer. 

Ambitionen att från Östersund driva en turistbyrå omfattande 

hela länet visar på att de första stapplande stegen tagits på vägen 

mot att rationalisera mottagandet av resenärer med västra Jämtlands 

fjällnära trakter i sikte. Konsumenterna av regionens immateriella 

tillgångar skulle snabbt kunna lotsas vidare till sina hyresvärdar. Ett 

villkor för byråns framgång bör emellertid ha varit att resenärerna 

gjorde uppehåll i Östersund.


Arbetet med en ”Jemtlands Turistbyrå” tycks inte ha krönts med 

framgång; efter några säsonger lades verksamheten ned. Kanske stod 

lokalbefolkningen redan i direktkontakt med konsumenter runt om 

i landet? Kanske är byråns öde ytterligare ett tecken på att Jämtland 

allt oftare kom att identifieras med de fjällnära kommunerna i väster, 

Mörsil, Undersåker och Åre? Kanske var det helt enkelt så att 

de tillresta konsumenterna av västra Jämtland inte ens betraktade 

Östersund som en del av det sanna, ”riktiga” Jämtland? 

Naturens modernisering 

Jag har i den empiriska analysen så här långt i huvudsak uppehållit 

mig vid olika aspekter av västra Jämtlands omdaning. Det har då 

främst gällt den förändrade bilden av regionen, dess plats i samhällshelheten 

och nu senast kravet på att befolkningen i området bättre 

måtte anpassa sina seder och bruk till den nya tidens fordringar, ett 

tydligt tecken på regionens modernisering. 

Vid sidan av dessa förändringar finns ytterligare en central aspekt, 

som bör tas upp till analys innan det är dags att gå i närkamp med 

sociala och ekonomiska förändringar på lokal nivå, såväl i kommunerna 

som i enskilda hushåll. Det var nämligen inte enbart kulturen 

i regionen som utsattes för ett betydande förändringstryck under 

decennierna kring sekelskiftet 1900. Också naturen skulle dras in i 

omdaningsarbetet. 

När Johan Öberg, länsträdgårdsmästare i Jämtland mellan åren 

1884 och 1928, såg tillbaka på sitt yrkesliv, kunde han konstatera, att 

järnvägen även beträffande trädgårdsskötseln hade fört med sig en 

ny epok i länets utvecklingshistoria. 20 

Tveklöst ligger det en hel del i vad Öberg påstår. Men det föreligger 

knappast något kausalt samband mellan järnvägar och trädgårdsskötselns 

uppsving. Relationen är mera komplicerad än så, 

och parkers och trädgårdsanläggningars insteg i länet är snarare 

ett uttryck för att en ny tids tankar och idéer, seder och bruk, höll 

på att tränga ut en äldre epoks. Men innan jag för resonemanget 

vidare vill jag stanna upp ett tag inför hur man i Jämtland kring 

sekelskiftet 1900 kunde se på trädgårdens betydelse för den moderna 

människan. 

Överallt i bostäders närhet borde träd planteras till trevnad, 

nytta och glädje. Men träden kunde inte tillåtas växa hur som helst,


menade Hugo Lagerkvist, järnvägsträdgårdsmästare med placering 

i Östersund. Det var nämligen av största vikt att ordna träden 

och buskarna – kompositionen var avgörande för den rogivande 

skönheten. Den ihärdigt predikade nödvändigheten av ordningens 

upprätthållande understryker också en annan i sammanhanget 

viktig aspekt, som drastiskt skulle kunna formuleras som att den 

”naturliga” naturen inte fullt ut kunde tillfredsställa den moderna 

människans krav på de skönhetsupplevelser som naturen kunde 

erbjuda. 206 Den måste därför hjälpas på traven, civiliseras, disciplineras 

och anpassas för att fullgöra sin yttersta uppgift, den att 

behaga människan och skänka henne ro. Ty när den urbana människan 

kommer hem från sitt ofta krävande arbete, vill hon lätt 

kunna glömma eller övervinna de motigheter som erfarits under 

dagen. 207 

Tanken på att i Hushållningssällskapets regi avlöna en person för att 

bistå allmänheten med råd och dåd när det gällde parkanläggningar 

och trädgårdsodling, dyker från tid till annan upp i Jämtland från 

1800-talets mitt och decennierna därefter. Men det var först i början 

av 1880-talet, som denna och hithörande frågor kom att få en mera 

varaktig lösning. År 1882, samma år som mellanriksbanan invigdes i 

Storlien, beslutade sällskapet att inrätta tjänsten som länsträdgårdsmästare. 

208 Allt ifrån den 1 maj detta år, då den hallandsfödde Svante 

Pontus Lindberg blev sällskapets förste trädgårdsmästare, gjordes 

talrika besök runt om i Jämtland, de allra första åren dock sannolikt 

företrädesvis öster om det här aktuella undersökningsområdet, i det 

urbana Östersund med omnejd och söder därom. 209 Ungefär samtidigt, 

år 1883, började SJ att anlägga en plantskola i Östersund för att 

täcka de många stationernas behov av frosthärdiga växter. Åren 1882 

och 1883 såg SJ till att stationer och banvaktstugor mellan Östersund 

och Mörsil begåvades med planteringar av skilda slag; år 1884 var 

det dags för sträckan mellan Mörsil och Storlien. 210 

Lindberg lämnade dock sin befattning redan efter två år. Efterträdaren 

Johan Öberg var också han ”utläning”, bördig från Västerljung 

i Södermanland. Med honom blir dokumentationen, främst årsberättelserna, 

betydligt utförligare än tidigare, vilket gör det lättare 

att analysera verksamhetens utveckling. Sedan Öberg tillträtt posten 

som länsträdgårdsmästare år 188 började västra Jämtland få besök. 

Den 1 juni detta år fick t.ex. Mörsil ett första besök av Öberg. 211 De 

skulle bli betydligt flera.


”Hågen för trädgårdsskötsel inom länet synes otvifvelaktigt med 

hvarje år tilltaga”, konstaterade Öberg i sin årsberättelse för år 1889. 

Visserligen återstod ännu ofantligt mycket att göra, rapporterade 

han. Men kunde man bara övervinna det kanske största hindret 

bland befolkningen – ”den inrotade obenägenheten mot allt som är 

nytt” – skulle mycket vara vunnet. 212 

Ska man emellertid döma av mängden träd- och häckplantor, bär- 

och prydnadsväxter samt blom- och köksväxtplantor som genom 

länsträdgårdsmästarens både direkta medverkan och förmedling 

kom i länets jord, var det kring sekelskiftet 1900 en hela tiden stegrad 

verksamhet när det gällde att anpassa naturen till den moderna människans 

krav. 213 Intressant ur ett vidare, ”sociobotaniskt” perspektiv 

är att så länge en egen plantskola i Jämtland saknades, fick växterna 

hämtas söderifrån. Sålunda berättar Öberg från verksamhetsåret 

1892, att ungefär hälften av de 1 2 bär- och prydnadsbuskar, 638 

träd och 1 100 häckplantor som det året utplanterades kom från 

sydligare nejder. 214 Ytterligare några år senare, 1896, hade hela två 

tredjedelar hämtats till Jämtland ”från Stockholm m.fl. ställen”. 21 

Även om flera av förändringarna i detta avseende i västra Jämtland 

sannolikt gjordes i syfte att tillmötesgå vad man uppfattade som 

luftgästers och turisters krav, finns exempel också på att de tillresta 

främlingarna själva formulerat önskemål och sålunda varit pådrivande 

i moderniserande riktning. Länsträdgårdsmästaren konstaterar 

t.ex. år 1896 med gillande, att odlingen av grönsaker gått framåt. 

En förklaring till förändringen såg Öberg i den ökade främlingstrafiken, 

”åtminstone är så fallet i de trakter, som närmast beröres 

af denna resandehop, emedan främlingarne vanligen ogerna vilja 

frångå den högst prisvärda vanan, att dagligen se grönsaker på sitt 

bord, och befolkningen derigenom snart kommer underfund med 

fördelen af att odla och tillhandahålla sådana, samt äfven att mer och 

mer sjelfva använda sig deraf”, hette det fortsättningsvis. 216 

De trakter som här omtalas som något av en förebild när det 

gällde införandet av nya seder och bruk, åtminstone ifråga om 

matvanor, är det på luftgäster och turister så rikt begåvade västra 

Jämtland. Det kan mot den bakgrunden vara av intresse att något 

närmare granska till vilka orter och personer i den aktuella regionen, 

som länsträdgårdsmästaren reste för att på bistå med råd och dåd. 

Som redan nämnts gjorde länsträdgårdsmästaren ett första besök 

i västra Jämtland redan år 188 . Den gången var det till Mörsil som 

resan ställdes. Några år senare, 1890, besöktes Lars Olof Lindblom,


gästgivare i Järpen, och Bodsjöedet i Åre. 217 Året därpå gjordes tre besök 

i västra Jämtland, samtliga i Mörsil, hos apotekaren Ernst Schönmeyer 

och två bröder i Ocke, Jon Ocklind och Olof Pettersson, båda 

hemmansägare, handlande och pensionatsinnehavare. Samma år 

skickades också fyra sötrönnar till Mörsils egen riksdagsman, Gustaf 

Eriksson, tillika hemmansägare och ledande kommunalman. 218 Följande 

år, 1892, upprepades de tre besöken från året innan när Schönmeyer, 

Ocklind och Pettersson fick påhälsning. 219 År 1894 gjorde Johan 

Öberg endast två besök i regionen, båda i Undersåker. Det var då 

dels kommunal- och nämndemannen, tillika pensionatsinnehavaren 

Olof Andersson i Hålland, dels folkskolan i Hålland som fick ta emot 

besök. 220 De två påföljande åren var det åter Undersåker som fick utnyttja 

länsträdgårdsmästarens sakkunskap. Besöken gällde båda dessa 

år folkskolan i Hålland och den engelske sågverksbaronen Charles 

Hunter. 221 År 1897 besöktes inte mindre än sex klienter i området: 

bröderna Ocklind och Pettersson i Ocke, Mörsil, samt riksdagsmannen 

Gustaf Eriksson därstädes, Oskar Molander, hemmansägare och 

innehavare av Hotell Mullfjället (f.d. Dufeds sanatorium), hotellvärdinnan 

Kerstin Hansson i Åre och baron Charles Hunter i Undersåker. 

222 I stort sett samma personer dyker upp i årsberättelserna under 

den följande tioårsperioden, dock med några tillägg som t.ex. grosshandlare 

Lars Lithander i Åre, Erik Lithström, landstingsman och 

senare innehavare av Lithströms pensionat för tbc-patienter i Mörsil, 

provinsialläkaren i Mörsil Johan Almkvist och länsman Adolf Suwe 

i Järpen. Det kan tilläggas, att omsorgen om och arrangemangen av 

naturen i regionen gällde dock inte bara de levandes skara – år 1904 

omfattade insatserna även kyrkogården i Åre. 223 

På hösten år 1894 bildades i Östersund en jämtländsk trädgårdsodlarförening. 

Det utomordentligt klena gensvaret från allmänheten 

medförde att föreningen redan året därpå lades i graven. Några år 

senare, 1898, återuppstod den ifrån de döda under namnet Jämtlands 

läns trädgårdsodlaresällskap. 224 Representanter från Östersund 

var i majoritet; trädgårdsodling var vid denna tid trots allt i 

huvudsak en urban företeelse. Det förefaller dessutom sannolikt, 

att flera av medlemmarna hade sina rötter i stadsmiljöer söderut, 

där hortikulturen enligt länsträdgårdsmästaren stod betydligt högre 

än i Jämtland. Bland dem som var bosatta utanför stadens hank och 

stör och som tidigt kom att räknas till sällskapets ledamöter kan 

nämnas doktor Torkel Horney, ägare av sanatoriet i Mörsil, och 

förre riksdagsmannen Gustaf Eriksson i Myckelgård. Båda var bo-


satta i närheten av järnvägsstationen och således grannar. Därutöver 

tillhörde de pionjärerna när det gällde ingrepp i naturen av det här 

aktuella slaget i västra Jämtland. Horney genom skapande av en sedativ, 

lugn och harmonisk miljö invid sanatoriet där de olika delarna 

var förbundna med varandra av promenadvägar med vilobänkar. 

Och Eriksson, som genom sin starka ställning i kommunen bar en 

betydande del av ansvaret för kommunens utveckling i riktning mot 

ett ”sanatoriesamhälle”. 22 

Den jämtländska naturens disciplinering 

Trädgårdsskötselns historia i Jämtland är nära förbunden med järnvägens. 

Beslutet om inrättandet av en länsträdgårdsmästare fattades 

av länets hushållningssällskap år 1882, samma år som mellanriksbanan 

invigdes. Redan året därpå satte SJ igång att anlägga 

planteringar i anslutning till stationer och banvaktstugor väster om 

Östersund; år 1884 var det dags för länsträdgårdsmästaren att ta sig 

an sträckan mellan Mörsil och Storlien. En första konsekvens bör 

ha blivit att stationssamhällenas tidigare naturliga variationer vad 

växtligheten beträffar suddades ut. Det faktum att träd och buskar 

till en början hämtades från plantskolor utanför Norrlands gränser 

torde likaså ha bidragit till en ökad konformitet. Därtill kan läggas, 

att växtligheten på plats kom att arrangeras och ordnas i enlighet 

med söderifrån införda idéer. 

I allmänhet tycks de nya idéerna ha slagit rot i byar där turist- och 

sanatoriekulturer fått fäste. Särskilt Mörsil träder tidigt fram som 

ett arbetsfält för länsträdgårdsmästaren. Och då dels i öster hos 

bröderna Olof Pettersson och Jon Ocklind, som båda idkade pensionatsrörelse 

sommartid, dels i området kring sanatoriet i socknens 

centrala del, Myckelgård, dit också järnvägsstationen och hotellet 

var lokaliserade samt kommunens starke man, riksdagsmannen 

Gustaf Eriksson, bodde. Länsträdgårdsmästaren kallades även till 

byn Uppland i socknens västligaste del, närmare bestämt till landstingsmannen 

Christian Lithström, som också han skulle ge sig in i 

pensionatsbranschen några år in på det nya seklet. Ytterligare en sak 

av relevans förenar dessa förrättningsställen: de låg alla mindre än 

200 meter från järnvägen. 

Djupare sett uttrycker länsträdgårdsmästarens verksamhet en 

förändrad syn på relationen mellan människa och natur. I sammanhanget 

bör också nämnas det faktum att jorden i regionen mot slutet


av 1800-talet fick ett nytt ekonomiskt värde – ur den hämtades inte 

längre enbart gröda utan även rogivande skönhet, som vid denna 

tid ansågs vara på väg att bli en bristvara för industrisamhällets alla 

barn. Men här skymtar också en paradox: samtidigt som den vilda 

naturen bedömdes ha ett estetiskt värde, gällde det för människan att 

tämja den och på ett mera påtagligt sätt göra sig till herre över den 

och ställa den i människans tjänst. Annars kunde den för en urban 

människa uppfattas som skrämmande och hotande, vilket knappast 

var ägnat att öka konsumtionen av denna västra Jämtlands immateriella 

tillgång. Bakom reformarbetet döljer sig således ekonomiska 

motiv av ett annat slag än det som slåtter och bete kunde ge. Så blev 

hortikulturen ett verksamt vapen i naturtämjarens händer när det 

gällde att öka attraktionskraften i regionen.

Kapitel 3 

Västra Jämtland 

och de immateriella resursernas 

exploatering 1882–1910 

Inledning 

Det var som en organismen Sveriges lunga man på många håll under 

decennierna kring sekelskiftet 1900 valde att betrakta den jämtländska 

fjällregionen. Och det var efter järnvägens penetrering av det 

orörda Västjämtland, som dess kommuner och byar kunde ordnas 

in i den nya samhällshelhet som tog form vid denna tid. Därigenom 

tilldelades hela området också värden av nationalekonomisk betydelse, 

som det tidigare inte haft. 

Innan järnvägen högtidligen kunde invigas i Storlien på gränsen 

mellan de båda brödrafolken år 1882, var sannolikt medvetenheten 

om möjligheterna att ens ta sig till Jämtland, för att inte tala om dess 

västra fjälltrakter, så gott som obefintlia bland den stora allmänheten. 

1 Vad hade man för övrigt där att göra? Jämtlands västra delar 

torde vid den tiden och ur ett nationellt perspektiv i huvudsak ha 

betraktats som ett terra incognita för andra än möjligtvis militärer 

och statsbyråkrater. Strömmen av resande bör då ha dominerats av 

regionens handelsmän, forbönder som ombesörjde varutransporterna 

till och från regionen. 

Inte heller tanken på att resa till Jämtland för att rena en lungsiktig 

kropp eller undkomma Frode och hans kvarn torde ha föresvävat 

någon innan Robert Kochs banbrytande arbete rörande tuberkelbacillen 

hade publicerats eller George M. Beards verk om neurasteni 

påbörjat sitt segertåg över den industrialiserade världen. Några spår 

av sådan verksamhet dyker inte heller upp i det analyserade källmaterialet 

förrän några år in på 1880-talet. 2 Var skulle man för övrigt 

ha tagit kvarter om man som klen främling söderifrån dristade sig

10 • de ImmaterIella resursernas exploaterIng 

till att uppsöka regionen? Varken hotell eller pensionat, än mindre 

sanatorier eller sjukhem, stod att finna för besökaren, de ålderdomliga 

och för en urban människa med sviktande hälsa sannolikt föga 

attraktiva gästgiverierna undantagna. Att färdas till området före 

järnvägsepoken torde dessutom ha varit förenat med betydande 

svårigheter, särskilt för den som också hade en bräcklig hälsa att 

tampas med. 

Om läget på källfronten när det gäller analys av exploateringen av 

regionens immateriella resurser i allmänhet kan sägas vara mycket 

dåligt för perioden fram till 1910-talets början, är det i fråga om 

de allra första årens aktiviteter riktigt, riktigt uselt. Sanatorier eller 

sjukhem i t.ex. Mörsil, hotell eller pensionat i någon av byarna 

längs järnvägen mellan Ocke i öster och Storlien i väster, har i allt 

för många fall gått spårlöst i graven, lämnande efter sig inte mer än 

kanske någon enstaka notis eller annons i lokalpressen. Många är 

△ 

Översiktskarta över 

järnvägen genom 

Jämtland

de ImmaterIella resursernas exploaterIng • 109 

därför de krångliga och kringelikrokiga vägar som har fått beträdas i 

sökandet efter ett för undersökningen relevant empiriskt material. 

Kvarlevor från den undersökta verksamheten har över huvud taget 

inte påträffats från undersökningsperiodens första 10–1 år så när 

som på några få lysande undantag. Ofta har jag därför måst närma 

mig det förflutna på ”indirekt” väg. Därvid har berättande källor som 

t.ex. provinsialläkarens årsrapporter och berättelser från de många 

inspektionsresor som gjordes under perioden anlitats. Oskattbart 

har det kommunala materialet varit liksom de förändringsprocessens 

avtryck som bevarats i privatarkiv i västra Jämtland. Vykortens 

fragment från livet i västra Jämtlands många järnvägsnära byar har 

likaså kunnat bidra med information. Mera uttömmande samtida 

berättelser i dagstidningar och tidskrifter har också medverkat till att 

kasta ljus över utvecklingen i Västjämtland kring sekelskiftet 1900. 

Det bräckliga källäget till trots har det varit möjligt att rekonstruera 

delar av verksamheten redan från år 1882 och 1883, de år 

under vilket regionen började ta emot en allt stridare ström av tidens 

moderna människor på jakt efter en fristad undan ett pockande, 

påträngande industrisamhälle. Året därpå, 1884, har spåren blivit 

flera – även om tillgången på relevant empiriskt material fortfarande 

är mycket mager. Lämningar i både offentliga och privata arkiv ökar 

därefter stadigt år från år – låt vara att primärmaterial från sanatorie-, 

hotell- och pensionatsnäringen så gott som helt saknas också 

för resten av undersökningsperioden. 

Västra Jämtland som destination vid 1880-talets 

början 

Samma år som mellanriksbanan invigdes, 1882, kom den första resehandboken 

ut som täcker in även det här aktuella området. Utgivaren, 

Herman Hofberg, kunde inledningsvis konstatera, att antalet 

resenärer i Dalarna och Norrland torde komma att öka betydligt 

sedan järnvägen öppnat dessa tidigare mer eller mindre stängda 

trakter. 3 

Hofbergs framställning från år 1882 visar på åtminstone ett par 

saker av relevans för analysen. För det första att boken var skriven 

med sikte på ”turister” – några andra konsumenter av regionens 

immateriella resurser nämns inte någonstans. Låt mig här särskilt 

understryka, att kategorin ”luftgäster” inte förekommer någon enda


gång i den hofbergska resehandbokens första upplaga, men väl i den 

andra. För det andra gör den lilla skriften klart, att byarna i anslutning 

till Åre järnvägsstation inte var givna ur turistisk synpunkt, inte 

ens då den enda attraktionen var Åreskutan. 

År 1886 gavs den första resehandboken för enbart Jämtland ut, 

”Jemtland med infartsvägar. En vägvisare för resande”. 4 Författare var 

Arvid G. Högbom, docent i geologi vid Uppsala universitet. Uppgifterna 

i handboken hade Högbom samlat in i samband med resor 

i området under somrarna 1883, 1884 och 188 , de år under vilka 

han slutförde arbetet med sin doktorsavhandling. Om man utgår 

ifrån, att handboken gavs ut inför sommarsäsongen 1886, torde de 

färskaste noteringarna härröra från säsongen året innan, sommaren 

188 . Högboms framställning blir därmed den tidigaste översikten 

över enbart Jämtland, den första tryckta guiden för konsumenter av 

regionens immateriella tillgångar. 

Inledningsvis talar Högbom om tre grupper av avnämare: ”rundresare”, 

de som är på väg till eller från Norge, ”kurgäster”, som söker 

en förlorad hälsa, och ”turister”, som dels vill rekreera sig med sport 

och idrott, dels studera natur och folkliv. Åtminstone de två senare 

kategorierna, ”kurgästen” och ”turisten”, utgörs av främlingar, som 

för längre eller kortare tid valt att konsumera Jämtlands unika tillgångar, 

inte bara vattnet och luften, de rogivande vyerna och de i 

övrigt sedativa miljöerna utan även regionens folk, dess seder och 

bruk. 6 

Järnvägens betydelse för främlingstrafiken i Jämtland, och då 

särskilt för tillgängliggörandet av de västra delarnas värden, avspeglas 

i både Hofbergs och Högboms vägvisare: samtliga turer 

och marschrouter har järnvägen som utgångs- och/eller slutpunkt. 

Med de i handboken särskilt omnämnda orterna (Mörsil, Järpen, 

Undersåker, Åre, Duved, Ånn, Enafors och Storlien) avses hela tiden 

järnvägssamhällena, vilket i sin tur illustrerar att såväl socken- som 

de hävdvunna byanamnen fått stå tillbaka till förmån för en ny indelning 

av landskapet. Endast i Åre anlades järnvägsstationen helt 

nära sockenkyrkan. 7 Några av orterna, t.ex. Järpen och Storlien, 

hade över huvud taget inte existerat före järnvägen, som verkade 

livgivande också i detta avseende. 

I det närmast följande redovisas resultaten av en studie av den 

omställningsprocess som kännetecknar delar av västra Jämtland 

från 1880-talets början och ett decennium in på det nya seklet. Jag 

har valt att koncentrera undersökningen dels på hur delar av de


ekonomiska, sociala och politiska förutsättningarna förändrades 

i lokalsamhället under intryck av den genom järnvägen erbjudna 

moderniteten, dels på några av de konsekvenser, som följde i dess 

spår. Fokus har därvid satts på utvecklingen under de knappa tre 

årtiondena när det gäller exploateringen av områdets immateriella 

resurser. Områdets ”turistifiering” blir här av vital betydelse, denna 

och den ökade planmässigheten när det gällde att ta emot ”turister”/ 

”luftgäster”/”resande” för kortare eller längre vistelser i regionen. På 

den empiriska analysnivån kommer därför mycket att kretsa kring 

framväxten av sanatorier och sjukhem, pensionat och hotell, utvecklingen 

när det gäller privat inackordering på gårdar i de järnvägsnära 

byarna icke att förglömma. Men även andra aspekter av områdets 

modernisering har gjorts till föremål för analys. Därutöver kommer 

en inblick att ges också i några andra lokalsamhällets sektorer, som 

utsattes för ett starkt förändringstryck när järnvägen väl var ett faktum. 

Sålunda görs bland annat varudistributionens nya villkor och 

faktiska förändringar föremål för en mindre delstudie. På samma 

sätt med den politiska utvecklingen på lokal nivå. 

Undersåkers kommun 

Det var kring Järpströmmen i socknens östra del, som ett helt nytt 

samhälle, Järpen, på kort tid växte upp i anslutning till den på 1880talet 

anlagda massafabriken, för övrigt Jämtlands första. Innan järnvägen 

kom till trakten fanns i närheten av det som skulle bli Järpens 

järnvägsstation endast två oansenliga torp. Det allra mesta av marken 

ägdes av en hemmansägare A. Hedman. 

Något år in på 1900-talet hade orten bra precis 1000 invånare, 

av vilka fabriken sysselsatte c:a 200. För ett stort antal av dessa hade 

11 baracker uppförts, vartill kan läggas tre befälsbostäder, varav en 

uppförd i tegel, Järpens enda boningshus i detta material. På Järpströmmens 

södra strand fanns ett sågverk tillhörigt Huså AB med 

förvaltare- och inspektorsbostad samt 9 à 10 arbetarekaserner. Fram 

till något år in på det nya seklet sysselsattes där ett drygt 100-tal 

arbetare. Någon stadsplan fanns inte att följa – endast ”praktiska” 

hänsyn togs när den ena byggnaden efter den andra sköt upp ur 

jorden. I början av det nya århundradet uppgavs endast 2 à 3 hus ha 

annat än ”lådfason”. Samhället, som till sin ekonomiska, sociala och 

politiskt ideologiska struktur påtagligt avvek från socknens västra


del, skulle år 190 komma att bilda eget municipalsamhälle. I utvecklingens 

spår följde snabbt en lång rad yrkesgrupper, som tillsammantagna 

ger besked om en ny social struktur på orten. Vid seklets 

början fanns där 10 handlanden, två skräddare, två skomakare, en 

möbelhandlare, tre bagare, 2 slakteriaffärer, smed, målare, barberare 

och två fotografer, varav den ene, A. E. Waagsböe, ansågs äga en av 

Norrlands mest tidsenliga och bäst inredda ateljéer. Där fanns också 

en ”ståtlig hotellbyggnad”, tingslokal, häradshäkte, tre frireligiösa 

samfund med egna lokaler, ordenshus och en större dansbana. Kort 

sagt: i Järpen fanns det som anstod ett samhälle, som aspirerade på 

benämningen ”Jämtlands andra stad”. 8 

Längs Undersåkersdalen väster om Järpen låg socknens gamla 

centrum, byarna i hägnet av Undersåkers kyrka. Mellan dessa socknens 

båda delar reser sig Svenstahön, som med sina 66 m.ö.h. utgör 

en naturlig barriär mellan dem. Att det mot den bakgrunden 

var socknens västra del, som luftgästerna skulle inta, behöver väl 

knappast framhållas. Särskilt byarna Hålland och Stamgärde, båda 

i anslutning till järnvägen, kom att bli föremål för deras intresse. 

Undersåkersdalen 

I Arvid G. Högboms handbok från 1886 nämns beträffande Undersåker 

endast ett par gästgiverier som enda möjligheter till inkvartering, 

inackordering hos traktens bönder undantaget. De förra 

markerar kontinuiteten bakåt i tiden; i äldre tider hade de i huvudsak 

betjänat forbönder och andra, som i tjänsten färdades längs 

regionens vägar. Det ena av dem var beläget ett par minuters resväg 

västerut från Järpens station. Det andra låg i anslutning till järnvägsstationen 

i Undersåker och bedömdes av Högbom som ”ordinärt”. 9 

Några hotell eller pensionat i Undersåkers socken tas inte heller upp 

i den andra, utökade upplagan från år 1891. 10 

Strömmen av främlingar med Undersåkersdalen som mål tycks 

från och med 1890-talet ha varit betydande. År 1910 kunde det sålunda 

heta, att det längs järnvägen i västra Jämtland vimlade av 

hotell- och pensionat i äldre(!) stil. Särskilt talrika var de just i Indalsälvens 

dalgång mellan Järpen och Åre. Bara i anslutning till Undersåkers 

station i byn Stamgärde fanns fem pensionat, som vardera 

kunde ta emot mellan 40 och 80 gäster. Öster därom, i byn Hålland, 

kunde ytterligare något hundratal gäster härbärgeras under sommarsäsongen. 

11


Denna utveckling till trots, som när det begav sig rimligtvis bör 

ha avsatt mängder av källmaterial, har skriftlig dokumentation från 

den tidigaste exploateringen av Undersåkersdalens immateriella 

tillgångar inte påträffats annat än i undantagsfall. Lika illa är det 

beträffande berättande källor från området i form av reportage, 

notiser och annonser i media. 12 En förklaring till bristen på bevarat 

primärmaterial kan vara att hotellen och pensionaten var små. 

Kanske saknades också den rationalitet och affärsmässighet, som 

med tiden kom att känneteckna flera av ställena i Åre, allt större 

med åren och lämnande efter sig allt flera spår. Det besvärliga läget 

på källfronten skulle kunna vara en följd av att verksamheten 

ofta hade sprungit upp ur och till dels bedrivits inom ramen för de 

enskilda hushållen i lokalsamhället, vilket knappast gjort källäget 

bättre. Etablissemangen i Undersåker finns heller inte omnämnda i 

de inspektionsrapporter, som provinsialläkarna årligen sände in till 

Medicinalstyrelsen, vilket inverkat menligt på beståndet av berättande 

källor. 

Först ut i Undersåkers Hålland torde Anna Karlsdotter, enda barn till 

hemmansägaren Karl Karlsson, ha varit. Utan konkurrerande syskon 

var det så småningom hon, som vid faderns frånfälle fick ärva gården. 

Tillsammans med sin make, Jonas Olofsson Hedman, började 

hon under sommaren ta emot gäster kort tid efter det att järnvägen 

hade invigts. Anna Hedman fortsatte att ensam driva stället efter 

makens död år 1896. År 1910 uppges Anna Hedman vara ägare av 

rörelsen. 13 Några år in på det nya seklet, tog parets dotter Karin (Katrina) 

över skötseln av etablissemanget. År 190 omtalas ”Hedmans 

Pensionat” i Hålland som livligt frekventerat, både av svenska och 

utländska gäster. 14 Och år 1910 bjöd ”Hedmanska Pensionatet” ut 

sina produkter i form av stärkande fjäll- och skogsluft till dem som 

behövde vila och rekreation också under vintern. 1 

I samma by förestod Dina Källström ”Pensionat Ristafallet”, tidvis 

under namnet ”Hotell Ristafallet”, några år in på 1900-talet. 16 

Ägare till stället var handlanden Erik Hedman, som i fastighetens 

souterrängplan drev en diversehandel. 17 Ett ”Pensionat Edenqvist” 

uppges vara inrymt i handlanden Erik Hedmans gård i Nyland. År 

1896 marknadsförde innehavaren, en fröken Ester Edenqvist från 

Stockholm, etablissemanget som lämpligt både för ”kurgäster” och 

”turister”. Lungsotspatienter var naturligtvis inte välkomna, lika litet 

här som på andra håll utanför Mörsil. 18


År 1911 bjöds tjänsterna på pensionat ”Ristagården”, med säsong 

mellan 1 juni och 1 september, ut till hugade turister och luftgäster. 

Enligt annonsen var det vackert beläget med utsikt mot fjällen och 

över hela Undersåkerdalen. En fröken Elin Nilsson i Lugnvik, Östersund, 

uppgavs kunna lämna närmare upplysningar om pensionatet. 19 

Samma år erbjöd pensionatet ”Edsåsen House”, 10 minuters väg från 

Undersåkers järnvägsstation och med ”vackert läge nära vatten och 

barrskog med utsikt öfver Åreskutan och Renfjällen” sina produkter 

till lufttörstande främlingar. Detta år var det Thea Göransson i Hålland 

som stod till tjänst med närmare information. 20 Etablissemanget 

uppträde år 1910 under namnet ”Pensionat Villa Edsåsan House”. 

Vid denna tid var det en fröken Löfgren, som skötte ruljangsen. 21 

I Edsåsen stod samma år ”Odéns Pensionat” till hugade luftgästers 

disposition. Eftersom endast ett begränsat antal gäster kunde tas 

emot, gällde det att vara ute i god tid, lät fröken Erika Odén meddela 

i annonsen. Samtidigt lockade ”Pensionat Rista” på 10 minuters avstånd 

från Hållands anhaltstation med härlig utsikt över fjällen och 

endast fem minuters väg från Ristafallen. Något senare hyrde den 

ogifta småskollärarinnan Margareta (Greta) Hedin lokal i Nyland 

där hon bedrev pensionatsverksamhet sommartid fram till 1910 då 

△ 

Interiör från 

sommarmatsalen å 

Hedmans pensionat, 

Hålland.


det nybyggda ”Hedins Pensionat” i Stamgärde med 10 gästrum och 

totalt c:a 30 bäddar stod färdigt att tas i bruk. Fröken Hedin uppges 

samma år vara innehavare av ”Pensionat Rista”. 22 

Ett annat av inackorderingsställena i Hålland var ”Anderssons 

Pensionat”, som drevs av Anna Andersson, ogift dotter till en av 

kommunens starka män, hemmansägaren, nämndemannen och 

häradsdomaren Olof Andersson och syster till gårdens dåvarande 

ägare Anders Olsson. Pensionatet bör ha öppnats ett stycke in på 

1900-talet och drevs därefter av Anna under flera år. 23 

I Hålland fanns också det betydligt äldre gästgiveriet, som inför 

sommarsäsongen 1910 hade renoverats för att också det ta emot 

luftgäster. I en annons i Stockholmspressen detta år saluförde man 

”Hög luft. Godt bord. Nyrestaurerade rum”, naturligtvis med tillägget 

att lungsotspatienter inte togs emot. 24 

Ett par hundra meter öster om järnvägsstationen i Undersåker lät 

hemmansägaren Carl August Bergstedt uppföra en fastighet, som 

förutom handelsbod även inrymde gästgiveri. Verksamheten övertogs 

på 1890-talet av sonen Carl Johan och svärdottern Anna Maria 

(Amanda), som skulle driva stället vidare under namnet ”Bergstedts 

Pensionat”. 2 

I detta sammanhang bör även nämnas den s.k. ”Turistaffären” i 

närheten av ”Hedmans Pensionat”, Hålland, som år 1902 startades 

av Olof Göransson, vilken för övrigt även drev en kioskrörelse i 

anslutning till järnvägsstationen i Undersåker. 26 

Till de redan nämnda etablissemangen i Undersåkersdalen kan 

läggas ”Hjerpens Hotell”, i 1900-talets början ägt av Erik Egnér, som 

köpt stället av ett konsortium med handlanden Nils Erik Strandberg 

från Mörsil i spetsen. 27 

Undersåker – industrialisering med och utan skorstenar 

Genom utvecklingen i Undersåker uttrycks industrisamhällets intåg 

i regionen på skilda sätt. Helt nära där Järpströmmen mynnar ut i 

Indalsälven och där järnvägen västerut korsar de två vattendragens 

förening, anlades Järpens järnvägsstation. I närheten uppfördes 

också Jämtlands första massafabrik och en större såg. Den nya samhällsstrukturen 

markerade sin närvaro i denna del av kommunen 

med bland annat fabrikens skorstenar och arbetarbostäder. Järpen 

hörde den nya tiden till genom dessa tydliga tecken på exploatering 

av regionens materiella resurser. Här, i socknens östra del, växte ett


helt nytt samhälle upp, som i de allra flesta avseenden skiljde ut sig 

från socknens övriga byar. 

Socknens västligare del hade med kyrkan som given mittpunkt 

under långliga tider fungerat som lokalsamhällets centrum. Även 

efter järnvägens ankomst vilade denna del av kommunen på agrarsamhällets 

fundament. I byarna längs Undersåkersdalen är det 

frånvaron av rykande skorstenar som markerar tillhörigheten till 

det moderna samhället – det var där, i Vällistafjällets hägn, som 

pensionat och hotell uppfördes för konsumenter av frisk och ren 

luft, vida vyer och exotiska miljöer. Exakt hur många anläggningar 

det är fråga om från 1880-talet och fram till år 1910, är svårt att 

säga med bestämdhet. Några har sannolikt varit kortlivade utan att 

lämna mer än kanske något enda litet spår till eftervärlden. Kanske 

det till och med har funnits sådana som inte gjort några som helst 

avtryck i det analyserade materialet. Andra åter kan efter längre eller 

kortare tid ha bytt både namn och ägare, utan att detta framgår av 

de utnyttjade källorna. 

Etablissemangen i dalen kännetecknas av att de är sprungna ur 

redan befintliga jordbruksfastigheter. De utgör sålunda exempel på 

hur en äldre ekonomisk struktur har tagit till sig element utifrån och 

△ 

Hedins Pensionat, 

Undersåker


därigenom förändrats, vilket i sin tur visar på det agrara samhällets 

inre dynamik. Ytterligare ett exempel på detta är det gamla gästgiveriet 

i Hålland, som ett stycke in på 1900-talet byggdes om för att 

i konkurrens med de nyuppförda pensionaten och hotellen kunna 

attrahera luftgäster, den nya tidens besökare på trakten. 

Av de annonser som har påträffats framgår att det främst är med 

fjällutsikter och i något fall barrskog, som pensionaten i Undersåker 

marknadsfördes. Jag erinrar om att dessa försäljningsargument 

är förankrade i samtidens medicinska föreställningsvärld. Här kan 

även iakttas etableringen av ett varumärke, klart och tydligt kopplat 

till det geografiska området: Ristafallen. Dessa representanter för 

svensk styrka, friskhet och dådkraft blev till något av en symbol för 

kommunen väster om Svenshön. Tidigt fick de låna ut sitt namn 

till några av traktens etablissemang: ”Pensionat Rista”, ”Pensionat 

Ristafallet”, ”Ristagården” och ”Hotell Ristafallet”. 

Det finns i Undersåker ytterligare en intressant omständighet 

som måste lyftas fram. Jag tänker då på det påtagliga inslaget av 

kvinnor i hotell- och pensionatsverksamheten. Här träder Anna 

Andersson, E. Edenqvist, Margareta (Greta) Hedin, Anna Hedman, 

Karin Hedman Hellström, Anna Karlsdotter och Dina Källström 

fram som aktörer. 28 

Dessa kvinnor figurerade inte bara som pigor eller föreståndarinnor 

– de tycks till och med ha varit i majoritet som innehavare 

och/eller -ägare av pensionat. Det är förstås frestande att se detta 

som resultatet av en omförhandling av det agrara hushållets genuskontrakt 

sedan industrialismens samhälle trängt in i regionen och 

utmanat de ekonomiska och sociala strukturer, som i generationer 

utgjort lokalsamhällets bärande balkar. 

Men man skulle också kunna se resultatet som ett uttryck för 

kontinuitet, en fortsättning på äldre tiders genussystem, där kvinnan 

med både makt och myndighet fortsatt stod för hushållets skötsel 

och omvårdnaden av dess medlemmar till kropp och själ. Det markant 

kvinnliga inslaget i verksamheten skulle då kunna ses som 

uttryck för att genuskontraktet i grunden låg fast – men att det 

efter vissa justeringar hade anpassats till en förändrad social och 

ekonomisk verklighet sedan industrisamhällets strukturer trängt 

in i regionen.


Åre kommun 

Duved 

Jämfört med övriga orter längs järnvägen i västra Jämtland, har 

från Duved en betydligt mindre mängd empiriskt material rörande 

hotell- och pensionatsverksamhet påträffats från undersökningsperioden. 

I de kommunala arkivens protokoll från de allra tidigaste 

åren fladdrar informationen helt hastigt förbi, t.ex. i form av ärenden 

rörande utskänkningstillstånd. Men i övrigt är spåren få. 

Först ut i Duved när det gällde sådant tillstånd var näringsidkerskan 

Margareta Jonsdotter, som redan i slutet av år 1880, d.v.s. 1 ½ 

år före järnvägens invigning, inkom med en skrivelse till kommunalnämnden 

i Åre och begärde tillstånd att till tillresta främlingar få 

servera mat, maltdrycker, kaffe, te och andra icke spirituösa drycker 

invid järnvägsstationen i Duved. Margaretas ansökan beviljades av 

kommunalnämnden i Åre. 29 

Året därpå anmälde inte mindre än tre personer sitt intresse av 

att driva restaurangrörelse med servering av mat och dryck vid stationen: 

gästgivaren Hans Olofsson i Hamre, Margareta Jonsson(!) i 

Duved och handlanden Lars Danielsson i Änge. Denna gång gällde 

ansökan också rätten att servera vin; det var Danielsson, som fick 

det åtråvärda tillståndet. 30 

När det gäller hotell och pensionat var Duved under flera år 

sämre lottat än många av de övriga stationsorterna längs järnvägen. 

Detta trots att orten redan tidigt hörde till de mera besökta 

platserna i det fjällnära Jämtland. Helt nära stationen fanns Hamre 

gästgiveri sedan länge, av Arvid G. Högbom i sin resehandbok från 

år 1886 klassificerat som ”ordinärt”. Om hotellfrågan löstes på ett 

tillfredsställande sätt, kunde Duved mycket väl utvecklas till en av de 

större fjällkurorterna, siade Högbom. 31 Redan till sommaren samma 

år hade ett ”komfortabelt” hotell uppförts. Därutöver fanns många 

bondgårdar och ”åtskilliga ståndspersoners hem”, i vilka sommargäster 

togs emot. 32 Sådan inackordering tycks ha varit vanligare i 

Duved än på flera andra håll längs järnvägen. På annat sätt kan man 

knappast förklara ortens popularitet i förhållande till det begränsade 

antalet hotellsängar. En av de större hyresvärdarna och rumsförmedlarna 

under mitten av 1880-talet var hemmansägare Olof Göransson, 

som annonserade i Dagens Nyheter redan år 1886. Under rubriken 

”Sanatorium” bjöd han ut inte mindre än två villor och åtta rum, allt


i närheten av Duveds station. ”Platsen är ett utmärkt sanatorium”, 

hette det i den lilla annonsen. 33 

Vid denna tid hade naturen i Duved börjat ordnas för att bättre 

passa turisters och luftgästers krav – år 1887 anlades en gångväg med 

vilobänkar upp till Mullfjällets topp. Promenaden var sex år senare 

försedd med både broar och trappor. Och ungefär halvvägs upp hade 

ytterligare några år senare en turisthydda, ”Stugan”, uppförts i syfte 

att ytterligare underlätta för somrarnas luftgäster. 34 

I mitten av 1890-talet ansökte fröken Karolina Sörén om tillstånd 

att få servera vin och maltdrycker vid sitt turisthotell, ”Dufveds 

Hotell”. Ansökan tillstyrktes. 3 Några år in på det nya seklet beskrevs 

stället som både ”snyggt och billigt” och med ett ”välvilligt mottagande” 

av fröken Sörén. Inalles bestod hotellet av 12 rum. 36 Hotellet 

bytte ägare när Karolina Sörén i seklets början sålde det till en änkefru 

Jenny Matsson. 37 Ägarbytet tycks ha varit genomfört till sommaren 

1904. I annonser i Stockholmspressen lockade fru Matsson 

detta år med såväl angenäma ”väg- och skogspromenader” som lätta 

fjällbestigningar. Alla var välkomna, alla utom lungsjuka. 38 År 1908 

expanderade hotellet genom uppförandet av ett annex, ”Agnesro”, 

som förutom fru Matssons privata bostad inrymde tre gästrum. 39 

År 1896 inkom bondedottern Helena Nilsson med en ansökan 

till Åre kommun om att på en fäbodvall i närheten av Tännforsen 

under juli och augusti till besökare av vattenfallet utskänka öl. Trots 

att Helena gjort sig känd för sedligt och ordentligt leverne avslog 

nämnden hennes ansökan. För det första var fäbodvallen avlägset 

belägen och saknade således ”det skydd som alltför väl kunde någon 

gång erfordras”. Dessutom befarade man att det inte var ”verkliga 

resande, turister och besökare” av Tännforsen, som skulle frekventera 

stället, utan ”den moderna tidens ’frisinnade’ turistström”, d.v.s. 

skogsarbetare, ett klientel mot vilka Helena Nilsson inte bedömdes 

kunna försvara sig. 40 Enligt kommunalnämnden i Åre kunde således 

servering av alkohol till turister gå an, men inte till skogsarbetare. 

Beslutet tyder på att turister och luftgäster var föremål för särskild 

omsorg från kommunens sida. 

Några år senare lämnade ännu en bondedotter, Ingrid Helena Jacobsdotter 

från Björnänge, in en ansökan om utskänkningstillstånd. 

Under våren år 1900 hade hon på egen bekostnad låtit uppföra en 

paviljong vid Tännforsen, dels till besökandes skydd mot oväder, 

dels, och naturligtvis i första hand, för att under sommarmånaderna 

servera mat och dryck, inklusive vin och maltdrycker till spisande


gäster. Nämnden tillstyrkte Ingrid Helenas ansökan. 41 Ytterligare 

några år in på det nya seklet bestod anläggningen av en s.k. turisthydda 

och ett stall i anslutning till forsen. 42 

I Duved fanns i slutet av 1800-talet också det betydligt större 

”Hotell Mullfjället” med 30 rum. Vilket år som hotellet uppfördes 

är osäkert, men år 1897 ansökte ägaren, lantbrukaren Oscar Molander 

i Duved, om utskänkningstillstånd för hotellet, som tidigare 

marknadsfördes under namnet ”Dufeds sanatorium”. 43 Sommaren 

därpå vistades Märtha Liljenroth, en knappt tjugoårig ung dam, 

på hotellet. Den närmaste anledningen till vistelsen tycks ha varit 

allmän klenhet i kombination med ett visst mått av nedstämdhet. I 

ett brev till väninnan Thyra Lundblad uttryckte hon i februari 1898 

en förhoppning om tillfrisknande – ”då jag fått lof att resa till fjellen”. 

Beslutet hade föregåtts av konsultation hos pediatrikern, professor 

Oscar Medin, som ordinerade Märtha en vistelse i en för kropp och 

själ stärkande miljö. 44 I början av april bokades rum inför sommaren 

för en längre tids vistelse på ”Hotell Mullfjället”. Blir där inte roligt, 

anförtrodde Märtha sin Thyra, får jag ”uteslutande ta det som en 

hälsokur”. 4 

I några av breven till väninnan formulerade sig Märtha på ett sätt 

som visar, att hon tagit intryck av de i samtiden så ofta artikulerade 

föreställningarna om såväl det lantliga livets välsignelser i allmänhet 

som den jämtländska fjälluftens alla företräden i synnerhet. Där 

kände hon sig ”fri från all civilisation” och fri från alla sorger och 

bekymmer. Det är, fortsatte Märtha sin redogörelse från hotellet, 

som om hon i Duved hade återfått sitt ”gamla, muntra, sorglösa 

humör från fordom”. 46 

”Hotell Mullfjället” tycks för en kortare period ha varit i G. Jonassons 

i Vaplan ägo, industrialist och i 1900-talets början Jämtlands 

största jordinnehavare, innan det år 1906 köptes av äkta paret Lenoir, 

Martha och Victor, från Stockholm. 47 Sedan Victor avlidit år 1910, 

drev Martha stället på egen hand. 48 

Från sistnämnda år finns ytterligare ett pensionat i Duved belagt, 

”Hvilohemmet”, även benämnt ”Hammarbecks pensionat”, som i juni 

1910 öppnade för säsongen. Pensionatet hade flyttat in i hushållsskolans 

för lappflickor övergivna lokaler. Marknadsföringen var den 

vid tiden gängse för flera av etablissemangen i västra Jämtland: annons 

i någon Stockholmstidning om god inackordering till moderat 

pris. Och så naturligtvis det obligatoriska ”lungsjuka mottagas icke”. 

Även här är en kvinna inblandad, fröken Maria Hammarbeck, som

△ 

”Strålande vackert 

väder lagom kallt. 

Konditionerna utmärkta.” 

Några år in på 1900talet 

konsumerades 

också vinterns rena 

luft av tillresta främlingar. 

Detta avspeglas 

även i vykortsmotiven. 

Hotell Mullfjället, 

Duved 


före den 1 juni kunde nås i Undersåkers Hålland för bokningar och 

information. 49 

År 1909 togs i Duved ännu ett pensionat i bruk, ”Pensionat Tännforsen”, 

som den 1 juni tog emot sina första gäster. Det rör sig här 

om den gamla gästgivaregården, som efter renovering ställt sina rum 

till turisters och luftgästers förfogande. Byggnadens bottenvåning 

inrymde kök, serveringsrum och en första klassens matsal. Rummen 

var ”snygga, ljusa och väl inredda”. Andra våningen innehöll 7 

gästrum, ”alla snyggt möblerade”. Vindsvåningen bestod av fyra rum, 

varav två var avsedda för personalen. 0 

Vid sidan av hotell och pensionat fanns, som redan skymtat förbi, 

tidigt i Duved möjligheter till inackordering i ”många” bondgårdar 

och ”åtskilliga ståndspersoners hem”, som Arvid G. Högbom formulerade 

saken år 1891. 1 Systemet förefaller ha spelat en betydande roll 

också sedan ytterligare hotell, pensionat och vilohem anlagts, vilket 

tyder på att dessa inte på långt när förmådde att svälja en ökande 

resandeström. Sålunda kunde handlanden Erik Persson drygt tio 

år senare erbjuda inte mindre än 20 rum à 1 kr. Och hos kyrkvärden 

Olof Persson stod 14 rum till luftgästers och turisters disposition. 

Dessutom fanns några år in på det nya seklet ytterligare rum i


”snygga bondgårdar” att tillgå, vilket avgjort stärker intrycket av att 

lokalsamhällets egna entreprenörer aktivt bidrog till att göra ortens 

resurser tillgängliga för tillresande främlingar. 2 

Antalet resande till Duved visar i likhet med flertalet destinationer 

längs järnvägen i västra Jämtland en påtaglig ökning under 

den här aktuella perioden. Från slutet av undersökningsperioden 

rapporteras, att de fasta gästernas antal uppgick till inte mindre än 

200 under sommaren 1908. Till dessa torde kunna läggas ett okänt 

antal främlingar som valde att stanna endast en kortare tid. 3 

Duved och konsumtionen av luft 

Delar av utvecklingen i Duved känns igen från Undersåker, inte 

bara det att hotellen var uppförda i järnvägsstationens närhet. De 

lokala entreprenörerna var också här i majoritet, åtminstone under 

1880- och 1890-talen. Likaså hyrde lokalbefolkningen i Duved tidigt 

ut rum till främlingarna, även om förmedlingen tycks ha varit organiserad 

på annat sätt. Hushållen kunde därigenom integreras i det 

moderna projektet. I detta sammanhang vill jag likaså lyfta fram det 

gamla gästgiveriet i Duved, som år 1909 trädde fram i ny gestalt. Efter 

renovering vände det sig detta år till nya resenärer, de som sökte 

hälsa, identitet eller endast reste för resandets egen skull. 

Men där finns också skillnader mellan Duved och Undersåker 

som bör poängteras, t.ex. att det mot slutet av undersökningsperioden 

märks ett ökat intresse för ”luftgästerier” också bland investerare 

söderifrån i en omfattning som inte känns igen från Undersåker. 

En annan skillnad värd att nämna är att man i Duved marknadsförde 

sig med hjälp av begreppet ”sanatorium”, åtminstone till en 

början. Sannolikt gav detta tecken på medikalisering Duved en tydligare 

prägel av kurort. Kanske följde med denna identitet också en 

air av förfining och ståndsmässighet? Kanske fick Duved därigenom 

högre status, som i sin tur kunde locka gäster med högre symboliskt 

kapital, än vad som var fallet med Undersåkersdalens anläggningar 

i byarna Hålland, Stamgärde och Edsåsen? 

Ånn 

Ånn i Åre sockens västra del, med prisat läge invid Ånnsjön, en 

”’äkta pärla’ i den jämtländska naturen”, börjar låta höra talas om sig 

som rekreationsort under 1880-talets andra hälft. 4 Så kunde t.ex.

△ 

Erikas vykort från 

Hotell Granlunda i 

Ånn 12/7 1904. Hotellet 

övergick året 

därpå i Stockholms 

Fjällkoloniförenings 

ägo. Nu fick även 

sjukliga folkskolebarn 

från huvudstaden en 

möjlighet att konsumera 

för kropp och 

själ stärkande luft 

och svenska vyer. 


Jämtlands Tidning i mars 1887 berätta, att många gäster väntades 

till byn Wallan under den förestående sommaren. Något hotell eller 

pensionat fanns dock ännu inte för att bestå de tillresande med 

förplägnad, än mindre med logi, en primitiv gäststuga vid stationen 

undantagen. Det var istället bönderna på trakten, som inför sommaren 

hade börjat ställa rum i ordning på de egna gårdarna för att 

kunna ta emot den väntade strömmen av luftgäster. 

Det var i de stationsnära byarna, som det första dryga årtiondets 

gäster erbjöds både kost och inkvartering. 6 Ännu i mitten av 1890talet 

var det bönderna, särskilt i Wallan, som upplät husrum åt de 

efter luft och ljus trängtande sommargästerna. Ja, det skulle dröja till 

år 1896 innan systemet med kvarter i bondgårdarna kunde kompletteras 

med regelrätta hotell och pensionat. 7 Det var det året som en 

hemmansägare Persson, också han bosatt i Wallan, under vintern 

189 /96 låtit uppföra ett tvåvåningshus om totalt åtta rum och med 

verandor till båda våningarna. Alldeles i närheten hade dessutom 

uppförts en restaurant och ett ”antal andra, nya bostäder…så att det 

numera i denna verkliga högfjällstrakt icke saknas tillfälle för luftgäster 

att göra längre uppehåll”, kunde Östersunds-Posten berätta


inför sommarsäsongen år 1896. 8 Sannolikt rör det sig här om ”Ånns 

Fjellpensionat”. 9 

Ytterligare ett exempel på att det var lokala entreprenörer, som i 

Ånn tog exploateringen av de immateriella resurserna om hand är 

att några av dem år 1896, d.v.s. samma år som det första pensionatet 

stod färdigt att tas i bruk, påbörjade arbetet med att bygga en ångbåt, 

”Syltoppen”, med plats för omkring 40 passagerare. Ett antal privatpersoner 

från byarna Wallan och Granön uppgavs vara ägare av 

farkosten, en ”petroleumångare”. I början av juli sattes den in i trafik 

på Ånnsjön och Enaälven, dels för rena lustturer och dels för att från 

Ånn frakta luftgäster med Handöl och Sylmassivet som mål. 60 

Andra entreprenörer kunde något år in på 1900-talet inför sommaren 

bjuda ut både hela hus ”med rum för familj med eget hushåll” 

och enskilda rum för inackordering. Naturligtvis var också dessa 

hyresobjekt belägna i järnvägsstationens närhet. 61 

En samtida iakttagare, ”Signe”, kunde från ”Fjällpensionatet” några 

år in på det nya seklet meddela, att antalet gäster på pensionatet just 

den aktuella dagen uppgick till , varav många Uppsalabor. Vi trakteras 

med ”mycket mat och god mat”, berättade hon vidare. 62 En annan 

gäst kunde samma sommar skriva att det var mycket folk i Ånn, 

och att hon av den orsaken endast med svårighet hade lyckats få ett 

rum på det uppenbarligen livligt frekventerade pensionatet. 63 

Första gången Ånn dyker upp på kommunalnämnden i Åre angående 

utskänkningsrättigheter är 1897 då hotellvaktmästaren Magnus 

Eriksson från Duved ansökte om tillstånd att till spisande sommargäster 

på hemmansägarens Johannes Magnus Jonssons restaurang 

invid järnvägsstationen i Ånn servera öl och vin under juni, juli, 

augusti och september månader. Kommunalnämnden tillstyrkte 

Erikssons framställan. Detta ”Jonssons pensionat” fanns kvar ännu 

år 1910. 64 

Arbetaren Per Wiklund i Berge hade i slutet av 1890-talet inköpt 

en tomt i byn Wallan och där uppfört ett hotell avsett för ”turister” 

och ”sommargäster”. År 1899 lämnade han in en ansökan om 

utskänkningstillstånd för vin och maltdrycker på detta sitt ”Hotell 

Granlunda”. Också i detta fall tillstyrkte Åre kommunalnämnd. 6 

Från detta hotell, som en handfull år senare skulle uppgå i en annan 

verksamhetsform, kunde en av gästerna, Erika, i mitten av juli 

år 1904 omtala, att det började bli ”fullt med folk”, varav många från 

Finland. 66 Erikas berättelse ger också en inblick i en luftgästs vardag


och orsaken till vistelsen i Ånn. Hon mådde väl av ”den friska, rena 

luften”, meddelade hon. Dagarna ägnades åt promenader – ”träffar 

alltid på någon som vill spatsera”. Men, lade hon till, doktorn hade 

förbjudit henne att anstränga sig med att gå på de högsta topparna. 

Denne hade dessutom rekommenderat Erika att förlänga vistelsen 

i Ånn, hette det avslutningsvis. 67 Erika är således en av de många, 

som under åren kring sekelskiftet tog sig till västra Jämtlands fjällnära 

trakter för att bli kvitt någon åkomma. Att hon dessutom stod 

i kontakt med sin läkare under sejouren, ger åt också Ånn kurortens 

prägel. 

Skolläraren Georg Svärd från Östersund var anställd av Åre kommun 

från och med år 188 . Femton år senare, år 1900, hade han tillsammans 

med sin hustru Margareta Andersson köpt ”Björkhagens 

pensionat” i Ånn. Sedan maken avlidit var det fru Svärd själv, som 

drev pensionatet fram till år 1907, då det såldes. Från år 1908 drev 

hon ett annat pensionat, ”Granhult”, beläget i en ny byggnad söder 

om järnvägsstationen i Ånn. Matsalen för första klassens gäster var 

ljus med fem fönster. En mindre byggnad rymde fyra snygga gästrum, 

kunde provinsialläkaren berätta från sin inspektion år 1908. 68 

Detta år rapporteras antalet fasta sommargäster i Ånn ha uppgått 

till 100, vilket tillsammans med en okänd numerär tillfälliga gäster 

torde säga en del om ortens popularitet i tidigt 1900-tal. 69 

Till sommaren år 1910 hade ännu ett pensionat slagit upp sina 

portar, ”Pensionat Alphyddan”, som innehades av en fru Emfrid 

Persson i Ånn. Stället var, konstaterades i samband med provinsialläkarens 

inspektion, ”nytt, snyggt och hade ljus, hög, trevlig samt 

synnerligen tilltalande matsal”. 70 

En halvmil sydväst om Ånn, i byn Klocka vid Ånnsjöns strand 

och på bekvämt avstånd från Ånns järnvägsstation kunde likaså 

relativt tidigt erbjudas både rum och restauration. 71 Gården ägdes 

av Erik Mårtensson, vars hustru Marit Larsdotter tycks ha varit den 

drivande aktören i sammanhanget. I mitten av 1890-talet kunde 

det heta om Marit, att hon uppträdde distingerat och värdigt, ”som 

hvilken värdinna som helst” liksom att hon bemötte sina luftgäster 

inte som hotellinackorderingar, utan som vänner på besök. År 1902 

ansökte Mårtensson om tillstånd att servera maltdrycker och två år 

senare omnämns etablissemanget som ”Klocka sanatorium”. År 1909 

uppgavs ”Klocka Pensionat” förfoga över 20 ”goda rum”. 72


Luftgästerna i Ånn 

Från den här aktuella tidsperioden är föga känt om Ånns luftgäster. 

Endast en gästlista från 1800-talet har påträffats, en i Östersunds- 

Posten återgiven förteckning. Därutöver finns endast spridda uppgifter 

i det analyserade källmaterialet som kan kasta ljus över ortens 

besökare. Materialet är således bräckligt och håller inte för några 

långtgående slutsatser. 

Den nämnda listan upptar luftgäster vid ”Fjellpensionatet” under 

perioden 1 juni till 31 juli år 1899. Totalt uppehöll sig 40 gäster 

på pensionatet vid denna tid. Inte mindre än 30 (7 %) av dessa var 

kvinnor, varav 20 titulerade sig ”fröken”. Tolv (30 %) av pensionatsgästerna 

uppgavs komma från Finland. Fyra av de 10 männen var 

i kyrkans tjänst, två kyrkoherdar, en pastor, en predikant. I samma 

bransch var också en av kvinnorna verksam, en diakonissa. Bland de 

övriga männen finns en bokhandlare, en grosshandlande, en notarie, 

en filosofie doktor, ett handelsbiträde och en studerande. I övrigt är 

pensionärerna svåra att identifiera. 73 

Att Ånn var populärt hos besökare från Finland framkommer 

även några år senare, bland annat år 1903 då en ”Runeberg-afton” 

hade anordnats, till vilken ett stort antal luftgästande finnar var 

inbjudna. 74 

Ånn skiljer så till vida ut sig från de övriga orterna längs järnvägen 

genom att den första anläggningen inte kom igång förrän i mitten av 

1890-talet. Men då hade förstås luftgäster och andra konsumenter 

av traktens immateriella tillgångar redan funnits i området under 

somrarna i ett drygt årtionde. Särskilt bönderna i byn Wallan, där 

järnvägsstationen var belägen, hade tidigt inhyst och utfodrat söderifrån 

kommande gäster. 

Men det var inte vare sig pensionaten eller hotellen i Ånn, som 

skulle ge åt orten en alldeles särskild plats i det nya Sverige – de var 

sannolikt varken bättre eller sämre än sina motsvarigheter i Hålland, 

Stamgärde eller Duved. Inte heller var det någonting speciellt med 

de entreprenörer i byarna runt stationen, som upplät delar av sina 

hemman till luftgäster – sådana fanns det överallt i byarna längs 

järnvägen. Nej, det var verksamhet av helt annat slag, som skulle 

komma att sätta sin prägel på orten.


Föreningen för skollofskolonier 

År 188 grundades i Stockholm ”Föreningen för skollofskolonier”, 

vars syfte var att bereda klena barn från Stockholms folkskolor en 

längre tids stärkande vistelse i Stockholms skärgård med frisk luft 

och havsbad som stående inslag i verksamheten. De ”bleka, magra, 

nervösa små”, som under året vistats ”olämpliga bostäder … mellan 

stadens trånga, osunda gränder” skulle erbjudas en möjlighet att 

för en tid byta stadens smuts mot landsbygdens renhet. 7 Även på 

andra sätt ansågs en kolonivistelse befrämja barnens hälsa. Så menade 

man sig kunna komma till rätta med t.ex. av ohyra förorsakat 

eksem, mag- och tarmsjukdomar som berodde på otjänlig föda samt 

nervsjukdomar, som orsakats av ”förvänd uppfostran” samt i övrigt 

oroliga förhållanden i hemmet. Att barnens tillstånd var en följd av 

industrisamhällets negativa inverkan på deras yttre och inre miljö, 

därom rådde i samtiden intet tvivel. Räddningen, menade man från 

föreningens sida, stod att finna i ett par sommarmånaders frihet 

från den osunda staden. 76 

Den brittiska socialhistorikern Linda Bryder har visat, hur Sir Robert 

Philip, en under 1800-talets slut vittberömd tuberkulosexpert, 

kort efter det att Robert Koch beskrivit tuberkelbacillen, drog slutsatsen 

att betydande preventiva åtgärder borde sättas in mot sjukdomen. 

Särskilt arbetarklassens barn, uppvuxna på städernas smutsiga 

bakgårdar dit solen och den friska luften hade svårt att nå, var 

utsatta för hotet från den fruktade farsoten, menade han. Dessa barn 

– ”the pre-tuberculous children” – borde därför stå i fokus när det 

gällde det förebyggande arbetet, ansåg Sir Robert. 77 

”Utomhusskolan” (open-air school) bör ses i detta sammanhang. 

Den hade premiär år 1904 i Berlin och väckte stor uppmärksamhet 

i Storbritannien vid den första internationella kongressen för skolhygien 

i Nürnberg samma år. Vid sidan av undervisning utomhus 

erhöll barnen stärkande föda; kombinationen mat och luft bedömdes 

som optimal när det gällde att hålla tbc:n på avstånd. 78 Några 

år senare, 1907, slog den första brittiska utomhusskolan upp sina 

portar. 79 

Bryder har i sin undersökning kritiserat Marjorie Cruickshank, 

som hävdat, att den brittiska friluftsrörelsen bör ses som en del av 

ett progressivt program inom den preventiva medicinen. Bryder vill 

istället tona ner de renodlat medicinska aspekterna. Hon menar att 

det snarare handlade om att hylla det förindustriella samhället och


att förse barnen med en rejäl portion victorianska normer. Rörelsen 

bör därför snarare ses som ett värn mot de samhällsupplösande 

tendenser som kunde iakttas kring sekelskiftet, i Sverige kanske 

tydligast formulerad av den nykonservative Rudolf Kjellén. 80 Det är 

svårt att i detta stycke polemisera mot Bryder. 

Ann-Charlotte Münger har undersökt Stockholms sommarlovskolonier 

ur ett perspektiv som påminner om Bryders. Münger syftar 

till att med utgångspunkt i den svenska koloniverksamheten analysera 

hur det moderna välfärdssamhällets framväxt kom att skapa 

en barndom med ett nytt innehåll. 81 På kolonierna, menar Münger, 

kunde barnen få del av borgerlighetens kulturella ordning; på kolonierna 

kunde ett nytt beteende läras in. 82 Det var mot bland annat 

den bakgrunden, som man på skollovskolonierna strävade efter att 

lära barnen renlighet och hygien. 83 

Jag delar i stora drag Müngers syn på barnkoloniernas funktion. 

Men jag vill kraftigare betona, att projektet i sin helhet syftade till 

samhällets väl och ve. Koloniverksamheten kring sekelskiftet 1900 

bör med andra ord ses som ett led i tidens socialpolitiska strävanden 

mot ett harmoniskt samhälle, fritt från uppslitande sociala motsättningar. 

Lösningen av den sociala frågan krävde åtgärder som 

överbryggade tidens samhällsupplösande konflikter. Det hygieniska 

inslaget kan iakttas också på detta plan – konceptet torde vid denna 

tid ha gällt en förbättrad social hygien. Det var samhällets hygien 

som skulle höjas genom insatser riktade till det uppväxande släktet 

till värn inte endast mot en befarad biologisk degeneration. Det 

var de unga och små, som genom kolonivistelsen skulle förberedas 

kroppsligt och själsligt för att kunna leva upp till de krav som nationen 

ställde på de sina. 84 

I den närmast följande analysen avser jag att gå ett steg längre 

än både Linda Bryder och Ann-Charlotte Münger. Koloniverksamheten 

bör som redan framhållits betraktas som ett i första hand 

socialt projekt, som vilade på ambitionen att dels rusta barnen för 

det moderna samhällets alla krav. Stockholmsbarnen skulle i enlighet 

därmed skolas in som medlemmar i det tidiga 1900-talets 

folkhem, den nykonservativa vision om ett harmoniskt samhälle 

som hade sin främste uttolkare i Rudolf Kjellén. Alla Moder Sveas 

barn skulle i enlighet därmed ordnas in i industrisamhällets Sverige. 

Och det ansågs vara särskilda ansträngningar värt att få barnen på 

marginalen med i projektet, de som hotades av att hamna utanför 

gemenskapen i sekelskiftets folkhemsvision. Att ett antal individer


räddades undan fördärv, kunde man så att säga få på köpet när 

samhällets välmåga hade säkrats. 8 

I enlighet med de ovan redovisade förhållandena är det knappast 

förvånande att i den svenska debatten möta föreställningen, att 

också ungdomen – eller kanske hellre: ungdomen särskilt – skulle 

lära känna sitt land, sitt framtids land. Resandet inom landet var, 

kunde man mena på olika håll kring sekelskiftet 1900, ett verksamt 

medel mot några av tidens sociala problem. Vore det därför inte en 

stor uppgift för riksdag och regering att låta i synnerhet ungdomen 

ges möjlighet att med egna ögon bese sitt stora lands vitt skilda vyer 

och naturförhållanden? Frågan ställdes i Svensk Bad- och Turisttidning 

i 1900-talets början. Jag är övertygad, hette det i artikeln, att vi 

skulle slippa många inre förvecklingar om ungdomen fick tillfälle 

att lära känna sitt lands alla egendomligheter. Därigenom skulle den 

”lära sig älska detta gamla land, som trots allt är ett af det bästa på 

jorden”. Skribenten var dessutom fast övertygad om att emigrationen, 

en av de verkligt stora sociala frågorna kring sekelskiftet 1900, 

skulle minska om ungdomen bara gavs tillfälle att stifta närmare 

bekantskap med sitt land. Dessutom skulle arbetslösheten minska, 

menade han: en flytt från den gamla hembygden skulle avgjort kunna 

underlättas om ungdomen hade lärt känna andra delar av landet och 

där söka sig en ny. 86 

En av det tidigaste 1900-talets kampdiktare, Karl Gustav Ossian- 

Nilsson, formulerade på sedvanligt suggestivt sätt en appell för att 

alla Sveriges barn borde bli turister, svenska turister i eget land. De 

borde alla somrar ges möjlighet att genomströva det land, ”hvars 

luft, jord, vatten, sol danat deras ras”. Även här antyds alltså en 

hälsoaspekt, barnens likaväl som samhällets. De smås hemkärlek, 

fortsatte Ossian-Nilsson, skulle därigenom snart synas dem som 

en naturlag. 87 Även om man bakom Ossian-Nilssons formuleringar 

kan ana en mera genomtänkt motivering till varför det framväxande 

släktet skulle begåvas med bland annat nedsatta avgifter på Statens 

Järnvägar, uttrycker både han och den anonyme skriftställaren i 

Svensk Bad- och Turisttidning en sannolikt allt vanligare uppfattning 

kring sekelskiftet 1900: resandet inom det egna landet kunde 

ses som ett bland flera angelägna svar på frågan om hur det sociala 

problemet kunde bringas till en lösning. 

Allt sedan 188 hade, som redan framhållits, ”Föreningen för skollofskolonier” 

berett klena och sjukliga folkskolebarn från Stock-


holm möjlighet till en tids sommarvistelse i lantlig miljö, särskilt den 

stockholmska skärgården. Föreningens organisation följde kyrkans 

indelning av Stockholms stad; varje församling utgjorde en lokalavdelning 

med en egen styrelse. 88 Varje församling sände i sin tur 

två representanter till centralstyrelsen där H. K. H. Kronprinsessan, 

sedermera drottning Victoria, fungerade som ordförande under hela 

den här aktuella perioden. Förankringen i församlingarna avspeglas 

i både lokalavdelningarnas och centralstyrelsens sammansättning. 

I den första centralstyrelsen representerades lokalavdelningarna 

huvudsakligen av kyrkoherdar. Och i samtliga lokalavdelningar hade 

en kyrkans man valts till ordförande. 89 År 1897 var situationen i 

stort sett densamma, även om herden i Kungsholms församling 

hade bytts ut mot en fiskeriinspektör Rudolf Lundberg. I lokalstyrelserna 

var inslaget av statstjänstemän, lärare, fruar och fröknar 

påtagligt. 90 I ekonomiskt avseende vilade föreningen på dels anslag 

ur olika fonder med anknytning till kyrka och skola, dels privata 

donationsmedel. 91 

Sedan en av ledamöterna i föreningens för skollovskolonier i 

Stockholm centralstyrelse återvunnit sin hälsa efter ett par somrars 

vistelse i Ånn, föddes tanken på att bereda fattiga och särskilt svaga 

barn tillfälle att under sommaren vistas en tid i för kropp och själ 

stärkande fjälluft. Där kunde de erhålla krafter att stå emot tidens 

förhärjande fiende, tuberkulosen. För de allra klenaste barnen ansågs 

helt enkelt en ”vanlig” lantvistelse vara otillräcklig. Den första kolonin 

kom att utgöras av en pojke, som till sommaren 189 bjöds in 

till den nyss nämnde styrelsemedlemmens värdfamilj i jämtländska 

Ånn. 92 Att just denna region ansågs särskilt lämplig för ändamålet, 

förklarades på ett nära nog idealtypiskt sätt i föreningens årsberättelse 

för året därpå: den västjämtska orten är belägen på 36,7 m.ö.h. 

och ”således mycket passande” för ändamålet. 93 Argumentet känns 

tydligt igen från sekelskiftets medicinska litteratur. 

Det är till analys av de första femton årens koloniverksamhet i 

Ånn, som det närmast följande avsnittet syftar. Perioden rymmer 

den första trevande tiden, då sökandet efter former för att på bästa 

sätt kunna omvandla idéerna i praktisk handling fortfarande pågick. 

Den inbegriper också den expansion, som föreningen fick uppleva 

under det nya seklets första år. Jag låter denna del av analysen avslutas 

med förhållandena år 1910, då fasta rutiner hade etablerats 

vid kolonierna i Ånn.


Stockholms fjällkoloniförening 

Det var under vintern 189 /1896, som arbetet med att anskaffa medel 

till en barnkoloni i västra Jämtland sattes igång. I sann filantropisk 

anda och med moderlig omsorg initierades en syförening, vars alster 

inbringade drygt 800 kr. Grunden till en verksamhet i Ånn hade 

därmed lagts. Sommaren 1896 kunde de första 1 kolonisterna, bland 

”svaga och bröstklena barn” särskilt utvalda nio flickor och sex gossar, 

inkvarteras i en förhyrd bondgård belägen helt nära helt nära 

Ånns järnvägsstation i byn Wallan. 94 

I juli 1896 inspekterades den lilla kolonin av Ernst Westerlund, 

”Enköpings-Doktorn”, och distriktsläkaren i Katarina församling, 

doktor Victor Lundin. 9 I sin rapport angående fjällkolonisternas 

hälsotillstånd före och efter vistelsen i Ånn kunde doktor Anselm 

Werner konstatera, att resultatet av deras två månader långa sejour 

hade varit mycket tillfredsställande. 96 Och det var inte bara barnens 

fysiska hälsotillstånd som hade förbättrats – ”flere, som förut varit 

ganska nervösa, voro i dessa afseenden betydligt bättre”. 97 

Året därpå, 1897, sändes en andra koloni upp till Ånn. Denna 

sommar fick sex gossar och tolv flickor vistas i fjälluft under två månader. 

98 Under dessa tidiga koloniår beslutade Kungl. Järnvägsstyrelsen 

dessutom om nedsatta priser på SJ för både barnen och deras 

vårdarinnor, vilket mot bakgrunden av de relativt höga priserna för 

transporten till det avlägsna Ånn bör ha betraktats som ett inte föraktfullt 

statligt stöd åt koloniföreningen och dess verksamhet. 99 

De små barnens hälsa förbättrades avsevärt också detta år av vistelsen 

i västra Jämtland, menade man på ansvarigt läkarhåll. Enligt 

ett vid koloniföreningens i Stockholm årssammankomst redovisat 

läkarutlåtande hade resultatet till och med varit ”synnerligen” gott. 

Mot den bakgrunden beslutades att bilda en särskild fjällkoloniförening 

med samma ställning i förhållande till centralstyrelsen 

som de inom varje Stockholmsförsamling befintliga lokalavdelningarna. 

100 

Under sommaren år 1898 hade antalet ”ovanligt klena” barn i 

Ånn utökats till 26 tack vare allt generösare bidrag från privat håll. 

Och inför året därpå, 1899, planerades en utökad och permanent 

verksamhet i Jämtlandsfjällen inom ramen för en egen förening. 

Tanken på en hälsobringande jämtländsk lufts positiva inverkan på 

storstadsbarnens både kroppsliga och andliga hälsa hade sålunda 

under seklets allra sista år vuxit sig allt starkare. 101


I mars 1899 infördes i Stockholms dagstidningar ett av hertiginnan 

av Västergötland och en samling andra intresserade personer 

undertecknat upprop till bildande av en fjällkoloniförening. Aktionen 

resulterade i den inte föraktfulla summan 12 202: 0 kr. Blotta 

namnet – Stockholms fjällkoloniförening – bör ha sänt ut signaler 

att det var fråga om ett både modernt och behjärtansvärt projekt, 

som med verksamheten förlagd till de jämtländska fjälltrakterna 

knappast kunde misslyckas i sitt uppsåt. Beredvilligheten att ekonomiskt 

bidra till verksamheten torde knappast ha minskat när på 

hösten samma år hertigen och hertiginnan av Västergötland samt 

hertigen av Nerike accepterade att ingå som hedersledamöter i föreningen. 

102 Föreningen fick således en flygande start och kunde se det 

ekonomiska kapitalet förmeras högst väsentligt. Förmerades torde 

också de enskilda ledamöternas liksom föreningens totala sociala 

kapital, vilket i sin tur bör ha ökat möjligheterna att värva än fler 

betalande medlemmar: för bara en trekrona per år kunde man få 

sola sig i glansen av kungligheter och gammalt frälse, låt vara att det 

för de allra flesta i realiteten inte gällde annat än att få ståta med sitt 

namn i samma matrikel. 

Så kunde då ”Stockholms fjällkoloniförening” konstitueras den 

20 april 1899. Föreningen var organiserad på ett annat sätt än ”Föreningen 

för skollofskolonier”, vilket kanske tydligast kommer till 

uttryck när det gäller finansieringen. Till skillnad från moderföreningens 

grundtrygghet i kyrkan som garant för verksamheten, fick 

Fjällkoloniföreningen helt och hållet förlita sig på enskild välgörenhet. 

Ledamöterna i föreningen fördelades på fyra kategorier. Hedersledamöterna 

valdes in av styrelsen. Stiftande ledamöter betalade en 

engångssumma på 300 kr eller däröver. 103 Ständig ledamot kunde 

man bli om man erlade en engångsavgift på lägst 30 kr. Avgiften för 

den fjärde kategorin, årsbetalande, var till en början satt till minst 3 

kr. 104 Antalet ledamöter i föreningen ökade stadigt från 211 år 1899 

till 7 0 år 1910. De årsbetalande uppvisar den största ökningen, från 

61 till 06 under samma period. 10 

Det var förenat med större ekonomiska uppoffringar för den 

enskilde att engagera sig i den nya föreningen än i moderorganisationen. 

