Untitled - ferring lääkkeet oy

Med inflammatoriskatarmsjukdomar
eller IBD avses ulcerös kolit (colitis ulcerosa, “sårig
tjocktarmsinflammation”) och Crohns sjukdom (fšrkortningen IBD
anvŠnds allmŠnt och Šr hŠrledd frŒn de engelska orden Òinflammatory
bowel diseaseÓ). Sjukdomen börjar oftast vid unga år eller i medelåldern
och fortgår långvarigt (kroniskt) i åratal, sjukdomen kan ända börja i
vilken ålder som helst. Sjukdomen förlöper med aktiva skeden (så
kallade sjukdomsskov) och symptomfria perioder. Det är omöjligt att
förutsäga sjukdomens förlopp, som kan röra sig om allt från ett enda
sjukdomsskov under hela livet till nästan dagliga besvär. Om man har
insjuknat i en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom så är det nödvändigt
att lära sig att leva med sin sjukdom. Enligt Folkpensionsanstaltens
(Fpa, KELA) statistik lider cirka 23 000 personer i Finland av
inflammatoriska tarmsjukdomar och årligen tillkommer cirka 1 500
nya fall. Det verkar som om de inflammatoriska tarmsjukdomarna
skulle ha blivit vanligare under senare delen av 1900-talet, men
förbättrade undersökningsmöjligheter har kunnat skenbart öka antalet
nya fall av IBD. Ulcerös kolit är vanligare än Crohns sjukdom, men
dessa sjukdomar kan inte alltid (hos 10 till 20 % av patienterna) skiljas
från varandra. Inflammatoriska tarmsjukdomar förekommer överallt
i världen. De är ungefär lika vanliga på annat håll i Europa och i
Nordamerika som i Finland.
Orsaken till IBD är inte känd
Trots forskning är orsaken till inflammatoriska tarmsjukdomar än så
länge okänd. Ändå vet vi att anlaget att insjukna i IBD åtminstone till
en viss del är ärftligt. Vid forskning i människans arvsanslag har man
lyckats lokalisera vissa IBD-specifika gener. Generna styr kroppens
eget försvarssystem (det immunologiska systemet) och inflammationsreaktionerna
med hjälp av olika signalsubstanser.

Det har gjorts studier för att närmare utreda dessa signalsubstansers
egenskaper och verkningsmekanism. Det verkar som om tarmens eget
försvarssystem skulle reagera exceptionellt kraftigt och långvarigt hos
IBD-patienterna så att inflammationen “fortlöper” i motsats till vad
som är normalt. Forskningsresultaten har redan till en del kunnat
tillämpas på behandlingen. Ett exempel på behandlingstillämpning är
användningen av en antikropp mot ett visst proinflammatoriskt cytokin
(signalprotein), tumörnekrosfaktorn alfa (TNF-alfa), vid behandling
av Crohns sjukdom. Det finns ingen anledning att överbetona betydelsen
av ärftliga anlag vid uppkomsten av IBD. De flesta IBD-patienterna
känner inte till någon släkting med inflammatorisk tarmsjukdom. Olika
andra faktorer såsom läkemedel (anti-inflammatoriska analgetika (s.k.
NSAID), antibiotika), infektioner (virus, bakterier) eller njutningsmedel
(tobak) kan möjligen medverka till att utlösa sjukdomen. Också kosten
och psykiska faktorer såsom stress har misstänkts kunna utlösa IBD.
Olämplig mat eller psykisk stress förvärrar ofta IBD-symptomen,
magsmärtorna och diarrén.
IBD är en kronisk sjukdom och kan åtföljas av symptom
utanför mag-tarmkanalen.
Till det naturliga IBD-förloppet hör återkommande aktiva faser, och
å andra sidan kan symptomen emellanåt också försvinna av sig själv.
Långvarig, utbredd tjocktarmsinflammation, som varat mera än 8 år,
innebär en lindrig ökning av risken för tarmcancer. Risken för cancer
kan minskas genom behandling och regelbundna kontroller.
En del IBD-patienter har förutom magbesvären också IBD-associerade
sjukdomar (s.k. extraintestinala manifestationer): ledinflammationer,
hudsymptom, ögoninflammationer, inflammation i lever och gallvägar,
inflammation i bukspottskörteln, lunginflammationer och inflammationer
i munnen.

