vf3_2012

Foto: Johan Lundahl/Försvarsmakten
teknologiska stridsfl ygplanen
kan ledas till rätt område och
tillsammans med försvararens
luftvärnssystem kan verka mot
”rätt” mål vid ”rätt” tidpunkt.
Lika viktigt är att försvararen
kan undvika att bekämpas på
marken av angriparen. Alternativa
grupperings- och baseringsplatser,
rörlighet, kamoufl
age, skydd, skenmål m m är
nödvändiga komponenter för
att undgå att bli lätta mål som i
6-dagarskriget.
Luftförsvar består av fl era olika
system
Stridsfl ygsystemen och luftvärnssystemen
behöver för att
kunna verka stödjas av kompetenta
ledningssystem, underhållssystem
och understödssys-
tem. Tesen att luftförsvar består
av system av system (stridsflygsystem,
luftvärnssystem,
ledningssystem, fl ygbassystem,
fl ygverkstadssystem) är alltså
fortsatt giltigt.
För att man ska kunna bedriva
luftförsvar krävs inte bara
en högteknologi hos fl ygplan
och luftvärn utan att alla system
har de komponenter och
förmågor som militära förband
besitter i form av:
1. Personal
2. Underrättelser
3. Verkan
4. Uthållighet
5. Planering
6. Ledning och samband.
Den högteknologiska nivån
som ett luftförsvar kräver medför
att personalen i stridsfl ygförbanden,
luftvärnsförbanden,
ledningsförbanden och basförbanden
generellt måste ha en
god skolutbildning och en relativt
lång specialiserad utbildning
för att kunna lösa sina
uppgifter. Att omsätta personalen
tar mycket lång tid (för en
stridsfl ygförare är grundläggande
utbildning minst fem år och
för en kvalifi cerad ledningsoperatör
ungefär lika lång) varför
tillgång till personal är ett
långsiktigt arbete och personalersättning
på många befattningar
måste vara förberedd.
Genom lufthavets karaktär
att det inte kan besättas kräver
luftförsvaret ett tredelat underrättelseläge;
som förhindrar att
angriparen inledningsvis kan
överraska (strategisk underrättelseförmåga),
som över tiden
medger att luftförsvaret kan
möta angriparens vid varje tillfälle
med tillgängliga resurser
i rätt område, och som medger
att luftförsvaret och förband
och samhälle i övrigt kan
undgå eller reducera verkan av
angriparens vapeninsatser.
Striden i luftarenan sker
normalt under korta tidsförlopp,
delar av sekunder till minuter,
och med höga hastigheter.
Här krävs omedelbara beslut
dels i det område där själva
striden sker och dels där stri-
den leds och samordnas. Beslutsfattningen
försvåras om
(hot om) verkan kan ske (förespeglas
ske) från fl era fysiska
riktningar och med fl era olika
vapentyper (t ex fl ygburen
radarrobot och laserstyrd luftvärnsrobot)
samtidigt. Felaktiga
eller icke korrekta beslut kan
innebära att avsedd verkan av
ett angrepp reduceras eller förfelas
(avleds). Om ytterligare
infl ytelser t ex av elektromagnetisk
störning, vilseledning
m m kan utnyttjas, blir beslutsfattningen
sannolikt avsevärt
försvårad och verkansresultatet
ytterligare reducerat. Eftersom
detta fl erdimensionella hot om
verkan och understöd av verkan
gäller för både angripare
och försvarare är betydelsen av
omedelbart tillgängliga underrättelsesystem
för att upptäcka,
identifi era och prioritera hot
avgörande för effekten av såväl
luftangrepp som luftförsvar.
Uthållighet är en viktig och
ofta avgörande faktor för striden
i luftarenan och luftförsvaret.
För fl ygstridskrafter är tillgång
på start- och landningsmöjligheter
där det också fi nns
tillgång till fl ygdrivmedel, vapen,
teknisk service och reparation
liksom möjligheter till
återhämtning och vila för den
fl ygande personalen av stor betydelse.
Ett enkelt sätt för en angripare
att bekämpa försvararens
fl ygstridskrafter är att förstöra
start- och landningsmöjligheterna.
Försvararen måste alltså
skapa uthållighet på marken vad
avser fl ygdrivmedel och vapen,
tekniskt underhåll och reparation,
och möjligheterna att återskapa
start- och landningsmöjligheter
antingen genom reparation
eller genom möjligheten
att fl ytta till en oförstörd plats.
De senaste årtiondenas luftkrig
har visat att fysisk bekämpning
(bombning) av infrastruktur på
marken (banor, fl ygplanskydd,
hangarer, förråd, radarstationer,
länkstationer och master, luftvärnsställningar)
är ett effektivt
sätt för en angripare att vinna
luftherravälde. Huvuddelen
av de fl ygplan som försvararna
temaartikel
vårt försvar 3 ’12
7