Bakom girighetens mask - Läs en bok

Bakom 

girighetens 

mask 

En kriminalroman 

av 

Jan Wijk

Denna bok finns också som pappersbok, utgiven av 

Recito förlag. Kan beställas på Bokrondellen eller 

internetbokhandlarna 

© Jan Wijk 2007 

Förord 

Denna bok är en uppdiktad historia. Alla likheter med 

verkliga personer, platser och händelser är rena tillfälligheter 

som bildats i författarens fantasi. Namn på verkliga 

personer finns endast med för att ge berättelsen 

verklighetskaraktär 

Jag vill tacka min hustru Chris och min stora familj för 

allt stöd, support och kreativ kritik under skrivandet av 

denna bok. 

Dessutom ett stort tack till vännerna Margareta och Iwan 

Morelius, som inspirerade mig att fortsätta skriva, samt 

Lars Kollberg, Kaj Nilsson och Morgan Gustafson för 

synpunkter. 

Helsingborg 2007 09 04 

Jan Wijk 

.

Kapitel 1 

Cagnes sur Mer 

Den 15 maj 2004 

”Svensken har lärt att vara fattig. När utlänningen 

hopar penningar för att äga dem, samlar svensken för 

att giva ut. Fattigdomen är hans tillstånd, 

förmögenheten blott hans interim, rikedomen en lek, 

som han har för sig då och då. Detta sinnelag är grunden, 

att när som helst utan saknad kunna gå från hus 

och hem, då gör man sig lätt ett nytt hem igen.” 

Carl Jonas Love Almqvist 

Jag glodde förstrött på de vackra travhästarna som frustande 

rusade förbi mitt synfält. Det var sista loppet för 

säsongen på Cagnes sur Mer’s travbana och snart var 

det bara upploppet kvar på sista varvet. Trav är bara en 

vintersport i den här delen av Europa. I juli och augusti 

arrangerar man visserligen kvällslopp tre kvällar i 

veckan, men de börjar alltför sent för att locka oss skandinaver 

till banan. 

Det var en underbar kväll och det kändes att våren var 

i antågande. En blandning av dofter från tidiga vår-

lommor, hästskit, svett, banans speciella doft som utgörs 

av en blandning av okända jordarter. Lägg därtill 

spänningen i loppet, det häftiga ljudet av de tio hästarnas 

snabba, taktfasta stötar med hovarna vid varje steg, sorlet 

från publiken som steg och sjönk i takt med loppets 

utveckling mot sista kurvan, för att byggas upp i ett 

crescendo när hästarna äntligen travade in på upploppet. 

Sedan total tystnad. En underlig kontrast, nästan 

som en antiklimax. 

I dag – just i denna sekund – slog det mig plötsligt att jag 

hade tråkigt. Känslan kom över mig som en blixt från 

klar himmel och klämde ihop skinnet runt huvudet, 

nästan som i kramp. Det var som om jag plötsligt insåg 

att drömmen jag alltid haft om att leva ett dagdrivarliv 

utan ekonomiska bekymmer, kanske inte hade den sötma 

som jag trodde. 

I mina mörka stunder – i det gamla landet – när jag hade 

haft det som jävligast med banker och kronofogde hängande 

över mig, hade jag ofta tänkt på hur skönt det 

skulle vara att aldrig ha några ekonomiska bekymmer. 

Att aldrig behöva oroa sig över om det fanns täckning 

på kontot. Men glädjen över att vara ekonomiskt oberoende 

och att bo i en fantastisk lyxvilla vid Medelhavet 

var tydligen ingen garanti för att må bra. Hittills hade jag 

njutit varje sekund av mitt nya liv, men de tankar som 

nu dök upp överrumplade mig och fick mig att må dåligt. 

Det kändes som om det inte längre fanns några 

utmaningar. 

– Kom ihåg att du är lyckligt lottad din dumme jävel! 

sade jag tyst till mig själv. Kom igen Charlie, du har det 

ju skitbra! 

*** 

Vi – det vill säga jag och Michael – hade prickat alla 

vinnarna hittills i dagens lopp. Michael var min närmsta 

granne och det var han som var hästexperten. Jag hängde 

bara på och försökte lära mig travets mysterier, en synnerligen 

svår konst, det hade jag ganska snart förstått. 

Totalt sett hade oddsen varit hyggliga, men hittills ändå 

en ganska lätt lördag för Michael. Samtidigt som vi satt 

bänkade på VIP-sektionen rakt bakom målkameran på 

Cagnes sur Mers bana, kollade han V75-loppet hemma. 

Tack vare internet, kunde man spela på ATG var man än 

befann sig och Michael fick resultaten i sin mobiltelefon 

lopp för lopp. 

Sista loppet gick nästan samtidigt både här och i Sverige. 

Vi hade satsat tungt på ATG, och enligt Michael låg det

en eventuell storvinst i potten. 

Jag sneglade på Michael, som såg sammanbiten ut och 

undrade om han också kände som jag. Under året som 

gått hade vi hängt ihop så gott som varenda dag. Morgon, 

middag och kväll, som vore vi bröder. Våra fruar 

hade också svetsats samman. Inte en enda konflikt hade 

vi haft i vårt umgänge, som framför allt bestod av mycket 

god mat, trav och jakt på goda årgångsviner. Andra som 

levde som vi skulle jag förmodligen kalla drönare. 

– Vad tror du, frågade jag. Har vi vinnaren i sista? 

Jag hade som vanligt överlåtit allt till Michael, mannen 

som när han bodde i Stockholm hade gått under namnet 

Spelaren. Han hade ryska eller möjligtvis estniska 

rötter och var tidigare känd som en av de högsta ledarna 

inom den så kallade ryssmaffian på Solvalla. 

Michael kunde verkligen hästar. Eller trav rättare sagt, 

som innefattade så mycket mer än bara hästar. Startspår, 

form, tillägg, kuskstatistik, ägare, nya och gamla 

skador, dagsform, banans kondition och sammansättning 

och stalltips. Men framförallt hade han kontroll på 

allt mygel med mutade kuskar, drogade hästar, lägglopp 

och liknande. 

Han var nog den bästa vän man kunde ha med sig på en 

travbana, faktiskt som vän överhuvudtaget. Att däre- 

mot vara ovän med honom? Aldrig. Det vågade jag inte 

ens tänka på. Jag visste en hel del om vad han sysslat 

med i Stockholm, fast jag hade väldigt svårt att förstå att 

Michael och Spelaren kunde vara en och samma person. 