Dessa IBD-associerade sjukdomar - t. ex. ledsymptom som påminner
om ledgångsreumatism - är vanligen godartade och förorsakar normalt
inga bestående förändringar. Inflammation i lever och gallvägar leder
dock hos ett mindre antal patienter till svår leverskada och som behandling
behövs då levertransplantation.
En kronisk sjukdom inverkar i olika skeden av livet
IBD kan begränsa studie- och arbetsfšrmŒgan, när sjukdomen befinner
sig i aktivt skede, men IBD leder sällan till långvarig arbetsoförmåga.
Det är ändå skäl att att ta sjukdomen i beaktande vid yrkesval: tungt
fysiskt arbete och nattarbete kan vålla problem.
Graviditeten förlöper i allmänhet normalt hos patienter med IBD: i
lugnt skede påverkar IBD inte graviditeten, och det finns inte heller
någon ökad risk för fosterskador. Graviditeten försvårar inte heller
sjukdomen. Det är viktigt att den blivande mamman får god vård, och
läkemedelsbehandling mot IBD kan vanligen pågå helt normalt under
graviditeten, men det är bra att diskutera saken med den vårdande
läkaren. Knappt 10 % av barnen till föräldrar med IBD löper risk att
få sjukdomen.
I sådana fall då IBD förorsakar besvär och kräver kontinuerlig
läkemedelsbehandling beviljas vanligen befrielse från bevŠringstjŠnst
åtminstone för en viss tid. Beslutet fattas av uppbåds- eller militärläkaren,
och det är skäl att till uppbådstillfället ta med den vårdande läkarens
utlåtande om sjukdomen.

IBD patienten får ekonomiskt stöd, rehabilitering och
information
De vanligaste läkemedlen för behandling av inflammatoriska sjukdomar
(IBD), 5-ASA-preparat, sulfasalazin, metronidazol, kortikosteroider,
azatioprin, metotrexat och ciklosporin hör till Folkpensionsanstaltens
specialersŠttningsgilla lŠkemedel (lägre specialersättningsgrupp 75 %
dvs ersätts med 75 % av det belopp som överstiger självriskandelen).
Patienter med svår IBD kan beviljas rehabiliteringsstšd, speciellt ifall
sjukdomen förorsakar ansenliga tilläggskostnader (ca 800 € per år).
Folkpensionsanstalten anordnar anpassningskurser och i specialfall
yrkesinriktad rehabilitering för IBD-patienter. Till ansökan om
specialersättning för läkemedel, anpassningsträningskurser och
yrkesinriktad rehabilitering skall bifogas ett B-utlåtande av den vårdande
läkaren och vid ansökan om rehabiliteringsstöd ett C-utlåtande.
Dessutom anordnar många sjukhus anpassningsträning och
informationskurser. På grund av sjukdomen kan man beviljas
skatteavdrag ifall invaliditeten är minst 30 %. Läkaren bedömer
invaliditetsgraden och sänder läkarutlåtandet till skattemyndigheterna.
Stöd som beviljats på grund av sjukdomen kan ändras. Ytterligare
information fås från vårdanstaltens socialsköterska och Folkpensionsanstaltens
lokalbyråer.

