Gotlandsartilleristen

KB/PB:s FÖRSTA
VECKA
- Jaså? Det är det här man gör i lumpen?
- Japp!
- Hur lång tid brukar det ta?
På logementet satt tio män och sydde fast en massa
lappar på sina uniformer. På radion spelas ”In
The Army Now” om och om igen.
Det var mest sånt man fick göra första dagen. Efter
frukosten uthämtning av persedlar, och naturligtvis,
ett vapen. Första mötet med den över tio år gamla
Ak 5:an blev dock kort den dagen. Patron ur och
bums in i säkerhetsskåpet!
Sedan var det ju det här med hundratalet persedlar.
”Vad är detta?”, ”Vad används denna till?”, ”En sån
har inte jag fått”, ”Jag har fyra.”, ”Ska allt detta in
i skåpet? Ha, du skämtar?”
Efter att ha sytt på en del märken enligt konstens alla
regler var det dags för mat. Militärmaten var faktiskt
inte så illa som det ryktats. ”Bättre än skolmaten”
sade en del. Efter att ha sytt på lite mer märken och
putsat kängorna var det dags att försöka somna till
den ständigt spelade ”In The Army Now”. Det tog
en bra stund att somna. Nån långvarig och god sömn
blev det inte heller. Klockan två springer gamla KB
in i gasmasker och väcker oss. Kan ni gissa vilken
låt som spelades? - Uppställning i skor och fills i
korridoren! försöker de skrika genom gasmaskerna.
För de som tror att de bara kan skita i det och somna
om kan jag säga att det är svårt att sova med en KB
som slår på plåtskåp. Efter armhävningar, sit ups
och lite spring upp och ner i trappan sover man
däremot gott!
Andra dagen var det dags för den rutinmässiga fotograferingen
och hörseltestet. Ett evigt isärplockande
och hopsättande av Ak 5:an hann vi också med,
samt lite exercis. Tredje dagen var det dags för avlämningen.
Både dagelev och logementschef sade
fel och hakade sig men annars gick det bra. Sen var
det det här med att säga ”God morgon Kapten!” i
takt. Det blev mest ett sömningt surr.
Vad som slog oss var att de första dagarna hade gått
mycket snabbt. Man kom in i vanorna ganska fort
och det kändes som man hade varit där längre än
vad man egentligen hade varit. Nästa dag skulle vi
ut i fält. Vi hade lite delade känslor om att gå ut i
fält. En del sa ”Kul!” medan andra sa ”Blääh”. Efter
att gamla KB hade hjälpt oss packa ryggsäcken och
stridsbälte (också det efter en massa konstiga regler)
så skulle vi återigen lägga oss i sängen och försöka
somna. Med vetskapen om att vid uppstigning på
morgonen gå ut i fält direkt efter frukosten var det
återigen svårt att somna.
2
Skoskaven lät inte vänta på sig, trots det, så var det
ganska muntert gäng som knallade på och lärde sig
vad en ”igelkott” var. Väl framme var det dags för
att slå upp tältet. 10 gånger! Vi slog upp tältet och
tog ner det tills vi kunde det. Sen var det det här med
militärmaten. Nu var den kanske inte lika berömvärd
när den tog form av guldburkar och frystorkat från
1992. Men man var konstant hungrig så man åt det
man blev tilldelad. Under de följande tre dagarna i
fält fick vi lära oss allt emellan att gräva skyddsvärn,
sitta eldpost, ta skydd, orientering, stå vakt samt ljud-
och ljusdisciplin. Den tredje dagen började en allmän
trötthet breda ut sig. Fjärde dagen var alla glada att
vi skulle hem. Under hemvägen protesterade trötta
fötter efter tre dagar i fält. När man kom hem, till det
nu så kära logementet med mjuka sängar, låste man
in vapnet och gick direkt till matsalen. Man kände
sig lite som en ”sanitär olägenhet” skitig som man
var. Det var inga småportioner man åt kan jag lova!
Sen kom den första veckans absoluta höjdpunkt!
Efter att ha ätit sig mätt på god mat (jämfört med
guldburk i alla fall), duscha av sig all skit och sätta
sig i bastun med godis och lättöl.
Skrivet av KB-E Randell