Jag hade, tvärt emot hans rykte, lärt känna honom 

som mjuk och behaglig, en man som avgudade sin fru 

och var trogen och hjälpsam mot sina vänner. 

Han hade lärt mig det lilla jag kunde om trav och som 

motprestation hade jag lovat att lära honom hur man 

bygger upp en vinsamling, som ökar i värde mer än 

aktier och andra finansiella skitpapper. Vi var bara i 

början av vårt utbyte. Han hade än så länge bara provsmakat 

en del av mina bästa viner och börjat lära sig 

grunderna, medan jag i min tur börjat lära mig lite om 

trav. Jag litade blint på hans travsystem och ingen av 

oss hade gått lottlös. Under säsongen hade vi delat på 

över 2 miljoner kronor i travvinster, skattat och klart. 

Det var lika mycket som mina viner ökat i värde under 

samma tid. Fast insatsen och därmed risken i travspelet 

hade förstås varit betydligt högre än i min vinsamling. 

– Jag har alla hästar i sista loppet, det har jag alltid, 

flinade Michael. Men det är inte som V75, det är lite 

svårt att förklara. Har jag lyckats pricka in alla hästar 

innan dess så tänker jag inte stå och vara nervös i sista 

loppet. Antingen alla rätt eller inget! Jag är bara lite miss-

nöjd med oddsen, jag har satsat olika på hästarna i mitt 

eget system, mest på lågoddsarna, men rätt rejält på ett 

par outsiders. Vi får hoppas att favoriterna galopperar 

så att riktiga outsiders tar hem loppen, annars får vi inte 

tillbaka våra insatser. Jag har en mystisk känsla i sista 

loppet som jag skall förklara efteråt. Skall bli ntressant 

mumlade han. 

V75:an på Solvalla blev klar först och det var en av 

högoddsarna som vann i sista. Den gav klart godkända 

femhundra tusen, men å andra sidan hade vi spelat över 

tolvtusen rader, så det kunde lika gärna ha blivit förlust 

om favoriten vunnit i sista. Med alla sexor och femmor, 

blev det ungefär sexhundratusen. Kronor alltså – när vi 

spelade på ATG räknade vi inte i Euro, det blev så futtiga 

vinster då. 

När hästarna strax efter gick i mål i säsongens sista lopp 

på Cagnes sur Mer, var hästen som vann en riktig krake 

och liknade inte alls de som brukade vinna. 

– En verklig högoddsare, en häst som borde ha gått till 

slakt enligt alla experter, men som ändå vinner enkelt, 

sade Michael. Kusken satt bara och åkte, de andra höll 

igen eller galopperade. Det är för jävligt egentligen, så 

uppenbart uppgjort. 

– Hade vi honom också, frågade jag ängsligt? 

– Självklart, jag har ju alltid alla hästar i sista loppet sade 

jag. Dessutom, varför tror du jag lägger ner en halv 

miljon kronor om året på att få de bästa stalltipsen? Jag 

var ganska säker på att de skulle köra ett lägglopp i sista, 

så jag satsade en rejäl slant på slaktkandidaten. Därför 

satte jag rejält på den hästen. Som jag sa, jag hade en 

känsla. Även om vi tjänade en rejäl slant, så är årets 

sista trav ett klart lägglopp, det ger en besk smak i munnen, 

sa Michael. Det skall bli intressant att se vilka andra 

som vann, det är kunskap vi kommer att ha nytta av 

nästa säsong. Jag tror dock att vi skall akta oss för att se 

alltför glada ut när vi löser in bongen, någon kan ju få 

för sig att vi är inblandade. 

– Låt mig bjuda på ett glas vin under tiden, föreslog jag. 

Det kanske tar bort den beska smaken. Så får vi summera 

ihop vad dagen gett. 

– Nu vet jag vem det var som vann, sa Michael när han 

satte sig och greppade ölglaset. Jag kollade diskret när 

proffsen löste in sina bongar, vi kan ha nytta av den 

kunskapen nästa säsong. 

Vi hade diskret löst in vår bong sist av alla och kunde 

konstatera att vi kammat hem en ordentlig bunt med

Euros och satt kvar i baren och läppjade på vår andra 

fatöl, när min mobiltelefon, som jag lagt på bordet när 

jag rotade efter plånboken, började surra och vibrera. 

Jag såg direkt att något inte var som det skulle, när jag 

fällde upp locket, det fanns fem obesvarade samtal registrerade 

alla från min egen hemtelefon. Men jag svarade 

automatiskt: 

– Charles Thorn. 

Det var förstås Chantal, min hustru. 

– Var fan håller ni hus? skrek hon. Jag har ringt sex 

gånger. Hon var urförbannad, som bara en latinsk kvinna 

kan vara, så jag blev lite spak. 

– Jag hade som vanligt tryckt in ljudlösknappen på telefonen 

av misstag, djävla Ericsson, svarade jag. Vad har 

hänt? Du låter alldeles uppriven. Och du har bara ringt 

sex gånger tänkte jag, men det vågade jag förstås inte 

säga. 

– Här är det fullständigt kaos, polis och brandkår är här, 

någon har sprängt vår garagedörr. Det var en så kraftig 

laddning, att alla fönsterrutor i vårt och alla grannhus 

har sprängts i bitar. Alla larm i området tjuter, du hör 

va? 

Det värsta av allt, vattnet i poolen har runnit ner i källa- 

ren och in i din vinkällare, fortsatte hon. 

Jag satt helt tyst och kände hur färgen försvann från 

mitt ansikte. Jag tog en stor klunk öl och kunde tydligt 

höra ett sammelsurium av olika larm i telefonen och såg 

framför mig vår vackra villa strax utanför Sainte Maxime 

som vi köpt för ett år sedan. En praktfull villa i neoprovensalsk 

design, målad i den gula färg, som är så 

typisk för regionen. En iskall känsla kom över mig, 

någon hade förstört allt som jag verkligen lyckats med i 

livet i ett enda ögonblick. Hennes samtal fick mig att 

glömma den fina vårkänslan och glädjen att ha ökat på 

min nyvunna förmögenhet med hundra tusen Euros. 

Jag som nyss satt och hade tråkigt och saknade 

utmaningar. Fan i helvete! Det var faktiskt min enda 

tanke. Allt annat blev bara svart inför min inre syn. Fan 

i helvete! 