Vid ulcerös kolit är vanligtvis både ändtarms- och
tjocktarmsregionen (kolon) inflammerad, och
uttrycket betyder egentligen “sŒrig inflammation i
tjocktarmen”. Inflammationens utbredning varierar:
hos en del patienter omfattar inflammationen enbart
ändtarmen (då talar man om proktit), hos en del
omfattar inflammationen ändtarmen samt en del av
tjocktarmen (kolon) och hos en del är hela
tjocktarmen angripen (då används uttrycket total
kolit). Om inflammationen fortgår kan den breda
ut sig. Slemhinnan är helt och hållet inflammerad,
svullen, grumlig, blöder lätt och har åtskilliga ytliga
små sår (ulcerationer). Vid biopsi konstateras
inflammerade celler och sår. När inflammationen
läks t.ex. till följd av behandling kan slemhinnan
normaliseras, men i allmänhet konstateras ett lindrigt
ökat antal inflammatoriska celler samt förtunning
av och ärrbildning i slemhinnan. Hos en del patienter
bildas det i tjocktarmen s.k. inflammationspolyper
som är godartade men som kan ge upphov till
blödning.
Symptomen vid ulcerös kolit är diarré och
blodig och/eller slemmig avföring
De vanligaste symptomen vid ulcerös kolit är diarré,
blodig och/eller slemmig avföring och magknip eller
magsmärtor. Proktitpatienter kan ha blodig avföring
och förstoppning som enda symptom.

Symptomen kan fortgå kontinuerligt eller uppträda i perioder omfattande
några veckor eller månader med symptomfria perioder emellan.
Patientens allmänkondition är vanligen god, vikten är oförändrad,
arbetsförmågan bibehålles och han/hon verkar inte sjuk. Så småningom
kan ändå allmänsymptom såsom trötthet och avmagring uppkomma.
Hos en del patienter är symptomen allvarliga. Fortgående blodig diarré
och feber kräver sjukhusvård.
Ulcerös kolit diagnostiseras med hjälp av endoskopi
Misstanken om ulcerös kolit väcks på grund av ovannämnda symptom.
För att fastställa diagnosen undersöks tarmen endoskopiskt med en
lång, tunn och mjuk slang som är försedd med videokamera. Vanligtvis
räcker det med undersökning av nedre delen av tjocktarmen
(sigmoideoskopi) för att ställa diagnosen, och kolitens utbredning
fastställs genom skopiering av hela tjocktarmen (koloskopi). I samband
med den endoskopiska undersökningnen tas också vävnadsprover
(biopsi) för att verifiera diagnosen. Laboratorieproverna visar för det
mesta normala värden, men hemoglobinvärdet (Hb) kan vara lågt, de
så kallade “inflammationsmätarna” (SR=ÓsŠnkaÓ, CRP) och levervärdena
(ALAT, AFOS) kan vara förhöjda.
Ulcerös kolit behandlas med läkemedel och ibland kirurgiskt
Viktigast är behandlingen med läkemedel. Till förfogande står läkemedel
vilka som verksamt ämne innehåller 5-aminosalicylsyra (5-ASA)
(Pentasa ¨ , Asacol ¨ , Dipentum ¨ ), läkemedel som innehåller 5-ASA och
sulfapyridin (Salazopyrin ¨ ), metronidazol (Flagyl ¨ , Trikozol ¨ ,
Metronidazol ¨ ), kortikosteroider (t.ex. Prednisolon ¨ , Medrol ¨ ,
Entocort ¨ ) samt så kallade immunsuppressiva läkemedel t. ex. azatioprin
(Azamun ¨ , Imurel ¨ , Imuprin ¨ ), och ciklosporin (Sandimmun ¨ ).

5-ASA-lŠkemedlen kan användas under perioder då sjukdomen är
lindrigt försvårad och till att motverka sjukdomens benägenhet att
återkomma. 5-ASA-tabletter, -klysma och -suppositorier påverkar
tarmslemhinnan lokalt och lindrar inflammationen. Eftersom
inflammationen lätt förnyas rekommenderas 5-ASA-behandling under
lång tid, t. o. m. i flera år. 5-ASA-preparaten har få biverkningar.
Överkänslighetsreaktioner såsom utslag och feber kan ändå förekomma.
Kortikosteroider är effektiva då sjukdomen befinner sig i aktiv fas.
I allmänhet lindras akut ulcerös kolit med kortikosteroidbehandling i
1 till 2 månader. Kortikosteroider kan ges intravenöst (i sjukhusvård)
och som tabletter eller klysma. Vid kortikosteroidbehandling förekommer
biverkningar såsom besvär i övre buken, svullnad, viktökning, eksem,
humörsförändringar, psykiska symptom och sömnlöshet. Långvarig
eller upprepad användning kan förorsaka bl.a. förändringar i benstommen
(benskörhet), gråstarr (katarakt) och förhöjt tryck i ögonen (glaukom).
Kortikosteroiderna har bäst effekt när de används under korta
behandlingsperioder. De minskar inte sjukdomens benägenhet att
förnyas och långvarig användning rekommenderas inte.