Det torde mot den bakgrunden vara uppenbart, att det samlade 

ekonomiska kapitalet bland Fjällkoloniföreningens ledamöter bör ha 

varit högre än i den ursprungliga sammanslutningens. Därför är det 

knappast förvånande att finna, att direktörer och grosshandlare och 

andra det privata näringslivets män, i några fall med hemvist i det


svenska näringslivets absoluta toppskikt, utgjorde det dominerande 

inslaget bland de manliga ledamöterna. Med männen som betalande 

medlemmar följde förstås fruar, med fäderna döttrar. Där fanns 

också höga militärer och andra män i staten. Av intresse i sammanhanget 

är även flera representanter för judiska släkter. Namn som 

Heckscher och Nachmansson, som båda ingick kretsen av stiftande 

ledamöter, samt Friedländer, Hirsch, Nachmanson, Planthaber, 

Sachs, Salomon och Salomonson återfinns i medlemsförteckningen 

redan från föreningens första år. I den första styrelsen ingick bland 

andra doktor Carl Gustaf Bergman, inspektör för Stockholms folkskolor 

och tidigare föreståndare för Beskowska skolan. 106 

Föreningens syfte angavs vid det konstituerande sammanträdet 

till att anordna 00 för företrädesvis fattiga folkskolebarn, som ”hafva 

klent, ehuru ej af tuberkulos angripet bröst”. Föreningen skulle dessutom 

verka för att barnen under sin vistelse vid kolonin kom ”under 

inflytande af ordning och gudsfruktan”. 107 Delar av det senare syftet 

demonstrerades redan den 17 juli samma år då en fosterländsk manifestation 

ägde rum i byn Wallan. Vid invigningen av ett monument 

över de karoliner som i samband med Armfeldts återtåg miste livet 

vintern 1718/19, hade ett stort antal ”lustfarare” från Östersund, och 

ännu flera från kurorterna utmed järnvägen liksom nästan hela Ånns 

finska luftgästkoloni, samlats för att högtidlighålla minnet. Man 

lyssnade till ”Finska rytteriets marsch” och ”Hör oss, Svea”. Landshövdingen, 

friherre Knut Sparre, yttrade med blottat huvud bland 

annat följande i sitt tal: ”Måtte vi och våra efterkommande i alla 

tider vara beredda att…följa dessa tappra hjeltars exempel och med 

hänförelse offra lif och blod för vårt kära fädernesland. 108 Det vore 

ägnat att förvåna om inte koloniföreningens vårdarinnor utväxlade 

instämmande nickar och menande blickar när de betänkte allvaret 

i det egna uppdraget, som ju ytterst gällde fosterlandets väl. 

Den 10 augusti 1899 kunde byggandet av Sveriges första fjällkolonihem 

påbörjas. Några veckor tidigare hade föreningens första 

fastighetsköp i Ånn ägt rum då en hemmansägare Lars Larssons 

fastighet, Wallan nr 1, införskaffades för 3 00 kr. Fru Julia Blomqvist, 

lärarinna vid folkskolan i Hedvig Eleonora församling, som, 

”nedkallande Guds beskydd för företaget”, fick äran att lägga den 

första stenen på plats. För de redan tidigare insamlade pengarna 

hade föreningen köpt in ¼ hemman med skog och åbyggnader i 

byn Wallan. På fastigheten skulle en byggmästare C. Karlsson från 

Östersund låta uppföra en byggnad för 40 barn med vårdpersonal.


Totalkostnaden uppskattades till 10 248 kr. Platsen var väl vald med 

en ”den härligaste utsigt” över Ånnsjön och de snötäckta Snasahögarnas, 

Sylarnas och Bunnerviksfjällens toppar. 109 Redan nästa 

år, 1900, kunde ytterligare en fastighet i Ånn införskaffas, det som 

skulle bli kolonihemmet Fjällåsen om drygt 109 ha, belägen ungefär 

1 km från järnvägsstationen. 110 Det därpå följande årtiondet kom att 

handla om fortsatt expansion. Antalet kolonister ökade stadigt, de 

anställda likaså. 

Verksamheten fortgick på liknande sätt år från år under 1900talets 

första decennium. Och luften, den friska, rena fjälluften, fortsatte 

att vara central för föreningen och dess identitet. 111 Ett pregnant 

uttryck för detta har hämtats från 1909. Barnens utseende vittnade 

vid ankomsten till Ånn om ett liv i ”trånga, mörka bostäder, brist 

på frisk luft och närande föda”. När man ser dessa små, heter det 

fortsättningsvis i en av föreningens årsberättelser, förvånas man 

inte över att de inte kan följa med i skolarbetet, inte heller över att 

de får svårt att motstå framtidens (sic!) faror och frestelser. Man 

menade också, att ”känslan af trefnad och välbefinnande, intrycken 

af det ordnade hemlifvet vid kolonien och icke minst den storslagna 

naturen med det myckna nya, som där möter”, också hade en sund 

△ 

Fjällåsen var ett av 

flera kolonihem för 

särskilt klena Stockholmsbarn 

som uppfördes 

i Ånn i tidigaste 

1900-tal.


inverkan på kolonisterna och verkade ”uppfostrande och förädlande 

på barnens mottagliga sinnen”. Med en förhoppning om att ”äfven 

den gångna sommaren må blifva till varaktig välsignelse för de små 

kolonisterna och i sin mån bidraga till att de växa upp till nyttiga och 

lyckliga samhällsmedlemmar” avslutades årsberättelsen. 112 

Det anförda partiet ovan innehåller kärnan i fjällkoloniföreningens 

hela verksamhet och centrala delar av den ideologiska, sociala 

och ekonomiska kontext som föreningen är sprungen ur. Sålunda 

återfinner vi här konflikterna mellan stad och landsbygd, industrisamhälle 

och agrara miljöer. På ett övergripande ideologiskt plan 

finns där även drömmen om den nationella samlingen. I bilden av 

kolonin kan också skönjas visionen om ett nytt Sverige, en dröm 

om ett ”folkhem” med plats för alla svenskar – med nationen som 

förenande kraft. Föreningens fromma förhoppning var att vistelsen 

skulle bli till varaktig välsignelse för de små så att de kunde växa upp 

till både nyttiga och lyckliga samhällsmedlemmar. Allt detta underbara 

skulle ske i relief mot en storslagen natur, de mäktiga Bunnerfjällen 

och de ständigt snöklädda Snasahögarnas toppar, vilka såsom av 

en Försynens hand hade placerats för att upplyfta barnens sinnen. 

År 1901 bedrevs verksamheten i två kolonier och omfattade totalt 61 

barn. På den ena vistades kolonisterna ute så gott som hela dagarna 

och kunde därför ”i fulla drag inandas den rena och stärkande luften”. 

Den ansvariga läkaren, Alma Sundqvist, kunde inte annat än instämma. 

113 Följande år, 1902, erhöll koloniföreningen ett ekonomiskt 

tillskott genom ”Fröken Eliza Olivecronas donationsfond”. 114 Antalet 

barn hade nu utökats till 70, fördelade på tre kolonier. Det årets 

nyförvärv utgjordes av en förhyrd byggnad, som med sina fem rum 

och kök rymde lika många kolonister av vardera könet med personal. 

Detta år hade ytterligare ett moment förts in för de större barnen, 

borstbinderi, vilket så gott som något illustrerar att fjällkolonierna 

inte enbart syftade till en barnens förbättrade kroppsliga hälsa. 11 

År 1903 kunde 79 barn och 11 vuxna sändas upp till Ånn. 116 Expansionen 

gjordes möjlig bland annat sedan föreningen fått ta emot en 

donation efter den judiske grosshandlaren Magnus Davidson, som 

testamenterat 2 000 kr till verksamheten. Den årliga avkastningen 

skulle användas till bildande av en särskild koloni, ”Magnus Davidsons 

skollofskoloni”, till vilken fattiga stockholmsbarn kunde sändas 

”utan att hänsyn därvid får tagas till barnens trosbekännelse eller 

hvilken församling de tillhöra”. Dessutom garanterades mosaiska


församlingen i Stockholm rätten att utse en ledamot av styrelsen. 117 

Magnus Davidsons skollovskoloni erhöll året därpå ett tillskott på 

1 000 kr av Rosa E. Nachmanson, änka efter grosshandlare Herrman 

Nachmanson, som varit ständig ledamot av föreningen alltsedan 

dess tillkomst. 118 Isaak Hirsch, judisk grosshandlare i Stockholm, 

donerade 1 00 kr i samband med sin 60-årsdag, det näst största 

enskilda bidraget detta år. 119 År 1904 var särskilt lyckosamt ur ekonomisk 

synvinkel – en basar och tombola på Konstnärshuset den 

17 och 18 november 1903 inbringade drygt 6 00 kr. Vid denna tillställning 

närvarade medlemmar ur kungahuset, vilka genom rikliga 

inköp bidrog till det ur föreningens synpunkt lyckliga resultatet, 

heter det i årsberättelsen. 120 

Det tionde året av koloniverksamhet i Ånn, 190 , var det återigen 

dags att utöka. En fastighet, Granlunda, tidigare ”Hotell Granlunda”, i 

omedelbar anslutning till Ånns järnvägsstation, inköptes detta år för 

11 800 kr, vartill kunde fogas en angränsande skogsbacke till ett pris av 

1 300 kr. Trots att fastigheten inte kunde tas i bruk förrän året därpå, 

ökade antalet kolonister detta år till 100, vilka tillsammans med en 

personalstyrka på 14 fick tillbringa två sommarmånader i Ånn. 121 

År 1906 gjordes fjällkoloniföreningens anläggningar till föremål 

för en grundlig inspektion av länets förste provinsialläkare. Rappor- 

△ 

”Käraste Hedvig! En 

hjärtevarm tack för 

den kära hälsningen 

på födelsedagen! 

Många innerliga välönskningar 

sändes 

dig på din högtidsdag 

d 7de . Här mycket 

härligt. Hälsningar 

från ’de mina’ till ’de 

dina’ Din Julie” 

Kortets avsändare, 

Julie Blomqvist, var 

en av eldsjälarna 

bakom koloniföreningen.

△ 

Granlunda, Ånn, 

drevs fram till och 

med 1904 som ”Hotell 

Granlunda”. 


ten ger förutom en inblick i de hygieniska och sanitära förhållandena 

också en samlad bild över verksamhetens omfattning. Förutom de 

två av föreningen ägda fastigheterna hyrdes två bondgårdar. De 

förra befann sig i synnerligen gott skick, hette det. I kolonihemmet 

”Fjällåsen” härbärgerades detta år 42 barn, i ”Granlunda 30. Rummen 

i dem båda var välhållna och propra. I den ena av de förhyrda 

lägenheterna inhystes 22 barn, föreståndarinna och biträden. Den 

andra hyrda lägenheten var i sämst skick – där trängdes 26 barn i 

”dåliga, förfallna lokaler”. 122 

År 1907 inköptes ytterligare en fastighet och ett nytt kolonihem, 

”Björkhagen”, tidigare det av Margareta Svärd ägda ”Björkhagens 

pensionat”. För en kostnad av 14 000 kr fick föreningen dessutom en 

fastighet i direkt anslutning till det något år tidigare förvärvade f.d. 

”Hotell Granlunda”. Denna sommar kunde 131 barn och 16 anställda 

beredas plats. 123 

Storstrejkens år, 1909, utökades antalet kolonister åter när 1 6 

folkskolebarn från Stockholm fick tillbringa sommaren i Ånn. Efter 

två månader återvände 124 av dem till staden, övriga 32, de klenaste 

av de klena, fick stanna kvar ytterligare en månad. 124 Bland de tillfälliga 

besökarna detta år kan, förutom Ernst ”Enköpings-Doktorn”


Westerlund, nämnas Kerstin Hesselgren, då bostadsinspektris i 

Stockholm och i samtiden känd för sitt sociala engagemang. Barnens 

andliga spis bestod detta år av ovanligt många rätter. Kolonisterna 

själva tycks ha deltagit mera aktivt detta år, bland annat genom 

uppförande av tablåer och sagospel. Vilket resulterade i, att barnen 

efter avslutad vistelse blivit ”allt mer lydiga, tillgifna, vänliga och 

tjänstaktiga såväl mot äldre som mot sina kamrater” – i allt egenskaper 

som särskilt storstrejkens år torde ha värdesatts av föreningens 

ledamöter. 12 

Antalet barn som år 1910 kunde beredas plats vid föreningens 

kolonier i Ånn hade ökat med 1 , varvid det totala antalet nu uppgick 

till 171. Tack vare gåvor från många luftgäster och andra besökande 

kunde de äldre barnen detta år göra utflykter i en omfattning som 

tidigare inte varit möjlig. Sålunda bereddes de äldsta barnen ett, 

som det heter i årsberättelsen, ”oförgätligt nöje” genom en färd till 

Tännforsen. I övrigt besöktes bland annat Klocka gård, som vid 

denna tid inrymde ”Mårtenssons Pensionat”. 126 

Den senare upplysningen bör inte enbart tas till intäkt för att 

kolonisterna hade givits en ny möjlighet att förlusta sig. Man bör 

snarare se förhållandet som ytterligare ett inslag i disciplineringsprocessen: 

barnen skulle skolas in i och göras delaktiga i det nya 

samhället. I den nykonservativa folkhemsanda, som i skilda sammanhang 

uttrycks i föreningens akter, passar turistandet väl in både 

som ett disciplinerande inslag av det nya Sveriges invånare och ett 

uttryck för formandet av vad Jozsef Böröcz kallar ”leisure migrants”. 

Även de sämst lottade av nationens alla barn skulle således beredas 

möjlighet att på detta sätt ta del av modernitetens gåvor. Oavsett 

vilket av de två alternativen man väljer att sätta främst, kan de båda 

relateras till det frambrytande industrisamhällets krav på tanke och 

individ. 127 Jag vill avslutningsvis i detta sammanhang åter erinra om 

Karl-Gustaf Ossian-Nilssons idéer om att alla svenska barn borde 

resa i eget land i syfte att lära älska det. Kanske kan man här rent 

utav ana ett embryo till 1920- och 1930-talens arbetarsemester? 

Dock; när denna var ett fullbordat faktum, hade ett annat folkhems 

visioner ersatt nykonservatismens. 

Ånn – en luftkurort för stora och små 

Några år efter järnvägens invigning år 1882 var även Ånn på väg att 

etableras som en av många luftkurorter i västra Jämtland. Initialt


tog också här lokala entreprenörer verksamheten om hand, till en 

början genom att själva hyra ut och förmedla rum till lufttörstande 

främlingar och från och med 1890-talets andra hälft genom att erbjuda 

inackordering på egna hotell och pensionat. 

Även om det gängse luftgästeriet fortsatte in på det nya seklet, 

var det någonting annat som skulle ge Ånn dess speciella profil och 

unika plats i det svenska sekelskiftessamhället: ”Stockholms Fjällkoloniförening”, 

som valde att förlägga sin verksamhet till orten. 

Den filantropiska föreningen är ett gott exempel på hur man 

kring sekelskiftet 1900 på privat väg försökte bringa delar av tidens 

stora sociala fråga till en lösning. Den står i flera avseenden som 

något av en symbol för hur man i samtiden allt oftare identifierade 

industrisamhällets bakgårdar, de smutsiga och i många avseenden 

osunda storstadsmiljöerna. Men framför allt uttrycker den en medvetenhet 

om att den nya tidens ohälsa kunde botas med luft, helst 

fjälluft. Och allra, allra helst jämtländsk fjälluft! 

Det samlade symboliska kapitalet i föreningen torde ha varit 

högt – i medlemsmatrikeln trängdes representanter för det svenska 

näringslivets absoluta elitskikt med medlemmar av kungahuset, 

grevar och baroner med höga tjänstemän i staten. Förhållandet 

kan delvis förklaras av att fjällkoloniföreningen till skillnad från 

moderföreningen inte hade sin grundfinansiering säkrad, varför 

man vände sig utåt för att värva kapitalstarka medlemmar. Den 

nya föreningens framgångar när det gällde att locka till sig penningstinna 

vänner kan också betraktas ur ett annat perspektiv: att 

i de svenska fjällen samla kraft och styrka till kropp och själ hörde 

tveklöst till det moderna projektet. Genom att ekonomiskt understödja 

föreningen markerade man också inför omvärlden, att man 

hörde framtiden till! 

Industrisamhällets negativa följder för barnen ansågs inte enbart 

vara medicinskt betingade. Också dess sociala konsekvenser var påtagliga, 

menade man på ansvarigt håll i föreningen. Otrygghet och 

rotlöshet, split och söndring hotade i storstädernas hyreskaserner, 

till vilka många av folkskolans barn var hänvisade. Även i kampen 

mot detta sattes de två månader långa sommarvistelserna i Ånn in. 

”Att barnen må komma under inflytande af ordning och gudsfruktan 

har föreningen satt på sitt program vid sidan af det sanitära syftet”, 

upprepades i årsberättelserna som något av ett mantra. 

I Ånn sattes barnen därför i skolbänken för att undervisas i de 

krav som det nya samhället ställde också på sina unga undersåtar.


Här ingick bland annat utbildning inte bara i ”Sverigekunskap” utan 

också i ”svenskhetslära”. Här vidgades vyerna och höjdes horisonten 

genom upplevelser i ett för de flesta svenskar tidigare okänt svenskt 

territorium. De små kolonisterna fick genom organiserade utflykter 

till olika märkvärdigheter i västra Jämtland också lektioner i turistandets 

konst. Lustturerna till Tännforsen och andra järnvägsnära 

mål bör sålunda inte enbart ses som nya vare sig tidsfördriv eller 

förlustelser. De utgjorde också inslag i disciplineringsprocessen: barnen 

skulle skolas in i och göras delaktiga av det nya samhället. Det 

gällde då inte endast att lära dem att älska det fosterland, som de 

hade gemensamt med alla andra i den svenska nationen. Det gällde 

också att fostra dem till konsumenter av en sund frihet. 

Fjällkoloniföreningens närvaro bör i hög grad ha påverkat det dagliga 

livet i Ånn från mitten av juni och ett par månader framåt i tiden, 

år efter år. Och då inte bara beträffande kolonisternas fysiska närvaro. 

Arkitekturen bör t.ex. ha satt varaktiga spår i den yttre miljön; ljudet 

av barnens stockholmsslang bör ha gjort samma intryck som flyttfåglarnas 

sång under lika tillfälliga som regelbundna besök under senvår 

och tidig sommar. Men barnens tungomål bör också ha fungerat som 

en påminnelse för traktens bofasta befolkning om att det fanns annat 

liv bortom horisonten, liksom att det var järnvägen, som hade satt 

regionen i direkt och snabb förbindelse med rikets centrum. 

Enafors 

Allt sedan 1880-talets mitt hade luftgäster tagits emot på egendomen 

Enaforsholm, belägen strax nedanför Enans vilda fors. 128 Orten 

kunde locka med den ståtliga Storsnasen, både högre och mäktigare 

än Åreskutan, utefter vars fjällsida det glittrande Silverfallet störtade 

ned, i vildhet vida överlägset Skutans betydligt beskedligare vattenfall. 

Där fanns också de fria horisonterna, och från Högåsen utsikt 

mot Sylmassivet med landskapets enda glaciär. Där fanns, kort sagt, 

ett rikhaltigt utbud för dem som sökte luftburen hälsa. Dessutom var 

tillgången på samer för identitetssökande och nyfikna medlemmar 

ur borgerskapet bättre i det högfjällsnära Enafors än på de flesta 

andra håll i regionen. 

Om livet i Enafors under 1800-talets två sista årtionden har endast 

ett försvinnande litet fåtal källor påträffats, bland annat en 

gästlista från 1880-talet med c:a 10 namn och ett föreställande vykort 

med motiv från ”Enaforsholms pensionat, Enafors”. I protokollen


från Åre kommunalnämnd finns uppgifter om att en fru Maria Helén 

Lönnborg inför sommarsäsongen år 1900 ansökte om tillstånd att 

få servera spisande turister och luftgäster öl och vin från och med 1 

juni. 129 Fram till år 1899 var Enaforsholm det enda ställe på orten som 

under organiserade former tog emot grupper av främlingar. 130 

Eftersom Enafors i mångt och mycket är en produkt av järnvägen 

– huvuddelen av traktens befolkning bodde i Handöl, ungefär en mil 

sydost om stationen – torde möjligheterna till privat inackordering 

i anslutning till järnbanan ha varit begränsade, åtminstone under 

1880- och 1890-talen. Avsaknaden av ett fungerande lokalsamhälle 

i järnvägens närhet är sannolikt också orsaken till att Enafors fick 

vänta ända till 1899 på sitt första hotell. 

Trots sitt i förhållande till järnvägen relativt avskilda läge, trots 

också att Handöl var helt i avsaknad av både hotell och pensionat, 

fyllde den gamla centralorten på trakten likväl en funktion i det här 

aktuella sammanhanget: där invigdes år 1890 ett lappkapell. Vid den 

första gudstjänsten sedan 1860-talets slut närvarade ett stort antal 

besökare – av vilka dock endast ett fåtal var samer. Resten av de 

församlade utgjordes av turister, som färdats med ett extratåg från 

stationerna mellan Mörsil och Enafors. 131 Det ligger således nära 

till hands att misstänka, att kapellet hade återinvigts i syfte att låta 

luftgäster och andra intresserade på nära håll stifta bekantskap med 

både samer och den samiska kulturen. 132 

Något år före sekelskiftet öppnades ortens första hotell, ”Syltoppen”. 

Ägare var hemmansägaren Johannes Mölner med hustru Karin 

Larsdotter. De allra första åren arrenderades stället ut till en fru 

Karin Lundqvist från Piteå, varefter paret Mölner tog över verksamheten 

och drev det under namnet ”Enafors Turisthotell”, under 

drygt tre årtionden det enda på trakten. En av döttrarna, Klara, 

skulle sedermera ta över rörelsen efter föräldrarna. 133 Hotellet, som 

utgjordes av två byggnader med gästrum, var beläget på en jämn 

sandplatå med ett fritt läge. Det totala antalet rum som stod till 

främlingarnas disposition uppgick några år in på det tjugonde seklet 

till 12. Köket och matsalarna var väl inredda och rent hållna, 

källare och visthus av ”synnerligen god beskaffenhet”, rapporterade 

förste provinsialläkaren från en inspektionsresa några år in på 1900talet. 

134 

Johannes Mölner ansågs redan i samtiden ha betytt mycket för 

utvecklingen av Enafors som turistort. ”Vacker och oegennyttig


var hans lifsgärning i turistväsendets tjänst”, står det att läsa i en 

minnesruna över honom. 13 Det var han som var arkitekten bakom 

moderniseringen av Enafors och den närområdets förändring i turistisk 

riktning som inleddes med den egna hotellverksamheten. Det 

var också han, kunde det heta, som ledde Enafors utveckling från en 

föga beaktad turistort till ”ett af Jämtlands obestridt allra förnämsta 

turistcentra och öfver hela landet känd som den förnämsta utgångspunkten 

för turer bland landskapets ståtligaste högfjäll”. 136 

Ser man bortom och förbi runans panegyrik, kan man konstatera 

att Mölners hotell anlades när regionens utpräglade hälsoprofil 

försiktigt började utmanas av andra idéer. Nu var det inte enbart 

de svaga, inte heller vare sig de trötta eller de överansträngda, som 

drogs till Västjämtlands fjälltrakter. Vid sidan av dessa kategorier 

och turister hade i tidigaste 1900-tal andra fjällkonsumenter i en allt 

stridare ström börjat ta sig till regionen. Den nya gruppen utgjordes 

av de särskilt friska och de särskilt starka, som drog till högfjälls 

för att där söka utmaningar. 137 Utvecklingen i Enafors är också ett 

uttryck för att den jämtländska fjällregionen allt mera hamnade 

i fokus under vintermånaderna. Ett exempel på detta redovisas i 

Stockholms-Tidningen kring påsken 190 , där det hävdas att något 

bättre område för skidutflykter i våra jämtländska högfjäll knappast 

kan uppbringas än det mellan Enafors och Sylarna. En färd mot 

Sylmassivet erbjöd emellertid också den möjligheter till kulturella 

studier. På vägen dit rekommenderades kaffedrickning hos lappfamiljen 

Jonasson, varigenom man kunde bestås med intressanta 

inblickar i samernas liv. 138 Vintersportande behövde således inte 

utesluta identitetsskapande aktiviteter av detta slag. 

Det stegrade intresset för högfjällen i landskapets allra västligaste 

del rapporterades år 1907 ha satt nytt gästrekord – sommaren 

hade under året fört med sig en ”enorm turisttrafik”, aldrig tidigare 

skådad. Ökningen uppskattades ha varit drygt 100 % jämfört med 

föregående år. Denna sommar hade 300 sommargäster vistats i 

Enafors under längre eller kortare tid, förutom svenskar och norrmän 

bland annat tyskar, fransmän, amerikaner, ryssar och engelsmän. 

Utöver mer eller mindre strapatsfyllda vandringar upp till 

Snasahögarnas högsta punkt på knappt 1 00 m.ö.h., ställdes vid 

denna tid färden ofta till Sylarna och Helagsmassivet på gränsen 

mot Härjedalen. 139 

Den förändrade inriktningen när det gäller nyttjandet av regionens 

resurser förde helt naturligt med sig nya krav på entrepre-

△ 

Storliens sanatorium. 

Vykort N:o 40. Foto 

N J Carlsson, Mörsil. 

Den tillrättalagda 

naturen visar hur 

en urban landskapsarkitektur 

har förts 

in i västligaste Jämtland 

under sent 

1800-tal. 


nörerna i näringen. Jämför man med aktiviteterna under järnvägsepokens 

allra första år, då bad och stillsamma spatserturer längs 

anlagda promenadvägar med vilobänkar dominerade, är skillnaderna 

betydande. Sålunda ingick det i Mölners många uppgifter 

att i 1900-talets början beställa klövjehästar upp till utsiktsstugan 

på Högåsen, roddbåtar för utfärder på Enaälven, vägvisare till både 

Handölsfallen och Silverfallet samt till Snasahögarna liksom bärare 

till Sylstugan för transport av proviant. 140 Allt oftare skulle dessa 

och liknande sysslor utföras även under vintern, sedan Enafors hade 

blivit till ett allt livligare frekventerat resmål också under denna del 

av året. 141 Den 2–3 månader långa sommarsäsongen hade därigenom 

utökas med ytterligare ett par. 142 

Enafors ställning som ett skidåkarnas särskilda paradis längs 

mellanriksbanan i västra Jämtland skulle dock snart vara ett minne 

blott, åtminstone för alla dem som satte en leende, ”civiliserad” och 

tillrättalagd natur framför de orörda och stundom brutala högfjällen 

omkring Snasahögarna och Sylarna. För att nå framgång som 

vintersportort krävdes i det nya seklets början betydligt mera än det 

som naturen själv kunde erbjuda i form av snö och högfjäll.


Enafors – sommar och vinter vid Storsnasens fot 

Området kring järnvägsstationen i Enafors är intressant ur flera 

aspekter. Det var här som ett nytt lokalt centrum började ta form 

under 1880-talet. Det gamla var beläget på 10 km avstånd från stationen 

och således mindre intressant för dem som av skilda anledningar 

önskade att andas sig friska och starka. 

I likhet med andra kur- och turistorter i västra Jämtland etablerades 

också i Enafors de första möjligheterna till inackordering i 

stationens närhet. Under de första drygt 1 åren var det på den gamla 

egendomen Enaforsholm som mat och husrum kunde erbjudas. År 

1899 öppnade ortens första hotell, varefter Enafors gradvis utvecklades 

till en destination som blev besjungen för sina mäktiga högfjäll. 

Först om sommaren, sedan också om vintern. 

Till skillnad från Undersåkersdalens järnvägsnära byar, Duved 

och Ånn låter Enafors tidigt höra talas om sig som ett attraktivt 

resmål också om vintern. Det är då högfjällen som står i fokus för 

konsumenternas intresse. I lilla Enafors vid Snasahögarnas fot kan 

således iakttas en förändring när det gäller nyttjandet av regionens 

immateriella resurser. Utvecklingen är ett exempel på att fjälltrakterna 

under åren kring sekelskiftet 1900 blev allt intressantare inte 

enbart för sjukas och svagas sommartida konsumtion av luft. Parallellt 

därmed blev de också allt attraktivare för de redan friska och 

starka. Det nya konsumtionsmönster som här uttrycks tyder på att 

trakten kring Enafors hade tilldelats en ny funktion att lägga till de 

tidigare. Detta förhållande kommer att underkastas en närmare analys 

i samband med delstudien av förhållandena i byarna Mörviken 

och Totten vid Åreskutans fot. 

Storlien 

Innan järnvägen kom till Storlien låg uppe på gränsfjället ett par oansenliga, 

gråa hus. Ägare till hemmanet var Hans Johansson, ”Stor- 

Hans” kallad. Gårdens areal var betydande. Men värdet ansågs vara 

minimalt, utspridda över ett stort område kring trädgränsen som 

fastighetens ägor var. Det uppges till och med att när Hans Johansson 

tog den i besittning, erhöll han avvittringen utan kostnad. 143 

Bland dem som lockades till Storlien och den sjudande häxkittel 

som orten blev när folk från Sveriges alla hörn drogs dit av järnvägsbygget 

under 1870-talets sista år, var Albert Selander, en norsk


emigrantagent som bedrev handel däruppe tillsammans med omfattande 

spekulationer. Snart hade han övertagit hela Johanssons 

hemman. Den totala köpeskillingen uppgick till 7 300 kr. Vid det 

nya seklets ingång tjugo år senare uppskattades markens värde till 

omkring 100 000 kr eller 14 gånger det insatta kapitalet. 144 Vid denna 

tid hade Storlien ungefär 100 bofasta invånare, varav de allra flesta 

i statens tjänst med familjer, fördelade på 10 större och mindre bostadshus, 

varav fyra enskilda. 14 

När Olof Alström, Jämtlands-Postens redaktionssekreterare, i 

början av 1900-talet besökte Storlien blickade han från Skurdalshöjden 

ut över samhället. Han lät blicken vandra från ”Stor-Hans” grå, 

förfallna byggnader till stationssamhället med sina ”vackra bostadshus 

och sanatoriebyggnader, sitt rörliga, växlande lif”. Då, fortsätter 

han sin berättelse, fick han en klar bild av vad järnvägen hade åstadkommit 

i dessa karga trakter strax nedanför trädgränsen. 146 

Alströms skildring ger i blixtbelysning den förändring som kännetecknar 

inte bara Storlien, utan också betydande delar av västra 

Jämtland, åtminstone de byar som med järnvägen kunde ta emot 

moderniteten. Men hur gick egentligen förändringen till? Hur kunde 

Stor-Hans värdelösa mark i periferiernas periferi förvandlas till ett 

eftertraktat område för besökare från när och fjärran? 

Till kommunalnämndens i Åre sammanträde den 10 september 

1881 hade förre stationsmästaren Henrik Hugoson, drängen Magnus 

Eriksson i Hamre och handlanden Johan Mårtensson i Lien inkommit 

med ansökningar om rätten att i anslutning till järnvägsstationen 

i Storlien få servera såväl vin som maltdrycker. Detta är det första 

ärendet i sitt slag rörande Storlien. Nämnden förordade, ehuru utan 

att motivera sitt ställningstagande, Johan Mårtensson och Magnus 

Eriksson. 147 Beslutet innebar, att den sista utposten mot Norge hade 

välsignats med rätten att servera alkohol. I beaktande av att orten 

bara några år tidigare inte ens hade existerat, blir tillståndet än mera 

anmärkningsvärt. 

Redan mycket tidigt omfattade Ernst Westerlund, den i samtiden 

ryktbare ”Enköpings-Doktorn”, de jämtländska fjälltrakterna 

med ett betydande intresse – där någonstans ville han anlägga ett 

sanatorium. Men planerna stäcktes gång efter annan. På sommaren 

1884 spreds ett rykte om att ”underdoktorn” själv tillsammans med 

Christian Lovén, professor i fysiologi vid Karolinska institutet, skulle 

ställa sig i spetsen för ett bolag med syfte att anlägga ett sanatorium


i Storlien. Enligt planerna skulle anläggningen dimensioneras för att 

kunna ta emot åtminstone 100 patienter. Tanken var att Westerlund 

skulle förestå etablissemanget och ansvara för vården, åtminstone 

under sommarmånaderna. Men idén kvävdes redan i sin linda sedan 

de berörda markägarna begärt ett omåttligt högt pris för sin mark. 148 

Året därpå var återigen rykten i svang om ett westerlundskt engagemang 

i ett jämtländskt fjällsanatorium. Den gången var det området 

mellan Åre och Duveds järnvägsstationer som pekades ut. 149 

Från början av juli 188 kunde det berättas från Storlien att ”luft- 

1 0 

patienterna” hade anlänt, bland dem både engelsmän och fransoser. 

Ortens kapacitet att ta emot främlingar under dessa tidiga år var starkt 

begränsad – Storlien var i likhet med Enafors en konstruktion med anledning 

av järnvägen, varför något etablerat lokalsamhälle som kunde 

svälja delar av resandeströmmen inte fanns under dessa tidiga år. De 

tillresande gästerna torde därför till en början ha tagit in på järnvägshotellet, 

Storliens första hotell. Här sköttes ruljangsen vid denna tid 

av Carin Bräckberg. Beskedet om att ytterligare ett skulle stå färdigt 

under våren 1886 bör ha hälsats med glädje bland lufttörstande inom 

och utom vårt lands gränser. 1 1 Något år in på 1900-talet innehades 

△ 

Vykort med samer 

erbjöd betraktaren 

en möjlighet att stifta 

bekantskap med 

en kultur som avvek 

från den svenska 

normen, nog så viktigt 

kring sekelskiftet 

1900.


järnvägshotellet av en av västra Jämtlands mera bemärkta entreprenörer 

i det här aktuella sammanhanget, fru Karin Larsson Wettergren 

i Åre. Fru Karin var också den som aktivt drev projektet att göra 

Storlien till en attraktiv ort också om vintern. Med tiden började de 

järnvägsanställda på orten – av lätt insedda skäl inte alltför få – att 

1 2 

hyra ut rum till det varje år stigande antalet luftgäster. 

En stor annons inför det andra hotellets, det som skulle komma 

att gå under benämningen ”sanatoriet”, första säsong visar hur området 

och dess tillgångar kunde bjudas ut på marknaden i mitten av 

1880-talet. Inledningsvis talas om höjden över havet, 2020 fot, en 

nog så viktig upplysning när det gällde att sälja den luftburna hälsan. 

Två kategorier besökare nämns uttryckligen i annonsen, ”resande 

och kurgäster”, vilka erbjöds en både ”helsosam och angenäm” sommarbostad. 

Luften på detta högt belägna ställe är ”helsobringande”, 

hette det fortsättningsvis, ”känd och erkänd såsom varande för 

bröstpatienter mycket välgörande och har af flera framstående läkare 

blifvit lofordad samt anbefald”. 1 3 Ortens medicinska prägel torde 

därigenom ha bekantgjorts för dem som till äventyrs inte redan 

kände till saken. 1 4 På liknande sätt har skriftställaren Pelle Ödman 

beskrivit hur 1880-talets Storlien attraherade gäster med sviktande 

hälsa. Många av gästerna hade legat där i veckor, kommenterade 

han ett besök, dels för nöjes skull, dels för hälsans – ”begagnande 

Storlien med dess rena bergluft som sanatorium”. 1 

Inför hotellets öppnande ansökte ägaren Albert Sellander om 

rätten att till matgäster servera öl och vin. Hans ansökan avslogs 

dock av en enig kommunalnämnd med motiveringen att han var 

alldeles obekant för nämnden. 1 6 Sellander återkom året därpå med 

sin ansökan. Resultatet blev dock detsamma även denna gång, nu 

med tillägget att resandes och turisters bekvämlighet i detta avseende 

redan tillgodosågs av järnvägshotellet. 1 7 Trots att ännu ett 

hotell hade tillkommit, uppmanades resenärer att tinga rum i god 

tid, vilket tyder på att Storliens popularitet var fortsatt stor. 1 8 Åren 

1896 och 1898 utvidgades sanatoriet med ytterligare två byggnader. 

Ett par av de tre större byggnaderna var inredda för att kunna 

ta emot gäster även vintertid. Under åren kring sekelskiftet 1900 

omfattade sanatoriet inte mindre än 7 rum, de flesta med eldstäder, 

och kunde bereda plats för omkring 100 personer. Ett par år in på 

1900-talet anges en fru Jenny Hafström som innehavare inte bara 

av det stora sanatoriet, utan också av hela det ursprungliga ”Stor- 

1 9 

Hans” hemman.


Jag har i det föregående framhållit, att Enköpingsdoktorn, Ernst 

Westerlund, allt ifrån järnvägsepokens början omfattade de fjällnära 

områdena i västra Jämtland med betydande intresse. Dock; exakt 

hur mycket denne pepparrotsstadens mirakelman själv uppehöll sig 

i regionen i allmänhet och i Storlien i synnerhet ger det analyserade 

källmaterialet inte klart besked om. Spridda uppgifter möter här 

och var i materialet, t.ex. om att han huvudsakligen skulle ha skött 

läkarvården sommartid både 1902 och 1903. 160 

Knappt tjugo år efter Westerlunds och Lovéns misslyckade försök 

att etablera ett sanatorium i Storlien, gjordes från Westerlunds sida 

vad som förefaller ha varit ett sista försök att komma i besittning 

av sanatoriet. På sensommaren 190 hade ett konsortium bildats 

med Westerlund och den unge Stockholmsläkaren Karl Grönstedt 

i spetsen, med avsikt att ta över och omskapa Storliens sanatorium. 

Anläggningen skulle först repareras och moderniseras för att sedan 

utvidgas. 161 Planerna gick dock ännu en gång i stöpet. Omfattande 

reparationer företogs visserligen ett par år senare, men Westerlund 

fanns då inte längre med i bilden, åtminstone inte som delägare. 162 Efter 

en grundlig renovering kunde sanatoriet i stället meddela att John 

Peyron, privatpraktiserande läkare i Stockholm, från och med sommaren 

1907 hade antagits som läkare vid det under vintern helt och hållet 

nyrestaurerade högfjällssanatoriet i Storlien. Peyron bör rimligtvis ha 

kommit med det senaste sena inom luftterapin i bagaget, nyss tillbaka 

från en resa i södra Tyskland och Schweiz som han var. 163 

Några mera detaljerade uppgifter om hur sanatoriet i Storlien 

utvecklades har det analyserade källmaterialet inte kunnat ge besked 

om. I en berättelse om situationen i Storlien år 1906 heter det bland 

annat, att högfjällssanatoriet omfattade tre byggnader om sammanlagt 

70 rum. Däremot ansågs köket trångt och bagarstugan olämpligt 

placerad i källaren. 164 Efter den omfattande renoveringen år 1907 var 

det dock ingen hejd på de positiva omdömena från länets förste provinsialläkare: 

de 70 boningsrummen var försedda med ett ”konfortabelt, 

hygieniskt möblemang”. Till huvudbyggnaden hörande inglasade 

veranda var rymlig. Samtliga rum uppvärmdes med täljstenskaminer 

från Handöl, kakelugnar eller kaminer av annat slag. Restaurationslokalerna 

var ljusa och väl ventilerade med snyggt målade väggar. Köket 

var bekvämt inrett. Klosetterna var ljusa och väl ventilerade. 16 

Att Storlien behöll sin attraktionskraft även under den här aktuella 

periodens sista år, visas bland annat av att de fasta gästernas 

antal uppgick till 200 under sommaren år 1908. 166

Karta över Åreskutan 

med omgivningar, 

ur ”Jemtland, En 

vägvisare för resande” 

av A G Högbom, 

1891. ▷ 


Den radikala omstöpningen av Storlien gällde även marken och 

stenarna. Sanatoriets gårdsplan hade försatts i ett tilltalande skick 

och prytts med såväl springbrunn som planteringar, hette det i en 

beskrivning. 167 Bland mera omvälvande ingrepp i naturen kan nämnas, 

att vägnätet för promenerande gäster på orten i tidigt 1900-tal 

omfattade drygt 8 km. Vid vägarna hade med korta mellanrum utplacerats 

bänkar för alla dem som på grund av en sviktande hälsa 

inte orkade tillrygga längre sträckor åt gången. För luftgästernas 

bekvämlighet hade redan när seklet var som yngst dessutom inte 

mindre än tre turisthyddor uppförts. 168 

Men det var, som i olika sammanhang redan framhållits, inte enbart 

för en orolig själs eller bräcklig kropps skull, som den aktuella 

regionen fick sitt värde. 

Från 1880-talets mitt kan också från Storlien ges inblickar i regionens 

betydelse ur ett ideologiskt perspektiv. Det är nämligen i det 

sammanhanget man bör sätta in det påtagliga intresse för samer som 

gång på gång uttrycks i källmaterialet från denna tid. Eller som Arvid 

G. Högbom själv på tal om samerna i västligaste delen av landskapet 

formulerade saken i sin resehandbok från år 1886: ”De nomadiserade


lapparna […] äro lätt åtkomliga genom ett par dagars utflykt från 

jernbanan. Deras intressanta lefnadsförhållanden […] äro också 

lockelser egnade att draga turister upp till Jemtland”. 169 

De regelbundet återkommande s.k. lappgudstjänsterna erbjöd 

möjligheter för besökarna, ”turister” som ”kurgäster”, att på nära 

håll studera samerna. 170 Förhållandena i Handöl i samband med 

återinvigningen av lappkapellet har flyktigt berörts i det föregående. 

Samma år som Högbom kom ut med sin handbok, hade en tillställning 

av liknande slag i Storlien gjorts till ett praktfullt spektakel. 

Den 27 juli 1886 fanns en kort notis införd i Östersunds-Posten om 

att lappmässa skulle firas den 8 i månaden därpå. 171 Samma dag 

återgavs i tidningen en insändare signerad ”Luftgäster i vestra Jemtland”. 

Undertecknarna, som vände sig direkt till trafikdirektören i det 

aktuella SJ-distriktet, sade sig representera många av de främlingar 

som vistades i närheten av järnvägslinjen i västra Jämtland och som 

önskade närvara vid den s.k. ”lapphelgen” i Storlien. Syftet angavs till 

att ”få tillfälle se fjellens barn samlade till ordets hörande”. Men utan 

ett extratåg på sträckan mellan Mörsil och Storlien skulle besökarna 

riskera att få tillbringa en natt under bar himmel eller i bästa fall i 

någon av väntsalarna, för att påföljande morgon efter illa tillbringade 

timmar få återvända till sina tillfälliga hem. 172 

Svaret lät inte vänta på sig. Bara några dagar senare kunde tidningen 

meddela, att luftgästernas önskemål hade tillgodosetts – ett 

extratåg skulle avgå från Mörsil. Ytterligare någon dag senare kungjorde 

trafikdirektören, att tåget skulle sättas in redan i Östersund, 

bjudande även Östersundsbor och tillfälliga gäster längs järnvägen 

fram till Mörsil en möjlighet att studera fjällfolket på nära håll. 173 

”Lappmässan” utvecklade sig till ett storartat evenemang. Intresset 

i Östersund var till och med så stort att Östersunds-Postens 

reporter föreslog SJ att till nästa gång låta sätta upp stängsel framför 

biljettluckan för att förhindra den värsta trängseln. Väl framme i 

Storlien samlades drygt 1000(!) personer i anslutning till järnvägsstationen, 

där gudstjänsten skulle äga rum. Uppskattningsvis 900 av 

dem hade medföljt extratåget, varav en stor del kom från främlingskolonierna 

i Ytterån, Mörsil, Åre och Duved. Endast ett fåtal samer 

– tidningen uppskattade antalet till knappt tjugo – deltog i mässan. 

Men de som väl var där, hette det i tidningens referat, ”försummade 

ingalunda att draga tillbörlig fördel af främlingarnes nyfikenhet och 

medförda håfvor af både det ena och andra slaget”. 174


Storlien – sanatorium för sjuka och vilsna 

Storlien kan uppvisa en intressant utveckling från 1880-talet till ett 

stycke in på det nya seklet. Innan järnvägen drogs över Kölen var 

Stor-Hans fastighet i väglöst land den enda form av bebyggelse som 

fanns i området. 

Från att ha varit ett hemman av obetydligt ekonomiskt värde, 

placerat i en karg natur mitt ute i ingenstans, skulle det med järnvägens 

hjälp till bli en självklar – och betydelsefull – del av det svenska 

industrisamhället. Svaret på frågan hur detta kunde komma sig, kan 

formuleras i ett enda ord: sanatoriet, som erbjöd den jämtländska 

luften åt neurasteniker och bröstsvaga. 

Stor-Hans fastighet köptes tidigt av en norsk emigrantagent, Albert 

Sellander, som fick se fastighetens värde stiga till 100 000 kr 

vid det nya seklets ingång. Till följd av att industrisamhället snabbt 

flyttade fram sina positioner i Sverige, ökade hastigt efterfrågan på 

rena, sedativa miljöer bland de svenska fjällen, som Storlien kunde 

erbjuda i till synes obegränsade mängder. För konsumenterna av 

gränsfjällens immateriella tillgångar fanns initialt ett hotell, järnvägshotellet. 

Några år efter mellanriksbanans invigning år 1882 slog 

ett andra hotell upp sina portar, det som ett antal renoveringar och 

tillbyggnader senare skulle träda fram som det i samtiden mångomtalade 

”Storliens sanatorium”. Orten skulle därigenom bli till något av 

ett begrepp i sekelskiftets Sverige. Och inte torde attraktionskraften 

ha avtagit med att Sveriges kanske mest kände läkare, den ryktbare 

Ernst Westerlund från Enköping, periodvis verkade vid sanatoriet. 

Från Storlien finns dessutom dokumenterat det första stora evenemanget, 

som anordnades längs järnvägen mellan Mörsil i öster 

och Storlien i väster med syfte att låta Svensken lära känna sig själv 

genom att betrakta andra. Allt i enlighet med det konstruktionsarbete 

som med stor iver och frenesi pågick i Sverige under decennierna 

kring sekelskiftet 1900. Åter var det samerna som fick 

tjäna som referensram. I närheten av järnvägsstationen ägde ett 

”svenskhetslektionens” laborativa moment rum – i samband med 

en lappmässa kunde c:a 1 000 tillresta besökare studera ett knappt 

tjugotal samer när de skulle undfå Herrens heliga nattvard. Kanske 

fick den tusenhövdade skaran skåda ljuset efter mässans slut? Kanske 

var deras hjärtan uppfyllda av en helig, svensk ande när de gemensamt 

bekände sin tro på Sverige?


Utvecklingen i två stationssamhällen längs mellanriksbanan återstår 

att analysera, Åre och Mörsil. De förenas på vissa centrala punkter, 

på andra åter är de varandras diametrala motsatser. Tillsammans 

– men också var för sig – torde de tydligt kunna illustrera några 

av de funktioner som med järnvägens hjälp tilldelades regionen. 

Under det första årtiondet uppvisar de betydande likheter. Med 

början i 1890-talet började de dock att glida isär från varandra 

för att ett stycke in på det nya århundradet gå skilda vägar. Dock 

förenade dem två saker under den i föreliggande undersökning 

aktuella perioden: de var båda i hög grad delaktiga i skapandet av 

Det Nya Sverige. 

Samhället invid Åre järnvägsstation 

”Det är järnvägens förtjänst att ha gjort denna trakt tillgänglig och 

lärt dess invånare att till deras egen och andras nytta bjuda jäktade, 

förpinade individer en stunds ro och hvila.” Så skriver redaktören 

Olof Åström år 1902 i sin betraktelse över Åres utveckling från 1880talets 

första år och två årtionden framåt. 17 

Vid tiden för järnvägsbygget fanns i byn Mörviken tre medelstora 

bondgårdar med en stuga av den i regionen så vanliga, långa 

trerumstypen på varje. I den näraliggande byn Totten, belägen ett 

stycke uppför Åreskutan, var byggnaderna enklare och mera anspråkslösa. 

176 Mörviken var den by som fick hysa järnvägsstationen 

och med den det moderna projektets Åre, stationssamhället som 

satte orten i direkt förbindelse med det svenska industrisamhällets 

dynamiska knutpunkter. Här var också kommunens gamla centrum 

representerat genom Åre församlingskyrka. Bara några år efter 

järnvägens invigning skulle byarna Totten och Mörviken ha trätt 

fram som ett par av västra Jämtlands mera fashionabla tillflyktsorter 

undan det moderna samhällets alla pockande krav, tillika några av 

Sveriges mera framstående luftkurorter. 

I Herman Hofbergs resehandbok från år 1882 finns några noteringar 

rörande Åre och Åreskutan, som jag inför den fortsatta 

analysen vill lyfta fram. Som redan har framgått av det föregående 

kom Åre och ”Skutan” redan under 1880-talet att bli till symboler 

för Jämtland. Att bestiga henne ansågs redan tidigt vara något av ett 

måste. Men vägen till toppen var under de första järnvägsåren långt 

ifrån självklar. Två alternativa stråk fanns dit upp, upplyste Hofberg.


Antingen kunde man påbörja färden från järnvägsstationen nere i 

byn, eller, vilket var att föredra, kliva av tåget redan i Järpen för att 

med hästskjuts till Järpens gästgivaregård fortsätta vägen förbi Bonäset 

och Huså bruk och från nordost närma sig målet. Visserligen 

var denna väg dubbelt så lång som den förra, hette det. Men den var 

å andra sidan den både vanligaste och bekvämaste. 177 

I den hofbergska handbokens andra upplaga, som kom ut av 

trycket fyra år senare, anges som huvudskäl för uppehåll vid Åre 

station, att därifrån ta sig upp till Åreskutans topp – ”bestigandet 

är vida lättare än man föreställer sig”. 178 Borta är nu uppgifter om 

att vägen över Järpen, Bonäset och Huså bruk var att föredra. Borta 

är också budskapet om att denna skulle vara både vanligast och 

bekvämast. 179 Redan här torde man kunna ana en utveckling där 

Åre på kort tid skulle komma att lämna tillvaron som en destination 

bland flera andra för en position som något av en den jämtländska 

fjällvärldens ikon. 

Hofbergs framställning från år 1882 visar på en sak av betydelse 

för analysen: som redan skymtat fram var handboken skriven för 

”turister” – andra konsumenter av regionens immateriella resurser 

förekommer över huvud taget inte i framställningen. Sålunda nämns 

inte begreppet ”luftgäster” någon enda gång i den hofbergska resehandbokens 

första upplaga. 

I mitten av 1880-talet beskrev Arvid G. Högbom Åre som den 

näst efter Mörsil mest besökta platsen i regionen. Ett mindre hotell 

i stationshuset var det enda som vid denna tid kunde erbjudas de 

besökande, vilket emellertid till en del kompenserades av möjligheten 

att ta kvarter i någon av traktens bondgårdar. Priserna var vid 

denna tid lägre i Åre än i Mörsil, men så kunde man inte heller mäta 

sig med konkurrenten vid Sällsjöfjällets fot när det gällde att erbjuda 

gästerna ”ett komfortabelt och ’civiliseradt’ lefnadssätt”. 180 

Det kunde under slutet av 1880-talet berättas från Åre, att de 

flesta rummen i närheten av stationen var upptagna av luftgäster 

redan i mitten av juli. För hushåll som själva höll sig med spisning 

var det dock lättare att få rum, åtminstone i byar på något längre 

avstånd från stationen. Särskilt Vik och Björnänge, drygt två km 

öster om Åre järnvägsstation, kunde erbjuda många lägenheter. 181 

Och i bland annat den relativt stationsnära byn Lien erbjöds resande 

mat och logi på hemmansägare Johan Mårtenssons gård. Vid ett 

tillfälle vistades där samtidigt sex gäster, tre av vardera kön. Priset 

per helinackordering uppgick till 2,7 kr/dygn, vilket i det konkreta


fallet gav Mårtensson 16, 0 kr per dag i egen ficka. 182 Tottens by, 

belägen på 100 meters högre höjd än Åre järnvägsstation, bedömdes 

vid denna tid vara den mest lämpliga platsen för ett sanatorium i 

anslutning till Åreskutan. Att byn var lämplig för ändamålet hade 

många ”luftpatienter” vittnat om, och därför hos både torpare och 

bönder i Totten skaffat rum för sommaren. 183 

Under dessa år kunde också Åre skryta med att ha landets mest 

omskrivna läkare som gästarbetare. År 188 meddelades t.ex. att 

Ernst Westerlund var på väg till Åre, där han skulle slå ned sina 

bopålar för någon tid. Syftet med vistelsen var att se till ett antal av 

de c:a 00 patienter som han uppgavs ha skickat upp till den jämtländska 

fjällbygden. 184 

Efter ytterligare ett par års febril aktivitet för att utöka kapaciteten 

i Åre – dels genom nybyggnader och reparationer i gårdarna, 

dels genom uppförandet av en restaurangpaviljong vid järnvägsstationen 

– kunde antalet gästande främlingar utökas. Men trots 

alla ansträngningar under de följande årens somrar kunde de flesta 

rummen i närheten av järnvägsstationen vara tingade redan en vecka 

efter midsommar. Priserna under senare delen av 1880-talet varierade 

mellan 1 och 2 kr per månad. 18 

Något år in på 1890-talet hade förhållandena återigen förändrats 

när det gällde möjligheter till tak över huvudet åt konsumenterna 

av Åredalens vyer och luft. Till följd av att kapaciteten åter utökats 

hade Åre dessutom kommit att befästa sin ställning som en av de 

mest besökta platserna i Jämtland, tillika vistelseort för ett stort antal 

kurgäster, oaktat det förhållandet att orten saknade ”promenadplatser, 

jemförliga med Mörsils i afseende på bekvämlighet”. Förutom 

hotellet invid järnvägsstationen, där helinackordering kunde erhållas 

för 3 kr per dag, fanns i både stationssamhället och de näraliggande 

byarna möjligheter till billigt kvarter i gårdarna. Fäbodar i närheten 

försåg luftkonsumenter och andra främlingar med mjölk, smör och 

ost ”af god beskaffenhet”. 186 

Även om således möjligheterna att ta in på hotell och pensionat 

i Åre hade utökats högst väsentligt fram till 1890-talets mitt, kunde 

en samtida iakttagare berätta att de allra flesta av de c:a 200 luftgäster 

som varje sommar uppehöll sig i Åre tog kvarter i traktens 

bondgårdar. 187 En följd av detta förhållande blev, att förste provinsialläkarens 

inspektioner kom att omfatta ett allt större antal privatbostäder. 

188 Det är vanskligt att i detalj uttala sig om resultaten av 

dessa ofta återkommande genomgångar av de privata bostadshu-


sens sanitära och andra utrymmen. Det torde dock knappast vara 

en djärv gissning att inspektioner, tillrättavisningar och förnyade 

inspektioner bör ha påskyndat införandet av flera modernitetens 

välsignelser. 

En av de entreprenörer som aktivt bidrog till att förändra byarna i 

anslutning till järnvägsstationen i Åre var Karin Larsson. I december 

år 1881 hade hon tagit tjänst som piga hos Fredrik Albert Wettergren, 

Åres förste stationsinspektor. Tidigt lät Wettergren ordna en enklare 

servering i en av järnvägsstationens väntsalar, detta sedan järnvägsstyrelsen 

hade godkänt att göra tredje klassens väntsal till matsal för 

ett tjugotal spisande. Kök inreddes i stationens ekonomihus. Det 

dröjde inte länge förrän också andra klassens väntsal fick tas i bruk 

som restaurationslokal. Kapaciteten kunde därigenom utökas till ett 

femtiotal matgäster. I slutet av 1880-talet uppfördes en paviljong i 

stationens omedelbara närhet, ”Åre järnvägsrestaurant”, med både 

matservering och gästrum. Några år in på 1890-talet rapporterade 

provinsialläkaren från en av sina inspektionsresor, att där dagligen 

under sommaren hade bespisats omkring 17 gäster, vid restaurangens 

annex i byn Berge ytterligare 2 –30. Dessutom togs vid denna 

tid ortens under sommaren tomma folkskola i anspråk för luftgäster 

utan ordnad sängplats. 189 

År 1890 hade Karin avancerat till stationsinspektörens hushållerska. 

Sommaren 1893 uppmanades Fredrik Albert att ställa sig i 

spetsen för ett nytt hotellföretag. I förlitande på att det hela skulle 

gå i lås, köpte Wettergren på hösten samma år virket från gamla 

hotell Knaust i Sundsvall, ett stort trähus som uppförts efter 1880talets 

förödande storbrand i staden och som nu hade monterats ned. 

Fredrik Albert köpte tomtmark och lät frakta virket till Åre. Något 

år försenat kunde det nya hotellet öppnas – och Åre kunde erbjuda 

hugade luftgäster ytterligare ett fyrtiotal rum. 190 

År 189 ingick Karin äktenskap med Fredrik Albert. Året därpå, 

1896, bildades Åre Turist- och Kurhotellbyggnads AB på initiativ av 

Wettergren. Redan ett år senare, 1897, stod det dittills största hotellet 

färdigt, Grand Hotell, ett första klassens hotell med 42 gästrum 

och med ”väl genomförda hygieniska anordningar i förening med 

beqvämlighet och prydlighet”. Sist men inte minst: ”under sommarmånaderna 

var legitimerad läkare boende å hotellet”. 191 

År 1900 lät paret uppföra en sommarrestaurang i byn Totten, ett 

annex till järnvägsrestaurangen. Karin Larsson Wettergren bekrevs 

i detta sammanhang som ”grundläggarinna af Åre turistplats” och


en ”matmor för hela den stora resandeströmmen”. 192 Med outtröttlig 

energi gick Karin Larsson ortsbefolkningen tillhanda med råd om 

hur de egna bostäderna skulle kunna inredas för att hyras ut till 

luftgäster. I början på 1900-talet kunde man därför överallt i Åre se 

tidsenligt inredda rum. Det är därför inte utan att man kan påstå, 

konstaterade en samtida iakttagare, att ”Åre stationssamhälle är ett 

samhälle af hotell”. 193 

Dock; den som var allra först med att erbjuda helinackordering 

under pensionatsliknande former var varken Karin Larsson eller 

Albert Wettergren. I stället var en annan av regionens kvinnliga 

entreprenörer, Margareta Odén, först ut på plan. Redan i juni år 

1883 bjöd hon i en annons ut både rum och vägvisare till Åreskutan. 

Även servering av mat ”och hvad för de resandes beqvämlighet i 

öfrigt kan åstadkommas, vill jag, så mycket i min förmåga står och 

med ortens förhållanden låter sig göra, söka åstadkomma”, lät hon 

upplysa. Att annonsen var införd i både Stockholms Dagblad och 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning visar att entreprenörer i 

Åre tidigt vände sig till storstadens människor. Det bör observeras, 

att annonsen från 1883 inte med ett ord nämner luftgäster eller de 

ortens företräden ur medicinsk synpunkt som senare skulle komma 

att utgöra Åredalens främsta lockelser. 194 

En av de tillsammans med Karin Larsson mera bemärkta pionjärerna 

i Åre var Kristina Hansson, tidigare hushållerska i Östersund. 

År 1894 lät hon påbörja uppförandet av ett hotell i Åre. 

Året därpå stod den av henne själv ägda anläggningen, ”Hotell 

Åreskutan”, färdig att tas i bruk. Hotellet kunde ståta med 17 rum 

och två matsalar, sällskapsrum, rymliga verandor och korridorer. 

Inredningen var överallt komfortabel och praktisk, rapporterade 

länets förste provinsialläkare, som också upplyste om att ”sängarna 

äro förträffliga”. 19 Ytterligare 12 rum kunde fogas till rörelsen 

när den år 1899 kompletterades med ett annex, ”Hotell Åre”, som 

bland annat inrymde en societetssalong. 196 Kristina Hansson övertog 

några år senare ”Hotell Björneborg” i Björnänge, ett par km 

öster om järnvägsstationen i Åre. 197 Föregångaren till detta hotell 

hade uppförts två år tidigare. Det rörde sig då om en villa för servering 

av mat till i den närmaste omgivningen boende luftgäster. 

Denna beskrevs i samtiden som en primitiv träbyggnad med både 

en ”rätt stor matsal” och rymlig, täckt veranda. På andra våningen 

fanns några boningsrum av olika storlek. Även här rådde ordning 

och snygghet, meddelade länets förste provinsialläkaren i en rap-


port från år 1897, ”och intet syntes vara att anmärka häremot”. 198 

Samma år lät ”Hotell Björneborg” genom fröken Hansson också 

meddela, att man förutom själva hotellbyggnaden kunde erbjuda 

inte mindre än 40 à 0 rum i de omkringliggande gårdarna. 199 När 

väl fröken Hansson hade tagit över verksamheten marknadsfördes 

etablissemanget med den höga fjälluften som det dominerande 

försäljningsargumentet. 200 

I likhet med flera av de andra ”luftgästerierna” längs mellanriksbanan 

ställdes i Åre den orörda naturen i ordning för att bättre 

passa de mondäna människornas krav på en orörd, helande miljö. 

Av samma anledning sattes också bänkar ut längs promenadvägarna, 

bänkar som vårdades av ortsbor och turister gemensamt. 201 

Redan några år efter järnvägens invigning torde jakten på en förlorad 

hälsa ha utgjort den primära orsaken till främlingarnas vistelser 

i Åredalen. I september år 188 , d.v.s. omedelbart efter säsongens 

slut, kontaktade provinsialläkaren Westerberg kommunalnämnden. 

I sin egenskap av medicinskt ansvarig i regionen uppfattade han 

trafiken av sjuka främlingar som ett hot mot den bofasta befolkningens 

– och andra luftgästers – hälsa. Westerberg ville därför 

göra nämnden uppmärksam på de faror som var förknippade med 

sommargästernas besök. Bland annat inhystes många sjuka, även 

lungsiktiga, i rum som annars familjemedlemmarna använde till 

sovrum, varigenom smitta lätt riskerade att överföras, varnade han. 

Mot bakgrunden av dessa förmaningar beslutade nämnden att sammanträdesprotokollet 

skulle läsas upp i kyrkan för att därigenom 

inskärpa nödvändigheten av att rengöra rummen genom eldning av 

svavel, användande av klorkalk och andra desinfektionsmedel samt 

att rummen noggrant skulle vädras innan friska personer åter tog 

dem i besittning. 202 

Sannolikt ansågs inte denna åtgärd tillfyllest. På annat sätt kan 

man knappast tolka de nya ordningsregler för ”sanatorierna” inom 

Åre kommun som i samråd med den nye provinsialläkaren Hjalmar 

Helleday sattes upp inför säsongen 1891. Vidare bedömdes inte 

ett kungörande från predikstolen vara tillräckligt när det gällde 

spridning av informationen, varpå beslutades att upp emot 00 exemplar 

av de skärpta föreskrifterna skulle tryckas och försäljas till 

uthyrarna. 203 

Enligt de nya bestämmelserna skulle varje värd rengöra och desinficera 

sina hyresrum. Den gäst som avsåg att stanna mer än åtta


dagar skulle förete ett intyg från läkare med uppgift om huruvida 

vederbörande var fri från tuberkulos eller inte. Uppgifterna skulle 

tillställas närmast boende kommunalnämndsledamot eller särskilt 

utsedd tillsynsman. På verandor, i korridorer, i trappuppgångar, i 

klosetter samt i både samlings- och enskilda rum skulle spottlådor 

av porslin eller metall vara utplacerade. På de enskilda rummens 

nattduksbord skulle dessutom finnas handspottkoppar av porslin. 

Alla lådor och koppar skulle rengöras dagligen. Dessutom skulle alla 

rum desinficeras innan någon ny gäst togs emot. Det hela avslutades 

med en uppmaning till de kurgäster ”som hosta upp, att inne alltid 

spotta i de derför afsedda kärlen och ute alltid använda fickspottkoppar”. 

Och självklart skulle ett exemplar av ordningsreglerna alltid 

finnas uppsatt i varje uthyrningsrum. 204 

De detaljerade föreskrifterna är både de första och sista i sitt 

slag i Åre socken. Varför återkom de inte? En orsak till varför problemet 

därefter inte gjordes till föremål för diskussion i kommunalnämnden 

kan naturligtvis vara, att regelverkets paragrafer bedömdes 

vara tillräckliga för att skydda lokalbefolkning och tillresta 

luftkonsumenter mot den fruktade tbc:n. Men det finns också en 

annan förklaring: de lungsiktiga kan själva ha övergivit Åre för 

andra destinationer i området. 

Därmed emellertid långt ifrån sagt, att Åre skulle ha upphört 

att dra till sig sjuklingar med andra diagnoser än lungtuberkulos 

i bagaget. Sålunda talade distriktets provinsialläkare i sin rapport 

från år 189 om ”Åre s.k. sanatorium”. På hotellet, kurortens 

medelpunkt, fanns, fortsatte han, förutom matsal, sällskapsrum, 

rymliga verandor, korridorer även 1 ombonade rum med ”förträffliga” 

engelska järnsängar. Ännu behöll Åre sin position som 

en tillflyktsort för tidens klena och sjuka främlingar, hette det 

fortsättningsvis i årsberättelsen. Med sin rena fjälluft, sitt sunda 

och friska klimat, sina bergspromenader m.m. utövade Åretrakten 

”ett gynnsamt inflytande på diverse nervösa, anemiska, bröst- med 

flera åkommor och framför allt på börjande tuberkulösa processer 

i lungorna”, åkommor på vilka en längre sommar- eller vintervistelse 

hade en ”otvetydig kurativ inverkan”. 20 År 1897 är Åres medicinska 

prägel fortfarande påtaglig, även om förstås de lungsiktiga 

gästerna i möjligaste mån hölls borta från orten. 206 Från 1890-talets 

mitt kunde det nämligen heta att så mycket som möjligt gjordes i 

syfte att förhindra lungsiktiga sjuklingar tillträde till bland annat 

Åre. 207


På liknande sätt dominerar konsumtionen av Åredalens immateriella 

tillgångar under 1900-talets första somrar i byarna på bekvämt 

avstånd från järnvägsstationen. Ytterligare några exempel 

får illustrera detta förhållande. I Åre är det härligare än någonsin, 

konstateras i Svensk Bad- och Turisttidning i augusti 1902. Detta 

sedan sommaren på fullt allvar avlöst den kalla julimånaden med 

en varm och solig augusti, luftgästkolonin till glädje. 208 Från året 

därpå är formuleringarna i stort sett desamma. 209 Ytterligare några 

år senare, 1908, gjordes bedömningen att Åre under sommaren hade 

fått ta del av den livligaste turistströmmen någonsin – inte mindre 

än 400 fasta gäster hade vistats där under sommaren. 210 

Men från och med 1900-talets allra första år märks också tendenser 

till förändring av Åres image. Från år 1904 kunde det sålunda 

berättas från orten, att hotellen i Åre för längre eller kortare tid 

”äfven emottaga sjuka personer” – som hade hälsoprofilen börjat 

försvagas när det gällde byarna vid Åreskutans fot. 211 Att nya idéer 

hade fogats till de gamla, antyds försiktigt när ”Hotell Åreskutan” 

inför påsken år 1904 bjöd ut orten som Jämtlands härligaste turist- 

och rekreationsort med utmärkt luft och skidsport. 212 

Förändringen märks också i de bevarade dokumenten från provinsialläkarnas 

inspektionsresor. Borta från det tidiga 1900-talets 

provinsialläkarerapporter från Åre är nu synpunkter på desinfektionen 

av lungtuberkulösas gästrum och de från 1890-talets 

början så rigorösa föreskrifterna om t.ex. hantering av spottkoppar 

och sputum. Tuberkulösa gäster tycks inte längre ha utgjort 

något större hot mot vare sig ortens befolkning eller tillfälliga 

besökare. 213 

Utvecklingen tyder alltså på att Åre under somrarna kunde 

behålla sin medicinska prägel. Men i takt med att allt flera etablissemang 

slog upp sina portar till jul och påsk började orten successivt 

att åter anta en ny skepnad. Också när det gäller bilden av Åre sköts 

de svagas och de klenas konsumtion av luftburen hälsa alltmera 

i bakgrunden under det tjugonde seklets första år. Istället skulle 

en annan främlingskategori komma att sätta sin prägel på byarna 

runt järnvägsstationen i Åre. 

Ett Åre för de friska och starka 

Även om tecknen på ett ”nytt” Åre blir allt flera under det tjugonde 

seklets allra första år, är det först år 1907 som orten på allvar börjar


skilja ut sig från flertalet av konkurrenterna längs järnbanan mellan 

Ocke i öster och Storlien vid norska gränsen. Det är nu som ett 

planmässigt arbete inleds för att etablera en svensk vintersportort 

av internationell klass. Tidigare hade drömmen om ett sommartida 

svenskt Davos lanserats och till vissa delar realiserats. I tidigt 1900tal 

fick visionen om ett svenskt Davos också om vintern allt fastare 

konturer. Målet var en svensk motsvarighet till alpländernas och 

Norges vintersportorter. 

Idén om vintertida sport och rekreation hade slagit rot i Sverige 

redan ett decennium tidigare, på 1890-talet. Intresset uttrycktes 

bland annat i bildandet av ”Föreningen för skidlöpningens främjande” 

år 1892. 214 Det speglas också genom överste Viktor Balcks 

verksamhet. Om Balck, som i hög grad bidrog till att propagera för 

vinteridrott i allmänhet och skidlöpning i synnerhet, skrev man 

redan i samtiden hur han ”oegennyttigt och i patriotiskt syftemål” 

arbetade för ”fostrande af ett kraftigare släkte”. För en krigare som 

han var det skidåkning ur ett militärt perspektiv som var upprinnelsen 

till hans livliga engagemang. Men också utanför övningsfält och 

kaserngårdar skulle skidåkningen göras till en allmän angelägenhet, 

ansåg Balck. 21 

Antalet vintersportare ökade stadigt under 1900-talets första år. 

Intresset i media blev likaså allt större vid denna tid, inte bara bland 

de stora drakarna. Så hade t.ex. det i början av 1900-talet grundade 

magasinet Skandinaviske Turisten till sitt motto tagit att i fosterländsk 

anda främja också ett vintertida turistliv. 216 

För att realisera planerna på en storskalig turist- och vintersportort 

bildades Åre AB. Stiftarna fick även Svenska Turistföreningen 

med på idén, vars styrelse beslutade att teckna aktier i företaget till 

ett belopp av 000 kr – men bara under förutsättning att föreningen 

fick inflytande över företagets förvaltning. STF såg från sin horisont 

i Åre AB ett projekt av stor fosterländsk betydelse, och manade alla 

som var intresserade av turist- och sportlivets utveckling i Sverige 

att medverka till planernas förverkligande. 217 

Av bolagets stiftelseurkund framgår, att målet var att efter inköp 

av egendomar och vattenkraft i Åre dels stycka och sälja tomter, 

dels bygga och trafikera en bergbana upp mot Mörvikshummeln. 

Aktiekapitalet skulle utgöra minst 2 0 000 och högst 7 0 000 kr. 

Det nybildade bolagets stiftare utgjordes av Johan Widén, landshövding 

i Jämtlands län, Viktor Balck, överste, Georg Wenström, 

f.d. direktör vid AB Nynäs villastad, ingenjörerna P. S. Graham,


Hjalmar A. Andersson och Carl O. Rahm, direktör vid Djursholms 

elektriska belysningsaktiebolag och den som året därpå skulle bli 

direktör vid Åre AB, samt kontorschefen F. af Sandeberg. Delvis i 

syfte att bevisa de ekonomiska kalkylernas riktighet hade ingenjör 

Rahm tidigt avyttrat någonstans mellan 14 och 17 tomter. Detta var, 

menade han, ett uttryck för det stora intresse för affärsföretaget 

som fanns i förhållande till utbudet på bostäder i området. Enligt 

Rahm hade redan under sommaren 1907 intresset från både tillfälliga 

turister och fasta sommargäster varit så stort, att alla hotell 

varit överfulla och bondgårdarna inom en fjärdingsvägs avstånd 

från stationen upptagna. Om, slutade artikeln i Svensk Bad- och 

Turisttidning, det nya Årebolaget lyckades öppna traktens ”stora 

naturrikedomar af luft, fjäll, skogar och vatten för ett flertal”, däribland 

naturligtvis även utländska turister, skulle företaget inte endast 

vara en djärv spekulation, utan även ett ”fosterländskt företag 

af stort värde”. 218 

Euforin över Åreprojektet var gränslös, den nationella självgodheten 

likaså. Sålunda kunde man i samtiden möta föreställningen att 

Jämtland egentligen var bättre lämpat för vinteridrott än Schweiz (!). 

Vintern i Jämtland, ”den härliga nordiska vintern”, motsvaras där av 

en ”teatervinter”. Vintersporten, som i Jämtland är ”en manlig, härdande 

och storartad idrott”, var i Schweiz ”ett modernt tidsfördrif i 

1 graders värme på förmiddagen”. 219 

I slutet av 1908 kunde planen på att utmed Åreskutans sluttningar 

anlägga en luftkur- och vintersportort i stor skala redovisas. Projektet 

var dessutom redan i hamn ekonomiskt sedan Carl O. Rahm 

lyckats få ihop det nödvändiga kapitalet. Nu fanns, menade man, 

förutsättningarna att göra anläggningen i Åre till en vinterdestination 

fullt i klass med de stora utländska. 220 

Sommaren 1909 öppnades ”turist- och idrottsplatsen” vid Åre 

för allmänheten, låt vara att den officiella invigningen fick anstå till 

den allt viktigare vintersäsongen året därpå. Centralpunkten för 

anläggningarna var den s.k. östra platån med restaurangpaviljongen 

”Fjällstugan”. I restaurangen skulle skridsko-, skid- och kälkåkarna 

rekreera sig efter några timmars ansträngande idrottande. Här fanns 

också startbanan för den 2 km långa och 4, m breda kälkbacken 

med mål på Åresjön, en attraktion af rang, som ansågs kunna mäta 

sig med de förnämsta anläggningarna på kontinenten. Till östra 

platån kunde man ta sig med den nya bergbanan, en nymodighet av 

ett i Sverige aldrig tidigare skådat slag. 221 Näst efter järnvägen knappt


30 år tidigare torde banan ha blivit den viktigaste markören för att 

moderniteten hade kommit till byn. 

Av berättelser från sommaren 1909 står det klart, att Åre hade 

förändrats påtagligt för att kunna möta de nya kraven. Åre befann sig 

vid denna tid mera än någonsin under förvandlingens lag, menade 

signaturen ”Åreit” i en stort uppslagen artikel i Dagens nyheter. Här 

byggs och snickras. Ängar och skog är ”fulla med stockar, bräder, 

uppbrutna trädrötter, söndersprängda bergsknallar och allt slags 

bråte”, hette det vidare. Dessutom hade nya vägar brutits litet varstans 

i skogen på Skutans sluttning. Vidare hade en av fjällets platåer 

schaktats ned och förvandlats till plan yta för att om vintern fungera 

som skridskobana och sommartid som tennisplan. 222 

Sommaren 1909 uppgavs alla rum vara uthyrda. Och redan var en 

utökning av hotellkapaciteten planerad, bland annat genom ännu ett 

stort hotell. Likaså planerades ett enklare turisthärbärge för nya kategorier 

fjällkonsumenter. Även utbudet av aktiviteter ökade. Mellan 

Åre station och Åresjöns strand skulle en stor idrottsplats anläggas. 

Vidare tänkte man sig en större ”skidbacke med stup” på andra sidan 

sjön. Och så planerades förstås anläggandet av lämpliga skidvägar 

kors och tvärs i terrängen. 223 

I början av år 1910 stod vinteranläggningarna vid Åreskutans fot 

färdiga att tas i bruk. I samband med den officiella invigningen skulle 

kälkbanan öppnas liksom de nyanlagda skidvägarna och skridskobanan. 

På den 1600 m långa S-formade kälkbanan skulle en ”bobsleigh” 

från Davos sättas in tillsammans med en kälkmodell från Höörs Mekaniska 

Verkstäder i Skåne. 224 Med det förra vidundret, 1 0 kg tungt 

och med plats för fyra personer, susade man nedför fjällslutningen 

i den svindlande hastigheten av drygt 0 km/h. 22 

Måndagen den 7 mars 1910 kl. 08.4 avgick från Östersund ett 

extratåg med hundratals festdeltagare. Med bergbanans hjälp gick 

transporten upp till Östra platån, där Johan Widén, länets hövding, 

förrättade den högtidliga invigningen. Stora människomassor hade 

samlats för att närvara vid ceremonin, omgärdad av svenska flaggor. 

I sitt tal framhöll landshövdingen bergbanans betydelse för turistväsendet 

i hela landet. Ingen plats i Sverige hade så goda förutsättningar 

som Åre när det gällde att locka till sig stora skaror av turister. Hit 

hade, fortsatte Widén, den sköna jämtländska naturen koncentrerat 

alla sina förmåner och åstadkommit en ”helhetsverkan, som ovillkorligen 

måste draga till sig människor med sinne för naturskönhet”. På


talet följde leven för både bergbana och konung. Hälsningstelegram 

sändes till Högst Densamme och kungssången avsjöngs. 226 

I anslutning till invigningen av bergbanan publicerades i Östersunds-Posten 

en artikel om Åres nya status. Den tysta fjälldalen är 

inte vare sig min eller din, hette det inledningsvis. Den är inte heller 

byns, socknens eller ens Jämtlands. Nej, den har exproprierats och 

inkorporerats med inte bara Sveriges turistväsen, utan också med 

det internationella. ”Villor och matsalsverandor, skidor och snörskor, 

alpstafvar och brokota dräkter, flirt och sport, bobsleighs och 

skridskor om vintern, rackets och fotboll om sommaren, alpbana…” 

– allt detta tillhörde nu det nya Åres identitet. 227 

”Goda ben och lungor ska det i alla fall till för att kunna ta sig 

upp till toppen…” 

Några dagar efter bergbanans invigning återgav DN ännu en stort 

uppslagen artikel om Åre, denna gång över inte mindre än fyra spalter. 

Här blandades naturlyrik och nationalromantik med reflektioner 

utifrån ett mera krasst perspektiv. De naturliga betingelserna fanns 

där redan för att till Åre kunna locka vintersportens internationella 

värld – och ”vanliga” utövare av idrott. Dock saknades ännu bättre 

komfort och underhållning samt ”det sällskapslif som den mondäna 

sportutöfvaren vill ha” liksom ”lättnader som göra naturen mera 

tillgänglig för de stora skaror som vilja roa sig, som önska en mildare 

motion och för resten äro nöjda med en storartad omgifning 

att se på och en oförliknelig luft att andas”. 228 Med feta rubriker på 

första sidan kunde Dagens Nyheter dagen därpå basunera ut, att 

idrottslivet i Åre var i full gång: ”Lyckad bobsleightäfling, den första 

i Sverige” och ”Hotellen redan öfverlupna”. 229 

Atmosfären och stämningen bland de vintersportande i Åre torde 

ha höjts åtskilligt när ett par veckor efter bergbanans invigning prinsparet 

Wilhelm och Maria anlände för att idka vintersport. Besöket 

resulterade i ett flertal illustrerade artiklar i Stockholmspressen, som 

spred kunglig glans över orten och, får man förmoda, ytterligare 

höjde såväl den vintersportande publikens symboliska kapital som 

det nya Åres. Isjaktsegling, skridskoåkning och skidlöpning stod 

förstås på programmet. Och så naturligtvis att utför ”Skutan” kasta 

sig ned i bobsleigh. Det har under påsken detta år, konstaterade 

Dagens Nyheter, vilat en ”äkta högnordisk vinterstämning” över 

trakten. 230


Det var emellertid inte bara i tidningspressen som informationen 

om att Sverige nu begåvats med ett eget Davos gavs spridning. 