– Vi kommer så fort vi kan, stammade jag. Är du skadad? 

Jag försökte samla mig. Frågorna sprutade ur 

munnen på mig. 

– Ingen är skadad. Polischefen frågade efter dig. Jag vet 

inte vad han heter, men han tycks känna till vem du är. 

– Hur ser han ut? 

– En liten fyrkantig fransman med underlig dialekt,

mustasch och manchesterkostym. Bredaxlad. 

Chantal hade ganska precis beskrivit kommissarie 

Golleto, den sicilianske poliskommissarie i Nice som 

haft hand om undersökningen av mordet på Feudo, den 

man som tidigare varit ägare till vår villa. 

Michael körde som om han varit ute efter förstaplatsen 

i Monacos Grand prix. Det tog ändå en dryg halvtimme 

att köra den trafikerade vägen till St Tropez och sedan 

den sista biten på en väg som påminde om en resa i 

alperna. Serpentinen, kallades den i folkmun, ett passande 

namn. Han stannade genom att tvärnita utanför 

vårt hus för att inte köra in i skocken av nyfikna och 

oroliga grannar, som samlats utanför vår trädgård, som 

var avspärrad av polisens plastband. Jag kastade mig ur 

bilen och rusade in på den asfalterade vägen till villans 

garage som låg i källarplanet. Någon hade lyckats stänga 

av larmen under tiden vi körde hem, så det var ganska 

tyst. Brandkåren hade en bil som pumpade vattnet ur 

källaren och den brummade förstås en del, annars var 

det bara sorlet från den stora skaran nyfikna som hördes. 

Garagedörren stod vidöppen. Vid en närmare kontroll 

såg jag att den inte var öppen, den var så gott som borta, 

sprängd i bitar av en kraftig sprängladdning. 

Jag kramade om Chantal, som stod vid sidan av 

Michaels fru Ulla och hennes väninna Linda som hon 

delade sin konstateljé med. 

Mr Golleto, min korsikanske poliskontakt stod bredbent 

i den sluttande garageinfarten för att inte förlora 

balansen, ingripen i ett intensivt samtal med en brandkapten. 

Jag försökte samla mig och ta in vad som hänt. 

Vår njurformade swimmingpool hade tömts på vatten. 

En del av poolen hade skadats, varvid vattnet runnit ner 

i källaren. 

Jag var osäker på om det var sprängladdningen eller 

den stora brandbilen som kört in på tomten, som orsakat 

skadan på poolväggen. Jag lutade åt att det nog var 

brandbilen, den stod alldeles för nära poolen. 

Några dagar efter att jag köpt huset för ett år sedan, av 

en nybliven änka, madame Feudo, som just mist sin 

man i en skottduell i Nice hamn, hade jag vid en noggrann 

husesyn, ett par dagar efter det att köpet var klart, 

upptäckt att det fanns en dold vinkällare med mer än 20 

000 flaskor vin av yppersta kvalitet. När jag hämtat mig 

från chocken och insåg att vinet måste vara värt en förmögenhet, 

gick jag ett par hårda ronder mot mitt sam-

vete. En tuff match som slutade med att samvetet vann 

och tvingade mig att ta kontakt med Madame Feudo för 

att berätta precis som det var över ett glas vitt nere i 

centrum av Sainte Maxime. 

Hon berättade att hon kände till att hennes man hade en 

stor vinsamling, men hon sade bara att jag kunde behålla 

den. Hon ville inte kännas vid hans viner, oavsett 

vad de eventuellt kunde ha för värde. Behåll dem bara, 

eller häll ut dem. Couldn’t care less. 

Under tiden som jag arbetade frenetiskt för att ta mig på 

fötter, märkte jag att det fanns massor av sönderslagna 

flaskor på golvet. Det stack till och jag förstod att jag 

skurit mig. Trots min ömkliga belägenhet, var det främst 

vinet jag tänkte på. 

Jag insåg med en gång att värdet på vinet skulle vara 

noll och intet om etiketten ramlat av. Visserligen fanns 

en noggrann katalog över var samtliga flaskor var placerade 

i de olika hyllorna, i datorn, som fanns i vinkällarens 

lilla kontor. Men hade datorn klarat översvämningen? 

Jag vände mig om och halvt vadande, halvt simmande 

tog jag mig in i kontoret. Det var beckmörkt, men en 

liten strimma av ljus från brandbilen skymtade genom 

dörrspringan. 

Vattenytan nådde en decimeter under skrivbordsskivan, 

där datorn stod. Jag skulle just rädda datorn när jag fick 

syn på Chantal i ögonvrån. 

– Akta dig, det är glashalt skrek jag. Dyngsur av rödvin 

och blod från de skärsår jag fick när jag fallit omkull 

och landade på en hög krossade vinflaskor, vadade jag 

vidare mot utgången med datorn som ett litet barn i famnen. 

– Är du skadad? frågade hon oroligt 

– Asch, det är mest vin och vatten, jag tror jag fick ett 

par skärsår bara, det är ingenting. Men vinet, det är väl 

själve fan, att man inte skall kunna ha någonting i fred 

för tjuvar och banditer. 

– Lätt fånget lätt förgånget är väl ett ordspråk som passar 

in, sa Chantal ironiskt, hon var inte så förtjust i min 

inblandning i den svindel med en vinsamling från Bordeaux, 

som jag och framför allt min gamle skattekonsult 

Fredrik dragits in i och som kostat honom och flera 

andra personer livet för ett år sedan. 

Det är obehagligt med inbrott, fortsatte hon bekymrat. 

Det kommer så nära inpå, jag vill inte bo kvar i huset, 

det känns besudlat, orent på något sätt. Om huset nu går 

att reparera överhuvudtaget. 

– Det är en helt naturlig känsla, lugnade jag henne. Men 

självklart skall vi reparera skadorna, skaffa ett stålstaket

och nya lås och skaffa säkrare larm, så kan vi känna oss 

trygga. Du skall inte behöva vara orolig. 

– Hur mycket har de förstört? Frågade hon lite försiktigt 

för att inte avslöja att hon var lite intresserad av värdet 

som vinet representerade. Trots allt hade vårt liv tack 

vare vinet, medfört ett rejält kliv uppåt på livskvalitetsskalan. 

