Nummer 3 2012 - GilleScouterna

More documents

Recommendations

Info

Liljekonvall (Convallaria majalis L.) Liljekonvall er en plante som er kjent av de fleste mennesker, på samme vis som soppen rød fluesopp. Planten er karakteristisk i utseende og tilhører gruppen tidlige sommerblomster. Dette har gjort at mange mennesker har stiftet bekjentskap med og har et forhold til den. Det latinske slektsnavnet er en raritet, sammensatt av det latinske convallis: dal og det greske leirion: lilje. I oversettelse skulle det bli dal-lilje eller dalens lilje. I dagens botanisk-latinske navnsetting skulle det blitt Lilium convallium. Men så er det ingen Lilium og Linnes (L.) navn brukes fortsatt. Det norske 6 Gästriklands landskapsblomma uppmärksammas av Olav B i hans nionde artikel för Gillescouten. (og svenske) navnet på planten er nok en avledning fra gammel ”klosterlatin”, for det er ingen ord i norsk (og svensk) som kan forklare opphavet til navnet konvall (konvalj). Artsnavnet majalis kommer av det latinske navnet majus som betyr måneden mai. Blomstringstiden for liljekonvall er mai, med hovedvekt i juni. Økologisk hører den typisk hjemme i løvskogene, og trives best i god moldjord. Likevel kan du finne den i lysåpne lyngheier og gjerne opp i fjellet over skoggrensen i Norge. Blomstringstiden i låglandet passer i så måte godt med liljekonvallens lyskrav, for den blomstrer før løvskogens blad har blitt mørkt grønne. Så vi kan si at liljekonvall er normalt en halvskyggeplante. Du finner den derfor også i lysåpne kalkfuruskoger, men aldri i mørke granskoger. Liljekonvallen har et kraftig system av rotstokker. Disse vokser og forgrener seg om den trives. Det betyr at en stor bestand av liljekonvall kan være ett eneste individ som har en overjordisk plante i enden av hver rotstokk-gren. Denne planten skyter opp fra rotstokken med sitt dobbeltblad sammen med blomsterstanden og blir 20-30 cm høy. I blomsterstanden finner vi etter hvert de hvite klokkene. De vokser i et ensidig aks og dufter godt. Blomstene etterfølges av gulrøde til strågule bær som kan lyse opp i skogen om høsten. Men det er viktig å passe seg: Hele planten er giftig, og bare noen få bær er nok til å oppsøke behandling. Ja, selv vannet liljekonvallblomstene har stått i, bør du behandle med forsiktighet. Selvsagt har liljekonvall vært brukt i medisinen tidligere. Den inneholder flere virksomme stoffer, bl.a. convallarin og convallatoxin. Det første gir avføring og brekninger, det andre virker på hjertet, på samme måte som digitalis. Det var særlig tørkede blomster som ble knust og brukt som snus. Jeg vil ikke anbefale liljekonvall brukt i dag. Generelt kan vi si at bruk av urter som medisin kan være en farlig ”sport”: Du vet aldri hvor mye av de aktuelle virkestoffene en plante inneholder, og resultatet kan lett bli som det het i gamle medisinske opptegnelser: ”Pasienten døde, men feberen ham forlot.” I Sverige er liljekonvall fredet og må ikke graves opp eller plukkes i salgshensikt. Dette gjelder i lenene Stockholm, Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar og Halland. Den er lokalt fredet i Älvsborgs len. Så må vi ikke glemme at liljekonvall er landskapsblomst for Gästrikland len. Olav B B-P said: A fellow who has accustomed himself to se a funny side in everything can go trough the difficulties and dangers with a light heart and, what is more, can give hope and confidence to others around him. Gillescouten 3–2012
Dalajamb 1979 – ett minnesvärt läger Del 2 En stor upplevelse under mitt scoutliv är deltagandet i det internationella storlägret Dalajamb. Dalarnas Scoutdistrikt, under ledning av Lasse Westerberg i Morgårdshammar, hade tagit över driften av Kopparboanläggningen från SSF:s kansli i Stockholm. Det var ett lyckat skifte, såväl för Scoutförbundet som för Distriktet. I Kopparbokommittén utvecklade Lasse en lägerorganisation som gav scouting i Dalarna förmågan att genomföra Dalajamb 1979. Sven Janson har tidigare (Gillescouten 2012- 2) berättat om lägrets organisation och bakgrunden till att vi kom i centrum för