Också biograffilmen togs till hjälp för att förmedla budskap från 

begivenheterna i Åre i mars 1910. I annonsernas rubriker talades om 

”en charmant bildserie”, ”Från Åre-veckan”, ”Årebanans invigning, 

Bobsleightäflan, Tännforsen m.m.”. Allt på biografen i Blanch’s. 231 

Om att föreställningen var lyckad talar en annan annons veckan 

därpå, i vilken filmen beskrivs som ”den af pressen lofordade och af 

tusentals personer efterfrågade utsökta bildserien”. 232 

Industrikapitalistiska produktions- och distributionsformer 

på hög nivå 

Med den snabba utvecklingen i Åre stationssamhälle under det tjugonde 

århundradets första decennium följde en betydande makt- 

och ägarekoncentration, låt vara att ett fullständigt utbudsmonopol 

inte etablerades. Det var kort tid efter bergbanans invigning år 1910 

som Ture A. Marcus, delägare i ”Sturehof” vid Stureplan i Stockholm, 

övertog de allra flesta hotell och restauranger i Åre – ”Grand 

Hotell”, ”Grands nya restaurang”, ”Hotell Åreskutan”, ”Hotell Åre”, 

”Fjällstugan” och ”Hummelpaviljongen”. 233 I en stort uppslagen annons 

i Svenska Dagbladet samma år kunde direktör Marcus hälsa 

alla – utom förstås de lungsiktiga – välkomna till dessa etablissemang, 

samtliga symboler för nya Åre. 234 

Övertagandet ägde rum i två etapper. I en första omgång lade 

Marcus under sig ”Grand Restaurant”, ”Restaurang Fjällstugan” och 

Östra platån vid bergbanan, samtliga med fru Karin Wettergren som 

föreståndarinna. Den nybyggda ”Fjällstugan” uppgavs ha stor, ljus 

och luftig matsal med ”god inredning och storartad utsikt”. Under 

matsalen låg det ”rymliga, präktiga köket, försedt med alla bekvämligheter”. 

Kort därefter köpte Marcus ”Grand Hotell” av Åre Turist- 

och kurortshotellbyggnad AB och ”Hotell Åreskutan” av en disponent 

C. Carlsson i Mora. Utanför hotellgruppen fanns till sommaren 

1910 endast två etablissemang, det äldre ”Ruths pensionat” och ett 

som väntades kunna tas i bruk den 1 juli samma år, ”Fresks Pensionat”. 

23 Härtill kan läggas det vid denna tid nybyggda ”Pensionat 

Solbränna”, med högt, fritt läge och den ”härligaste” utsikt över både 

Renfjället och Åredalen. Det innehöll nio rum och kök i två våningar, 

exklusive vinds- och källarvåning. Alla gästrum var ”komfortabelt 

och hygieniskt inredda”, tillika stilfullt möblerade. Matkällare och


tvättinrättning med cementgolv, kalkputsade stenväggar, vatten- och 

avloppsledning samt elektriskt ljus, var ”synnerligen väl inrättade”. 

Köket, vars väggar var boaserade och försedda med oljemålad papp, 

hade också det vatten och avlopp indraget och var ”synnerligen väl 

hållet”. ”Solbränna” var försett med vattenklosett och badrum med 

emaljerat plåtkar, asfaltgolv och dusch. 236 

Men det är inte bara monopoliseringstendenserna som gör att 

verksamheten i Åre uppvisar allt tydligare ”turism-industriella” 

drag. Från det ”nya” Åres första verksamhetsår framträder även 

ett utpräglat rationellt, nästan fabriksmässigt sätt att leverera upplevelser 

sedan naturen anpassats till behoven hos industrisamhällets 

människa. De nya konsumtionsmönstren krävde att också den vilda 

vinternaturen tuktades. Om det var nödvändigt, fick man lov att ta i 

med hårdhandskarna för att tämja inte bara landskapet, utan också 

vintern för att bättre passa nya kunders krav. 

Stärkta av framgångarna under Åre-bolagets första vintersäsong 

– antalet gäster uppges ha överträffat kalkylerna – bedömdes Åre 

till följande vinter kunna presenteras i ett betydligt ”mera fulländadt 

skick” också beträffande de ”naturliga” förutsättningarna. Sålunda 

skulle ojämnheterna i bobsleighbanan avhjälpas genom att marken 

bereddes och jämnades till före säsongens första snö. Man hoppades 

dessutom få till stånd en särskild bobsleighklubb, som skulle 

kunna vara behjälplig och hålla uppsikt över bansträckningen och 

vid behov gripa in och rätta till av en nyckfull natur åstadkomna 

skavanker. Arbetet med skridskobanan på Östra platån intensifierades 

– naturens egen is på sjöar och vattendrag bedömdes inte 

längre kunna tillfredsställa människans längtan till vintersport. 

Skidvägarna skulle förbättras och bättre anpassas till turisternas 

behov. Om man kombinerade dessa ansträngningar med en massiv 

reklamkampanj riktad till utländska konsumenter, borde man, 

menade Marcus, kunna räkna på en ”ganska stor frekvens äfven af 

utlänningar”. 237 

Även om förändringar vidtogs omhuldades det äldre konceptet, 

sommarens kurorts- och rekreationskultur, också i det nya Åre 

under direktör Marcus ledning. Man får tveklöst även här uppfattningen 

att det gällde en allt både rationellare och effektivare 

leverans av produkter med tillhjälp av modernitetens olika välsignelser 

– allt för att locka stadsbon ut i en fjällnatur som enligt de 

större aktörerna på marknaden nu behövde en hjälpande hand för 

att tillfredsställa kraven på ”naturlighet”. I restaurangerna hade både


centralvärme och elektriskt ljus installerats. En automobil sattes in 

för utflykter till de natursköna omgivningarna, bland annat Tännforsen. 

I detta sammanhang bör också nämnas ett antal nyanlagda 

fjällvägar liksom att en motorbåt tog gästerna ut på Åresjön. Invid 

bergbanan på Östra platån var arbetet redan igång med anläggandet 

av en ”ultramodern” tennisplan. Där skulle också erbjudas målskjutning 

med pil och båge samt fiske, båda aktiviteterna i organiserad 

form. 238 

Låt mig avsluta redovisningen av uttryck för det nya Åre med 

en stort uppslagen artikel i Svenska Dagbladet från 1910, föreliggande 

undersöknings slutår. Här återges ett längre både visionärt 

och argumenterande inlägg om framtidens Åre. Det är också ett 

resonemang enligt vilket det gamla kurorts-Åre och det nya vintersport-Åre 

betraktas som två parter i en harmonisk förening. Vintern 

lockade numera skaror av turister från ”stadslifvets kvafva iden till 

friskt nordiskt friluftslif på fjäll och i skog”. En av förklaringarna 

bakom det ökade semesterresandet under särskilt jul och påsk var 

det moderna livets slitande på nerverna och ”däraf följande behof 

af rekreation både för vuxna och barn”. Möjligheter till ”ökad lifskraft” 

och ”frisk lefnadslust” bara väntade på att bli exploaterade i 

de jämtländska vinterfjällen. En ökad konsumtion av dessa trakters 

naturliga resurser också om vintern vore ett klokt utnyttjande av 

vårt lands naturtillgångar, menade man. 239 

Konsumtionen av Åre – en historia i tre delar 

Under järnvägsepokens allra första år var det Åreskutan som lockade 

främlingar till trakten. Enligt de äldsta resehandböckerna för området 

tycks däremot inte stationssamhället vid Åreskutans fot ha gjort 

mycket väsen av sig. Tvärtom rekommenderades Skutans presumtiva 

betvingare att hoppa av tåget redan i Järpen för att norrifrån 

via Huså ta sig upp till toppen, en omväg som ur skönhetssynpunkt 

dock ansågs mödan värd. 

Bara några år senare, och som en följd av att fjälluftens företräden 

ur medicinsk synpunkt hade uppmärksammats, började de stationsnära 

byarna Mörviken och Totten att bli attraktiva på marknaden. 

Det var vid denna tid som neurasteniker och lungtuberkulösa i allt 

stridare strömmar drogs till området. På samma sätt som i de övriga 

redovisade stationssamhällena kunde också Åre visa upp ett betydande 

mått av entreprenörskap bland ortsbefolkningen – redan


mycket tidigt upplät bybor delar av sina hushåll till lufttörstiga främlingar. 

Mot bakgrunden av Åres snabbt stigande popularitet och en 

relativt långsam utbyggnad av hotell och pensionat, kan man sluta 

sig till att den privata rumsuthyrningen bör ha varit omfattande. 

Även om Fredrik Albert Wettergren, Åres stationsinspektör, tidigt 

hade ett finger med i flera av de stationsnära etablissemangen, är 

det kvinnliga inslaget bland de tidiga entreprenörerna betydande. I 

denna krets vill jag särskilt framhålla namn som Margareta Odén, 

Karin Larsson (gift Wettergren), Kristina Hansson och Carolina 

Sörén. Men till skillnad från de övriga orterna i västra Jämtland tycks 

deras etablissemang inte vara sprungna ur befintliga bondehushåll. 

Wettergren och Larsson, bördiga från östgötska Simonstorp respektive 

västernorrländska Indal, de två mest namnkunniga entreprenörerna 

fram till slutet av 1900-talets första decennium, utnyttjade 

initialt befintliga lokaler i omedelbar anslutning till järnvägen för 

att sedan bygga nytt. Likaså var Kristina Hansson, Margareta Odén 

och Carolina Sörén utsocknes, den förra från skånska Mellangrevie 

och de båda senare från jämtländska Frösö socken. En annan av entreprenörerna 

i Åre, änkefru Lovisa Fresk, kom närmast från Enköpings-Näs, 

drev sitt pensionat drevs som ett aktiebolag. En liknande 

historia kunde änkefru Ellen Ruuth visa upp. Till dessa kan förstås 

läggas de två verkligt stora aktörerna marknaden, Åre Turist- och 

Kurhotellbyggnads AB, som på Wettergrens initiativ bildades år 

189 och Thure Marcus’ grandiosa skapelse från 1910, bergbanans 

invigningsår, som på kort tid nära nog kom att få monopol inom 

hotell- och pensionatsbranschen. 

I likhet med andra stationssamhällen längs järnvägen var det som 

luftkurort, som Åre under 1880-talet kom att få sitt största värde 

ur ett nationellt perspektiv. Orten behöll denna sin tydliga prägel 

under resten av seklet. Det var under de två första decennierna 

sommarsäsongen, som ur ekonomisk synpunkt var den viktigaste 

i Åre. Men under 1900-talets första år börjar förändringens vindar 

åter svepa in i Åredalen. Det är nu som vinterprodukter börjar 

efterfrågas på allvar vid sidan av byarnas sommartida utbud. Nya 

preferensskalor och konsumtionsmönster förde med sig betydande 

investeringar. 

Under den aktuella undersökningsperioden skiftade således Åre 

skepnad flera gånger. Det första nya Åre tog form i samband med 

järnvägsstationens uppförande i byn Mörviken. Åres profil vid denna 

tid uttrycks tydligt i både resehandboken från år 1882 och Margareta


Odéns annons från året därpå. Det var då fråga om främlingar som 

ville undersöka för dem tidigare okända delar av Sverige. Det är i 

de allra äldsta källorna från järnvägsepoken uteslutande fråga om 

att uppleva Sverige. Sålunda tycks man i de båda källorna förutsätta, 

att en bestigning av Skutan var syftet med att vistas på fjällets 

sluttningar. 

Det andra nya Åre träder fram när dessa resor några år senare 

kompletteras med vistelser som betingas av medicinska skäl, vistelser 

som för en tid ska prägla bilden av orten. Det nya Åre nr tre börjar 

skymta redan strax efter sekelskiftet 1900, ett vinterns Åre, som 

i främsta rummet vände sig till åter nya konsumentgrupper. Också 

detta Åre förpackades i ett för epoken karaktäristiskt nationalistiskt 

idégods. Hugade konsumenter av vinterns fjäll, de redan friska 

och starka, som spände sina krafter och störtade utför Åreskutans 

sluttningar på skidor eller i bobsleigh, fick veta att de utövade en 

manlig, härdande och storartad idrott till hyllning av fosterlandet. 

Nere på kontinenten kunde däremot samma aktivitet mera liknas 

vid ett modernt tidsfördriv under en ”teatervinter”, som ingenting 

hade att göra med den nordiskt härliga vintern. Som en symbol för 

denna nya tid framstår den i mars 1910 invigda bergbanan, en skapelse 

i vilken svensk dådkraft på den modernaste teknikens område 

förenades med nationalromantiska stämningar om det sant svenska. 

Konstruktionen hade det gemensamt med de nya konsumentgrupperna, 

att den utstrålade friskhet och styrka. 

Genom de tre faserna i stationssamhällets utveckling uttrycks en 

alltmera varierad exploatering av regionens immateriella resurser. 

Kanske man också kan se förändringarna som exponenter för en 

förändrad syn på naturen, som för att bättre kunna tillfredsställa den 

moderna människan och hennes behov nu måste tämjas av en fast 

hand? Aldrig tidigare torde den jämtländska naturen ha tuktats så 

hårt i syfte att tillfredsställa människans behov av att uppleva – en 

orörd, ursprunglig jämtländsk natur! 

Mörsils kommun 

Den utveckling som kom att följa i järnvägens spår gjorde sig påmind 

i Mörsil redan under 1870-talet. Exakt vad som skulle ske när väl 

järnbanan var ett faktum, var naturligtvis okänt i samtiden. Man 

bör ömsom ha hoppats, ömsom fruktat för tiden på andra sidan


decennieskiftet. Åtminstone kunde järnvägsregioner före den här 

aktuella vittna om underbara – och fasansfulla – ting. Kanske hade 

man också på känn att förändringens vindar inte utan smärta skulle 

svepa genom kommunen. 

Det är inte svårt att räkna ut i vilka sammanhang konflikter skulle 

manifesteras – där en gammal lokalsamhällets struktur hotades 

av det okända nya. Diskussionerna på kommunalstämman torde 

därvid vara lämpliga att undersöka närmare. Dock; när det gäller 

att analysera kommunalpolitiska förhållanden i Mörsil under 1870- 

och 1880-talen, låter sig detta inte göras utan svårigheter. Blott ett 

fåtal av de kanske tydligaste indikatorerna på formell politisk makt 

i kommunen, fyrktalslängderna, har återfunnits från undersökningsperioden. 

Genom analys av kommunalstämmoprotokoll från 

sammanträden där votering krävts för ett avgörande, är det likväl 

möjligt att rekonstruera den lokala politiska eliten i funktion, de 

som hade makten att formulera kommunens mening. I samband 

med omröstningarna protokollfördes nämligen både deltagarnas 

namn och fyrkinnehav. 

Protokollen från kommunalstämmans sammanträden i början 

av februari 1878 om järnvägsstationens placering, en fråga av näst 

intill formativ karaktär, torde erbjuda goda möjligheter till analys 

av motsättningar inom den politiska eliten i Mörsil, motsättningar 

som är en följd av att en ny tid stod för dörren. Frågan bör dessutom 

av aktörerna själva ha uppfattats som betydelsefull, inte minst ur 

ekonomisk synpunkt, och därmed ha engagerat åtminstone kommunens 

starkare röstägare. Kanske var det rent av ett av de dittills 

mera betydelsefulla spörsmål, som kommunalstämman hade haft 

att ta ställning till? 

Frågan om järnvägsstationens placering 

Stämman samlades för beslut den 2 februari år 1878. Det skulle emellertid 

snart visa sig inte vara alldeles enkelt att komma fram till en 

ståndpunkt. Men så var det inte heller ett spörsmål vilket som helst 

– det uttryckte en konflikt mellan gårdagens värderingar och dem 

som ansågs höra morgondagen till. På ett empiriskt plan formulerades 

problemet om järnvägen primärt skulle betjäna agrara näringars 

intressen eller industrins. 240 

Följande sockenmän deltog vid kommunalstämman den 2 februari 

1878:


Deltagare vid kommunalstämman i Mörsil 2/2 1878 

Lithström, Christian Landstingsman Upland 

Winqvist, G. E. Apotekare Bye 

Olofsson, Erik Hemmansägare Bye 

Taflin, A. Hemmansägare Bye 

Nilsson, Mårten Hemmansägare Bye 

Ersson, Jöns Hemmansägare Bye 

Larsson, Bengt Hemmansägare Bye 

Olofsson, Elias Hemmansägare Eggen 

Larsson, Bengt Hemmansägare Eggen 

Persson, Erik Hemmansägare Eggen 

Larsson, Elias Hemmansägare Eggen 

Walter, Olof Hemmansägare Eggen 

Jonsson (Mankell), Jon Hemmansägare Myckelgård 

Eriksson, Gustaf Riksdagsman Myckelgård 

Källa: Kommunalstämmans protokoll 2/2 1878, Mörsil, AI:1, Åre kommunarkiv, 

Järpen. 

Motsättningarna på stämman visade sig tämligen omgående. På ena 

sidan fanns en falang, som, under förutsättning att järnvägsstationen 

inte kunde anläggas i kyrkans omedelbara närhet, förespråkade en 

placering strax väster eller öster om därom. Här utgick således handlingsrekommendationen 

från templet – stationen skulle placeras i 

anslutning till kyrkan. På den andra sidan samlades en grupp enligt 

vilken avståndet till kyrkan inte alls borde tas med i argumenteringen. 

Kommunens hävdvunna centrum, kyrkan, var här utan varje 

betydelse för stationens lokalisering. Begärdes därför votering. Men 

som röstlängden ”ej för tillfället fanns tillgänglig”, beslutades att 

avgörandet skulle skjutas upp till lördagen därpå. 

Vid det den 9 februari återupptagna sammanträdet försökte en 

av förespråkarna för det västligare alternativet, landstingsmannen 

Christian Lithström från byn Upland några kilometer väster om 

kyrkan, få stämman med på att endast de som varit närvarande en 

vecka tidigare, skulle ges rätten att delta i voteringen. Lithström 

menade dessutom, sannolikt sedan han mönstrat den närvarande 

församlingen, att ingen skulle få rösta med tillhjälp av fullmakt för 

någon annan. Bakom det senare yrkandet döljer sig helt säkert ett 

försök att hindra Gustaf Eriksson, hemmansägare och riksdagsman 

från byn Myckelgård, tillika den ende i socknen som kontrollerade 

röster från ett industriellt verk, därtill förhållandevis röststarkt, från 

att utnyttja hela sin fyrkkraft. Mot dessa försök ingrep emellertid 

kommunalstämmans ordförande, som med skärpa deklarerade, att


några sådana begränsningar var otänkbara. Naturligtvis var det Gustaf 

Eriksson själv, som höll i klubban. 

Resultatet av omröstningen i kommunalstämman den 9 februari 

1878 utföll enligt följande: 

Deltagarna vid kommunalstämman i Mörsil 9/2 1878 ordnade efter 

röstetal 

Namn Alt. 1 Alt. 2 Anm 

Eriksson, Gustaf Myckelgård 

374 Reservant 

Eggfors verk 

Winqvist, G. E. Bye 280 Reservant 

Taflin, A. Bye 114 Reservant 

Ocklind, Jon Ocke 78 

Olofsson, Erik Bye 74 Reservant 

Persson, Per Ocke 67 

Lithström, Christian Upland 8 Reservant 

Larsson, Elias Eggen 41 

Bertilsson, Jonas Upland 30 

Olofsson, Elias Eggen 30 

Larsson, Olof Ocke 2 

Larsson, Bengt Eggen 21 

Englund, Jakob Bye 20 

Ersson, Jonas Bye 1 Reservant 

Eriksson, Olof Myckelgård 12 

Nilsson, Mårten Bye 11 

Ersson, Per och Eggen 9 

Gunnarsson, Olof 

Persson, Erik Eggen 9 

Summa: 602 666 1 268 

Källa: Kommunalstämmans protokoll 9/2 1878, Mörsil, AI:1, Åre kommunarkiv, 

Järpen. 

Totalt avgavs 1 268 röster. Av dessa kontrollerade Gustaf Eriksson 374 

röster (30 %), 144 röster av ”egen” kraft och 230 genom kontrollen 

av fyrkarna för Eggfors verk. Därnäst i röststyrka kom apotekaren 

Gustaf E. Winqvist med 280 röster (22 %), främste representanten för 

den andra, förlorande sidan. Tillsammans med Jon Ocklind kunde 

Eriksson kontrollera 4 2 av rösterna (3 %). 

Att sockenmän från Mörsils västra delar förordade en lokalisering 

av järnvägsstationen i anslutning till kyrkan, gärna väster 

därom, är knappast förvånande. Inte heller att representanterna 

från byarna öster om kyrkan ville ha stationen i sin närhet. Att båda 

alternativens förespråkare var starkt engagerade i frågan framgår 

också, inte minst av att en dryg tredjedel av de närvarande, varav


de flesta på den förlorande sidan, inkom med reservationer. Men 

bakom de åberopade sakskälen kan man ana olika visioner om framtiden, 

skilda förhoppningar om vad den nya tiden kunde föra med 

sig. Och här var det Gustaf Eriksson och Jon Ocklind, båda med 

betydande intressen i skogens näringar, som var tongivande. Att 

järnvägsstationen skulle få en annan placering än i anslutning till 

Indalsälven, denna naturens egen led för transport av timmer, torde 

för dem ha varit otänkbart. 

Hur skulle det då ha gått om voteringen ägt rum redan den 2 

februari? Det är förstås omöjligt att ge ett säkert svar, allra helst som 

både Jon Jonsson Mankells och Olof Walters fyrktal är okänt. Men 

Christian Lithströms yrkande att endast de, som varit närvarande 

en vecka tidigare skulle ges rätten att rösta på stämman den 9, stärker 

naturligtvis misstanken att förslaget med kyrkan – och stationen 

– mitt i byn då skulle ha segrat. Man bör dessutom notera, att 

Äggfors-alternativets förespråkare hade fått med sig fler röstägare 

till den uppskjutna stämman, vilket skulle kunna tolkas som att man 

från den sidan befarande ett nederlag och därför hade uppbådat ytterligare 

några röststarka individer. 

Eftersom några diskussionsprotokoll inte fördes på stämman, 

erbjuder de avgivna reservationerna och yttrandena till protokollet 

en möjlighet att komma åt de åberopade skälen bakom handlingsrekommendationerna. 

Enligt det östligare alternativets banerförare, 

Gustaf Eriksson, borde läget i första hand bestämmas av godstrafikens 

behov. Därför förordade han en plats invid Ocke-sjön, i vilken 

fyra vattendrag utmynnade, ”efter vilka kommer att framflottas milliontals 

timmer, som utan alt tvifvel blir förädlad vid nyssnämnda 

sjös stränder för att sedan efter jernvägen borttransporteras”. Likaså 

borde hänsyn tas till avståndet till Äggforsens kraftproducerande 

vattenfall, menade han. Eriksson avslutade därför sin reservation 

med att förorda ett område mellan Myckelgård, den egna byn, och 

Ocke-sjön. 241 

Det kan tyckas typiskt för tiden, då även landsbygden och dess 

folk på vissa håll var i färd med att bjuda det gamla en god dag, att 

det västligare alternativet fick ge vika. Likaså tidstypiskt tycks det, att 

Gustaf Erikson, socknens ende industrialist, förefaller ha varit den 

som fällde avgörandet på stämman. Att han gjorde det med hjälp av 

de röster han förfogade över genom Eggfors verk, förebådade en ny 

tid och nya seder. Kanske såg man i det förlorande lägret järnbanan 

som en möjlighet att reproducera den rådande samhällsstrukturen?


Kanske såg man på den vinnande sidan den nya tidens kommunikationer 

som ett medel att påskynda resan in i framtiden? 

Järnvägsstationens exakta placering kom att bli i byn Myckelgård, 

ett gott stycke öster om kyrkan och på bekvämt avstånd till Indalsälven. 

Jon Jonsson Mankell och Gustaf Eriksson beklagade knappast 

frågans lösning, båda boende i Myckelgård. Men alldeles oavsett om 

man i samtiden hälsade detta med glädje och tillförsikt eller med 

sorg och oro, skulle man när väl järnvägen tagits i bruk komma att 

få uppleva en remarkabel förändring av Mörsil. Det är om denna 

transformation, som det följande kommer att handla. 

Ett stationssamhälle växer fram 

Skjutstrafiken möter järnvägen 

Gästgiveridagböcker från västra Jämtland torde vara den allra äldsta 

källsviten till belysande av främlingstrafiken mellan byarna längs 

järnvägen i Mörsils, Undersåkers och Åre socknar. Skjutstrafiken i 

Mörsil under sommaren år 1882, det år då järnvägen invigdes och 

då den allra första resehandboken för området kom ut, var ännu 

dominerad av lokalt och regionalt förankrade resenärer utgående 

från gästgiveriet i Myckelgård. 242 

Från och med juli månad året därpå, 1883, möter även ett förhållandevis 

stort antal både namn och titlar utan lokal förankring. Sålunda 

återfinns denna sommar bland resenärerna en häradshövding 

Falk, en lektor Kempf och tre med doktorstitel, Lindarm, Söderlund 

och Westerlund, personer med hemvist utanför regionen och representanter 

för en annan än den dominerande rurala kulturen. 243 

Men det var inte enbart resandekategorierna som förnyades under 

de första järnvägsåren. Intensiteten i trafiken från skjutshållet 

invid järnvägsstationen i Mörsil ökade likaså under decenniets första 

år. Härom skvallrar även uppgifterna om det antal hästar, som sommartid 

under åren närmast efter järnvägens öppnanande utgick från 

gästgiveriet i Mörsils Myckelgård. Under juli månad 1882 var antalet 

92. I juli året därpå, 1883, hade siffran stigit till 139, således en ökning 

med bra precis 0 %. 244 Från detta år har dessutom kunnat iakttas 

tydliga tecken på att även resornas karaktär och funktion börjat 

förändras, tecken som året därpå, 1884, är än tydligare. 

Den 30 juni detta år togs gästgivarens egna hästar i anspråk för 

att forsla ett ressällskap till Ristafallet i Hålland, Undersåker, knappt


två mil därifrån. 24 Intrycket av att lustresorna ökar i antal under 

dessa år förstärks ytterligare 188 då en medicine doktor Hellman 

den 14 juli använde fyra hästar för en resa, också den till Rista. Några 

veckor senare samma år använde sommargäster inte mindre än 6 

av gästgiveriets i Mörsil hästar för en enda tur till Ristafallet. Dagen 

därpå togs 3 av hästarna i anspråk för resmålet och ytterligare en 

dag senare, den 7, begagnade luftgäster 4 av hästarna för en resa 

till Ristafallet. 246 Om reaktionerna bland lokalbefolkningen är det 

naturligtvis svårt att uttala sig, men ett eller annat ögonbryn bör ha 

höjts vid åsynen av så många hästar för en resa utan annat mål än 

förlustelsen. Och det till på köpet mitt i slåttern! 

Sommaren år 1886 märks åter en påtaglig förändring i antalet 

utnyttjade hästar från gästgiveriet i Mörsil. Men detta år genom en 

kraftig minskning. Nu var antalet utnyttjade hästar nere i ; år 1887 

hade det sjunkit till 21. Tio år efter järnvägens invigning, 1892, var 

siffran nere i 3. För dels luftgästernas lustfärder, dels lokalbefolkningens 

nyttotrafik i närområdet användes således gästgiveriets hästar i 

allt mindre utsträckning. 247 Bakom denna omläggning till järnvägstransporter 

döljer sig helt visst det faktum att antalet anhaltstationer 

och hållplatser hade ökat högst väsentligt under 1880-talet. 

De ovan redovisade resultaten ger förutom inblickar i de första 

årens främlingstrafik också en bild av hur den nya tidens kommunikationer 

genast utmanade agrarsamhällets transportmedel. Trafiken 

till lands hade tidigare, i motsats till trafiken på vattnet, varit den 

svagaste länken i transportsystemet. Men nu, sedan järnvägen befriat 

regionen, behövde man inte längre oroa sig för den animaliska 

energin. Lokomotivet kände knappast några hinder, åtminstone 

inte jämfört med transportsätt som var fjättrade av den organiska 

naturens begränsningar. 248 

Mörsil. De allra första åren 

Inför sommaren 1883 bjöds för första gången den fjällnära regionens 

immateriella resurser ut i tidningsannonser till hugade konsumenter, 

lockande med en annan livsform under årets ljusaste tid. 

Den allra äldsta annons som påträffats gäller Eggens badinrättning 

i Mörsil. Mot bakgrunden av att den endast tycks ha varit 

införd i en av länets egna tidningar, Östersunds-Posten, kan man 

förmoda, att man i första hand vände sig till en regional publik. 

Anläggningen uppgavs ha undergått en påtaglig ansiktslyftning

△ 

”Dufed 21/7 08. Hit 

hafva vi nu hunnit 

och stanna här 

2 veckor. Vi trifvas 

utmärkt och blifva 

kryare dag från dag. 

Vädret har hittills 

icke varit det bästa, 

men luften är alltid 

densamma och vi 

hoppas att det skall 

blifva bättre. I dag 

voro vi till Tännforsen 

och ha en del 

andra utflykter planerade.” 


samma år, vilket antyder att den varit i bruk redan tidigare, om än 

inte annat än till en kundkrets i de närmaste omgivningarna. Inrättningen 

tillhandahöll alla vid en kallvattenkur förekommande bad, 

hette det. 249 Naturliga och artificiella ”helsovatten” kunde anskaffas 

på det närbelägna apoteket. Läkarvården bestreds av distriktets 

egen provinsialläkare, Fredrik Hollström i Mörsil. Måltider serverades 

för två kronor per dag, dels på gästgivargården, dels hos 

hemmansägare Elias Olsson i Eggen. Inackordering, upplystes det 

vidare om i annonsen, kunde erhållas i kringliggande gårdar. Här 

fungerade apotekaren Winqvist som mellanhand. 2 0 Några veckor 

senare är det återigen Eggens badinrättning, som bjuds ut, denna 

gång med tillägget att en med. fil. kandidat Uno Lindarm meddelade 

sjukgymnastik och massage. 2 1 Från samma år, 1883, kan en annan 

nymodighet iakttas – orten kunde detta år även erbjuda kurgästerna 

en tandläkares tjänster. Det är då fråga om samme Lindarm, som 

från och med den 24 juni stod till förfogande även inom detta yrke. 

Lindarm skulle återkomma som tandläkare i Mörsil under som- 

2 2 

maren året därpå, 1884. 

Någon utförligare dokumentation från verksamheten vid Eggens 

badinrättning har inte påträffats, badlistor från de första åren


undantagna. Spår av något mondänt nöjesliv, ofta intimt förbundet 

med kurortsvistelser, har inte heller det påträffats från denna 

tid. Den enda notering över huvud taget om några organiserade 

muntrationer i Mörsil under sommarmånaderna detta år gäller en 

sommarfest, som anordnades gemensamt av Mörsils Arbetareförening 

och goodtemplarlogen ”Jemtlandsbaneret”. Karaktären på 

arrangemanget, som skulle gå av stapeln den 1 juli, tyder på att det 

är sprunget ur lokala förhållanden och i första hand avsett för orts- 

2 3 

befolkningen. 

De påträffade listorna från år 1883 över badande gäster visar, att 

det i första hand är medlemmar ur den lokala och i viss mån regio- 

nala eliten, som besökte inrättningen i Eggens by för att underkasta 

2 4 

sig något av de bad som serverades. 

Bland besökarna detta första år finner man sålunda t.ex. Gustaf 

Winquist, Mörsils apotekare, med maka Amanda, folkskolläraren i 

Mörsil C. G. Alenius, Christian och Kristina Lithström, landstingsmannen 

från Mörsil med hustru, Kristina Mankell, hemmansägarens 

och den förste hotellägarens äkta hälft, kyrkoherden i Undersåker, 

Gustaf W. Norrman med hustru Walborg, handlanden Lars 

Pettersson i Ocke, stationsinspektören i Mörsil Gustaf Hjertman, 

hemmansägaren Lars Eliasson i Eggen, skräddarmästaren Nils Lidén 

i Bye, handlanden och hemmansägaren Nils Erik Strandbergs 

hustru Brita, Cardole Christie (släkt med Lewis Christie, skotte 

och disponent m.m. i Mörsil) samt riksdagsmannen och hemmansägaren 

Gustaf Eriksson i Myckelgård med hustru. 2 Ur det regionala 

elitskiktet kan nämnas borgmästaren i Östersund, Isidor von 

Stapelmohr, med familj, lektorn vid högre allmänna läroverket i 

Östersund Sven Johan Kardell och apotekaren Carl Fredrik West- 

2 6 

lund från Östersund. 

Redan i förteckningen från året därpå, 1884, redovisas betydligt 

flera ”utläningar”. Dock; de utgör fortfarande ett litet fåtal, t.ex. fru 

Hildur Luck med barn, maka till Percy Luck, en i Stockholm välkänd 

köpman, professorn i medicin vid Karolinska institutet Oscar Sandahl, 

Gustaf Hård af Segerstad, industriman från Sundsvallstrakten, 

den internationellt ryktbare matematikprofessorn vid Stockholms 

Högskola Gustaf Mittag Leffler, skådespelerskan Olga Björkegren, en 

av Sveriges vid denna tid mest firade aktriser, friherre Gustaf August 

Mannerheim, och jur.fil.kand. Karl Sundström från Uppsala. 2 7 

Vad som saluförs i Mörsil denna tidiga badsäsong är en i hög 

grad konventionell form av bad- och vattenterapi, som praktiserades


runt om i Sverige och Europa, låt vara att jämförelser i övrigt knappast 

går att göra med Medevi, Ramlösa, Loka, Sätra, Ronneby och 

allt vad de heter, för att inte tala om den europeiska kontinentens 

2 8 

fashionabla kurorter. 

Noterbart är även, att antalet serverade bad i Eggen från midsommar 

till och med augusti månads utgång ökade med drygt 4 % under 

de två första åren, i absoluta tal från 618 till 900. Värt att nämna i 

sammanhanget är också att gästerna spenderade 292,32 kr på olika 

badformer under 1883 och 410,32 kr året därpå, en ökning med bra 

2 9 

precis 40 %. 

Även om antalet badande gäster åter sjönk år 188 , var andelen 

utifrån kommande kurgäster större. Således hade andelen representanter 

för de lokala och regionala eliterna gått märkbart tillbaka. En 

förklaring till varför andelen jämtländska besökare sjönk skulle helt 

enkelt kunna vara, att priserna det tredje året hade stigit ytterligare. 

Detta torde ha fått till konsekvens att kurortsgästernas samlade 

symboliska kapital ytterligare förmerades, vilket i sin tur torde ha 

ökat värdet på Mörsil som arena – det var vid denna tid där som 

man i västra Jämtland skulle visa upp sitt ekonomiska, sociala och 

kulturella kapital. 260 

Verksamheten i Mörsil under sommarmånaderna år 1884 tycks ha 

bedrivits under likartade förhållanden och efter ett snarlikt mönster 

som året innan. 261 Men där finns också skillnader. Det några år gamla 

järnvägshotellet hade byggts om och utvidgats för att kunna bereda 

husrum åt ett stigande antal sommargäster. Vidare förefaller ett 

större antal gäster ha uppehållit sig i Mörsil under sommaren 1884 

för att i första hand ägna sig åt terapin på modet, att ur den rena, 

fjällnära luften utvinna hälsa. 

Denna sommar fick dessutom sanatoriet i Mörsil ta emot patienter 

från en i hög grad välrenommerad läkare, Ernst ”Enköpings- 

Doktorn” Westerlund. Sålunda kunde det i mitten av juli 1884 heta, 

att han hade ordinerat ”ett stort antal” patienter en vistelse på kurorten. 

262 Tidigt ute att rekommendera sina patienter till Mörsil var 

också Ragnar Bruzelius, Oscar II:s livmedikus, överläkare vid Serafimerlasarettet 

och professor i medicin vid Karolinska institutet. 263 

”På förmiddagen taga de badande sig vatten öfver hufvudet, under 

det att de ’luftiga’ patienterna med gapande munnar promenera 

ikring i skogen”, meddelar signaturen Quidam i det första av hennes 

”Bad- och luftbref från Mörsil”. Mer eller mindre organiserade


utfärder gjordes också, bland annat till Undersåkers Ristafallen, 

som vid sidan av Mörsils eget ”Storbofallet” och Åres ”Tännforsen” 

kunde erbjuda Jämtlands kanske ståtligaste och mest storslagna 

vattenkaskader. Bland luftgästerna lade man sig nu också tydligt 

vinn om att ta efter seder och bruk från de etablerade kurorterna 

söderöver genom att föra in en för Mörsil dittills okänd värld, uppbyggd 

kring sin egen logik och sina egna värderingar, fjärran från 

det agrara samhällets. Quidam talar sålunda i sitt luftbrev om en 

”societetssalong” och att det inom kort skulle tillsättas en ”direktion 

för nytta och nöje”, en av kurgästerna själva vald kommitté med 

den betungande uppgiften att ansvara för den egna förströelsen. 

Mot bakgrunden av det troligtvis mycket begränsade nöjesutbudet 

i Mörsil vid denna tid, bör dess funktion inte ha varit helt oviktig. 

Direktionens ande svävade helt säkert över en stor del av de sommartida 

nöjena från 1880-talet och några decennier framåt i tiden. 

Sålunda skulle en första bal anordnas på sanatoriet den 12 juli 1884 

till musik av arbetareföreningens mässingssextett. Och till något 

senare var en konsert i Mörsils kyrka med två kvinnliga solister, 

fröknarna Frunck och Jägerhorn, planerad. 264 

Upplysningarna om societetssalongen och nöjesdirektionen är 

liksom meddelandet om Westerlunds engagemang och besök på 

orten påtagligt intressanta. De visar var för sig – och tillsammantagna 

– att Mörsil redan ett par år efter järnvägens invigning var 

på väg att etablera sig som en allt exklusivare kurort. Jämfört med 

landets alla övriga kurorter förfogade Mörsil tveklöst över vissa 

konkurrensfördelar. Man hade landets mest ryktbare läkare på sin 

sida, och man kunde man erbjuda terapin på modet. Det var helbrägdagörande 

luft, som den moderna människan behövde för både 

kropp och själ. 

Om det var direktionen för nytta och nöje som låg bakom de närmast 

följande årens kulturella utbud i Mörsil, är på grund av en total 

avsaknad av material från kommitténs arbete omöjligt att uttala sig 

om. Icke desto mindre kan man konstatera, att musik-, teater- och 

föreläsningsverksamheten expanderade kraftigt under 1880- och 

1890-talen. 

Sommaren 188 gavs glans åt regionen i allmänhet och Mörsil i 

synnerhet, inte enbart till följd av att luftgästernas i västra Jämtland 

sociala kapital tycks ha fortsatt att öka. Dessutom hade inflödet av 

kulturellt kapital ökat, en omständighet som inte sällan påpekades i


pressen – och, kan man förmoda, i sin tur ytterligare bör ha ökat områdets 

attraktionskraft. Så kunde Jemtlands Tidning i juli meddela, 

att skådespelerskan Olga Björkegren åter vistades vid sanatoriet i 

Mörsil för en bräcklig hälsas vård. I samma nummer av tidningen 

uppges dessutom, att författarinnan Anne Charlotte Edgren, gift 

Leffler, väntades upp till Mörsil under sommaren. 26 Andra celebriteter 

på besök i Mörsil under sommaren 188 var diktaren, greve Carl 

Snoilsky, som med hustru anlände i början av augusti. Under delar av 

resan uppges paret haft sällskap med Sveriges kanske meste kändis 

under decennierna kring sekelskiftet 1900, doktor Axel Munthe, 

då läkare vid svenska legationen i Paris, senare drottning Victorias 

förtrogne och innehavare av San Michele på Capri. 266 

Man kan förmoda att gästerna i Mörsil, med åren sannolikt allt 

kräsnare, krävde förströelse av ett slag som väl knappast någonsin 

tidigare kunnat erbjudas i västra Jämtland. Ett utslag av detta redovisas 

från året därpå, 1886, då två framstående sångsolister besökte 

Mörsil. Det var i månadsskiftet juli/augusti detta år som operasångarna 

Carl August Söderman och Erika Bergensson hedrade orten 

med en konsert i arbetareföreningens nyuppförda lokaler. 267 Redan 

byggnaden som sådan är för övrigt ett uttryck för det nya utbudet 

av nöjen på orten. Enligt tidningsreferatet från evenemanget, som 

talar om ett livligt applåderat framträdande, hade den nyuppförda 

lokalen blivit till ett centrum för sommargästernas nöjen. 268 Ungefär 

samtidigt med Södermans/Bergenssons konsert annonserades i 

lokalpressen om en nära förestående konsert med den norska sångerskan 

Ingeborg Hansen, som skulle framföra en musikdramatisk 

soaré i vad som denna gång hade uppgraderats till ”Arbetareföreningens 

Salong”. 269 Dessa och liknande kulturyttringar skulle med 

åren bli allt flera. 

Detta regionens nya centrum för ett allt fashionablare nöjesliv, 

bestod av en salong med plats för inte mindre än 200 personer, scen, 

läktare och vestibul. Tanken bakom föreningens lokaler var att hyra 

ut stället för olika kulturella tillställningar, musik, teater och såväl 

religiösa som vetenskapliga föredrag. 270 

Ytterligare en förändring från de första årens verksamhet i Mörsil 

ska framhållas. Där penningstarka patienter fanns, dit drogs som 

flugan till socker också privatläkare. Ett exempel på detta samband 

ges under åren 1886 och 1887 då medicine doktor Axel Lamm, en 

uppburen judisk societetsläkare i Stockholm, kom till Mörsil för att 

där bedriva praktik under sommarmånaderna. 271 Dit kom också,

1 0 • de ImmaterIella resursernas exploaterIng 

som visats i det föregående, tandläkare, men även sjukgymnaster, 

vilket ytterligare stärkte ortens medicinska profil. Den första utbildade 

massören som verkade i Mörsil torde ha varit Alfred Berghel, 

tidigare anställd som massör vid Gustaf Zanders Mediko-Mekaniska 

institut i Stockholm och senare praktiserande läkare i Stockholm. 

I en annons inför 1887 års säsong kungjorde denne, att han avsåg 

att meddela massage och sjukgymnastik i Mörsil under perioden 

20/6–20/8. 272 

Avslutningsvis kan nämnas, att det inte endast var Axel Lamms 

kompetens som praktiserande läkare som togs till vara under sejourerna 

i Mörsil. Också som spridare av populärvetenskap framträdde 

han inför offentligheten. Sålunda föreläste han under sommaren 

1886 i arbetarföreningens lokal inför drygt 80 åhörare över ämnet 

”Louis Pasteur och inflytandet på en del af hans och hans efterföljares 

åsigter om bakterier”, ett föredrag som, enligt referatet i Östersunds-Posten, 

var ”särdeles intressant och sakrikt”. 273 Det positiva 

mottagandet av föreläsningen fick Lamm att en dryg vecka senare 

åter föreläsa i Mörsil inför en publik som med ”samma spända uppmärksamhet” 

lyssnade till vad han hade att säga om ”Louis Pasteur 

och hans rön om bakterier”. 274 

Den ökade främlingstrafiken på västra Jämtlands fjällnära kommuner 

uppmärksammades tidigt också av distriktets provinsialläkare, 

vilket för en sentida historiker bör hälsas med tillfredsställelse. 

Årsberättelserna för 1880-talet har utgjort en omistlig källsvit. 

Sålunda kunde Emanuel Westerberg meddela år 188 , att vissa delar 

av Undersåkers provinsialläkardistrikt blivit mycket omtalade för 

”den goda verkan fjälluften påstås hafva på chroniska lungåkommor”. 

Under sommaren 188 hade därför flera hundra personer vistats i 

byarna utefter järnvägslinjen mellan Mörsil i öster och Storlien i väster. 

27 För året därpå, 1886, konstaterar han, att lungsjuka personer 

fortsatt söka upp västra Jämtlands fjälltrakter, särskilt Mörsil, Åre, 

Duved och Storlien. Antalet var detta år ”ganska talrikt”. Förutom 

denna kategori hade området i en allt större utsträckning också 

börjat frekventeras av neurasteniker, skriver Westerberg i sin ämbetsberättelse. 

276 

Innan det är dags att avrunda undersökningen av Mörsils första 

år efter järnvägens invigning vill jag avslutningsvis med några få ord 

kommentera ännu en omständighet av relevans i sammanhanget. 

Problemet vore värt att analysera mera ingående; inom ramen för 

föreliggande undersökning har jag nöjt mig med att redovisa några

de ImmaterIella resursernas exploaterIng • 1 1 

tecken på ett strukturellt fenomen. Mot bakgrunden av att de tillresta 

konsumenterna av Mörsils luft ökade stadigt i antal under 

1880-talet, är det rimligt att också tänka sig en förändrad syn på 

jordens värde. Jordbruksfastigheter kunde erbjuda annat än markens 

gröda, vilket t.ex. en annons, publicerad i såväl Stockholms Dagblad 

som Östersunds-Posten, från år 188 tydligt visar. Där lockades hugade 

hyresgäster med en sommarbostad i torpet Häggdala om 3 à 

4 rum med kök, rummen ”enkelt men snyggt inredda och försedda 

med erforderliga möbler”. 277 

Riksdagsmannen Gustaf Eriksson i Myckelgård, Mörsil, kommenterade 

detta förhållande på följande sätt. Ortsbefolkningens 

binäringar var, skriver han i januari 1886, vid sidan av skogshantering 

inhysande av luftgäster, vilka de senare åren flitigt besökt trakten 

”och därigenom framkallat byggnadslusta hos befolkningen samt på 

samma gång håg för att göra boningshusen mera bekväma, varma 

och snygga än förr varit brukligt härstädes”. 278 

Förutom möjligheter för luftgäster att antingen hyra in sig i gårdarna 

på trakten eller ta logi på hotellet, fanns även möjligheten att 

helt enkelt köpa sig en sommarbostad. År 188 bjöd skräddaren Nils 

Lidén i Mörsil ut en fastighet till försäljning – ”en välbyggd mindre 

landtegendom, centralt belägen vid Jernvägsstationen, badinrättningen 

och det beryktade förlustelsestället Römmen”. Enligt säljaren 

passade fastigheten både för lanthandlande och ”till sommarbostad 

för luft- och badgäster”. 279 Något begärt pris anges inte i annonsen, 

men man torde på goda grunder kunna misstänka att fastighetens 

värde inte hade sjunkit efter järnvägens ankomst. 

Sammanfattningsvis kan konstateras, att moderniseringen av Mörsil 

gick raskt, åtminstone av de delar som låg i järnvägens omedelbara 

närhet. Inom loppet av fem år efter mellanriksbanans invigning 

hade element ur urbana sociala och ideologiska strukturer förts 

in i kommunen. När det gäller luften som terapiform liksom de 

föreställningar som denna vilade på, uttrycks moderniteten tydligt. 

Här kan också storstadens värderingar och verklighetsbeskrivningar 

iakttas. I stationssamhället, byn Myckelgård, hade snabbt inte bara 

ett järnvägshotell växt upp utan också ett betydligt både större och 

flottare etablissemang, det som genast kom att benämnas ”Mörsils 

sanatorium”. Mörsils andliga förhållanden, dess själ, utsattes 

likaså för ett betydande förändringstryck redan under dessa tidiga 

år, ett tryck som var en direkt följd av att järnvägen förde med sig


för regionen tidigare okända kulturmönster. Det var här fråga om 

intellektuella impulser från borgerlighetens salonger i städerna med 

utbud av klassisk musik och populärvetenskapliga föreläsningar. Till 

sist vill jag från Mörsils första järnvägsår framhålla, att representanter 

för den lokala eliten torde ha spelat en viktig roll när det gällde 

att slå mynt av de möjligheter som erbjöds i fråga om exploatering 

av traktens immateriella resurser. 

Mörsil och de första årens konsumenter 

Sommaren 1884 är den första från vilken en förteckning över tillresta 

gäster i Mörsils stationssamhälle har påträffats. 

Proveniensen är oklar på den i Östersunds-Posten återgivna förteckningen. 

Men mot bakgrunden av förhållandena på orten torde 

man kunna förutsätta, att sammanställningen har att göra med det 

enda moderna etablissemanget i trakten värt namnet vid denna tid, 

Jon Jonsson Mankells järnvägshotell. 280 Kanske förenas personerna 

på listan av att de intog sina måltider på hotellet? Kanske var de alla 

inskrivna som kurgäster vid sanatoriet? 

Den aktuella gästlistan upptar 88 namn. 281 Fjorton av dem uppges 

komma från utlandet, varav 12 från Norge och två från Finland. Bland 

norrmännen märks tre representanter för två i samtiden välkända 

familjer från Trondheim, Christie och Hoff. Bergen representerades 

av tre individer, Levanger av två. Från Finland kom två fröknar. För 

fyra av de svenska gästerna saknas hemort. Uppställningen nedan 

visar på en markant överrepresentation bland de svenska besökarna 

från Stockholm med näraliggande orter. Den visar också, att andelen 

individer som uppgivit jämtländska hemorter var låg. 282 Luftgästerna 

från övriga Norrland, åtta till antalet, uppvisar en spridning från 

Skellefteå i norr till Gävle i söder. 

Av antalet identifierbara individer, totalt 90 till antalet, är 4 kvinnor 

(60 %) och 36 män (40 %). Att utifrån angivna titlar bestämma 

gästernas sociala kapital låter sig inte göra med någon större säkerhet; 

alltför många tituleras Hr, Fru och Frk. Om alla dessa räknas 

bort, återstår 27 titlar. De två enskilt vanligaste titlarna är doktor 

respektive professor, den förra representeras av sju individer, den 

senare av fyra. 283 I övrigt redovisas ett antal spridda titlar, huvudsakligen 

från olika delar av tjänstemannavärlden. 284 Från adelskalendern 

finns endast en ätt företrädd, Pålman, representerad av en fröken 

från Stockholm. 28


Från år 188 är källäget något bättre beträffande konsumenterna 

i Mörsil, även om fortfarande endast ett fåtal lämningar från verksamheten 

har påträffats. Denna sommar publicerades fem gästlistor 

i Östersunds-Posten under perioden 4/7–1 /8. 286 Av det analyserade 

materialet framgår, att en betydande förskjutning ”uppåt” har 

ägt rum när det gäller luftgästernas sociala och kulturella kapital. 

Sålunda är t.ex. inslaget av adliga släkter betydligt större detta år. 

Jämfört med den enda representanten för ätterna på Riddarhuset 

år 1884, Pålman, återfinns detta år ett varierat utbud av blåblodiga. 

Och bland dem både grevar och baroner, gammalt och nytt frälse: 

Bielke, Drake, Hedenstjerna, Horn, Lagerstråhle, von Löwen, von 

Mentzer, Nordenfelt, von Rosen, Rålamb och Tigerhjelm. En annan 

påtaglig skillnad är den avsevärt större andelen representanter för 

den enskilda, privata samhällssfären. Titlar som t.ex. apotekare, 

bokhandlare, byggmästare, grosshandlare och smedsmästare, vilka 

helt saknades året före, trängs detta år bland förteckningens övriga 

titlar. Också företrädare för militärstaten är vanligare detta år, liksom 

för akademin. Ur den senare kategorin kan nämnas professorskorna 

Bergsten, Hammarstrand, Schultz och Säve från Uppsala, professorn 

vid Konservatoriet i Stockholm, Oscar Byström, professorn i patologi 

vid Uppsala universitet, Per Hedenius, en professor Rothstein 

från Stockholm samt den rättslärde professor Herman Rydin från 

Uppsala. 

Totalt har 238 individer kunnat bestämmas, om än inte alla till 

namnet. Av dessa var 14 kvinnor och 93 män, 60,9 % respektive 

39,1 %. I detta avseende återkommer alltså samma struktur som under 

föregående år. 

Det faktiska antalet tillresta främlingar i Mörsil var med all sannolikhet 

högre år 188 än de 238 nyss redovisade. Av Arvid G. Högboms 

resehandbok från året därpå framgår, att orten tidigt hyste ett 

”mycket besökt” sanatorium – inte mindre än 300 sommargästande 

främlingar hade då samtidigt uppehållit sig i Mörsil. Mot bakgrunden 

av att kommunens hela befolkning vid det årets slut uppgick till 

770 personer, torde tillskottet under sommaren ha uppfattats som 

betydande – i all synnerhet som de flesta sannolikt höll till i de stationsnära 

byarna. Några år senare uppskattades antalet främlingar, 

som samtidigt rörde sig i socknen till någonstans mellan 300 och 

400. 287 

Mörsil hade redan i dessa tidiga år kommit att bli den mest frekventerade 

kurorten i regionen, konstaterade Högbom. Och detta


trots att järnvägshotellet år 188 var det enda i socknen, vilket utan 

tvekan bör ha ställt stora krav på traktens bondgårdar. I Mörsil liksom 

i de övriga orterna längs järnvägen var möjligheterna goda 

till inkvartering i traktens bondgårdar, oftast både ”välbyggda och 

propra”, på inte alltför stort avstånd från järnvägsstationen. En stor 

del av kurgästerna, även de som bodde på någon av gårdarna, intog 

under dessa år sina måltider på hotellet. 288 

Av det föregående torde ha framgått, att Mörsil under 1880-talet 

hade ett betydande försprång som kurort och helt ”vanlig” turistdestination 

jämfört med sina konkurrenter längre västerut. Ännu ett 

uttryck för detta är att man var först med att anlägga promenadvägar, 

både i anslutning till Indalsälven strax söder om järnvägen och på 

sluttningarna norr om stationsbyggnaden och sanatoriet. 289 Dessa 

åtgärder får ses som tidiga uttryck för ambitionen att ”civilisera” 

naturen, en strävan efter att tämja den i syfte att underlätta de urbana 

luftgästernas konsumtion av både luft och vyer. Naturen fick 

genom sin vildhet självklart inte verka hotfull – den skulle skänka 

betraktaren, neurasteniker eller ej, trygghet och harmoni. Kunde 

den inte det, fick den tuktas för att bättre anpassas till konsumenternas 

behov. 

Mörsil – från vattenburen hälsa till luftburen 

Man kan sålunda konstatera, att de järnvägsnära byarna i Mörsil på 

kort tid tog till sig delar av den erbjudna moderniteten. Med järnvägen 

följde i bokstavlig mening en ny tid och nya seder. De strukturer 

som under generationer format lokalsamhället utmanades. Även 

om jordbruket fortsatt skulle utgöra socknens modernäring, hade 

med järnvägen en bräsch slagits in i den rådande samhällsstrukturen. 

Det agrara samhällets inneboende dynamik tillät ett betydande 

mått av anpassning till de nya förhållandena, vilket tydligt uttrycks 

på en empirisk nivå genom att de nya näringsfången integrerades i 

bondehushållen. 

De mest påtagliga förändringarna under de första åren efter 

järnvägens invigning, åtminstone till det yttre, utgjordes av de 

främlingar som sommartid invaderade socknens byar. Uppgifter 

talar om att Mörsils folkmängd ökade med upp emot 40 % under 

sommarmånaderna. En konsekvens av denna trafik blev att också 

ny arkitektur fördes in, vilken i sin tur torde ha gett åt stationssamhället 

en framtoning, som på ett drastiskt sätt skiljde ut det från

△ 

”Darling! Tack för 

paketet, som kom i 

går och vars innehåll 

senterats. Du behöfver 

icke ha någon oro 

i omskrifna hänseendet. 

Tidningarna 

skola komma. Här 

är härligaste väder. 

Hälsa mycket faster 

och Lars.” 

Vykort från Olof 

Petterssons gård i 

Ocke, avsänt 1906. 


socknen i övrigt. År 1886 fanns redan stationshuset, järnvägshotellet 

och byns andra hotell, ”sanatoriet”, med annexbyggnader, ett för 

bygden mäktigt komplex. En annan konsekvens av utvecklingen 

var att de främmande gästerna i brist på hotellrum hyste in sig i 

traktens gårdar, vilket i sin tur bör ha gett värdarna ett tillskott i 

reda pengar och sålunda ökat hanteringen av kontanter, också det 

ett säkert tecken på att det gamla Mörsil hade utmanats. Dessutom, 

framhöll förre riksdagsmannen Gustaf Eriksson i Myckelgård, hade 

utsikten att dra in klingande mynt till hushållet hos befolkningen 

dels framkallat byggnadslusta, dels en ambition att göra boningshusen 

bekvämare, varmare och snyggare ”än förr varit brukligt 

härstädes”. Tydligare än så kan knappast förändringarna på hushållsnivå 

formuleras. 

Djurskyddsföreningen i Mörsil 

Den första djurskyddsföreningen i Sverige bildades år 1869 i Göteborg 

av zoologen professor August Wilhelm Malm, ”Småfåglarnas 

vänner”. Året därpå bildades i Strängnäs en förening med ett mera 

omfattande program. Men det är först med den av bland andra


rektor Per Adam Siljeström år 187 bildade ”Svenska allmänna djurskyddsföreningen”, 

som man kan tala om ett genombrott för både 

idéerna och djurskyddets institutionella ramar. Ur denna bröt sig år 

1880 ”Svenska allmänna kvinnoföreningen till djurens skydd”, som år 

188 gjorde sig fullt självständig. På initiativ av prinsessan Eugenia 

bildades år 1882 landets största djurskyddsförening, ”Nordiska samfundet 

till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet”. Samma 

år bildades i Stockholm ”Djurvännernas nya förening”. Också ute 

i landet såg liknande föreningar dagens ljus, i Falun (1884), Jönköping 

(1884), Linköping (188 ), Örebro (1887), Sundsvall (1887), Växjö 

(1889) och i Norrbotten (1892). Till alla dessa kan läggas ytterligare 

ett stort antal sammanslutningar i landsorten. 290 Det var alldeles 

uppenbart på modet att under 1800-talets två sista decennier bilda 

djurskyddsföreningar. Inte torde det ha blivit mindre populärt bland 

en uppåtsträvande borgarklass av att prinsessan Eugenia, dotter till 

Oscar I, engagerade sig i rörelsen. 

En av de återkommande gästerna i Mörsil under 1880- och 1890talen 

var förre generalkrigskommissarien Nils Adolf Varenius med 

maka Josephine, född Forsselius. Den senare var under ett antal år 

ordförande i den nyss nämnda ”Svenska allmänna kvinnoföreningen 

till djurens skydd”. Vid årsmötet den 31 januari 1883 höll hon ett 

föredrag om behovet och nyttan av djurskyddsföreningar och om 

kvinnans roll i sammanhanget. En särskild uppgift i denna ”kulturkamp” 

vilade på kvinnan, menade Varenius. Dels när det gällde att 

hos både det egna tjänstefolket och djurhållare av olika slag inpränta 

nödvändigheten av att behandla djuren på ett lämpligt sätt, dels när 

det gällde att uppfostra barnen till kärlek och barmhärtighet mot 

djuren – hos kvinnan borde känslan för de olyckliga och värnlösa 

vara starkare än hos mannen. 291 

Dessa idéer tog makarna Varenius med sig till Mörsil. På initiativ 

av generalkrigskommissarien bildades den 18 augusti 1889 

en djurskyddsförening på orten, vars första möte beskrevs som 

talrikt besökt. Förhandlingarna leddes av Mörsils egen riksdagsman, 

Gustaf Eriksson i Myckelgård. 292 På Kristihimmelfärdsdagen 

året därpå hade föreningen anordnat en tillställning i Arbetareföreningens 

lokaler, som besöktes av inte mindre än 17 deltagare. 

Mörsils musikkår uppträdde, körsång framfördes och dikter som 

t.ex. ”Flyttfåglarne” deklamerades. Dessvärre nämns endast en av 

medlemmarna vid namn, distriktsveterinären Lars Erik Hamrén i 

Mörsil, varför det är omöjligt att bilda sig en säker uppfattning om


föreningens ledamöter, än mindre om dess styrelse. 293 Men mot 

bakgrunden av att festen ägde rum innan luftgästsäsongen hade 

kommit igång, bör de flesta deltagarna ha varit från orten eller 

åtminstone regionen. 

Vid årsmötet 1890 uppgavs medlemsantalet vara 40. Till sekreterare 

återvaldes veterinären Hamrén. Mörsilbon Olof Walter, senare 

riksdagsman, och en H. Strömberg utsågs till revisorer. Att Josephine 

Varenius fortfarande engagerade sig i lokalföreningen framgår av 

mötesreferatet. 294 

Vid det fåtaligt besökta årsmötet 1891, också det i Arbetareföreningens 

lokaler, presiderade vice ordföranden, hemmansägaren 

och förre riksdagsmannen Gustaf Eriksson i Myckelgård. Medlemmarnas 

geografiska hemvist var spridd över landet, vilket tyder på 

att såväl luftgäster från när och fjärran som ortsbor tillhörde medlemskadern. 

Det framgår också, att en ”barnaförening till djurens 

beskydd” hade bildats, vilket kan tyda på att fru Varenius fortfarande 

höll sin hand över verksamheten. Denna förening stod som arrangör 

för det efter årsmötet följande kaffekalaset. Om årsmötet inte hade 

lockat några stora skaror, var förhållandet omvänt på festen, som 

var ”talrikt besökt af såväl socknebor som luftgäster”. 29 

Några spår av luftgästers deltagande i föreningen vid det nya 

seklets ingång ett knappt årtionde senare har inte kunnat iakttas i 

lokaltidningarnas mötesreferat. Rapporterna om föreningens aktiviteter 

vittnar nu istället om att lokala krafter hade tagit över. Den styrelse 

som valdes år 1900 bestod av Jon Ocklind (ordf.) i Ocke, Gustaf 

Eriksson (sekr. o. skattm.) i Myckelgård, handlanden Lars Pettersson 

i Bye (v. ordf.). Övriga styrelseledamöter var trävaruhandlanden Erik 

Lithström i Upland, fröken Mina Skoog samt fruarna Hamrén, Brita 

Karlsson och Junetta Hultgren. Till revisorer valdes lantbrukarna 

Olof Pettersson och Fredrik Olofsson, båda från Ocke. 296 

Inte heller från vare sig djurskyddsföreningens eller barnaföreningens 

gemensamma fest året därpå, 1901, rapporteras om utsocknes 

engagemang, men väl om en mycket god uppslutning från 

allmänhetens sida och om att många nya medlemmar hade värvats 

under året. 297 

Sammanfattningsvis kan konstateras, att bildandet av en djurskyddsförening 

i Mörsil i slutet av 1880-talet är ett konkret uttryck för 

hur moderniteten kunde få fäste. Luftgästerna hade här fört med 

sig tankar som formulerats i det framväxande industrisamhällets


urbana miljöer för att tas emot och integreras i det agrart dominerade 

Mörsils föreställningsvärld. 

Det var makarna Varenius, Josephine med make generalkrigskommissarie 

Nils Adolf, som förde in djurskyddsrörelsen i Mörsil. 

Av materialet framgår också att andra luftgäster både blev medlemmar 

i föreningen och aktivt deltog i dess sammankomster. Bland 

lokalbefolkningen märks representanter för den lokala eliten. Här, 

på modernitetens arena, uppträdde bland andra den bekante Gustaf 

Eriksson i Myckelgård, distriktsveterinären Hamrén, handlanden 

Strandberg i Strand, Olof Pettersson, också han handlande, samt 

hemmansägaren och handlanden Jon Ocklind, de båda sistnämnda 

från Ocke. Några av dem deltog, som tidigare visats, också flitigt på 

kommunalstämman och som förtroendevalda i kommunalnämnden. 

I dessa sina egenskaper hade de ett betydande inflytande när 

det gällde Mörsils förhållande till moderniteten. 

I djurskyddsföreningens i Mörsil historia kan två skeden iakttas. 

Under det första är det sommargästerna, som utåt företräder föreningen. 

Under den andra fasen, som inleds kring sekelskiftet 1900, har 

denna roll övertagits av representanter för den lokala eliten. Föreningens 

drygt första årtionde kan således också ses som ett exempel 

på hur nya idéer fördes in med järnvägens och urbana främlingars 

hjälp, hur de planterades om i den jämtländska myllan och hur de 

bar frukt sedan en ”egen” lokalorganisation slagit rot. 

När luftgästerna kom till Ocke 

Jag har i den föregående framställningen uppehållit mig vid utvecklingen 

i de stationsnära byarna Myckelgård och Eggen, vilka 

tämligen snart efter järnvägens öppnande för trafik kom att överta 

kyrkbyns roll som Mörsils centrum. Men också andra delar av kommunen 

kom att påverkas av de förändringens vindar, som svepte in 

över regionen med början i 1880-talet. 

En av byarna som på ett påtagligt sätt fick ta del av tidens nya var 

Ocke i Mörsils östligaste del på gränsen mot Mattmar. En annan by 

där moderniteten obestridligen fick fäste var Strand i kommunens 

allra västligaste del där järnvägen fortsätter in i Undersåkers kommun 

och ytterligare några kilometer senare når fram till stationssamhället 

Järpen. 

I det närmast följande avser jag att analysera några av de uttryck 

som omstöpningsprocessen tog sig i dessa kommunens båda byar


under de årtionden som närmast följde på järnvägens ankomst. I 

Ocke, som får inleda undersökningen, har jag koncentrerat mig på 

exploateringen av immateriella värden. Här är det de två bröderna 

Olof Petterssons och Jon Ocklinds verksamhet, som har fått stå modell 

för den nya tidens ankomst. I Strand har jag däremot satt fokus 

på några av de nya villkor som kom att prägla varudistribution och 

konsumtionsmönster från slutet av 1880-talet till några år in på det 

nya århundradet. Utvecklingen speglas i denna del genom en analys 

av handlanden och hemmansägaren Nils Erik Ersson Strandbergs 

verksamhet. 

Redan från allra första början tog, som visats i det närmast föregående, 

lokala entreprenörer i Mörsil på sig att förmedla bostäder till 

de gästande främlingarna. Dokumentationen från den första tiden 

är visserligen även i detta område ytterligt begränsad, men det står 

klart att man i byarna helt nära järnvägsstationen tidigt hade satt 

verksamheten i system, åtminstone från och med år 1883. 298 

Det var inte enbart i stationssamhället, som den typen av entreprenörskap 

praktiserades. I byn Ocke verkade de båda bröderna 

Jon Ocklind och Olof Pettersson, den senare gemenligen kallad 

”Farbror Olle”. De förfogade båda över betydande ekonomiska, sociala, 

kulturella och politiska kapitaltillgångar; de tillhörde båda det 

lokala elitskiktet. De var båda handlande och lantbrukare samtidigt 

som de innehade över betydande skogsarealer. De var båda också 

föregångsmän inom sågverksbranschen i regionen. Och de insåg 

tidigt båda att de ägde betydande immateriella tillgångar, som de 

var snara att slå mynt av. 299 

Från sommaren år 1884, det första året med dokumenterad inhysning 

av luftgäster i byn, kan från Olof Petterssons gård redovisas 

13 namn i liggaren. Nio av dem uppger Östersund som hemort, en 

av dem Stockholm, löjtnant S.G. Sjöberg. Övriga tre saknar angiven 

hemort. 300 Året därpå, 188 , hade antalet inackorderingar stigit till 

34. 301 Sommaren år 1889 var det dags för en ny toppnotering, 42, 

ett resultat som inte skulle komma att överträffas förrän 1892, då 

antalet gäster uppgick till inte mindre än 2. 302 Denna siffra skulle 

inte överträffas förrän sommaren år 1896, då på Olof Petterssons 

gård togs emot inte mindre än 66 gäster. Det var dock inte endast 

numerären som förändrades. Också gästernas hemorter försköts 

söderut. Från att under de allra första åren ha hämtat gäster från i 

första hand Östersund, dröjer det inte länge förrän tyngdpunkten 

har hamnat i området kring Uppsala och Stockholm. 303


Med början år 1887 redovisas i källmaterialet vistelsernas längd. 

De 27 gästerna detta år tillbringade under perioden 13/6–30/9 sammanlagt 

1 277 nätter på den petterssonska gården. Kortaste tiden 

stannade en fröken Blix (9 nätter), den längsta en Stockholmsfröken, 

Ingeborg Ulff, som anlände den 17/6 och avreste den 7/9, d.v.s. efter 

totalt 82 nätter. Den genomsnittliga gästens tid på gården denna 

sommar uppgick till knappt 0 övernattningar. 304 Det är också vid 

denna tid, det senare 1880-talet, som profilen på sommargästerna på 

Olof Petterssons gård i Ocke får allt skarpare konturer. Jag tänker då 

på den förändring som inträdde i samband med att Fredda Hammar 

under en lång följd av år började vistas regelbundet på gården sommartid. 

År 1888 gjorde hon sin första sommar hos ”Farbror Olle”, en 

åtta veckor lång sejour. 30 Kring fröken Hammar fylkades en krets, 

som i sin tur hade nära förbindelser med tongivande kvinnogrupper 

i sekelskiftets Sverige, inte bara i det år 188 grundade ”Sällskapet 

Nya Idun”. 306 Med undantag för år 1891 vistades Hammar under somrarna 

regelbundet hos Olof Pettersson från 1888 till 1896. Sommaren 

1889 vistades hon där under perioden 2/7–19/8, sommaren 1890 

mellan den 21/6 och 19/8, sommaren 1892 varade vistelsen från 19/7 

till 17/8, sommaren 1893 från 20/6 till 1 /8, sommaren 1894 under 

perioden 13/6–2 /7, sommaren 189 18/6–30/7 och sommaren 1896 

vistades hon där 20/6–3/8. 307 Fredda Hammars nätverk satte sin 

prägel på miljön i Ocke, som därigenom kom att integreras i några 

av det oscarianska Sveriges inre kretsar. 

I en biografi över Fredda Hammar heter det, att hon av hälsoskäl 

redan på 1880-talet hade börjat uppsöka Jämtlands fjälltrakter, där 

”den underbara luften” och de ”storslagna naturscenerierna” gav 

henne förlorade krafter åter. 308 Det var emellertid inte den egna 

hälsans återvinnande, inte vare sig luften eller naturen, som utövade 

den starkaste dragningskraften på Hammar, skriver hennes biograf. 

I stället var det samerna, som några år senare för evigt skulle 

komma att knyta Fredda till de jämtländska fjällen. 309 Och det är i 

detta sammanhang, som Ocke och kretsen kring fröken Hammar 

blir av intresse för den här aktuella framställningen. 

Samtidigt med Hammar fanns under hennes första sommar på 

orten två nära väninnor på plats, systrarna Mathilda och Anna Roos, 

båda tillhörande stiftarinnegenerationen i Sällskapet Nya Idun. 310 

Mathilda skulle några år senare komma att för en bredare svensk 

publik i skönlitterär form redovisa den allt vanligare bilden av Jämtland 

och dess fjällvärld i allmänhet och den av Mörsils socken i


synnerhet. Syster Anna blev så småningom ordförande i K.F.U.K. 311 

Några år senare skulle en annan Mathilda Roos’ väninna vistas i 

Ocke under sommaren, Ellen Fries, den första kvinna som i Sverige 

disputerade inom ämnet historia, tillika den första kvinnan att erhålla 

doktorsgraden. 312 Samma sommar vistades i Ocke ytterligare 

en av pionjärerna bland kvinnliga akademiker i sekelskiftets Sverige, 

juristen Elsa Eschelson. 313 

Det kom att bli Fredda Hammar och hennes nätverk som för en 

tid dominerade somrarna i Ocke. Med gästerna på Olof Petterssons 

gård byggdes upp vad som väl närmast skulle kunna betecknas som 

ett centrum för den s.k. lappmissionen. Detta arbete institutionaliserades 

år 1894 genom att medlemmar i KFUK:s centralförening 

bildade föreningen Kvinnliga Missionsarbetare (KMA). 314 I hög grad 

aktiva vid KMA:s tillkomst och fortsatta arbete var ytterligare ett 

par trogna gäster i Ocke, prins Oscar Bernadotte med gemål, grevinnan 

Ebba Munck af Fulkila, som uppehöll sig där i och för missionsarbetet. 

31 

Gäster hos ”Ol-Petters” 1884–1898 

År Gäster Därav vuxna män 

1884 13 2 

188 34 1 

1886 23 4 

1887 27 4 

1888 2 (varav 3 extra vintern 88/89) 8 

1889 41 7 

1890 2 (varav 1 extra vintern 90/91) 4 

1891 31 3 

1892 61 9 

1893 44 (inkl. 3 extra vintern 93/94) 6 

1894/9 47 9 

189 /96 0 10 

1896 69 13 

1897 1 (inkl. 1 extra vintern 97/98) 7 

1898 72 12 

Summa: 516 99 (19,2 %) 

Källa: Gästistor 1884–1898, Olof Petterssons arkiv, Sten Petterssons privatarkiv, 

Ocke, Mörsil, Åre kommun. 

Det kvinnliga inslaget bland gästerna i Ocke dominerade kraftigt 

ända från början. Av de två första årens 47 gäster, fanns endast tre 

vuxna män representerade. 316 Det klerikala inslaget bland de manliga 

gästerna var påtagligt under de första 1 åren. Ett tämligen vanligt 

mönster tycks dessutom ha varit, att hustrun i familjen stannade en


längre tid över sommaren, ibland hela, tillsammans med barnen. 

Maken/Fadern kunde då komma på någon tids kortare besök, vilket 

naturligtvis ytterligare förstärkte miljöns kvinnliga dominans. 317 Då 

hela familjer förekom bland gästerna, åtföljdes de inte sällan av en 

jungfru. 318 

Det är tveksamt om inackorderingarna inbringade några betydande 

inkomster till ett hushåll som ”Ol-Petters”. Dess stabila grund 

utgjordes av handel och skogsbruk med omfattande intressen i en 

efter järnvägens ankomst hastigt uppblomstrande sågverksrörelse. 

Man bör dock inte helt bortse från att gästerna under vissa år kan 

ha resulterat i ett icke föraktligt netto, till exempel under åren 1889, 

1892 och 1896 med 42, 9 respektive 66 helinackorderingar och en 

genomsnittlig tid på mellan 30 och 40 övernattningar per gäst. 319 

Klart är emellertid att somrarnas anhopning av luftgäster i Ocke 

bör ha medfört betydande förändringar för flera av byns hushåll liksom 

för byn i sin helhet, detta sedan tillströmningen av gäster inte på 

långa vägar kunde hysas in på vare sig Olof Petterssons eller Jon Ocklinds 

gårdar. Gästförteckningen från år 1892 ger en uppfattning om 

hur inackorderingarna spreds ut på gårdarna i byn: ”Hos far”, ”Här”, 

”Hos Ol. Larsson”, ”Bo hos Fr. Olsson”, ”Bor i OPs östra flygel”, ”Bor 

hos Ol. Petters.”, ”Bor hos farfar” samt ”Bor hos Olsson”. 320 Lägger 

man därtill att det i grannfastigheten, hos Olof Petterssons bror Jon 

Ocklind, bedrevs en liknande verksamhet, framträder bilden av en by 

vars karaktär sommartid förändrades radikalt. 321 Bara en sådan sak 

som att det under den för det agrara samhället så hektiska perioden 

juni-augusti drällde omkring sysslolösa fruntimmer bör ha föranlett 

åtskilliga både ögonbryns höjningar och huvudens skakningar. 

Ett tämligen vanligt inslag i gästernas vardag var utflykter av 

skilda slag, gärna västerut och längs järnvägen för att besöka andra 

byar som tidigt profilerade sig som uppehållsorter för luftgäster och 

andra resande, t.ex. Hålland i Undersåkers kommun och de i Åre i 

anslutning till järnvägslinjen belägna byarna Duved, Ånn, Enafors 

och så naturligtvis Åre by. Därvid gjordes ofta utflykter till regionens 

imposanta vattenfall, Storbofallet, Ristafallet och Tännforsen. Även 

till broderlandet i väster reste Petterssons pensionärer. Några av 

gästerna, man får anta de spänstigare, begav sig också till fjälls och 

till en av Petterssons uppförd turisthydda, belägen på Strömvallen, 

en fäbodvall vid Sällsjöfjällets fot. 322 

Det enda frekvent besökta utflyktsmålet som inte låg i anslutning 

till järnvägen var Kolåsen, norr om Järpen i Kalls socken. Detta var


knappast någon tillfällighet – det var dit KMA kom att förlägga delar 

av sin missionerande verksamhet bland samerna. 

Fria radikaler och nätverk i Ocke 

Man kan således konstatera, att gästerna i Ocke uppträdde som man 

skulle när man besökte detta okända Sveriges land för att tillgodogöra 

sig dess immateriella tillgångar. ”Känn ditt land!”, uppmanade 

STF. Och du lär känna dig själv! 323 Gå upp på fjällets toppar och skåda 

ut över ditt Sverige och din svenska natur! Då lär du dig också att 

älska ditt land. 324 

Men vistelserna i Ocke kom att spela också en annan roll än 

som samlingspunkt för luftgäster och nyfikna turister. Av gästlistorna 

framträder två tydliga konsumentkategorier. För det första 

var Ocke från slutet av 1880-talet och ett decennium fram i tiden 

en sommartida samlingsplats för en elit bland svenska kvinnliga 

intellektuella. I det avseendet kunde Ocke med sina gäster visa upp 

representanter för den moderna kvinnan, sådana som till och med 

erövrat positioner i en traditionellt manlig bastion, den akademiska 

världen. Ja, den lagerbekransade Ellen Fries var ju på sin tid faktiskt 

unik med sin doktorsgrad. 

Med förankring i denna krets kan, för det andra, från de tidigare 

åren ytterligare en gruppering urskiljas – kärnan i den krets som vid 

1890-talets mitt kom att bilda KMA, ”Kvinnliga missionsarbetare”. 

Ol. Petters i Ocke tycks under sent 1880- och tidigt 1890-tal ha varit 

något av ett högkvarter i fält när det gällde attackerna mot osvenska 

religiösa yttringar som ”hedendomen” bland samerna. 

Genom ett par av förgrundsgestalterna i den svenska lappmissionen, 

prins Oscar med gemål, kom främlingskolonin i Ocke i åtnjutande 

av en betydande mängd symboliskt kapital, som bör ha värderats 

högt i borgerliga kretsar kring sekelskiftet 1900. Hushållets, byns 

och i en förlängning även hela kommunens värde som uppehållsort 

under somrarna torde knappast ha minskat till följd av att prinsens 

vistelser inte sällan omtalades i dagspressen. 

Uttrycken för ett ”nytt” Sverige, manifesterade bland annat i somrarnas 

tillflöde av främlingar och det nyväckta intresset för samerna, 

bör i kombination med prins Oscars regelbundna besök åt orten 

ha skänkt en blandning av förnyelse och tradition. Karaktären på 

vistelserna i Ocke var, det högt värderade symboliska kapitalet som 

prinsparet förde med sig till trots, knappast något som drog till sig


representanter för en mondän storstadskultur med krav på en urban 

nöjeskultur. Dessa tycks redan tidigt via Mörsils stationssamhälle ha 

dragit längre västerut till i första hand området helt nära järnvägsstationen 

i Åre vid ”Skutans” fot. Inte heller tycks karaktären på 

sommarvistelserna i Ocke, där många synes ha umgåtts förtroligt 

med värdparen, ha utgjort någon större lockelse på representanter 

för storstädernas jetset. Förhållandet illustreras av det faktum att 

kretsen kring KMA avlöstes av kvinnliga lärarinnor, som i varandras 

sällskap vilade ut under sommarferierna hos Ocklinds och Ol. 

