Gotlandsartilleristen

More documents

Recommendations

Info

som kan liknas vid indianernas tipi eller samernas kåta. Beskriven på sidan 155 i Handbok Överlevnad. Vi fick välja vilken typ av säng som skulle användas. Antingen skulle vi tillverka sängar av stockar eller så bygga snöbänkar enligt principen från snökojan. Vi valde, av kraftbesparingsskäl, att bygga snöbänkar. Det blev verkligen marschmallowstämning kring elden den kvällen när vi dessutom fick en ripa att smaska på. Se omdöme ovan. Det visade sig att bänkarna blev aningen smala men vi sov gott trots att vi inte lyckades hålla elden vid liv. Att elda vid den här typen av kyla rymmer vissa problem dels på grund av det kallras som uppträder, speciellt på kvällen då temperaturen faller snabbt, och dels att veden som är frusen först måste bli varm innan den brinner riktigt bra. En klar så kallad aha-upplevelse. Det var dags att vittja fisket och jag skidade iväg medan Mats och Steinar samlade ved, för denna natten skulle det brinna utav bara f-n. Hur fisket gick har jag redogjort för så vid återkomsten kunde vi konstatera att det nog inte är värt att ge sig på att fiska vid så pass låga temperaturer eller då isen är så tjock att du garanterat bränner dubbelt så mycket energi så du eventuellt kan erhålla. Veterinären Börje Nilsson och Lars Fält kom ut med en fryst lax för att vi skulle få pröva på att äta denna. Samtliga åt med stor aptit av laxen som intogs med te. Mc Freeze och Co R! Vi delade upp fisken på samtliga grupper och vi fick huvudet som på kvällen intogs tillsammans med buljongen. Mumma! Medvetna om att detta var sista natten så var stämningen på topp i hyddan men tröttheten tog återigen överhanden och vi beslutade oss för att krypa till kojs med en hygglig fart på elden. Vaknade och kände att det var lite kallt om benen. Beslutade mig för att servera Mats och Steinar frukost på sängen. Varmt vatten! Jag hoppade ur sovsäcken och innan jag fått på mig, de stelfrusna, kängorna kände jag hur fingrarna domnade bort och hur jag började huttra direkt. Letade snabbt upp lite bränsle för att få upp eld. Det gick inte! Jag kände mig nu så frusen om fötterna att jag blev rädd. Beslutet blev att snabbt få på skidorna för att ta en värmerunda. Jag åkte i en och en halv timmen innan jag fick upp värmen i fötterna! På halva vägen mötte jag Eirik som var ute i samma ärende, så vi slog följe. Vid de korta stopp jag gjorde för att röra på tårna fanns det utrymme för lite naturupplevelser. Där stod jag i världens kyla och njöt av tystnaden samtidigt som solen sakta klättrade upp över trädtopparna. Absolut stilla! Fantastiskt! Det är en otrolig känsla att känna naturen så nära och hur respektingivande lite kall luft kan vara. När jag i Eiriks sällskap återvände till Mats och Steinar fick vi veta från e grupp som låg på höjden ovanför oss att de hade -39 hos sig. ”Hur kallt har ni då här!” Det visade sig att vi hade -43! Wow! Glädjen över detta var inte att ta miste på. Vi hade verkligen tur med vädret! Fält och Co anlände för att genomföra det obligatoriska ”eldprovet”, vilket innebär att kursdeltagarna skall ha fått eld med eldstålet inom en minut, i samband med ”lunch”. Därefter avbröts övningen och vi rev förläggningen och skidade mot stugorna och den väntande bastun. Då det fortfarande var -43 ute så var det vissa svårigheter att få varmare än 60 grader i bastun. Det oisolerade golvet frös snabbt till is efter det att vi hade tvättat oss. Det tillsammans med ett par öl gjorde det livsfarligt att förflytta sig till och från omklädningsrummet. Vid middagen serverades vi laxsoppa med creme