Av de immunsuppressiva läkemedlen minskar azatioprin inflammationens
benägenheten att förnyas. Dessa läkemedel verkar långsamt,
först efter 3 till 6 månaders behandling. Allvarliga biverkningar förekommer
hos 10 till 20 % av patienterna. Sådana biverkningar är bl a
förändringar i blodbilden, leverskador, eksem, feber och ledsmärtor.
På grund av risken för biverkningar kontrolleras blodbilden, dvs. vita
blodkroppar och blodplättar (leukocyter och trombocyter), och levervärdena
(ALAT, AFOS) regelbundet under behandlingen. Ciklosporin
kan vara till hjälp i inflammationens aktiva skeden och kan användas
ifall kortikosteroidbehandling inte haft effekt.
Vid kirurgisk behandling tas hela tjocktarmen bort. Vid operationen
kan den nedre delen av tunntarmen formas till en reservoar som förenas
med ändtarmen (s.k. ileoanal anastomos, IAA) eller så kan nedre delen
av tunntarmen föras ut genom ett hål i bukväggen (ileostomi, “påse på
magen”). IAA är för närvarande den vanligaste kirurgiska metoden.
Hos största delen av de opererade nås ett gott resultat, inflammationen
läks, medicinsk behandling behövs inte längre och livskvaliteten
förbättras. Hos de flesta förorsakar operationen dock ständig diarré
och hos en del också problem med avföringsinkontinens. Efter IAAoperationen
uppstår inflammation hos en del patienter i den av
tunntarmens nedre del formade reservoaren (s.k. “pouchit”) som kräver
läkemedelsbehandling. Kirurgisk behandling aktualiseras om
läkemedelsbehandlingen inte ger tillfredsställande resultat eller vid
misstanke om cancer i tarmen.

Specialdiet har inte konstaterats ha någon betydelse vid
behandling av tjocktarmsinflammation. Tjocktarmen
kontrollerar normalt kroppens vätskebalans, men där sker
ingen omfattande absorbering av födoämnen och ulcerös
kolit stör således inte födoämnesabsorptionen. Födoämnesallergi
har inte konstaterats orsaka ulcerös kolit.
Många födoämnen, som förorsakar magbesvär också hos
friska, kan förvärra symptomen vid tarminflammation.
Matsmältningen underlättas om man tuggar maten noggrant
och undviker stora matportioner. Andelen födoämnen och
njutningsmedel som smälter dåligt och som hos många
människor irriterar mag-tarmkanalen (se tabellen intill)
kan minskas utan att nutritionen blir lidande. Det finns
inget skäl att helt och hållet sluta använda mjölkprodukter
ifall patienten inte lider av svår malabsorption av mjölksocker
(hypolaktasi, laktosintolerans). Personer med
laktosintolerans tål för det mesta s.k. HYLA-produkter.
Ifall andelen mjölkprodukter minskas rekommenderas
kalciumtabletter för att tillfredsställa behovet av kalcium.

Egenvård är till hjälp
Det lönar sig att begränsa användningen av sådana födoämnen som
framkallar symptom och det är viktigt att ta läkemedlen enligt
anvisningarna. Om symptomen förvärras kan patienten på ordination
av den vårdande läkaren komplettera behandlingen med 5-ASA-tabletter
och som stödbehandling använda 5-ASA-suppositorier eller -klysma
och till och med kortikosteroidbehandling.
Fastän tarminflammationen lugnar sig kan patienten ha diarré och tillfälliga
magsmärtor. Livets olika stressituationer, jäkt, krävande arbetsuppgifter,
resor, sorg och glädje kan hos vem som helst framkalla
magbesvär och störningar i tarmfunktionen, såsom diarré, trög mage,
väderspänningar och magplågor. På samma sätt kan vissa födoämnen
(se s. 11) framkalla symptom. En person som lider av inflammatorisk
tarmsjukdom får magbesvär lättare än vanligt. I allmänhet avtar besvären
av sig själva då stressituationen är över och då kostvanorna ändras.
Det är bäst att i förväg konsultera läkare beträffande eventuell
läkemedelsbehandling. Diarré kan behandlas med antidiarrémedel,
t. ex. loperamid (Imodium ¨ , Imocur ¨ , Lopex ¨ ) som kan användas för
behandling av tillfällig diarré och även i förebyggande syfte (läs kapitlet
“När är det skäl att omedelbart kontakta läkare”).