Petters. 32 

Nils Erik Strandberg – från forbonde till det modernas 

introduktör 

När det gäller analysen av de nya vindar som med järnvägen drog in 

över västra Jämtland kring sekelskiftet 1900 har jag hittills i första 

hand uppehållit mig vid konsumtion av regionens rena luft och sedativa 

miljöer. Vid sidan av dessa de medicinska aspekterna har också 

områdets betydelse i ideologiskt avseende berörts. De därigenom 

synliggjorda konsumtionsmönstren ger tydligt uttryck åt nya preferenser, 

vilka i sin tur är karaktäristiska för det industrikapitalistiska 

Sveriges utveckling. 

Denna problematik är emellertid också möjlig att komma åt genom 

analys av förändringar på hushållsnivå, låt vara att källmaterialet 

också i detta avseende är minst sagt magert. Jag har likväl gjort ett 

försök att teckna denna utvecklings huvuddrag med hjälp av bevarat 

material från ett av traktens hushåll alltifrån sent 1880-tal till ett 

årtionde in på det tjugonde århundradet. Innan analysen kan ta vid, 

vill jag med några ord erinra om denna delstudies förutsättningar. 

Efterfrågan har spelat en viktig roll för ekonomisk förändring och 

omvandling. Detta problemkomplex ligger till grund för en brett 

upplagd forskningsplan signerad Lars Magnusson och Klas Nyberg. 

326 

Magnussons och Nybergs program gäller förändringar av konsumtionsmönstren 

under 1800-talet och fram till första världskrigets 

utbrott. När det gäller utbudet av varor, har jag till skillnad från 

dem valt att sätta fokus på exploatering av immateriella resurser, 

på konsumtion av icke-materiella produkter som mot slutet av det 

nittonde seklet började efterfrågas på ett i Sverige dittills okänt sätt.


Utan revolutionen i transport- och kommunikationsväsendet skulle 

aldrig de här aktuella råvarorna – Norrlands slumrande millioner i 

form av stärkande fjälluft och renande vatten – ha kunnat tas tillvara, 

”förädlas” och bjudas ut på marknaden. Med järnbanans dragning 

in i fjällvärlden skapades nya preferenser och vanor. 327 

Framväxten av nya konsumtionsmönster under den här aktuella 

perioden kan, vilket inte minst Fredrik Sandgren har visat, analyseras 

även på lokal nivå. 328 Det har där bland annat gällt att undersöka 

lokalsamhällets innovatörer, d.v.s. de som introducerade nya varor, 

och hur affärsverksamheten påverkades av en i grunden förändrad 

infrastruktur. Den lokale handelsmannen framstår kanske tydligare 

än någon annan som en symbol för modernitetens implementering 

på landsbygden. Det finns, menar Sandgren, anledning att anta, att 

lanthandlarna i södra Norrland under det sena 1800-talet antog 

den roll stadshandeln i högre grad spelade i södra Sverige: att föra 

ut industrisamhällets varor till kunderna. 329 

Genom en av dessa entreprenörers, handlanden Nils Erik Strandberg 

i Mörsil, efterlämnade papper har det varit möjligt att till en 

del följa denna utveckling. Trots att det kamerala materialet till 

största delen är förkommet, har det med hjälp av en svit kopieböcker 

och en lång, obruten serie dagböcker varit möjligt att rekonstruera 

åtminstone huvuddragen i Strandbergs affärsverksamhet under årtiondena 

kring sekelskiftet 1900. Dagböckerna är sparsamma på 

information; ibland utgörs noteringarna endast av någon enstaka 

mening. De egna affärerna i regionen nämns ofta, både där och i 

den utgående korrespondensen, kontakterna med den stora världen 

och främmande marknader likaså. 330 Sammanfattningsvis kan 

man beträffande materialet konstatera, att det förutom att belysa 

Strandbergs affärer torde kunna ge en bild av hur ett agrart dominerat 

lokalsamhälle kunde ta emot moderniteten under decennierna 

kring sekelskiftet 1900. 

Nils Erik Ersson föddes 18 2 som ende son till Erik Ersson och 

Ursila Nilsdotter. Fadern, hemmansägare och handlande, ansågs 

tillsammans med Erik Gufastsson, Myckelgård i Mörsil, vara en av 

regionens mera aktade forbönder under decennierna närmast före 

järnvägsepoken. Den senare var för övrigt far till Gustaf Eriksson, 

Mörsils egen riksdagsman. Nils Erik kom att gå i faderns fotspår 

när han förenade rollerna som affärsman och jordbrukare. Likväl 

var skillnaderna mellan far och son betydande. Redan släktnamnen


signalerar ett Nils Eriks uppbrott från ett äldre, agrart samhälle. 

Medan föräldragenerationen var fast förankrad i ett patronymt 

namnskick, tog sig Nils Erik ett släktnamn efter hembyn Strand, 

vartill han på borgerligt vis lade naturnamnet -berg. 331 När Ersson 

blev Strandberg trädde en till också namnet representant för den 

nya tiden fram. 

Järnvägens ankomst innebar en veritabel revolution när det gäller 

varudistributionen till och från de här aktuella delarna av Norrlands 

inland. Sedan järnvägsförbindelsen med landets spannmålsproducerande 

provinser kommit till stånd hade jordbruket gått framåt. Tidigare 

hade varje tunna spannmål först fraktats sjövägen till Sundsvall. 

Därefter skulle forlön betalas för de 19 milen mellan Sundsvall och 

Östersund och ytterligare c:a 8–10 mil för att komma till det här 

aktuella undersökningsområdet. Järnvägen ändrade i ett slag detta 

förhållande – spannmålen kostade nu inte mera i Jämtland än i de 

sädesproducerande orterna med tillägg för den jämförelsevis billiga 

frakten. 332 Dessvärre har inte något källmaterial påträffats från 

det erssonska/strandbergska hushållet under järnvägsepokens allra 

första år. Men mot bakgrunden av hur de nya kommunikationerna 

hade integrerats i Strandbergs verksamhet redan under slutet av 

1880-talet, finns fog för påståendet, att han på ett tidigt stadium bör 

ha förstått att begagna sig av de möjligheter som järnvägen erbjöd. 

Redan en hastig blick i den äldsta bevarade dagboken, den från år 

1889, avslöjar dess betydelse för Strandbergs affärsrörelse. Några 

exempel får belysa detta förhållande: ”Rest till Östersund. Förrättad 

åtskiliga aferer under dervarande möte” (9/1), ”Lasstat Hestarne 

Mörsil. Ärlagt fragt derför. Samt fortsatt till Bollnes” (2/2), ”Fortsatt 

resan till Uppsala” (3/2), ”Afrest till Stockholm” (8/2), ”Rest från 

Stockholm till Bollnes” (10/2), ”Rest från Bollnes till Östersund” 

(11/2), ”Afrest till Trondhjem” (21/6), ”Lastade in 26 st kor i Hjerpen 

samt fortsatte resan till Bollnes” (26/10). 333 

Också ifråga om införsel av varor till regionen, bland annat livsmedel 

för vidare transport till konsumenterna, kanske via någon 

av Strandbergs filialer, talar dagböckerna sitt tydliga språk. Från år 

1889 meddelas bland annat ”Fått hemm en wangslast mjöl” (21/9) 

och ”30 st grisar ankåmna till statsjonen” (14/11). Några år senare, 

1893, heter det bland annat: ”Fått till stattsjonen såcker sirap rusin 

peppar rekningsblanketter m.m.” (22/6) och ”Warit till Hjerpen utlöst 

Kaffe och såcker på statssjonen. Kört varor till Mo”, rapporteras 

senare samma år. ”Ankommit mycket varor till statsjon”, noterar


Strandberg i början av 1894. I februari samma år berättar dagboken: 

”Köft 300 säckar hafvra, kassor flesk, 1 wangslast mjöl, sill, samt 

kaffe, såcker fisk m.m.”. De stora leveranserna i början av året torde 

hänga samman med arbetet i skogen, som Strandberg också hade 

intressen i. Också detta inslag är ett talande tidens tecken på att en 

ny tid kommit till trakten. Misstanken stärks av noteringarna den 

7 respektive 11 februari: ”Afslutat rekning med de första Timmerkörarne. 

Medelpadingarne 9 st” och ”Mycket folk som ornar om 

proviant m.m.”. I slutet av året noterar Strandberg, att han fått hem 

”en wangslast hafvra, sill och salt. Kört waror till Mo”. Ett drygt år 

senare, 1896, upprepas mönstret från föregående års vinter: ”Köft 1 

wangslast mjöl, 1 hafvra m.m.”, ”Fått hemm till statsjonen 1 wangslast 

fläsk samt 1 d:o mjöl” och, från februari, ”Fått hem en wangslast fläsk, 

kaffe m.m. Såld 3 kassar fläsk samt kaffe m.m. Hemtat en del från 

statsjon. Lastat 9 wang”. 334 

Utöver järnvägen bör ytterligare ett par infrastrukturella nymodigheter 

i regionen framhållas, som i allt väsentligt bidrog till att än 

fastare förankra den lokala marknaden i både en nationell och internationell. 

Jag tänker då på telegrafen: ”Afslutad köp om grisar 

enlig tellegram m.m.”, kunde Strandberg meddela den 8 november 

1889. 33 Men också på telefonen, som genast togs i bruk i och för 

affärerna sedan Mörsil kopplats samman med de stora nationella 

marknaderna år 1900. 

Och det var telefonen, som näst efter järnvägen tycks ha spelat 

den största rollen när det gällde att krympa tidrummet för en handlande 

som Strandberg. Frågan om telefonförbindelser mellan Strand 

och yttervärlden omfattade Strandberg med livligt engagemang. 

Redan ett drygt år innan telefonen var ett faktum i Strand skrev 

Strandberg till telegrafverket i Östersund för att höra sig för om 

möjligheterna att få en telefonledning både till mangårdsbyggnaden 

och till ”sommarstugan” på samma gårdstomt. Med en uttalad förhoppning 

om att arbetet måtte påskyndas innehåller brevet också en 

påminnelse om de uppoffringar som Strandberg ansåg sig ha gjort i 

sammanhanget, som väntade han nu att det var dags för motparten 

att uppfylla sin del av ett avtal: ”jag har förut släpt till 120 Stolpar kört 

ut och satt upp samt släpt till jorden emot att jag skulle få afrekning 

i den ledning och skåp jag då bestälde samtidigt”. 336 

Entusiasmen inför det pågående arbetet med den med spänd 

förväntan emotsedda telefonlinjen kan följas i dagboken. Från den


2 november 1899 berättar Strandberg, att ”Igår arbetade börjas på 

tellefonledningen”. Några dagar senare, den , hade han varit i Järpen 

och ”ordnad om tellefon m.m.”. Den 8 i samma månad var telefonstolparna 

framme vid gården. Dagen därpå röjdes skogen mellan 

Strand och Järpen för att ge plats åt linjen. Den 10 november nådde 

tråden fram till Järpens hotell, som Strandberg var delägare i. Den 

11 december var telefonskåpet på plats, och en vecka senare skrev 

han i sin dagbok, att telefonlinjen äntligen var färdig. Likväl blev 

den symbolfyllda händelsen snabbt inordnad bland vardagens alla 

trivialiteter och bestyr: ”Nu entligen fått tellefon ferdig. Fått order 

om att magdalena gåttigenom förlossningen med döfödd foster. Kört 

32 lass göning”. Arbetet kröntes dagen därpå: ”Haft tellefonsamtal 

herifrån med OP på Hotell Frankfurt, det första emellan Hjerpen 

och Stockholm”. 337 Man kan på goda grunder kunna anta, att det 

gällde affärer. 

Att den nya möjligheten att sätta sig i förbindelse med omvärlden 

också utnyttjades visar några anteckningar från det första telefonåret, 

1900, som inte enbart markerade början på ett nytt århundrade 

utan också inledningen på en ny epok. Den 7 mars antecknade 

Strandberg i sin dagbok: ”Kåmmit med tåg från Åre till Hjerpen. 

Ornadt om diverse. Tellegraferat till Sundsvall samt många tellefonbud”. 

Strandberg hade alltså denna dag begagnat sig av de tre nya 

kommunikationsmedlen. Knappt tre veckor senare meddelas, att 

han ”Tellefonerat till Sundsvall, Östersund m.fl. ställen”, och i mitten 

av maj samma år har han ”Såld mycket varor. Tellegraferat och 

telefonnerat”. Och mot slutet av året har Strandberg ”Köft mycket 

varor af Blomqvist ifrån Sundsvall, samt genom tellefon”. 338 

Järnvägen revolutionerade förutsättningarna för handel – och konsumtion 

– i regionen från och med 1880-talets början, telegrafen 

och telefonen skulle göra varudistributionen än smidigare. Men 

vilka varor gällde det? Härom ger det utnyttjade källmaterialet viss 

ledning. Mot bakgrunden av att det inte har varit möjligt att rekonstruera 

affärsrörelsen i detalj – därtill är det kamerala materialet 

alltför bräckligt – erbjuder dagböckerna en möjlighet att i stora 

drag rekonstruera vad Strandberg handlade med. Man torde då 

kunna konstatera, att kreaturshandeln hade expanderat påtagligt. 

Från oktober år 1889 omtalas bland annat, att 26 kor lastats i Järpen 

för transport med järnvägen till Bollnäs. Resorna med kreatur 

till Bollnäs och destinationer söder ut blir så småningom stående

△ 

Anderssons Pensionat, 

Hålland. 

”Är ej öppet på vintern” 

– men järnvägen 

tycks ändå höra 

till dess viktigaste företräden. 


inslag i verksamheten. År 1893 tog Strandberg tåget med nötkreatur 

till Storvik, en resa som inleddes den 23/8 och avslutades den 1/9. 

Året därpå företog han en resa från Undersåker till Gävle via Ånge, 

Bollnäs, Storvik och Torsåker med kreatur från 14/8 till den 28/8. 

Tre veckor senare lastades en godsvagn med hästar för att avyttras 

i Gävle i samband med det stora lantbruksmötet – ”vårdar sjelf 

hestarna i wangnen”. I april år 1896 var det dags för två veckolånga 

affärsresor till Storvik. Inför den första resan hade Strandberg ”lastat 

en hestvang”, inför den andra var det sex hästar som skickades till 

Storvik. Från augusti samma år ger dagböckerna en uppfattning om 

affärsresornas struktur. Under månadens två första veckor gjordes 

inköpsresor västerut längs järnvägen med avstickare till mera avlägset 

liggande byar: ”farit från Nyvallen till Ottsjö…Köft en wangslast 

mjöl sam 3 st kor”(1/8), ”Köft 1 ko, 1 oxse” (2/8), ”Farit från Sännestvallen 

till Edsåsen. Köft kor, 1 oxse, 1 qviga” (3/8), ”Farit från 

Edsåsen hem. Köft kor dock flera på uppsegning” (4/8), ”Jag till 

undersåker och Mo. Köft 4 st kor” (9/8), ”Warit i Hjerpen. Emotagit 

och köft 2 st nöt” (13/8). Omedelbart därefter anträddes en första 

resa söderut – ”lastat 16 kor samt Erik farit med morgontåget till 

Bollnäs”. Fyra dagar senare for Strandberg själv samma väg: ”lastat


med morgontåget 6 hestar och 14 kor”. Under perioden 18/8–2/9 

detta år var Nils Erik Strandberg på resande fot i och för avyttring 

av djuren på kreatursmarknader i Hälsingland och Gästrikland. 339 

Dagboksanteckningarna från sensommaren 1898 antyder att omfattningen 

av Strandbergs kohandel ökat högst väsentligt. Den 31/7 

köper Strandberg två kor i Undersåker, två veckor senare heter det 

i dagboken: ”tagit emot 31 st nötkreatur i Hjerpen”. Dagen därpå 

lastas 17 kor för transport till Delsbo, den 18/8 skickas 44 kor med 

tåget, den 19/8 såldes 28 kor i Bollnäs och 1 i Näsviken och den 20/8 

såldes 8 kor. 340 I månadsskiftet augusti/september upprepas mönstret 

med att köpa in nötkreatur i västra Jämtland och avyttra dem i 

Hälsingland och Gästrikland. Sex kor köptes in den 31/7, ytterligare 

10 dagen därpå. Den 6/9 togs ytterligare 26 nötkreatur emot och 3 

till, varefter en fyra dagar lång kreatursresa anträddes den 7/9. Tio 

dagar senare lastades åter en järnvägsvagn för vidare transport till 

Bollnäs. 341 På liknande sätt gjorde Nils Erik Strandberg kreatursaffärer 

under flera år framåt i tiden, än med hjälp av sönerna Erik och 

Petter, än av andra eller på egen hand. 342 

Men det fanns också andra varor för Nils Erik Strandberg att avyttra, 

varor som utan järnvägen knappast skulle ha kunnat omsättas i 

kontanter. I likhet med så många andra hushåll längs stambanan 

mellan Ocke i Mörsils socken och Åre sockens Storlien vid norska 

gränsen slog Strandberg mynt av den omhuldade jämtländska luften 

och det friska vattnet. 

Under några år i slutet av 1890-talet var Nils Erik Strandberg 

delägare i Hotellet i Järpen, som den 17 oktober 1901 såldes till en 

källarmästare Erik Egnér för ett belopp av 40 000 kr. 343 Året därpå, 

1902, dyker uppgifter om uthyrning till luftgäster på den egna gården 

för första gången upp i materialet. Den 7 maj detta år träffades 

en uppgörelse om rumsuthyrning för sommaren. En dryg månad 

senare, den 11 juni, anlände en fru Welenius med tre barn och en 

jungfru till gården för att inte återvända till Norrköping förrän den 

14 augusti. Ytterligare några ur hushållet anslöt sig senare, däribland 

både en direktör Wellenius och en ingenjör ur samma familj, varför 

Strandbergs hade totalt åtta boende hos sig, vilket tillsammans 

med ytterligare två gäster från Stockholm, som kring månadsskiftet 

juli/augusti vistades i den strandbergska gården, gjorde 10 luftgäster. 

Inslaget av främlingar på gården torde denna sommar alltså ha varit 

betydande. Förutom att herrskapet Wellenius andades den friska

△ 

Järnvägsstationen 

i Mörsil hälsade de 

lufttörstande främlingarna 

välkomna. 

Den framstår som 

en symbol för att en 

helande luftkur för 

kropp och själ var 

inom räckhåll. 


luften gjorde man lustresor till orter längs järnvägen, bland annat 

i Mörsils omedelbara omgivningar, till Ristafallet, Prästforsen, Åre 

och Trondheim. 344 

Familjen Wellenius återkom år 1903 och stannade under perioden 

16/6–16/8, detta sedan Strandbergs ”flyttat till sommarstugan”, 

ett mindre hus på gårdstomten, den /6. Också under denna sejour 

tycks familjerna ha umgåtts med varandra: ”Fru Welenius födelsedag 

firas her. Walter varit hit med fl.” (6/7) och ”Börjar med sjutning och 

flagning på Welenius namsdag” (18/7). 34 

År 1904 är det sista som dagböckerna innehåller uppgifter om 

luftgäster på Strandbergs gård. Efter att den 31 maj åter ha flyttat 

in i sommarstugan anlände en fru Lindberg med tre barn och två 

jungfrur den 1 juni. Strax före midsommar detta år kom en fru 

Key med barn och likaså med två jungfrur. Ytterligare ett par dagar 

senare anlände herr Lindberg. Luftgästernas aktiviteter detta år 

liknade föregående års. Strax efter midsommar tog de två luftgästande 

familjerna tåget västerut mot Norge; i mitten av juli gjordes en 

utflykt till Toppen; ett par dagar senare besöktes de av Ocklinds; en 

månad senare upplyser Nils Erik om att han ”sjutsatt luftgesterna till 

Ristafallet” för att i slutet av månaden köra dem till stationen. 346


Till allra sist beträffande handlanden Nils Erik Strandberg och 

det modernas intåg i hushållet vill jag lyfta fram en den moderna 

tidens produkt, som han tveklöst bör ha medverkat till att sprida 

på trakten. Annandag pingst, den 30 maj 1898, noterar Strandberg 

i sin dagbok: ”Treffat aftal om att bli agent för Wilesupedfabriken 

Kulombia”. 347 

Den 26 juli samma sommar rapporteras i dagboken om den första 

egna cykelturen – ”farit på willisuped till Sellsved”, naturligtvis 

i affärer. Månaden därpå tog Strandberg cykeln i samband med en 

kreatursaffär i Bonäset i Kall; den 31 augusti cyklade han till Eggen 

i Mörsil och avslutade köpet av sex kor och en häst. 348 

År 1899 dyker för första gången andra cyklister än Strandberg 

själv upp i dagboken – vågar man gissa, att också de färdades på 

en ”Kulombia”? På sin färd från Mörsil, där han ”ornadt för kreaturspremieringen”, 

fick Strandberg på kvällen den 10 juni sällskap 

med sex andra ”Welisupedister”. En dryg vecka senare rapporterar 

han om ”mycket fremmande her mesta Wilesupedister”. I mitten av 

september gav sig en av sönerna, Erik, ut på en cykeltur de sju milen 

till Östersund. Rapporterna fortsätter året därpå, 1900, bland annat 

om det första cykelhaveriet (23/ ) och att ”Hjerpens Bysikelklubb 

haft utflykt till Mörsil” (27/ ). På förhösten hade Järpens ”willisupedklubb” 

anordnat en cykeltävling, varvid de båda sönerna Petter 

och Erik erövrade första respektive andra pris. 349 

Från Ersson till Strandberg 

I ett slag förändrades villkoren dramatiskt för de jämtländska forbönderna 

i västra Jämtland när järnvägen togs i bruk i början av 

1880-talet. Transporterna till och från regionen blev nu dessutom 

med ens avsevärt både billigare och snabbare till gagn för hushåll 

och kommun. 

Denna utveckling låter sig till vissa delar analyseras genom en 

undersökning av handlanden Nils Erik Erssons hushåll från 1880talet 

och ett decennium in på det nya seklet. Med järnvägen trädde 

Nils Erik fram som representant för en ny tid. Och han gjorde det 

i flera skepnader. Han är entreprenören och lanthandlaren. Han är 

nya produkters introduktör och han är en förmedlare av nya både 

preferenser och konsumtionsmönster. För att markera sitt inträde 

i en modern värld kastade han av sig patronymikonets Ersson och 

ersatte det med det borgerliga Strandberg.


Järnvägens betydelse för Strandbergs verksamhet framgår tydligt 

av hans efterlämnade papper. Jag vill då särskilt peka på tidrummets 

krympning. Mängden varor som med dess hjälp kunde tas in 

i regionen mångdubblades samtidigt som den nya transportleden 

medförde att nya marknader öppnades, både för in- och utförsel 

av gods. De strandbergska kreatursaffärerna effektiviserades och 

rationaliserades både när det gällde inköp i regionen och försäljning 

söderöver. I dessa sammanhang utnyttjade Strandberg även 

en annan av tidens teknologiska landvinningar, telefonen, vilket 

tyder på att han var snar att ta tekniska nymodigheter i sin tjänst. 

Symptomatiskt nog gällde det första telefonsamtalet affärer. Som 

agent för cykelmärket ”Columbia” kunde han introducera ett nytt 

transportmedel. Att se Strandberg själv kuska omkring på vägarna 

för att göra affärer med bönderna på trakten, bör också det ha gjort 

honom till en representant en ny tid i allmänhetens ögon. 

Dock; det var inte enbart materiella resurser, som Strandberg slog 

mynt av. Förutom att han fungerade som bankinrättning, åtminstone 

när det gällde utlåning, ägnade han sig i likhet med många entreprenörer 

i området åt att sälja ren luft, friskt vatten och naturupplevelser 

till hugade spekulanter från landets industricentra. Efter att 

ha gjort sig av med Järpens hotell år 1901, började han på den egna 

gården ta emot luftgäster, bland annat en familj från industristaden 

Norrköping, som köpte sig ett par månaders vila under ett antal 

somrar i 1900-talets början. Strandbergs hemman blev därigenom 

en plats där det agrara samhällets ståndspersoner kunde möta industrisamhällets. 

Mörsils luftkonsumenter – en kommunal angelägenhet? 

Den föregående framställningen har visat, att tillresta främlingar 

med den fjällnära luften, rekreationen, konvalescensen eller ”bara” 

turistandet som mål för sin vistelse, redan under sommaren år 188 

hade blivit ett vanligt inslag i Mörsils stationsnära byar. Det är inte 

osannolikt, att andelen tuberkulösa främlingar detta år var fler än 

tidigare. Det är mot den bakgrunden man bör tolka hur de ledande 

företrädarna för Mörsils kommun agerade efter säsongens slut. 

På hösten 188 väcktes förslag i kommunalnämnden om att till 

samtliga husägare i socknen låta distribuera ett cirkulär med förhållningsregler 

i samband med att främlingar inhystes under sommarsäsongen. 

Skrivelsen borde bland annat innehålla information


om hur rum, möbler och sängkläder skulle desinficeras. 3 0 Initiativet 

tyder på, att antingen hade Mörsil redan blivit särskilt omhuldat av 

tuberkulösa sommargäster, eller så hade socknens ledande aktörer 

ambitionen att öka antalet lungsiktiga främlingar, som bokstavligen 

kunde hosta upp pengar för en längre tids vistelse på orten. 

Vid ett kommunalnämndens sammanträde ett drygt år senare, 

den 11 december 1886, antogs ”Upprop till Mörsils invånare”, och 

beslutades att det skulle distribueras till samtliga husägare i sock- 

3 1 nen. 

Skrivelsen inleds med konstaterandet att Mörsil under de senaste 

årens somrar för längre eller kortare tid fått ta emot många ”främlingar” 

för att dels i lugn och ro njuta lantlivet, dels ”ur den rena, 

friska fjelluften söka helsa”. Mot bakgrunden av att dessa främlingar 

tillfört kommunen många ekonomiska fördelar, hade kommunalnämnden 

uppmärksamt följt utvecklingen, hette det vidare. Därför 

ville man nu för varje Mörsilbo framhålla ”nödvändigheten af att hvar 

och en i sin stad gör allt hvad han kan för att visa främlingen huru 

gerna sedd han är inom vårt lilla samhälle, samt bemöter honom 

med höflighet, välvilja och tillmötesgående”. För hus- och jordägare 

framhöll kommunalnämnden särskilt nödvändigheten av ”snygghet 

och renlighet såväl inom som utom hus” samt ett glatt, vänligt och 

tillmötesgående sätt. Vidare borde planteringar i anslutning till boningshusen 

anläggas och gångstigar med bänkar utplaceras – allt 

för främlingens bekvämlighet. Ägare av jaktmark och fiskevatten 

uppmanades att inte vara så nogräknade om luftgästerna ibland ville 

roa sig ”med den af så många omtyckta sporten jagt och fiske”. Kreatursägare 

uppmanades att inte låta djuren beta längs landsvägen, 

”hvarigenom gångbanan för promenerande begripligtvis blifver 

obehaglig och osnygg att trafikera”. Ett allmänt råd till Mörsilborna 

var vidare att vara billig i sina fordringar gentemot besökarna. Allt 

enligt mottot: en mindre inkomst under många år är vida bättre än 

en större engångssumma, ”besinnande dessutom, att det äfven fin- 

nes andra platser, dit sommargäster kunna taga sin tillflykt”. 3 2 

I sanitärt hänseende påpekade kommunalnämnden, att då de 

tillresta främlingarna, ofta krassliga och med allmänt dålig hälsa, 

huvudsakligen led av lungsjukdomar, borde husen så inredas ”att 

rummen få sådan längd, bredd och höjd att tillräcklig kubikmassa 

luft blifver för den sjuke att tillgå”. Vidare borde rummen värmas upp 

med tegelugnar, inte järnkaminer. Fönstren borde vara försedda med 

smide, så att rummen kunde vädras ordentligt oberoende av årstid.


Lungsjukas rum skulle desinficeras efter utflyttning. Gödselstäderna 

borde inhängnas med plank och övertäckas med ”preparater som 

binda de flyktiga ämnena”, avträdena skulle flyttas ”så att de ej stöta 

ögat eller förorena källor och brunnar”. Kommunalnämnden avslutade 

med en förhoppning om att snart kunna införa elektrisk belysning 

i kommunen, angeläget också det ur sanitär synpunkt. ”Vi få 

nämligen tänka oss”, heter det, ”att Mörsil inom någon tid får inhysa 

äfven vintergäster och då vore rummens upplysning med elektriskt 

ljus bra mycket bättre än upplysning med olja eller ljus, som alltid 

i mera eller mindre grad förorena luften i ett rum, då däremot den 

elektriska belysningen är fri från denna olägenhet”. 3 3 

I kommunalnämndens upprop tecknas således möjligheten av 

materiell förkovran för både kommun och enskilda invånare – om 

luftgäster och turister kunde förmås att välja Mörsil framför andra 

orter längs järnvägen. Detta kopplades också samman med förespeglingen 

av en tydlig modernitetens markör, det elektriska ljuset, 

till fromma för kommunen och dess invånare. Upplägget indikerar 

att Mörsils politiska elit, det fåtal som ägde fyrkmajoriteten, var 

medveten om att luftgästernas ankomst till socknen kunde ses som 

en hävstång in i en ny – och bättre – tid. 

Det torde förstås ha funnits de som fruktade gåvorna som fördes 

in med järnhästen. Men bland de inflytelserika i kommunen torde 

majoriteten ha ansett, att främlingstrafiken både direkt och indirekt 

gynnade kommun, näringsliv, hushåll och enskilda individer. Man 

torde därför kunna betrakta det av kommunalnämnden distribuerade 

uppropet som ett led i en kommunorienterad strategi. Vilket 

naturligtvis inte bör skymma det faktum att flera av de ledande aktörerna 

i kommunen helt visst kan ha haft egna intressen att bevaka 

när det gällde trafiken på Mörsil. 

På senvåren år 1887 var ärendet återigen föremål för behandling 

i Mörsils kommunalnämnd. Med hänvisning till det i slutet 

på föregående år beslutade uppropet utsågs nu två ledamöter, 

stationsinspektören Gustaf Hjertman och handlanden Lars Pettersson, 

till att besöka samtliga gårdar i byarna Bye, Myckelgård 

och Eggen, d.v.s. i järnvägsstationens omedelbara närhet, för att 

”på vänlighetens och öfvertygelsens väg” försöka förmå gårdsägarna 

att efterkomma uppropets rekommendationer, särskilt när 

det gällde gödselstädernas inhägnande och torrdassens placering. 

Efter att ha samrått med provinsialläkare Westerberg deklarerade 

nämnden enhälligt också, att varje person som hyrde ut rum till


luft- och sommargäster skulle låta desinficera de aktuella rummen. 

Det vore dessutom önskvärt, menade nämnden, att varje dass skulle 

desinficeras två gånger per vecka, gärna under överinseende av en 

person som i de tre mest aktuella byarna ansvarade för verkställigheten. 

3 4 Kanske hade gensvaret varit svagt hos allmänheten? Och 

kanske var det just därför, som man från kommunens sida ökade 

ansträngningarna att få invånarna i de tre järnvägsnära byarna 

med på tåget? 

Förhoppningarna att sommaren år 1887 skulle innebära ett 

rekordår torde ha infriats. När säsongen summerades i september 

kunde konstateras, att inte mindre än 344 bad- och kurgäster 

uppehållit sig vid sanatoriet. 3 Kanske berodde framgången delvis 

på annonseringen i Stockholmspressen inför säsongen 1887. Där 

talades om Mörsil som känt för sitt ”friska sunda läge i en vacker 

för nordliga vindar skyddad dalgång”. Förutom ren luft kunde orten 

erbjuda promenader, härliga utsikter, utflykter till ”sevärda fjell 

och vattenfall” och tillfälle till jakt och fiske. De båda sistnämnda 

attraktionerna känns tydligt igen från det på kommunalstämman i 

december 1886 antagna uppropet till Mörsils befolkning, vilket stärker 

intrycket av att en kommunal strategi låg bakom utvecklingen. 

Där fanns vidare läkare, apotek samt såväl kvinnliga som manliga 

sjukgymnaster. Flera hotell och närbelägna gårdar kunde erbjudas 

dem som sökte mat och husrum till moderata priser. Misstanken om 

att man på ledande kommunalt håll aktivt medverkade i marknadsföringen 

av ortens fjällnära luft stärks ytterligare av att annonsen 

i Dagens Nyheter avslutades med upplysningen, att förfrågningar 

kunde skickas till antingen kommunalnämndens ordförande eller 

Nils Otto Lindström, också han en av de mera framträdande män- 

3 6 

nen i kommunen. 

Året därpå var det åter dags för kommunalnämnden att inför 

1888 års sommarsäsong inskärpa nödvändigheten av höjd hygienisk 

beredskap. Särskilt inskärptes kravet på att uthyrningsrummen 

skulle rökas med svavel efter det att den lungsiktige hade flyttat ut. 

Årets uppmaning skulle delgivas kommunens samtliga uthyrare, 

som med sin namnteckning skulle bekräfta att informationen hade 

tagits emot. 3 7 

Vid kommunalnämndens sammanträde inför säsongen 1890 var 

det ännu en gång dags för nämnden att till kommunens samtliga 

hemmans- och husägare distribuera förhållningsorder rörande de 

sanitära förhållandena. Bestämmelserna hade denna gång skärpts


ytterligare, särskilt beträffande desinfektionen av de lungsjukas 

boende, vilket kan tyda på att tillströmningen av lungsiktiga patienter 

hade ökat. Desinfektionsmedel tillhandahölls för övrigt kostnadsfritt 

hos de båda handlandena Lars Pettersson i Bye och Nils 

Otto Lindström i Myckelgård, vilka tillsammans med provinsialläkaren 

hade utsetts att kontrollera desinficeringen och föreskrifternas 

efterlevnad. Protokollet antyder att Mörsil under de senaste åren i 

rask takt hade utvecklats i riktning mot en kurort där lungsiktiga 

patienters vistelser kommit att spela en allt större roll både för kom- 

munens ekonomi och för dess identitet. 3 8 

Intrycket av att byarna i järnvägsstationens närhet redan under 

1880-talet är på väg att utvecklas till ”ett samhälle i samhället” 

förstärks av att nämnden vid ett sammanträdde på våren följande 

år dels bekräftade 1890 års sanitära åtgärder, dels beslutade om 

anskaffandet av spottlådor för utsättning i anslutning till promenadvägarna 

runt om i det stationsnära samhället. 3 9 Den sistnämnda 

åtgärden bör, särskilt för lungsiktiga främlingar som nyss klivit av 

tåget vid Mörsils järnvägsstation, ha fungerat som en välkomsthälsning 

till alla dem som plågades av en hosta, varken lös eller torr 

men som gjorde att ”man såg in i människan och fann en enda röra 

och gyttja”. 360 

Den utveckling som har skildrats i det föregående låg så att säga i 

luften. Samma år som beslutet om det första uppropet fattades, 1886, 

hade provinsialläkaren i Jönköpings distrikt, Mauritz Malmberg, ett 

inlägg i den medicinska tidskriften Eira där han diskuterade vilka 

svenska kurorter, som var bäst lämpade för vården av lungsiktiga. 

Malmberg inledde sitt resonemang med konstaterandet, att det i 

första hand var till de jämtländska samhällena längs järnvägen bort 

mot Norge, som den sjuke ställde sin färd i syfte att återvinna sin 

hälsa. Där låg nu strödda om varandra turister och sjuka, nerv- och 

bröstpatienter. För sjuklingarna, och då särskilt bröstpatienterna, 

var ordningen direkt olämplig, menade han. Somliga orter saknade 

läkare, andra åter både komfort och trevnad medan ytterligare några 

var drabbade av andra olägenheter. Man borde därför, menade 

Malmberg, anlägga ett sanatorium i de jämtländska fjälltrakterna 

vikt åt de lungsjuka! I en miljö där klimatet var särdeles gynnsamt 

kunde de bröstsjuka samlas för att få del av de rådande gynnsamma 

psykiska, dietetiska och hygieniska förhållanden, konkluderade han. 

Och då fanns ingen annan plats i vårt land som bättre motsvarade 

kraven än Mörsil. 361


Mot bakgrunden av de i det föregående redovisade resonemangen 

blir frågan relevant om vilka ledamöterna var i den Mörsils 

kommunalnämnd, som i praktiken låg bakom den av stämman 

formellt beslutade politiken att göra kommunen till ett sanatoriesamhälle, 

en tillflyktsort för dem som drabbats av den fruktade lungsoten. 

Vilken var ledamöternas sociala position i kommunen? Vilka 

gemensamma nämnare kan urskiljas ledamöterna emellan? 

Det är bland annat dessa frågor, som kommer att analyseras i det 

närmast följande. 

Kommunalnämndens sammansättning under 1880-talet 

Enligt Kungl. Maj:ts hälsovårdsstadga för riket av den 2 september 

1874 låg det på kommunalnämndens bord att administrera den 

allmänna hälsovården på landsbygden. Denna skulle ägna sin uppmärksamhet 

åt ”allt, som kan inverka på sundheten och allmänna 

hälsotillståndet” inom kommunen”. 362 

Av central betydelse i det här aktuella sammanhanget blir kommunalnämndens 

i Mörsil hantering av eventuella hygieniska problem 

i samband med att främlingar, sjuka såväl som friska, i en allt 

stridare ström började ta sig till kommunen alltifrån 1880-talets 

början. 363 Vilka var det då som av stämman valdes till ledamöter 

av kommunalnämnden i Mörsil under 1880-talet, det årtionde då 

kommunen tog steget in i industrisamhället? 

En analys av kommunalstämmans protokoll från detta årtionde 

har visat på intressanta mönster. Ordförande i nämnden fram till 

31/12 1886, d.v.s. under de första åren efter järnvägens ankomst 

och då förslaget till ”Upprop till Mörsils invånare” godkändes för 

distribution till samtliga socknens husägare, var Gustaf Eriksson (A) 

i Myckelgård, riksdagsmannen, handlanden och hemmansägaren. 

Vice ordförande under samma period var Jon Ocklind (B), handlande 

och hemmansägare i Ocke. Hans bror, hemmansägare och 

handlande i samma by, Olof Pettersson (C), satt under samma period 

som suppleant i nämnden. En annan hans bror, Lars Pettersson (D) 

i Bye, också handlande, var ledamot från 1/1 188 till sin död 1891 

och vice ordförande från 1/1 1887. En svåger till denna brödratrojka, 

Nils Erik Strandberg, gift med Jons, Olofs och Lars syster Brita (E), 

tog plats några år senare, 1889. Slutligen finner vi som ledamot av 

kommunalnämnden vid denna tid även Jon Jonsson Mankell (F) i 

Myckelgård.


Bakom dessa namn döljer sig släktband som går tillbaka till hemmansägaren 

Jon Jonsson i Ocke (f. 1736) och stamfar till de dominerande 

familjerna i Mörsil under 1880-talet. Individerna (A)–(F) 

tillhör alla tredje generationen efter denne Jon. Fyra av dem (B, C, 

D, E) är syskon med varandra och således sysslingar med A och F. 

Granskar man dessutom aktörernas egna intressen något närmare 

när det gällde att slå mynt av socknens immateriella resurser, 

finner man att kommunalnämndens innersta krets, i hög grad också 

hade egna intressen att bevaka. 

Sålunda finns Gustaf Erikssons namn under de allra tidigaste 

tidningsannonserna rörande Eggens badinrättning, varefter han 

tycks ha haft något slags samordnande funktion när det gäller ombesörjandet 

av inkvartering av luft- och andra gäster. Bröderna Jon 

Ocklind och Olof Pettersson startade båda redan ett par år efter 

järnvägens invigning pensionatsrörelser i Ocke, som expanderade 

kraftigt under undersökningsperioden. Deras gemensamme svåger 

Strandberg blev några år senare delägare i Järpens enda hotell och 

skulle senare ägna sig åt rumsuthyrning till luftgäster på den egna 

gården. Slutligen den i kretsen, som var både först och störst i branschen, 

Jon Jonsson Mankell, innehavare av järnvägshotellet liksom 

det första ”riktiga” sanatoriet. Men inte nog med det: några år senare 

kom han att bli svärfar till doktor Torkel Horney, sanatoriets förste 

egna läkare och ytterligare några år senare dess ägare. 

Men analysen går i detta hänseende att driva ytterligare ett steg 

längre. Mot bakgrunden av att nämndens ledamöter utsågs av kommunalstämman, 

bör styrkeförhållandena i detta forum undersökas 

närmare. Hur var fyrkarna/rösterna fördelade i kommunen vid tiden 

för Mörsils definitiva genombrott som kurort för lungsiktiga? 

I vilken utsträckning kan maktgrupperingar och -konstellationer 

iakttas? Kort sagt: vilka innehade den politiska makten i kommunen 

vid denna tid? 

Den politiska eliten i Mörsil under sanatoriesamhällets formering 

Några fyrktalslängder från Mörsil för perioden fram till och med 

1886 har, som påpekats i ett tidigare avsnitt, inte påträffats. De exakta 

styrkeförhållandena i Mörsil under perioden mellan järnvägens 

ankomst i 1880-talets början och kommunalstämmans beslut om ett 

”Upprop till Mörsils invånare” den 11 december 1886, har därför inte 

har kunnat fastställas. Emellertid finns fyrktalslängder från de därpå


följande sju åren bevarade i Åre kommunarkiv, vilket erbjuder en 

möjlighet att rekonstruera den politiska maktens fördelning under 

åtminstone dessa år. I det närmast följande kommer längden från 

år 1887 att analyseras. 

År 1887 uppgick den av kommunmedborgarna erlagda skatten till 

ett värde som motsvarade 6 08 fyrk. Uppställningen nedan visar de 

ekonomiskt mest betydelsefulla skatteobjekten i Mörsil år 1887. 

De sjutton största skattebetalarna i Mörsils kommun år 1887 

Namn By Titel Antal Anm. ”Familj” Läkare o. 

röster 

apotekare 

Eriksson, Gustaf Myckelgård 1000 ”För skogsrörelse” 1 000 

Jemtlands sågbrug 8 0 Ångsåg & sågverksrörelse 

Westerberg, K. E. Provincialläkare 600 600 

Westlund, C. F. Apotekare 4 0 400+ 0 4 0 

Winqvist, G. E. 

Mankell, Jon Jonsson Myckelgård 

f.d. apotekare 39 

2 7 Myckelgård + ”2 

39 

ne 2 7 

hotell” 

Eriksson, Gustaf Myckelgård 240 240 

Äggfors verk 18 Såg och kvarn (18 ) 

Grelsdotter, Kerstin 1 8 

Pettersson, Lars 1 0 1 0 

Lithström, Kristian Högen 129 

Hjertman, C. G. Stationsmästare 120 

Äggfors ullspinneri 100 

Bengtsson, Jon Bye 99 

Pettersson, Olof Överocke 98 98 

Allenius, Gottfrid Bye 73 

Ocklind, Jon Överocke 71 71 

SUMMA 4 97 1 816 1 44 

Källa: Fyrktalslängd för år 1887. Mörsils kommun, Åre kommunarkiv, Järpen. 

I tabellen redovisas de 17 mest betydelsefulla skattebetalarna i Mörsil 

det aktuella året. Titel för några av dem har angivits liksom hur 

många fyrk var och en av dem förfogade över. Under ”Anm.” återfinns 

i längden särskilt gjorda anteckningar avseende skatteobjektets 

karaktär. ”Familj” syftar på de med blodsband förenade oligarkerna, 

den inflytelserika kretsen kring förre riksdagsmannen Gustaf Eriksson 

i Myckelgård. I sista kolumnen redovisas kommunens läkare 

och apotekare, två kategorier som skulle kunna tänkas ha haft ekonomiska 

intressen av ett Mörsil som utvecklades i riktning mot ett 

”sanatoriesamhälle”.


När det gäller det direkta politiska inflytandet faller det näst 

största skatteobjektet, ”Jemtlands Sågbrug”, bort direkt, utlandsägt 

(norskt) som det var och därmed diskvalificerat från deltagande 

i den politiska processen. Det hade däremot att betala skatt till 

kommunen, ett nöje som delades med andra skattebetalande utlänningar. 

Återstår så 6 8 fyrk, varav ett okänt antal, sannolikt 

inte alltför stort, torde kunna räknas bort av samma skäl som det 

utlandsägda sågverket. Några ytterligare utländska skattebetalare 

finns emellertid inte bland de större skattebetalarna, varför de redovisade 

siffrorna inte torde avvika mer än marginellt från de faktiska 

förhållandena. 

Kommunens i särklass mäktigaste röstägare var Gustaf Eriksson 

(A), som förfogade över 1 000 fyrk för skogsrörelse och 240 fyrk för 

i längden icke specificerade objekt. Tillsammantaget utgör detta 

1 240 fyrk (22 %) av de 6 8 som återstår när ”Jemtlands Sågbrug” 

har räknats bort. Om Eriksson dessutom kontrollerade rösterna i 

Äggfors verk så som han gjorde när frågan om järnvägsstationens 

placering avgjordes, stiger hans röstkraft till 1 42 fyrk (2 %). Lägger 

man till Gustaf Erikssons sysslingars (B, C, D, F) fyrkinnehav, uppgår 

gruppens totala röstetal till 1 816 (32 %), inklusive Äggfors verk blir 

det 2 001 (3 %). Man kan således konstatera, att Gustaf Eriksson 

ensam kontrollerade ¼ av kommunens totala röstantal och tillsammans 

med ”sysslingarna” bra precis 1/3. 

Man har emellertid anledning att misstänka, att också andra i 

kommunen kan tänkas ha varit intresserade av en utveckling som 

den här skildrade. Jag tänker då närmast på provinsialläkaren på orten, 

Carl Emanuel Westerberg (600 fyrk), apotekaren, Carl F. Westlund 

(4 0 fyrk), och Gustaf E. Winqvist (39 fyrk), den förutvarande 

apotekaren. Samtliga kan mycket väl ha haft egna intressen av att 

Mörsil ”sanatoriserades”. För man denna trojka till ”sysslingarna”, 

uppgår gruppens totala antal fyrk till 3 261 ( 8 %), med Äggfors verk 

3 446 (61 %). 

Det är omöjligt att säga någonting bestämt om huruvida den 

medicinskt och farmaceutiskt skolade gruppen drev en egen linje eller 

ej; kanske deltog de inte ens i kommunalstämmans förhandlingar. 

Klart är att de inte deltog i någon votering under vare sig 1880-, 1890- 

eller 1900-talets första decennium. Om de uteblev från stämmans 

sammanträden, bleve förstås ”sysslingarnas” reella maktposition än 

starkare. Utan fyrkarna för Äggfors verk och med Westerberg, Westlund 

och Winqvist kontrollerade de 43 % av rösterna, med desamma


närmare 0 %. Att försöka få gehör för någon från de med blodsband 

förenade oligarkerna avvikande mening, torde därför i praktiken ha 

varit näst intill omöjligt. 

Den närmast föregående redovisningen har syftat till en demonstration 

av styrkeförhållandena i Mörsil under delar av den 

period, som närmast följde på järnvägens ankomst. Därvid har flera 

intressanta mönster kunnat iakttas till belysning av den politiska 

maktens fördelning i kommunen. I korthet kan de sammanfattas 

som att tydliga gruppintressen har trätt fram, sammanhållna av 

blodsband och/eller professionella förhållanden. I de här aktuella 

frågorna rörande ortens medicinska prägel torde dock majoriteter 

för den förda linjen ha kunnat skapas utan störande inslag från oppositionella 

krafter. 

Oligarker för förändring 

Med beslutet av den 11 december 1886 om ett upprop till Mörsils 

samtliga invånare inför sommarsäsongen 1887 togs ett betydelsefullt 

steg när det gällde att ställa i första hand kommunens järnvägsnära 

byar till sjuka främlingars disposition. Det på kommunalstämman 

godkända uppropets punkter, som gällde alltifrån utedassens placering 

via frågan om koskit på vägarna till gästernas rätt till jakt 

och fiske, skulle för flera år framåt komma att sätta sin prägel på 

kommunen. 

De nödvändiga betingelserna för denna utveckling utgörs av de 

rekommendationer som antogs i kommunalnämnden och sedan beslutades 

på stämman. Den i sammanhanget viktiga nämnden bestod 

under denna formativa period av en liten grupp hemmansägare och 

handlanden. Gemensamt för flertalet ledamöter var att de själva var 

verksamma som entreprenörer när det gällde att omvandla de immateriella 

resurserna till klingande mynt. En annan omständighet 

som förenar de tongivande kommunalmännen är släktband: där 

satt brödrapar, någon svåger och sysslingar tillsammans och förde 

Mörsil in i framtiden. Det är vidare intressant att notera, att några 

voteringar rörande den år 1886 beslutade inriktningen inte ägde 

rum. Naturligtvis kan detta inte utesluta till och med ett utbrett 

missnöje med utvecklingen bland dem som ägde rätt att rösta på 

stämman. Men det skulle sannolikt ha båtat föga att kräva votering 

– de dominerande röstägarna i kommunen bör utan svårighet ha 

kunnat bemästra eventuella försök till obstruktion.

△ 

Vykort med interiörer 

från Mörsils sanatorier 

var ett effektivt 

sätt att sprida 

reklam för ortens 

företräden. 


Bland dem som hade rätt att rösta på stämman kan vid sidan av de 

med varandra befryndade kommunmedlemmarna även en annan 

fyrkstark konstellation iakttas. Jag tänker då på dem som på ett eller 

annat sätt själva var inblandade i medicinsk verksamhet, läkare och 

apotekare. De tre aktuella individerna förfogade tillsammans över 

ett betydande antal fyrk. Denna grupp tycks inte ha haft något att 

invända mot den i december 1886 antagna strategin rörande kommunens 

närmaste framtid. Tillsammantagna – men också ensamma 

utan den andra gruppens aktiva motstånd – var de oligarkiska grupperingarna 

starka nog att hantera kommunen utan inblandning av 

störande element. 

Ett sanatoriesamhälle tar form 

Mörsils sanatorium 1883–1891 

Mörsils sanatorium och kurort växte fram successivt. 364 Det allra 

första etablissemanget på orten, det som kom att utgöra stommen i


det blivande sanatoriet, var, som redan framhållits, järnvägshotellet 

där hemmansägaren och källarmästaren Jon Jonsson Mankell residerade. 

Utöver detta fanns förstås alltid ”Dalgård”, Mörsils gästgiveri 

med anor från en alltmera avlägsen tid. 

Det var helt säkert det stadigt växande antalet luftgäster i Mörsil, 

som föranledde järnvägshotellets ägare, Jon Jonsson Mankell, 

att år 1886 låta bygga ett andra hotell i Mörsil. Trots en utbyggnad 

år 1884 hade alltså efterfrågan på hotellsängar fortsatt att öka till 

följd av en stadigt stigande efterfrågan på Mörsils luftburna hälsa. 

Den 1 juli 1886 kunde Mankell så slå upp portarna till ett ”särdeles 

elegant och väl möbleradt nytt hotell för kurgäster”, innehållande 

en ”särdeles stor matsal, en präktig läsesal samt några mindre spisrum 

och sofrum”. Vid sidan av det nya hotellet hade dessutom 

ytterligare ett tvåvåningshus med två flyglar uppförts för att tas i 

bruk under säsongen samma år. 36 

Att utbudet hela tiden ökade vid denna tid, uttrycks bland annat 

genom enskilda personers annonsering i pressen. Låt mig med 

några spridda exempel illustrera detta förhållande. Sålunda erbjöd 

hemmansägaren Erik Jonsson inför säsongen år 1887 två möblerade 

rum med inackordering i maten. 366 Somrarna 1886 och 1887 skulle en 

Stockholmsdam, fru S. M. Ljunggren, engagera sig i uthyrningen av 

rum i Mörsil, helt nära järnvägsstationen. Där disponerade hon en 

större villa, i vilken hon tog emot inackorderingar. ”Färsk och god 

mat dagligen fr. Stockholm”, upplystes genom annonsen i Dagens 

Nyheter. 367 Ytterligare ett år senare, 1888, var det Mörsils starke 

man, kommunalordföranden och förre riksdagsmannen Gustaf 

Eriksson i Myckelgård, som till sommaren bjöd ut allt ifrån enstaka 

möblerade rum till ett helt hus om 3 rum och kök. 368 

År 1889 förefaller sanatoriet ha tagit ett stort steg framåt, detta 

sedan en ung läkare, Hjalmar Agnér, bosatt sig i Mörsil för att från 

och med sanatoriets öppnande för säsongen den 1 juni ombesörja 

läkarvården. 369 Vid sidan därav tog Agnér under förmiddagarna 

emot allmänheten och tillresta främlingar i en tillfällig läkarpraktik 

i järnvägshotellet. 370 

Vid denna tid bestod sanatoriets egna byggnader av fyra tvåvånings 

trähus med tillsammans 36 gästrum, societetslokal och 

matsalar. Dessutom fanns i byn Eggen, c:a 600 m från sanatoriets 

huvudbyggnad, ett flertal hus som kunde hysa kurgäster. Härtill 

kan läggas, att rum hyrdes ut i så gott som varje gård inom 

en radie av 1 km från sanatoriets huvudbyggnad. På sanatorie-


området hade ställts i ordning ett antal promenadvägar, rikligt 

försedda med vilobänkar. Eftersom dessa var anlagda i zick-zack 

eller i cirkel kunde den sjuke få sina stärkande promenader utan 

att behöva avlägsna sig från sin tillfälliga bostad. 371 Naturligtvis 

bör de nämnda anordningarna ha förstärkt intrycket av en väl sammanhållen 

sanatoriemiljö. 

Eggens badinrättning, där det hela började år 1883, hade också 

den vuxit under de sex år som förflutit sedan verksamheten drogs 

igång, även om intensiteten klingat av efter de tre första expansiva 

åren. År 188 utnyttjades inrättningen av 104 kurgäster, år 1886 av 

90, år 1887 av 4 och år 1888 av . År 188 serverades i runda tal 

omkring 000 bad, 1886 cirka 4 00, året därpå. 1887, var siffran nere 

i 2 00 för att år 1888 åter ha stigit något (3000). Badhuset förfogade 

över badrum, 2 varmluftsrum och 2 ångskåp. De badande gästernas 

antal var således i avtagande under 1880-talet. Utvecklingen bör 

tolkas som att terapin på modet – att ur luften hämta styrka och 

kraft – sakta men säkert konkurrerade ut bad- och vattenbehandlingarna 

i Mörsil. 372 

Några säkra uppgifter på hur många patienter/kurgäster som 

besökte sanatoriet eller uppehöll sig i dess närhet, har inte kunnat 

uppbringas för 1880-talets första hälft. Från år 1886 uppges 276 kurgäster 

fördelade på 266 rum, ha utnyttjat sanatoriet. 373 Året därpå, 

1887, talas om att 344 bad- och kurgäster skulle ha uppehållit sig 

”vid Mörsils sanatorium”. 374 För år 1888 anges antalet gäster på orten 

till 326. 37 

Från Hjalmar Agnérs säsong vid sanatoriet, sommaren 1889, har 

påträffats en sammanställning över både patienterna och de olika 

terapierna som gavs vid Mörsils sanatorium. Av denna framgår, att 

212 kurgäster vistats vid sanatoriet under sommarsäsongen, 92 män 

och 120 kvinnor. Till denna grupp hade förts 9 sommargäster, varav 

3 manliga och 60 av kvinnokön. Av de övriga, betalande kurgäster 

av första respektive andra klass, var 7 män och 60 kvinnor. De totalt 

89 första klassens kurgäster tillbringade sammantaget 314 veckor vid 

anstalten, vilket gör i medeltal 3, veckor per gäst. Andra klassens 

28 gäster uppehöll sig 12 veckor vid sanatoriet, vilket gör bra precis 

en månad per gäst. 376 

Den enskilt vanligaste diagnosen bland de 117 inskrivna patienterna 

var lungtuberkulos, för vilken 23 män och 16 kvinnor behandlades. 

Därefter följde ungefär lika många som behandlades för andra 

besvär i andningsorganen. Nitton av kurgästerna, 7 män och 12


kvinnor, fick behandling mot blodbrist. Totalt 10 patienter, 7 män 

och 3 kvinnor, vistades vid sanatoriet för att söka lindring och bot 

för sin neurasteni. 377 

Redovisningarna från järnvägsepokens första årtionde är intressanta. 

Siffrorna från år 1886 talar sitt tydliga språk när det gäller 

verksamhetens förankring i lokalsamhället. Detta år hade 276 kurgäster 

behandlats under sommaren. Om man räknar med att dels 

varje gäst detta år stannade ungefär fyra veckor, som var fallet år 

1889, dels bortser från sanatoriets 36 gästrum, järnvägshotellets 

kanske 1 rum och gästgiveriets ännu något färre, förstår man att 

betydelsen av de privata värdarnas uthyrningsrum var stor. Man inser 

dessutom, att Hjalmar Agnérs smått otroliga uppgift mycket väl 

kan stämma, den om att nästan varje gård inom 1 km från sanatoriet 

upplät rum åt kurgäster. Lägger man så därtill de luftgäster som bör 

ha uppehållit sig på orten utan att utnyttja sanatoriets faciliteter, blir 

förstås antalet främlingar i Mörsil om somrarna än högre. 

Vidare bör nämnas, att andelen tuberkulösa kurgäster är relativt 

liten – under den säsong som Agnér ansvarade för rör det sig om 

litet drygt 40 %. Sanatoriets gäster uppvisade sålunda ännu en tämligen 

rikt varierad sjukdomsbild. 

Epoken Horney inleds 

Sanatoriets utveckling följdes på nära håll – och påskyndades – av 

kommunens ledande aktörer. Att sanatoriets bästa redan vid 1890talets 

ingång var liktydigt med kommunens, formuleras vid denna 

tid allt oftare. Så till exempel år 1890 då man vid ett kommunalnämndens 

sammanträde dryftade ”än det ena än det andra sättet rörande 

sanatoriets bästa”. I detta stycke uttalade sig provinsialläkaren 

Hjalmar Helleday om att snarast möjligt låta uppföra ett utsiktstorn 

och till detta anlägga en väg. Förslaget bifölls ”på det lifligaste”. 378 

Diskussionspunkten är intressant ur två aspekter. För det första 

visar den att den kommunala eliten aktivt drev sanatoriets intressen. 

För det andra kan frågan om ett utsiktstorn också ses som ett 

led i kommunens utveckling i riktning mot ett ”sanatoriesamhälle” 

– tornet var ej blot til Lyst. Utsiktstorn kunde, enligt samtidens 

medicinska expertis, även ha en terapeutisk funktion vid sidan av 

den i inskränkt betydelse ”turistiska” – patienter med diagnosen 

neurasteni ansågs må bra av att betrakta fjärran horisonter. 379 I tornet

△ 

Ligghallen vid 

Didrons sanatorium 

i Mörsil. Frisk luft är 

hälften vunnet! 


och det i det föregående analyserade uppropet till Mörsils befolkning 

förenas således de två bärande delarna när det gäller utnyttjandet av 

regionens immateriella resurser i sekelskiftets Sverige: ”turism” och 

”hälsa” gick hand i hand. Därom torde de ledande kommunalmännen 

ha varit överens. Ur deras perspektiv sågs luftgäster och hälsosökande 

som två sidor av samma mynt – de var båda konsumenter 

av kommunens immateriella tillgångar. 

Resultaten av de två därpå följande sammanträdena i kommunalnämnden 

under maj månad år 1891 kan i mer än ett avseende 

betecknas som avgörande för Mörsils utveckling. Till dessa båda 

sammanträden hade provinsialläkaren, Hjalmar Helleday, och sanatoriets 

nye läkare Torkel Horney bjudits in. Vid det första sammanträdet 

beslutades att nya ordningsregler skulle låta tryckas och utdelas, 

regler till vilka de två läkarna gemensamt skulle presentera 

förslag tre dagar senare. Föreskrifterna var också detta år föranledda 

av de tuberkulösa främlingarnas vistelse inom kommunen. Vidare 

beslutades, att alla de Mörsilbor som hyrde ut rum skulle kallas till 

nämndens sammanträde den 19 maj. 380 

Vid det andra nämndsammanträdet av relevans denna månad 

redovisade Hjalmar Helleday och Torkel Horney sitt gemensamt utarbetade 

förslag till uthyrarna av rum och deras bröstsvaga klienter.


Denna gång deltog förutom nämndens ordinarie ledamöter, Hjalmar 

Helleday och Torkel Horney även källarmästaren Jon Mankell, ägaren 

av järnvägshotellet det nya hotellet i Mörsil, det som vid denna 

tid utgjorde sanatoriet. Nämnden beslutade att låta bekosta dels 

tryckningen och distributionen av reglementet – ”Ordningsreglor 

vid Mörsils sanatorium till efterrättelse fastställda af Mörsils Kommunalnämnd” 

– till Mörsils kommuns invånare, dels ombesörja 

införskaffandet av spottkoppar till rumsuthyrarna. Att de båda läkarnas 

gemensamt avfattade instruktioner vilade på ”den vetenskapliga 

forskningens” rön, bör naturligt nog ha gett extra tyngd åt 

skrivelsen. Dessutom hade Horney formulerat ett förslag till desinfektionsregler 

för sanatoriet, omfattande sex punkter om alltifrån 

hur gardiner skulle rengöras, målade möbler tvättas, kakelugnar 

rengöras och stoppade mattor piskas. Sammanträdet avslutades med 

att nämnden beslutade såväl om att trycka och distribuera reglerna 

som att ta hem och till rumsuthyrarna tillhandahålla spottlådor och 

d:o -koppar. 381 

Mörsil hade därigenom ytterligare utvecklats som kurort och 

befäst sin ställning som Sveriges förnämsta luftkurort, en för svenska 

förhållanden unik sanatoriemiljö. Utom räckhåll för Frode och hans 

människoslukande kvarn, som med konkurrensen som medel representerade 

en allt grymmare omvärld, hade i Mörsil skapats en 

tillflyktsort för dem som drabbats av den nya tidens farsoter. Där 

delade offer för sekelslutets sjukdomar på den helande fjälluften. 

Med Torkel Horneys inträde på scenen i tidigt 1890-tal kom orten 

ännu en gång att förvandlas. Redan de ovan redovisade sammanträdena 

i kommunalnämnden pekar i den riktningen. Om Mörsil för 

en tid hade framstått som något av en modernitetens utpost när det 

gällde både neurasteniker och bröstsvaga, skulle samhället under det 

nittonde seklets sista decennium utvecklas till ett mönstersamhälle 

för lungsotens offer. 

Diskussionerna i Mörsils kommunalnämnd om sanatoriets – och 

därmed kommunens – gemensamma utveckling skulle fortsätta. Ytterligare 

ett par exempel ska ges från de därpå närmast följande åren. 

År 1893 beslutade kommunalstämman att ombesörja planteringar 

längs vägen mellan kyrkan och Äggfors – med sanatoriet beläget 

bra precis mitt emellan. 382 

En knapp månad senare diskuterades i kommunalnämnden att 

kommunen dagligen gästades av en hel del ”löst folk”, i första hand


arbetssökande, som gjorde tillvaron otrevlig för kommunens befolkning 

– och kurgästerna. Mot den bakgrunden beslutade nämnden, 

att anhålla hos kommunalstämmans ordförande om en skrivelse till 

länsstyrelsen med en begäran om att distriktets länsman måtte vara 

bosatt inom kommunen, helst i närheten av järnvägsstationen. 383 

Några år in på det nya seklet tog kommunalnämnden upp frågan 

om att införa en särskild hälsovårdsordning för Mörsils stationssamhälle, 

ett område som ur hälsosynpunkt betraktades som mera 

utsatt än övriga delar. 384 

Exemplen från 1893 och 1907 talar sitt tydliga språk. Frågan om 

särbehandling av de stations- och sanatorienära var således levande 

under perioden. I det första exemplet gällde det ”sanatoriesamhällets” 

värde ur skönhetssynpunkt: området där sanatoriets patienter 

antingen själva vistades i närheten av eller dagligen kunde betrakta på 

avstånd skulle förskönas med trädplanteringar. I det andra fallet var 

det fråga om dess sociala status: kurgästerna fick inte störas av vare 

sig arbetare eller annat löst folk. Här gick de kommunalt ansvariga 

till och med så långt att man begärde att distriktets länsman skulle ha 

sin bostad i närheten av järnvägen, d.v.s. där de flesta av sanatoriets 

gäster uppehöll sig. I det tredje fallet är det lokalsamhällets hygieniska 

status, som är på tapeten och som förenar stationssamhället 

och sanatoriet till en enhet, skild från kommunens övriga delar. 

År 1892 utgjordes sanatoriekomplexet av ett större tvåvåningars 

med rymliga verandor försett ”societetshotell”, innehållande restaurationslokal, 

biljardrum, ett större samlingsrum med tillgång till 

tidningar och piano, samt därutöver ytterligare några patientrum. 

På området fanns dessutom tre större, något högre upp belägna 

byggnader med enbart boningsrum. 38 

Inför vintersäsongen 1896/97 hade Mörsils sanatorium vuxit betydligt 

och omfattade nu följande byggnader med inventarier: ett 

större tvåvåningars med rymliga verandor försett societetshotell 

med restaurationslokal, biljardrum, ett större samlingsrum med tidningar, 

piano, brädspel etc. till patienternas förströelse, samt några 

boningsrum. Norr om societetshotellet hade tre större byggnader, 

innehållande endast boningsrum, uppförts. Dessutom hade en tvåvånings 

villa byggts, ”Lundagård”, med både läkarens våning och 

rum för icke bröstsjuka patienter. För sanatoriets patienter hade 

dessutom anlagts ytterligare ett stort antal ”goda, väl underhållna, 

torra promenadvägar”, kunde sanatorieledningen meddela. 386


Till sommaren 1897 hade anläggningen kompletterats med ett 

nytt, tidsenligt badhus. 387 Och ytterligare några år senare, 190 , hade 

de tre större, något högre upp belägna byggnaderna med gästrum 

blivit fyra. 388 

Trots att Mörsils sanatorium redan under 1890-talet var välrenommerat 

för i första hand behandlingen av lungtuberkulösa, har 

endast ett magert källmaterial påträffats när det gäller patienterna 

och den medicinska verksamheten. 

Under sommaren 1891, Torkel Horneys första säsong i Mörsil, 

var under perioden 1 maj till 1 september 106 personer inskrivna 

som kurgäster. Av dessa vårdades 71 för lungtuberkulos. Skillnaden 

mot förhållandena bara två somrar tidigare är påtaglig – andelen 

lungtuberkulösa patienter hade stigit från c:a 40 % till ungefär 70 %. 

Av de övriga 3 var anemikerna den största gruppen med 7 patienter. 

De resterande 28 vårdades för skilda åkommor, allt från hysteri 

till kronisk förstoppning. Av de lungtuberkulösa patienterna blev 

14 ”betydligt förbättrade”, 4 nästan symptomfria och 6 oförbättrade. 

389 

Horneys första år vid sanatoriet förde med sig betydande förändringar 

också för kommunen och dess invånare. För första gången 

togs nu patienter emot även under vintern – allt i enlighet med den 

kommunala strategi så som den uttrycktes i uppropet av år 1886. 

Totalt vårdades 31 patienter med lungtuberkulos under månaderna 

kring årsskiftet 1892. Kurmedlen utgjordes i huvudsak av ”frisk luft 

och hög diet”. De allra flesta av dygnets timmar ägnade sig kurgästerna 

åt att andas in den rena luften. Dagtid liggande på verandor, 

nattetid inför öppna sovrumsfönster. Horney summerade erfarenheterna 

från den första vinterkuren: de flesta patienterna har ”i ej 

oväsentlig grad förbättrats”. 390 

Året därpå, 1892, var 78 kurgäster inskrivna vid Mörsils sanatorium 

under sommarmånaderna med diagnosen lungtuberkulos. 

För årets övriga månader rapporterades ytterligare 39 patienter. 391 

Två år senare, 1894, vårdades totalt 72 patienter vid sanatoriet, 

varav 7 med tuberkulösa lungor. Av dessa bedömdes 41 (72 %) ha 

blivit förbättrade under vistelsen i Mörsil, 11 (19 %) oförbättrade 

medan (9 %) av dem hade försämrats eller avlidit. 392 År 1896 var 

97 patienter inskrivna vid Mörsils kuranstalt, 83 av dem med diagnosen 

lungtuberkulos. Detta år ansågs 24 (29 %) ha blivit betydligt 

förbättrade, 44 ( 3 %) förbättrade, 9 (11 %) och 6 (7 %) försämrade 

eller avlidna. 393


År 1897 inspekterades sanatoriet av länets förste provinsialläkare, 

som kunde konstatera, att 160 patienter varit inskrivna vid 

anstalten under året, varav 100 manliga och 60 kvinnliga. De hygieniska 

förhållandena överlag bedömdes som ”väl tillgodosedda”. All 

desinfektion övervakades av självaste överläkaren, Torkel Horney. 

Patienterna behandlades enligt modernaste metoder, d.v.s. luft-, 

gödnings- och liggkurer. På plats fanns även en legitimerad sjuksköterska 

liksom ”fullständig betjäning i öfrigt”. Antalet kurgäster med 

diagnosen lungtuberkulos hade så gott som fördubblats från det ena 

året till det andra, från 83 året innan till den nya toppnoteringen 160 

under jubileumsåret 1897. 394 

Patienter med diagnosen lungtuberkulos vid doktor Horneys sanatorium 

år 1897 

Utfall Antal Andel 

Friska 11 6,9 % 

Betydligt förbättrade 3 33,1 % 

Förbättrade 64 40,0 % 

Oförbättrade 2 1 ,6 % 

Döda 7 4,4 % 

Källa: Provinsialläkarens i Undersåker årsberättelse för 1897, Medicinalstyrelsens 

arkiv, E5A, vol. 40, RA. 

Några uppgifter rörande vare sig antalet patienter vid sanatoriet i 

Mörsil eller resultat av behandlingarna har inte påträffats efter 1897, 

vilket gör det omöjligt att säga någonting med bestämdhet om sanatoriets 

utveckling under resten av undersökningsperioden. Man 

torde dock kunna anta, att den successiva förändringen i riktning mot 

vad som skulle kunna kallas ett reservat i västra Jämtlands fjällregion 

för lungsiktiga fortsatte in på det tjugonde århundradet. En omständighet 

som talar för detta redovisas i den närmast följande analysen. 

Sanatoriesamhället utvidgas 

Något år in på det tjugonde århundradet inleddes i Mörsil en period 

som torde sakna motstycke i Sverige när det gäller vården av svårt 

sjuka patienter. 

Utvecklingen tog sin början i april 1901 då ett andra privat sanatorium, 

”Helsan”, slog upp sina portar. Detta var dimensionerat för 

14 lungsiktiga arbetare från Ljusne inom Ljusne-Woxna-koncernen


i Hälsingland. Under de första fem åren varierade dock antalet patienter 

mellan 12 och 18. Sanatoriet hade bekostats av grevinnan 

Wilhelmina von Hallwyhl, född Kempe, och är en exponent för tidens 

patriarkala idéer sådana de praktiserades i både gamla och 

nya bruksmiljöer. Sanatoriet blir därigenom en tidstypisk kvarleva 

från en epok i det svenska industrisamhällets historia då en stor del 

av sjukvården för åtminstone folkflertalet vilade på privata initiativ. 

Med sina 7 sjukrum ansågs anläggningen synnerligen påkostad 

– såväl huvudbyggnaden som dess utrustning ”vittnade om att inga 

kostnader sparats”. 39 

Några år in på det nya seklet besökte Oscar Nordlander, då extra 

provinsialläkare i Ljusne distrikt, sanatoriet. Som läkare i Ljusne var 

det han, som valde ut patienterna till ”Helsan” för vistelser mellan 

några månader och knappt två år. I sin rapport framhöll han bland 

annat, att sanatoriet var avsett för patienter med en tämligen god 

prognos. Under de fem första åren togs 76 patienter emot. Av dessa 

kunde 60 skrivas ut som helt symptomfria. 396 

Ett vittnesbörd från en av sanatoriets patienter har påträffats. Jag 

erinrar här om ett den 30 april 1906 daterat och avsänt vykort med 

motiv från sanatoriet ”Hälsan”. Emma, lungsjuk från Ljusne, kunde 

berätta om den behandling som gavs vid sanatoriet: ”jag blir så tjock 

och fet och jag har ökat två och ett halvt kilo på tre veckor men vi 

jör ej annat än äter och ligger”. 397 Meddelandet visar, att de terapier 

som gavs på sanatoriet var de gängse vid denna tid – en kombination 

av vilokur och dietetisk metod, sannolikt Play-Mitchells gödkur, 

som syftade till att stärka kroppens egen motståndskraft mot den 

förgörande tuberkelbacillen. 398 

Kort tid efter det att sanatoriet ”Helsan” hade öppnats var det i 

Mörsil dags för en tredje privat sjukvårdsinrättning för lungsiktiga 

patienter, ”Didrons sjukhem”. Från verksamheten vid detta sanatorium 

är dokumentationen ytterst sparsam. 399 I ett prospekt från 

ett av de första verksamhetsåren omtalas, att sjukhemmet stod under 

kontroll av extra provinsialläkaren Detlof Hilarion Wistrand 

i Näskotts provinsialläkaredistrikt, Nälden, vilken besökte inrättningen 

en gång per vecka. En sjuksköterska var också anställd. 400 

När hemmet uppgraderade sig själv till ”Didrons sanatorium 

för bröstsjuka” efterträddes Wistrand som ansvarig läkare av provinsialläkaren 

i Undersåkers distrikt, Ernst J. Almqvist, vilken utan 

särskild patientavgift besökte sanatoriet åtminstone varannan dag. 

Sanatoriet hade nu utrustats med en ligghall strax bakom huvud-


byggnaden, försedd med såväl ”liggpåsar” som varma fällar, båda 

till patienternas fria disposition. Terapin som erbjöds var således en 

av de gängse vid denna tid, den s.k. liggkuren. I ett prospekt från år 

190 lyftes den omkringliggande naturen och vyerna fram, också av 

terapeutisk betydelse enligt samtidens sätt att se på saken: ”Härlig 

utsikt. Trakten känd för sin utomordentliga skönhet. Indalsälfven 

flyter söderut i dalbotten, och här och hvar kan efter korta promenader 

vandraren se fjällen, däribland Åreskutan”. 401 

Något år senare gjordes sanatoriet till föremål för en omfattande 

renovering för att bättre anpassas till de krav som i Mörsil ställdes 

på sjukvårdsinrättningar av detta slag. Sålunda hade förstugor, 

trappuppgångar, korridorer och flera av sjukrummen försetts med 

korkmattor, väggarna fernissats och taken oljemålats. 402 Åtgärderna 

torde i allt väsentligt ha medfört att golv, väggar och tak nu betydligt 

lättare än tidigare kunde hållas rena. 

Ytterligare en inrättning i Mörsil för lungsotspatienter, den fjärde 

i ordningen, kunde invigas år 190 . Nu var det ett nybyggt sjukhem, 

”Fridshill”, som stod färdigt att tas i bruk. 403 Hemmet, som var inrett 

med plats för 10 patienter, bestod av tre våningar och var försett med 

både inglasade och fria liggverandor. Även om den enda skriftliga 

dokumentation av hemmet som har påträffats är några noteringar 

från provinsialläkarens inspektion, torde man kunna konstatera 

att verksamheten ingår i ett mönster, som kan iakttas ända sedan 

främlingstrafiken på orten kom igång. Jag tänker då på att sjukhemmets 

integrering i lokalsamhället – patienternas måltider intogs i en 

granngård, som dessutom förfogade över 4 sjukrum. 404 

Den 1 mars 1906 öppnades ännu en privat vårdinrättning för 

lungsiktiga patienter, ”Björkängens sanatorium”. Innehavare var en 

kvinna, Maria Nilsson. För vården ansvarade det stora sanatoriets 

ägare, dr Torkel Horney. Till skillnad från t.ex. ”Fridshill” var det 

här inte fråga om något nybygge – verksamheten bedrevs i en för 

ändamålet förhyrd byggnad. Vid en inspektion år 1907 vistades där 

14 folkskolebarn från Stockholm och 8 äldre patienter. Länets förste 

provinsialläkare noterade med gillande att sjukhemmet var vackert 

beläget, att det hade försetts med tvättbara tapeter och dito korkmattor 

samt att de obligatoriska spottkopparna dagligen underkastades 

”nöjaktig reningsåtgärd”. 40 Samtliga måltider intogs på gästgiveriet 

i Mörsil, i ett prospekt uppgraderat till ”Hotell Dalgård”, vilket tyder 

på att också detta sanatorium låg i stationssamhället eller dess 

omedelbara närhet. 406 Samma år som ”Björkängens sanatorium” togs


i bruk, inspekterades även några av de gårdar i Mörsil som till följd 

av brist på utrymme i de egentliga sanatorierna och sjukhemmen 

mot ersättning upplät sjukrum åt vårdbehövande lungsotspatienter. 

Här kunde länets förste provinsialläkare konstatera, att rummen i 

allmänhet var ”snygga och väl skötta”. I t.ex. hemmansägare Göran 

Anderssons gård hade golven oljemålats och fernissats samt kakelugn 

satts in i ena(!) sjuksalen. Den yttre renhållningen var emellertid 

i dessa privata vårdanstalter mindre noggrant skött, vilket 

föranledde ett påpekande för värdarna, som lovade bättring. Vad 

däremot hanteringen av sputa beträffar fanns inga anmärkningar 

att rikta mot de hyresvärdarna. Där liksom på sanatorierna och 

sjukhemmen gällde samma noggranna desinfektion av bland annat 

spottkoppar medelst kokning. 407 

År 1907 hade antalet sanatorier och sjukhem för tuberkulospatienter 

i Mörsil stigit till sex, detta sedan ett ”Kjellgrens pensionat” 

öppnats. Det gjorde året därpå ett fördelaktigt intryck vid en inspektion, 

främst genom ”dess rena, propra skick, dess hygieniskt inredda 

gästrum, dess goda köks- och källarlokaler samt dess välbelägna, 

nyuppförda ligghall”. Några andra uppgifter om denna inrättning 

har inte påträffats i källmaterialet. 408 

Ytterligare ett år senare hade ett sjunde sjukhem för patienter 

med diagnosen lungtuberkulos öppnats i Mörsil, ”Broddetorp”, bestående 

av en mindre gårdslägenhet i en avsides belägen skogsdunge. 

Från sin inspektion kunde länets förste provinsialläkare meddela, 

att gästrummen var försedda med oljade golv och fernissade tapeter. 