Det var en befrielse att inte längre behöva vända 

på varenda krona. 

– Jag skall försöka skaffa mig en överblick sa jag och 

räckte över datorn till Chantal för att kunna fortsätta att 

vada över högarna av krossade flaskor allt längre in i 

vinkällaren. 

Det verkade som om tjuvarna blivit skrämda eller tröttnat 

på att slå sönder flaskor, det var nog högst ett hundratal 

flaskor som gått åt. Jag drog mig tillbaks, det var 

för mörkt och tog mig mot garaget och bytte till torra 

kläder, som hon hämtat. 

– God dag mr Golleto, sa jag så artigt jag kunde och 

blev presenterad för brandkaptenen. 

Hur såg det ut när ni kom till platsen? frågade jag. 

Mr Golleto svarade med en motfråga: 

– Är det ni som är den nye ägaren till fastigheten efter 

Mr Feudo? 

– Inte riktigt, svarade jag lite darrig i rösten. Det var en 

stiftelse som köpte huset av hans änka, jag bara disponerar 

det för närvarande, svarade jag. 

Golleto tittade under lugg med sitt vanliga höjda ögonbryn, 

utan att avslöja vad han tänkte eller visste. Mitt 

tips var att han visste exakt var han hade mig. 

– Jag förstår, sa han kort och lämnade oss för att inleda 

ett hetsigt samtal med brandkaptenen. 

Jag fick aldrig något svar på min fråga om händelseförloppet. 

En man, klädd som en turist i färgglad skjorta och 

joggingbyxor med mörka solglasögon, stod bland de 

nyfikna och såg på förödelsen. Han avvek inte bara från 

omgivningen med sin klädsel, utan också med sitt sätt 

att uppföra sig. Alla åskådare, mest nyfikna grannar, 

var uppenbart chockade och pladdrade livligt om orsaken 

till det hemska som inträffat i deras lilla idylliska 

kvarter. Främlingen däremot hade ansiktet uppstramat 

i en sammanbiten mask och var alldeles tyst. Plötsligt, 

som om han just kommit på att han var en katt bland 

hermelinerna, backade han, vände sig mot vägen. För 

att inte väcka mer uppmärksamhet, gick han sakta ner 

längs vägen tills han kom till en tvärgata, där han hade

parkerat en liten bil. Han hade med avsikt ställt den med 

fronten i riktning mot Sainte Maxime. Han startade den 

och gled nästan ljudlöst runt hörnet och försvann. 

– Helvete, helvete, helvete, fräste han nästan ohörbart 

mellan tänderna med läpparna spända till två smala 

streck. 

*** 

Nästa morgon väcktes jag tidigt av Michael, som sa att 

två civilklädda poliser ville tala med mig. Jag blev lite 

skärrad, trots allt var jag ju invandrare i ett land där 

polisen var känd för att ha betydligt hårdare nypor än 

sina svenska kollegor. Deras talesman förklarade att jag 

vänligen skulle följa med frivilligt till förhör på polisstationen 

i Nice. 

Det var bara att hänga med! 

Jag satt i baksätet på en civil polisbil, som dock inte 

saknade handtag på insidan som i kriminalromaner, det 

var en helt vanlig Citroën C5. Det gick ganska fort till 

Nice, och så småningom hamnade vi i en byggnad med 

det pampiga namnet ”Commissariat Central de Police” 

ingraverat på en mässingsskylt. Stationen ligger på Av- 

enue Maréchal Foch, vilket jag kom ihåg från ett tidigare 

besök hos kommissarie Golleto. Jag visades in igenom 

en dörr på andra våningen i polishuset där kommissarie 

Golleto tog emot i sitt enkla kontor. 

– Varsågod och sitt, sa han artigt på engelska med betydligt 

bättre uttal än Peter Sellers gamle rollfigur 

Closeau. Jag tycker det är på tiden att vi har ett allvarligt 

samtal, det har hänt alltför många våldsamma saker det 

senaste året, där ni varit inblandad på något sätt. Jag 

poängterar att ni inte är misstänkt för något brott, men 

jag har ett behov av att reda ut några saker. 

Varför inte berätta för mig lugnt och sansat hur ni hamnade 

på Rivieran och hur det kan komma sig att ni, som 

enligt min svenske kollega Rudolf Jönsson i Sverige, 

varit rent ut sagt utfattig i Sverige plötsligt har möjlighet 

att bo som en mångmiljonär? Den villa ni disponerar 

kan inte vara särskilt billig. Jag förstod på er fru att ni 

har en vinsamling på över 20 000 flaskor. Bara den måste 

betinga ett avsevärt belopp. 

Jag var tvungen att harkla mig innan jag satte igång, jag 

var inte förberedd på detta samtal. Här gällde det alltså 

att hälla tungan rätt i mun. 

– Ja, det stämmer att jag för ett år sedan hade finansiella

problem i mitt hemland. Plötsligt fick jag av en händelse, 

jag var här på semester, ett erbjudande att indirekt 

hjälpa en svensk bank att driva in en skuld av mr Feudo, 

som inte hade betalt det lån han hade till banken för det 

hus jag numera disponerar. 

Jag berättade så noggrant som möjligt om allt som hänt 

för ett år sedan, utan att gå in på de detaljer som balanserade 

på gränsen till olagligheter. Att jag lyckats driva 

in skulden och till och med lyckats över förväntan, så 

att det blev lite över, så att jag kunde lägga ett bud på ett 

parti vin i Bordeaux, som jag sedan sålt med god vinst, 

så att jag via en stiftelse kunnat köpa huset till ett fördelaktigt 

pris av änkan till mr Feudo. Stiftelsen var min 

egen, men det sade jag förstås ingenting om, Lichtensteins 

stiftelser är svåra att få insyn i. Anledningen till att 

jag lyckades med detta, var dels att jag redan tidigare 

hade kontakt med fastighetsmäklaren för att leta en 

vinterbostad och att madame Feudo hade fått väldigt 

bråttom att flytta, efter makens plötsliga död. Jag undvek 

förstås att berätta att jag bevittnat mordet på hennes 

make och att mördaren, en italiensk gangster vid namn 

diTalora, som skottskadad tvingats fly i min hyrbil tillsammans 

med min gamle vän, skojaren Erkki Kousko, 

som hjälpt mig i vinhärvan. diTalora hade försvunnit 

blödande via Erkkis båt ut till havs och hade inte synts 

till sedan dess. Jag glömde också att berätta att jag spårat 

upp och lagt beslag på diTaloras efterlämnade väska på 

hans hotellrum. Den var proppfull med stulna kontanter, 

vilket starkt bidrog till att jag kunde finansiera köpet 

av Feudos lyxvilla. Jag berättade inte heller att jag tvingat 

den svenske vinhandlaren Bengt de Leurs att överlämna 

det vin han stulit till mig genom en ganska hårdhänt 

övertalning. diTalora hade därefter behandlat sin tjuvkompanjon 

så hårdhänt att han drabbades av en hjärtinfarkt. 