Det är bra att gå på kontrollundersökningar enligt en överenskommen
tidtabell. Om sjukdomen efter begynnelseskedets akuta inflammation
är under kontroll så behövs laboratoriekontroller vanligtvis en gång
om året och endoskopiska undersökningar med två/tre års intervall.
En endoskopisk undersökning av hela tjocktarmen (koloskopi) bör
göras cirka 7 år efter insjuknandet och därefter med 1 till 3 års intervaller
på grund av risken för tarmcancer.
När är det skäl att omedelbart kontakta sin vårdanstalt
eller läkare?
Kontinuerliga magsmärtor, blodig diarré över 5 gånger/dygn och feber
är symptom på svår kolit och då skall man kontakta sin läkare.
Användning av antidiarrémedel i en sådan situation kan förvärra
sjukdomen.

Hos patienter med Crohns
sjukdom sätter sig inflammationen
vanligen i nedre delen av tunntarmen (ileum
terminale) och i övre delen av tjocktarmen, dvs. i
blindtarmsområdet. Inflammationen kan emellertid
förekomma i vilken del av mag-tarmkanalen som helst.
Ofta är tarmslemhinnan fläckvist och segmentellt
inflammerad, det vill säga delvis frisk, delvis drabbad.
Inflammationen går djupt och kan t o m tränga igenom
hela tarmväggen. Djupgående inflammation förorsakar
lätt förträngningar i tarmen (striktur). Hos en del
patienter leder den djuptgående inflammationen till
att olika delar av tarmen fastnar fast i varandra och
onormala förbindelser bildas (s.k. fistlar, till exempel
mellan tunntarmens nedre del och tjocktarmen).
Inflammationen kan också sprida sig genom
tarmväggen till närliggande andra organ t ex till
urinblåsan, slidan och också till huden. Kring
analöppningen sker utbredningen till omgivande fett
och hud. Till följd av djup, genom tarmväggen
trängande inflammation bildas ibland bölder (abscess)
i bukhålan. Biopsier visar fläckvis, djup inflammation,
sår och ibland så kallade granulom, som är
karakteristiska för Crohns sjukdom. När inflammationen
läks t. ex. som en följd av behandling kan slemhinnan
normaliseras men förblir ofta ärrig. Hos en del
patienter bildas inflammatoriska polyper som är
godartade men som kan orsaka blödning.

Crohns sjukdom kan förorsaka många andra besvär än
magsmärtor
De vanligaste symptomen vid Crohns sjukdom är smärtor i nedre delen
av magen, diarré, blodig avföring, feber och avmagring. Symptomen
kan vara kontinuerliga eller uppträda i perioder om några veckor/månader
med lättare perioder emellan, eller till och med försvinna emellan.
Speciellt i början har patienten ofta smärtor i nedre delen av magen
på höger sida, vilket kan väcka misstanke om blindtarmsinflammation
(appendicit). Beroende på inflammationens utbredning kan symptomen
variera från enbart smärta (lokal inflammation) till blodig avföring
(extensiv, dvs. omfattande inflammation).
Crohns sjukdom diagnostiseras med hjälp av endoskopi
Misstanken om Crohns sjukdom väcks vanligen på grund av
ovannämnda symptom. För att fastställa diagnosen undersöks tarmen
också endoskopiskt (med koloskopi). Vid koloskopi kan hela tjocktarmen
undersökas och dessutom nedre delen av tunntarmen där Crohns
sjukdom vanligen sitter. För undersökning av tunntarmen kan man
ibland också använda röntgenundersökning – röntgenfotografering
med hjälp av röntgenkontrastmedel. I samband med endoskopin tas
också vävnadsprover av slemhinnan för att verifiera diagnosen.
Laboratorieproverna kan visa normala värden, men hos många patienter
är de så kallade “inflammationsmätarna” (SR= ÒsŠnkaÓoch CRP)
höga, somliga patienter lider av anemi och även levervärdena (ALAT,
AFOS) kan vara höga.
Crohns sjukdom behandlas med läkemedel och kirurgiskt
Läkemedelsbehandlingen liknar den som ges vid ulcerös kolit (se s.
8). Som basbehandling ges 5-ASA-preparat och i aktiv fas används
kortikosteroider.