scoutvärldens intresse. Mitt uppdrag blev att ansvara för ett av underlägren – Koppartjärn. Eftersom engelska var det officiella språket under lägertiden blev det Copper Tarn. Omfattande förberedelser Underlägerstaben skulle rekryteras, material anskaffas och lägerområdet förberedas för att kunna rymma ca 800 scouter från sju länder, inklusive 15 svenska scoutkårer. Det direkta förläggningsarbetet låg på underlägren. Vår stab måste därför kunna både administrera och leda det dagliga lägerlivet. Morgonsamlingar, programbokningar och lägerbål hörde till, liksom lägerinformation och service till deltagarna. Mina medarbetare kom från scoutkårerna i Borlänge (Inger Hagberg, Gisela Åhlberg och Hans Forslund) och från Falun (Bertil Nilsson och Kerstin Franzon). Dessutom engagerade jag bekanta scoutledare inom vårt scoutförbund (Lars Pettersson, Gråbo, Eva von Gerthen, Malmö och Håkan Gustavsson, Eksjö) och även en arbetskamrat, Yvonne Andersén, som tidigare varit scout i Borlänge Scoutkår. En tidigare medlem i KFUM-K:s scoutkår i Borlänge – Jan- Erik Wänn tog på sig det ansvarsfulla arbetet som förläggningschef. Han hade erfarenheter från anläggningsarbete i Tanzania, vilket visade sig synnerligen värdefullt. Flera av funktionärerna hade även gedigna utlandserfarenheter, vilka kom väl till pass. Trettio byar från sju länder Först på plats i lägret var de 19 pojkscouterna från Oman. Med dokumentportfölj som enda synlig packning berät- Gillescouten 3–2012 Kungen på Koppartjärn, flankerad av Torsten Hansson och Sten Kyhle. tade deras ledare Esa att de kommit med flyg via Moskva till Arlanda och trodde de var destinerade till Schweiz. Upplevelsen av den svenska skogsbacken blev lika exotisk för dem som vår upplevelse av deras återkommande bönestunder, då de under bönerop knäföll mot Mekka. De hade synpunkter på den lägerplats vi hade planerat för dem. De kunde inte komma hem till sin sultan och berätta att de blivit förlagda, som de tyckte, ”i ett träsk”. Vi kunde göra ett byte med den mindre polska truppen, som skulle anlända senare. Detta ledde senare till långtgående konsekvenser. Minst lika exotiska var de 12 flickscouterna från Taiwan, eller från The Republic of China, som de ville att vi benämnde deras hemland. Detta framgick tydligt då de med sin fana i spetsen, sjungande tågade in i lägret. 1975 dog deras store ledare Chiang Kai-shek. Denne var förlorare i konflikten med Kommunistkina och på ön Formosa ut- anför Kinas kust utropade han republiken. Att de kände sig som representanter för det ”riktiga Kina” märktes tydligt. De uppträdde på alla lägerbål under lägret med sina fosterländska sånger. De 12 polska scouterna, både flickor och pojkar, kom från Krakow. De var de första scouter som fick resa utanför järnridån och de representerade scouting som den bedrivits i Polen före andra världskriget. Ledarna kunde inte tala engelska eller tyska. Men de hade en scout som tolk. Hon hette Monica och blev den som vi fick mest kontakt med. Ett visst politiskt anslag anade vi genom att de höll sig med en tyst observatör i gruppen, som alltid lyssnade in vad som sades. Genom platsbytet kom den polska truppen att bo intill en av de amerikanska grupperna. Där fanns Bill, en katolsk scout, och tycke uppstod mellan honom och Monica. Flera år senare och forts sid 8 Den islamska revolutionen tillintetgjorde planerna för Världsscoutjamboreen i Iran 1979. Med kort varsel lyckades Världsscoutbyrån få fem länder att arrangera mindre ersättnings läger, benämnda Join-in-Jamborees, bl a i Sverige, där Dalarnas Scoutdistrikt av SSF fick uppdraget. Här följer del 2 med Torsten Hanssons berättelse. 7
Page 1 and 2: GILLESCOUTEN Medlemsblad för S:t G
Page 3 and 4: Visionen lever! Det har gått ett d
Page 5: Nordisk-baltisk träff i Birstonas
Page 9 and 10: Gillena berättar Gillena berättar
Page 11 and 12: S:t Georgs Scoutgillen i Sverige Bo
Page 13 and 14: Antal medlemmar 28 juli 1 jan 1 jan
Page 15 and 16: Scoutmagasinet avvecklas Svenska sc

Nummer 3 2012 - GilleScouterna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?