409 

År 1910 gjordes ytterligare ett privat sjukhem i Mörsil ”för nervösa 

och bröstsjuka”, ”Borgs Pensionat”, till föremål för förste provinsialläkarens 

inspektion. Det är osäkert när verksamheten kom 

igång, men under perioden 1/1–10/7 1909 annonserade sjukhemmet 

i Svenska Dagbladet inte mindre än gånger till en kostnad av 7,20 

kr. Den 4 november 1909 begärde sig innehavaren, Erika Borg, i 

konkurs. Rörelsen var då intecknad upp till skorstenen – fordringarna 

uppgick till 17 88:39 kr medan boets tillgångar värderades till 

222:1 . Dock tycks sjukhemmet ha drivits vidare, vilket framgår av 

konkurshandlingarna, åtminstone under någon del av 1910. 410 

År 1911 besiktigades ännu en vårdinrättning för lungsiktiga patienter, 

”Lithströmska pensionatet”, beläget tre km väster om Mörsils 

stationssamhälle. Här kunde 20 tuberkulösa patienter i sjukdomens 

första stadium tas emot, sjuklingar som blivit ditsända av sina respek-


tive läkare i Stockholm. 411 Pensionatet disponerade ett större tvåvåningshus, 

”välbyggt och väl underhållet”, med snygga och väl inredda 

gästrum. Köket var rent och bra skött och försett med vattenledning. 

Till sjukhemmet hörde dessutom en äldre, nyrenoverad byggnad 

med synnerligen propra och hygieniskt inredda rum, där golven 

målats med oljefärg. Dock borde ”våningsklosetten” uppställas på 

ett underlag av plåt eller asfalt, hette det i förste provinsialläkarens 

inspektionsrapport i en av de få anmärkningarna mot ”Lithströmska 

pensionatet”. 412 

Trots det växande antalet sanatorier och sjukhem i Mörsil fortsatte 

den privata uthyrningen av rum och lägenheter till lungsiktiga 

att öka runt om i gårdarna i närheten av järnvägsstationen, ett tecken 

så gott som något på att verksamheten bedömdes vara lönsam kring 

år 1910. Därmed stärktes åter Mörsils profil som ”sanatoriesamhälle”. 

Dock hade ett trendbrott ägt rum, menade förste provinsialläkaren. 

Tidigare hade denna privata verksamhet bedrivits i samarbete med 

någon av de etablerade vårdinrättningarna. Men, fortsatte han, på 

de allra senaste åren hade denna ordning delvis upphört, vilket han 

fann irriterande. För det första var det här fråga om illojal konkurrens 

från privata och inte alla gånger så seriösa entreprenörer. För 

det andra kunde det leda till en ”högst oönskad smittspridning”. Men 

inte nog med att dessa sjuklingar inte stod under någon läkares vare 

sig uppsikt eller kontroll. Dessutom, hette det vidare, hade på senare 

tid bröstpatienter börjat tas emot i enskilda gårdar utanför själva 

sanatoriesamhället, bland annat i Högens by. Till sist riktades skarp 

kritik mot att Mörsils gästgivaregård, vilken, kanske som en följd 

av nyss nämnda missförhållanden, tog emot notoriskt lungsiktiga 

personer i måltidsinackordering. 413 

Fram till världsbrandens utbrott år 1914 skulle antalet vårdanstalter 

för tbc-sjuka i Mörsil vara sju. Men därefter försvann det ena pensionatet/sjukhemmet/sanatoriet 

efter det andra. Kvar mot slutet av det 

första krigsåret var endast tre av dem, det stora doktor Torkel Horneys 

sanatorium, ”Fjällpensionatet”, tidigare ”Didrons sanatorium”, 

och ”Lithströms Pensionat”. 414 Året efter fredsslutet, 1919, återstod 

endast två, Horneys sanatorium och ”Fjällpensionatet”. 41 

Utvecklingen låter sig förklaras av flera faktorer där världskrigets 

utbrott och de därmed sämre tiderna långt ifrån är den viktigaste. 

Den främsta orsaken torde snarare vara tuberkulosvårdens utveckling 

i Sverige. Det gäller då dels de s.k. jubileumssanatorierna där


Hålahult i Närke år 1900 var först ut. Året därpå stod Österåsens 

sanatorium i Ångermanland och Hässelby i Småland färdiga att ta 

emot patienter. År 1913 var det så dags för Spenshult, 2 km från 

Halmstad, att ta emot sina första lungsiktiga gäster. Till dessa kan, 

förutom två större privata sanatorier, Romanäs och Sävsjö, läggas 

ett växande antal regionala vårdinrättningar. Mot den bakgrunden 

blev det helt naturligt allt svårare för de mindre pensionaten och 

sjukhemmen i Mörsil att överleva.

Kapitel 4 

Västra Jämtland och industrisamhället 

1882–1910. 

Om exploateringen av det nya Sveriges 

immateriella resurser 

Redan i det ursprungliga namnet på det härmed redovisade och 

av Riksbankens Jubileumsfond finansierade forskningsprojektet, 

”Västjämtskt sekelskifte. En regions svar på industrialiserings- och 

moderniseringsprocessen”, har åt det geografiska rummet givits en 

viktig roll. Det är skilda aspekter på den ekonomiska, sociala och 

politiska utvecklingen i en region under en mycket dynamisk period, 

som här har satts under lupp. I studier av liknande slag har man inte 

sällan tagit fasta på det långa tidsperspektivet. I föreliggande undersökning 

har jag valt en annan strategi. Likväl låter sig aspekter av social 

transformation fångas genom att den av järnvägen konstituerade 

regionens samhällsbärande strukturer på kort tid kom att utsättas 

för ett hårt förändringstryck. De förändringar som därefter följde 

kunde på andra håll ta årtionden – ja, kanske hela sekel – i anspråk. 

Det är om olika aspekter av den snabba samhällsomdaningen som 

följde i järnvägens spår, som analysen har gällt. 

Genom undersökningen löper ambitionen att ständigt relatera 

det enskilda till det allmänna, på den empiriska analysnivån det 

lokala till det nationella. Det är helheten som står i fokus – genom 

analys av delen. Den valda principen uttrycks i studiens uppläggning 

och framställningens disposition. Framställningens empiriska 

avsnitt inleds sålunda med att förankra de analyserade objekten i 

en vidare kontext, några av det industrikapitalistiska Sveriges kring 

sekelskiftet 1900 bärande ekonomiska, sociala och ideologiska element, 

de som tillsammantagna utgjorde förutsättningen för det 

svenska samhällets förändring. Därvid har jag särskilt velat betona 

några aspekter av ideologisk och politisk art, närmast de föreställningar 

om den sociala transformationen som cirkulerade i olika 

sammanhang under den aktuella perioden. Vilka tankefigurer är 

knutna till utvecklingen? Vilken syn på industrialiseringsprocessen 

uttrycks, för att tala med August Strindberg, under detta ångans 

och elektricitetens tidevarv? Vilka reaktioner artikuleras som svar

22 • Västra Jämtland och IndustrIsamhället 

på utvecklingen? I vilka sammanhang explicerades de aktuella föreställningarna 

om samhällets hetsigt rastlösa utveckling å ena sidan 

och Jämtlands funktion i sammanhanget å den andra? I denna del av 

undersökningen har jag valt att utnyttja några för historiker tämligen 

okonventionella källgrupper, t.ex. fiktionslitteratur och postbefordrade 

vykort från undersökningsområdet. 

I studiens andra empiriska del har utvecklingen i tre jämtländska 

kommuner valts ut för analys: Mörsil, Undersåker och Åre. De 

förenas av att de genomkorsas av järnvägen, som satte området i 

direkt förbindelse med nationens kraftcentra, de delar av samhället 

som redan tidigare och på ett påtagligt sätt hade kommit i kontakt 

med industrialiseringen, regioner där industrisamhället redan hade 

gjort betydande inbrytningar. 

Kommunikationsleder har under långliga tider både före och efter 

järnvägens ankomst spelat en betydelsefull roll i Jämtlands historia, 

inte bara för varuförsörjningen utan också för landskapets identitet. 

Under decennierna närmast före järnvägsepoken var forbondehandeln 

en viktig komponent i båda sammanhangen. Då var det bönder, 

som förmedlade varor i österled och västerled, forbönder som vintertid 

med häst och släde utnyttjade de av naturen anvisade vägarna. 

När med 1880-talet regionen befriades av järnvägen, och trafiken till 

lands upphörde att vara beroende av animalisk energi, medverkade 

den nya tidens kommunikationsmedel aktivt till att sätta sin prägel 

på regionen. Järnvägen och det område som den trängde in i kom 

då att på ett avgörande sätt bidra till inte bara regionens utan hela 

landskapets identitet. 

Järnvägen gav vid denna tid ett nytt värde åt den här aktuella 

regionen, inte bara ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Där den 

tidigare etablerade forbondetraden strax väster om Duved vek av 

åt nordväst, där fortsatte järnvägen rakt västerut in i ett mer eller 

mindre helt jungfruligt område, fattigt på folk och med knappast 

någon infrastruktur värd namnet. Men det var här inte enbart fråga 

om att en ny transportled bröt in i väglöst land och avlöste den gamla 

över Bodsjöedet, Medstugan och Skalstugan in mot Levanger på 

norska sidan. Man torde dessutom utan överdrift kunna påstå, att 

det var järnvägen som skapade regionen. 

På en övergripande analysnivå har studien gällt det svenska industrisamhällets 

utveckling under delar av industrikapitalismen, 

noga räknat från 1880-talets början till ett decennium in på det nya

Västra Jämtland och IndustrIsamhället • 229 

århundradet, den epok som har betecknats som den organiserade 

kapitalismens. 

Järnvägens betydelse för den Sveriges modernisering som kännetecknar 

utvecklingen i västra Jämtland kan knappast överskattas. 

Ett givet avstånd mellan två orter tog efter järnvägens ankomst en 

betydligt kortare transporttid i anspråk jämfört med tidigare. Ur ett 

trafikekonomiskt perspektiv är detta detsamma som en minskning 

av rummet. En konsekvens av kommunikationsnätets utbyggnad 

blev således att nationens merkantila och administrativa noder 

kunde knyta regionerna ute i landet hårdare till sig. Dessa kunde å 

sin sida utnyttja det faktum att avstånden till det svenska samhällets 

dynamiska centra i ett enda slag minskade dramatiskt. Det tidigare 

ur nationalekonomisk synvinkel försumbara området skulle därigenom 

på bara några år få ett värde, som torde ha överträffat flera av 

framtidsdrömmarna från 1882, det år då järnvägen invigdes. 

Jag har i undersökningen sålunda utgått ifrån, att det finns två 

avgränsade perioder i den här aktuella regionens 1800-talshistoria, 

en före järnvägens ibruktagande, då den ännu var bunden vid en 

ålderdomlig samhällsstruktur, och en efter det att området med 

järnvägens hjälp hade kopplats upp mot den stora världen utanför. 

Järnvägens ankomst innebar sålunda att den rumsliga slutenheten 

kunde brytas upp. Men hur gick det egentligen till när den tidigare 

undanskymda regionen i ett för en större allmänhet mer eller mindre 

okänt land integrerades med övriga Sverige? Vilka effekter på lokalsamhället 

kan iakttas av att tidrummet drastiskt minskade när västra 

Jämtland med järnvägens hjälp kom närmare nationens centra? Vilka 

blev följderna när urbana kulturyttringar och konsumtionsmönster 

trängde på och sökte tillträde också till denna del av landet? Så låter 

sig undersökningens bärande frågor formuleras. 

Mot den i det föregående givna bakgrunden har det tett sig naturligt 

att låta undersökningsperioden inledas med 1882, det år då mellanriksbanan 

invigdes. Det ter sig likaså naturligt att låta den avslutas 

med det tjugonde århundradets första decennium. Vid denna tid 

hade regionens funktion i det svenska industrisamhället inte bara 

befästs. Några år in på det nya seklet hade den därtill utökats, tillfredsställande 

åter nya behov som sprungit upp ur industrisamhällets 

fortsatta utveckling. 

Fyra argumentationslinjer har härletts ur den övergripande tolkningsramen 

rörande samhällshelhetens utveckling. För det första


har jag valt att ta fasta på modernitetsbegreppet så som Anthony 

Giddens har diskuterat det. Till detta har jag för det andra fört Lars 

Magnussons och Klas Nybergs resonemang om förändrade konsumtionsmönster, 

intimt förbundna med industrisamhällets genombrott 

och modernitetens implementering. Därigenom har en analys av 

den undersökta regionen ur ett produktions- och konsumtionsperspektiv 

gjorts möjlig. För det tredje har jag valt att till den nämnda 

trojkans tankegångar foga Hans Magnus Enzensbergers och József 

Böröczs respektive konceptioner rörande ”turism”, i deras ögon en 

för tiden typisk form av konsumtion. Till sist och för det fjärde har 

jag knutit an till John Urrys konsumtionssociologiska resonemang 

rörande turismen, vilket bl.a. inbegriper tankar om statushierarkier 

som med början i 1800-talet upprättades mellan olika destinationer 

i turismens barndom. 

I samtidens förståelse av industrialiseringen artikulerades parallellt 

med ibland storvulna utopier och drömmar om materiella framsteg, 

som ärat skulle föra Sveriges namn över jorden, allt oftare 

föreställningar av motsatt karaktär, inte sällan försedda med skarpa 

dystopiska drag. Den snabba ekonomiska utvecklingen hotade människans 

yttre och inre miljöer, kunde det heta. 

Med det svenska industrisamhällets första, trevande försök till 

etablering följde därför idéer om att det nya samhället och hennes 

inbyggare var i behov av områden som var fredade från rovdrift på 

människa och miljö. Allt oftare formulerades därför krav på såväl 

orörd och frisk natur som ursprunglig och vild kultur. En kategori 

som ansågs vara i särskilt stort behov av de immateriella tillgångar 

i form av fjällnära luft, total tystnad och fria horisonter, en kombination 

som vid denna tid endast västra Jämtland kunde erbjuda, 

utgjordes av dem som drabbats av ”sekelslutets sjukdom”, neurasteni. 

Likt en farsot hade den spridit sig över först stora delar av Nordamerika 

och därifrån till Europas industrikapitalistiska länder. En 

annan kategori som man menade vara i behov av att andas sig friska 

i ett västra Jämtlands helande lufthav var alla dem som insjuknat i 

lungtuberkulos, en skoningslös fiende till samhälle och individ, som 

grep omkring sig efter ständigt nya offer. En medvetenhet fanns 

redan i sent 1800-tal om att snabbt växande städers trånga gränder 

och hyreskaserners mörka bakgårdar utgjorde en grogrund för den 

första gången år 1882 av den tyske läkaren Robert Koch beskrivna 

tuberkelbacillen.


Jämtlands funktion ur ett nationellt perspektiv kring sekelskiftet 

1900 var emellertid mer än så. Det fanns vid denna tid också ett växande 

behov av att precisera innebörden av att vara en sann svensk, en 

egenskap som med början i 1880-talet var föremål för intensiv omförhandling, 

bl.a. uttryckt i en diskursiv kamp om både nation och 

svenskhet. Den sanne svensken skulle t.ex. i första hand konsumera 

svenska produkter, materiella såväl som immateriella. Konsumtionen 

av det svenska Jämtlands luftburna hälsa skulle således prioriteras 

framför norsk eller schweizisk. Till detta sammanhang bör också 

den år 188 bildade Svenska Turistföreningen föras, en förening som 

ansågs verka för det allmänna bästa och därigenom kunde begåvas 

med statliga anslag. Föreningens stora pedagogiska mission var att 

lära svensken känna sitt land. Detta kunde ske antingen genom att 

underlätta turistandet i eget land eller genom att skapa – och sprida 

– bilden av en nation, en samhällshelhet utöver det i sent 1800-tal 

obsoleta ”Summan-av-delarna-sverige”. Detta nya Sverige var avsett 

för konsumtion på hemmamarknaden av alla dem som kring sekelskiftet 

1900 skulle fostras till sanna svenskar. Men det var också 

avsett för utländska marknader – främlingen skulle med sitt guld 

lockas till våra egna landamären. I denna krets av argument ingår 

den aggressiva nationalism som är så karaktäristisk för Västeuropas 

länder i imperiernas tidsålder, hos oss med pregnans uttryckt genom 

imperativet ”Sverige åt svenskarne”, som likt en stridssignal genljöd i 

flera av det sena 1800-talets diskussioner – även när det gällde konsumtion 

av svenska vyer, svenska stämningar och andra immateriella 

tillgångar som t.ex. fjälluft i västra Jämtland. 

Det svenska industrisamhället upplevdes med början i 1880-talet 

sålunda vara i behov av regioner, som dels erbjöd det ekonomiska 

framåtskridandets offer en plats för återhämtning, dels tillhandahöll 

upplevelser i identitetsskapande syfte. 

Genom exploatering av sina immateriella resurser kom Jämtland 

i allmänhet och den här aktuella regionen i synnerhet att 

med järnvägens hjälp på ett självklart sätt integreras i nationen. 

Konsumtionen av områdets produkter tycks ha stått fram som lika 

självklar som någonsin exploateringen av kraften ur Motala ström 

i Norrköping eller skogens produkter i de dynamiska Medelpads 

och Ångermanlands kustnära områden. Skillnaden var att den med 

järnvägen skapade fjällnära regionen fick sitt värde bestämt av att 

inte ha besudlats av industrier som förpestade luften med stickande


rök eller smutsade ned vattnet med allsköns avfall. Visst fanns också 

denna typ av miljöer representerade i regionen. Järpen i Undersåkers 

socken är med Jämtlands första massafabrik det tydligaste 

exemplet, låt vara att det knappast låter sig jämföra med samhällena 

längs Norrlandskusten. De små industriella verken i t.ex. Mörsil 

och Duved förbleknar i sin tur vid en jämförelse med anläggningen 

i Järpen. Som region betraktad var det därför med frånvaron av 

fabriksskorstenar som området kunde tilldelas en omistlig plats i 

det svenska industrisamhället. Resultatet kan vid en första anblick 

tyckas motsägelsefullt. Men paradoxen är skenbar; genom att sätta 

in iakttagelsen i den övergripande samhälleliga kontexten kan den 

både förstås och förklaras. 

Innan järnvägen trängde in i regionen utgick de lokala institutionerna 

alla från jorden, som kring sekelskiftet 1900 omfattades av 

närmast sakrala stämningar. Moder Jord kunde inge trygghet i tider 

av turbulens; hon sågs som samfundsordningens väktare, en symbol 

för tradition och kontinuitet. I 1880-talets tulldebatter var det skyddet 

av denna fosterlandets modernäring, som kampen sades gälla: 

ur jorden skulle Moder Svea hämta styrka också sedan industrialiseringsprocessen 

hade kommit igång. 

Vid sidan av jordens både faktiska betydelse för folkhushållet 

och dess ideologiska funktion som en ledande metafor för sammanhållningen 

i riket, måste ännu en jordens funktion under den här 

aktuella perioden framhållas – dess politiska betydelse på lokal nivå. 

Jag tänker då i första hand på jorden som en politikens institutionella 

grundval, som den politiska kulturens bärande element. Med jordens 

hjälp skulle samhällsstrukturen bevaras; den sågs ett värn mot 

nyckfulla reformer och alltför tvära uppbrott från den utveckling 

som traditionen bjöd. Så kan andan bakom 1862 års kommunalförfattningar 

formuleras, de som lade grunden för det politiska spelet 

på primärkommunal nivå. 

I syfte att blottlägga delar av politiken bakom utvecklingen i en 

västjämtsk kommun under det formativa första årtiondet av järnvägsepoken, 

har Mörsil underkastats en intensiv analys. Delstudien har 

visat, att den lokala elitens myndiga hemmansägare behöll makten 

i kommunen också sedan den nya tiden hade gjort entré. Samma 

krets hade år 1878 avgjort frågan om järnvägsstationens placering; 

samma krets styrde kommunen över sekelskiftet och in på det tjugonde 

århundradet. En förklaring till att eliten lyckades bibehålla


kontrollen av exploateringen av kommunens för industrisamhället 

viktiga resurser är att denna i huvudsak ägde rum inom de befintliga 

agrara hushållen. Somrarnas konsumenter av ren luft, friskt 

vatten och allmänt sedativa miljöer tog initialt ofta kvarter i lokala 

entreprenörers gårdar och på deras till en början blygsamma etablissemang. 

En bidragande orsak kan också ha varit att förädlingen 

av Mörsils immateriella resurser delvis sköttes som ett kommunalt 

projekt. 

Utvecklingen i Mörsil visar också på den inneboende dynamiken 

i det agrara samhället. På hushållsnivå kan denna illustreras av att 

två av de framträdande entreprenörerna i det nya Mörsil, riksdagsmannen 

Gustaf Eriksson i Myckelgård och handlanden Nils Erik 

Strandberg i Strand, härstammade från hushåll typiska för det gamla 

Mörsil: deras respektive fäder var de välbärgade forbönderna Erik 

Ersson och Erik Gufastsson. 

Förhållandena i Mörsil demonstrerar således en betydande förmåga 

hos lokalsamhället att anpassa sig till en ny tids krav. Orten 

hade visserligen av tradition haft erfarenheter av både resande och 

inkvartering av tillfälliga besökare. Beläget invid den gamla kommunikationsleden 

som förband Österhav med Västerhav bör Mörsils 

gästgiveri ha spelat en inte oväsentlig roll för den ”förjärnvägska” 

epokens trafik, så gott som uteslutande av kommersiell natur. Att 

den äldre samhällstypen kunde ta till sig delar av det nya och integreras 

i industrikapitalismens strukturer, framgår tydligt redan under 

tidigt 1880-tal när projekten med Eggens badinrättning i Mörsil, 

förmedling av rum till lufttörstande främlingar samt uthyrning av 

rum på egna hemman eller i form av egna hotell eller pensionat 

inleddes. Den drivande kraften bakom åtminstone badinrättningen 

var den nyss nämnde Gustaf Eriksson i Myckelgård. Socknens förste 

hotellägare var Jon Jonsson Mankell, även han i Myckelgård, och 

de första innehavarna av pensionat var bröderna Jon Ocklind och 

Olof Pettersson, båda handlande och hemmansägare, som på sina 

respektive hemman i socknens östra del bedrev en stadigt växande 

verksamhet. Till denna grupp kan också föras handlanden och hemmansägaren 

Nils Erik Strandberg, född Ersson och svåger till de båda 

närmast föregående. I denna av blodsband förenade krets återfinns 

de drivande bakom det moderna projektet i kommunen. Den snäva 

kretsen av oligarker kom i tidigt 1890-tal att utökas med doktor Torkel 

Horney, till en början Jon Jonsson Mankells kompanjon, senare 

dennes måg och ensam ägare av sanatoriet.


Med beslutet av den 11 december 1886 om ett upprop till Mörsils 

samtliga invånare inför sommarsäsongen 1887 togs ett betydelsefullt 

steg när det gällde att ställa i första hand kommunens järnvägsnära 

byar till lufttörstiga främlingars disposition. Det är nu som början 

till ett ”sanatoriesamhälle” kan skönjas. Det godkända uppropets 

punkter, som gällde alltifrån utedassens placering via frågan om 

koskit på vägarna till vilobänkar och spottkoppar i anslutning till 

de anlagda promenadstråken, skulle för flera år framåt komma att 

sätta sin prägel på kommunen. Det bör observeras, att några voteringar 

rörande den år 1886 beslutade inriktningen inte ägde rum. 

Naturligtvis kan detta inte utesluta till och med ett utbrett missnöje 

med utvecklingen bland dem som ägde rätt att rösta på stämman. 

Men mot bakgrunden av den ekonomiska och politiska elitens intressegemenskap 

skulle krav på votering knappast ha vunnit gehör 

– eventuell opposition skulle sannolikt enkelt ha kunnat kvävas i 

sin linda av de tongivande röstägarna i kommunen. Lägg därtill, att 

också den i sammanhanget viktiga kommunalnämnden rekryterades 

i huvudsak ur samma krets av med varandra befryndade hemmansägare 

och handlanden under denna formativa period. 

En maktstruktur där blodet fungerar som förenande faktor aktualiserar 

förstås frågor rörande kommunbegreppets innebörd i det 

sena 1800-talets Sverige. Hur kunde kommunen uppfattas vid denna 

tid i västra Jämtlands Mörsil? Hur betraktades kommunen utifrån 

den innersta kretsens eget perspektiv? 

I fallet Mörsil är det alldeles uppenbart, att kommunen vid denna 

tid fungerade som ett redskap i några av de mera framträdande hemmansägarnas 

händer, som ville man säga: ”kommunen, det är vi”. Den 

beslutande kommunalstämman och verkställande nämnden blir i 

enlighet därmed båda organ för tillvaratagande av den ekonomiska 

– och därmed även politiska – elitens intressen. När de ledande 

oligarkerna saluförde ortens luftburna hälsa inom ramen för ett kommunalt 

projekt, demonstreras att någon gräns mellan kommunens 

allmänna och hemmansägarnas enskilda väl i praktiken inte har upprätthållits. 

Och varför inte? Kommunens röstberättigade medlemmar 

utgjordes ju endast av dem som ”derstädes är för fast egendom eller 

inkomst af kapital eller arbete till allmän bewillning uppförd.” 

Vid 1890-talets början inleddes ännu en ny era i Mörsil. Under 

sanatorieläkaren Torkel Horneys ledning utvecklades kurorten i rask 

takt i riktning mot vad som närmast kan kallas ett reservat för lungtuberkulösa 

patienter – av alla destinationer i västra Jämtland var


det från och med 1890-talets mitt endast Mörsil som hälsade denna 

kategori luftkonsumenter välkommen. I kommunens järnvägsnära 

byar etablerades dessutom det ena behandlingshemmet efter det 

andra för lungtuberkulosens offer. Fram till år 1911 hade ytterligare 

åtta slagit upp sina portar, Hälsan, Didrons sanatorium, Fridshill, 

Björkängens sanatorium, Kjellgrens pensionat, Broddetorp, Evans 

sjukhem och Lithströmska pensionatet. Till detta kan så läggas, att 

patienter också inkvarterades i områdets hemman, en verksamhet 

som förefaller ha varit av tämligen stor omfattning. 

Under 1880-talet beskrevs Mörsil som den mest fashionabla kurorten 

i Jämtland. Från åren kring sekelskiftet 1900 har inga sådana 

omdömen påträffats. Då talas i stället om stationssamhället vid 

Åreskutans fot och Storlien vid gränsen mot Norge som de förnämsta 

destinationerna. Tecknen är således tydliga på att omflyttningar av 

symboliskt kapital i regionen påbörjades när orten under 1890-talet 

allt hårdare profilerades som en tillflyktsort för lungtuberkulosens 

offer, vilket i sin tur tycks ha fått de lungsiktiga längre västerut att 

förflytta sig i motsatt riktning. Flera iakttagelser tyder på att betydelsen 

av särskilda ordningsregler för lungsjuka gäster i Åre kommun 

avtog vid denna tid. Därtill kan läggas, att ett eventuellt romantiskt 

skimmer över ”den vita döden” torde ha avtagit i takt med att folksanatorierna 

Österåsen, Hålahult och Hässelby färdigställdes under 

det nya seklets allra första år och bidrog till att tydligt exponera 

sjukdomens brutala natur. Dessutom var dessa folkets sanatorier 

avsedda också för mindre bemedlade patienter, vilket, om något, 

torde ha minskat dragningskraften bland de högborgerliga, urbana 

skikt som tidigare hade valt Mörsil som arena för utbyte av olika 

former av kapital. Mörsil torde nämligen tillsammans med de andra 

kurorterna i området kunna ses som ett slags ”valutaväxlingskontor”. 

Mellan destinationerna i västra Jämtland finns, för att tala med John 

Urry, tydliga indikationer på vad som inom konsumtionssociologin 

uttrycks i termer av statushierarkier. 

De nyss nämnda omständigheterna pekar mot ett annat intressant 

resultat från analysen av regionens utveckling under decennierna 

kring sekelskiftet 1900. Även om någon genomtänkt övergripande 

strategi knappast kan ha legat bakom, är det likväl en händelse som 

ser ut som en tanke att stationsorterna mellan Mörsil i öster och 

Storlien i väster var och en på sitt sätt kom att bidra till Det Nya Sveriges 

förkovran, tillfredsställande flera av ett ungt industrisamhälles


behov under en period av särskilt intensiv social transformation. 

Många av de påfrestningar av ideologisk, social och ekonomisk karaktär 

som samhällskroppen då utsattes för, bedömdes i samtiden 

kunna mildras av en längre eller kortare tids vistelse i Jungfru Jämtlands 

sällskap. 

Till regionens allra östligaste by, Ocke, tog sig under slutet av 

1880- och början av 1890-talet företrädesvis kvinnliga gäster. Där 

verkade de båda bröderna Jon Ocklind och Olof Pettersson, två av 

traktens stormän. De gäster som inte kunde beredas plats på något 

av deras hemman, hystes in i grannskapet, varför byn under somrarna 

bör ha skiftat karaktär högst påtagligt. Luftgästernas konsumtion 

torde på ett naturligt sätt ha integrerats i den ordinarie verksamheten 

på gårdarna, vars huvudsakliga bärgning hela tiden hämtades 

ur handeln och jordbruket. Under åren närmast före sekelskiftet 

frekventerades Ocke av många kvinnliga intellektuella, bland dem 

några av samtidens föregångskvinnor inom akademin och några 

av det sena 1800-talets mera kända författarinnor. En annan grupp 

fylkades kring prins Oscar Bernadotte, initiativtagarna till Kvinnliga 

Missionsarbetare (KMA), som verkade inom ”lappmissionen”. Ocke 

förefaller således ha fungerat dels som något av ett högkvarter för 

förberedande av härnadståg mot osvenskhet i form av schamanism 

och andra uttryck för samisk hednatro, dels som replipunkt för 

kvinnliga intellektuella av skilda slag. Tillsammans förebådade dessa 

grupper nya tider och nya seder, som också de skvallrar om att ett 

nytt Sverige höll på att ta form. 

Byarna kring Mörsils järnvägsstation uppvisar i flera avseenden 

ett delvis annat mönster. Denna del av kommunen präglades för det 

första av en arkitektur, som på ett markant sätt bör ha skiljt ut sig 

från de traditionella byggnadsstilarna på orten. Järnvägsstationen 

och järnvägshotellet skulle i mitten av 1880-talet följas av det hotell, 

som kom att utgöra stommen i Mörsils sanatorium. Därefter följde 

i rask takt den ena nya huskroppen efter den andra. Allt för att 

kunna tillfredsställa konsumtionsbehovet hos en allt stridare ström 

av gäster med fjällnära luft, rofyllda miljöer och ambitionen att bli 

en modern svensk som mål för resan. 

Sammansättningen av ”sanatoriesamhällets” gäster genomgick 

påtagliga förändringar på ett sätt som visar, att Mörsils funktion 

ur ett nationellt perspektiv hade blivit en annan redan under 1880talets 

mitt jämfört med järnvägsepokens allra första år. Från att initialt 

ha betjänat den lokala och regionala eliten med olika bad- och


vattenterapier, rekryterades kurgästerna redan efter blott ett fåtal år 

allt oftare från Stockholm med omnejd. Med sig i bagaget hade de 

inte endast sekelslutets sjukdom i form av neurasteni, allmän både 

klenhet och bröstsvaghet samt lungtuberkulos. De förde dessutom 

med sig krav på att i västra Jämtland kunna konsumera klassisk 

musik och andra förströelser som väl närmast hade hämtats från 

städernas högborgerliga salonger. Efterfrågan på dessa varor kunde 

efter en tid tillfredsställas i Mörsil, som tidigt stod fram som ett regionens 

särskilda nöjescentrum, särskilt sedan Arbetareföreningens 

nybyggda konsert- och teaterbyggnad kunde tas i bruk. Ett annat 

uttryck för hur med järnvägen också andra det moderna samhällets 

idéer kunde föras in och få fäste i kommunen illustrerar djurskyddsföreningens 

bildande. Det var luftgäster som tog initiativet till den 

lokala föreningen. Efter ett antal år hade också denna och dess bärande 

tankar kommit att förvaltas av representanter för den lokala 

eliten, däribland åter några av kommunens ledande män. 

Ur modernitets- och moderniseringssynpunkt vill jag lyfta fram 

ytterligare en omständlighet av relevans i sammanhanget: utvecklingen 

beträffande hygien och sanitet, som följde på provinsialläkarnas 

ständigt återkommande inspektioner. Mot bakgrunden av 

att dessa inte enbart omfattade ortens sanatorier, sjukhem, hotell 

och pensionat utan även privata uthyrningsrum och lägenheter, som 

ställdes till lungsjuka främlingarnas förfogande, nådde de ibland 

stränga kraven på byggnadernas kondition ända in lokalbefolkningens 

privatbostäder. Väggar boaserades, golv försågs med linoleummattor, 

avträden flyttades in i boningshusen, vatten- och avloppsledningar 

drogs om, gamla gårdsplaner fick ge vika för nya – allt i 

syfte att förbättra den hygieniska standarden, sjuklingar och värdar 

till gagn. Liknande åtgärder vidtogs i flera av de övriga kurorterna 

i området. Att denna utveckling bidrog till att påskynda regionens 

modernisering torde vara oomtvistligt. 

Om det med åren var lungtuberkulosen som skulle sätta sin prägel 

på Mörsil och dess luftkonsumenter, var det andra funktioner som 

ordnade in de övriga orterna längs järnvägen som delar av det nya 

Sverige. I Undersåker gjorde sig industrisamhället påmint genom 

exploatering både av regionens materiella och immateriella resurser. 

Jag erinrar här åter om att Jämtlands första massafabrik anlades vid 

Järpströmmens utlopp i Indalsälven. Dess skorstenar markerade i 

denna del av kommunen tydligt sin tillhörighet till industrisverige. 

Väster därom, i Indalsälvens dalgång, manifesterades deltagandet


i det moderna projektet tvärtom genom den totala avsaknaden av 

rökvomerande fabriksskorstenar. Hotellen och pensionaten karaktäriseras 

i likhet med dem hos grannen i öster av att de växte upp ur 

redan befintliga bondehushåll, som i flera fall tycks ha börjat med 

uthyrning av rum i liten skala för att sedan expandera. 

Om luftgästernas sociala och ekonomiska status i Undersåker har 

det analyserade källmaterialet inte kunnat ge några säkra besked, 

varför någon jämförelse med situationen i Mörsil inte låter sig göra. 

Däremot har en analys av hotell- och pensionatsinnehavarna kunnat 

bidra med resultat, som ur ett genusperspektiv förmår att kasta ljus 

över förhållandena på orten. Man kan då konstatera, att de ledande 

aktörerna i branschen så gott som uteslutande var kvinnor, också 

när det gäller ägandet av pensionaten. En tolkning skulle förstås 

kunna vara, att järnvägen förde med sig också nya både ekonomiska 

förhållanden och värderingar, som tvingade fram en omförhandling 

av det agrara hushållets genuskontrakt. Dock torde en rimligare 

förklaring vara, att det istället är ett uttryck för kontinuitet. De äldre 

tiders strukturer som dikterar genusarbetsordningen höll stånd mot 

det nyas anlopp. Betraktar man nämligen pensionaten som resultat 

av en utökning av de befintliga bondehushållen, där husets fru var 

fortsatt ansvarig för familjens andliga och lekamliga vård, framstår 

skillnaden endast som kvantitativ, inte kvalitativ. Mat skulle tillagas 

och serveras, textilier tvättas och lagas, porslin diskas och torkas, 

golv sopas och skuras, nattkärl tömmas och rengöras – både före 

järnvägens ankomst och efter. Enda skillnaden skulle därvidlag vara, 

att det större hushållet under säsongen fick städsla ett större eller 

mindre antal extra pigor. Och manliga pigor kunde inte ens den år 

1882 invigda järnvägen åstadkomma. Åtminstone har inte jag påträffat 

några spår av sådana i det analyserade källmaterialet. 

Utvecklingen i Duved strax väster om Åres järnvägsstation påminner 

till en del om förhållandena i Undersåker. Det är osäkert hur 

många de var, hushållen som hyrde ut rum och lägenheter till lufttörstiga 

främlingar. Duved ansågs redan i mitten av 1880-talet vara 

en kurort som vad de naturliga betingelserna beträffar bedömdes 

ha de bästa förutsättningar i det avseendet. Men mot bakgrunden 

av att något större etablissemang som kunde ta emot gäster länge 

saknades, bör den privata uthyrningen tidigt ha varit relativt omfattande. 

Några år in på 1900-talet förändrades ägostrukturen delvis 

när entreprenörer söderifrån kom upp för att investera pengar i 

exploateringen av ortens immateriella tillgångar.


Om gästerna och deras symboliska kapital är det i likhet med dem 

som valde att stanna i Undersåker svårt att uttala sig med bestämdhet. 

Dock finns det anledning att misstänka, att Duveds status som 

kurort bör ha varit högre än byarnas i Undersåker. ”Duveds Hotell” 

hade från början gått under namnet ”Duveds Sanatorium”, vilket 

signalerar en medicinsk prägel på ortens etablissemang och därmed 

en möjlighet att locka till sig mera välbärgade luftkonsumenter 

– det kostade att tillhöra en upplyst borgerlighet med insikter om 

sekelslutets sjukdom. Det kostade också att konsultera specialister 

på området, som ordinerade en vistelse i det fjällnära lufthavet. 

Ett uttryck för detta förhållande är det anförda exemplet rörande 

den unga Märtha Liljenroths vistelse i Duved, där hon, ”fri från all 

civilisation”, hittade tillbaka till sitt gamla jag. Ett annat tecken på 

att Duved befann sig högre upp i statushierarkin än Undersåkers 

Hålland, Stamgärde och Edsåsen utgör det faktum att länets förste 

provinsialläkare gjorde regelbundna inspektioner av hotellen i 

Duved, men inte i Undersåker. 

Under de första knappa två decennierna som kurort redovisar 

Ånn tydliga paralleller med de i det föregående redovisade orterna: 

det var lokala aktörer, som tog hand om uthyrning och förmedling 

av rum till främmande gäster. Det första regelrätta pensionatet dyker 

inte upp förrän under 1890-talets andra hälft, tätt följt av ”Hotell 

Granlunda”, som också det drevs av lokala förmågor. Det var dock 

inte deras eller de privata värdarnas utbud av luft och hälsa, som 

skulle tilldela orten en alldeles särskild plats i det svenska industrisamhället. 

År 1899 bildades i huvudstaden ”Stockholms Fjällkoloniförening”, 

vars syfte var att ge de klenaste folkskolebarnen möjlighet 

att återhämta sig från ett läsår, som tillbringats i den stora stadens 

osunda miljöer. Föreningens program vilar således på uppfattningen 

att den moderna tidens ohälsa till kropp och själ krävde svensk, d.v.s. 

jämtländsk fjälluft. 

Fjällkoloniföreningens aktiviteter i Ånn bör emellertid inte endast 

ses som ämnade åt att komma till rätta med barnens sjukdomar. 

De bör betraktas också som ett vapen i kampen mot samhällets 

ohälsa, som ett bidrag till den sociala frågans lösning. Barnen skulle 

fostras till goda medborgare och lära sig vad nationen krävde av de 

sina. Som ett moment i denna fostran bör särskilt framhållas, att 

de också erhöll undervisning i de nya konsumtionsmönster som 

präglade sekelskiftets Sverige. Sålunda skulle barnen lära sig att 

också fritid kunde konsumeras till samhällets gagn. Även dessa,


mindre lyckligt lottade medborgare skulle med andra ord genom 

att turista lära känna det land, som förenade alla sanna svenskar. 

På annat sätt kan knappast de lustresor tolkas som arrangerades i 

fjällkolonins regi. Att resorna företogs med tåg gör inte likheterna 

med de vuxnas turistande mindre. I denna bemärkelse kan man 

således hävda, att föreningen för de stockholmska folkskolebarnen 

kom att spela delvis samma roll som Svenska Turistföreningen 

gjorde för äldre generationer. Fjällkolonisterna kunde därigenom 

ta del av såväl luftburen hälsa som perspektiv på vilket konsumtionsmönster 

som gällde i tidigt 1900-tal om man ville uppträda 

som en sann svensk. 

Barnens sociala och ekonomiska kapital var naturligtvis obetydligt. 

Om man däremot riktar blicken mot Fjällkoloniföreningens 

välgörare, blir det möjligt att föra resonemang kring dessa ting utifrån 

de i undersökningen aktuella förutsättningarna. Det samlade 

symboliska kapitalet i föreningen, som kunde räkna in medlemmar 

av kungahuset och eliten inom det privata näringslivet, var högst 

betydande. Redan föreningsnamnets förled, ”fjäll-”, bör inför omvärlden 

ha signalerat att det här var fråga om ett uttryck för det moderna 

projektet. Luftkurer i fjällmiljö torde nämligen ha betraktats som en 

lika självklar del av det svenska industrisamhället som någonsin en 

avancerad verkstadsindustri eller ett rationellt bankväsen. 

På liknande sätt som kurorterna längs mellanriksbanan torde föreningen 

kunna liknas vid ett ”valutaväxlingskontor” där det insatta 

ekonomiska kapitalet i form av årlig avgift eller ständigt ledamotskap 

kunde omvandlas till värdefullt symboliskt kapital. Ser man 

bortom en eventuell omsorg om barnen, bör föreningen ha fungerat 

som en arena för dem som ville köpa sig delaktighet i modernitetens 

Sverige för att på köpet erhålla högre status. I analysen har redovisats 

tecken på att en förändring i den riktningen har ägt rum under 

perioden. När det gäller det tydliga inslaget av representanter för 

judiska familjer, både bland ledamöter och donatorer, bör en rimlig 

tolkning vara en strävan efter social och etnisk acceptans. Här kan 

med andra ord en variant av utbildningsprogrammet i svenskhet 

iakttas. 

Enafors och Storlien, de två sista stationssamhällena före norska 

gränsen, skiljer ut sig från de övriga kurorterna genom att de helt 

och hållet var produkter av järnvägen. Där fanns initialt inte något 

lokalsamhälle, som kunde ta emot luftgäster i väntan på att hotell eller 

pensionat skulle anläggas. I den förra byn var inkvartering endast


i mindre omfattning möjlig innan ortens första pensionat öppnades 

år 1899. I den senare fanns redan från början ett järnvägshotell dit 

luftkonsumenter kunde vända sig för mat och logi. De båda orterna 

förenas också genom den roll de spelade när det gällde konstruktionen 

av en ny svensk identitet. På båda ställena var det samer 

och samisk kultur som fick tjänstgöra som undervisningsmateriel i 

samband med att s.k. ”lappmässor” arrangerades, gudstjänster ute 

i det fria, vilka utvecklade sig till storartade turistevenemang. Här 

skulle svensken söka sin identitet genom att lära känna dem som 

avvek från normen! 

De båda orterna förenas emellertid också av att de tidigt blev 

till marknadsplatser för praktiserande av ännu ett nytt konsumtionsmönster, 

ett som etablerades knappt 20 år efter järnvägens 

invigning. Det är vid den tiden, som regionens immateriella resurser 

också börjar exploateras vintertid. Det rör sig emellertid då i huvudsak 

knappast om samma konsumentgrupper, som under somrarna 

hade dominerat scenen. Till vinterns både Enafors och Storlien började 

kring sekelskiftet söka sig grupper, som önskade få andra behov 

tillfredsställda. Här tycks det ofta ha gällt de redan särskilt sunda 

och starka, som i enlighet med tidens nationalistiska diskurs i sann 

fosterländsk anda ville mäta sina krafter med naturens egna under 

lika friska som härdande skidturer i högfjällen. 

Resultaten från undersökningens empiriska analys av utvecklingen 

i Åre återstår att konkludera innan det är dags för en avslutande 

diskussion. 

Under perioden 1882–1910 kan Åre visa upp en mångfasetterad 

bild när det gäller den för studien aktuella tematiken. Flera faser i 

utvecklingen har kunnat iakttas, faser som illustrerar några av de roller 

som byarna närmast norr om järnvägen kom att spela i det drama 

som gäller det svenska samhällets omstöpning under årtiondena 

kring sekelskiftet 1900. Genom denna process uttrycks likaså på ett 

tydligt sätt de förändrade konsumtionsmönster, som kännetecknar 

perioden. Men det är inte bara dessa, som gör Åre intressant i sammanhanget. 

Tillvaratagandet av Mörvikens och Tottens immateriella 

produkter uppvisar också tydliga drag på vad som leder tankarna till 

både Hans Magnus Enzensbergers och Joszef Böröcz’ resonemang 

rörande framväxten av en turismindustri. 

Under järnvägsepokens allra första år var Åreskutan och dess 

topp i de tillresta främlingarnas blickfång. Några löften om att i


Skutans hägn ge en förlorad hälsa åter hade knappast formulerats 

under det initiala skedet. Att det då var andra konsumentkategorier 

än neurasteniker och bröstsvaga, som med siktet inställt på Skutan 

sökte sig dit, antyds för övrigt i den första reseguiden där besökarna 

rekommenderades att ta sig upp till toppen via en vacker omväg från 

Järpen via Huså, en alltför strapatsrik färdväg för dem som också 

hade någon av sekelskiftets sjukdomar att bära på. 

Bara några år senare, och som en följd av att fjälluftens värde 

ur terapeutisk synpunkt hade börjat uppmärksammas, inleddes en 

andra fas i Åredalens konsumtionshistoria. Mörviken och Totten 

fick därigenom ett nytt värde på marknaden att lägga till det tidigare 

när sjuklingar i allt stridare strömmar uppsökte området, som nu 

snabbt medikaliserades; man talade tidigt om Åre sanatorium. 

Under dessa tidiga år började lokalbefolkningen även här att ta 

emot inackorderingar sommartid. Men när det gäller hotell- och 

pensionatsägarnas geografiska ursprung är bilden redan tidigt en 

annan i Åre jämfört med övriga kurorter, Storlien möjligtvis undantaget. 

Dock är könsfördelningen i stort sett densamma här som 

i Undersåker. Också inslaget av entreprenörer sprungna ur befintliga 

jordbrukarhemman tycks vara påfallande litet, om det ens existerar. 

En av större aktörerna var född i Skåne, en annan i Södermanland 

och några åter härstammade från jämtländska Frösö församling. De 

länge största i branschen, Fredrik Albert Wettergren och Karin Larsson 

(Wettergren), var bördiga från östgötska Simonstorp respektive 

medelpadska Indal. Ture Marcus, den vid undersökningsperiodens 

slut ojämförligt störste av dem alla, var av judisk börd och tillhörde 

en i Stockholm välkänd familj. 

Också beträffande ägandeformerna skiljer Åre tydligt ut sig från 

regionens övriga luftkurorter. Redan år 189 bildades på Wettergrens 

initiativ Åre Turist- och Kurhotellbyggnads AB. Vid undersökningsperiodens 

slut återfinns Ture Marcus storverk i form av Åre AB, ett 

företag som på kort tid nära nog lyckades förvärva monopol på hotell 

och restauration. En av dem som lyckades stå emot var änkefru 

Lovisa Fresk, vars pensionat likaså drevs i form av ett aktiebolag. 

Åres kombinerade sommar- och hälsoprofil var skarp, åtminstone 

från 1880-talets mitt. Den skulle så förbli under resten av seklet. 

Under 1900-talets första år sker dock en förändring när vintrarna 

börjar efterfrågas, exploateras och kommersialiseras som ett komplement 

till byarnas i anslutning till Åreskutan utbud av sommarprodukter.


Liksom i Enafors och Storlien vände man sig nu åter till andra 

grupper av konsumenter. Tidigare besökare hade sökt skydd mot de 

krämpor av kroppslig och själslig karaktär, som ansågs härstamma 

från ett i flera avseenden nedbrytande industrisamhälles krav på individen. 

Nu blev Åre också föremål för de särskilt friskas och starkas 

intresse. Likväl tycks man medvetet ha strävat efter att överbrygga 

skillnaderna mellan de två säsongerna och deras typiska besökare. 

I dokumentationen från de första turistvintrarna i Åre kombinerades 

därför gärna marknadsföringen av härdande sportaktiviteter 

med den friska luften, som ville man införliva den sedan tjugo år 

gängse bilden av Åredalen med den nya och därigenom betona 

kontinuiteten bakåt. Också de nya produkterna salufördes med 

hjälp av det för tiden så karaktäristiska nationalistiska idégodset. 

Nya konsumentgrupper, de som spände sina krafter och störtade 

utför Åreskutans sluttningar på skidor eller i bobsleigh, fick veta 

att de utövade en manlig, härdande och storartad idrott till hyllning 

av fosterlandet. Var svensk, åk skidor i svenska Jämtland, inte 

i schweiziska Davos! Och absolut inte i norska Holmenkollen! Här 

känns åter arbetet igen med att konstruera en nationell identitet. 

Ett annat och liknande exempel på hur en sann, d.v.s. svensk, vinter 

kunde framställas, erbjuder en i sammanhanget typisk formulering. 

Nere på kontinenten var skidåkning mera ett mondänt tidsfördriv 

under ”teatervintern”, som naturligtvis ingenting hade att göra med 

vår egen härliga vinter. 

Under järnvägsepokens första kvartssekel kom Åreskutan att 

fungera som symbol för Jämtland i sin helhet. Otaliga är de publikationer 

från tiden i vilka Skutan tilldelades ikonstatus; den möter 

i turistguider över Jämtland, Svenska Turistföreningens årsböcker, 

dags- och veckotidningar. Även bland figurativa bilder från regionen 

spelar förstås Åreskutan en central roll när det gäller skapandet av 

en landskapsbild. Sålunda är ett av de vanligare vykortsmotiven 

från 1900-talets Jämtland är ”Åreskutan från Såå”, där sommarfjället 

reser sig på en halvmils avstånd från betraktaren, i tanken redan på 

väg mot det hägrande målet. Andra vanliga motiv har hämtats från 

fjällets topp, med eller utan åskådare. Vid sidan av denna kategori 

bilder med mäktiga naturscenerier från Åre dominerar ortens pampiga 

hotellbyggnader. 

Samma struktur uppvisar för övrigt vykortsmotiven från områdets 

andra kurorter. I Mörsil är det Storbofallet som dominerar 

tillsammans med de av medicinsk verksamhet förknippade


anläggningarna. I Undersåker är det Ristafallen, Vällistafjället och 

pensionaten i byarna längs Indalsälven, i Duved Mullfjället och hotellen/pensionaten. 

Vykortens bild av Ånn präglas av Bunnerfjällen, 

pensionaten och Fjällkoloniföreningens byggnader. Snasahögarna 

med Silverfallet kompletteras i Enafors med Mölners Turisthotell 

och samernas kåtor. Och beträffande Storlien dominerar högfjällssanatoriet 

den med vykorten spridda bilden tillsammans med Stenfjället 

och Brudslöjan. Kort sagt: även de figurativa motiven uttrycker 

tydligt områdets samhällsfunktion. Det var i den vilda fjällnaturens 

hägn, där luften var som mest hälsosam, som man kunde hämta igen 

förlorade krafter; under tiden åt man och sov på de därför uppförda 

sanatorierna, hotellen och pensionaten. 

Den år 1910 invigda Bergbanan betydde inte bara, att Åre blev 

en attraktion rikare till konsumenternas både glädje och gagn. 

Även Åredalens både funktion och identitet torde ha förändrats. 

Nu var det inte endast en orörd natur, som skulle locka till sig 

luftgäster och nyfikna turister. En maskin, en industriellt tillverkad 

produkt, hade vid undersökningsperiodens allra sista år trätt fram 

som en ny symbol för byarna i anslutning till järnvägsstationen vid 

Åreskutans fot. Teknik och mekanik byggdes vid undersökningsperiodens 

slut sålunda in som något av en förutsättning för att 

konsumenterna fullt ut skulle kunna tillägna sig ortens tillgångar 

på snabbast och effektivast möjliga sätt. Åtminstone bör det ha 

varit på det sättet, som de kapitalstarka entreprenörerna bedömde 

banans funktion. 

Bergbanan uttrycker således ett nytt förhållningssätt till exploateringen 

av ortens resurser – också den vilda naturen skulle tvingas 

till underkastelse! Sålunda ansågs Åresjöns naturis inte längre att 

kunna uppfylla de krav man ansågs ha rätt att ställa på de naturliga 

förutsättningarna, varför en skridskobana anlades vid uppe på 

Östra platån i anslutning till bergbanan. Likaså skulle skidvägarna 

bättre anpassas och göras bekvämare – naturens egna formationer 

bedömdes nu inte längre räcka till. Aldrig någonsin tidigare torde 

det norröna landskapet ha tuktats så hårt i syfte att tillfredsställa 

människans behov av att uppleva – en orörd och ursprunglig fjällnatur. 

På samma sätt med bobsleigh-banan, som skulle underhållas 

och skyddas mot av en nyckfull natur åstadkomna skavanker. Och 

till sommaren 1910 sattes biltrafik in för utflykter på nyanlagda fjällvägar. 

Ja, man drog sig inte ens för att schakta bort en del av fjället 

i syfte att underlätta konsumtionen av fjällmiljön.


I stationssamhällets utveckling alltifrån järnvägens invigning år 

1882 till bergbanans första vinter år 1910 uttrycks en alltmera varierad 

exploatering av regionens tillgångar. Tre faser i stationssamhällets 

utveckling har därvid kunnat iakttas. Under järnvägsepokens 

allra första år dominerar de konsumenter som ville lära känna sitt 

land och dess alla märkvärdiga natur- och kulturmiljöer. Perioden 

därefter är det ortens värden ur medicinsk synpunkt som utgör 

grunden för de tillresta gästernas konsumtion. De båda första faserna 

vilar sålunda på av naturen själv skapade miljöer – det är den 

oskuldsfulla Jungfru Jämtland, som lockar. Den tredje och sista fasen 

kännetecknas av en strävan att med modern teknik kuva naturen 

och ställa henne i exploatörers och konsumenters omedelbara tjänst. 

Utvecklingen kan ses som ett uttryck för att de industrisamhällets 

negativa konsekvenser på människan och hennes både yttre och 

inre miljö, som under större delen av undersökningsperioden hade 

utgjort den huvudsakliga anledningen till vistelser i västra Jämtland, 

nu hade trängt in i också bastionen vid Skutans fot. Det nya 

samhällets krav på effektivitet och rationalitet hade nu hunnit upp 

både de flyende och deras vistelseorter. Därigenom hade åter nya 

både konsumtions- och produktionsmönster etablerats och lagts till 

dem som ditintills hade dominerat när det gällde tillgodogörandet 

av regionens tillgångar. Men så var inte heller det svenska samhället 

av år 1882 detsamma som 1910 års. 

Av det föregående har framgått, att stationssamhällena Mörsil och 

Åre kan ses som två näst intill idealtypiska representanter för hur 

västra Jämtland bidgrog till det inustrikapitalistiska svenska samhällets 

formering under slutet av 1800-talet och 1900-talets början. 

Bidraget kan sammanfattas i exploatering av regionens immateriella 

tillgångar. De träder också fram som goda exempel på hur det unga 

svenska industrisamhällets järnvägsnät kunde förbinda relativt avskilda 

regioner med nationens dynamiska centra. Järnvägens integrativa 

förmåga var betydande under det intensiva skede av social 

förändring som nationen befann sig mitt uppe i: Sverige stod under 

decennierna närmast före sekelskiftet 1900 allt tydligare fram som 

en organisk helhet, inte minst ur ett övergripande produktions- och 

konsumtionsperspektiv. På samma sätt som Mörsil och Åre till följd 

av tidrummets krympning kom närmare de stora städerna och landets 

industriregioner, fördes också dessa och deras värderingar in i 

de båda kommunerna. Seder och bruk, kultur och produktionssätt


från regioner där urbaniserings- och industrialiseringsprocesserna 

hade kommit längre fick därigenom fäste i regionen och gjordes snart 

till en del av vardagen. Det i samtiden ofta formulerade (ny-)konservativa 

idealet om en harmonisk samhällshelhet, ett folkhem där de 

sociala konflikterna lyckligt hade bringats till en lösning, tilldelade 

de båda orterna delvis komplementära funktioner av ekonomisk, 

social och ideologisk art. Sverige behövde under det turbulenta 

sekelskiftet 1900 västra Jämtlands immateriella produkter i lika hög 

grad som t.ex. verkstadsindustrins och ett allt mera sofistikerat kreditgivningssystem. 

I inledningen till denna bok framhöll jag, att resandets ändrade 

karaktär under 1800-talet speglar industrikapitalismens utveckling 

under samma tid. Fram växte ”leisure travel”, nöjesresande för en 

burgen bourgeoisie där resan i sig utgjorde målet. I form av ”travel 

capitalism” trängde den nya tidens principer från tillverkningsindustrins 

område också in i produktion och distribution av resmål 

och upplevelser. Också förändringarna på resandets område kom 

därigenom att uttrycka moderniseringsprocessen. 

Ett sådant perspektiv erbjuder en avgjort fördjupad förståelse av 

förändringarna i såväl det svenska samhället i stort som det västjämtska 

sekelskiftets lokalsamhällen under den aktuella perioden. 

Det har inte minst föreliggande undersökning visat. Men genom att 

alltför starkt fokusera på resan som en form av ”nöjestur” riskerar 

man samtidigt att skymma sikten för att resande för nöjes skull, 

först som sist, bör betraktas som en form av konsumtion. För att 

sålunda fixera innebörden av utvecklingen i västra Jämtland under 

decennierna kring sekelskiftet 1900, då tusentals bröstsvaga, överansträngda 

och neurasteniska besökare här uppfyllde sin längtan efter 

stärkande luft, vida vyers horisonter och rogivande utsikter, krävs 

att resans syfte och funktion ur konsumtionssynpunkt lyfts fram. 

Resan blir därigenom inte blott och bart ett mål i sig, utan också ett 

medel för att konsumera de regionens immateriella resurser som 

ställdes till industrisamhällets förfogande. Särskilt tydligt blir detta 

om utvecklingen i Mörsils Ocke och Myckelgård, Undersåkers Hålland 

och Stamgärde samt Åres Mörviken, Duved, Wallan, Enafors 

och Storlien under perioden 1882–1910 förklaras mot bakgrunden 

av samhällshelhetens utveckling. 

Med den härmed avslutade undersökningen har nytt ljus kunnat 

kastas över ett forskningsfält, som hittills till stora delar varit 

höljt i dunkel – den svenska turismen och dess historia. Likväl är


det inte till en redovisning av empiriska rön inom detta område 

som analysen har syftat. Det primära objektet har framställningen 

igenom varit det svenska samhällets förändring under årtiondena 

kring sekelskiftet 1900, decennier av dramatik som blev vittne till 

en för individ och nation smärtsam omstöpningsprocess i industrikapitalistisk 

riktning.

Noter 

Noter till kap. 1, Inledning 

1 Kocka 1974, passim; Wehler 1974, passim; Kilander 1991, passim; Rolf Torstendahl 

1989, passim. 

2 Kritik för att modellen inte tar hänsyn till förändringar i genusrelationerna 

framförs i Wikander 1993, s. 84ff. 

3 Edling 1994, s. 267ff. 

4 Rolén 1990, s. 24. 

Syftet med diskussionen om industrikapitalismens fyra faser är att fastställa 

hur fyra parametrar samspelat i olika konstellationer, samt att därmed komma 

åt drivkrafter i den samhälleliga förändringsprocessen. Torstendahl 1989, s. 86. 

6 Torstendahl 1989, s. 90. 

7 Pat Hudson har utvecklat en liknande tankegång, som väl kan kopplas till 

det ovan sagda. Hon menar att det vid sidan av industrialiserade samhällens 

black countries uppstår green countries. I de förra etableras fabriker och skapas 

en industriarbetarklass, medan de senare avindustrialiseras och blir till 

något slags lantliga reservat. Se härom i Hudson 1989; se även Hudson 1992. 

Initialt utgick föreliggande studie från ett tydligt hudsonskt perspektiv. Under 

arbetets gång har detta successivt pressats tillbaka till förmån för andra 

inspirationskällor. 

8 Redan omkring år 1910 hade så gott som samtliga större sågverk i Västjämtland 

avvecklats, se Rolén 1990, s. 90. 

9 En svensk region där industrialismen hade rötter långt tillbaka i tiden är 

Bergslagen. För en mer allmän diskussion om huruvida industrialiseringsprocessen 

(i snäv mening) skall förstås som plötslig eller inte, se Cannadine 

1984; Berg & Hudson 1992. 

10 Det är numera betraktat som en självklarhet, att regioner konstrueras, upplever 

sin friska ungdom, blomstrar – för att sedan upplösas, splittras eller 

helt enkelt uppgå i en annan region. Humanistens och samhällsvetarens 

regioner skapas; de är inte givna en gång för alla. Den följande översikten 

över utvecklingen i västra Jämtland under 1800-talets andra hälft och fram 

till första världskrigets utbrott bygger i huvudsak på Edqvist 1989 och Rolén 

1990. 

11 Edqvist 1989, s. 98. Både Edqvist och författaren analyserar ”västra Jämtland” 

under samma period; likväl har vi definierat regionerna olika. Enligt Edqvist 

(s. 1 ) består regionen av fem kommuner, Mattmar, Mörsil, Undersåker, Åre 

och Kall. Av skäl som kommer att framgå nedan har jag valt att begränsa mig 

till Mörsil, Undersåker och Åre. 

12 Detta var ett av huvudargumenten när draghästarna ersattes med ånglok i de 

engelska kolgruvedistrikten, se härom Schivelbusch 1984, s. 11. 

13 Det följande bygger när inget annat anges i huvudsak på Rolén 1990, passim. 

14 ÖP 1/12 1879. 

1 Dock hade de allra flesta lämnat staden när 1900-talets första decennium 

var till ända. Om den judiska gruppens inlemmande i den östersundska vardagen, 

se Hammarström 2007, s. 81ff. Ett annat sätt att uttrycka järnvägens 

omvälvande betydelse för den dittills sovande staden Östersund ger Erik

250 • noter tIll KapItel 1 

Christian Genberg: ”Åren 1879 och 1880 utgjorde en milstolpe i Östersunds 

stads utveckling genom att tvärbanan genom Jämtland då började komma 

till stånd. (…) Många av de hitflyttade järnvägsbyggarna kvarstannade här 

och bildade familjer och blevo genom arbetsamhet och driftighet bemärkelsepersoner 

i stadens vidare utveckling. Namnen Kilander, Englund m.fl. 

härstamma från denna tid.”, Genberg 1948, s. 9. 

16 Referat från festligheterna i Östersund och resan till Storlien för invigningen 

finns i JT 29/7 1882 och ÖP 24/7 1882. 

17 Epokbestämningen är August Strindbergs, som i sin skildring av järnvägsinvigningen 

i Kolbotten preciserar innebörden av slika kungliga manifestationer. 

Se härom i berättelsen ”Svenska folket” i ”Det nya riket, skildringar 

från attentatens och jubelfesternas tidevarv”, som kom ut på hösten 1882(!). 

Beträffande Konungens invigningstal heter det i Östersunds-Posten, att det 

”beledsagades af folksången, fanfarer och hurrarop”, ÖP 24/7 1882. Seveberget 

(Sevo mons) förekommer hos Plinius d.ä. och är en ålderdomlig benämning 

på Kölen, den som skilde brödrafolken åt. 

18 ÖP 24/7 1882. 

19 Kvädet är citerat i JT 22/7 1882. Att invigningsceremonierna gavs ett betydande 

spaltutrymme i norska tidningar, se t.ex. Adresseavisa 24/7 1882, är 

knappast ägnat att förvåna. Men invigningen skildrades ingående också i den 

finlandssvenska pressen, se t.ex. Hufvudstadsbladet 28/7 1882 och Morgonbladet 

28/7 1882. 

20 Det förtjänar att påpekas, att Jämtlands län, ”du Norrlands glömda bygd”, är 

det enda av Norrlandslänen som före järnvägens tid saknade direktförbindelser 

med övriga Sverige – de övriga genom talrika ångbåtslinjer förbundna 

med nationens ekonomiska och kulturella centra. 

21 Schivelbusch uttrycker detta i termer av en förändringens dialektik, som går 

ut på att krympningen, d.v.s. den tidsmässiga förkortningen av transporterna, 

skapar en vidgning av trafikrummet, se härom Schivelbusch 1984, s. 33ff. 

22 BISOS H, Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser 1881–1885. 

Jämtlands län, Sthlm 1888, s. 6f. 

23 Detta och de närmast följande citaten har hämtats från BISOS H, Kungl. 

Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser 1881–1885. Jämtlands län, Sthlm 

1888, s. 6f. 

24 BISOS H, Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser 1881–1885. 

Jämtlands län, Sthlm 1888, s. 12. 

2 Wolfgang Schivelbusch resonerar på ett strukturlikt sätt när han analyserar 

den europeiska stadens omvandling under intryck av järnvägsnätets snabba 

utbyggnad under 1800-talet, se härom Schivelbusch 1984, s. 1 0. 

26 Giddens 1997, s. 24; för en mer utförlig redogörelse för modernitetens väsen, 

se Giddens 1996, passim. 

27 Giddens 1997, s. 26ff. 

28 Giddens 1997, s. 30f. 

29 Giddens 1997, s. 32. 

30 Giddens 1997, s. 32. Bland svenska humanvetenskapare som har intresserat 

sig för ”modernitet” kan i detta sammanhang bland annat nämnas litteraturvetaren 

Torsten Pettersson, som också tar sin utgångspunkt i industrialiseringsprocessen, 

som förde med sig demokratisering, sekularisering och 

”subjektivering” (=”den process genom vilken individen fått allt större personlig, 

politisk och ideologisk frihet men även drabbats av ökad och ofta 

smärtsam isolering. I bysamhället var familje- och släktsammanhållningen 

stark och en människas identitet baserade sig till betydande del på en social 

position och ett personligt förflutet som de övriga byborna kände till. Det 

var en begränsande, men även trygghetsskapande social förankring, som 

upplöstes när en majoritet av befolkningen genom den av industrialismen 

framdrivna urbaniseringen överfördes till städerna, där var och en för de 

flesta är en främling”). Industrisamhällets framväxt bildar således den givna

noter tIll KapItel 1 • 251 

utgångspunkten för Pettersson. Dock saknar jag bland annat här dynamiken 

mellan de lokala och nationella nivåerna. Och med den möjligheten att förstå 

samhällets utveckling och modernitetens utbredning. Detta torde vara väl så 

viktigt att beakta, inte minst mot bakgrunden av att det svenska samhället 

först ett gott stycke in på 1900-talet kan anses ha lämnat sin agrara identitet 

bakom sig. Pettersson 2001, s. 28ff, citatet på s. 36f. En annan humanist som 

analyserat aspekter på modernitetens genombrott är konstvetaren Eva Eriksson. 

I inledningskapitlet till sin avhandling diskuterar hon bland annat 1897 

års Stockholmsutställning och den där utställda konsten ur ett modernitetsperspektiv, 

Eriksson 2000, s. 11ff. Beträffande Stockholmsutställningen och 

moderniteten, se framför andra Ekström 1994. 

31 Eriksson 1978, passim. 

32 Björck 1946. Om nationell samling se även t.ex. Kilander 1991, s.23, 94f. 

33 Magnusson & Nyberg 199 , s. ff. 

34 ibid, s. 10ff. 

3 Låt vara att en utvecklingens dialektik uttrycks genom det förhållandet att 

den orörda naturen och kultur och civilisation förbyttes i sin egen motsats i 

samma ögonblick som landet i västra Jämtland togs i besittning av den första 

gästen som önskade ge själen krafterna åter i det mäktiga Storbofallets hägn 

eller erbjuda de trötta ögonen vila i en fjällsjö. 

36 Magnusson & Nyberg 199 , s. 10ff; vid en analys av järnvägens betydelse för 

exploateringen av västra Jämtlands för industrisamhället unika tillgångar 

vore det även möjligt att på foucaultanskt manér laborera med yttre och inre 

möjlighetsvillkor, se t.ex. Foucault 1993, s. 36; begreppsparet liksom för övrigt 

diskursanalysens möjligheter diskuteras på ett förtjänstfullt sätt i Qvarsebo 

2006, s. 44ff. 

37 Se härom framför allt Sörlin 1998, passim. 

38 Löfgren 1999, s. 6f. Det är inte svårt att instämma i Löfgrens kritik, som för 

övrigt vilar på en uttalad medvetenhet om att undersökningsobjekt måste 

definieras innan de görs till föremål för analys. Enligt Löfgren saknas denna 

insikt alltför ofta hos företrädare för den tvärvetenskapliga specialiteten. 

39 Reichards reseguide från 1813 diskuteras ingående i Enzensberger 1996, 

s. 127ff. 

40 Enzensberger 1996, s. 117ff. Uppsatsen publicerades första gången som Vergebliche 

Brandung der Ferne: Eine Theorie des Tourismus (I Merkur 126, 

s. 701–720); för en diskussion av Enzensbergers bidrag, se Gemünden 1996, 

s. 113ff. 

41 Enzensberger diskuterar också frågan om huruvida det redan i antikens 

Rom fanns en ”turism” före ”turismen” med reguljära färjelinjer, resebyråer, 

organiserade lustresor, valutaväxlingskontor, festivaler, museer m.m. Dock 

saknas en viktig omständighet, menar han: ”den revolutionära komponenten”. 

Resandet/Turismen fanns för endast ett försvinnande litet fåtal, inte för 

”folket”. Likaså saknas både den politiska och teknologiska motivationen. 

Kort sagt: det fanns inte något socialt/samhälleligt behov av något massornas 

lustresande. Alltså är det trots betydande likheter till det yttre inte fråga 

om samma sak. Turismens rötter finns alltså inte i Rom, utan i den engelska, 

franska och tyska romantiken, konkluderar Enzensberger. Turismen är sålunda 

realiserande av drömmen att fly undan vardagen. Härom se Enzensberger 

1996, s. 120ff. 

42 Enzensberger talar här om ”classical” industrikapitalism respektive ”late 

capitalism”. I detta sammanhang för Enzensberger ett intressant resonemang 

även om hotellkulturens utveckling, den som Alexander Shand så förfasade 

sig över. Här menar författaren, att det industrikapitalistiska samhällets 

hotellbyggnader kan liknas vid monument över ett framgångsrikt borgerskap. 

Hotellet kan därtill sägas uttrycka samhällets struktur. Där fanns lyxen 

för de få, borgerskapets och kapitalets företrädare; där erbjöds misären för 

de många. Också arbetets organisation speglade en komplex social hierarki


med direktören/ägaren i toppen och arbetsfolket längst ned. Det stora hotellet 

med alla sina salar, bibliotek, sovrum, stallar, vinterträdgårdar, badrum 

och terrasser blev till delar av den högre bourgeoisiens slott – där, under tinnar 

och torn, kunde bördsaristokratins manér praktiseras av borgerskapet, 

det nya samhällets herrar, se Enzensberger 1996, s. 126ff. En annan av de historiskt 

sociologiskt inriktade turismforskarna, Dean MacCannell, menar att 

turisten är en av de bästa modeller som står till buds för att karaktärisera den 

moderna människan. Han låter i likhet med Enzensberger det övergripande 

sociala sammanhanget stå i centrum för analys. Men medan Enzensberger 

intresserar sig för turismen under industrisamhället, har MacCannell satt fokus 

på det post-industriella samhället, se MacCannell 1999, s. 1ff; jfr Enzensberger 

1996, s. 126ff. En jämförelse mellan Enzensbergers och MacCannells 

sätt att förhålla sig till “turism” ges i Gemünden 1996, s. 113ff. 

43 Böröcz 1996; Böröcz hänvisar här till Cohen 1984, s. 374ff. I sin uppsats har 

Cohen undersökt 1 0 bidrag till ”turistforskningen”. Hans slutsats formar sig 

till en varning för diffusa och ensartade verk på en relativt låg abstraktionsnivå: 

expansionen av fältstudier har skett på bekostnad av teoribyggandet, 

se Cohen 1984, s. 388. För ett något annorlunda perspektiv på turismen i 

allmänhet och den i Jämtland i synnerhet, se Sillanpää 2002, s. 9ff. 

44 Böröcz 1992, s. 712f. 

4 Böröcz anger själv syftet till ”the conceptualization of a more general association 

between industrial capitalism and leisure migration”, Böröcz 1992, 

s. 709; se även Böröcz 1996. Sociologen Dean McCannell tillhör också kategorin 

forskare som har problematiserat ”turismen” som ett i första hand 

socialt fenomen: “The central thesis of this book holds the empirical and 

ideological expansion of modern society to be intimately linked in diverse 

ways to modern mass leisure, especially to international tourism and sightseeing”, 

deklareras i inledningskapitlet till MacCannell 1999, s. 3ff. 

46 Det är här dock inte fråga om att etablera någon enkel direkt kausal förbindelse 

mellan de två, vilket, menar Böröcz, inte vore seriöst (”would be very 

suspect”). En sådan länk skulle ha kunnat vara transportsystemets utveckling 

under 1800-talet. Ett sådant resonemang, fortsätter författaren, skulle 

dock ha reducerat industrikapitalismen till en oberoende variabel, se Böröcz 

1992, s. 712. Dock förmår inte Böröcz att fullt ut övertyga med sin empiriska 

analys, vilket emellertid på intet sätt förtar intrycket av en i hög grad djärv 

och spännande ansats. I sitt resonemang väver Böröcz in Elizabeth Eisensteins 

undersökning av boktryckarkonstens betydelse för massproduktionen 

av böcker, en undersökning som Benedict Anderson tagit till sig och därefter 

lanserat begreppet ”print-capitalism” för att uttrycka den direkta och 

omedelbara förbindelsen mellan ideologiska processer, teknologisk utveckling/förändring 

och ”structural transformation of the mode of production”. 

Turism hänger samman med tidiga former av nöjesresande på samma sätt 

som boktryckarkonsten, särskilt det massproducerade boktryckandet, har 

varit industrikapitalismens motsvarighet till manuskriptet: en existerande, 

småskalig verksamhet tas över av den massproducerande maskinen. Böröcz 

1992, s. 73 ff. 

47 Böröcz 1996, s. 7. 

48 Larsson 1977, passim. 

49 Urry 1996, s. 129ff. Urry är här självklart medveten om att konsumtionen av 

fritid förutsätter möjligheten av att köpa tid. 

0 Urry 1996, s. 129ff; se även Lash & Urry 1994, passim.


Noter t kapitel 2, Industrisamhället och (o)hälsan 

1 Beard, George M., A Practical Treatise on Nervous Exhaustation (Neurasthenia). 

Its Symptoms, Nature, Sequences, Treatment, New York 1880; 

dens., American Nervousness. Its Causes and Consequences. A Supplement 

to Nervous Exhaustation (Neurastenia), New York 1881; tilläggas bör, att 

Claude Sandras redan kring halvsekelskiftet 18 0 kunde tala om ”nervösa 

stater” (les états nerveux), se Shorter 1992, s. 221. Ett exempel bland ohyggligt 

många på att neuroser och andra, närbesläktade syndrom intresserade 

psykologer och psykiatriker kring sekelskiftet 1900 erbjuder en recension av 

A. Deschamps’ Les Névroses et le Pessimisme, i vilken neurosen beskrivs 

som närmast en religion med Schopenhauer som fader, Charcot som överstepräst 

och Sara Bernhardt som livsidealet, se The American Journal of Psychology, 

1890:3, s. 137f. 

2 En presentation på svenska språket av Beard och hans idéer ur ett renodlat 

medicinhistoriskt perspektiv finner man i Leonhardt 2002, s. 98ff; Beards 

livsverk ur ett idéhistoriskt perspektiv och insatt i en större kontext finns i 

Johannisson 1990 och Johannisson 1994; se även Wiener 19 6, s. 269ff. 

3 Beard ser detta ur ett darwinistiskt perspektiv – överklassen stod helt enkelt 

på en högre utvecklingsnivå än andra. Ett meningsutbyte i Science 1892–1893 

får illustrera intresset för neurasteni bland amerikanska läkare ”ute på fältet”. 

Här framförde en D. G. Brinton åsikter som dock gick stick i stäv mot den 

vedertagna synen på neurasteni som en civilisationens och kulturmänniskans 

sjukdom. Dels fanns inte något samband mellan dessa sjukdomar och civilisationens 

framåtskridande, dels var de inte vanligare bland kulturellt högre 

stående raser, ansåg han. Nervösa åkommor fanns således t.ex. bland Sibiriens 

folk, amerikanska indianstammar och bland den svarta rasens hottentotter 

och kaffrer. Bland dessa folkslag framstod, menade Brinton, just civilisationen 

som räddningen, se härom Brinton, D. G., Nervous Disease in Low races and 

Stages of Culture (i Science 1892, No. 1 , s. 338–339); se även dens., On Demographic 

Neurology (i Science 1893, No. 21, s. 47.) I numret två veckor senare 

fick Brinton svar på tal av en doktor Rockwell. Rockwell har i sin argumentering 

tagit fasta på motsatsparen den gamla världen och den nya, naturfolken 

och kulturfolken samt stillastående och utveckling. Bakom anas en sårad stolthet 

– påståendet om att också lägre stående folkslag och raser kunde drabbas 

av den högsta civilisationens, d.v.s. den amerikanska, sjukdom par préference 

var ju riktad mot det innersta av amerikansk nationalstolthet, se Rockwell, A. 

D., Nervous Diseases and Civilization (i Science 1892, No. 17, s. 373). 

4 Gosling 1987, s. 30ff, s. 177. Till ”professional class” räknar Gosling bland 

annat följande yrkesgrupper: bankmän, ingenjörer, advokater, affärsmän, 

tjänstemän, politiker och läkare. 

Ett exempel på diagnosens ”demokratisering” erbjuder Sidney I. Schwab i 

sin undersökning av förekomsten av neurasteni bland textilarbetare, som 

publicerades år 1911, d.v.s. året närmast efter Goslings undersökningsperiod. 

Mellan 2 % och 30 % av de 7 000 textilarbetare som sökte för nervösa åkommor 

befanns lida av neurasteni, se Schwab, Sidney I., Neurasthenia among 

Garment Workers (i The American Economic Review, vol. 1, No 2, Papers and 

Discussions of the Twenty-third Annual Meeting. (Apr., 1911), s. 270. 

6 Gosling 1987. 

7 Shorter 1992, s. 224. 

8 Årsberättelse för 1892 öfver Tanums provinsialläkaredistrikt, Medicinalstyrelsens 


9 Årsberättelse för Lysekils extra provincialläkaredistrikt för 1900, Medicinalstyrelsens 

arkiv, E5A, vol. 4 , RA.


10 Årsberättelse från Bergs provinsialläkaredistrikt i Jemtlands län för år 1894, 

Medicinalstyrelsens arkiv, E5A, vol. 30, RA. 

11 Årsberättelse för Åsele distrikt år 1897, Medicinalstyrelsens arkiv, E5A, vol. 

40, RA. 

12 Årsberättelse om helso- och sjukvården inom Lenhofda Provincialläkaredistrikt 

för år 1898, Medicinalstyrelsens arkiv, E5A, vol. 41, RA. 

13 Richard von Krafft-Ebing (1840–1902) var tysk psykiater, professor i först 

Strassburg, därefter i Graz och slutligen i Wien. Mest bekant torde han vara 

för sitt arbete ”Psychopatia sexualis” (1886), där han beskrivit olika former 

av sexuell abnormitet; tillsammans med Anton Löw grundade han omkring 

år 1890 Purkersdorfs sanatorium för nervsvaga patienter med diagnoserna 

neurasteni, depression och hypokondri. En av de medicinska teorier som 

omhuldades på Purkersdorf var att den moderna stadens invånare var särskilt 

mottagliga för neurasteni. Sanatoriet skulle därigenom betraktas som 

ett verktyg med vilket man kunde stänga det hotfulla moderna samhället ute, 

vilket naturligtvis fick återverkningar på arkitekturen. Härom se Topp 1997, 

s. 414ff. 