Jag hade också, med diTaloras pengar, betalt och 

samtidigt tipsat ett par andra vinhandlare att det var de 

Leurs som lurat dem på pengar, vilket ledde till att han 

blev kvävd på sjukhuset. Ja, fan det var en hel del som 

jag inte berättade, men jag lyckades ändå sy ihop en 

ganska trovärdig story som förklarade varför jag hamnat 

i Sainte Maxime och att vi nog tänkte stanna kvar, 

trots att det från början var meningen att vi bara skulle 

bo här på vintern. Jag berättade, för att Goletto inte skulle 

riva upp allt gammalt, att madame Feudo kände till att 

jag hittat makens vinsamling och att hon lät den ingå i 

fastighetsaffären utan extra kostnad . 

Golleto gjorde löpande små noteringar och ställde frågor 

om jag kände till mordet på Feudo, deLeurs och 

diTaloras försvinnande, men där blånekade jag. Mordet

på Fredrik Bihnfelt, som utfördes av diTalora var enligt 

Golleto länken mellan mig och Feudo, vilket jag inte 

kunde förneka, men han insåg att jag inte kunde bindas 

till att ha haft något med dessa mord att göra. 

– Tack, Mr Thorn, sa han slutligen, det har varit en upplysande 

diskussion, men även om det fattas några pusselbitar, 

så tror jag att ni i stort sett talat sanning. Jag 

hoppas vi slipper sådana här samtal i framtiden och ber 

att få framföra en hälsning till er förtjusande hustru. Jag 

skall se till att ni får skjuts tillbaks till er villa och skulle 

vilja ge er ett gott råd på vägen, se till att klara av era 

oavslutade affärer i Sverige, annars finns det en risk att 

jag tvingas samarbeta med de svenska myndigheterna 

om det finns misstanke om ekonomisk brottslighet, det 

vore ytterst otrevligt, speciellt för er. 

En rännil av kallsvett rann från hårfästet ner på kinden 

när jag reste mig. Fan så obehagligt. 

Kapitel 2 

Moskva 

Den 20 augusti 1978 

Det var en spännande dag för de båda vännerna Vasilij 

Viktorovich och Leonid Zirganov. 

Båda hade avslutat sina studier vid Moskvas Universitet 

och hade uppnått strålande resultat. Främmande språk 

var deras bästa ämne. De var hängivna kommunister 

och sedan länge medlemmar i Partiet. Annars hade de 

aldrig kommit in på universitet över huvudtaget. De var 

medvetna om att de var band de kanske hundratals kandidater 

som valts ut bland tiotusentals sökande. 

Nu var de redo att ta nästa steg på vägen för att erövra 

världen. De kände sig starka, oövervinnerliga och 

adrenalinstinna. Nu var det dags att bevisa att de kunde 

stå upp för sitt land. 

När de nu stod framför den tre meter höga ekporten i 

det hus som täckte ett helt kvarter blev de ändå lite bleka 

om nosen. Att stå framför den enorma byggnad som 

kallas Lublianka, för allmänheten mest känd som världens 

hårdaste fängelse, kunde få vem som helst att darra 

i knävecken.

I samma byggnad fanns emellertid också huvudkontoret 

för ”Komitet Gosudarstvennoy Bezopasnosti”, i vardagslag 

”KGB” och de båda studenterna var här för att 

komma igång med sin utbildning till agenter. De gick in 

genom dörren och letade upp sekretariatet där de anmälde 

sig. 

De fick anvisning vart de skulle ta vägen och hamnade 

i en slags mottagningssluss, där de fick lämna sina fingeravtryck, 

vägdes och mättes noggrant, för att sedan 

slussas vidare in i en stor hall, där de upptäckte att de 

var långt ifrån ensamma. Ett femtiotal välväxta män i 

deras egen ålder stod eller satt på golvet i olika stora 

grupper. Det var inte bara ryssar, där fanns kamrater 

från hela östblocket, den största utländska gruppen var 

från Tjeckoslovakien. Men där fanns också folk från 

Nordkorea, flera afrikanska stater, Sydamerika, Kuba, 

Palestina och Libyen. 

Det rådde tystnad i salen, allt samtal skedde med låga 

viskningar. Officerare från KGB såg till att det inte 

snackades i onödan. Ingen vågade utmärka sig genom 

att ställa frågor. 

Hela dagen gick utan att det hände något mer än att en 

ständig ström av nya rekryter strömmade in. 

Först sent på eftermiddagen fick de något att äta. 

Klockan tio på kvällen, beordrades samtliga ut på en 

stor öppen plats inom det stora Lubliankakvarteret. 

De delades in i grupper som tydligen bestämts i förväg, 

skickades in i ett antal stora transporthelikoptrar som 

transporterade dem ett par, kanske tre timmar innan de 

landade i beckmörker. Ingen sa ett ord om destinationen 

och ingen vågade fråga. 

De hämtades på ett mindre militärflygfält av ett antal 

lastbilar med flak täckta av presenningar där de bryskt 

knuffades upp och transporterades till ett slags läger. 

På en stor öppen grusplan, indelades de i samma grupper 

de haft i helikoptrarna och hänvisades därefter till 

en barack för varje grupp. De fick reda på att den grupp 

de tillhörde kallades pluton och tilldelades ett plutonnummer. 

Snabbt valde de sängplats och somnade så 

småningom, ganska omtumlade. 

Tidigt nästa morgon väcktes de av en kortväxt man i 

militäruniform. Med hög röst presenterade han sig som 

löjtnant Ivan Brezinsky, Han kompenserade sin litenhet 

med att skrika högt och skräckinjagande. Gapade och 

svor över att de inte kom ut ur barackerna fort nog. 

Alla fick ställa upp i plutoner indelade efter den barack 

de blivit tilldelade i kvällen före. 