fraiche, älgfilé med råstekt potatis och till dessert morotskaka. Det smakade bra!. Efter detta genomfördes klassisk debriefing över en kopp kaffe. Märken, foton och kniv utdelades och vi klämde och kände på dessa hela kvällen för att verkligen försäkra oss om att vi hade klarat det. Med visst vemod lämnade vi, morgonen efter, campen vid Kalixälvens strand och tog skotrarna ner till bilarna som skulle ta oss till flyget. Därmed var kursen avslutad och alla spända på hur återanpassningen till dagens informationssamhälle skulle avlöpa. Nu väntar det stora äventyret, att vidareutveckla kunskaperna och att utbilda andra. Text och bild: Kn Jan Colldén Pigg och fräsch efter tre dygn! 2
ÖVNING PÅ KVARN Onsdagen den 15 april började Pansar/Mekövningen i Kvarn med en tidig rangering i Visby hamn. Vi (Svensson, Sundstrand, Andersson, Farinder, Olsson, Bendt och Wang) skulle spela bataljonsartilleriet, JA och JB. Med oss på resan hade vi två stycken tgb 1317 och en GW (Mercedesjeep). Tänk att så många var glada och stimmade omkring, fastän klockan bara var närmare 0600! När vi anlände till Oxelösund stod det cirka 100 fordon och väntade på oss. Dessa skulle lastas, för att skeppas hem till Gotland. Fordonen lade ett ”rökbälte ”, lika tät som dimman i Lützen. Längs med vägen till Kvarn fick vi tillfälle att passera över en krigsbro, modell 200. Det var ungefär 10 sekunder av spänning, sedan var det över....... Efter en härlig fordonsmarsch på ungefär fyra timmar nådde vid slutmålet, Sågverksplan på Kvarn skjutfält. När vi hade utspisat middag, var det dags för rangering till övningsbataljon. Detta skedde i Mumindalen, där fick vi se både stridsvagn 121 och stridsfordon 90. En inte allt för vanlig syn för gotlänningar. Följande dag fick jag, Olsson och Farinder göra oss hemmastadda i Urban-vagnarna. Med oss hade vi dom enormt exklusiva lunchpaketen. I dessa fanns att finna: Yoghurt, frukt, renklämma, skinkklämma, 3 dl mjölk och juice. Denna måltid var väldigt uppskattad, i jämförelse med guldburken, första dagarna... Efter några dagar var man trött på renklämmor! MekB 18 bjöd samtliga befäl och elever tillhörande brigaden på en buffé under lördagskvällen. Under söndagen genomförde övningsbataljonen återhämtning, då passade vi på att få en guidad tur i Linköping av Fredrik Andersson. Under övningen så fick vi se vad ett regnigt vårväder kan ställa till med,sönderkörda vägar, blöta ängar och fastkörda fordon. Här var leoparden det fordon som körde snabbast, kom längst och satte sig djupast i lervällingen. Man kan hoppas att det inte är lika lerigt nästa gång, så kanske man slipper få höra att även stridsvagnsbärgaren måste bli bärgad. Vid tangentbordet Mattias Bendt 2
Page 1: UR INNEHÅLLET Kamratföreningens b
Page 4 and 5: C A 7 HAR ORDET När jag skriver de
Page 6 and 7: KAMRATFÖRENINGENS BESÖK VID GUTE
Page 8 and 9: WISBORGS KOMPANI Efter fyra år som
Page 10 and 11: FÄLTKOMRUM VID STÅLHATTS KOMPANI
Page 12 and 13: ATT VARA KOMPANICHEF I FYROM Har nu
Page 14 and 15: andra till höger, och den tredje o
Page 16 and 17: VART TAR TIDEN VÄGEN? Vi har nu va
Page 18 and 19: Att ge en rättvisande bild av dett
Page 20 and 21: A 7 BÄSTE KAMRAT A 7 Bäste kamrat
Page 22 and 23: Några blickar i min backspegel! Be
Page 24 and 25: H.M.K SKJUTPRIS - A 7-SEGER SÄK- R
Page 26 and 27: Förhören var av varierande kvalit
Page 30 and 31: A 7 VÅRMIDDAG 1998 Vårmiddag med
Page 32 and 33: KB/PB:s FÖRSTA VECKA - Jaså? Det
Page 34 and 35: Paap Reeder Ny A 7:are Tyvärr har
Page 38: det FärgstArkA tryckeriet! • Fä

Gotlandsartilleristen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?