14 Föreställningen att årtiondena kring sekelskiftet 1900 var nervösa artikulerades 

i flera sammanhang i samtiden. Ett bland många svenska exempel 

återfinns i Bergqvist, Johan, Luft- och solbad samt kallvattenkur såsom hälsomedel, 

Sthlm 1899. Här skriver författaren bland annat, att ”vi kalla vår tidsålder 

framför andra nervös, och nervös är den äfven för visso; huru skulle 

den väl kunna vara annat med vårt rastlöst jäktande lif, vår moderna samhällsordning, 

våra affärsförhållanden, våra umgänges- och lefnadsförhållanden 

o.s.v.” (s. f). På annat ställe i framställningen talas det om ”vår rastlösa, 

jäktande tidsålder” (s. 8). Och den svenske läkaren, utgivare av både Eira och 

Helsovännen, Erik Wilhelm Wretlind kunde bland annat i Östersund hålla 

ett föredrag över ämnet ”Vår nervösa tid”, ÖP 3/9 1900. 

1 von Krafft-Ebing, Richard, Om friska och sjuka nerver, Sthlm 188 , s. 7. 

16 von Krafft-Ebing, Richard, Om friska och sjuka nerver, Sthlm 188 , s. 1ff; 

se även s. 90f. Denna hans bok recenserades bland annat i Dagny, där det 

talades om ”den moderna civilisationens människor, i synnerhet i de stora 

städerna, bleka, missnöjda, upphetsade, oroliga, och att de flesta känna sig 

olyckliga”. Det själslidande som storstadsmänniskan tvingades utstå beskrevs 

som ”den mask, som gnager på kulturlifvets frukt och förgiftar otaliga människors 

lefnadsglädje och lefnadskraft, är den så kallade nervositeten, ett 

vanligt, sväfvande, populärt uttryck för svaghet och retlighet hos nervsystemet, 

ända till bestämdt utpreglad nervsjukdom”, se Dagny 1886, s. 24. 

17 von Krafft-Ebing, Richard, Om friska och sjuka nerver, Sthlm 188 , s. 120; se 

även s. 61, 81. 

18 Löwenfeld, Leopold, Den moderna behandlingen av nervsvaghet (neurasteni), 

hysteri och besläktade lidanden, Sthlm 1896, s. 1f. Med termen ”modesjukdom” 

avser Löwenfeld att den är en frukt av sociala förhållanden: ”ett tidevarvs sociala 

och kulturella förhållanden avspegla sig även i de förhärskande kroppsliga 

lidandena”. 

19 Ibid., s. 6 . 

20 Berger, Paul, Nervsvaghet (neurastheni), dess orsaker och behandling, Sthlm 

1890, s. 66f. 

21 Ibid., s. 80ff. En liknande både etiologi och terapi redovisas i Parisläkaren 

A. Mathieus verk om nervsvaghet, Neurasthenien, som kom ut på svenska 

språket år 1894. Storstädernas offer för den nya tiden sökte han hjälpa med 

olika klimatoterapier. Även om han inte vurmade särskilt för fjällkurer, spelade 

luften – och ombytet av luft – en central roll, se Mathieu, A., Neurastenien, 

Sthlm 1894, s. 14f, 17, 32, 193ff. 

22 Steffen, Gustaf F., England och demokratismen. Några iakttagelser i det nya 

århundradet samt en renässansepilog, Sthlm 1909, s. 4f; för en snarlik skildring 

av storstaden se bland annat Lindström Saxon, Johan, På besök hos de


anspråkslöse. Bonden och Grönköpingsbon gästa huvudstaden, Sthlm 1921, 

s. 44f. Filosofen Vitalis Norström beskriver den moderna tiden på bl.a. följande 

sätt: ”Hvarenda stor, ja, medelstor stad blir mer och mer en brännhärd 

för strålar från hela världen. Gatorna, tidningarna, samtalen bringa på en 

kort stund till oss stora stycken af världen. Intrycken och föreställningarna 

jaga hvarandra. Lifvet öfverstörtar oss med psykiskt innehåll. Medvetandet 

måste vidga sig därefter för att räcka till och måste äfven göra sig mera 

vigt och elastiskt för att komma ut med öfvergångarna och växlingarna”, se 

Norström, Vitalis, Masskultur, Sthlm 1910, s. 141f. Reinhard Gerling inleder 

sin framställning om neurastenin med konstaterandet, att läkarvetenskapen 

försummat bekämpandet av kulturmänniskans farligaste fiende, nervositeten. 

Och detta i en tid då ”nervernas arbetsförmåga” avgör utgången i livets 

tävlingsstrid. I detta oroliga jäktande, fortsätter han, ”förbrukas människans 

nervkapital, i synnerhet i de större städerna: den ständigt växlande gatubilden, 

det omgivande bedövande oväsendet och larmet, som framkallas 

av trafiken, den förskämda luften, de dåliga bostadsförhållandena, de korta 

arbetspauserna och slutligen bristen på vila och vederkvickelse måste slutligen 

ruinera även det sundaste nervsystem”, härom se Gerling, Reinhard, 

Min nervositet. Huru den uppkom och huru jag botade den. En ny väg att 

varaktigt bättra nervösa tillstånd, i synnerhet sexuell neurasteni, Sthlm 191 , 

s. 7. På ett liknande sätt formulerade sig Peter Ludvig Panum, en i samtiden 

välkänd dansk läkare, medicinsk skriftställare och popularisator, som strax 

före sekelskiftet 1900 gav ut ett medicinskt uppslagsverk. Under uppslagsordet 

”larm” förklarar Panum, att en av orsakerna till att städernas invånare 

är mera nervösa än befolkningen på landsbygden är det olidliga gatularmet. 

Hörselnerverna påverkas ständigt av ”vagnarnas rasslande, spårvagnarnas 

bullrande och ringande, rop och stoj från människor, klockringning, fabriks- 

och ångfartygsvisslor, tågsignaler o.s.v. i oändlighet”. Under uppslagsordet 

”nervositet” konstaterar han, att ”nervositet, neurasteni, nervsvaghet” hör till 

nutidens mest utbredda lidanden. Orsaken är människans rastlösa kamp för 

livet, åtföljd av ”intensiv spänning av hennes andliga och lekamliga krafter”. 

Nu gällde en oavbruten kamp för tillvaron, där järnvägar, cyklar, telegrafer 

och telefoner utnyttjades av människan i hennes försök att ständigt komma 

före sina medtävlare. Därför var också neurasteni vanligare i städerna än på 

landet. Enligt Panum båtade medikamentös behandling föga, liksom att pina 

patienterna med kalla avrivningar, bad o.d. Det primära var i stället att låta 

de drabbade lämna de miljöer som aktivt bidragit till sjukdomen. Patienten 

skulle ges god och lättsmält föda, vatten och frisk, ren luft, gärna på en 

lugnt belägen, lugn kuranstalt, se Panum, P. Människans sjukdomar. Alfabetiskt 

ordnade jämte botemedel. Hygieniska, anatomiska och fysiologiska 

lärdomar, Sthlm 1909, s. 369f, 4 0f. 

23 Berg började sin bana som kemist. Under Lundaåren genomgick han en religiös 

kris, som ledde honom fram till ståndpunkten att han bättre kunde 

tjäna mänskligheten som kristen läkare än någonting annat. Slog han därför 

in på en ny bana efter en år 1883 avlagd filosofie doktorsexamen i organisk 

kemi. Sina medicinska examina avlade han på Karolinska institutet. Från år 

1888 var han verksam som läkare i Stockholm samt vid olika badorter. Därutöver 

ägnade han sig åt ett till synes outtröttligt folkbildningsarbete, som 

resulterade i en mängd upplysningsskrifter i skilda medicinska ämnen, vilket 

gjorde honom till en av sin tids mest kända – och av allmänheten lästa 

– svenska läkare. Få läkares namn torde ha i så hög grad levat på folkets 

läppar som Bergs, skriver Pehr Henrik Törngren i Svenska Män och Kvinnor. 

Eva Palmblad ger ett exempel på de bergska tankarnas genomslagskraft när 

hon citerar ett stycke ur Ivar Lo-Johanssons Pubertet: ”Omslaget var gulvitt 

med röda bokstäver, orden Sexuell impotens med undertiteln Könssvaghet 

hos män och kvinnor var i rött. Den var skriven av en både medicine och filosofie 

doktor, vilket för säkerhets skull stod angivet redan utanpå. Författaren


hette Henrik Berg. Ingen skildring av en pojkes uppväxttid i Sverige under 

de decennierna borde kunna förbigå den boken eller någon av dess släktingar 

bland ’upplysningsböcker’. ”, Palmblad 1990, s. 34. (För citatet hänvisar Palmblad 

till Lo-Johansson, Ivar, Pubertet, Sthlm 1978, s. 33 .) Från jubileumsåret 

1897 lämnar Berg bland annat en redogörelse för en ambitiös studieresa 

till Syd- och Mellaneuropa, som han året dessförinnan hade företagit i syfte 

att besöka ett större antal sanatorier för lungtuberkulösa, däribland doktor 

Brehmers sanatorium i Görbersdorff, vid denna tid betraktat som ett lungsotsbehandlingens 

Mekka, Berg, Henrik, Skisser från en studieresa i Tyskland, 

Belgien och Danmark, Sthlm 1897. Se även Berg, Henrik, Om lungsot. 

Dess orsaker, kännetecken, förebyggande och botande, Sthlm 1897, s. 282. 

24 Därför är det inte heller förvånande att till och med i doktorsavhandlingen 

finna formuleringar enligt följande: ”En månghundraårig vana hos oss 

svenskar är, att ringa akta, hvad som är vårt eget, och att högt värdera det 

utländska. Så ha vi äfven gjort med vårt härliga klimat, ehuru af allt gott vi 

hafva i gamla Sverige klimatet är en af de största välsignelserna. Jag vet intet 

land i världen, som äger ett bättre klimat än vårt. – Om äfven vissa platser 

inom vårt land ej äro hälsosamma, erbjuder det ingen svårighet att uppsöka 

andra, som äro för bröstsjuka lämpliga.” På annat ställe i doktorsavhandlingen 

heter det: ”Svenskarne böra för hälsans skull ej utvandra till Amerika. 

De böra i Sverige göra sin flit lika bra, som de skulle göra i Amerika, och de 

skola få ett Amerika i Sverige samt slippa att mista hälsan.” Berg, Henrik, Om 

lungsot. Dess orsaker, kännetecken, förebyggande och botande, Sthlm 1897, 

s. 289ff. 

2 Berg, Henrik, Läkarebok, Sthlm 1903, s. 687; en Berg snarlik uppfattning uttrycktes 

också av bland andra Frithiof Lennmalm. En mycket vanlig orsak 

till nervlidanden är, menar Lennmalm, överansträngning av nervsystemet, 

företrädesvis andlig överansträngning. De flesta är eniga om, fortsätter han, 

att benämningen ”det nervösa århundradet” är berättigad då det gäller att 

karaktärisera vår tid. Ett denna tidens kännetecken är ”en vild kappränning, 

en kamp för livet; det är denna strid, som dagligen och stundligen utkämpas 

runt omkring oss, åtskilliga slå sig oskadda igenom, många stupa, många 

nå visserligen målet, men bära med sig för livet märken av kampen under 

form av mer eller mindre svåra nervlidanden”. Och Lennmalm konkluderar: 

den sjukdom, som springer fram ur denna konkurrens, är ”vårt århundrades 

sjukdom, neurastenien”. Även om denna oftast drabbar intellektuella, har liknande 

symptom kunnat iakttas också inom arbetarklassen, låt vara att det 

då, enligt Lennmalm, är fråga om ”yrkesneuroser”, Lennmalm, Frithiof, Om 

de vigtigaste orsakerna till nervsystemets sjukdomar (i Hygiea 1891, s. 261– 

280). Om Jämtland som hälsoskatternas land, se Landernäs 2000. 

26 Berg, Henrik, Läkarebok, Sthlm 1903, s. 689. 

27 Om man i Schweiz krävde en höjd av 1000 m.ö.h. för att kunna tala om höjdklimat, 

krävdes i Sverige inte mer än mellan 00 och 600 m.ö.h., Berg, Henrik, 

Läkarebok, Sthlm 1903, s. 487. 

28 Från ett helt annat håll kunde motivet uttryckas enligt följande: ”i en framtid, 

då civilisationen trängt längre upp mot fjällen, skola utan tvivel Härjedalens, 

Jämtlands och Lapplands fjälltrakter bli en anlitad uppehållsort för 

nervtrötta stadsbor, som där skola finna vila och vederkvickelse.” Rekreation 

i fjällen var någonting också för ”de trötta, nervsvaga, modstulna, både män 

och kvinnor, som längre eller kortare tid varit med i kampen och gått sig 

trötta. De behöva komma bort, bort från det alldagliga livet, där tanken går i 

ständig kretsgång kring det egna jaget, bort från små eller stora allmänneliga 

intressen, från egna eller andras bekymmer, ja, jag hade så när sagt bort från 

all civilisation, från tidningar och böcker, från hela det myllrande livet – då 

först får man vila”. Åberg, Olivia, På fjällvandring (i Turisten 1896:1, s. 7; Turisten 

1896:3, s. 22f). 

29 Berg, Henrik, Läkarebok, Sthlm 1903, s. 488f.


30 Berg, Henrik, Läkarebok, Sthlm 1903, s. 490; i samband med lovsångerna 

till Jämtland och de jämtländska kurorterna, skriver han också bland annat 

följande om Östersund. Staden är, heter det, ”ej minst vintertiden, en förtjusande 

plats att vistas på. Det är Sveriges Davos. Jag kan ej begripa att ej kuranstalter 

för blodfattiga, neurasteniska och korpulenta personer å ena sidan, 

å den andra sidan bröstsjuka uppföras i eller vid Östersund”. 

31 Billström, Jakob, Hvad kan göras för vår tids öfveransträngda? Föredrag hållet 

till förmån för Sällskapet Hvilohem för öfveransträngda, Sthlm 1913, s. 3f. 

32 Ibid., s. 7ff. 

33 Ibid., s. 10. 

34 Dock var Billström realist – alla behövande kunde naturligtvis inte beredas 

plats på vilohem i de svenska fjällen. Han föreslog därför inrättandet av små 

vilohem, tysta och lugna, sunda och friska, i närheten av städer och industricentra. 

Billström, Jakob, Hvad kan göras för vår tids öfveransträngda? Föredrag 

hållet till förmån för Sällskapet Hvilohem för öfveransträngda, Sthlm 

1913, s. 1 f. 

3 Ibid., s. 20f. Just förslaget om en nationalförening visar vilken betydelse Billström 

tillmätte de nervösa åkommornas härjningar i landet. Vid denna tid 

hade sådana föreningar bildats mot emigrationen och tuberkulosen, båda i 

enlighet med det tidiga 1900-talets retorik kraftfulla hot mot den svenska 

samhällsorganismens fortbestånd och vidare förkovran. I ett senare sammanhang 

skrev Billström, att den största terapeutiska betydelsen hade fjällkuren 

för lindrigare nervösa uttröttningstillstånd och psykoneuroser med 

lättare depressionstillstånd. För att maximalt kunna utnyttja fjälluftens kurativa 

verkan på själen avrådde Billström vistelser i juli månad, som borde 

undvikas eftersom det ”moderna turist- och nöjeslivet” med all sin osunda 

stress då florerade som värst. Billström, Jakob, Något om fjällkurer, med hänsyn 

tagen till våra svenska högfjällssanatorier (i Hygienisk Revy 1918, s. 6f). 

36 Billström var under somrarna 1911–1914 av Kungl. Medicinalstyrelsen förordnad 

läkare i Storlien. I ett annat sammanhang pekade Billström särskilt 

ut följande luftkurorter: Storlien på 600 m.ö.h., härjedalska Fjällnäs på 7 0 

m.ö.h., Bydalen med sina 600 m.ö.h. och slutligen Åre. Som egentlig kurort 

daterade sig den sistnämnda från 191 , det år då man genom fast anställd läkare 

tog steget från enbart turist- till kombinerad turist- och kurort, menade 

Billström. Ännu kunde man i Åre spåra kvarlevor från det mondäna turistlivet, 

”men torde ett framskridande i sundare riktning nog vara att vänta”. 

Och det var bergbanans förtjänst – tack vare denna kunde man nu i Åre 

utnyttja högfjällsterapins alla fördelar. En fullt modern medicinsk badanordning 

och möjligheter till ljusbehandling fullständigade platsens kurmässighet, 

avslutade Billström. Billström, Jakob, Något om fjällkurer, med hänsyn 

tagen till våra svenska högfjällssanatorier (i Hygienisk Revy 1918, s. 7f). 

37 Jonsson 1998, s. 161ff; Torsten Tegnér talar om societetsfjollor från London 

och Boston, nervösa och magsjuka direktörer från Manhattan, Stockholm 

och Sidney o.s.v., se Tegnér 19 3, s. 82. 

38 För Ernst Westerlunds liv och leverne, teori och praktik, se Katz 1990, s. 139ff; 

Katz 1994, s. 169ff; Palmborg 1939, passim; Jonsson 1998, s. 1 ff. 

39 Jonsson 1998, s. 161ff. 

40 Palmborg 1939, passim. Palmborg ger i sin biografi ett otal exempel på Westerlunds 

oortodoxa behandlingsmetoder. En annan av Westerlunds terapeutiska 

egenheter var den s.k. Dygdens väg, som anlades från sanatorieområdet 

upp mot Skurdalshöjden. På denna trampade patienterna längre eller kortare 

sträckor, allt enligt Westerlunds ordination. Ett vittnesmål från en patient ger 

Torsten Tegnér i sina memoarer. Som sjuklig och klen 10-åring hade han en 

mulen eftermiddag i oktober tagits till ”profeten i Enköping”, som helt sonika 

gav följande ordination: ”Vi ska’ cykla och åka skridsko – mycke’ skridsko nu 

i vinter”, Tegnér 19 3, s. 81ff. 

41 Eira 1884, s. 28.


42 Exakt hur ofta han verkligen själv kom att uppehålla sig i västra Jämtland är 

svårt att säga. Gregor Katz uppger, att Westerlund alltifrån 1880-talets början 

vistades 3–4 veckor i området varje sommar, Katz 1990, s. 1 2. Katz anför 

dock ingen källa till stöd för påståendet. Ett antal år under 1900-talet – 1904, 

1908 och 1909 – var Westerlund av Medicinalstyrelsen förordnad läkare i 

Storlien, Widstrand, A., Svenska läkare i ord och bild, Sthlm 1939; Årsberättelse 

från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1908 (i Jämtlands läns 

landstings handlingar 1909, nr 3); Årsberättelse från förste provinsialläkaren 

i Jämtlands län för år 1909 (i Jämtlands läns landstings handlingar 1910, nr 

3); Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1918 (i 

Jämtlands läns landstings handlingar 1919, nr 3). Westerlund reste under sina 

vistelser i västra Jämtland ofta runt till de olika kurorterna, för att på ort och 

ställe titta till sina till den helbrägdagörande luften uppskickade patienter, se 

härom t.ex. brev från Ernst Westerlund till Augusta Jansson 8/8 1904: ”I juli 

hade jag hvar dag utom lördagar och söndagar stora mottagningar i Storlien 

och lördagarne for jag på sjukbesök till andra stationer utför banan, der jag 

hade patienter att tillse.” Brevet finns återgivet i Katz 1994, s. 182. 

43 Härom se bland annat Kilander 1991, s. 124ff, 1 2ff, 218ff. 

44 Ibid., s. 139ff, 206ff. 

4 Gustaf Utterström i SMK, s. 2 , Sthlm 1942. Olof Rubensson beskriver i 

Hofberg, Herman, Svenskt biografiskt handlexikon (2 uppl.), Sthlm 1906, 

s. 80, inte utan nationalstolthet Bergmans ivriga insatser för Norrbotten och 

Sverige på följande för det tidiga 1900-talets nationalism typiska sätt, därigenom 

även uttryckande en relation mellan delen (Norrbotten) och helheten 

(nationen): ”Han eggades häraf till att i stort tillvarataga denna försummade 

landsdels naturliga rikedomar och söka få deras exploaterande öfverflyttat 

i svenska mäns händer. Det var han, som när det andra engelska Gellivarebolaget 

misslyckats och sönat gruvorna, inmutade dessa och bragte dem åter 

i våra landsmäns ägo.” 

46 MFK 1889:34 (Bergman); MAK 1889:94 (Wittrock). Om semesterfrågans behandling 

i riksdagen under 1900-talets början, se även Danielsson 2000. 

47 Det är värt att notera, att dessa båda länder, Norge och Schweiz, ytterligare 

några decennier framåt i tiden skulle komma att fungera som ”markörer” när 

det gällde att inom och utom Sveriges gränser marknadsföra Sverige som 

turistland. Inte helt ovanliga uttryck blir då talet om ”Sveriges Holmenkollen” 

eller ”Sveriges Davos”. I takt med att de ideala modellerna för svensk 

turism förändras, byter man också jämförelseobjekt. 

48 MFK 1889:34 (Bergman); MAK 1889:94 (Wittrock). 

49 SU 1889:9, s. 88. 

0 Härom se Kilander 1991, 139ff, 164ff. 

1 FK 1889:II:29, s. 34ff. 

2 Också Curry Treffenberg, landshövding i Kopparbergs län, men måhända 

mera känd som den som tio år tidigare kväste strejken i Sundsvall, stödde 

förslaget, bland annat med motiveringen att om STF utövade en verksamhet, 

som är ägnad att ”liva, höja och stärka fosterlandskänslan, så är den förtjänt 

av att understödjas av staten” – i Norge hade man fattat saken på det sättet. 

FK 1889:II:29, s. 37. 

3 FK 1889:II:29, s. 37. 

4 Få har som Staffan Björck fixerat innebörden av det nya sinne för det svenska 

som tog form mot 1800-talets slut, Björck 1946, s. 240ff. Den yra i den nationella 

samlingens tecken, som grep vida omkring sig efter unionsupplösningen 

år 190 och manifesterades i bland annat Heidenstams dikt ”En dag”, enligt 

Björck det yppersta poetiska uttrycket för den nationella vårstämningen 

efter förlusten av broderfolket i väster, är blott och bart en fortsättning på 

vad som växte fram under 1880-talet. 

FK 1889:II:29, s. 40f. 

6 Ibid., s. 41.


7 AK 1889:III:3 , s. 47; i detta uttalande instämde omedelbart 1 ledamöter: 

göteborgsgrosshandlaren Josef Andrén, rådmannen Walfrid Billing, Stockholms 

stad (nya lmp), Johan Dahlberg, disponent, Bollstabruk i Västernorrlands 

län, häradshövdingen August Hygrell, Lycksele, Västerbottens län, 

Östersundslektorn Sven Kardell (AK:s center), häradshövdingen Albert Lilienberg, 

Ronneby, Blekinge län (centern), Wilhelm Lyth, instrumentmakare, 

Sthlms stad (nya lmp), rektorn i Lidköping, Wilhelm Nilson, Skaraborgs län, 

Olof Melin, skeppsredare i Göteborg (AK:s center), Wilhelm Metzén, kyrkoherde 

i Skänninge, Östergötlands län (nya lmp), Johan Nydahl, adjunkt, 

Härnösand/Gudmundrå, Västernorrlands län (gamla lmp), häradshövdingen i 

Haparanda, Gustaf Sundberg, Norrbottens län, Edward Svensson, flaggunderofficer, 

Karlskrona, Blekinge län (centern), Peter P. Waldenström, lektor och 

frikyrkoman, Gävle, Gävleborgs län (vilde) och slutligen Feodor Werner, dockmästare, 

Stockholm (nya lmp). 

8 AK 1889:III:3 , s. 1; till Redelius’ yttrande anslöt sig Norrköpingsdisponenten 

Axel Swartling (nya lmp). Av samma mening var publicisten och 

bankmannen Arvid Gumaelius från Stockholm (lmp) samt grosshandlaren 

Frithiof Schöning från Söderhamn (ibid., s. 1f). Likaså yrkade läkaren och 

bruksägaren Carl Nyström (nya lmp) bifall till motionärernas förslag, i vilket 

redaktören och boktryckaren Fredrik Broström, Kristinehamn, bokförläggaren 

Victor Carlsson, Stockholm (nya lmp) och malmöborgmästaren Olof 

Ahlström instämde (ibid., s. 2). 

9 AK 1889:III:3 , s. 1; i detta yttrande instämde två representanter för gamla 

lantmannapartiet, Lars Petter Larsson i Berga, Sthlms län, och stadsingenjören 

i Uppsala, Zacharias Larsson. 

60 Ibid., s. 6. 

61 Ibid., s. 2; ytterligare tre lantbrukare instämde: August Pettersson i Hasselstad, 

Blekinge län (nya lmp), Karl Holmgren i Österlövsta, Uppsala län, (nya 

lmp) och Anders Olsson i Ornakärr, Malmöhus län (gamla lmp), ibid. 

62 Ibid., s. . 

63 Ibid., s. 4. 

64 Ibid., s. 7. 

6 Härom se Kilander 1991, s. 139ff. 

66 En liknande syn på behovet av att ”marknadsföra” Sverige, och därmed 

svensk industri, på den internationella arenan ligger bakom tillkomsten av 

UD:s pressbyrå och finansieringen av de svenska pressagenterna i London, 

Paris och Berlin. Härom se Kilander 1981, s. 29ff. 

67 Mera härom i Kilander 1991, s. 210ff. 

68 STF:s årsskrift 1888:1, s. 4f. 

69 Kilander 1991, s. 167ff, 179ff, 18 ff. 

70 Winroth, Alfred Ossian, Svensk styrelse och byråkrati (i Föreningen Heimdals 

föreläsningar läsåret 1905–1906), Uppsala 1906, s. 8. Enligt Winroth 

rörde sig två strömningar hos det svenska folket. Å ena sidan en ”säflig och 

majestätisk men såsom ett lafvaflöde kväfvande”. Här härskade ”byråkratien 

med sina män, illa utdanade för sin verksamhet, befordrade i tur och ordning…snärjda 

i en sekelgammal bråte af formler, uppslitna af intetsägande 

bestyr, trött och likgiltigt hållande ärendena igång sig emellan under ett ständigt 

fram- och återskickande”. Mot denna strömning ställde Winroth den 

av ”sprudlande företagsamhet och medryckande duglighet” karakteriserade 

privata företagsamheten, ”ett källsprång av friskt lif” som dock upphörde att 

verka befruktande så snart den drogs in under statens ordnande verksamhet 

för att ”mängas upp med den sega byråkratiska sörjan”. Ett av Winroths 

förslag när det gällde att komma till rätta med dessa missförhållanden gick 

helt enkelt ut på att flytta över arbetsuppgifter från den statliga byråkratin 

till privata företag och enskilda föreningar. Andra med en särskild förmåga 

att fånga upp tendenser och strömningar i samtiden är t.ex. Rudolf Kjellén, 

professor skytteanus och nykonservatismens i Sverige idégivare.


71 Hallin, O. F., Helsolära. Handbok i helso- och sjukvårdslära, Sthlm 188 , 

s. 290ff, 869. 

72 Hallin, O. F., Helsolära. Handbok i helso- och sjukvårdslära, Sthlm 188 , 

s. 869. 

73 KMP 1892:1:7, s. 22ff. 

74 AK 1892:III:23, s. 16ff. 

7 Generalpostsstyrelsens yttrande återfinns i SU 1894:4:1, s. 1f. 

76 FK 1894:I:1 , s. 3ff. 

77 AK 1894:II:18, s. 6f. 

78 Ibid., s. 11; i sin egenskap av disponent vid Lundsbrunns hälsokälla, belägen 

fyra mil nordost om hemstaden, bör han ha fått en inblick i både de allmänt 

överansträngdas och neurastenikernas situation. Kanske såg han här också 

en möjlighet att i framtiden bredda kundunderlaget till hälsobrunnen? 

79 Ibid., s. 7ff. 

80 MAK 1900:11 (Hazén); MAK 1900:1 0 (Grundell); MAK 1900:1 7 (Sjövall). 

81 MAK 1900:1 0 (Grundell); Gustaf Hazén betonade dels människans frihet 

till helgledighet, dels att staten här borde föregå med gott exempel och vara 

ett föredöme för den privata företagsamheten, MAK 1911:11. 

82 FK 1900:III:40, s. 7ff. 

83 AK 1900:III: 0, s. 18ff. 

84 Ibid, s. 18ff. Det fanns även andra uppfattningar, framförda av t.ex. Theodor 

Nordström i Stockholm, generaldirektör och chef för Järnvägsstyrelsen, 

som menade att ”Efter de upplysningar jag erhållit – att man icke rimligtvis 

kan påstå, att konduktörer och lokomotivförare under ordinarie eller regelbundna 

förhållanden äro öfveransträngda, och de säga det icke heller sjelfva”, 

ibid., s. 20ff. Men att chefen för Järnvägsstyrelsen skulle svälja den kritik som 

fördes fram mot det egna verket, var väl heller inte att vänta. 

8 FK 1900:III:40, s. 18; AK 1900:III: 0, s. 24. 

86 Mellberg 2001, s. 347–360. Det genomgående draget hos historiker, som 

Mellberg talar om, beläggs med ett enda exempel, Arne Jarricks Hamlets 

fråga. En svensk självmordshistoria, Sthlm 2000. 

87 Jarricks andra kommentar uttrycktes implicit. Jarrick 2001, s. 367ff. 

88 Österberg 2002, s. 60ff. 

89 Kylhammar, Martin, Fiktioner och fakta: några reflexioner om skönlitteraturens 

plats i historieforskningen (i HT 2002:1, s. 66–69). 

90 Lundegård, Axel, Titania (1892), 2. uppl., Sthlm 189 , s. 137. 

91 Strindberg, August, I havsbandet (1890), Sthlm 194 , s. 237f. Ett stycke in på 

det tjugonde seklet kunde Strinderg i Götiska rummen uttrycka sig på följande 

sätt: ”Neurasteni! Ja, så var det! På 80-talet hade man magkatarren, som 

ingen var; nu har man neurasteni. Varje tid har sina sjukdomar”, Strindberg, 

August, Götiska rummen, Sthlm (1904) 1916, s. 248. 

92 Kleve, Stella (Kruse, Mathilda), Berta Funcke (188 ), Uddevalla 199 ; för en 

analys av dekadensen i svensk prosa under decennierna kring sekelskiftet 

1900 i allmänhet och Mathilda Kleves Berta Funcke i synnerhet, se framför 

allt Ahlund 1994. 

93 Bland andra Marika Stiernstedt talar om ”denna fin-de-siècle-period av bara 

nerver”, Stern, Mark, Sven Vingedal, Sthlm 1912 (1894), s. 123. Om Marika 

Stiernstedt och sekelslutslitteraturen, se t.ex. Fahlgren 1997, s. 32ff. 

94 Kleve, Stella (Kruse, Mathilda), Berta Funcke (188 ), Uddevalla 199 , s. 19, 43, 

109. Mathilda Kruse var vid denna tid bosatt i Köpenhamn. Kanske var det 

av den anledningen, som det var henne främmande att låta Berta Funcke resa 

till de jämtländska fjällen för att återvinna en förlorad hälsa? Romanen bör 

ha koncipierats något år dessförinnan, varför tanken på denna svenska provins 

sannolikt inte låg nära till hands för en författarinna med sin verksamhet 

förlagd till Danmark. Eller var det helt enkelt så att Kruse i sin egenskap av 

halvdanska inte omfattades av de starkt nationalistiska strömningar som vid 

denna tid gjorde en vistelse i Jämtland till något av en fosterländsk gärning?


Ett liknande trötthetssyndrom beskrivs i Victoria Benedictssons ”Fru Marianne”, 

i vilken talas om en trötthet fjärran den lantligt trygge Börjes trötthet 

efter en dags slit på åkern: ”det finns trötthet av annat slag – vårt århundrades 

stora förbannelse – den jäktande, nervösa tröttheten, vilken aldrig avlöses av 

vila, därför att den inte kan vila – därför att den mist förmågan till det. Tantalus 

kunde tala om den, han, och vi kulturmänniskor är alla hans barn … 

Gripa, och gripa efter tomma intet, det är ingenting, så länge man tror att det 

är en verklighet. Men att gripa efter det tills alla lemmar domna, spänna sista 

kvarlevan av kraft – det ömkligaste lilla man har kvar – och gripa efter det 

ännu, medan man med fullaste klarhet vet, att det är tomhet alltsammans, det 

– Börje – det är någonting att tala om.”, Ahlgren, Ernst, Fru Marianne (1887), 

Borgå 2000, s. 166. Inte heller hos den skånska Victoria Benedictsson, i likhet 

med Marholm förankrad i den skandinaviska södern, möter man någon 

rekommendation att i kurativt syfte söka upp den jämtländska fjällvärlden. 

9 Duse, Samuel A., Doktor Smirnos dagbok (Privatdetektiven Leo Carrings 

märkvärdiga upplevelser. IV, Sthlm 1917, s. 1. Att Duse av sin förläggare, Gebers 

förlag, marknadsfördes som ”Sveriges Conan Doyle” torde säga en del 

om hur han betraktades i samtiden. Härom se Lönnroth 1989, s. 270. 

96 Ek, Elsa (pseud. För Valborg Bergström), En förpostfäktning, Sthlm 1910, 

s. 187ff. 

97 Sigurd (Hedenstierna, Alfred), Lilla vildkatten (1. uppl. 1890; 2. uppl., som 

här citeras, ingår som fristående roman i Sigurd, Svenskt hvardagslif. Samlade 

romaner, Sthlm 190 , s. 333–432), s. 67f/399f. Med pennan som vapen 

engagerade sig Hedenstierna också i en annan av tidens frågor, i kriget mot 

lungtuberkulosen, som jag har anledning att behandla på annat ställe i min 

undersökning. Se Hedenstiernas pamflett, också den utgiven under pseudonymen 

Sigurd, Konungen förklarar krig, Linköping 1897. Att kombinationen 

sjukdom och turism sannerligen inte var någon tillfällighet demonstreras 

med all önskvärd tydlighet i den i 1880-talet omåttligt populäre Julius Stindes 

romaner om familjen Buchholz, se härom bland annat Stinde, Julius, Borgarfolk 

på resa eller Herrskapet Buchholz’ turistäfventyr, Stockholm 1883, s. 9ff, 

där herr Buchholz drabbas av en svår reumatism. Om den sjuke inte lydde 

rådet om ett klimatombyte satte ”rheumatismen sig så fast, att den sedan ej 

kunde brytas ut med jernspett”; för sambandet mellan sjukdom och ”turism”, 

se även Sandberg, Algot, Med fjäder i hatten, Sthlm 1916, passim. 

98 Sigurd (Hedenstierna, Alfred), Lilla vildkatten (1. uppl. 1890; 2. uppl., som 

här citeras, ingår som fristående roman i Sigurd, Svenskt hvardagslif. Samlade 

romaner, Sthlm 190 , s. 333–432), s. 69/401. 

99 Mathilda Roos vistades på det s.k. Ocklinds pensionat i Ocke, Mörsils socken, 

delar av somrarna 1888, 1891, 1892, 1893, 189 och 1896, se gästlistor i Ocklinds 

arkiv, Ocke gård, Mörsil, Åre kommun. Värt att notera, att Mathilda 

Roos roman Helgmålsklockan. Skildring från Norrland, I-II, gavs ut samma 

år som hennes sista sommar i Ocke. 

100 Mathilda Roos. Lefnadsteckning, hämtad ur bref och anteckningar af henne 

själf (i Hemåt. Tidskrift utg. av Kristliga föreningen av unga kvinnor, nr 9–10), 

s. 69ff, 1908. Se även Dahlgren, Lotten, Mathilda Roos. Några minnesord (i 

Dagny 1908, s. 36 ff). 

101 Att hon här tagit intryck från också andra delar av Jämtland framgår tydligt i 

bland annat skildringen av ”Faxe, en äfventyrare från södra Sverige, vanligen 

kallad Vild-Faxen”, som tvingade bönderna att sänka sjön Silleren, vilket de 

aldrig förlät honom trots att sjöns botten därigenom förvandlats till bördig 

åkermark. Romanens Vild-Faxen uppvisar stora likheter med verklighetens 

Magnus (Måns) Huss i jämtländska Ragunda, Vild-Hussen kallad, och för alltid 

förknippad med händelserna i juni 1796 då Ragundasjön tömdes på sitt 

vatten, Indalsälven tog en ny riktning och den mäktiga Gedungsforsen med 

ens blev till ”Döda fallet”, Roos, Mathilda, Helgmålsklockan. Skildring från 

Norrland, I-II, Sthlm 1896, s. I:99ff.


102 Roos, Mathilda, Helgmålsklockan. Skildring från Norrland, I-II, Sthlm 1896, 

s. I:72ff. 

103 Ibid., s. I:91. 

104 Berg, Henrik, Läkarebok, Sthlm 1903, s. 48 ff, 687ff; Billström, Jakob, Hvad 

kan göras för vår tids öfveransträngda? Föredrag hållet för Sällskapet Hvilohem 

för öfveransträngda, Sthlm 1913, s. 7ff; se även Billström, Jakob, Något 

om fjällkurer, med hänsyn tagten till våra högfjällssanatorier (i Hygienisk 

Revy 1918, s. 6f). 

10 Roos, Mathilda, Genom skuggor. En nutidsskildring, Sthlm 1891, s. 384. 

106 Ibid., s. 387ff. 

107 Ibid., s. 390. 

108 Runa (pseud. för Elisabeth Beskow), Allt eller intet, Sthlm 189 , s. 146f. En 

liknande bild av den ”överretade” nutidsmänniskans längtan efter ren luft 

möter för övrigt också hos Axel Lundegård; se härom bland annat i dens., 

Titania. En kärlekssaga (1892), 2. uppl., Sthlm 189 , s. 137. ”Denna längtan 

[=hemlängtan] hade varit starkare än allting annat – starkare än en 

överretad nutidsmänniskas längtan om våren efter tystnad och vila, gröna 

ängar och gröna träd, ren luft och blå himmel, när hon under tillvarons 

vinterdagar bott i en stad med ett evigt, rastlöst, jäktat buller av vagnshjul 

och spårvagnsklockor, en stad med gråa gator och gråa hus och en luft 

som är sjuk och en utsikt utan himmel. – Detta var någonting starkare; det 

var hemlängtan. Och därför var också njutningen så mycket större nu då 

den nått sitt mål. Det kändes som om allting här uppe vore mera ägnat att 

bringa hennes väsen i harmoni; som om själva den luft, hon andades, vore 

den för hennes lungor mest välgörande. Något liknande hade hon alltid förnummit, 

när hon återvänt från utlandet till sitt eget fosterland; men aldrig 

hade hon känt det så starkt som nu.” 

109 För en berömd jämförelse, se Thomas Manns skildring av förhållandena på 

sanatoriet Berghof. Se även Almén, Sigge, Folke Rehn. En bok från ett sanatorium, 

Sthlm 1903. Jfr även Sven Stolpes I dödens väntrum, Sthlm 1930. 

110 Kuylenstierna-Wenster, Elisabeth, Lifvets röster, Sthlm 190 , s. 6, 174f, 18 , 

196; se även Stiernstedt, Marika, Landshövdingens dotter, 2. uppl., Sthlm 

1911, s. 277, där Herbert Salta legat i fjällen för sina svaga lungor. Jfr Bergman, 

Hjalmar, Vi Bookar, Krokar och Rothar. Ur en stadskrönika, Sthlm 

1912, s. 248, där det bland annat heter om mammas hälsotillstånd: ”Det är 

hjärtat och så är det lungorna… Jag har rått henne till att hosta i Marstrand 

i kosterbåtar. Eller i Jämtland i fjällen. Men hon föredrar att hosta över stramaljen.” 

111 Sanatoriet var dock inte beläget i den svenska fjällvärlden utan i den norska. 

Kanske var det just detta faktum som 190 , unionsupplösningens år, fick 

författarinnan att låta baron Magnus hälsotillstånd försämras. Efter en tids 

vistelse på andra sidan kölen meddelas nämligen angående Magnus tillstånd, 

att han var ”fullständigt bruten till hälsan. Hans vistelse i fjälluften 

tycks ej ha gjort någon nytta. Han har haft ett par apoplektiska anfall och 

är rädd att bli fullständigt lam”. Kuylenstierna-Wenster, Elisabeth, Lifvets 

röster, Sthlm 190 , s. 196. 

112 Runa (Beskow, Elisabeth), En tonskapelse, Sthlm 1913, s. 30, 34f. 

113 Ibid., s. 28. 

114 Ibid., s. 30. Huvudpersonen i Helena Nybloms år 190 prisbelönta roman 

Högvalla genomgår en liknande utveckling. Den brådmogne violinisten 

André uppsökte en lärare, som omedelbart såg de stora möjligheterna 

hos sin elev, som sporrades ”till en så överdriven iver, att André höll på att 

gå under därvid. Han arbetade mycket över sina krafter och fick slutligen 

under ett halvt år helt och hållet upphöra att spela”. Varpå läkarna rådde 

honom att stärka sig med och i bergsluft. Naturligtvis återvände han frisk 

och kunde med förnyade krafter återuppta musicerandet. Nyblom, Helena, 

Högvalla, Sthlm 1907, s. 177f.


11 Glimtar från Belfrages ungdomsår och lillasysterns sjukdomsperiod ges i 

Belfrage, Kurt, Mitt livs hausse och baisse, Sthlm 19 1, se t.ex. s. 47f, 308. 

116 Om sommarvistelserna i Storlien tillsammans med Ernst Westerlund, berättar 

Kurt Belfrage bland annat följande: ”När vi på somrarna låg i Storlien 

och sammanträffade med pappas gamle vän, underdoktorn i Enköping 

Ernst Westerlund, brukade de gamla läkarvännerna förtälja varandra otaliga 

historier om sina olika sätt att bota patienter. Och de hade hjärtans 

roligt åt sina respektive kurer. Pappa brukade då ofta säga: ’Du botar nevrasteniska 

skrivbordsherrar med vedhuggning.’ ’Och du’, replikerade Westerlund, 

’nervösa gummor med frisk luft och lavemang.’ ’Ja’, brukade Westerlunds 

trygga slutreplik komma, ’bägge sätten är lika effektiva’ .” Belfrage, 

Kurt, Mitt livs hausse och baisse, Sthlm 19 1, s. 47. 

117 Belfrage, Kurt, Lilla syster. En bok om två syskon, 2. uppl., Sthlm 1908, s. 141. 

118 Ibid, s. 1 2f. Ett annat exempel på att fjälluften inte alltid lyckades kurera 

den lungsiktige ges i Samzelius, Hugo, Paterson & Comp. En roman om 

Norrland, Sthlm 1902, s. 27, där skildringens syster Brita avled i Mörsil. 

119 Belfrage, Kurt, Lilla syster. En bok om två syskon, 2. uppl., Sthlm 1908, 

s. 134f. 

120 Jfr även vykort från Mörsil 30/4 1906 (Sanatoriet Hälsan, Mörsil), SKAÖ, 

där Emma, patient på det av Ljusne-Woxna ägda sanatoriet Hälsan, bland 

annat skriver till Frida Rydstrand, Ljusne, att ”jag blir så tjock och fet jag 

har ökat två och ett halft kilo på tre veckor men vi jör ej annat än äter och 

ligger”. För alla dem som inte hade möjlighet att vistas på sanatorier erbjöds, 

för att nu bara välja en bland otaliga varor, t.ex. ”Renens Äkta Hampfrö-hafreextrakt. 

Välsmakande, lättsmält”. I en annons, ÖP 20/ 1901, med 

rubriken ”Runda lemmar” talas om ”bästa gödkur för lungsiktiga och svaga 

personer” – ”gif edra barn deraf, så bli de fort feta och kraftiga”, lovade annonsören. 

121 Belfrage, Kurt, Lilla syster. En bok om två syskon, 2. uppl., Sthlm 1908, s. 1 7. 

122 Mann, Thomas, Bergtagen, Uddevalla 19 9, s. 32. 

123 Jämte, Anders, Vid fjällbandet. Ett stycke ideellt nybyggarlif, Sundsvall 1900, 

s. 16. 

124 Ibid., s. 17ff. 

12 Ibid., s. 46. 

126 Ibid., s. 2. 

127 Ibid., s. 6; till skildringen av lappgudstjänsten, ss. 1 4ff, har jag anledning 

att återkomma i annat sammanhang. De skildringar som Anders Backman 

Jämte redovisar i Vid fjällbandet, går delvis igen i dotterns, Stina Jämte, 

produktion. Se härom bland annat i Jämte, Stina, Sägnen från Stjärntorpet, 

2. uppl., Sthlm 1946. 

128 Wickström, Victor Hugo, En modern historia. I dagboksform berättad av 

Gunhild, Östersund 1898, s. 6, 12, 14ff, 31, 136. 

129 Lindström, Johan Saxon, Jungfru Jämtland (1902), Sthlm 1920, s. 114. 

130 Det är ägnat att något förvåna, att en källkategori som vykort inte har beaktats 

i någon egentlig utsträckning. Åtminstone inte av svenska historiker. 

Dock finns undantag, som t.ex. Zander 2001 och Andersson 2000. 

131 STF:s årsskrift 1888:1, s. 4f. Redan två år tidigare, i årsskriftens första årgång, 

hade dock Fredrik Svenonius uppmärksammat bildens betydelse för 

att sprida kännedom om landet, se Svenonius, Fredrik (signaturen S-s), 

Fotografi och turistlif (i STF:s årsskrift 1886:2, s. 12ff); se även Snickars 

2001, s. 110. 

132 STF:s årsskrift 1888:1, s. 4. STF vädjade några år senare i upprop om nationella 

bildserier i Fotografisk Tidskrift, härom se Snickars 2001, s. 113. 

133 För retoriken i samband med tullstriderna, se t.ex. Kilander 1991, s. 139ff. 

134 STF:s årsskrift 1888:1, s. 4f. 

13 Statistisk årsbok 1921. Hur många av de 41 miljonerna befordrade brevkorten 

som var föreställande, ”vykort”, upplyser inte statistiken om. Det


illustrerade brevkortet, vykortet, är föreställande i den meningen att det 

förmedlar ett stycke verklighet, eller åtminstone en bild av denna. Snickars 

ger ett belysande exempel på vykortsförsäljningens omfattning i tidigt 

1900-tal. Vid en av de större badorterna på den svenska västkusten såldes 

under en säsong c:a 60 000(!) vykort. Försäljningen ombesörjdes av ”Brefkort-Automaten 

Perfekt”, en postlådeliknande apparat som laddades med 

vykort att inhandla för en 10-öring, Snickars 2001, s. 134. 

136 Eliassons tillverkade även såväl gratulationskort som julkort – Jenny Nyström 

kontrakterades till exempel 1897. Snickars 2001, s. 132. 

137 ÖP 13/6 1901. 

138 ÖP 8/7 1901. 

139 ÖP 1 / 1902. Annonsen, med rubriken ”Vybrefkort”, hänvisade till E.M. 

Anderssons herrekipering i Östersund. I en annan annons, från Wisénska 

Bokhandeln i Östersund, erbjöds ”Vy-Brefkort, Genre-Brefkort, Skämt- 

Kort i parti och minut”, se t.ex. ÖP 17/ 1902. Se även Arvid Hübenettes 

Bokhandels i Östersund annons om ”Vy- och Genrebrefkort samt Brefkortsalbum” 

i ÖP 14/6 1902. 

140 Svensk Bad- och Turisttidning 1909:24–2 . 

141 Cederberg, Björn, Slå upp! Ett litet poemlexikon för vykort innehållande 

300 svenska originalverser lämpliga vid alla möjliga tillfällen, Sthlm 1903. 

Cederberg räknade med 2 olika kategorier, alltifrån ”På födelsedagen” och 

”Vid glada tillfällen” via ”Vid bröllopet” till ”Nyårsönskningar” och ”Vid 

sjukdom och sorg”. 

142 Löfgren 198 , s. 90ff. Se även Strosova 1976, s. 147–162 och för en ingående 

analys Johannesson 1978. 

143 Omkring år 1880 befordrade det brittiska postverket årligen över 0 miljoner 

brevkort. Det verkligt stora genombrottet för det föreställande vykortet 

ägde rum under boerkriget. Sålunda befordrades år 1903 600 miljoner vykort 

av det brittiska postverket, en siffra som vid första världskrigets utbrott 

hade stigit till 800 miljoner, se härom bland annat Evans & Richards 1980, 

s. 2ff; för en lång rad exempel på vykort från boerkriget, se t.ex. Campbell 

1992. Vykortsförläggarna – liksom för övrigt statsledningarna – insåg 

snabbt de möjligheter som det stora krigets utbrott år 1914 erbjöd. Engelska 

vykort med anledning av kriget fanns ute i handeln redan inom tre dagar 

efter krigsutbrottet, d.v.s. redan innan den förste brittiske soldaten hade 

satt sin fot på den europeiska kontinenten, härom se Laffin 1988. En kittlande 

och i hög grad hypotesgenererande redovisning av tyska vykortsmotiv 

under perioden 1923–194 ges i Catella 1988. Ett annat fantasieggande 

exempel, liksom det föregående i huvudsak bestående av illustrationer, ger 

Lebeck & Schütte 1980. Steven Hoelscher har i sin studie av den amerikanske 

fotografen Henry Hamilton Bennet pekat på att visuella “images” lika 

väl som språkliga kan spela en aktiv roll när det gäller att ”skapa” en plats. 

Han pekar också på att massdistributionen av vykort i sekelskiftets USA 

kan ses som ett slags ”democratization of sight”. H.H. Bennets fotografier 

och vykortsmotiv bidrog till att sprida en 1800-talets turistisk estetik grundad 

på tron att naturen kunde exploateras inte endast p.g.a. dess slumrande 

materiella värden, utan också för dess immateriella resurser, t.ex. beträffande 

rekreation och hälsovård, se Hoelscher 1998, s. 49, 63ff. John Taylor 

har analyserat den engelska landskapsfotografins historia, särskilt de vyer 

som var avsedda för turister, bland annat under perioden 188 –189 . Taylor 

lyfter därvid bland annat fram landskapsfotograferandet som förmedlare 

av nationalkänsla. Det var under den aktuella tidsperioden som massturism 

och massfotografering slog igenom. Samtidigt grasserade uppfattningen att 

traditionella livsstilar var på väg att försvinna, varför horder av turister gav 

sig ut i verkligheten för att dokumentera ”Old England”, se Taylor 1994, s. 4, 

29ff. Vykortets roll för rekonstruktion av skriftlösa kulturers historia diskuteras 

i bland annat Gardi 1994, s. 70ff. och Geary 1991, s. 36ff.


144 Schor 1992, s. 209f. Det aktuella avsnittets rubrik är “Inventing the Postcard”; 

Schor hävdar också att vykortets båda ansikten, text- och bildsidan, 

bör analyseras i relation till varandra, ibid, s. 237. 

14 Ibid., s. 211. 

146 Ibid., s. 222. 

147 Ibid., s. 213. 

148 Ibid., s. 21 ; Schor har hämtat citatet från Le Cartophile 3 (Dec. 1900), s. . 

149 Vykort (i Nordisk Familjebok, 2. uppl., bd 32, Sthlm 1921). 

1 0 Nordisk Familjebok, 2. uppl, Sthlm 1921, sp. 1232, som också berättar att 

vykort är ”en sorts till kortare skriftliga hälsningar t. ex. under resor eller 

välönskningar vid helger (’julkort’ o. s. v.) använda brefkort med ena sidan 

upptagen af okolorerad eller färglagd bildlig framställning, såsom landskaps- 

eller stadsvyer, byggnadsverk, något berömdt konstverk, artistporträtt, 

skämtbilder, djur- och blomstermotiv e. d. i oöfverskådlig mångfald. 

[…] Ljustryckets allmännare användning fr. o. m. 1890-talet medförde ett 

väldigt uppsving inom vykortsindustrien; därbredvid ha autotypi, fotogram, 

trefärgstryck m. m. åstadkommit goda resultat. Tillverkningen och 

postbefordringen af vykort äro numera i åtskilliga länder en rätt betydande 

ekonomisk faktor. Ur nationell och mellanfolklig synpunkt göra vykorten 

nytta, i det att deras bilder sprida kännedom om olika orter och länder. På 

brefkort med vyer plägar adressidans vänstra hälft få användas till skriftliga 

meddelanden”. Det kan tilläggas att encyklopediens första upplaga saknar 

uppslagsordet ”vykort”, Nordisk Familjebok, 1. uppl., Sthlm 1893. 

1 1 Inte något enda vykort från undersökningsområdet som postbehandlats 

före 1899 har påträffats. 

1 2 En annons från Waagsböes Fotografiaffär i Järpen bjöd ut ”Fotografikort 

af Minnesvården i Ånn”, ÖP 20/7 1899. Några dagar senare dyker denna 

information upp som en liten notis i samma tidning: ”Af Karolinervården 

i Wallan har Waagsböes Fotografiaffär i Hjerpen skickat oss en större bild. 

Fotografien finnes till salu i Wiséns bokhandel”, ÖP 24/7 1899. Något senare 

under sommarsäsongen 1899 upplyste ÖP, att ”för turister i all synnerhet 

vilja vi påpeka ett litet prydligt vyalbum, som i dagarna utkommit på A. 

Hübinettes bokhandels förlag. Vyerna återgifva vårt landskaps vackraste 

partier, äro väl utförda och ha gifvits elegant utstyrsel”, ÖP 8/8 1899. 

1 3 Berg, Henrik, Läkarebok, Sthlm 1903, s. 689. 

1 4 Emma t. Fru Frida Rydstrand, Nygatan, Ljusne, d. 30/4 1906, SKAÖ. Beträffande 

den aktuella källans kontext bör särskilt framhållas det faktum, att 

sanatoriet Hälsan kunde byggas sedan grevinnan von Hallwyhl tillskjutit 

medel. Sanatoriet var till för lungsjuka arbetare inom Ljusne-Woxna-koncernen, 

vilket också förklarar fru Rydstrands adress. Det blir därigenom 

för övrigt också en kvarleva från en epok i Sveriges historia då sjukvård 

och socialpolitik så gott som uteslutande bars upp av filantropiska – och 

därmed även privata – krafter. 

1 En liknande berättelse finns på baksidan av ett den på Mörsils sanatorium 

den 11/7 1917 daterat vykort med motiv från Mörsils kyrka: ”ja nu är jag i 

Mörsil igen och jag lever bra och är oppe och ligger liggkur ute så jag känner 

mig kry matlusten har jag fått igen lika som ifjol jag har ökat 8 heckto 

allaredan”, BH 11/7 1917 t. Fru Ingrid Eriksson, Rolfhamre, Tallåsen, SKAÖ. 

1 6 Okänd till fröken Mimmi Obbarius 29/6 1907, Järnbrogatan 46, Upsala, 

SKAÖ; kanske gjorde noteringen om de tysta och lugna omgivningarna 

intryck på adressaten, boende på en av Uppsalas mest trafikerade gator där 

spårvagnar slamrade och de allt annat än tystgående bilarna blev ett för 

varje år vanligare inslag. 

1 7 Vivan t. Herr o. Fru Fredrik Hallquist, Observatoriegatan 17, Sthlm d. 12/10 

1917; i ett annat exempel från Hålland, daterat 18/8 1907, talas också om att 

”luften är härlig, vyerna storartade”, Ruth t. fröken Fanny Kempe, Sanna, 

Hernösand, SKAÖ.


1 8 Thyra till fröken Beata Andersson, Sthlm, 21/7 1902, SKAÖ; på ett vykort 

med motiv från Åredalen meddelar Gösta, att han fortfarande bor kvar på 

sanatoriet. Vistelsen där hade gjort honom ”synnerligen gott”, med påföljd 

att han nu var ”betydligt bättre än då vi sist sågos”. Till och med hostan hade 

blivit ”rätt hygglig” och med ökade krafter hade Gösta vandrat ”duktigt i 

backarna” och företagit utflykter ”åt många håll”, Gösta till Herr Erland Sjöberg, 

Brukskontoret, Nykroppa, 8/9 1902, SKAÖ; om det i texten nämnda 

sanatoriet var till för tuberkulösa patienter, måste Göstas vistelseort ha varit 

Mörsil. 

1 9 Anna L-n t. Fru Alma Norström, Merlo, Skönvik, d. 2 /7 1901, SKAÖ. Inom 

parentes kan nämnas, att Alma Norström, gift med civilingenjören Claes 

Norström, var dotter till Friedrich och Allona Bünsow på Merlo slott, som 

Alma sedermera kom att ärva. Anna L-n skulle mycket väl ha kunnat vara 

anställd på Merlo och hennes vistelse i västra Jämtland ett uttryck för den 

patriarkala kultur som var levande i de västernorrländska bruksmiljöerna; 

Ruth och John t. Fru Leontine Holmudd, Kristianstad, Finland, d. 21/7 1908, 

SKAÖ. 

160 Okänd t. Herr Paul Åslund, Westanå, Lidensboda, d. 22/2 1903, SKAÖ. 

161 Invigningstalet finns återgivet i en lång rad tidningar, se t.ex. ÖP 1 / 1897. 

Delar av förberedelsearbetet inför utställningen skildras bland annat i ÖP 

2/9 och 3/9 1896. Redan i detta sammanhang anar man vilka delar av Jämtland 

som skulle visas upp. 

162 Kungl. Maj:ts Befallningshavande i Jämtlands län till Utställningens förvaltningsutskott 

21/12 189 , Utställningsbestyrelserna, Utställningen i Stockholm 

1897, vol. 3 , RA; övriga ledamöter var handlanden Ernst Gustafsson, 

ordförande i Östersunds handels- och Industriidkareförening, instrumentmakaren 

Erik Göran Moberg, boktryckaren Agathon Burman, disponenten 

för Östersunds Elektriska AB Erhard Borggren, bankkamreraren Swerus 

Sundeqvist, förre riksdagsmannen Hans Andersson i Bringåsen samt 

lantbrukaren Mårten Långström i Funäsdalen, ensam representant från 

Härjedalen. 

163 ÖP 3/9 1896. 

164 En kritisk ”utomlänsk” besökare anmärkte t.ex. att Jämtlands länskommittés 

utställning ”har intet anmärkningsvärt utom en hop glödritade och 

målade husgerådssaker samt en vargskinnspäls och för öfrigt fällar, skidor 

etc.”, se härom en bilaga till tidskriften ”För svenska hem”, 1897. Några dagar 

före utställningens högtidliga invigning talade ÖP om turist- och sportpaviljongen 

som ”den enda der Jemtland riktigt visar sig”, ÖP 13/ 1897. 

16 Vägvisare till Jämtland på Stockholmsutställningen 1897, Östersund u.å.; 

ett exemplar av broschyren förvaras i Jämtlands läns hushållningssällskaps 

arkiv, F 20, vol. 1, ÖLA. 

166 Jämtland, u.o.o.å., s. 1; upplysningar om detta märkvärdiga turistland kunde 

inhämtas av Svenska Resebyrån och Jämtlands Turistbyrå. 

167 Vattenfall i Jemtland och Herjedalen, u.o.o.å.; den tvåsidiga broschyren, 

som även översattes till engelska, förvaras bland annat i Jämtlands läns 

hushållningssällskaps arkiv, F 20, vol. 1, ÖLA. 

168 K. Axel Carlssons produkter uttryckte enligt en iakttagare från Jämtland 

”någonting äkta jämtskt – riktiga hemlandstoner”, JT 21/7 1897. 

169 JT 21/7 1897; ÖP 2 / 1897. 

170 JT 21/7 1897. 

171 ÖP 2 / 1897. Cellulosafabriken i Järpen kontrollerades av engelskt kapital. 

172 ÖP 2 / 1897; konkurrenten Jemtlands Tidning gick till hårt angrepp på arrangemangen 

kring utställningen, dess ledning, dyra inträdesbiljetter och 

undermåliga marknadsföring. Att dessutom utställningens underordnade 

tjänstemän dessutom uppträtt både ”morskt och snäsigt”, gjorde inte saken 

bättre. För denna tidningens kritik, se JT 24/ 1897. En vecka senare kunde 

man i samma tidning läsa en stort uppslagen annons angående nedsättning


av biljettpriserna för resande till Stockholm under perioden juni-september 

1897, JT 31/ 1897. 

173 JT 26/7 1897. 

174 JT 21/7 1897. 

17 ÖP 2 / 1897. 

176 ÖP 2 / 1897. 

177 Hasselgren, Andreas, Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord 

och bild öfver Allmänna konst- och industriutställningen, Stockholm 1897, 

förordet; att på detta sätt tala om ett skandinaviskt intresse var minst sagt 

mycket ovanligt – konkurrensen på turismens område mellan Sverige och 

Norge var knivskarp. 

178 John Bernström (1848–192 ) var sedan 1887 vd i AB Separator, som några 

år tidigare bildats för att exploatera Gustaf de Lavals mjölkseparator. Han 

var också en drivande kraft bakom bildandet av verkstadsföreningen och 

en ivrig förespråkare för exportnäringarnas utveckling; Ernst Thiel (18 9– 

1947), bankman och grundare av bankirfirman Stockholms Kredit- och 

Diskontoförening, konstsamlare och mecenat; Isaac Hirsch (1843–1917) 

grosshandlare i järn- och stålbranschen och stockholmsk storbyggmästare; 

övriga finansiärer var konsul C. D. Philipson, direktör A. Reinhold, direktör 

A. Burman samt grosshandlarna C. Bengtson och J. Svedberg. 

179 JT 21/7 1897. 

180 ÖP 2 / 1897, där Tiréns lappläger beskrevs på följande sätt: ”Ett jämtländskt 

vintrigt fjällandskap i stjernljus. Grupperad i snön hvilar en renhjord så att 

förgrundens djur omärkbart öfvergå från verklig till målad grund och gifva 

ett storartat intryuck af en massa utspridd öfver en stor yta. Tunn snö på 

dvärgbjörkarnes krympta grenar, blågrå ton, verkliga stjernbilder på djup 

himmel, uppstuckna af astronom och genom elektriskt ljus bakom prismor 

framkallande en illusorisk stämning af högnordisk natt”; se även ÖP 24/ 

1897. Mycket positiva omdömen om Anton Genbergs och Johan Tiréns 

dioramor på turistpaviljongen ges också i Allmänna Konst- och Industriutställningen 

i Stockholm 1897. Revy i bild och ord (Utg. som gratisbilaga 

till illustrerade familjetidskriften För svenska hem 1897), Sthlm 1897, s. 100; 

detsamma gäller i Hasselgren, A., Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning 

i ord och bild öfver Allmänna Konst- och Industriutställningen, Sthlm 

1897, s. 913ff, där det om Johans Tiréns diorama bland annat heter: ”Taflan 

i sin helhet verkar oändligt betagande och stämningsfull…att till och med 

den mest pratsamma åskådare står förstummad, känner det som ett helgerån 

att bryta stämningen med en högljudt uttalad anmärkning eller ett beundrande 

utrop. Man vill knappast tro att denna tafla är blott ett konstverk, 

så äkta, så naturlig verkar den i alla dess detaljer, och det är högst ogerna 

man sliter sig lös från den förtrollning, bilden utöfvar…som sent, om ens 

någonsin, skall blekna i åskådarens minne.” Citerande Stockholms Dagblad 

kunde ÖP några veckor senare meddela, att kung Oscar med gemål besökt 

Turist- och sportavdelningen. Drottningen hade därvid uttryckt sitt ”synnerliga 

välbehag med artisten Tiréns storartade diorama, som också ovillkorligen 

måste inordnas bland utställningens förnämsta sevärdheter”, ÖP 

14/6 1897. Tidningen åberopade återigen kollegan i huvudstaden knappt 

två veckor senare: från det att utställningen öppnade på midsommardagen 

var turistpaviljongen full av skådelystna – ”hela tiden stod en kö ända från 

entrén ned till ingången till Tirénska panoramat, vilket onekligen kan betraktas 

som en af utställningens största attractions. Flere personer gingo 

fyra och fem gånger om in i köen för att på nytt njuta af detta sceneri.”, 

ÖP 26/6 1897. Tirén kompletterade senare med ytterligare några dukar, ÖP 

17/7 1897. 

181 DN 14/7 1897; se även DN 6/7 1897, NDA 21/ 1897. 

182 DN 14/7 1897, där också totalomdömet rörande utställningens turistpaviljong 

blev ”en perla i fråga om öfverskådlighet, instruktivitet och smak”.


183 Sundsvalls Tidning /6 1897; DN:s korrespondent greps också han av en 

närmast sakral stämning när han beskrev Tiréns diorama: ”nästan med 

andakt dröjer åskådaren inför denna grupp, som öppnar hans hjerta för 

en oändlig medkänsla med lifvet deruppe och fyller hans sinne med dess 

egendomliga poesi”, DN 14/7 1897. 

184 Kanske gällde det i lika hög grad att leda turistströmmen bort från Norge? 

Se härom DN 6/7 1897, som innehåller en utförligare diskussion om möjligheterna 

att leda främlingsfloden till Sverige; se även DN 14/7 1897. 

18 Citatet har hämtats från riksdagsdebatten om ett statsdepartement för näringarna, 

som fördes med frenesi kring sekelskiftet 1900, härom se Kilander 

1991, s. 168ff; se även riksdagens behandling av frågan om statsanslag 

till Svenska Turistföreningen, ovan s. 4 ff. 

186 DN 14/7 1897. 

187 Schivelbusch 1984, s. 37. 

188 Artikelns närmaste syfte synes ha varit att minimera andra anledningar än 

dåligt väder till en sinande turistström, faktorer som kunde påverkas av 

invånarna själva. I artikeln hänvisas till föregående års minskade ström av 

främlingar till västra Jämtlands fjälltrakter, en minskning som till stor del 

ansågs bero på ett ur turistsynpunkt otjänligt väder, ÖP 6/ 1886; för uppgifter 

om väderleken under 188 , se även ÖP 2 /7 188 . 

189 ÖP 6/ 1886. 

190 JT 16/7 1888; JT 18/7 1888; JT 2 /7 1888. 

191 JT 16/7 1888. 

192 JT 18/7 1888. 

193 JT 2 /7 1888. 

194 ÖP /7 1890. I kommittén ingick bokhandlaren Johan Axel Estberg, handlaren 

Ernst Gustafsson och handlaren Magnus Andersson. Några år senare 

planerade nämnde Estberg att ge ut en samling handböcker om Jämtland 

som turistland, se ÖP 20/7 1893. Huruvida projektet kröntes med framgång 

eller ej, framgår inte av det bevarade källmaterialet. 

19 ÖP 2/8 1890. 

196 ÖP 2/8 1890. 

197 ÖP 16/ 1891. 

198 ÖP 11/6 1891. 

199 Hvad kan och bör göras för turistväsendets befrämjande i Jämtland. Täflingsskrift 

af - -….. (i Jämtlandspostens folkbibliotek. III), Östersund 1891. 

200 ÖP 16/6 1891; se även ÖP 9/7 1891, där det heter att ”det lustiga är, att byråns 

verksamhet […] fortfar att vara en hemlighet för jemtarne sjelfva. Se de tro 

att man icke skall bjuda ut sitt, utan att främlingarne komma af sig sjelfva 

– och med öppna börsar”. 

201 ÖP 28/7 1892. Det glädjande antalet anmälda rum uppgick till ett tjugotal. 

202 ÖP 20/7 1893. 

203 ÖP 24/7, 26/7, 11/8 1894. 

204 Till och med 8/6 1896 annonserade byrån regelbundet under sommarsäsongen, 

se t.ex. ÖP 20/7 1893, 19/6 1894, 28/6 1894, 7/7 1894, 10/7 1894, 

12/7 1894, 24/7 1894, 26/7 1894, 11/8 1894, 1/7 189 , 4/7 189 , 13/7 189 , 20/7 

189 , 2 /7 189 , 30/ 1896, 1/6 1896, 6/6 1896, 8/6 1896. Därefter har inga 

annonser påträffats. Ett flitigt annonserande i ÖP under juli månad 189 (se 

t.ex. ÖP 9, 11, 13, 16, 20 och 2 /7) visar på att byrån verkligen ansträngde sig 

att få in rum att förmedla under sommaren: ”Jemtländska Sanatorier och 

enskilda, som hafva rum att upplåta till sommargäster, torde till Jemtlands 

Turistbyrå uppgifva det antal rum och sängplatser hvaröfver de disponera”. 

20 Öberg 1929, s. 9. 

206 Ett konkret exempel på detta antyds för övrigt i en vykortstext från 190 , 

där Signe rapporterar från Ånns Fjällpensionat: ”Här finnes ingenting planterat 

utan det verkar som om ett nybygge i ödemarken”, Signe till Herr Sven 

Brundin, Kungsängsgatan 44, Upsala d. 18/7 190 , SKAÖ.


207 Lagerkvist, Hugo, Om prydnadsplanteringar vid bostäder (i Jämtlands läns 

trädgårdsodlaresällskaps årsskrift 1900), s. 33ff. 

208 Jämtlands läns Kungl. Hushållningssällskaps årsberättelse för år 1882, Jämtlands 

läns hushållningssällskap, A1:6, ÖLA; för en översikt över de första 

årens verksamhet se även Öberg, Johan, Historik rörande trädgårdsodlingen 

i Jämtland, Östersund 1929, s. 9. 

209 Jämtlands läns Kungl. Hushållningssällskaps årsberättelse för år 1882, Jämtlands 

läns hushållningssällskap, A1:6, ÖLA. Länsträdgårdsmästarens rapporter 

under Lindbergs tid är mycket knapphändiga; sålunda saknas uppgifter 

om förrättningsorter helt. 

210 Öberg 1929, s. f. 

211 Länsträdgårdsmästarens i Jämtland berättelse för år 188 , Protokoll 1886, 

Jämtlands läns hushållningssällskap, A1:6, ÖLA. 

212 Länsträdgårdsmästarens årsberättelse, Jämtlands läns hushållningssällskap 

årsberättelse 1889, Östersund 1890, s. 120f; några år senare talade han i allmänna 

ordalag om ”befolkningens oförmåga” när det gällde hortikulturella 

spörsmål, vilket bör ses i ljuset av att länsträdgårdsmästarens arbetsuppgifter 

att undervisa folket bedömdes som viktiga, åtminstone av honom 

själv, se härom Länsträdgårdsmästarens årsberättelse, Jämtlands läns hushållningssällskap 

årsberättelse 1893, Östersund 1894, s. 14 . 

213 Sålunda planterades år 1889 bland annat 4 trädplantor, 620 bär- och prydnadsbuskar 

samt 2 100 häckplantor, Länsträdgårdsmästarens årsberättelse, 

Jämtlands läns hushållningssällskap årsberättelse 1889, Östersund 1890, 

s. 78f; året därpå hade 1 420 trädplantor, 449 bär- och prydnadsbuskar 

samt 2 29 häckplantor satts i jorden. Dessutom kan nämnas, att genom 

länsträdgårdsmästarens försorg och efter hans urval hade detta år skickats 

efter närmare 2 3 0 träd- och buskplantor, som rekvirenterna själva runt 

om i länet planterade ut, Jämtlands läns hushållningssällskap årsberättelse 

1890, Östersund 1891, s. 81; år 1893 hade siffrorna stigit ytterligare: ”1 0 

bär- och prydnadsbuskar, 762 trädplantor, 2 1 0 smärre häckplantor jämte 

ett större antal blomster- och köksväxtplantor.”, Länsträdgårdsmästarens 

årsberättelse, Jämtlands läns hushållningssällskap årsberättelse 1893, Östersund 

1894, s. 109. 

214 Länsträdgårdsmästarens årsberättelse, Jämtlands läns hushållningssällskap 

årsberättelse 1892, Östersund 1893, s. 9 . 

21 Länsträdgårdsmästarens berättelse, Jämtlands läns hushållningssällskap 

årsberättelse 1896, Östersund 1897, s. 130. 


årsberättelse 1896, Östersund 1897, s. 164. 


årsberättelse 1890, Östersund 1891, s. 132. Lindblom var bördig från Skog 

i Gävleborgs län. Vem eller vad som tog länsträdgårdsmästarens tjänster i 

anspråk i Bodsjöedet framgår inte av materialet. 


årsberättelse 1891, Östersund 1892, s. 132f. 


årsberättelse 1892, Östersund 1893, s. 128f. 


årsberättelse 1894, Östersund 189 , s. 148. 


årsberättelse 189 , Östersund 1896, s. 1 0; Länsträdgårdsmästarens berättelse, 

Jämtlands läns hushållningssällskap årsberättelse 1896, Östersund 

1897, s. 162. 


årsberättelse 1897, Östersund 1898, s. 174. Kerstin Hansson, som senare 

skulle komma att tillsammans med stationsinspektör Wettergren i Åre 

ytterligare utveckla hotellkulturen i Åre, var bördig från Mellangrevie i


Skåne. För uppgiften om Oskar Molanders engagemang i Hotell Mullfjället, 

se Turisten 1896:3–8. 


årsberättelse 1899, Östersund 1900, s. 176; Länsträdgårdsmästarens berättelse, 

Jämtlands läns hushållningssällskap årsberättelse 1901, Östersund 

1902, s. 220; Länsträdgårdsmästarens berättelse, Jämtlands läns hushållningssällskap 

årsberättelse 1904, Östersund 190 , s. 2 6. Suwe var västgöte, 

Almkvist smålänning. 

224 Öberg 1900, s. 6f. 

22 Matrikel öfver medl. i Jämtl. läns trädg. odl. Sällskap 1898, Jämtlands läns 

trädgårdsodlaresällskap, vol. 2, FAJ. Sällskapet tycks ha haft storstilade planer. 

Redan tredje verksamhetsåret, år 1900, gav man ut en årsskrift med 

allehanda råd och upplysningar till allmänheten. Några spår av tidskriften 

efter detta år har dock inte påträffats. Jämtlands läns trädgårdsodlaresällskaps 

årsskrift 1900.


Noter till kapitel 3, Västra Jämtland och de immateriella resursernas 

exploatering 

1 Den första resehandboken över Jämtland kom ut samma år som järnvägen 

invigdes, Hofberg, Herman, Sverige. Illustrerad handbok för resande och 

derjemte ett minne för dem som besökt landet. II. Dalarne och Norrland, 

Sthlm 1882. 

2 Dock har jag funnit två uppgifter om att regionen redan på 1870-talet aktivt 

skulle ha uppsökts av tbc-sjuka, båda dock tveksamma ur källkritisk 

synpunkt. Det första belägget är i ett den 1/7 1889 daterat brev till Medicinalstyrelsen 

från doktor Hjalmar Agnér, då verksam som sanatorieläkare 

i Mörsil. Agnér skriver där, att Mörsils anor som kurort går tillbaka till år 

187 , ”då orten började besökas af en och annan bröstsjuk”. Han tillägger 

dock, att man på orten först år 1883 och på anmodan av Ernst Westerlund, 

”Enköpings-doktorn”, började träffa anstalter för att kurorten skulle motsvara 

sitt ändamål, se Provinsialläkarens i Undersåkers distrikt årsberättelse 

för år 1889, Medicinalstyrelsens arkiv, E5A, vol. 24, RA. Det kan naturligtvis 

vara så som Agnér påstår, att en och annan bröstsjuk skulle ha 

uppsökt just Mörsil i terapeutiskt syfte. Men eftersom Agnérs syfte med sitt 

brev är att själv bli förordnad som läkare vid kurorten, därvid åberopande 

dess medicinska traditioner, bör uppgiften betraktas med en sund källkritisk 

skepsis. Lägg därtill att uppgiften inte har påträffats i något annat sammanhang 

utöver det nyss åberopade brevet – inte ens i marknadsföringen 

av de olika sanatorierna och sjukhemmen som kring sekelskiftet 1900 etablerades 

i kommunen. Det andra belägget är en uppgift, vilken sannolikt 

bygger på en muntlig berättelse som förts vidare över generationena, om att 

en familj Dahlberg skulle ha inkvarterats hos hemmansägaren och senare 

hotellinnehavaren Jonas Hedman och sålunda blivit de allra första luftgästerna 

på trakten. 

3 Hofberg, Herman, Sverige. Illustrerad handbok för resande och derjemte ett 

minne för dem som besökt landet. II. Dalarne och Norrland, 1. uppl., Sthlm 

1882, det i juni 1882 daterade förordet. 

4 Högbom, Arvid G., Jemtland med infartsvägar. En vägvisare för resande, 

Sthlm 1886. Utgåvan ingår som nr tre i serien ”Svenska reseböcker”, som 

året innan började ges ut av Jos. Seligman & C:o förlag. De två föregående 

i serien är Kôersner, Vilhelm, Dalarne. En vägvisare för resande, Sthlm 188 

och Kleen, Emil, Karlsbad. En vägvisare för kurgäster, Sthlm 1886. Vilhelm 

Kôersner gav för övrigt samma år ut den fjärde delen i serien, Stockholm 

med omgifningar till och m. Södertälje, Gripsholm, Upsala och Furusund, 

Sthlm 1886. I detta sammanhang bör också nämnas, att Seligmans förlag 

ungefär samtidigt också gav ut Levertin, Alfred, Norska och danska brunnar 

och bad. En vägvisare, Sthlm 1883, och dens., Svenska brunnar och bad. En 

vägvisare, Sthlm 1884. Utgivningen torde visa dels att förlaget såg konsumenterna 

av hälsa (”kurgäster”) och ”leisure travel” (”resande”) som en homogen 

grupp, dels att Jämtland tidigt kunde betraktas som en lukrativ marknad när 

det gällde utgivningen av turisthandböcker. Från år 1886 finns ett par kortare 

bidrag i STFÅ, dels Turistorter i mellersta Jämtland (i STFÅ 1886:1), dels 

Albins karta över Jämtland (i STFÅ 1886:2). 

En andra upplaga av Högboms verk kom ut några år senare, Högbom, Arvid 

G., Jemtland med infartsvägar, Sthlm 1891. Första upplagans 3 sidor hade i 

den andra utökats till 73, en ökning med nästan 40 %. Högboms flitiga resande 

i västra Jämtland får sin förklaring genom titeln på doktorsavhandlingen i 

geologi från år 188 , ”Iakttagelser rörande Jemtlands glaciala geologi, med en 

inledande öfversigt af berggrunden”, Sthlm 188 .



Sthlm 1886, s. 13. 

7 Ibid., s. 11, 1 . Därtill kan läggas, att handboken förutsätter, att den resande 

kommer till regionen österifrån. ”De som komma vesterifrån, från Norge, eller 

välja andra, mindre trafikerade vägar torde med ortregistrets tillhjelp lätt 

orientera sig och nyttja boken, så att säga, ’bakfram’ ”, kommenterar Högbom 

handbokens disposition. 

8 Alström, Olof, Där järnvägen drager fram. Jämtländska stationssamhällen 

efter 20 år. V. (i JP 2/1 1903). Järpströmmen är vattenleden mellan Kallsjön i 

norr och Indalsälven med sjön Liten i söder. 


Sthlm 1886, s. 42. 

10 Högbom, Arvid G., Jemtland med infartsvägar. En vägvisare för resande, 2. 

uppl., Sthlm 1891, s. 1ff. Enda undantaget är uppgifter om kvarter hos privatpersoner. 