Som ett behandlingsalternativ finns en huvudsakligen lokalt verkande
peroral steroid budesonid (Entocort ® ), som vid inflammation i nedre
delen av tunntarmen och övre delen av tjocktarmen ger motsvarande
resultat som vanlig kortikosteroidbehandling men biverkningarna är
färre. I synnerhet vid behandling av fistlar och abscesser kan också
antibiotika vara till nytta. Vanligen behövs läkemedelsbehandling under
lång tid för att minska sjukdomens benägenhet att återkomma.
Av de immunsuppressiva läkemedelen används azatioprin eller metotrexat
(t.ex. Trexan ® ) för att minska behovet av kortikosteroidbehandling
och för att motverka att sjukdomen aktiveras på nytt, på motsvarande
sätt som vid ulcerös kolit. Monoklonala antikroppar mot TNF-alfa
(Remicade ® ) har visat sig vara effektivt mot Crohns sjukdom hos vissa
patienter. Remicade ® ges intravenöst på sjukhus eller poliklinik.
Läkemedlets verkan börjar inom några veckor och varar några månader,
vilket innebär att behandlingen måste förnyas. Antikroppar mot TNFalfa
och andra dylika läkemedel används ifall vanliga läkemedel och
kirurgisk behandling inte gett tillfredsställande behandlingsresultat.
Vid kirurgisk behandling opererar man vanligen bort den svårast inflammerade
delen av tarmen. De vanligaste kirurgiska ingreppen
innebär borttagning av nedre delen av tunntarmen och övre delen av
tjocktarmen (ileocekal resektion) samt avlägsnande av en del av
tjocktarmen (resektion av kolon). I vissa fall behövs ett ingrepp som
innebär att ändan av tunntarmen genom ett hål förs ut utanpå magen.
När det inflammerade tarmavsnittet tas bort, hålls sjukdomen oftast
till en början under kontroll, men de flesta patienter får återfall inom
några månader/år. Tarmförträngningar kan utvidgas (dilateras) i samband
med endoskopi.

Specialdiet behövs vanligtvis inte. Symptomen kan dock förvärras av
många födoämnen på samma sätt som hos patienter med ulcerös kolit
(se s. 11). Ifall det finns förträngningar i tarmen kan fiberfattig kost
ibland vara nödvändig. Om tunntarmsinflammationen är mycket
omfattande eller om en del av tunntarmen är bortopererad, är det
möjligt att det uppstår otillräcklig absorption av näringsämnen (malabsorption).
Magsmärtorna kan begränsa normalt födointag vilket ytterligare
minskar näringsämnestillförseln. Tillräckligt med näring som garanterar
normalvikt är väsentligt, eftersom undernäring förvärrar sjukdomen
och minskar behandlingens effekt. Undernäring behandlas genom att
öka näringsintaget. Om detta inte är tillräckligt kan man använda
vitamin- och spårämnespreparat (speciellt vitamin D, vitamin B12,
folsyra, kalcium och jŠrn) som säljs på apotek samt kliniska näringspreparat.
Genomförande av kostterapi kräver ofta hjälp av en dietist.
EgenvŒrd Šr till hjŠlp
Det lönar sig att begränsa användningen av sådana födoämnen som
framkallar symptom och det är viktigt att ta läkemedlen enligt anvisningarna.
Om symptomen förvärras kan patienten på ordination av
den vårdande läkaren komplettera behandlingen med 5-ASA-tabletter
och som stödbehandling använda 5-ASA-suppositorier eller -klysma
och till och med kortikosteroidbehandling.