En ståtlig officer trädde fram och ställde sig framför

dem. presenterade sig som överste Alexander Potopov, 

högste chef för anläggningen. Han förklarade att utbildningen 

hade rent militär prägel och att de befann sig i 

Uralbergen i närheten av Kirov i ett väl inhägnat område 

bevakat av KGB soldater. 

Barackerna låg väl gömda i skogen och höll god standard 

för att vara i Sovjetunionen. Anläggningen var 

utrustad med allehanda utrustning för fysisk träning. 

Han förklarade att det fanns en swimmingpool, ett café 

och till och med en biograf inom området, för att ge 

dem något att göra på fritiden. 

De utrustades med militära enkla uniformer, men också 

kläder för idrott och liknande aktiviteter. 

Den gaphalsige löjtnant Brezinsky, var också ansvarig 

för morgonjoggingen, där han visade sin klass, de hade 

alla problem att hänga med i hans tempo, en del mer än 

andra förstås. 

Leonid och Vassilij var inte särskilt vältränade, så den 

första tiden fick det ta i så de kräktes vid varje pass. 

Efter en månad hade de med hjälp av sin ungdom och 

goda gener tränat upp sin kondition och hängde med 

allt bättre utan att behöva ta ut sig helt. 

Utbildningen varade nio månader, varvad teoretisk utbildning 

och fysisk träning. Gallringen var hård. Den 

första tiden var det nära att de hade försökt rymma. 

Eller dött, de visste inte vilket som var bäst. Vasilij hittade 

snabbt en lösning. 

– Låt oss låtsas att vi är döda. De kan inte göra oss 

något. Vi finns inte. Varje slag eller orättvis behandling 

kvittar. Bara titta dem i ögonen och tig. 

Om de tvingar oss att sitta i kallt vatten tills vi svimmar, 

så låt dem. Vi finns någon annanstans. 

Många kamrater försvann ifrån utbildningen, ungefär 

hälften bara under den första månaden. 

Ingen visste vart de tog vägen. 

Det fanns många goda kamrater bland studenterna, men 

det fanns också en del rötägg. Morsgrisar som skvallrade 

till befälen om allt. Speciellt var det en av de östtyska 

studenterna, Hermann Gehr från Dresden. Han avslöjade 

att Vassilij hade lämnat området en natt för att uppvakta 

en ung dam från Kirov. Vassilij var svår på fruntimmer 

och kunde inte nöja sig med att masturbera som 

de andra. Hans bestraffning bestod av 7 dagars husarrest, 

den lindrigaste formen av bestraffning, samt 

gonnore. 

När han kvidande av smärta pissade blod innan behandlingen 

börjat verka, svor han att hämnas på tysken, vid 

ett lämpligt tillfälle.

Lägerlivet gick framåt och de inledde nästa etapp, där 

de fick lära sig allt från hur man värvade agenter med 

hjälp av utpressning och mutor till hur man tog livet av 

folk på olika sätt. 

De fick också veta att det fanns olika former av 

bestraffningar. Under utbildningen fanns det en lindrig 

bestraffning husarrest i 7 dagar, det visste Vassilij redan. 

För förräderi eller desertering fanns bara ett straff: Avrättning, 

vilket skulle utföras oavsett var de befann sig 

på jorden. Det gick inte att undgå sitt straff. 

Utbildningen följde en strikt rutin: 

+Väckning kl. 0530. 

+Löpträning 15 minuter till en timme, 

+Rakning och dusch. Huvudet skulle rakas en gång i 

veckan. 

+Frukost, som var väl tilltagen och god för att vara i 

Sovjetunionen.. 

+Lektioner med speciallärare i varje ämne 

+Sju dagar i veckan. 

Allt skedde i respektive barack, där det fanns två klassrum, 

gym, café, ett läsrum, och ett vapenförråd. Alla 

barackerna var anslutna till en gemensam korridor som 

ledde till badhuset med inomhuspool. 

Det blev lite bättre efterhand, som de lärt sig rutinerna. 

Men de båda vännerna beslöt att förbli levande döda. 

Det gav dem styrka om det skulle komma något oväntat. 

Vilket det gjorde regelbundet. 

Befälen letade hela tiden efter svagheter som skulle 

undanröjas. 

Leonid råkade vid ett tillfälle avslöja att han tyckte om 

hundar. Ivan Brezinsky fick reda på detta. 

En vecka senare fick de se en stor hund som stod bunden 

vid en flaggstång i utkanten av uppställningsplatsen. 

Brezinsky beordrade fram Leonid. 

– Kamrat Leonid, jag beordrar er att visa hur ni oskadliggör 

en vakthund. Han slängde till Leonid ett blodigt 

bylte med köttslamsor, det gick så hastigt att han inte 

hann ducka. I samma ögonblick släpptes hunden som 

var tränad att anfalla allt som rörde sig inom området på 

natten då han gick på vakt i den korridor som bildades 

av det inre och yttre ståltrådsstängslet runt hela området. 

Leonid insåg att han inte kunde vägra, men var inte 

säker på vad ordern innebar. Han hade god hand med 

djur och såg det inte som ett stort problem att lugna ner

hunden. Han slängde till den köttslamsorna och satte 

sig på huk så att han fick ögonkontakt med djuret 

Hunden gick till angrepp, den var rasande, men snabbt 

som en blixt stack Leonid in handen i gapet på den 

dräglande hunden, en tysk schäfer. Han kände värmen 

i hundgapet och tryckte fingrarna ner i svalget. Hunden 

kom av sig helt och började slicka Leonids hand. 

Hans kamrater applåderade hans skickliga agerande, men 

de kunde ju inte veta att han lärt sig detta av sin far, när 

han tränade slädhundar i Sibirien. Ingen hund gillar att 

få fingrar nerstoppade i halsen, oavsett ras och storlek. 

– Kamrat Leonid, jag beordrar er att döda angriparen, 

skrek löjtnant Brezinsky. 

– Löjtnant, anhåller att få slippa döda ett oskyldigt djur, 

det kräver inget mod, bara att man kan sikta. Han är 

oskadliggjord enligt order. 

Löjtnanten blev röd i ansiktet av ilska. 

– Döda hunden! 

Leonid insåg att det var lönlöst att fortsätta vägra. Han 

reste sig upp och tog fram sin Kalasjnikov, osäkrade 

vapnet och siktade på hunden, som satt lugnt och såg 

upp på Leonids ansikte. 