11 Svensk Bad- och Turisttidning 1910:22. 

12 Jag vill i detta sammanhang påpeka, att inte en enda artikel om Undersåkerdalen 

har påträffats i vare sig Turisten, Svensk Bad- och Kurortstidning eller 

Svensk Bad- och Turisttidning. 

13 Enligt Ali Svärdby inhystes på gården redan under åren 1876–1883 ingenjörer 

och arbetsledare som var engagerade i järnvägsbygget. Det fanns sålunda 

något av en tradition att hysa in främmande på den hedmanska fastigheten, 

Svärdby 1996, s. 8f. Dock kan dessa självklart inte karaktäriseras som vare sig 

”turister” eller ”luftgäster”. 

14 Wallentin 2004, s. 20. En annons för Hedmans Pensionat i Svensk Bad- och 

Turisttidning 190 :16A har undertecknats av dottern Karin Hedman, gift 

Hellström. Se även Bad- och Turisttidning 190 :2 . Från och med detta år 

hölls ”Hedmans Pensionat” öppet året om. 

1 Annonsen införd i bland annat DN 13/3 1910 och SvD 10/4 1910. Senare annonserade 

”Hedmanska Pensionatet” inför sommarsäsongen 1910 i SvD på 

sedvanligt sätt: ”Hög luft. Godt bord. Stor och rymlig matsal. Varmbadhus. 

Daglig post. Telefon”, SvD 24/4, 1/ 1910. 

16 Wallentin 2004, s. 29f. STF uppger år 1904, att en fröken Anna Nilsson ansvarade 

för hotellets skötsel, se Jämtland och Härjedalen. Svenska Turistföreningens 

Resehandböcker. 10, Sthlm 1904, s. 43. I STF:s resehandbok från 

1909 hänvisas till Greta Hedin. Som ägare till pensionatet uppger Jämtlands 

läns Kalender för år 1910 Erik Hedman, Jämtlands läns kalender 1910, Östersund 

1910. Inför sommarsäsongen 1910 ansvarade åter Dina Källström för 

pensionatets skötsel, se annonser i t.ex. DN 6/4, 20/4 1910 och SvD 10/4, 

24/4, 1/ 1910. 

17 Svärdby 1996, s. 7; pensionatet skulle mycket väl kunna vara samma som 

tidigare drivits under namnet ”Pensionat Edenqvist”, se nedan. 

18 ”Pensionat Rista” annonserade i bland annat SvD 12/4, 1/ 1910; Turisten. Illustrerad 

tidning för rese-, vandrings- och kurortslif, 1896:3. Pensionatet kan 

vara identiskt med det ”Pensionat (Hotell) Ristafallet”, som senare innehades 

av Dina Källström på handlanden Erik Hedmans hemman, se ovan. 

19 Svensk Bad- och Turisttidning 1911:9, 10. 

20 Se även Svensk Bad- och Turisttidning 1911:9. ”Edåsen House” benämns även 

”Edsåsen House”. Jfr Svärdby 1996, s. 23, enligt vilken verksamheten under 

namn ”Edsåsen House”skulle ha kommit igång först efter 1911; varifrån 

Svärdby hämtat sina uppgifter framgår dock inte av hans framställning. 

21 SvD 24/4, 26/4 1910. 

22 Wallentin 2004, s. 29f; Svärdby 1996, s. 20f. Se även Jämtlands läns kalender 

för år 1910, Östersund 1910. ”Pensionat Rista” annonserade också i SvD 12/4 

1910. 

23 Wallentin 2004, s. 29f; se även Jämtlands läns kalender för år 1910, Östersund 

1910, och Svärdby 1996, s. 6.


24 SvD 1/ , 4/ 1910. Även här var det en Hedman inblandad, John. Av annonsen 

framkommer också, att det inte var första året som denna verksamhet 

bedrevs på gästgivaregården. 

2 Svärdby 1996, s. 18f. 

26 Ibid., s. 7 . 

27 Jämtlands läns kalender 1910, Östersund 1910. 

28 Till dessa namn kan läggas ytterligare två, vilkas exakta funktion dock är 

oklar: Thea Göransson och Elin Nilsson. 

29 Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde d. 9/1 1881, Åre kommunalnämnd 

1881–1902, A I:2, Åre kommunarkiv, Järpen. 

30 Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde d. 10/9 1881, Åre 

kommunalnämnd 1881–1902, A I:2, Åre kommunarkiv, Järpen. De två Margaretorna 

är en och samma person, efternamnen till trots. Om hur ”-dotter” 

blev ”-son”, se Entzenberg 2002, s. 1 7ff. 

31 Hofberg, Herman, Sverige. Illustrerad handbok för resande och derjemte ett 

minne för dem som besökt landet. II. Dalarne och Norrland, 2. uppl., Sthlm 

1886, s. 60. Hofberg nämner dock ingenting om eventuella ägare. Uppgiften 

om hotellet har inte påträffats någon annan stans. Högbom nämner i sin 

handbok från 1886 endast gästgivaregården, men tillägger att orten till sommaren 

1887 skulle få två mindre hotell, Högbom, Arvid G., Jemtland med 

infartsvägar. En vägvisare för resande, Sthlm 1886, s. 46. Pelle Ödman, som 

inte heller nämner något hotell, talar i sin reseskildring från Västjämtland 

uppskattande om gästgivaregården i Duved, se härom Ödman, N. P., Svenska 

minnen och bilder. Senare delen, Sthlm 1900, s. 168. Kanske är det helt enkelt 

Hofberg som är fel ute i sin skildring? 


Sthlm 1886, s. 46. Att döma av formuleringarna i det högbomska verkets 

andra upplaga, är det inte mycket som har skett i Duved mellan 1886 och 

1891, för en jämförelse se Högbom, Arvid G., Jemtland med infartsvägar. En 

vägvisare för resande, 2. uppl., Sthlm 1891, s. 63ff. 

33 DN 20/ , 2 / 1886. 

34 Jämtland och Härjedalen. Svenska Turistföreningens resehandböcker. 10, 

Sthlm 1904, s. 49. 

3 Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde d. 24/2 189 , Åre 

kommunalnämnd 1881–1902, A I:2, Åre kommunarkiv, Järpen; Protokoll vid 

kommunalnämndens i Åre sammanträde d. 19/1 1896, Åre kommunalnämnd 

1881–1902, A I:2, Åre kommunarkiv, Järpen. Omdömena om Söréns sedlighet 

och ordentlighet avgavs vid båda sammanträdena. 


Sthlm 1904, s. 49. 

37 På sin inspektionsresa kunde förste provinsialläkaren år 1908 konstatera, att 

den yttre renhållningen var ”dåligt skött”. Och hotellets kök var inrymt i en 

fallfärdig byggnad, ”hvars otäta och bristfälliga golf var lagdt ofvanpå matkällaren”. 

Däremot hade matsalen renoverats och fått ett ”prydligt utseende”, se 

Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1908, Östersund 

1909, s. 24. 

38 Se annonser inför sommarsäsongen i t.ex. DN 16/ , 17/ , 23/ och 30/ 

1904. 

39 Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 20, RA. 

40 Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde d. 4/4 1896, Åre kommunalnämnd 



kommunalnämnd 1881–1902, A I:2, Åre kommunarkiv, Järpen. Ansökan 

återkom bland annat 1901 och 1902, se Protokoll vid kommunalnämndens i 

Åre sammanträde d. 28/4 1901 och 27/4 1902, Åre kommunalnämnd 1881– 

1902, A I:2, Åre kommunarkiv, Järpen. 

42 DN 12/3 1910.


43 Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde d. 2 /4 1897, Åre kommunalnämnd 

1881–1902, A I:2, Åre kommunarkiv, Järpen. Hotellet inspekterades 

år 1897 av förste provinsialläkaren, som konstaterade att både detta 

hotell och ”Dufveds Hotell” var utan anmärkning beträffande de sanitära förhållandena, 

se Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för 

år 1897, Östersund 1898, s. 3. I sin inspektion av ”Hotell Mullfjället” år 1908, 

kunde provinsialläkaren konstatera, att det ”sköttes synnerligen omsorgsfullt 

såväl inom- som utomhus. Köket var försett med vatten- och afloppsledning, 

och uthusbyggnaderna hade nyreparerats”, se Årsberättelse från förste provinsialläkaren 

i Jämtlands län för år 1908, Östersund 1909, s. 24. 

44 Maria Liljenroth t. Thyra Lundblad 1/2 1898, Ewa Swartlings arkiv, Östersund; 

en skildring av sommaren i Duved i tidigaste 1900-tal ges i Rydén, 

Albin (utg.), Friska vindar. Föredrag, reseskildringar, berättelser m.m. från 

skolans värld, Östersund 1910, s. 66ff. 

4 Maria Liljenroth t. Thyra Lundblad 8/4 1898, Ewa Swartlings arkiv, Östersund. 

46 Maria Liljenroth t. Thyra Lundblad 23/7 1898, Ewa Swartlings arkiv, Östersund. 

47 Annonser för ”Hotell Mullfjället” under paret Lenoirs ledning finns i Svensk 

Bad- och Turisttidning för bland annat åren 1908 och 1909. 

48 DN 19/ , 26/ 1908; Wallentin 2004, s. 33f. 

49 SvD 20/4, 24/4, 26/4, 1/ 1910; Pensionatet kontrollerades samma år i samband 

med en provinsialläkarens inspektionsresa, se Medicinalstyrelsen 

1878–1914, E6, vol. 21, RA. 

0 Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1908, Östersund 

1909, s. 23; se även Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 19, RA. 

1 Högbom, Arvid G., Jemtland med infartsvägar. En vägvisare för resande, 2. 

uppl., Sthlm 1891, s. 49. 


Sthlm 1904, s. 49. Utöver pensionaten och hotellen fanns i Duved några år in 

på 1900-talet också ett kafé, som drevs av en Märta Böhlin, se Medicinalstyrelsen 

1878–1914, E6, vol. 21, RA. Provinsialläkaren kunde därvid rikta kritik 

mot avsevärda brister i slaskhanteringen. 

3 Svensk Bad- och Turisttidning 1908:2 . 

4 Den citerade beskrivningen av Ånn återfinns i Jämtland och Härjedalen. 

Svenska Turistföreningens resehandböcker. 10. Sthlm 1904, s. 0. 

JT 1/3 1887; byn Wallan/Vallan i närheten av järnvägsstationen förekommer i 

källmaterialet också som Walla/Valla och Wallen/Vallen; uppgiften om gäststugan 

återges i Högbom, Arvid G., Jemtland med infartsvägar. En vägvisare 

för resande, Sthlm 1886, s. 48. 


Sthlm 1886, s. 48. 

7 Högbom, A. G., Jemtland. En vägvisare för resande. Svenska reseböcker. III, 

2. uppl., Sthlm 1891, s. 63. 

8 ÖP 8/6 1896. 

9 ÖP 8/8 1899; se även Jemtland och Härjedalen. Svenska Turistföreningens 

resehandböcker. 10, Sthlm 1904, s. 0, i vilken omtalas att pensionatet med 

sina 13 rum var det största i omgivningen. 

60 ÖP 4/6, 8/6, 7/7 1896. 

61 ÖP 1/6 1901. Även om byn Gevsjön mellan Ånn och Enafors, belägen invid 

sjön med samma namn, saknade pensionat och hotell, fanns också där privatpersoner 

som under somrarna hyrde ut till luftgäster, se t.ex. en annons i 

SvD under rubriken ”Fjälluft”, i vilken lantbrukaren A. Eriksson erbjöd dels 

fyra möblerade rum och kök, dels två rum. Av annonsen framgår också, att 

fastigheterna är belägna 1 km från Gefsjöns hållplats, att fiskerätt i närbelägen 

fjällsjö ingick samt att ”mjölk och smör finnas på platsen”, SvD 16/4 

1910.


62 Signe t. Sven Brundin, Uppsala, odat. (vykortet stämplat 18/7 190 ), SKAÖ. 

Sannolikt avser ”Signe” spisande gäster, där flera av dem rimligtvis bör 

ha tagit logi i några näraliggande bondgårdar – i annat fall bör det ha blivit 

mycket trångt på pensionatet. 

63 Amalia Kumlin t. Anna Blomquist, Göteborg d. /7 190 , SKAÖ. 

64 Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde d. 2 /4 1897, Åre 

kommunalnämnd 1881–1902, A I:2, Åre kommunarkiv, Järpen. Hemmansägare 

Jonsson var även i övrigt engagerad i turismbranschen, se Jämtland 

och Härjedalen. Svenska Turistföreningens resehandböcker. 10, Sthlm 1904, 

s. 0. Se även Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för 

år 1909, Östersund 1910, s. 24. 

6 Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde d. 7/ 1899, Åre kommunalnämnd 


66 Erika t. Therèse Ringius, Göteborg d. 12/7 1904, SKAÖ. 

67 Ibid. 

68 Wallentin 2004, s. 30f; Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse för år 

1907, Sthlm 1908. Se även provinsialläkarens inspektionsreserapport för år 

1906, Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 17, RA. Se även Årsberättelse från 

förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1909, Östersund 1910, s. 24. 

69 Svensk Bad- och Turisttidning 1908:2 . 

70 Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 21, RA. 

71 Svenska Turistföreningens resehandböcker. 10., Sthlm 1904, s. 0. 

72 Wallentin 2004, s. 19. ”Klocka Pensionat” var igång även vid undersökningsperiodens 

slut, härom se t.ex. Årsberättelse från förste provinsialläkaren i 

Jämtlands län för år 1907, Östersund 1908, s. 22; se även provinsialläkarens 

inspektionsreserapport för år 1906, Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 

17, RA. En handfull år senare meddelade ”Stina”, som under sommaren 1912 

var engagerad i pensionatsverksamheten, från Klocka den 16/8 1912 till ”Kära 

du”, att ”luftgästerna har nu börjat troppa af, så nu är det ändast 12 st gäster 

kvar. (…) Vi ha haft så snälla, trefliga gäster o. allt har gått så bra.”, SKAÖ. 

Tilläggas kan, att Klocka med sin vidsträckta utsikt in mot Bunnerfjällen 

tycks ha behållit sin attraktionskraft. År 1912 bjöds en villa om 8–11 möblerade 

rum och kök, beläget 3 minuters väg från pensionatet, ut till hugade 

spekulanter att hyra för hela eller delar av sommaren, se Svensk Bad- och 

Turisttidning 1912:8. 

73 ÖP 8/8 1899. 

74 Stockholms fjällkoloniförening. Årsberättelse för år 1903, Sthlm 1904, s. 10; 

för uppgiften om många finska gäster i Ånn, se även Erika t. Fru Therese 

Ringius, Göteborg, d. 12/7 1904, SKAÖ. 

7 Föreningen för skollofskolonier. Berättelse för år 1902, Sthlm 1903, s. 21. 

76 Föreningen för skollofskolonier. Berättelse för åren 1904 och 190 , Sthlm 

1906, s. 20f. 

77 Begreppet “pre-tuberculous children” föddes som en ny klinisk kategori 

kring sekelskiftet 1900. Dessa barn behövde inte bära på smittan, men uppvisade 

en lång rad karaktäristika, de var bland annat underviktiga, hade en 

förhållandevis liten muskelmassa, mörka ringar runt ögonen, de led av blodbrist, 

apati, nervositet. Och de hade ofta tuberkulösa i sin närhet. Bryder 

1992, s. 73ff. 

78 Ibid., s. 84. 

79 Ibid., s. 76. 

80 Ibid., s. 72ff; om Rudolf Kjellén och den nationella samlingen, se t.ex. Kilander 

1991, s. 94ff. 

81 Münger 2000, s. 271. 

82 Ibid., s. 271. 

83 Ibid., s. 217ff. 

84 Om hygienismen i Sverige se framför allt Palmblad 1990, passim; för en diskussion 

om ”neo-hygienism” i Storbritannien, se t.ex. Hendrick 1992, s. 4 ff.


8 Enligt Münger startade koloniföreningen som ett filantropiskt projekt, se 

Münger 2000, s. 1; om andra privata organisationers allmännyttiga verksamhet, 

se t.ex. Kilander 1991, s. 18 ff. Se även ovan s. 4 , avsnittet Staten, 

STF och turismen. Om hälsans och svenskhetens marknadsföring! Det bör i 

detta sammanhang också nämnas, att det i Föreningens för skollofskolonier 

i Stockholm stadgar klart och tydligt stadgades, att det såväl inom Centralstyrelsen 

som i lokalföreningarnas styrelser skulle finnas en ledamot av skolrådet, 

en från fattigvårdsstyrelsen, en läkare samt folkskolans förste lärare, 

Münger 2000, s. 48. 


87 Svensk Bad- och Turisttidning 1910:1; denna resandets funktion var ingenting 

som gällde bara barnen. I Skandinaviske Turisten, som menade att främjandet 

av turistlivet var en fosterländsk uppgift, hette det år 190 bland annat, 

att det långsträckta Sverige hindrade de olika landskapens befolkning att 

närmare lära känna varandra. ”Och dock är detta en mycket önsklig sak”, 

hette det vidare. Det var helt enkelt en nationell uppgift att göra de skilda 

landskapens invånare närmare bekanta med varandra. Därför satte tidningen 

i likhet med Svenska Turistföreningen mottot ”Känn ditt land!” främst på 

sitt program, se Skandinaviske Turisten 190 :1, s. 1. 

88 Antalet lokalavdelningar var nio (S:t Nikolai, Klara, Jakobs och Johannes, 

Tyska S:t Gertrud, Maria Magdalena, Hedvig Eleonora, Katarina, Kungsholms 

och Adolf Fredrik), Föreningen för skollofskolonier i Stockholm, A1:1, 

SSA. 

89 Protokoll 3/ 1887 från centralstyrelsen för Stockholms skollovskolonier, 

A1:1, Föreningen för skollofskolonier i Stockholm, SSA. 

90 Central- och lokalstyrelsernas ledamöter för år 1897, Föreningen för skollofskolonier 

i Stockholm, A1:1, SSA. 

91 Bland styrelseledamöterna hördes ibland kritik mot denna ordning, som av 

vissa tycks ha uppfattats som sekteristisk, se t.ex. en av styrelseledamöternas 

inlägg på en sammankomst år 1901. Denne hemställde, att föreningen borde 

ge sin årssammankomst en mera officiell prägel genom att bjuda in allmänheten. 

Kanske hade man med avund sett hur Stockholms fjällkoloniförening 

på bara några år framgångsrikt hade etablerat sig på den filantropiska marknaden, 

bland annat genom att träda fram inför offentligheten? Protokoll hållet 

vid central- och lokalstyrelsernas för skollovskolonierna sammankomst d. 

3/4 1901, Föreningen för skollofskolonier i Stockholm, A1:1, SSA. 

92 Protokoll vid central- och lokalstyrelsernas för skollovskolonierna sammankomst 

d. 11/4 1896, A1:1, SSA; se även Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 

1899, Sthlm 1900, s. 3. 

93 Förf. kursiv., Föreningen för skollofskolonier. Berättelse för år 1896, Sthlm 

1897, s. 16; ett liknande omdöme om kolonins lokalisering antyds i ett doktor 

Anselm Werners utlåtande från året därpå: ”att döma af detta andra årets 

resultat med sjukliga bröstsvaga barns vistelse vid Ånns fjällstation, synes således 

platsen för kolonien lyckligt vald och resultatet fortfarande uppmuntrande 

till fortsättning på den inslagna banan”, Föreningen för skollofskolonier. 

Berättelse för år 1897, Sthlm 1898, s. 14. 

94 För förberedelserna se t.ex. Protokoll fört vid central- och lokalstyrelsernas 

för skollovskolonierna sammankomst d. 11/4 1896, Föreningen för skollofskolonier 

i Stockholm, A1:1, SSA. Vid sammankomsten beslutades att 1000 kr 

skulle avsättas för det aktuella årets koloni i Ånn. Den spirande fjällkolonins 

verksamhet uppmärksammades också i lokalpressen, se t.ex. ÖP 18/6 1896 

där folkskolebarnens ankomst ägnades en notis. Resan tillbaka till Stockholm 

noterades i ÖP 27/8 1896 tillsammans med kommentaren, att de ”af 

kurgästerna vid Ånn ha…blifvit på det bästa omhuldade”. 

9 Ernst Westerlund genomförde flera inspektioner på ort och ställe i Ånn, 

bland annat åren 1898, 1899, 1904, 1908 och 1909, se härom t.ex. Stockholms 

Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1899, Sthlm 1900, s. f; Stockholms Fjäll-


koloniförening. Årsberättelse 1899, Sthlm 1900, s. 9; Stockholms Fjällkoloniförening. 

Årsberättelse 1904, Sthlm 190 , s. 10f; Stockholms Fjällkoloniförening. 

Årsberättelse 1908, Sthlm 1909, s. 16; Stockholms Fjällkoloniförening. 

Årsberättelse 1909, Sthlm 1910, s. 1 . 

96 Utdrag ur Anselm Werners rapport finns återgiven i Stockholms Fjällkoloniförening. 

Årsberättelse 1899, Sthlm 1900, s. f. Ernst Westerlund besökte 

kolonin också år 1898, varvid han och en i området vistandes luftgäst överlämnade 

en penninggåva, som var så riklig att den kom att utgöra grunden 

till en fjällkolonins bibliotek. Naturligtvis var det först och främst biblar och 

psalmböcker som köptes in. Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 

1899, Sthlm 1900, s. 9. Tilläggas bör även att Ernst Westerlund inträdde som 

ständig ledamot av föreningen år 1901, Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 

1901, Sthlm 1902, s. 19. För en analys av Fjällkoloniföreningens 

verksamhet i Ånn under den här aktuella perioden, se även Abrahamsson 

2001. 

97 Föreningen för skollofskolonier. Berättelse för år 1896, Sthlm 1897, s. 16f. I 

berättelser om ett antal enskilda individers vistelse i Ånn – och effekten av 

denna – framkommer från verksamheten år 1900 bland annat, att en kolonists 

”förut nedslagna lynne uppfriskats i känsla af återvunnen hälsa”. Men 

där redovisas också aspekter på kolonivistelsen andra än de rent medicinska. 

Om en gosse heter det sålunda, att med kroppskrafternas tillväxt följde även 

en ”bättre arbetslust, lugnare och jämnare lynne och därmed följande större 

ordentlighet”. Ett annat barn sägs ha fått ett glättigare lynne, vilket medfört 

att intresset för arbete blivit större. Om en flicka heter det, att tiden i Ånn 

inverkat synnerligen fördelaktigt på hennes förmåga att under höstterminen 

samma år följa skolarbetet, se härom Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 

1900, Sthlm 1901, s. 8. Sommarkolonin år 1897 kunde 16 bröstklena, 

nervsvaga och ”ur hygienisk synpunkt ytterst vanlottade” barn skickas upp 

till Ånn, till ”den höga norden med hopp om att friska fjällvindar skola blåsa 

bort hvart sjukdomsfrö och stärka och uppfriska svaga lifsandar”, skrev föreståndarinnan 

i sin rapport. Doktor Anselm Werner, som också detta andra år 

fungerade som medicinskt ansvarig, konstaterade i sin rapport, att resultatet 

av barnens vistelse visade att kolonins lokalisering var lyckligt vald. Föreståndarinnans 

iakttagelser redovisas i Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 

1899, Sthlm 1900, s. 6f. 

98 Protokoll hållet vid central- och lokalstyrelsernas för skollovskolonierna 

sammankomst d. 27/3 1897; se även Årsberättelse för Föreningen för skollofskolonier 

för år 1897, i vilken proportionerna mellan barn i fjällmiljö och 

barn i ”vanlig” lantmiljö anges för det aktuella året: av totalt 608 kolonibarn 

(296 gossar, 339 flickor) skickades 6 respektive 10 till jämtländska Ånn. Ännu 

var således verksamheten i Ånn av mycket blygsam omfattning. 

99 Kongl. Jernvägsstyrelsen t. Föreningen för skollofskolonier d. 12/6 1897, Föreningen 

för skollofskolonier i Stockholm, A1:1, SSA. 

100 Protokoll hållet vid central- och lokalstyrelsernas för skollovskoloniernas 

sammankomst d. 26/3 1898, Föreningen för skollofskolonier, A1:1, SSA. 

101 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1899, Sthlm 1900, s. 8f. 

102 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1899, Sthlm 1900, s. 10ff. 

103 Bland de 18 stiftande ledamöterna märks ledande representanter för det 

svenska näringslivet. Här återfinner man t.ex. John Bernström (vd i AB Separator), 

Carl Cervin (bankir och innehavare av bankirfirman CG Cervin), 

Edvard Heckscher (vd i Industrikreditaktiebolaget) och tre medlemmar av 

familjen Wallenberg, Anna (f. von Sydow och gift med André Oscar), Knut 

Agaton (vd i Sthlms Ensk. Bank) och dennes hustru Alice. Bland det första 

årets ständiga ledamöter finns ytterligare tre Wallenbergare: Amalia (gift 

med Marcus), Ruth (dotter till André Oscar)och Marcus (vice vd i Sthlms 

Ensk. Bank). Bland de årsbetalande återfinns ytterligare en, Annie (f. Adelskiöld 

och gift med Gustaf Oscar, envoyé och generalkonsul i Tokyo i början


av 1900-talet.). I samma krets fanns också den schweiziska riksgrevinnan 

Wilhelmina von Hallwyl, född Kempe. Bland de på Riddarhuset representerade 

ätterna kan nämnas Aminoff, Beck-Fries, Bildt, Bonde, Cederström, 

Du Rietz, von Essen, Falkenberg, Hamilton, Heijkenskjöld, von Hofsten, af 

Klercker, af Klintberg, Lagercrantz, Langenskiöld, Leyonmarck, Lilliehöök, 

Lilliencrantz, Lillienstolpe, Nordenfeldt, d’Otrante, Oxenstierna, Peyron, 

Posse, Printzskiöld, Rappe, Reuterskiöld, von Rosen, von Stockenström, 

Tamm, Tham, Wachtmeister och Åkerhielm, se Stockholms Fjällkoloniförening. 

Årsberättelse 1899, Sthlm 1900. 


10 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelser 1899–1910, Sthlm 1900–1911. 

106 Stadgar för Stockholms Fjällkoloniförening, Stockholms Fjällkoloniförening. 

Årsberättelse 1899, Sthlm 1900. 

107 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1899, Sthlm 1900. 

108 Landshövding Sparres och lektor S.J. Kardells respektive tal finns återgivna 

i ÖP. För den finska kolonin i Ånn talade en magister Polon från Vasa, för 

luftgästerna och den bofasta befolkningen i Ånn herr J. A. Widberg. Nämnas 

kan också, att ansvarig för monumentets anläggning och resning var 

Adolf Kilander, grundläggare från Östersund, ÖP 18/7 1899. 

109 Protokoll från Stockholms fjällkoloniförenings styrelse d. 2 /7 1899, Oförtecknat 

material, Fjällkoloniföreningens protokoll 1899–1909, Stockholms 

fjällkoloniförening, SSA; ÖP 1 /8 1899; Protokoll från Stockholms fjällkoloniförenings 

styrelse d. 23/10 1899, Oförtecknat material, Fjällkoloniföreningens 

protokoll 1899–1909, Stockholms fjällkoloniförening, SSA. 


111 Från 1902 talas sålunda om den ”välgörande inverkan, vistelsen i den rena 

härliga luften i förening med riklig och stärkande föda utöfvade på de små”, 

om hur ”den rena luften stärkte aptit och krafter” samt hur barnen ”stärkta 

till kropp och själ, glada och tacksamma öfver vistelsen i den rena, härdande 

luften, lämnade [...] Ånn med hoppet att få återkomma”, Stockholms 

Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1902, Sthlm 1903, s. f. Om Fjällkolonin 

detta år, se även ÖP 29/ 1902 och 10/6 1902. Ett par år senare formuleras 

temats variationer på följande sätt: ”Hvilken skillnad är icke också för 

dessa barn vistelsen i den friska, rena fjälluften, i ett ordningsfullt hem 

emot de oftast osunda bostäderna i staden”, Stockholms Fjällkoloniförening. 

Årsberättelse 1904, Sthlm 190 , s. 10; ytterligare ett annat år hette det 

om barnen, att de sändes från mörker till ljus: ”från storstadens gator och 

gränder, från osunda och fattiga hem, från umbäranden och försakelser af 

hvarjehanda slag, upp till ljus och luft, hvila och vederkvickelse, till en sund 

och glädjefull tillvaro i de härliga fjällen”, Stockholms Fjällkoloniförening. 

Årsberättelse 1907, Sthlm 1908, s. 10. 


113 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1901, Sthlm 1902, s. . Utdrag 

ur Alma Sundqvists rapport redovisas på s. 6. Om Fjällkolonins verksamhet 

berättas även i ÖP 20/ 1901, 13/6 1901 och 17/8 1901. 

114 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1902, Sthlm 1903, s. 3f. Fondens 

behållning uppgick den 1/1 1903 till 1037,61 kr. Sthlms Fjällkoloniförening. 

Årsberättelse 1903, Sthlm 1904, s. 13f. Artisten och målaren Eliza 

avled år 1902, var dotter till den i samtiden berömde Knut Olivecrona, professor 

i juridik vid Uppsala universitet och rättslärd skriftställare. 

11 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1902, Sthlm 1903, s. f. Om 

Fjällkolonin detta år, se även ÖP 29/ 1902 och 10/6 1902. 

116 Om Fjällkolonins verksamhet år 1903, se även ÖP 18/6 1903 och ÖP 17/8 

1903. 

117 För år 1903 utsågs änkefru Jeanette Jacobsson, född Davidson. Stockholms 

Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1903, Sthlm 1904, s. 7. 

118 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1904, Sthlm 190 , s. 3.


119 Om familjen Hirsch se bland annat Hirsch, Axel, Levande och bortgångna, 

Sthlm 1943. 

120 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1904, Sthlm 190 , s. 3ff. 

121 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 190 , Sthlm 190 , s. 4. 

122 Medicinalstyrelsen 1878–1914, Förste provinsialläkarens i Jämtland rapport 

från inspektionsresor år 1906, E6, vol. 17, RA. Fjällkoloniföreningens byggnader 

inspekterades även två år senare, se Medicinalstyrelsen 1878–1914, 

Förste provinsialläkarens i Jämtland rapport från inspektionsresor år 1908, 

E6, vol. 19, RA. 


124 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1909, Sthlm 1910, s. 1 . 

12 Ibid., s. 16f. Själen fick detta år sitt genom bl.a. föredrag om David Livingstone, 

Georg von Döbeln och människans förhållande till djuren. 

126 Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelse 1910, Sthlm 1911. 

127 Det är egentligen tämligen fåfängt att försöka rangordna dessa alternativ 

– de ingår båda som element i en struktur, som är resultatet av en utvecklingsprocess. 


Sthlm 1886, s. 48. Vid Enaforsholm fanns även ett mindre sågverk. Det förtjänar 

i detta sammanhang att påpekas att Gustaf Eriksson i Myckelgård, 

Mörsil, tidvis hade ekonomiska intressen i Enaforsholm. 


kommunalnämnd 1881–1902, A I:2, Åre kommunarkiv, Järpen. Nämnden 

tillstyrkte även denna ansökan. 

130 En kommentar om Enaforsholm finner man i Högbom, Arvid G., Jemtland 

med infartsvägar. En vägvisare för resande, 2. uppl., Sthlm 1891, s. 64. 

131 ÖP 23/7 1890. 

132 Sannolikt var tillställningen en god affär: eftersom kapellet inte hade fullständigats 

upptogs kollekt till förmån för de återstående restaureringsarbetena! 

ÖP 23/7 1890. 

133 Wallentin 2004, s. 22ff; Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde 

d. 30/4 1899, Åre kommunalnämnd 1881-1902, AI:2, Åre kommunarkiv, 

Järpen; se även Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde 

d. 21/4 1900, Åre kommunalnämnd 1881-1902, AI:2, Åre kommunarkiv, 

Järpen. Hotellet inspekterades redan år 1902. I sin rapport kunde förste 

provinsialläkaren konstatera, att byggnaderna hade snygga rum och var väl 

inredda. I ett av husen ”var anordnad god mathållning till måttligt pris”, se 

Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 13, 1902, RA. 

134 Medicinalstyrelsen 1878–1914, C6, vol. 18, RA; se även Årsberättelse från 

förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1908, Östersund 1909, s. 2 . 

13 Ett exempel på oegennyttan skulle ha varit att han uppförde en liten stuga 

på den närbelägna Högåsen – ”dyrbar att uppföra för en enskild man med 

de små resurser, som det lilla turisthotellet kunde skänka, men oändligt 

värdefull för den, som där uppe skådar en af de vackraste och lättast åtkomliga 

utsikterna i Jämtland.”, Svensk Bad- och Turisttidning 1912:9. 

136 Enligt en panegyrisk skildring i samband med Mölners bortgång heter det 

i Svensk Bad- och Turisttidning, att det var hans personliga insats som utvecklat 

Enafors från en ”föga beaktad turistplats till ett af Jämtlands obestridt 

allra förnämsta turistcentra”, Svensk Bad- och Turisttidning 1912:9. Se 

även Stockholms-Tidningen 18/4 190 . 

137 Det växande intresset för vinterfjällen avspeglas inte minst i STF:s årsböcker 

och i Svensk Bad- och Turisttidning, den senare särskilt efter 190 . Ett i 

hög grad belysande exempel ges under rubriken ”En storartad turisttrafik 

till högfjälls” i Svensk Bad- och Turisttidning 1907:29. Se även ”Sommarens 

turisttrafik till högfjälls”, Svensk Bad- och Turisttidning 1908:27, 

”Litet vildmarkslif”, Svensk Bad- och Turisttidning 1908:10 och ”Påskveckan 

i högfjällen. Många hundra skidlöpare där uppe. Vädret ej det bästa”, Svensk

2 0 • noter tIll KapItel 3 

Bad- och Turisttidning 1909:7. Att Jämtlands förnämsta högfjällstur var 

den från Enafors Turisthotell till Sylarna, hävdas också i ”Ett jämtländskt 

turistcentrum och några jämtländska typer. Små anteckningar från Enafors”, 

Svensk Bad- och Turisttidning 1907:31. Författare till flera av dessa i 

tidningen införda ”högfjällsbidrag” är Anders Pallin, en i samtiden välkänd 

skriftställare och alpinist. Se även Stockholms-Tidningen 18/4 190 under 

rubriken ”Sylhyddan skidlöparnas högfjällsmål nu i påsk”. Intresset för högfjällen 

under sommaren var naturligt nog äldre än det för vintertida skidåkning 

på kalfjället. Sommaren 1890 invigdes sålunda en av STF bekostad 

fjällstuga. Denna hade uppförts helt nära ett ställe från vilket attacker mot 

Sylmassivets toppar kunde sättas in, ÖP 1/7 1890. 

138 Stockholms-Tidningen 18/4 190 . 

139 Dessutom kunde man göra utflykter med motorbåt på Enan, en möjlighet 

som över 400 personer tog tillvara sommaren 1907, ”En storartad turisttrafik 

till högfjälls” i Svensk Bad- och Turisttidning 1907:29. 

140 ”Ett jämtländskt turistcentrum och några jämtländska typer. Små anteckningar 

från Enafors”, Svensk Bad- och Turisttidning 1907:31. 

141 Några bidrag får illustrera, t.ex. den stort uppslagna artikelserien av Anders 

Pallin ”På skidor öfver svensk-norska riksgränskedjan. Helagsstugan- 

Nedalen-Enafors”, Svensk Bad- och Turisttidning 1907:32–33. Se även ”En 

skidfärd i Jämtland. Påsken 1908”, Svensk Bad- och Turisttidning 1909:2; se 

även artikeln om turisters vintertida besök i ett lappläger utanför Duved, 

Svensk Bad- och Turisttidning 1911:7. 

142 Att detta var långt ifrån något som enbart gällde Enafors, framgår tydligt 

av den periodiska pressens skriverier. Enafors Turisthotell liksom Järnvägshotellet 

i Storlien och Grand Hotell i Åre hölls öppet omedelbart före och 

under påsken 1904, Svensk Bad- och Turisttidning 1904:7. Duveds Hotell 

var öppet under påsken 1908, Svensk Bad- och Turisttidning 1908:9; se även 

artikeln ”Julen på våra turisthotell”, som bland annat tar upp firandet i Åre, 

Enafors och Storlien, Svensk Bad- och Turisttidning 1909:33; se även ”Semesterdagar 

i högfjällen. Påskdagar i Jämtlands vackraste och högsta trakter”, 

Svensk Bad- och Turisttidning 1911:9. En gästlista från julfirandet i Åre 

1911 upptar nära 100 personer, Svensk Bad- och Turisttidning 1911:31; om 

Sylstugans öppethållande under påsken 1907, se Svensk Bad- och Turisttidning 

1907: o. 8; om Sylstugans öppethållande under påsken 1909, se Svensk 

Bad- och Turisttidning 1909: ; om Sylstugans öppethållande under påsken 

1910, se Svensk Bad- och Turisttidning 1910: ; om påskfirandet i bland annat 

Enafors, se även artikeln ”Påsken i högfjället”, Svensk Bad- och Turisttidning 

1908:8. 


efter 20 år. II. Storlien (i JP 1/8 1902). Om Storlien som kurort kring sekelskiftet 

1900, se även Backman 2001. 


efter 20 år. II. Storlien (i JP 1/8 1902). 

14 Ibid. Förutom järnvägsanställda fanns i Storlien också tullverkets personal. 




kommunalnämnd 1881–1902, A I:2, Åre kommunarkiv, Järpen. 

148 JT 19/7 1884. Bland bolagets övriga intressenter kan nämnas Manfred Floderus, 

tf rektor vid högre allmänna läroverket i Uppsala, och Gösta Mittag- 

Leffler, världsberömd matematiker och professor i matematik vid Stockholms 

högskola, härom se ÖP 16/7 1884. 

149 ÖP 1/8 188 , som i sin tur citerade Enköpings-Posten. 

1 0 JT 4/7 188 . 

1 1 Högbom, Arvid G., Jemtland med infartsvägar. En vägvisare för resande, 

Sthlm 1886, s. 49; järnvägshotellet i Storlien finns för övrigt omnämnt i

noter tIll KapItel 3 • 2 1 

Östersunds-Posten redan år 1883 i samband med referatet från ett ”storståteligt 

lappbröllop”, se ÖP 29/9 1883. I en artikel i ÖP två år senare berättas 

om Storliens hotell och ”Carin Bräckbergs utmärkta bord och svällande 

bäddar”, ÖP 1/4 1886. Från sin resa i Västjämtland på 1880-talet öser N. P. 

Ödman lovord över hotellet i Storlien: ”präktigt hotell”, ”ett verkligt första 

klassens”, matsalen var både stor och vacker, ”och maten och serveringen 

den bästa på hela resan”, Ödman, N. P., Svenska minnen och bilder. Valda 

skrifter, senare delen, Sthlm 1900, s. 180f. En intressant analys av den förändrade 

arkitekturen som följde med järnvägen mellan Mörsil och Storlien 

erbjuder Järnfeldt-Carlsson 1988, s. 69ff. 

1 2 Alström, Olof, Där järnvägen drager fram. Jämtländska stationssamhällen 

efter 20 år. II. Storlien (i JP 1/8 1902). Karin (Larsson) Wettergren stod 

bakom annonser också för järnvägshotellet, se t.ex. Skandinaviske Turisten 

1903:4, s. 13, 1903:7, s. 12, 1903:12, s. 9 m.fl. 

1 3 ÖP 20/ 1886. Hotell Storlien öppnades av Albert Selander. Skötseln av 

hotellet, som i början av 1900-talet uppgavs ha inrymt drygt 70 gästrum, 

societetsrum och restaurang, togs år 1893 över av Alberts syster. Härom se 

Wallentin 2004, s. 41f. Se även Alström, Olof, Där järnvägen drager fram. 

Jämtländska stationssamhällen efter 20 år. II. Storlien (i JP 1/8 1902). 

1 4 Samma annons som publicerades i ÖP bland annat 20/ 1886 var införd 

också i DN 27/ , 2/6 och 8/6 1886. 

1 Ödman, N. P., Svenska minnen och bilder. Senare delen, Sthlm 1900, s. 182. 

1 6 Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde d. 10/4 1886, Åre 


1 7 Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde d. 24/4 1887, Åre 


1 8 Högbom, Arvid G., Jemtland med infartsvägar. En vägvisare för resande, 

2. uppl., Sthlm 1891, s. 6 . 

1 9 Alström, Olof, Där järnvägen drager fram. Jämtländska stationssamhällen 

efter 20 år. II. Storlien (i JP 1/8 1902); Medicinalstyrelsen 1878–1914, Förste 

provinsialläkarens i Jämtland rapport från inspektionsresor år 1902, E6, vol. 

13, RA. 

160 Medicinalstyrelsen 1878–1914, Förste provinsialläkarens i Jämtlands län inspektionsrapporter 

för år 1902, E6, vol. 13; Årsberättelse från förste provinsialläkaren 

i Jämtlands län för år 1903, Östersund 1904, s. 6. 

161 Svensk Bad- och Turisttidning 190 :23. 


163 Svensk Bad- och Turisttidning 1907:10. Sanatoriet stängdes åter under senhösten 

1907 för att inte öppna förrän våren 1908, då med Hans Uno Wallin 

av Kungl. Medicinalstyrelsen förordnad läkare, Svensk Bad- och Turisttidning 

1907:30, 1908:9. Ernst Westerlund var år 1908 också inblandad i 

läkarvården vid sanatoriet i Storlien, se Årsberättelse från förste provinsialläkaren 

i Jämtlands län för år 1908, Östersund 1909, s. 8. H.U. Wallin 

förordnades av Kungl. Medicinalstyrelsen även under perioden 1 /6–1 /9 

1909, Svensk Bad- och Turisttidning 1909:9. 


1907, s. 10. 


från inspektionsresor år 1907, E6, vol. 18, RA; Årsberättelse från förste provinsialläkaren 

i Jämtlands län för år 1907, Östersund 1909, s. 11f. 

166 Svensk Bad- och Turisttidning 1908:2 . Under 1800-talets sista år och 1900talets 

allra första uppges antalet fasta luftgäster till någonstans mellan 1 0 

och 200, se t.ex. Alström, Olof, Där järnvägen drager fram. Jämtländska 

stationssamhällen efter 20 år. II. Storlien (i JP 1/8 1902). 


från inspektionsresor år 1907, E6, vol. 18, RA; Årsberättelse från förste provinsialläkaren 

i Jämtlands län för år 1907, Östersund 1909, s. 11f.


168 Se t.ex. Alström, Olof, Där järnvägen drager fram. Jämtländska stationssamhällen 



Sthlm 1886, s. 4; en artikel med liknande budskap var införd i ÖP 1/4 188 

under rubriken ”Försumma ej att besöka lapparne i Mullfjellet”. Mot bakgrunden 

av att artikeln publicerades ”off season”, är det rimligt att tänka 

sig, att uppmaningen riktades till alla de nyinflyttade i Östersund, som 

kommit till regionen i samband med järnvägen. Efter att ha sett ”en liten 

luden lapp” exercera med renarna, bjudit värdfolket på kaffe, socker och 

tobak samt barnen på godis och betalat några kronor för deras besvär, 

kunde man återvända till Duved för att kl. 1 .40 ta tåget tillbaka till Östersund. 

170 Högbom nämner själv möjligheten i sin resehandbok. Bästa tiden att göra 

utflykter i fjällen i Kalls socken, norr om Undersåker, är förra hälften av 

augusti, ”då lappgudstjenst (’lappmessa’) hålles i Kålåsens kapell. Då gifvas 

goda tillfällen att stifta bekantskap med och studera (förf. kursiv.) lapparna. 

(…) Man ska finna, att dessa fjellens söner icke i den ojemna kampen mot 

naturens karghet och en hänsynslöst framträngande kultur förlorat själens 

spänstighet och alla högre intressen, huru de tvärtom ega en vaken intelligens 

och stark vettgirighet samt ett rikt känslolif, som sprida ett poetiskt 

skimmer öfver deras hårda, sträfsamma lif”, Högbom, Arvid G., Jemtland 

med infartsvägar. En vägvisare för resande, Sthlm 1886, s. 39f. I detta sammanhang 

varnade Högbom för att det vid tiden för lappmässorna kan till 

följd av alla tillströmmande ”turister, lappar, jemtar och ’värmlänningar’ 

[= flottningsmanskap]” bli trångt om sängplatser, varför han förberedde 

resenärerna på att få tillbringa natten ”i någon hölada”, ibid., s. 41. Ett exempel 

på att gudstjänsterna sommartid i Kålåsen tidigt uppmärksammats 

av turistande främlingar erbjuder en notis i Jemtlands Tidning d. 8/8 188 , 

enligt vilken hertigen av Gotland, prins Oscar, i sällskap med länets hövding, 

friherre John Ericson och friherre Oscar Dickson var på väg till den 

sistnämndes jaktvilla. Måhända kommer prinsen, fortsätter tidningen, att 

bevista den lappmässa, som dagen därpå skulle hållas i Kålåsen. 

171 ÖP 27/7 1886; nyfikenheten på samerna uttrycks några år senare i en notis i 

Jemtlands-Posten: ”Ganska talrik har turisttrafiken till lapparne varit under 

sista tiden. Färden tages vanligen från Enafors öfver Handöl till Handölsdalen, 

där lappmannen Jonas Torkelson för den närmaste tiden slagit ner 

sina bopålar.”, JP 22/7 1889. 

172 ÖP 27/7 1886. 

173 ÖP 3/8, /8 1886. 

174 ÖP 10/8 1886. 


efter 20 år. III. Åre (i JP 1/8 1902). 



177 Hofberg, Herman, Sverige. Illustrerad handbok för resande och derjemte 

ett minne för dem som besökt landet. II. Dalarne och Norrland, 1. uppl., 

Sthlm 1882, s. 18. Uppgiften om att det var stationerna i Järpen och Åre som 

gällde om man avsåg att bestiga Åreskutan förmedlades också i Uppsalatidningen 

”Fyris” i maj 1883, vilka i sin tur återgavs i ”Jemtlands Tidning” 

/ 1883: ”Hjerpen och Åre stationer, hwarifrån bergwandringen upp på 

Åreskutan wanligen företages”. 

178 Hofberg, Herman, Sverige. Illustrerad handbok för resande och derjemte 

ett minne för dem som besökt landet. II. Dalarne och Norrland, 2. uppl., 

Sthlm 1886, s. 7. 

179 Ibid., s. . 


Sthlm 1886, s. 43.


181 JP 13/7 1887. En vecka senare kunde samma tidning meddela, att antalet 

”luftgäster, botanister och vanliga ’skutbestigare’ ökade dagligen”. I anslutning 

till järnvägsstationen bespisades c:a 60 dagliga gäster, vartill kunde 

läggas alla dem som stannade blott några få dagar, JP 20/7 1887. 

182 Ödman, N. P., Svenska minnen och bilder. Valda skrifter, senare delen, 

Sthlm 1900, s. 148, 1 2, 168; Herman Hofberg anger priset för helinackordering 

under längre sejourer till c:a 2 kr/dag, Hofberg, Herman, Sverige. Illustrerad 

handbok för resande och derjemte ett minne för dem som besökt 

landet. II. Dalarne och Norrland, 2. uppl., Sthlm 1886, s. 7. 

183 JT 18/7 188 . 

184 ÖP 18/7 188 , JT 18/7 188 . 

18 JP 28/6 1889; Hofberg, Herman, Sverige. Illustrerad handbok för resande 

och derjemte ett minne för dem som besökt landet. II. Dalarne och Norrland, 

2. uppl., Sthlm 1886, s. 7. 


2. uppl., Sthlm 1891, s. 7. 

187 Andra exempel kan ges. Inför sommaren 1891 annonserade en Stockholmsdam 

i ÖP om att i en ”präktig familj” invid sanatoriet i Åre få inackordera 

två 18-åriga flickor, ÖP 11/8 1894. Sålunda önskades under sommaren 1898 

billig inackordering för en bröstsvag yngling på 16 år i skogrika småländska 

eller norrländska trakter – ”ej för långt från jernvägsstation”, ÖP 7/6 1898. 

Från året därpå kan nämnas en annons om inackordering i ”bildadt, allvarligt 

hem” under sommaren för två ”unga friska flickor”. Och det skulle vara 

i ”vacker, frisk trakt af Jemtland, der tillfälle till bad gifves”, ÖP 29/ 1899. 

Från samma år var en annons införd i Östersunds-Posten om inackordering 

för en 16-årig yngling i en prästgård, helst belägen vid järnvägen mellan 

Östersund och Storlien, ÖP 29/ 1899. En annan vinkling på områdets 

medikalisering och ökade attraktionskraft ges i en annons med rubriken 

”Inackordering i sommar”. Här är det en ung man, som i Jämtland sökte 

boende i ”hög, vacker skogig trakt…der kraftig mat kan erhållas”, ÖP 11/ 

1901. Självklart förekom liknande annonser även senare, t.ex. i byn Totten 

på Mörvikshummelns sluttning där en fullt möblerad villa om rum och 

kök hyrdes ut för sommaren 1903, ÖP 18/6 1903. Pia Sillanpää har i sin 

doktorsavhandling analyserat både bilden av Åre under den här aktuella 

perioden och hur orten mot 1800-talets slut konsumerades av sport- och 

fiskeintresserade, Sillanpää 2002, s. 78ff, 88ff. 

188 Medicinalstyrelsen 1878–1914, Förste provinsialläkarens inspektionsresor 

för år 1901, E6, vol. 12, RA. 

189 Wallentin 2004, s. 27f; se även Alström, Olof, Där järnvägen drager fram. 

Jämtländska stationssamhällen efter 20 år. III. Åre (i JP 1/8 1902); Medicinalstyrelsen 

1878–1914, E6, vol. 2, RA. 



191 Se även t.ex. Årsberättelse från förste provinsialläkarens i Jämtlands län 

för år 1897, Östersund 1898, s. 3. Grand Hotell var i likhet med flera av de 

övriga hotellen föremål för upprepade inspektioner under 1900-talets början, 

se t.ex. Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 

1907, Östersund 1908, s. 21f. Se även Alström, Olof, Där järnvägen drager 

fram. Jämtländska stationssamhällen efter 20 år. III. Åre (i JP 1/8 1902). Den 

nya arkitektur som följde i järnvägens spår har Marta Järnfeldt-Carlsson 

analyserat. Om förhållandena i anslutning till Åre, se Järnfeldt-Carlsson 

1988, s. 69ff. 

192 Wallentin 2004, s. 27f, Turisten 3/3 1913. Några år in på det nya seklet annonserade 

fru Wettergren om ”Grand Hotell” och ”Åre järnvägsrestaurant” 

med annexet ”Restaurant Totten”. Dock naturligtvis med tillägget att 

lungsjuka inte var välkomna, se t.ex. DN 13/ 1904, NDA 14/ 1904, Skandinaviske 

Turisten 1903:3, s.13, 1903:8, s. 13, 1910:10, s. 9. Se även Alström,


Olof, Där järnvägen drager fram. Jämtländska stationssamhällen efter 20 år. 

III. Åre (i JP 1/8 1902). 



194 Av okänd anledning upphörde Margareta Odén med sin verksamhet redan 

på hösten 1883. Alström, Olof, Där järnvägen drager fram. Jämtländska stationssamhällen 

efter 20 år. III. Åre (i JP 1/8 1902); Jemtlands Tidning 9/6 

1883; Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 13/6 1883. Enligt uppgift i JTannonsen 

var en annons med likalydande text införd också i Stockholms 

Dagblad. 

19 I en annons i DN 31/ 189 specificeras antalet glasverandor till två och 

balkongerna till fem. 

196 Wallentin 2004, s. 27f. Kristina Hansson marknadsförde hotellet bland annat 

med annonser i Turisten. Illustrerad tidning för rese-, vandrings- och kurortslif, 

1896:7. Och hon gjorde det med det uttryckliga förbehållet att lungsotspatienter 

inte omfattades av annonsens välkomnande ord. ”Hotell Åreskutan” 

inspekterades utan större anmärkning av förste provinsialläkaren, se Årsberättelse 

från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1907, Östersund 

1907, s. 21. Se även Alström, Olof, Där järnvägen drager fram. Jämtländska 

stationssamhällen efter 20 år. III. Åre (i JP 1/8 1902) och Medicinalstyrelsen 

1878–1914, Förste provinsialläkarens inspektionsresor 189 , E6, vol. . 

197 Se t.ex. annons i Svensk Bad- och Turisttidning 1908:13. Hotellet var föremål 

för förste provinsialläkarens inspektion år 1908, se Årsberättelse från förste 

provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1908, Östersund 1909, s. 23, varvid 

avslutningsvis konstaterades, att ”syntes hotellet sålunda numera skötas 

samvetsgrant”. Året därpå hade ”Hotell Björneborg” undergått en fullständig 

renovering ”och befanns i alla avseenden synnerligen väl skött, ordnadt 

och inrättadt”, se Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län 

för år 1910, Östersund 1911, s. 34. 


från inspektionsresor år 189 , E6, vol. 7, RA. 

199 ÖP 8/6 1897. 

200 Se t.ex. DN 17/ , 19/ , 2/6 1908. 


efter 20 år. III. Åre (i JP 1/8 1902). I seklets början fanns också ett mindre 

kafé som hade uppförts ett gott stycke upp på Mörvikshummeln, halvvägs 

upp mot Skutans topp. Ägare till det anspråkslösa stället, som på vykort 

från tiden hade uppgraderats till ”Hummelsrestauranten”, var en herr S. 

Gustafsson, SKAÖ. 

202 Protokoll vid kommunalnämndens i Åre sammanträde d. /9 188 , Åre 




204 Det förtjänar att påpekas, att några liknande påbud inte har påträffats för 

Undersåker. 

20 Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 189 , Östersund 

1896, s. 4. 


1898, s. 3; se även Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands 

län för år 1899, Östersund 1899, s. ; Medicinalstyrelsen 1878–1914, 

Förste provinsialläkarens i Jämtland rapport från inspektionsresor år 189 , 

E6, vol. , RA. 


från inspektionsresor år 189 , Eg, vol. , RA. 


209 Svensk Bad- och Turisttidning 1903:23A. 

210 Svensk Bad- och Turisttidning 1908:2 .


211 Förf. kursiv., Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för 

år 1904, Östersund 190 , s. 7. Inte heller i motsvarande material från år 

1907 tas sjuklingarna upp som något hygieniskt problem. 

212 Svensk Bad- och Turisttidning 1904:7; annonser för ”Hotell Åreskutan” finns 

även i t.ex. NDA 2 / 1904, DN 10/6 1908, AB 1 / 190 . År 1908 inspekterade 

förste provinsialläkaren hotellet på nytt och kunde därvid konstatera 

att både matsalar och gästrum hade målats om – allt i ett ”tilltalande skick”. 

Se Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1908, 

Östersund 1909, s. 24. 


1908, s. 20f. Se även t.ex. Årsberättelse från förste provinsialläkaren i 

Jämtlands län för år 1908, Östersund 1909, s. 24, Årsberättelse från förste 

provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1909, Östersund 1910, s. 22f. och 


1911, s. 33f. 

214 Om föreningens allra första år, se den lilla skriften som kom ut till 1 -årsjubileet, 

Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige 1892–1907, 

Sthlm 1907. 

21 Citatet om Balck har hämtats från Nordisk Familjebok, 2. uppl., vol. 2, 

Sthlm 1904; Collinder, E., Cederblom, J.E., Scholander, E., Smith, Carl & 

Balck, Viktor, Vinteridrott. Med 127 teckningar af A. Bloch, J. Tirén, C. 

Tullberg, B. Liljefors m.fl., Sthlm 1889. Viktor Balck (1844–1928) var militär 

och lärare i militärgymnastik, blev major 1894, överstelöjtnant 1900 

och överste 1904. Han skulle senare bli den drivande kraften bakom uppförandet 

av Stockholms stadion och de olympiska spelen i Stockholm 1912. 

Av intresse i sammanhanget kan nämnas, att Balck under flera år tillhörde 

Svenska Turistföreningens styrelse. För en bredare publik torde han vid 

denna tid vara mest känd genom sina bidrag till årsskriften ”På skidor”. Mot 

den bakgrunden är det knappast förvånande att att Viktor Balck omfattade 

satsningen på vinteridrott i Åre med stort intresse. 

216 Skandinaviske Turisten 1904:6, s. 1f. Se även Skandinaviske Turisten 190 :1, 

s. 1. Att vinteridrottande blev allt populärare och gjordes kommersiellt 

gångbart i tidigt 1900-tal avspeglas också i de tryckta priskuranter som 

började dyka upp vid denna tid, se t.ex. Priskurant för vinteridrott, Hofors 

1902. Se även Priskurant n:o å artiklar för sommar- och vinteridrott, 

Sthlm 1912. 


218 Svensk Bad- och Turisttidning 1907: 28. På STF:s årsmöte 1908 lämnades 

en redogörelse för de projekterade anläggningarna i Åre. Även i detta sammanhang 

framfördes synpunkten, att om de storstilade planerna realiserades, 

skulle det leda till att man i Sverige behöll turister som annars skulle 

ha rest utomlands för att idka sommar- resp. vintersport. Och så det närmast 

obligatoriska mantrat: Åre hade alla förutsättningar att bli ett svenskt 

Davos, Svensk Bad- och Turisttidning 1908:4. Anm.: 1 fjärdingsväg är 9 000 

fot eller 2 672 m. 

219 Svensk Bad- och Turisttidning 1908:6. Intressant i sammanhanget är också 

artikelrubriken, ”Jämtländsk vinterturistik och vintersport. Det svenska 

Schweiz”. Formuleringen tyder på att likhetstecken har börjat sättas mellan 

Jämtland och Åre, åtminstone ur ett nationellt perspektiv. I rubriken antyds 

således att det är bilden av hela landskapet som är stadd i förändring sedan 

utvecklingen i Åre mot en vinterdestination gått framåt med raska steg. 



222 DN 1/8 1909. 

223 Svensk Bad- och Turisttidning 1909:14. I den mycket positiva artikeln trängs 

adjektiv som t.ex. ”vidlyftiga”, ”synnerligen tilltalande”, ”förstklassig”, ”förnämsta” 

och ”storslaget”. Se även DN 1/8 1909.


224 Svensk Bad- och Turisttidning 1910:1. Bergbanan hade stått klar sedan 1909, 

men trafiktillstånd hade saknats. 

22 Svensk Bad- och Turisttidning 1910: . 

226 DN 8/3 1910. Redan i artikelrubriken omtalas Åre som ”Sveriges Davos”. 

Se även SvD 8/3 1910 och Svensk Bad- och Turisttidning 1910: . En korrespondent 

skrev från Berlin med anledning av evenemanget, sjungande 

Jämtlands – och Sveriges – lov. Sommarvistelser i Åre sade sig denne redan 

tidigare vara bekant med. Men Åre i vinterskrud var en glad överraskning: 

det var som en alldeles ny ”uppenbarelse af jordens härlighet, som gaf ny 

lifsglädje och skänkte ny kraft”. Den anonyme artikelförfattaren menade, att 

bergbanan också för äldre, mindre sportintresserade personer erbjöd goda 

möjligheter till rekreation även vintertid. Uppe på östra platån var luften 

nämligen ännu renare och härligare än nere i dalen, vartill kunde läggas den 

mest storslagna utsikt över den jämtländska fjällvärlden. ”Jag är övertygad”, 

hette det avslutningsvis, ”om att Jämtland kan utvecklas till en internationell 

samlingsplats för både sportsmän och hälsosökare”, Svensk Bad- och 

Turisttidning 1910:8; samma artikel var införd även i ÖP, då försedd med en 

kritisk redaktionell kommentar. Vi är entusiaster, konstaterade tidningen, 

men ”vi vilja ej heller se vårt Åre fördärfvat af kinkande globetrotters och 

tynande hotell och tjänare”. Någon dramatisk, snabb förändring av Åre ville 

man inte vara med om. Man var dessutom tveksam till att blanda in staten 

så som skett i Norge. Finansieringen skulle säkert ordna sig så småningom 

– ”till dess behålla vi våra villor och småhotell och nöja oss med att under 

det vi bjuda sportfolk och hälsosökande en anspråkslös hvila och glädje låta 

Åre – rekommendera sig själft och bjuda ut sina möjligheter åt rikare och 

företagsammare människor än de som bo och bygga i våra aflägsna nejder”, 

ÖP 1 /3 1910; se även SvD 6/3 1910 och Svensk Bad- och Turisttidning 

1910: . 

227 ÖP 1 /3 1910. 

228 DN 8/3 1910. Rubriken löd: ”Vinterdagar i Åre, det blivande Davos”. Artikeln 

var försedd med tre illustrationer. Artikelförfattaren återkom några dagar 

senare med ännu en stort uppslagen artikel, denna gång över tre spalter 

och illustrerad med två fotografier, det ena med motiv från monumentet i 

Duved över fallna karoliner, det andra från ”Tännforsen i vinterskrud”, DN 

12/3 1910. Se även SvD 9/3 1910. Om bland annat konsten att åka bobsleigh 

i Åre ägnade SvD ett långt reportage över sex spalter under rubriken ”Ett 

paradis i vinterdräkt”, SvD 26/3 1910. 

229 DN 9/3 1910. Effekten av Åreartikeln torde knappast ha blivit mindre av 

att den placerats bredvid en artikel om att kungen dagen förut anträtt sin 

rekreationsresa efter en lyckad blindtarmsoperation. ”Kungen hyllad vid 

sin afresa igår”, löd rubriken. Hyllningarna hade dessutom fångats av en 

tidningens fotograf. 

230 DN 27, 29, 30/3 1910; SvD 26/3 1910. 

231 DN 30/3 1910. 

232 DN 4/4 1910. 

233 Svensk Bad- och Turisttidning 1910:7; i Svensk Bad- och Turisttidning 1910:11 

kallas Marcus ställe vid Stureplan kort och gott ”ölstuga”. 

234 SvD 20/4 1910. 

23 Svensk Bad- och Turisttidning 1910:11; Jämtlands läns kalender 1910, Östersund 

1910. Se även Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands 

län för år 1910, Östersund 1911, s. 33f. 


1911, s. 33. Genom att endast analysera toaletteknologins framåtskridande 

i Åre och annorstädes, torde en lång rad hittills förbisedda aspekter 

på moderniseringsprocessen kunna blottläggas. Författaren hoppas att i 

annat sammanhang få möjlighet att återkomma till denna angelägna forskningsuppgift.



238 Svensk Bad- och Turisttidning 1910:11; se även annons i SvD 20/4 1910. 

239 SvD 7/4 1910; se även Svensk Bad- och Turisttidning 1910:11 och ÖP 9/4 

1910. Om framtidsplanerna och de visionära inslagen i resonemanget, se 

även den i samband med Åreanläggningarnas ettårsjubileum i mars 1911 

publicerade intervjun med ingenjör Rahm och direktör Marcus, Svensk 

Bad- och turisttidning 1911:3. 

240 Den närmast följande framställningen bygger, om ingenting annat anförs, 

på Protokoll från Kommunalstämmans i Mörsil sammanträden 2/2 och 9/2 

1878, Kommunalstämmoprotokoll 1863–1896, Mörsil, A I, Åre kommunarkiv, 

Järpen. Om Mörsil som luftkorort, se även Bergström 2000. 

241 ”Wördsamt anförande med anledning min reservation till Protokollet vid 

Kommunalstämman i Mörsil den 2 Februari 1878 rörande jernvägsstationens 

Läge” av Gustaf Eriksson, Protokoll från Kommunalstämmans i Mörsil sammanträden 

2/2 och 9/2 1878, Kommunalstämmoprotokoll 1863–1896, Mörsil, 

A I, Åre kommunarkiv, Järpen. En av Gustaf Erikssons sysslingar, grannar 

och senare järnvägshotellets innehavare, Jon Jonsson (Mankell), som begärde 

att till protokollet få antecknat att ”ingen annan plats för stationen…vore 

mera lämplig än så nära Äggfors Werk som Möjligt”. Att då ens delta i voteringen 

var för Jon Jonsson främmande. Man kan förmoda att han övervägt 

utgången av voteringen innan han valde att lägga ned sin(a) röst(er). 

242 Gästgiveridagböcker för åren 1882 och 1883, Mörsil, Jämtlands läns landskansli, 

EVIb:17 , ÖLA. 


EVIb:17 , ÖLA; huruvida den nämnde Westerlund är den s.k. Enköpingsdoktorn, 

som ett par år senare skulle omfatta västra Jämtland med 

stor sympati, framgår inte av materialet; doktor Lindarm torde vara identisk 

med en med.fil.kand. Uno Lindarm, som under några somrar skötte 

en tandläkarpraktik på orten och gav massage åt de badande vid Eggens 

badinrättning, härom se t.ex. ÖP 4/7 1883, 7/7 1883. 


EVIb:17 , ÖLA. 

24 Gästgiveridagbok för år 1884, Mörsil, Jämtlands läns landskansli, EVIb:17 , 

ÖLA. 


EVIb:17 , ÖLA; inte i något av fallen anges hur många ”sommargäster” 

det var fråga om. 

247 Gästgiveridagbok för år 1886, Mörsil, Jämtlands läns landskansli, EVIb:17 , 

ÖLA. 

248 Resonemangets grunddrag har hämtats från Schivelbusch, Wolfgang, Järnvägsresandets 

historia, Malmö 1984, s. 7. 

249 Stickprov har tagits i DN och SvD utan att några annonser påträffats, 

vilket stärker iakttagelsen att det var till en lokal publik som man de allra 

första åren vände sig. Inte heller från året dessförinnan, 1882, har någon 

annons påträffats i lokalpressen, vilket stärker misstanken om att de 

för badet i Eggen ansvariga först 1883 aktivt sökt kunder utanför lokalsamhället. 

De tillhandahållna baden sommaren 1883 var kallbad, saltbad, 

karbad, tempererad dusch, sittbad, ångbad, bassängbad, kalldusch, gyttjebad, 

allt till en kostnad mellan 0:1 kr (kalldusch) och 0:90 kr (gyttjebad). 

Eggens badinrättning 1883, Mörsils hembygdsförenings deposition, 

vol. 2, ÖLA. 

2 0 ÖP 9/6, 13/6, 1 /6, 4/7 och 7/7 1883. 

2 1 ÖP 4/7 1883, 7/7 1883. Samme Lindarm erbjöd för övrigt sina tjänster som 

tandläkare, se ÖP 18/7 1883. 

2 2 ÖP 18/7 1883; Lindarm återkom som tandläkare året därpå, ÖP 21/6, 9/7 

1884; tandläkarefunktionen i Mörsil upprätthölls under sommarsäsongen 

några år senare av Arthur Wijkander, senare tandläkare i Stockholm, ÖP


19/6, 28/6 1888. Lindarm skulle dock dyka upp även efter det att hans engagemang 

i Jämtland hade avslutats, men då i ett mindre smickrande sammanhang. 

Under rubriken ”Ett förfeladt lif” meddelades, att Lindarm, som 

nu blivit en fullfjädrad heroinist, anhållits för bedrägeri, ÖP 10/9 1889. 

2 3 ÖP 27/6 1883. Där skulle serveras kaffe och te, föredrag och föreläsningar. 

Vid ogynnsam väderlek firas festen i skolsalen, upplyste kommitterade om. 

Misstanken om att festen främst var till för ortens befolkning stärks f.ö. av att 

arbetarföreningen inbjöd till en ”folkfest” drygt ett par månader senare, den 

9/9, d.v.s. då de allra flesta luftgästerna torde ha lämnat orten, ÖP 1/9 1883. 

2 4 Annonser för Eggens badinrättning har påträffats även för bland annat åren 

1886, se ÖP 19/6 1886. Inför säsongen 1888 bytte den dock namn till ”Badinrättningen 

i Mörsil”, ett namn som återfinns även åren 1890, 1891 och 

1892. Se t.ex. ÖP 19/6 1888, ÖP 11/6 1889, ÖP 26/6 1890, ÖP 9/6 1891, ÖP 

23/6 1892. Kanske var anledningen till namnbytet att Mörsil alltmera kommit 

att framstå som en etablerad destination för hälsotörstande luftgäster? 

Annonserna i ÖP upphör 1892, vilket skulle kunna tyda på att badinrättningen 

läggs ner detta år. Något material som skulle tyda på att verksamheten 

fortfor på samma sätt efter detta år har inte påträffats. 

2 Se t.ex. 3/7 188 , 30/8 1884, 3/7 1884, 3/8 1883, 20/6 1883, 22/6 1883, 26/6 

1883, 2 /6 1883, 12/8 1883, 23/6 1883, 24/6 1883, 10/7 1884, 14/7 1883, 23/7 

1884, 22/8 188 , 7/8 1883, Eggens badinrättning, vol. 2, Mörsils Hembygdsförenings 

deposition, ÖLA. 

2 6 Se t.ex. 26/7 1883, 19/8 1883, 20/7 1883, Eggens badinrättning, vol. 2, Mörsils 

Hembygdsförenings deposition, ÖLA. 

2 7 ÖP 30/7 1883, 29/6 1884, 1/7 1884, 18/8 188 , 20/6 1884. I badlistan möter 

detta år även släktnamn som t.ex. Anckarsvärd, Jägerskiöld, Söderhielm 

och Tottie, representerande också de en annan värld och med en betydande 

mängd socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital av ett slag som tidigare 

lyst med sin frånvaro i denna jämtländska region. 

2 8 Om den svenska bad- och brunnskulturen finns att läsa i Mansén 2001. 

Mörsil går näppeligen i socialt hänseende att jämföra med någon enda av 

de kulturer som Mansén analyserar i sin avhandling. 

2 9 Eggens badinrättning 1884, vol 2, Mörsils hembygdsförenings deposition, 

ÖLA. 

260 Det är osäkert hur länge badinrättningen i byn Eggen utgjorde ett naturligt 

inslag i den medicinska behandlingen vid Mörsils sanatorium. Sommaren 

1891 var den hur som helst i bruk, enligt annonser i lokalpressen. Annonser 

för Eggens badinrättning har påträffats även för bland annat åren 1886, se 

ÖP 19/6 1886. Inför säsongen 1888 bytte den dock namn till ”Badinrättningen 

i Mörsil”, ett namn som återfinns även åren 1890, 1891 och 1892. Se t.ex. 

ÖP 19/6 1888, ÖP 11/6 1889, ÖP 26/6 1890, ÖP 9/6 1891, ÖP 23/6 1892. 

261 Eggens badinrättning annonserade också detta år i lokalpressen liksom tandläkaren 

Uno Lindarm, se t.ex. ÖP 14/6 1884, ÖP 21/6 1884, ÖP 9/7 1884. 

262 ÖP 16/7 1884. 

263 Kopia av brev från Hjalmar Agnér till Kongl. Medicinalstyrelsen 1/7 1889, 

Provinsialläkarens i Undersåkers distrikt årsberättelse för år 188 , Medicinalstyrelsen 

1878–1914, E5A, vol. 24, RA. 

264 ÖP /7 och 12/7 1884. I luftbrevet beskrevs Westerlunds besök som veckans 

viktigaste händelse. Att sådana besök inte var någon engångsföreteelse 

framgår av bland annat en notis i Jemten, som den 23/7 1887 kunde 

meddela, att Westerlund passerade Östersund på väg hem från Mörsil, där 

han hade tillbringat några dagar, se härom Jemten 23/7 1887. Westerlunds 

intresse för verksamheten i Mörsil skulle några år senare demonstreras genom 

att han tillsammans med provinsialläkaren i Mörsils distrikt, Hjalmar 

Helleday, doktor Torkel Horney vid Mörsils sanatoriet, Brita Mankell, änka 

efter källarmästaren och järnvägshotellets i Mörsil innehavare, Jon Jonsson 

Mankell och Mauritz Wickström, rådman i Östersund, stod som inbjudare


till teckning av aktier i AB Mörsils Sanatorium, Inbjudning till Aktieteckning 

(dat. Mörsil i februari 1899), Mörsils Hembygdsförenings samling, 

vol. 1, ÖLA. Luftgästernas i Mörsil utflykter i grannskapet har redan berörts 

i samband med resonemanget ovan om utnyttjandet av gästgiveriets hästar. 

Se härom även JT 20/7 1886, där sanatoriegästernas utfärder till Storbofallet 

och Sällsjöfjället beskrivs. Vid fjällets fot, på andra sidan Sällsjön, gavs 

goda möjligheter till besök i fäbodarna, där butöserna försökte överträffa 

varandra att bjuda på förfriskningar, berättade tidningen. 

26 JT 14/7 188 . Olga Björkegren tillhörde också dem som frekventerade Eggens 

badinrättning denna sommar, se Eggens badinrättning, vol. 2, Mörsils 

Hembygdsförenings deposition, ÖLA. Olga Björkegren återkom till Mörsil 

också året därpå, då i sällskap med sin man, konsthistorikern och kritikern 

Fåhraeus. Jemten 9/8 1887; JT 13/9 1887. 

266 JT 1/8 188 ; JT 4/8 188 . 

267 ÖP 27/7 1886. Carl August Söderman, son till tonsättaren August Söderman, 

debuterade på Kungl. Teatern år 188 som Mefistofiles i Arrigo Boïtis 

opera med samma namn. Söderman gifte sig år 1891 med just Erika Bergensson. 

För de biografiska uppgifterna se Svenskt Porträttgalleri, XIX. 

268 JT 7/8 1886. 

269 Enligt annonsen i ÖP 31/7 1886 skulle konserten äga rum den 4/8. En annan 

rikskänd storhet inom musiken som under sanatorieerans första år kurerade 

sig i Mörsil var Allmänna Sångens i Uppsala legendariske dirigent, 

Oscar Arpi (1824–1890), JT 30/7 1887; Jemten 30/7 1887. 

270 JT 7/8 1886. 

271 ÖP 20/ 1886; ÖP 1/6 1886; JT 1/6 1886; ÖP 12/6 1886; ÖP 1/7 1886; JT 17/8 

1886; ÖP 24/8 1886. Axel Lamm var verksam i Mörsil också året därpå, 

1887, se ÖP 26/7 1887. 

272 Se t.ex. ÖP 18/7 1883, ÖP 9/7 1884 (tandläkaren Uno Lindarm), ÖP 11/6 1887 

(sjukgymnasten Alfred Berghel), ÖP 28/6 1888 (tandläkaren Wijkander). 

273 JT 17/8 1886. 

274 JT 24/8 1886. 

27 Provinsialläkarens årsberättelse från Undersåkers distrikt för år 188 , Mörsil 

20/3 1886, E5A, vol. 16, RA. Westerberg konstaterade också, att eftersom 

alla dessa sjuklingar följde de regler och förhållningsorder som de före avresan 

fått av sina respektive läkare på hemorten, ”torde hela denna sommarföreteelse 

vidare af mig kunna förbigås”. 

276 Provinsialläkarens årsberättelse från Undersåkers distrikt för år 1886, Mörsil 

6/4 1887, E5A, vol. 18, RA. 

277 ÖP 30/ 188 ; ÖP 1/6 188 ; av annonstexten framgår att samma annons var 

avsedd också för Stockholms Dagblad. 

278 Det var i sin egenskap av kommunalnämndens ordförande i Mörsils socken, 

som Gustaf Eriksson med gillande kommenterade förhållandena. ”Uppgift 

om allmänna hälsotillståndet inom Mörsils kommun under året 188 ”, 

Provinsialläkarens i Mörsil arkiv, CIA, vol. 1, ÖLA. Att lokalbefolkningen i 

Mörsil också de närmast följande åren hyrde ut rum till luftgäster framgår 

av motsvarande rapporter för bland annat åren 1886, 1887 och 1889. Samma 

förhållande gällde i Åre under t.ex. år 188 , härom se ”Uppgift om allmänna 

hälsotillståndet inom Åre kommun under året 188 ”, undertecknad av 

kommunalnämndens i Åre socken ordförande, Olof Karlsson, 16/1 1886, 

Provinsialläkarens i Mörsil arkiv, CIA, vol. 1, ÖLA. I sistnämnda socken 

beslutade kommunalnämnden den /9 188 , att ”göra 188 vederbörande 

husägare uppmärksamma på faran av att sjuklingar under sommaren få 

bo i de rum som eljes af familjerna sjelfa begagnas, samt att rummen och 

sängkläderna böra i detta fall före deras användande väl rengöras”. Härom 

Mörsils kommun, Kommunalnämnden, Protokoll 1863–1893, AI, vol. 1, Åre 

kommunarkiv, Järpen. 

279 ÖP 29/6 188 ; ÖP 27/7 188 .


280 En möjlig gemensam nämnare skulle kunna vara utfodring på järnvägshotellet. 

281 Antalet gäster var dock flera: en fru Luck från Stockholm redovisas ”med 

familj” liksom en majorska Berglund, också hon från Stockholm, och en 

pastor Hellström från Västergötland. En materialförvaltare Fredriksson 

från Söderhamn finns upptagen tillsammans med sin fru, en fru Bergsten 

från Stockholm tillsammans med sin son. 

282 De fyra jämtlänningarna var fruarna E. Berg och Sundin från Östersund, en 

kandidat Edlund från Östersund och en herr Ol. Lindström från Rödön. 

283 En av ”doktorerna” var fil.dr; om någon av dem var läkare framgår inte. 

En av de norska gästerna har angivit titeln overlaege; han har räknats in 

i doktors-gruppen. Professorerna är lätta att identifiera: Christian Lovén, 

professor i fysiologi vid Karolinska instituitet, matematikprofessorn vid 

Stockholms högskola Gösta Mittag-Leffler, juristprofessorn Herman Rydin 

i Uppsala och e.o. professorn i materia medica vid Karolinska institutet, 

Oskar Sandahl. 

284 Däribland två ingenjörer, som mot bakgrunden av att förnamnen saknas är 

omöjliga att positionsbestämma. 

28 Undantagen utgörs av Oskar Lagergren, kapten i armén och gymnastiklärare 

vid Falu högre allmänna läroverk, och en majorska Berglund med 

familj från Stockholm. 

286 Inte heller utifrån gästlistorna för år 188 är det möjligt att fastställa det 

exakta antalet luftgäster. ”Afzelius med familj” och ”Forssell med söner” är 

några exempel på hur det kan se ut i källmaterialet. Totalt rör det sig här 

om 19 fall. Bortfallet är således försumbart. Dessutom finns ingenting som 

tyder på att t.ex. könsfördelningen inom denna grupp skulle vara en annan 

än bland de 238 identifierbara individerna; listan i ÖP från den 22/7 avslutas 

med 30 namn, 22 kvinnor och 8 män, som avviker från mönstret i övrigt vid 

denna tid. Samtliga saknar angiven titel utom en (”jungfru”). De angivna 

hemorterna är i samtliga fall kommuner eller byar i Jämtland; de flesta efternamnen 

är patronymikon. De tre släktnamnen är Gullsta, Stadig och Taflin, 

namn med en obestridlig jämtländsk prägel. Att dessa inte torde ha vistats 

i Mörsil på samma villkor som de övriga i gästlistorna, torde vara obestridligt. 