Fastän tarminflammationen lugnar sig kan diarré och tillfälliga
magsmärtor förekomma. Livets olika stressituationer, jäkt, krävande
arbetsuppgifter, resor, sorg och glädje kan hos vem som helst framkalla
magbesvär och störningar i tarmfunktionen, såsom diarré, trög mage,
väderspänningar och magplågor. På samma sätt kan vissa födoämnen
(se s. 11) framkalla symptom. Det är bäst att i förväg konsultera läkare
beträffande eventuell läkemedelsbehandling. Diarré kan behandlas
med antidiarrémedel, t.ex. loperamid (Imodium ® , Imocur ¨ , Lopex ¨ )
som passar för behandling av tillfällig diarré och även i förebyggande
syfte (läs ändå kapitlet “När är det skäl att omedelbart kontakta läkare”).
Det är bra att gå på kontrollundersökningar enligt en överenskommen
tidtabell. Om sjukdomen efter initialskedets akuta inflammation är
under kontroll så behövs laboratoriekontroller vanligtvis med cirka ett
års intervall. Patienter med extensiv tjocktarmsinflammation genomgår
endoskopiska kontrollundersökningar cirka 7 år efter insjuknandet och
därefter med 1 till 3 års intervaller på grund av risken för tarmcancer.
När är det skäl att omedelbart kontakta läkare?
Crohns sjukdom kan orsaka tarmstopp som kännetecknas av buksmärta
runtom naveln 1-3 timmar efter en måltid, buksvällning, tarmkurrning
och slutligen kräkningar. Även kontinuerliga magplågor, blodiga
avföringar mera än 5 gånger/dygn och feber är symptom som kräver
läkarkontakt. Användning av antidiarrémedel i en sådan situation kan
förvärra sjukdomen.

Det finns också en egen förening för personer med inflammatoriska
tarmsjukdomar, Crohn- och Colitisföreningen (Crohn ja Colitis ry).
Föreningen har cirka 3 400 medlemmar (1/2005) och den är medlem
i det europeiska förbundet för Crohn- och Colitisföreningar, EFCCA.
Föreningen har kontakt med Folkpensionsanstalten, olika branschorganisationer
samt statliga beslutsfattare, och strävar till att vid behov
påverka dem.
Föreningen erbjuder sina medlemmar information om inflammatoriska
tarmsjukdomar bland annat via medlemsblad, Internet samt olika
publikationer. Information erbjuds också för både barn och vuxna på
anpassningsträningskurser, som föreningen arrangerar i samarbete med
andra föreningar. På stödpersonskurser utbildar Crohn- och Colitisföreningen
stödpersoner som kan vara till stor hjälp för nyinsjuknade
och varför inte också för andra.
I samband med vår- och höstsammanträden anordnas föreläsningar av
specialister för att förmedla den senaste informationen om inflammatoriska
tarmsjukdomar till alla intresserade. På dessa sammanträden
möter du andra med samma sjukdom som du själv har och som du kan
träffa också på regionala möten. På föreningens hemsidor,
www.ccafin.org, pågår livlig diskussion på ett diskussionsforum som
vem som helst fritt kan delta i.
Du kan anmäla dig som medlem genom att fylla i anmälningsblanketten
som bifogas eller på våra hemsidor: www.ccafin.org
Kuninkaankatu 24 A
33210 TAMPERE
tfn. (03) 266 2600
e-post: ccafin@sci.fi

Författare av patientinformationsbroschyren
docent Seppo Niemelä,
överläkare
OYS, gastroenterologiska avdelningen
Specialister från
Crohn- och Colitisföreningen
Utgivare av patientinformationbroschyren
Stjärnfallsgränden 1
02240 ESBO
tfn. 09-613 6230
fax 09-6136 2333
Oy Sevenprint Ltd 03/2005