– Stopp skrek Brezinsky. Vem har sagt att du skall skjuta 

hunden? Du skall använda din kniv! 

Vassilij såg att Leonid var så förbannad att han var nära 

att skjuta löjtnanten i stället för hunden. Han lyckades 

lugna sig i sista stund, lade ner geväret på marken och 

gick sakta fram till djuret och satte sig åter på huk och 

talade lugnt till hunden, som nu lade sitt huvud i hans 

famn. Snabbt skar han halsen av hunden och höll kvar 

den i famnen tills den dött. Blodet sprutade över Leonid, 

vilket dolde hans tårar. 

Han reste sig upp och sa: 

– Uppdraget utfört, Löjtnant. Hans röst vibrerade av 

hat. 

Brezinsky märkte hatet förstås och beordrade Leonid 

att åter ta fram sin kniv och skära av hela huvudet på 

hunden och kasta ut det i skogen, tillsammans med kroppen. 

Nerblodad från topp till tå utförde Leonid uppdraget. 

Han grät tyst hela natten. Vassilij var den ende som hörde 

hans förtvivlan och försökte förgäves att trösta honom. 

Tre dagar efter incidenten med hunden beordrades uppställning 

klockan fem på morgonen.

Överste Potopov stod framför dem med gravallvarligt 

ansiktsuttryck: 

– Lystring! 

Det har inträffat ett dödsfall inom området. En officer 

har blivit dödad. Det var en regelrätt avrättning. Mordet 

inträffade i offrets säng, mitt i natten. Vi har ingen speciell 

person som kan misstänkas för att ha utfört dådet, 

vilket innebär att vi har åttiofem misstänkta. En av er 

eller någon av de övriga befälen måste ha utfört mordet. 

Vi kommer att tvingas hålla förhör med samtliga, bland 

annat med hjälp av lögndetektor. Ni kommer från och 

med kl. 06:00 att kallas till förhör, en och en. När alla 

har gått igenom förhöret får ni frukost, under förutsättning 

att vi hittat den skyldige. Om inte, så börjar vi om 

från början. Det ger oss en chans att pröva hur ni motstår 

tortyr, en övning som ni ändå skall gå igenom så 

småningom. Nu blir det mer realistiskt. 

Alla hade fått lära sig hur man klarar en lögndetektor 

utan att ändra puls, vilket hade varit svårt för vissa, men 

lättare för andra. 

Det blev ingen frukost och ingen mat överhuvudtaget 

på tre dygn. 

På fjärde dagens morgon blev det ny uppställning. Alla 

var hungriga och irriterade. 

Överste Potopov stod åter framför sina mannar. 

– Jag vill berätta att samtliga har klarat testet med lögndetektor 

utmärkt. Ni har också utstått mild tortyr på ett 

godtagbart sätt. Det är därför med glädje jag kan konstatera 

att mördaren trots detta har avslöjats. Vi har i dag 

på morgonen genomfört en snabb rättegång och dömt 

den skyldige till döden.Ni kan återvända till era baracker 

för frukost. Klockan åtta är det uppställning för att bevittna 

avrättningen av mördaren. Utgå. 

Skvallerbyttan som satt dit Vassilij, östtysken Hermann 

Gehr. hade dömts för mordet. Han avrättades klockan 

åtta som utlovat inför alla kamrater. Alla stod tysta och 

allvarliga med böjda huvuden. Gehr skrek som en gris 

på väg till slakt. Jag är oskyldig, det var inte jag! Ingen 

fällde en tår över skitstöveln. 

% Han fick vad han förtjänade, sa Vassilij, den djävla 

tjallaren. 

Efter den tragiska händelsen blev det faktiskt bättre i 

lägret, tvärt emot vad Leonid och Vassilij hade befarat. 

Befälen visade mer respekt för sin uppgift och inga fler 

sadistiska utspel förekom. Däremot skärptes kraven på 

disciplin och träningen blev mycket mer fysiskt krä-

vande, vilket de båda kamraterna inte hade något emot. 

Att ge sitt yttersta och ta ut sig fullständigt gjorde att de 

mådde bättre, sov bättre och blev starkare för varje dag 

som gick. Mot slutet av utbildningen fanns det inte ett 

befäl och knappast någon av rekryterna som hängde 

med Leonid och Vassilij i någon idrottsgren. De kände 

varandra sedan barnsben, de var båda från en liten stad 

i Sibirien, Yenisejsk, inte långt från Krasnojarsk och var 

vana vid vintrar med temperaturer nedåt minus 40 grader 

och somrar med 40 graders värme. 

Deras föräldrar arbetade i gruvorna och vid de stora 

stålverken i området. Deras far- och morföräldrar hade 

varit lägerkommendanter i Gulag, men det talade man 

inte så mycket om, det fanns där bara som något outtalat, 

som alltid dämpade glädjen i familjen. Det hade nog 

varit fruktansvärda tider när kamrat Stalin härjade som 

värst. 

Efterhand som utbildningen fortskred, lättade disciplinen 

och allt blev lättare, rent av trivsamt. De båda vännerna 

framstod som mönsterelever och avslutade sin 

grundutbildning med högsta betyg. 

Efter den avslutade grundutbildning återfördes de till 

Moskva för ett års specialträning. De skulle arbeta i 1:a 

divisionen av KGB, vilket innebar tjänst i främmande 

land. 

De fick specialutbildning i olika språk, varje antydan till 

främmande accent slipades bort med hjälp av infödda 

lärare. Inte ens Kinas underrättelsetjänst hade bättre 

språkutbildning än KGB. Tio timmar om dagen satt de 

på skolbänken och hade väl inte klarat av denna omställning 

om språkstudierna inte avbrutits varje dag för 

två timmars fysisk träning, som leddes av en helt ny typ 

av lärare. De fick lära sig att döda utan att lämna spår, 

vilket visade sig vara skrämmande enkelt. Olika former 

av asiatiska kampsporter stod också på programmet, 

som syftade till att de i varje ögonblick av fara skulle 

handla instinktivt och effektivt utan att behöva fundera. 

Döda om det behövdes utan en sekunds tvekan. Men de 

fick också lära sig fina manér, vett och etikett och kulturskillnader 

i olika länder med hjälp av infödda lärare. 