Kanske har deras vistelse bekostats av respektive hemkommun, församling 

eller på privat väg? Några liknande namn har inte påträffats vare sig 

före eller efter säsongen 188 . ÖP 4/7, 1 /7, 22/7, 1/8 och 1 /8 188 . 

287 Högbom, A.G., Jemtland med infartsvägar. En vägvisare för resande, Sthlm 

1886, s. 36f; dens., Jemtland med infartsvägar. En vägvisare för resande, 2. 

upp., Sthlm 1891, s. 48. 

288 Högbom, A.G., Jemtland med infartsvägar. En vägvisare för resande, Sthlm 

1886, s. 36f. 

289 Ibid., s. 36f. 

290 Dahlström, K. A. H., Djurskyddsföreningar (i Nordisk Familjebok, 2. uppl., 

bd 6, sp. 8 f), Sthlm 1907. 

291 Varenius, Josephine, Om behofvet och nyttan af djurskyddsföreningar samt 

den del Qvinan kan och bör taga i djurskyddsarbetet. Föredrag, hållet vid 

Svenska Allmänna Djurskyddsföreningens qvinnoafdelnings årssammanträde 

den 31 januari 1883, Sthlm 1883, s. 7. 

292 ÖP 27/8 1889. Några kvarlevor från föreningen har inte påträffats, varför 

tidningarnas rapportering i stort sett är det enda material som står till buds 

när det gäller att rekonstruera verksamheten. 

293 ÖP 17/ 1890. 

294 ÖP 2/8 1890. Bland de närvarande märktes hemmansägaren och handlanden 

Olof Pettersson, se härom dennes dagboksanteckningar från den 27/7 

1890, Sten Petterssons i Ocke gårdsarkiv, Mörsil. 

29 ÖP 6/8 1891. Angående den geografiska spridningen heter det: ”…beklagade 

dervid att föreningen ej kunde som den velat verka i sagda syfte, emedan


föreningsmedlemmarne hvar i sin stad varit för mycket upptagna på annat 

håll”. En av de närvarande var Olof Pettersson i Ocke, se dennes dagboksanteckningar 

från den 2/8 1891, Sten Petterssons i Ocke gårdsarkiv, Mörsil. 

Två av de utsocknes som närvarade vid årsmötet var herr och fru Varenius. 

Mot bakgrunden av den senares engagemang för barnen i djurskyddssammanhang, 

är det inte osannolikt att hon kan ha haft ett finger med i spelet 

vid barnaföreningens bildande. Festen avslutades med att Lars Erik Hamrén 

höll ett föredrag om metmasken, ”dervid visande att ett grymt djurplågeri 

utöfvas af den, som använder mask som fiskagn på krok”. 

296 ÖP 31/8 1901. Att djurskyddsföreningen var aktiv också mellan de båda här 

refererade årsmötena framgår av handlanden Nils Erik Strandbergs dagbok, 

se t.ex. noteringen för 22/8 1897, Dagbok för år 1897, Nils Erik Strandbergs 

arkiv, Strandgården, Mörsil. Se även t.ex. Olof Petterssons dagboksanteckning 

från d. 22/7 1894, Sten Petterssons i Ocke gårdsarkiv, Mörsil. 

297 ÖP 31/8 1901. En av deltagarna på årsmötet var handlanden Nils Erik Strandberg 

i Strand, som kunde berätta att bland annat sonen Erik hade fått silvermedalj 

för sitt arbete inom djurskyddet: ”De ha nu fått 2 medaljer samt 3 kr 

i penningar samt mycket beröm i tidningarne”, konstaterade han säkert inte 

utan stolthet, se Nils Erik Strandbergs dagbok för år 1901, Nils Erik Strandbergs 

arkiv, Strandgården, Mörsil. Tidigare samma år hade samtliga barn 

i samband med skolavslutningen den 1 juni 1901 av djurskyddsföreningen 

erhållit ett exemplar av Zacharias Topelius’ skrift ”Vi och de värnlöse”, ÖP 

3/6 1901, vilket tyder på att föreningen var stadd vid kassa. 

298 ÖP 13/6 1883; ÖP 7/7 1883. 

299 Från Farbror Olles hushåll finns fr.o.m. år 1884 och c:a 40 år framåt i tiden 

förteckningar över inackorderade luftgäster bevarade, Sten Petterssons i 

Ocke gårdsarkiv, Mörsil, Åre kommun. Dessutom finns Farbror Olles dagböcker 

från denna regionens genombrottsperiod bevarade, ett oskattbart 

källmaterial för analys av industrisamhällets intåg i området. 

300 Ocke. Sommaren 1884, Sten Petterssons i Ocke gårdsarkiv, Mörsil, Åre 

kommun. Från de första åren finns inga uppgifter om hur lång tid gästerna 

stannade. 

301 Ocke. Sommaren 188 , Sten Petterssons i Ocke gårdsarkiv, Mörsil, Åre 

kommun. 


kommun. 


kommun. 


kommun. 


kommun. 

306 Om Fredda Hammars liv och leverne se t.ex. Ringborg (1931) 1977, passim. 

307 Gästlistor från somrarna 1888–1896, Ocke. Sommaren 1888, Sten Petterssons 

i Ocke gårdsarkiv, Mörsil, Åre kommun. 

308 Ringborg (1931) 1977, s. 4. Enligt Ringborg blev sommarvistelserna i Jämtland 

helt enkelt ett livsvillkor för Hammar. 

309 Detta år “sände Gud i hennes väg en lappkvinna, Kristina Torkelsdotter, som 

tryckt av den andliga nöden bland lapparna, berättade för fröken Hammar 

om det ogudaktiga liv som levdes i fjällen, där ingen fanns som vårdade sig om 

själarna. ’Ingen bryr sig om oss’, så föllo lappkvinnans ord. Fem små ord, men 

Fredda Hammar hörde en hel fjällvärlds klagan”. Ringborg (1931) 1977, s. 4f. 


kommun. 

311 Det var för övrigt ur den ledande kretsen inom K.F.U.K. som K.M.A. sprang 

upp. 

312 ÖP 29/7 1893.


313 ÖP 29/7 1893; Eschelsson var Sveriges första kvinnliga jurist. Hon blev jur. 

dr 1897 och docent i civilrätt samma år. 

314 Ringborg (1931) 1977, s. 31ff. Se även Hammar 191 , s. 222ff. 

31 Dahlberg 19 3, s. 21ff. 

316 Se t.ex. Ocke. Sommaren 189 . Sten Petterssons privatarkiv, Ocke, Mörsil, 

Åre kommun. 

317 Ett exempel bland flera är hämtat från år 1893, då fru Anna Tamm med dottern 

Elsa och jungfrun Ida Anström anlände till Olof Petterssons gård den 

13/6 för att resa tillbaka till Stockholm den 21/9, drygt 14 ½ vecka senare. 

Under perioden 2–21/7 vistades Annas make, direktören och friherren Karl 

Tamm, även han i Ocke. Se t.ex. Ocke. Sommaren 1893. Sten Petterssons 

privatarkiv, Ocke, Mörsil, Åre kommun. 

318 Exemplen är flera. Förutom i familjen Tamms fall ovan, kan bland annat 

från samma år nämnas generalmajoren Adam Tamm med hustru Hanna, 

sonen Gösta och jungfru Elin Jonsson. Här återkommer f.ö. samma mönster 

som i nyssnämnda fall: medan fru, barn och jungfru stannade under 

perioden 23/6–9/9 1893, reste generalen den 2/8 efter drygt fem veckor. För 

ytterligare ett exempel på medföljande jungfru, se gästlistan från år 1898 

med fru Riken Lindberg och dottern(?) Elsa, som tillsammans med jungfru 

Ellen vistades i Ocke under perioden 16/6–2 /8, Ocke. Sommaren 1893. 

Sten Petterssons privatarkiv, Ocke, Mörsil, Åre kommun; Ocke. Sommaren 

1898. Sten Petterssons privatarkiv, Ocke, Mörsil, Åre kommun. 

319 Ocke. Sommaren 1889. Sten Petterssons privatarkiv, Ocke, Mörsil, Åre 

kommun.; se även gästlistorna från år 1889, Sten Petterssons privatarkiv, 

Ocke, Mörsil, Åre kommun. 

320 Ocke. Sommaren 1892. Sten Petterssons i Ocke gårdsarkiv, Mörsil, Åre 

kommun. Far är Petter Olofsson, farfar är Olof Jonsson, OP och Ol. Petters. 

är Olof Pettersson, Fr. Olsson är Fredrik Olsson, O.O. är Olof Olsson, bror 

till föreg., samtliga boende i Ocke. Från året därpå finns ytterligare några 

boenden, ”Bor hos Per Johan”, ”Bor hos KEs”, ”Bor hos fostermor”, ”Bor i 

kontoret”, ”Hos Ol. Petters. i Eriks rum”, ”Bor hos Ol. Petters. å salsvinden”, 

”Hos PJs”. K.E:s är Karinus Evensson i Ocke. Per Johan, PJ och Olsson har 

inte med säkerhet kunnat identifieras. Ocke. Sommaren 1893. Sten Petterssons 

i Ocke gårdsarkiv, Mörsil, Åre kommun. 

321 Den exakta omfattningen av verksamheten hos Ocklinds, som förestods av 

Jon Ocklinds skånska hustru Maria (född Aschan), är okänd. Att den var 

etablerad, torde det dock inte råda några tvivel om – ”Ocklinds pensionat” 

förekommer på flera Ocke-vykort från tidigt 1900-tal, SKAÖ. 

322 ”Hyddan” bestod av tre rum och kök på nedre botten, sal med veranda och 

ett gästrum på övervåningen. Köket var fullt utrustat med servis och kokkärl, 

mjölk och ost kunde inhandlas av butöserna i grannhuset, ÖP 29/7 

189 . Se även ÖP 1/8 189 med uppgifter om vandringsleder mellan Mörsil/ 

Ocke och Bydalen via Sällsjöfjället. Arbetet med dessa uppges riksdagsmannen 

Olof Walter i Mörsil ha utfört personligen. 

323 Fransson 2009 (fc). Se även Fransson 2001, s. 42ff. 

324 För en kring sekelskiftet 1900 ovanligt nykter betraktelse över den svenska 

naturen och dess skönhet, se Högbom, A.G., Om vår uppfattning af det natursköna 

(i STF:s årsskrift 1904). Högbom, själv vän av den jämtländska fjällvärlden, 

till och med varnar för att betrakta fjällvärlden som den högsta naturskönheten 

– därigenom löper man risken att bli okänslig för och gå miste om andra 

Sveriges naturskönheter. Tilläggas kan, att också en naturvetenskapsman av 

Högboms kaliber, som i åratal hängav sig åt Jämtland ur ett geologiskt och glaciologiskt 

perspektiv, i samma uppsats talar om fjällens värde på följande sätt: 

”vår tids och särskildt våra storstäders nervslitande lif, som föranleder oss att 

uppsöka en ostörd natur, där landskapsformerna anta sådana dimensioner och 

en sådan gestaltning, att de kunna göra intryck på våra trötta och blaserade 

sinnen, och där luften vi andas ger oss en påtaglig vederkvickelse”, ibid., s. 39.


32 Inslaget av lärarinnor är påtagligt under i dagböckerna från 1900-talets 

första årtionde. Som något av en spindel i nätet tycks här ha verkat Vilhelmina 

(Mina) Skog, själv lärarinna i Mörsil, se härom dagböckerna från åren 

1901–1910, Sten Petterssons i Ocke gårdsarkiv, Mörsil, Åre kommun. 

326 Magnusson 199 , s. 10ff. 

327 Ibid., s. 12ff; vid en analys av järnvägens betydelse för exploateringen av 

västra Jämtlands för industrisamhället unika tillgångar vore det även möjligt 

att på foucaultskt manér laborera med yttre och inre möjlighetsvillkor, 

se t.ex. Foucault, Michel, Diskursens ordning. Installationsföreläsning vid 

Collège de France 2/12 1970, Sthlm 1993, s. 36. 

328 Sandgren 1999, s. 19f. 

329 Ibid., s. 21ff. 

330 De bevarade kopieböckerna är fem till antalet, från november 1896 till oktober 

1899, 17/10 1899 – 20/11 1902, 28/11 1902 – 31/12 190 , /4 1909 – 1 /2 

1913 samt från 2/3 1918 till början av år 1929 då Nils Erik Strandberg avlider. 

Dagböckerna är från 1888 och finns med några luckor fram till 1929; 

sålunda har dagboken från år 189 till stora delar fallit offer för råttors glupande 

aptit. Det bör dock observeras, att dagboken från år 1888 är av annan 

karaktär än de följande årens. Det är för detta år svårt att av noteringarna 

från fall till fall avgöra huruvida det rör sig om normativa uttalanden – /9 

1888 ”Börjar Stjördalsmarknaden” – eller om de bör betraktas som utsagor 

om vad som faktiskt har hänt. Ytterligare en sak bör nämnas angående materialet. 

Strandberg tycks ha varit dyslektiker, vilket ibland har påverkat 

förståelsen av anteckningarna, vilket inte minst har varit besvärligt när det 

gäller person- och ortnamn. Källmaterialet förvaras i Nils Erik Strandbergs 

arkiv, Strandgården, Strand, Mörsil. 

331 Om 1800-talets namnskick se t.ex. Modéer, Ivar, Svenska personnamn. 

Handbok för universitetsbruk och självstudier (utg. av Birger Sundqvist 

och Carl Eric Thors), Lund 1989, s. 126f. 

332 Kungl. Maj:ts Befallningshavandes femårsberättelser för Jämtlands län åren 

1881–188 (i BISOS H), s. 6, Sthlm 1888. 

333 Nils Erik Strandbergs dagbok för år 1889, Nils Erik Strandbergs arkiv, 

Strandgården, Strand, Mörsil. 

334 Nils Erik Strandbergs dagböcker för åren 1893, 1894 och 1896, Nils Erik 

Strandbergs arkiv, Strandgården, Strand, Mörsil. I dagböckernas Mo, Undersåkers 

socken, hade Strandberg en filial. 


Strandgården, Strand, Mörsil. Av samma källa framgår, att de 30 grisarna 

anlände per järnväg den 14 november. Redan dagen därpå, den 1 , omtalas 

i dagboken att 20 av dem avyttrats i Mörsil och Järpen. 

336 Strandberg t. Kungl. Telegrafverket, Östersund d. 24/11 1898, Kopiebok 

november 1896–oktober 1899, Nils Erik Strandbergs arkiv, Strand, Mörsil; 

ett knappt år senare meddelade Strandberg en Karl Hauffer(?) i Stockholm, 

att han stod i begrepp att få rikstelefon, varför detta skulle ”lämpligen 

kunna tillkännagifvas på de pappersark som jag bestält att tryckas 

på”, Strandberg t. Karl Hauffer, Sthlm, Kopiebok november 1896–oktober 

1899, Nils Erik Strandbergs arkiv, Strand, Mörsil; se även Strandberg t. 

Ingenjören, Herr E. Klingenstierna, Östersund d. 23/11 1899, Strandberg 

t. Telegrafkommissarien Herr A. Hallström, Östersund d. 3/1 1900 och 

Strandberg t. Herr Alfred Hallström, Östersund d. 30/3 1900, Kopiebok 

17/10 1899–20/11 1902, Nils Erik Strandbergs arkiv, Strandgården, Strand, 

Mörsil. 

337 Den OP som omtalas är Olof Pettersson i Ocke, bror till Strandbergs hustru 

Ursila och således svåger till Nils Erik. Strandbergs dagboksanteckningar 

för 2/11, /11, 8/11, 9/11, 10/11, 14/11, 1 /11, 11/12, 18/12 och 19/12 1899, Nils 

Erik Strandbergs dagbok för år 1899, Nils Erik Strandbergs arkiv, Strandgården, 

Strand Mörsil.


338 Nils Erik Strandbergs dagboksanteckningar för 7/3, 26/3, 1 / , 23/10 1900, 

Nils Erik Strandbergs dagbok för år 1900, Nils Erik Strandbergs arkiv, 

Strandgården, Strand, Mörsil. Noteringarna om vilket medium Strandberg 

utnyttjat för den ena eller den andra affären blir med tiden allt färre. Detta 

bör emellertid inte tolkas som någonting annat än att de så småningom 

miste den nyhetens fräschör som initialt omgav dem. 

339 Nils Erik Strandbergs dagbok för 1896, Nils Erik Strandbergs arkiv, Strandgården, 

Strand, Mörsil. 





342 Se härom dagböckerna för augusti och september bland annat under åren 

1899, 1900, 1901, 1902, 1903 och 1904, Nils Erik Strandbergs dagböcker för 

respektive år, Nils Erik Strandbergs arkiv, Strandgården, Strand, Mörsil. 

343 Nils Erik Strandbergs dagbok för år 1901, 17/10, Nils Erik Strandbergs arkiv, 

Strandgården, Strand, Mörsil; om hotellaffären se även Strandberg t. Herr 

John Olofsson, Söderhamn d. 2/10 1901 samt Strandberg t. Herr E. Egnér 

23/11 1901, båda breven i Kopiebok 17/10 1899–20/11 1902, Nils Erik Strandbergs 


344 Dagboken förmedlar uppgifter om luftgästerna från detta år den 7/ , 11/6, 

13/6, 17/6, 19/6, 4/7, 6/7, 7/7, 8/7, 20/7, 26/7, 29/7, 30/7, 1/8, 3/8, 13/8 och 

14/8 1902, Nils Erik Strandbergs dagbok för år 1902, Nils Erik Strandbergs 

arkiv, Strandgården, Strand, Mörsil; se även Strandberg till okänd 1/8 1902, 

Kopiebok 17/10 1899–20/11 1902, Nils Erik Strandbergs arkiv, Strandgården, 

Strand, Mörsil. 


Strandgården, Strand, Mörsil; se även Strandberg t. Herr C.F. Wellenius, 

Norrköping d. 10/ 1903, Strandberg t. Petter d. 3/6 1903, Strandberg t. ”W. 

K. Son” d. 10/6 1903 och Strandberg t. Högädla fru Wellenius, Norrköping 

d. 10/6 1903, Kopiebok 28/11 1902–31/12 190 , Nils Erik Strandbergs arkiv, 

Strandgården, Strand, Mörsil. Den Walter som varit med och firat fru 

Wellenius’ födelsedag heter Olof i förnamn, handlande, senare ledamot av 

riksdagens andra kammare och en av Mörsils ledande personligheter. 

346 Nils Erik Strandbergs dagbok för år 1904 tar upp luftgästerna den 31/ , 1 /6, 

16/6, 23/6, 26/6, 29/6, 10/7, 14/7, 18/7, 14/8 och 24/7 1904, Nils Erik Strandbergs 

arkiv, Strandgården, Strand, Mörsil; familjen Wellenius dyker upp i 

dagboken också 190 , men då bara i samband med ett tillfälligt besök, se 

Nils Erik Strandbergs dagbok för år 190 d. 18/8, Nils Erik Strandbergs arkiv, 


347 Nils Erik Strandbergs dagbok för år 1898 d. 30/ , Nils Erik Strandbergs 

arkiv, Strandgården, Strand, Mörsil. Några veckor senare öppnades i Åre 

Svenska Turistföreningens Velocipeddepôt. Tanken var att till föreningens 

medlemmar hyra ut cyklar, genom ”hvilkas begagnande afsevärd tidsbesparing 

torde kunna vinnas vid färder på de vackra landsvägarna i vestra 

Jemtland”. Järnvägen spelade roll även i detta sammanhang: efter lånet kunde 

cykeln lämnas in till vilken av stationerna som helst utefter linjen för att 

åter hamna i Åre. Härom se ÖP 23/6 1898. 

348 För omnämnanden om cykeln detta år, se t.ex. Nils Erik Strandbergs dagbok 

för år 1898 d. 30/ , 10/7, 26/7, 22/8, 23/8, 31/8, 1/9, Nils Erik Strandbergs 


349 Nils Erik Strandbergs dagböcker för åren 1899 och 1900 d. 10/6, 18/6, 1/10 

resp. 23/ , 27/ , 18/7, 9/9, Nils Erik Strandbergs arkiv, Strandgården, Strand, 

Mörsil. 

3 0 Protokoll från kommunalnämndens sammanträde d. 24/10 188 , Mörsils 

kommun, Kommunalnämnden, Protokoll 1863–1893, AI, vol.1, Åre kommunarkiv, 

Järpen.


3 1 Protokoll från kommunalnämndens sammanträde d. 11/12 1886, Mörsils 


Järpen. För det tryckta cirkuläret se Upprop till Mörsils invånare, 

Östersund 1886. Ett exemplar förvaras bland annat i Eggens badinrättning, 

vol. 1, Mörsils Hembygdsförenings deposition, ÖLA. 




Östersund 1886, s. 3ff. Ett exemplar förvaras i Eggens badinrättning, 

vol. 1, Mörsils Hembygdsförenings deposition, ÖLA. 




Östersund 1886, s. ff. Ett exemplar förvaras i Eggens badinrättning, vol. 

1, Mörsils Hembygdsförenings deposition, ÖLA. Ett halvår senare, strax 

före turistsäsongens början, beslutade kommunalnämnden att följa upp 

beslutet från föregående år genom att inom sig utse två ledamöter för att 

i byarna Bye, Myckelgård och Eggen ”gå gård för gård och på vänlighetens 

och öfvertygelsens väg försöka förmå alla gårdsegare, der sådant vore af 

nöden, att med bräder omhägna de gödselstäder hvilka voro närmast allmänna 

vägen äfvensom att bortflytta olämpligt placerade dass”. Uppdraget 

gavs åt stinsen i Mörsil, Gustaf Hjertman, och handlanden Lars Pettersson 

i Ocke. Vid detta sammanträde beslutades också, att ”hvarje person som till 

Luft- och sommargäster borthyr rum låta desamma hvarje år i maj månad 

ordentligt desinficera”. Dessutom uttalade nämnden sin önskan att varje 

dass i de tre byarna under sommarens lopp borde desinficeras två gånger 

per vecka. Sammanträdet avslutades med att nämnden beslutade sammankalla 

alla hyresvärdar till ett sammanträde veckan därpå för att om möjligt 

få de uttalade önskningarna förverkligade. Protokoll från kommunalnämndens 

sammanträde d. 14/ 1887, Mörsils kommun, Kommunalnämnden, 

Protokoll 1863–1893, AI, vol.1, Åre kommunarkiv, Järpen. Kommunalnämnden 

återkom i frågan inför följande års turistsäsong, Protokoll från 

kommunalnämndens sammanträde d. 3/6 1888, Mörsils kommun, Kommunalnämnden, 

Protokoll 1863–1893, AI, vol.1, Åre kommunarkiv, Järpen. 

Att arbetet med hygienen – och därmed omsorgen om Mörsil som ”sanatoriesamhälle” 

– fortsatte, visar t.ex. protokollet från Mörsils kommunalnämnds 

sammanträde d. /8 1894, Mörsils kommun, Kommunalnämnden 

17/ 1902, Protokoll 1894–1907, AI:2, Åre kommunarkiv, Järpen. Se även 

”Ordningsreglor vid uthyrning af rum inom Mörsils kommun”, Mörsils 


Järpen. 

3 4 Protokoll från kommunalnämndens sammanträde d. 14/ 1887, Mörsils kommun, 

Kommunalnämnden, Protokoll 1863–1893, AI, vol.1, Åre kommunarkiv, 

Järpen. 

3 JT 20/9 1887. 

3 6 Se t.ex. DN 6/6 1887. 

3 7 Protokoll från kommunalnämndens sammanträde d. 3/6 1888, Mörsils kommun, 


Järpen. 



Järpen. 



Järpen. Dock skulle verkställigheten anstå tills den väntade sanatorieläkaren 

Torkel Horney var på plats. 

360 Citatet har hämtats från Mann, Thomas, Bergtagen I, Uddevalla 19 9, s. 32.


361 Valda delar av Malmbergs artikel återgavs också i Helsovännen 1886, s. 44 ff, 

Malmberg, Mauritz, Några kurorter och platser i Sverige, som lämpa sig för 

bröstpatienter, (i Eira 1886). 

362 En praktisk handledning för kommunalt förtroendevalda, som mycket väl 

kan ha begagnats av kommunalmännen i den här aktuella regionen, erbjuder 

Blumenberg, H. G., Kommunkalender för landet. Förklarande framställning 

af författningarna rörande kommunalstyrelse på landet, jemte 

minneslistor för kommunalordförande. 2. uppl., Sthlm 1881, s. 48ff. 

363 ”I hvarje kommun, vare sig att den utgöres ensamt af en socken eller af 

två eller flera sådana, som med konungens befallningshavandes tillstånd 

förenat sig om gemensam kommunalförvaltning, skall finnas en kommunalnämnd”, 

§ 37, Förordningen om kommunalstyrelse på landet af den 21 mars 

1862, SFS 1862. 

364 Det förtjänar att påpekas, att man i samtiden, åtminstone fram till sekelskiftet 

1900, kunde sätta likhetstecken mellan å ena sidan ”sanatorium” och 

å den andra både kuranstalt och ”kurort”. För ett exempel, se Provinsialläkarens 

i Undersåkers distrikt årsberättelse för år 1890, Medicinalstyrelsens 

1878–1914, E5A, vol. 26, RA. 

36 ÖP 1/7 1886. 

366 JT 21/6, 2 /6 1887. 

367 DN 7/ , 16/ 1887. Av annonsen framgår, att fru Ljunggren hade hyrt ut villan 

också under år 1886. Bakom annonsen döljer sig en Stassa Maria Ljunggren, 

född Börtz, http://proband.slaktdata.org. 

368 JT 20/6, 22/6, 2 /6 1888; ÖP 21/6, 23/6, 16/6 1888. 

369 ÖP 13/6 1889. Annonsen i ÖP upplyser också om att Agnér vid sidan av sitt 

engagemang på sanatoriet avsåg att på förmiddagarna ta emot patienter i 

en tillfällig läkarpraktik med lokaler i järnvägshotellet. 

370 ÖP 2 /6, 29/6, 2/7, 6/7, 13/7, 20/7, 10/8, 27/8, 29/8 1889. 


Provinsialläkarens i Undersåkers distrikt årsberättelse för år 188 , Medicinalstyrelsens 

1878–1914, E5A, vol. 24, RA. 



1878–1914, E5A, vol. 24, RA. 



1878–1914, E5A, vol. 24, RA. 

374 JT 10/9 1887. 



1878–1914, E5A, vol. 24, RA. Här anges ”Eira” som källa. 

376 Provinsialläkarens i Undersåkers distrikt årsberättelse för år 188 , Medicinalstyrelsens 

1878–1914, E5A, vol. 24, RA. 

377 Provinsialläkarens i Undersåkers distrikt årsberättelse för år 188 , Medicinalstyrelsens 

1878–1914, E5A, vol. 24, RA. 

378 Protokoll från kommunalnämndens sammanträde d. 17/4 1891, Mörsils 


Järpen. 

379 Se t.ex. Berg, Henrik, Läkarebok, Sthlm 1903, s. 48 ff, 687ff; Billström, Jakob, 

Hvad kan göras för vår tids öfveransträngda? Föredrag hållet för Sällskapet 

Hvilohem för öfveransträngda, Sthlm 1913, s. 7ff; se även Billström, 

Jakob, Något om fjällkurer, med hänsyn tagten till våra högfjällssanatorier (i 

Hygienisk Revy 1918, s. 6f). Tornet finansierades med hjälp av s.k. ”lottbref”, 

ett slags andelsbevis. Ett exemplar förvaras i Mörsils Hembygdsförenings 

arkiv, Mörsil. 

380 Protokoll från kommunalnämndens sammanträde d. 16/ 1891, Mörsils 

kommun, Kommunalnämnden, Protokoll 1863–1893, AI, vol.1, Åre kommun-


arkiv, Järpen. Torkel Horney kom närmast från Skövde och Mösseberg, 

där han haft ett par kortare förordnanden. Beträffande hans tjänstgöring 

i Skövde kan nämnas, att Otto Torstensson, intendent och överläkare vid 

Mössebergs vattenkuranstalt, hade annonserat om att i staden behandla 

tbc-sjuka patienter med Kochs tuberkulin. Under årets första fem månader 

hade därför ”en mängd främlingar” sökt sig dit; 60 av dem hade behandlats 

av Torstensson, biträdd av just Horney. Stadsläkaren i Skövde, Lars Georg 

Dovertie, konstaterade i sin årsrapport, att terapin hade varit framgångsrik, 

se härom Årsberättelse från stadsläkaren i Skövde 1891, Medicinalstyrelsens 


381 Kommunalnämndens i Mörsil protokoll d. 16/ o. 19/ 1891, Kommunalnämndens 

protokoll 1863–1893, AI:1, Mörsils kommun, Åre kommunarkiv, 

Järpen. Ordningsreglerna var åter uppe till diskussion i kommunalnämnden 

drygt 10 år senare, då de antogs med några smärre justeringar. Protokoll 

från kommunalnämndens sammanträde d. 17/ 1902–1903, Mörsils 

kommun, Kommunalnämnden, Protokoll 1894–1907, A1, vol. 2, Åre kommunarkiv, 

Järpen. 

382 Protokoll från kommunalnämndens sammanträde d. 7/ 1893, Mörsils 


Järpen. 

383 Protokoll från kommunalnämndens sammanträde d. 4/6 1893, Mörsils 


Järpen. 

384 Protokoll från kommunalnämndens sammanträde d. 2/6 1907, Mörsils kommun, 


Järpen. Se även Protokoll från kommunalnämndens sammanträde d. 

8/6 1907, Mörsils kommun, Kommunalnämnden, Protokoll 1894–1907, AI, 

vol.2, Åre kommunarkiv, Järpen. Hälsovårdsordningen finns också tryckt i 


1909, s. 13ff. 

38 Program från Mörsils sanatorium i Jemtland (Sverige) för år 1892, Östersund 

1892. 

386 Program från Mörsils sanatorium i Jemtland (Sverige) för år 1896/97, Östersund 

1896. 

387 Program från Mörsils sanatorium i Jemtland (Sverige) för år 1897/98, Östersund 

1897. 

388 Program från Mörsils sanatorium i Jemtland (Sverige) för år 190 , Östersund 

190 . 

389 Medicinalstyrelsen 1878–1914, Årsberättelse för år 1891 från provinsialläkaren 

i Undersåkers distrikt, E5A, vol. 28. Uppgifterna från sanatoriet bygger 

på en skriftlig redogörelse, som lämnats till provinsialläkare Hjalmar Helleday 

från Torkel Horney. 

390 Medicinalstyrelsen 1878–1914, Årsberättelse för år 1891 från provinsialläkaren 

i Undersåkers distrikt, E5A, vol. 28. 

391 Provinsialläkarens i Undersåker årsberättelse för år 1892, Medicinalstyrelsen 

1878–1914, E5A, vol. 30. Uppgifterna från sanatoriet bygger på uppgifter 

från Torkel Horney. 


1878–1914, E5A, vol. 34. 


1878–1914, E5A, vol. 38. 


1898, s. 3; se även Provinsialläkarens i Undersåker årsberättelse för år 

1897, Medicinalstyrelsen 1878–1914, E5A, vol. 40. En förnyad inspektion 

gjordes redan året därpå, se Årsberättelse från förste provinsialläkaren i 

Jämtlands län för år 1898, Östersund 1899, s. 4; se även Program från Mörsils 

sanatorium i Jemtland (Sverige) för år 1897/98, Östersund 1897.


39 Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1901, 

Östersund 1902, s. 7; se även Nordlander, Oscar, Från den enskilda lungsotssanatorievården 

(i Hygiea 1907, s. 124–131). Både Horneys sanatorium och 

”Helsan” inspekterades även år 1904. Om det förra heter det att ”denna 

privata sjukvårdsinrättning torde i sitt nuvarande skick kunna anses vara 

ett mönstergillt lungsotssanatorium”, se Årsberättelse från förste provinsialläkaren 

i Jämtlands län för år 1904, Östersund 190 , s. 7; se även Förste provinsiallläkarens 

i Jämtlands län årsberättelse för år 1901, Medicinalstyrelsen 

1878–1914, E6, vol. 11, RA. 

396 Nordlander, Oscar, Från den enskilda lungsotssanatorievården (i Hygiea 

1907, s. 124–131). 

397 Emma t. Fru Frida Rydstrand, Nygatan, Ljusne, d. 30/4 1906, SKAÖ. 

398 En liknande berättelse finns på baksidan av ett på Mörsils sanatorium den 

11/7 1917 daterat vykort med motiv från Mörsils kyrka: ”ja nu är jag i Mörsil 

igen och jag lever bra och är oppe och ligger liggkur ute så jag känner mig 

kry matlusten har jag fått igen lika som ifjol jag har ökat 8 heckto allaredan”, 

BH 11/7 1917 t. Fru Ingrid Eriksson, Rolfhamre, Tallåsen, SKAÖ. 


190 , s. 7; se även Förste provinsiallläkarens i Jämtlands län årsberättelse 

för år 1904, Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 1 , RA. En föregångare 

till Didrons sjukhem/sanatorium kan ha varit ”A. Evans’ privathem 

för bröstsvaga och konvalescenter”. Ett prospekt från denna sjukvårdsinrättning 

meddelar, att ”friluftslifvet och fjälluften i förening med kraftig 

föda och ett regelbundet lefnadssätt utöfva ett afgjort stärkande inflytande 

på andnings- och blodomloppets organer. För bröstsvaga, blodfattiga, nervösa, 

och öfveransträngda personer har också vistelsen i Mörsil visat sig 

synnerligen välgörande”. Även här nämns de natursköna omgivningarna 

med ”såväl storartade som täcka scenerier”. Enligt samma prospekt mottogs 

endast mindre sjuka personer, ”som önskade tillbringa någon tid i Jämtland 

för att inandas den stärkande fjälluften”, A. Evans’ privathem för bröstsvaga 

och konvalescenter, Sthlm 1901. 

400 Didrons sjukhem för bröstsjuka. Mörsil, Sthlm 1903. 

401 Didrons sanatorium för bröstsjuka. Mörsil, Östersund 190 . Sanatoriet bytte 

åter namn någon gång på 1910-talet, denna gång till ”Fjällpensionatet”. 

Föreståndare var en Syster Tekla Johansson, läkarvården bestreds av Torkel 

Horney, se härom Fjellpensionatet. Mörsil, Uppsala 1917. 


Östersund 190 , s. 7; se även Förste provinsiallläkarens i Jämtlands län 

årsberättelse för år 1904, Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 1 , RA. 

Didrons sjukhem dyker upp ibland också på Mörsils kommunalnämnds 

sammanträden, t.ex. den 22/9 190 då dess ägare, grosshandlaren Carl Didron, 

meddelade att han till Kungl. Maj:ts Befallningshavande i Jämtlands 

län insänt en ansökan om att ”vid måltider hålla spisande gäster tillhanda 

vin- och maltdrycker”, Kommunalnämndens i Mörsil protokoll 22/9 190 , 

Mörsils kommun, 1894–1907, Åre kommunarkiv, Järpen; ett flertal vykort, 

varav några utgivna på Didrons sanatoriums eget förlag, med motiv från sanatoriets 

exteriör och interiör, men också från dess närmaste omgivningar, 

visar en med ligghallar försedd sjukvårdsinrättning, SKAÖ. Förste provinsiallläkarens 

i Jämtlands län årsberättelse för år 190 , Medicinalstyrelsen 

1878–1914, E6, vol. 16, RA. 

403 Sjukhemmet, som finns avbildat på ett vykort från N.J. Carlssons förlag i 

Mörsil, kallas där ”Fredshill”, SKAÖ. 

404 Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 190 , 

Östersund 1906, s. 9f. Se även Förste provinsiallläkarens i Jämtlands län 

årsberättelse för år 190 , Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 16, RA. På 

ett vykort från N.J. Carlssons förlag i Mörsil benämns sjukhemmet ”Fredshills 

vil(l)ohem”.



1908, s. 10, 18f; se även Årsberättelse från förste provinsialläkaren i 

Jämtlands län för år 190 , Östersund 1906, s. 9f. Se även Förste provinsiallläkarens 

i Jämtlands län årsberättelse för år 1906, Medicinalstyrelsen 

1878–1914, E6, vol. 17, RA. 

406 ”Björkängens sanatorium”, som något år senare bytte namn till ”Pensionat 

Björkängen” eller ”Björkängens pensionat”, besöktes också år 1913. Då hade 

antalet platser minskat till 12, fördelade på 9 rum. Patienterna intog detta 

år sina måltider hos en familj i grannskapet. Björkängens pensionat. Mörsil 

(Jämtland), u.o.o.å; se även Förste provinsialläkarens i Jämtlands län årsberättelse 

för år 1913, Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 24, RA. 

407 Förste provinsiallläkarens i Jämtlands län årsberättelse för år 1906, Medicinalstyrelsen 

1878–1914, E6, vol. 17, RA. 


1909, s. 11; se även Förste provinsiallläkarens i Jämtlands län årsberättelse 

för år 1907, Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 18, RA. 


Östersund 1910, s. 7. Av samma rapport framgår också att ”Kjellgrens Pensionat” 

nu bytt namn till ”Larssons Pensionat”. Året därpå, 1910, har antalet 

sanatorier/sjukhem minskat till sex. Dock har två nya aktörer tillkommit, 

”Borgs pensionat” och AB Fjällpensionatet, f.d. Didrons sjukhem. ”Larssons 

pensionat” ändrade år 1912 namn till ”Eggens Pensionat”, Årsberättelse 

från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1912, Östersund 

1913, s. 19; se även Förste provinsialläkarens i Jämtlands län årsberättelse 

för år 1908, Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 19, RA. Av ett prospekt 

från ”Eggens pensionat och hvilohem”, u.o.o.å., framgår att inrättningen var 

avsedd för ”lindrigt bröstklena”. Också detta sjukhem var omgivet av den 

”härligaste” natur, ”storslagna vyer af de kringliggande fjällen”, vackra, torra 

och vidsträckta promenadvägare samt är inbäddat i ett hav av ”hög, ren, 

torr och stärkande” luft. Intressant i sammanhanget är också uppgiften att 

”rummen å Pensionatet och i de närbelägna villorna som äfven upplåtas 

till Pensionatets pensionärer äro ljusa, väl möblerade, försedda med goda 

sängar och med elektrisk belysning… Rummen desinficeras noggrant efter 

hvarje pensionär”. Den dominerande behandlingen utgjordes även här av 

”liggkurer”, som inte utan giltig anledning fick avbrytas. 

410 Förste provinsialläkarens i Jämtlands län årsberättelse för år 1909, Medicinalstyrelsen 

1878–1914, E6, vol. 20, RA; Konkursakter 1909–1910, Undersåkers 

tingslag, H:21, ÖLA. 


1913, s. 16f. 


1878–1914, E6, vol. 22, RA. Vid en inspektion två år senare, 

1913, var 26 patienter inackorderade i maten. Av dessa bodde 9 i det egentliga 

pensionatet/sjukhemmet och i annexet. Övriga 12 hade tagit husrum 

i av det litströmska etablissemanget förhyrda lägenheter i pensionatets 

närhet, Förste provinsialläkarens i Jämtlands län årsberättelse för år 1913, 

Medicinalstyrelsen 1878–1914, E6, vol. 24, RA. 


1878–1914, E6, vol. 22, RA. 


191 , s. 1 f. 


1920, s. 12f.

Riksarkivet (RA) 

Källor och litteratur 

OtrycKta KällOr 

Medicinalstyrelsen 1878–1914 

Förste provinsialläkarens i Jämtland årsberättelser, 1892–1911 

Förste provinsialläkarens i Jämtland rapporter från inspektionsresor, 

1892–1911 

Provinsialläkarens i Undersåkers provinsialläkaredistrikt årsberättelse, 

188 –1910 

Årsberättelse för Bergs provinsialläkaredistrikt i Jemtlands län, 1894 

Årsberättelse för Lenhovda Provinsialläkaredistrikt, 1898 

Årsberättelse för Lysekils extra provinsialläkaredistrikt, 1892 

Årsberättelse för Tanums provinsialläkaredistrikt, 1892 

Årsberättelse för Åsele provinsialläkaredistrikt, 1897 

Utställningen i Stockholm 1897 

Utställningsbestyrelserna 

Landsarkivet i Östersund (ÖLA) 

Jämtlands läns hushållningssällskap 

Jämtlands läns Kungl. Hushållningssällskaps årsberättelse, 1882–1887 

Jämtlands läns landskansli 

Mörsil. Gästgiveridagböcker 1882–1887 

Mörsils hembygdsförenings deposition 

Mörsils HBF 

Provinsialläkaren i Mörsils distrikt 

Årsberättelser 1882–1889 

Undersåkers tingslag 

Konkursakter 1909–1910 

Stockholms stadsarkiv (SSA) 

Föreningen för skollofskolonier i Stockholm 

Protokoll från Centralstyrelsen för Stockholms skollofskolonier 1887

302 • Källor och lItteratur 

Stockholms fjällkoloniförening 

Oförtecknat material 

Protokoll från Stockholms Fjällkoloniförening 1899–1911 

Föreningsarkivet i Jämtlands län (FAJ) 

Jämtlands läns trädgårdsodlaresällskap 

Protokoll 1882–1886 

Årsberättelser 1882–1886 

Åre kommunarkiv, Järpen 

Mörsil, Kommunalstämmans protokoll 1863–1911 

Mörsil, Kommunalnämndens protokoll 1878–1911 

Undersåker, Kommunalstämmans protokoll 1878–1911 

Undersåker, Kommunalnämndens protokoll 1878–1911 

Åre, Kommunalstämmans protokoll 1881–1911 

Åre, Kommunalnämndens protokoll 1881–1911 

Mörsils hembygdsförenings arkiv, Mörsil, Åre k:n 

Handlingar rörande sanatoriet m.m. 

Bengt Ocklinds gårdsarkiv, Ocke, Mörsil, Åre k:n 

Handlingar rörande pensionatsverksamheten 

Sten Petterssons gårdsarkiv, Ocke, Mörsil, Åre k:n 

Olof Petterssons arkiv 

Dagböcker 1901–1910 

Gästlistor 1884–1896 

Ocke. Sommaren 1884–1910 

Ewa Swartlings privatarkiv, Östersund 

Avskrifter av korrespondens mellan Maria Liljenroth och Thyra 

Lundblad år 1898 

Christina Englunds privatarkiv, Strandgården, Mörsil, Åre k:n 

Nils Erik Strandbergs arkiv 

Dagböcker 1888–1910 

Kopiebok nov. 1896 – okt. 1899 

Kopiebok 17/10 1899–20/11 1902 

Kopiebok 28/11 1902–31/12 190 

Kopiebok /4 1909–1 /2 1913

Källor och lItteratur • 303 

Svenbjörn Kilanders arkiv, Östersund (SKAÖ) 

Vykort från Mörsil 

Vykort från Undersåker 

Vykort från Åre 

trycKta KällOr 

A. Evans’ privathem för bröstsvaga och konvalescenter, Sthlm 1901 

Ahlgren, Ernst, Fru Marianne (1887), Borgå 2000 

Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild 

och ord (Utg. som gratisbilaga till illustrerade familjetidskriften ”För 

svenska hem” 1897), Sthlm 1897 

Almén, Sigge, Folke Rehn. En bok från ett sanatorium, Sthlm 1903 

Améen, Louis, Syltopparne (i STF:s årsskrift 1888: , s. 40–4 ) 

Backman Jämte, Anders, Vid fjällbandet. Ett stycke ideellt nybyggarlif, 

Sundsvall 1900 

Beard, George M., American Nervousness. Its Causes and Consequences. 

A Supplement to Nervous Exhaustation (Neurastenia), New York 

1881 

Beard, George M., A Practical Treatise on Nervous Exhaustation (Neurasthenia). 

Its Symptoms, Nature, Sequences, Treatment, New York 

1880 

Belfrage, Kurt, Lilla syster. En bok om två syskon, 2. uppl., Sthlm 1908 

Belfrage, Kurt, Mitt livs hausse och baisse, Sthlm 19 1 

Benedictsson, Victoria (se Ahlgren, Ernst) 

Berg, Henrik, Läkarebok, Sthlm 1903 

Berg, Henrik, Om lungsot. Dess orsaker, kännetecken, förebyggande och 

botande, Sthlm 1897 

Berg, Henrik, Skisser från en studieresa i Tyskland, Belgien och Danmark, 

Sthlm 1897 

Berger, Paul, Nervsvaghet (neurastheni), dess orsaker och behandling, 

Sthlm 1890 

Bergman, Hjalmar, Vi Bookar, Krokar och Rothar. Ur en stadskrönika, 

Sthlm 1912 

Bergqvist, Johan, Luft- och solbad samt kallvattenkur såsom hälsomedel, 

Sthlm 1899 

Bergström, Valborg (se Ek, Elsa) 

Beskow, Elisabeth (se Runa) 

Billström Jakob, Hvad kan göras för vår tids öfveransträngda? Föredrag 

hållet till förmån för Sällskapet Hvilohem för öfveransträngda, Sthlm 

1913 

Billström Jakob, Något om fjällkurer, med hänsyn tagen till våra svenska 

högfjällssanatorier (i Hygienisk Revy 1918, s. 6f) 

Björkängens pensionat. Mörsil (Jämtland), u.o.o.å


Blumenberg, H. G., Kommunkalender för landet. Förklarande framställning 

af författningarna rörande kommunalstyrelse på landet, jemte 

minneslistor för kommunalordförande. 2. uppl., Sthlm 1881 

Boken om friluftslif. Upplysningar, råd och skildringar, Sthlm 1910 

Brinton, D. G., Nervous Disease in Low races and Stages of Culture (i 

Science 1892, No. 515, s. 338–339) 

Brinton. D. G., On Demographic Neurology (i Science 1893, No. 521, 

s. 47.) 

Cederberg, Björn, Slå upp! Ett litet poemlexikon för vykort innehållande 

300 svenska originalverser lämpliga vid alla möjliga tillfällen, Sthlm 

1903 

Collinder, E., Cederblom, J.E., Scholander, E., Smith, Carl & Balck, Viktor, 

Vinteridrott. Med 127 teckningar af A. Bloch, J. Tirén, C. Tullberg, 

B. Liljefors m.fl., Sthlm 1889 

Dahlström, K. A. H., Djurskyddsföreningar (i Nordisk Familjebok, 2. uppl., 

bd 6, sp. 8 f), Sthlm 1907 

Didrons sanatorium för bröstsjuka. Mörsil, Östersund 190 

Didrons sjukhem för bröstsjuka. Mörsil, Sthlm 1903 

Duse, Samuel A., Doktor Smirnos dagbok (Privatdetektiven Leo Carrings 

märkvärdiga upplevelser. IV), Sthlm 1917 

Eggens pensionat och hvilohem”, u.o.o.å. 

Ek, Elsa (Bergström, Valborg), En förpostfäktning, Sthlm 1910 

Fjellpensionatet. Mörsil, Uppsala 1917 

Föreningen för Stockholms skollofskolonier. Årsberättelser 1896–1897, 

1902, 1904–190 , Sthlm 1897–1898, 1903, 190 –1906 

Gerling, Reinhard, Min nervositet. Huru den uppkom och huru jag botade 

den. En ny väg att varaktigt bättra nervösa tillstånd, i synnerhet 

sexuell neurasteni, Sthlm 191 

Hallin, O. F., Helsolära. Handbok i helso- och sjukvårdslära, Sthlm 188 

Hasselgren, A:, Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och 

bild öfver Allmänna konst- och industriutställningen, Stockholm 

1897 

Hedenstierna, Alfred (se Sigurd) 

Hofberg, Herman, Sverige. Illustrerad handbok för resande och derjemte 

ett minne för dem som besökt landet. II. Dalarne och Norrland, 

Sthlm 1882 

Hofberg, Herman, Sverige. Illustrerad handbok för resande och derjemte 

ett minne för dem som besökt landet. II. Dalarne och Norrland, 

2. uppl., Sthlm 1886 

http://proband.slaktdata.org (2007 07 19). 

Hvad kan och bör göras för turistväsendets befrämjande i Jämtland. Täflingsskrift 

af - -….. (i Jämtlandspostens folkbibliotek. III), Östersund 

1891 

Högbom, Arvid G., Jemtland med infartsvägar. En vägvisare för resande 

(1. uppl.), Sthlm 1886


Högbom, Arvid G., Jemtland med infartsvägar. En vägvisare för resande 

(2. uppl.), Sthlm 1891. 

Högbom, Arvid G., Om vår uppfattning af det natursköna (i STF:s årsskrift 

1904) 

Högbom, Arvid G., Turistruter i mellersta Jemtland (i STF:s årsskrift 

1886:1, s. 11–17) 

Högbom, Arvid G., Iakttagelser rörande Jemtlands glaciala geologi, med 

en inledande öfversigt af berggrunden, Sthlm 188 . 

Jämte, Stina, Sägnen från Stjärntorpet, 2. uppl., Sthlm 1946 

Jämtland, u.o.o.å 

Jämtland och Härjedalen. Svenska Turistföreningens resehandböcker. 

10, 1. uppl., Sthlm 1904 

Jämtland och Härjedalen. Svenska Turistföreningens resehandböcker. 

10, 2. uppl., Sthlm 1909 

Jämtlands läns hushållningssällskap årsberättelse 1889–1910, Östersund 

1890–1911 

Jämtlands läns kalender 188 -1886 (utg. av O.C. Ahlström), Östersund 

1886 

Jämtlands läns kalender 1889 (utg. av O.C. Ahlström), Östersund 1889 

Jämtlands läns kalender 1893 (utg. av O.C. Ahlström), Östersund 1893 

Jämtlands läns kalender 1900, Östersund 1900 

Jämtlands läns kalender 1904-190 , Östersund 190 

Jämtlands läns trädgårdsodlaresällskaps årsskrift 1900 

Kleen, Emil, Karlsbad. En vägvisare för kurgäster, Sthlm 1886 

Kleve, Stella, Berta Funcke (188 ), Uddevalla 199 

Kungl. Maj:ts Befallningshavandes femårsberättelse för åren 1881–1886, 

BISOS, H, Sthlm 1888 

Kôersner, Vilhelm, Dalarne. En vägvisare för resande, Sthlm 188 

Kôersner, Vilhelm, Stockholm med omgifningar till och med Södertälje, 

Gripsholm, Upsala och Furusund, Sthlm 1886 

Krafft-Ebing, Richard von, Om friska och sjuka nerver, Sthlm 188 

Kruse, Mathilda (se Kleve, Stella) 

Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser 1881–188 . Jämtlands 

län, Sthlm 1888 (i BISOS, serie H) 

Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser 1886–1891. Jämtlands 

län, Sthlm 1893 (i BISOS, serie H) 

Kuylenstierna-Wenster, Elisabeth, Lifvets röster, Sthlm 190 

Lagerkvist, Hugo, Om prydnadsplanteringar vid bostäder (i Jämtlands 

läns trädgårdsodlaresällskaps årsskrift 1900) 

Lennmalm, Frithiof, Om de vigtigaste orsakerna till nervsystemets sjukdomar 

(i Hygiea 1891, s. 261–280) 

Levertin, Alfred, Svenska brunnar och bad. En vägvisare, Sthlm 1884 

Levertin, Alfred, Norska och danska brunnar och bad. En vägvisare, 

Sthlm 1883 

Lindström, Johan Saxon, I jämtebygd, Sthlm 1888


Lindström, Johan Saxon, Jungfru Jämtland, Sthlm (1902) 1920 

Lindström Saxon, Johan, På besök hos de anspråkslöse. Bonden och 

Grönköpingsbon gästa huvudstaden, Sthlm 1921 

Lindström Saxon, Johan, Till Syltopparne. De två vägarne (i Svenska 

Turistföreningens årsskrift 1900, s. 30 –311) 

Lundegård, Axel, Titania. En kärlekssaga (1892), 2. uppl., Sthlm 189 

Löwenfeld, Leopold, Den moderna behandlingen av nervsvaghet (neurasteni), 

hysteri och besläktade lidanden, Sthlm 1896 

Malmberg, Mauritz, Några kurorter och platser i Sverige, som lämpa sig 

för bröstpatienter (i Eira 1886) 

Mann, Thomas, Bergtagen del 1, Uddevalla 19 9 

Mathieu, A., Neurastenien, Sthlm 1894 

Nordlander, Oscar, Från den enskilda lungsotssanatorievården (i Hygiea 

190, s. 124–131) 

Norström, Vitalis, Masskultur, Sthlm 1910 

Nyblom, Helena, Högvalla, Sthlm 1907 

Panum, P. Människans sjukdomar. Alfabetiskt ordnade jämte botemedel. 

Hygieniska, anatomiska och fysiologiska lärdomar, Sthlm 1909 

Priskurant för vinteridrott, Hofors 1902 

Priskurant n:o å artiklar för sommar- och vinteridrott, Sthlm 1912 

Program från Mörsils sanatorium i Jemtland (Sverige) för åren 1892– 

190 , Östersund 1892–190 

Rockwell, A. D., Nervous Diseases and Civilization (i Science 1892, No. 

517, s. 373) 

Roos, Mathilda, Genom skuggor. En nutidsskildring, Sthlm 1891 

Roos, Mathilda, Helgmålsklockan. Skildring från Norrland, I-II, Sthlm 

1896 

Roos, Mathilda, Mathilda Roos. Lefnadsteckning, hämtad ur bref och 

anteckningar af henne själf (i Hemåt. Tidskrift utg. av Kristliga föreningen 

av unga kvinnor (Centralföreningen), nr 9–10) 

Runa (Beskow, Elisabeth), Allt eller intet, Sthlm 189 

Runa (Beskow, Elisabeth), En tonskapelse, Sthlm 1913 

Rydén, Albin (utg.), Friska vindar. Föredrag, reseskildringar, berättelser 

m.m. från skolans värld, Östersund 1910 

Rödén, Helge, Sylarne såsom turistfjäll (i Svenska Turistföreningens årsskrift 

1897, s. 247–263) 

Samzelius, Hugo, Paterson & Comp. En roman om Norrland, Sthlm 

1902 

Sandberg, Algot, Med fjäder i hatten, Sthlm 1916 

Saxon, Johan (se Lindström Saxon, Johan) 

Schwab, Sidney I., Neurasthenia among Garment Workers (i The American 

Economic Review, vol. 1, No 2, Papers and Discussions of the 

Twenty-third Annual Meeting. (Apr., 1911), s. 270) 

Svensk författningssamling (SFS) 1862 

Sigurd (Hedenstierna, Alfred), Konungen förklarar krig, Linköping 1897


Sigurd (Hedenstierna, Alfred), Lilla vildkatten (1. uppl. 1890; 2. uppl., 

som här citeras, ingår som fristående roman i Sigurd, Svenskt hvardagslif. 

Samlade romaner, Sthlm 190 , s. 333–432) 

Steffen, Gustaf F., England och demokratismen. Några iakttagelser i det 

nya århundradet samt en renässansepilog (Sthlm 1909) 

Stern, Mark (Stiernstedt, Marika), Sven Vingedal, Sthlm 1912 (1894) 

Stiernstedt, Marika, Landshövdingens dotter, 2. uppl., Sthlm 1911 

Stinde, Julius, Borgarfolk på resa eller Herrskapet Buchholz’ turistäfventyr, 

Stockholm 1883 

Stockholms Fjällkoloniförening. Årsberättelser 1899–1911, Sthlm 1900– 

1912 

Stolpe, Sven, I dödens väntrum, Sthlm 1930 

Strindberg, August, Det nya riket, skildringar från attentatens och jubelfesternas 

tidevarv, Sthlm 1882 

Strindberg, August, Götiska rummen 

Strindberg, August, I havsbandet (1890), Sthlm 194 

Svenonius, Fredrik (signaturen S-s), Fotografi och turistlif (i Svenska 

Turistföreningens årsskrift 1886:2, s. 12ff) 

Svenska Turistföreningens årsskrift (STFÅ) 1886–1912 

Upprop till Mörsils invånare, Östersund 1886 

Varenius, Josephine, Om behofvet och nyttan af djurskyddsföreningar 

samt den del Qvinan kan och bör taga i djurskyddsarbetet. Föredrag, 

hållet vid Svenska Allmänna Djurskyddsföreningens qvinnoafdelnings 

årssammanträde den 31 januari 1883, Sthlm 1883 

Vattenfall i Jemtland och Herjedalen, u.o.o.å. 

Wickström, Victor Hugo, En modern historia. I dagboksform berättad 

av Gunhild, Östersund 1898 

Widstrand, A., Svenska läkare i ord och bild, Sthlm 1939 

Winroth, Alfred Ossian, Svensk styrelse och byråkrati (i Föreningen 

Heimdals föreläsningar läsåret 1905–1906), Uppsala 1906 

Vägvisare till Jämtland på Stockholmsutställningen 1897, Östersund u.å. 

Åberg, Olivia, På fjällvandring (i Turisten 1896:1, s. 7; Turisten 1896:3, 

s. 22f) 

Årsberättelse från förste provinsialläkaren i Jämtlands län för år 1891– 

1912, Östersund 1892–1913. 

Öberg, Johan, Historik rörande trädgårdsodlingen i Jämtland, Östersund 

1929 

Öberg, Johan, Jämtlands läns Trädgårdsodlaresällskap. En liten historik 

(i Jämtlands läns trädgårdsodlaresällskaps årsskrift 1900) 

Ödman, N. P., Svenska minnen och bilder. Senare delen, Sthlm 1900 

Uppslagsverk, handböcker 

Hofberg, Herman, Svenskt biografiskt handlexikon (2 uppl.), Sthlm 

1906


Jämtlands läns kalender, Östersund 1910 

Jämtlands läns kalender, Östersund 1917 

Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi, vol. 1– 

20, 1. uppl., Sthlm 1886–1899 

Nordisk familjebok. Konversationslexikon och realencyklopedi, vol. 1– 

38, 2. uppl., Sthlm 1904–1926 

Statistisk årsbok, Sthlm 1921 

Svenska män och kvinnor. Biografisk uppslagsbok I–VIII, Sthlm 1942– 

19 

Svenskt biografiskt lexikon (SBL), Sthlm 1918– 

Svenskt Porträttgalleri I–XXVI, Sthlm 189 –1913 

Vem är det? Svensk biografisk handbok, Sthlm 1909 

Vem är det? Svensk biografisk handbok, Sthlm 1918 

Periodica 

Adresse-Avisa 1882 

Aftonbladet 1881–1912 

Dagens Nyheter (DN) 1881–1912 

Dagny 1886 

Eira 1883–1907 

”För svenska hem” 1897 

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1881–1912 

Helsovännen 1886–1908 

Hufvudstadsbladet 1882 

Hygiea 1886, 1888, 1891, 1894, 1896 

Jemtlands Tidning (JT) 1882–1889 

Jemten 1887 

Jämtlands-Posten (JP) 1882 

Morgonbladet 1882 

Nya Dagligt Allehanda (NDA) 1881–1908 

Science 1892–1893 

Skandinaviske Turisten 1903–1906 

Stockholms Dagblad 1881–1907 

Stockholms-Tidningen 1881–1912 

Svensk Bad- och Kurortstidning 1901 

Svensk Bad- och Turisttidning 1902–1912 

Svenska Dagbladet (SvD) 1884–1910 

Sundsvalls Tidning 1881–1908 

Turisten. Illustrerad tidning för rese-, vandrings- och kurortslif 1896 

Turisten 1913 

Östersunds-Posten (ÖP) 1881–1912


litteratur 

Abrahamsson, Carina, Fjällkolonierna i Ånn – ”de klenaste barnens paradis” 

(Opubl. C-uppsats, Mitthögskolan, Östersund) 2001 

Ahlund, Claes, Medusas huvud: dekadensens tematik i svensk sekelskiftesprosa, 

Uppsala 1994 

Alström, Olof, Där järnvägen drager fram. Jämtländska stationssamhällen 

efter 20 år. II. Storlien (i Jämtlands-Posten 1/8 1902) 


efter 20 år. III. Åre (i Jämtlands-Posten 1/8 1902). 


efter 20 år. V. (i Jämtlands-Posten 2/1 1903) 

Andersson, Lars M., En jude är en jude är en jude. Representationer av 

”juden” i svensk skämtpress 1900–1930, Lund 2000 

Backman, Anna, Jämtland, den klena kvinnans förlovade land. En undersökning 

av Ytterån och Storliens popularitet som kurorter kring sekelskiftet 

1900 (Opubl. C-uppsats, Mitthögskolan, Östersund) 2001 

Bengtson, Bo & Cedergren, Hugo (utg.), Prins Oscar Bernadotte. En 

minnesbok, Sthlm 19 3 

Berg, Maxine & Hudson, Pat, ”Rehabilitating the Industrial Revolution” 

(i Economic History Review XLV, I, 1992, s. 24– 0) 

Bergström, Eirini, En kurort med fjällutsikt (Opubl. C-uppsats, Mitthögskolan, 

Östersund) 2000 

Björck, Staffan, Heidenstam och sekelskiftets Sverige. Studier i hans nationella 

författarskap, Sthlm 1946 

Bryder, Linda, ’Wonderlands of Buttercup, Clover and Daises’. Tuberculosis 

and the Open-Air School Movement in Britain, 1907–39 (i 

Cooter, Roger (ed.), In the Name of the Child. Health and Welfare 

1880–1940, London 1992) 

Böröcz, József, Leisure Migration. A Sociological Study of Tourism, New 

York: Pergamon, 1996 

Böröcz, József, Travel-Capitalism: The Structure of Europe and the Advent 

of the Tourist (i Comparative Studies in Society and History, 

1992:4, s. 708–741) 

Campbell, John, Illustrated Postcards and Covers. Anglo-Boer War 

(Radway Press. Auckland. New Zeeland), 1992 

Cannadine, David., ”The Past and the Present in the English Industrial 

Revolution, 1880–1980” (i Past & Present 103, 1984, s. 131–172) 

Catella, Francis (ed.), La carte postale politico-militaire dans l’Allegagne 

de lentre deux guerres 1923–194 , Strassbourg 1988 

Cohen, Eric, The Sociology of Tourism: Approaches, Issues, and Findings 

(i Annual Reviews of Sociology 1984:10, s. 374ff) 

Dahlberg, Nils, Under högre befäl. En minnesbok om prins Oscar Bernadotte, 

Norrköping 19 3


Dahlgren, Lotten, Mathilda Roos. Några minnesord (i Dagny 1908, 

s. 36 ff) 

Danielsson, Thomas, Semester – lag eller frivillighet (Opubl. C-uppsats, 

Mitthögskolan, Östersund) 2000 

Edling, Nils, ”Staten, Norrlandsfrågan och den organiserade kapitalismen” 

(i Historisk Tidskrift 1994:2, s. 267–29 ). 

Edqvist, Olle, Guld och gröna skogar. Sågverksepoken i västra Jämtland 

1880–1914. En studie av teknik och regional utveckling i skogsbygd 

(Fornvårdaren 22), Östersund 1989 

Ekström, Anders, Den utställda världen. Stockholmsutställningen 1897 

och 1800-talets världsutställningar, Sthlm 1994 

Entzenberg, Sonja, Andersdotter, Pettersson, Lundström… Om kvinnors 

antagande av släktnamn på Öland 1860–1920 (i Lagman, Svante & 

Ohlsson, Stig Örjan & Voodla, Viivika (utg.), Svenska språket i Östersjöområdet. 

Studier i svenska språkets historia. 7., Tartu 2002). 

Enzensberger, Hans Magnus, A Theory of Tourism (i New German Critique, 

No. 68, 1996, s. 117–13 ). Första gången publicerad som Enzensberger, 

Hans Magnus, Vergebliche Brandung der Ferne: Eine Theorie 

des Tourismus (i Merkur 1958) 

Eriksson, Eva, Mellan tradition och modernitet. Arkitektur och arkitekturdebatt 

1900–1930, Sthlm 2000 

Eriksson, Gunnar, Kartläggarna. Naturvetenskapens tillväxt och tillämpningar 

i det industriella genombrottets Sverige 1870–1914, Umeå 1978. 

Eskilsson, Lena, Drömmen som blev verklighet. Om den svenska husmoderssemestern 

(i Lychnos 2002, s. 176–19 ) 

Eskilsson, Lena, Fritiden som idé, struktur och praktik. Rätten till lättja 

eller friluftsliv i folkhemmet (i Historisk Tidskrift 2000:1, s. 29– 3) 

Eskilsson, Lena, Fritid och demokratisering (i Sandell, Klas & Sörlin, 

Sverker (utg.), Friluftshistoria. Från ”härdande friluftslif” till ekoturism 

och miljöpedagogik, Malmö 2000, s. 67–83) 

Eskilsson, Lena, Sommarsemester – idé, praktik och personliga reflexioner 

(i Aléx, Peder & Hjelm, Johnny (utg.), Efter arbetet, s. 1 9–177, 

Lund 2001) 

Evans, Eric J. & Richards, Jeffrey, A Social History of Britain in Postcards 

1870–1930, (Longman, London & New York), 1980 

Fahlgren, Margaretha, Genus och modernitet i det litterära sekelskiftet 

(i Tidskrift för litteraturvetenskap 1997:2, s. 32–40) 

Foucault, Michel, Diskursens ordning. Installationsföreläsning vid Collège 

de France 2/12 1970, Sthlm 1993 

Fransson, Per, Integration i särprägelns namn. Jämtländsk regional identitetsbildning 

1880–1920 (fc 2009) 

Fransson, Per, Välkommen till hembygden! Medborgarens guide till Det 

Nya Sverige (i Hatje, Ann-Katrin (utg.), Sekelskiftets utmaningar. 

Essäer om välfärd, utbildning och nationell identitet vid sekelskiftet 

1900, Umeå 2001, 42–73)


Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige 1892–1907, Sthlm 

1907 

Gardi, Bernard, Djenné at the Turn of the Century: Postcards from the 

Museum für Volkerkunde Basel (i African Arts 1994:27, s. 70–96) 

Geary, Christraud M., Old Pictures, New Approaches: Researching Historical 

Photographs (i African Arts 1991: 24, s. 36–98) 

Gemünden, Gerd, Introduction to Enzensberger’s ’A Theory of Tourism’ 

(i New German Critique, No. 68, 1996, s. 113–11 ) 

Genberg, E. Chr., När järnvägen kom till Östersund, Östersund 1948 

Giddens, Anthony, Modernitet och självidentitet. Självet och samhället i 

den senmoderna epoken, Uddevalla 1997 

Giddens, Anthony, Modernitetens följder. Lund 1996 

Gosling, F. G., Before Freud. Neurasthenia and the American Medical 

Community, 1870–1910, Urbana: University of Illinois Press 1987 

Hammar, Fredda, Kvinnorna för Kristus. K.M.A:s uppkomst och utveckling 

(i Svensk Missionstidskrift 1915, s. 222–230) 

Hammarström, Per, L.A. Kahn & C:o. Judisk integration i Östersund och 

Sundsvall 1870–1914 (Opubl. D-uppsats, Institutionen för humaniora, 

Mitthögskolan, Östersund) 

Hammarström, Per, Nationens styvbarn. Judisk samhällsintegration i 

några Norrlandsstäder 1870–1940, Sthlm 2007 

Hendrick, Harry, Child labour, Medical Capital, and the School Medical 

Service, c. 1890–1918 (i Cooter, Roger (ed.), In the Name of the Child. 

Health and Welfare 1880–1940, Routledge, London 1992) 

Hirsch, Axel, Levande och bortgångna, Sthlm 1943 

Hoelscher, Steven, The Photographic Construction of Tourist Space in 

Victorian America (i Geographical Review, 1998:88, s. 48– 70) 

Hudson, Pat, Regions and Industries in the Industrial Revolution in 

Britain, Cambridge Univ. Press, Cambridge 1989 

Hudson, Pat, The Genesis of Industrial Capital. A Study of the West Riding 

Wool Textile Industry, Cambridge Univ. Press, Cambridge 1992 

Jarrick, Arne, Kommentar till Margaretha Mellberg (i Historisk Tidskrift 

2001:3, s. 367–369). 

Johannesson, Lena, Den massproducerade bilden, Sthlm 1978 

Johannisson, Karin, Medicinens öga. Sjukdom, medicin och samhälle 

– historiska erfarenheter, Värnamo 1990 

Johannisson, Karin, Den mörka kontinenten, Södertälje 1994 

Jonsson, Hans, Ernst Westerlund—a Swedish Doctor of Occupation (i 

Occupational Therapy International 1998, (2), s. 161ff) 

Järnfeldt-Carlsson, Marta, Landskap, jaktvillor och kurhotell, Umeå 1988 

Katz, Gregor, Doktor Westerlunds brev till Augusta Jansson (i Nordisk 

medicinhistorisk årsbok 1994, Sthlm 1994, s. 169–186) 

Katz, Gregor, Ernst Westerlund – Enköpingsdoktorn. Sveriges på sin tid 

mest anlitade läkare (i Nordisk medicinhistorisk årsbok 1990, Sthlm 

1990, s. 139–1 )


Kilander, Svenbjörn, Censur och propaganda. Svensk informationspolitik 

under 1900-talets första decennier, Uppsala 1981 

Kilander, Svenbjörn, Den nya staten och den gamla. En studie i ideologisk 

förändring, Uppsala 1991 

Kocka, Jürgen, Organisierter Kapitalismus oder Staatsmonopolistischer 

Kapitalismus? Begriffliche Vorbemerkungen (i Winkler, Heinrich 

August (utg.), Organisierter kapitalismus. Voraussetzungen und Anfänge, 

Göttingen 1974) 

Kylhammar, Martin, Fiktioner och fakta: några reflexioner om skönlitteraturens 

plats i historieforskningen (i Historisk Tidskrift 2002:1, s. 66–69) 

Laffin, John, World War I in Postcards, Sutton, Gloucester 1988 

Landernäs, Andreas, ”Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen”. En 

medicinhistorisk studie rörande sjukdomar och fjälluft kring sekelskiftet 

1900 (Opubl. C-uppsats, Mitthögskolan, Östersund) 2000 

Larsson, Jan, Hemmet vi ärvde. Om folkhemmet, identiteten och den 

gemensamma framtiden, Sthlm 1994 

Larsson, Jan, Diplomati och industriellt genombrott. Svenska exportsträvanden 

på Kina 1906–1916, Uppsala 1977 

Lash, Scott & Urry, John, Economies of Signs and Space, Sage Publications, 

London 1994 

Lebeck, Robert & Schütte, Manfred (ed.), Propagandapostkarten. 1. 80 

Bildpostkarten aus den Jahren 1898–1929, u.o. 1980 

Lebeck, Robert & Schütte, Manfred (ed.), Propagandapostkarten. 2. 80 

Bildpostkarten aus den Jahren 1933–1943, u.o. 1980 

Leonhardt, Tore, George M. Beard och neurastenin. Ett fortfarande 

aktuellt sjukdomsbegrepp (i Svensk medicinhistorisk tidskrift 2002, 

s. 98–120) 

Löfgren, Orvar, On Holiday. A History of Vacationing, University of California 

Press, Berkeley 1999 

Löfgren, Orvar, Wish You Were Here! Holiday Images and Picture Postcards 

(i Ethnlogia Scandinavia 1985, s. 90–107) 

Lönnroth, Lars & Delblanc, Sven, Den svenska litteraturen. V., Uddevalla 

1989 

MacCannell, Dean, The Tourist. A New Theory of the Leisure Class, 

University of California Press (1976) 1999 

Magnusson, Lars & Nyberg, Klas, Konsumtion och industrialisering i 

Sverige 1820–1920. Ett ekonomisk-historiskt forskningsprogram 

(Uppsala Papers in Economic History, no 38), Uppsala 199 

Mansén, Elisabeth, Ett paradis på jorden. Om den svenska kurortskulturen 

1680–1880, Sthlm 2001 

Mellberg, Margaretha, Den falska genvägen till representativitet. Slarvig 

litteraturanalys som historisk metod (i Historisk Tidskrift 2001:3, 

s. 347–360) 

Modéer, Ivar, Svenska personnamn. Handbok för universitetsbruk och 

självstudier (utg. av Birger Sundqvist och Carl Eric Thors), Lund 1989


Münger, Ann-Charlotte, Stadens barn på landet. Stockholms sommarlovskolonier 

och den moderna välfärden, Linköping 2000 

Palmblad, Eva, Medicinen som samhällslära, Göteborg 1990 

Palmborg, Stina, Ernst Westerlund. Enköpingsdoktorn — en läkekonstens 

storman, Sthlm 1939 

Pettersson, Torsten, Vad är modernitet? En kortfattad positionsbestämning 

(i Bråkenhielm, Carl Reinhold & Pettersson, Torsten, Modernitetens 

ansikten. Livsåskådningar i nordisk 1900-talslitteratur, Falun 

2001) 

Qvarsebo, Jonas, Skolbarnets fostran. Enhetsskolan, agan och politiken 

1946–1962, Linköping 2006 

Rolén, Mats, Jämtlands och Härjedalens historia, V, 1880–1980, Östersund 

1990. 

Sandell, Klas och Sörlin, Sverker, Naturen som ungdomsfostrare (i Sandell, 

Klas & Sörlin, Sverker (utg.), Friluftshistoria. Från ”härdande friluftslif” 

till ekoturism och miljöpedagogik, Malmö 2000, s. 27–46) 

Sandgren, Fredrik, Åt var och en efter behov? En studie av lanthandeln i 

Revsundsregionen i östra Jämtland 1879–1890, Uppsala 1999 

Schivelbusch, Wolfgang, Järnvägsresandets historia, Malmö 1984 

Schor, Naomi, ”Cartes Postales”: Representing Paris 1900 (i Critical Inquiry 

1992:18, s. 188–244) 

Shorter, Edward, From Paralysis to Fatigue: A History of Psychosomatic 

Illness in the Modern Era, New York 1992 

Sillanpää, Pia, The Scandinavian Sporting Tour. A Case Study in Geographical 

Imagology, Östersund 2002 

Snickars, Pelle, Svensk film och visuell masskultur 1900, Sthlm 2001 

Svärdby, Ali, Turistanläggningar och affärer i Undersåkersdalen, Hässleholm 

1996 

Sörlin, Sverker, Framtidslandet. Debatten om Norrland och naturresurserna 

under det industriella genombrottet, Malmö 1988 

Sörlin, Sverker, Upptäckten av friluftslandskapet (i Sandell, Klas & Sörlin, 

Sverker (utg.), Friluftshistoria. Från ”härdande friluftslif” till ekoturism 

och miljöpedagogik, Malmö 2000, s. 16–26) 

Taylor, John, A Dream of England, Landscape, Photography, and the 

Tourist’s Imagination, Manchester University Press, Manchester 1994 

Tegnér, Torsten, Uppväxt, Sthlm 19 3 

Topp, Leslie, An Architecture for Modern Nerves: Josef Hoffmann’s 

Purkersdorf Sanatorium (i The Journal of the Society of Architectural 

Historians, 1997: 6, s. 414–437) 

Strosova, O., Vykortet som turistpropaganda (i Rosander, Göran (red.), 

Turisternas Dalarna, Dalarnas hembygdsbok 1976, Falun 1976, s. 147– 

162 

Torstendahl, Rolf, Teknologi och samhällsutveckling 18 0–1980. Fyra faser 

i västeuropeisk industrikapitalism (i Nybom,Thorsten & Torstendahl, 

Rolf, Byråkratisering och maktfördelning, 1989)


Torstendahl, Rolf, Staten, samhället och den organiserade kapitalismen 

(i Historisk Tidskrift 1986, s. 02– 24) 

Tullberg, Hasse W., Läkarekåren. Svenskt Porträttgalleri. XIII, Sthlm 1911 

Urry, John, Consuming Places, Routledge, London 199 

Wallentin, Britt, Kvinnliga aktörer i den tidiga turistnäringen 1880–1920. 

En genusstudie av ett jordbrukssamhälle i förändring (Opubl. D-uppsats 

i historia, Mitthögskolan, Östersund), 2004 

Wehler, Hans-Ulrich, Der Aufstieg des Organisierten kapitalismus und 

Interventionsstates in Deutschland (i Winkler, Heinrich August (utg.), 

Organisierter kapitalismus. Voraussetzungen und Anfänge, Göttingen 

1974) 

Wiener, Philip P., G. M. Beard and Freud on ’American nervousness’ (i 

Journal of the History of Ideas 1956:2, s. 269–274) 

Wikander, Ulla ”Periodisering av kapitalismen – med kvinnor”, (i Ericsson, 

Christina, Genus i historisk forskning, Lund 1993, s. 84–9 ). 

Zander, Ulf, Fornstora dagar, moderna tider. Bruk av och debatt om 

svensk historia från sekelskifte till sekelskifte, Falun 2001 

Öberg, Johan, Historik rörande trädgårdsodlingen i Jämtland, Östersund 

1929 

Öberg, Johan, Jämtlands läns Trädgårdsodlaresällskap. En liten historik 

(i Jämtlands läns trädgårdsodlaresällskaps årsskrift 1900) 

Österberg, Eva Litteratur och kultur, text och liv (i Historisk Tidskrift 

2002:1, s. 60–6 )

Förkortningar 

AK Andra kammaren 

BISOS Bidrag till Sveriges officiella statistik 

DN Dagens Nyheter 

FK Första kammaren 

JP Jämtlands-Posten 

JT Jemtlands Tidning 

KFUK Kristliga föreningen av unga kvinnor 

KMA Kvinnliga missionsarbetare 

KMP Kungl. Maj:ts Proposition 

MAK Motion till andra kammaren 

MFK Motion till första kammaren 

NDA Nya Dagligt Allehanda 

SMK Svenska Män och Kvinnor 

STF Svenska Turistföreningen 

STFÅ Svenska Turistföreningens årsskrift 

SU Statsutskottet 

SvD Svenska Dagbladet 

ÖP Östersunds-Posten

Denna bok visar hur det gick till när Mörsil, Undersåker och Åre i och med järnvägen anslöts till 

resten av Sverige. Med ens uppkom då en direktförbindelse med de delar av samhället som redan 

tidigare och på ett påtagligt sätt hade kommit i kontakt med industrialiseringen. 

Hur tog de tre emot den erbjudna moderniteten? 

Vilka strategier på lokal nivå kunde iakttas? 

Vilka blev regionens viktigaste bidrag till det svenska industrisamhället? 

Vilken syn på industrialiseringsprocessen uttrycks under ångans och elektricitetens tidevarv? 

Författaren presenterar här skilda aspekter på den ekonomiska, sociala och politiska utveckling som 

lokalsamhällena i västra Jämtland upplevde under perioden 1882–1910 sedan järnvägen mellan 

Stockholm/Sundsvall och Trondheim hade invigts. 

Även om syftet med järnvägen var att exploatera västra Jämtlands materiella resurser, blev det 

inte detta, som kom att integrera Västjämtland i det moderna Sverige. Det var i stället det fjällnära 

områdets immateriella tillgångar, som gjorde det till en omistlig del av industrisamhället. Med ren 

luft, friskt vatten och rogivande miljöer, allt mera efterfrågade i takt med att industrialiseringsprocessen 

fortskred, kom denna landsända att inta en naturlig plats i det moderna Sverige. 

Svenbjörn Kilander är docent i historia vid Uppsala universitet och för närvarande verksam vid 

Mittuniversitetet, Campus Härnösand. 

Gidlunds förlag

En nationalrikEdom av hälsoskattEr” - Mittuniversitetet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?