Efter utbildningen skulle de kunna passera som infödda 

fransmän, engelsmän, tyskar eller spanjorer, dessutom 

alla stater i det sovjetiska väldet. Träningen avslutades 

med en rundresa i hela Europa, där examensarbetet var 

att inte bli avslöjad som utlänning vid ett enda tillfälle. 

Båda godkändes. 

Dessutom hade de tilldelats var sitt specialspråk som de 

fick fördjupade kunskaper i, parallellt med ytterligare

och mer djuplodande insikter i ländernas historia, geografi. 

kultur och politik. 

Så var det dags för examen. 

De båda vännerna festade långt in på natten med sina 

favoritlärare för att fira sin examen. Efteråt fortsatte de 

ut i Moskvanatten och blev framemot småtimmarna 

ordentligt på sniskan. 

– Vilka minnen vi har tillsammans, sluddrade Leonid. 

– Vilket är ditt starkaste minne? frågade Vassilij. 

– Behöver du fråga om det? Det var när den där djävla 

idioten Brezinsky tvingade mig att mörda en hund. 

– Ditt starkaste minne? kontrade Leonid. 

– När jag knäckte nacken på honom förstås! 

– Vem knäckte du nacken på? 

– Brezinsky, så klart. Jag kunde inte klara av att se hur 

förtvivlad du var. 

– Du knäckte honom för min skull! Vilken hjälte. Det 

kommer jag aldrig att glömma. 

Men tysken då, hur kunde han erkänna? 

– Jag vet inte om han erkände, men han hade lämnat ett 

dricksglas med sina fingeravtryck i Brezinskys sovrum, 

den dumme djäveln. 

– Hur vet du det? 

– Jag bjöd honom på ett glas vodka i vår barack och tog 

med mig glaset när jag hälsade på Brezinsky i hans barack. 

Visste du att han var bög? 

– Vem var bög? Gehr? 

– Kanske var han också bög, men jag tänkte på Brezinsky, 

han gillade mig skarpt! Det var han som bjöd in mig till 

en kärleksstund! Det kostade honom livet. 

Leonid föll i tårar och omfamnade sin kamrat och kysste 

honom mitt på munnen. Sedan tog han fram en kniv 

och skar en djup skåra i sitt finger och skar sedan ett lika 

stort snitt i Vassilijs finger och de bytte blod. De hade 

gjort samma sak på lek som små knattar hemma i 

Yenisejsk, men nu var det allvar. Blodsbröder för evigt. 

Redan nästa dag var de på väg ut i världen, var och en 

på sitt håll för att praktiskt få erfara hur det var att smälta 

in i ett främmande land. Trots allt var utbildningen i 

Moskva teoretisk, bortsett från examensresan, men då 

hade de haft beskyddare vid sin sida. 

Det skulle komma att dröja länge innan de sågs igen. 

Leonid Zirganov hamnade i Estlands huvudstad Tallinn 

som praktikant på ett stort verkstadsföretag, vars chef 

Januzs Bendinov tog hand om honom under två års tid. 

Bendinov var också KGB agent med överstes grad. Ingen

förutom Leonid kände till hans bakgrund inte ens hans 

sekreterare. 

Fabriken tillverkade militär utrustning, så man ville ha 

full kontroll. 

De två blev mycket goda vänner och umgicks även på 

fritiden. Januzs, som var ca 15 år äldre än Leonid, var 

från samma hemtrakt, vilket bidrog till att de svetsades 

samman på ett sätt som var ovanligt i Sovjetstaten på 

grund av angivarsystemet. 

Vasilij Viktorovich skickades lite längre bort, till Sydamerika, 

där han fick arbeta som assistent till 

handelsattachén på Sovjets ambassad i Rio de Janeiro. 

Han stannade i två år för att långsamt smälta in i det 

brasilianska samhället. Det sista året arbetade han som 

inköpschef för ett företag som handlade med fisk över 

hela Sydamerika. 

Efter sina år som praktikanter återvände de direkt till 

Moskva för att få sina slutgiltiga placeringsorder. Men 

de träffades aldrig innan de hamnade på sina slutdestinationer. 

De ingick från och med nu i ett välutvecklat nätverk av 

agenter med sina egna regler och koder, som verkade 

över hela världen. 

Leonid Zirganov hamnade i Stockholm, där han startade 

en affärsrörelse vars affärsidé var tillverkning och 

import av varor från Estland, samt export till Öst. Många 

svenska företag var intresserade av tillverkning i Estland 

och att komma in på den enorma marknaden i Öst. 

Leonids språkkunskaper och kontakter gjorde att hans 

företag snabbt blev framgångsrikt. 

Vasilij Viktorovich hamnade i Lissabon och etablerade 

en importrörelse. 

De inledde sina arbeten med att smälta in i sina nya 

hemländer, utan att göra för mycket väsen av sig. De 

var mycket noga med att hålla sig inom lagens råmärken, 

inte en parkeringsbot fick fläcka deras status som goda 

samhällsmedborgare. 

Efter ett par år var det ingen som kunde ana att de inte 

var födda och uppvuxna i det land där de verkade. 

De arbetade målmedvetet med sina uppgifter som rörde 

observationer av politik, armérörelser, kriminalitet och 

annat som intresserade deras uppdragsgivare och rapporterade 

regelbundet till sina chefer genom det nätverk 

av KGB folk som fanns på varje Sovjetisk ambassad.

Utåt sett var de fullt upptagna med sina affärsrörelser 

och umgänge med utvalda personer bland sina nya landsmän. 

Leonid Zirganov hade etablerat sig ordentligt i Stockholm. 

”International Business inc.” ingraverat i en tjock, 

högglanspolerad mässingsplatta, fastskruvad mitt på 

1800-talsdörren i massiv bonad ek, gav en antydan om 

det luxuöst inredda kontoret som fanns innanför dörren. 

Väl inne på kontoret möttes man av en sparsmakad men 

elegant reception i masurbjörk, bemannad av en medelålders 

kvinna i chaneldräkt. Hon doftade dyr tung parfym 

och bar sina år väl. Hennes hår var rakt, långt och 

färgat i en kastanjebrun nyans. Proffsarbete, mycket välgjort. 

Kontoret i övrigt innehöll ett par, kanske tre rum i fil, ett 

kök och ett stort konferensrum med ett välpolerat 

mahognybord, ca fem meter långt och två meter brett. 

Bordet hade mjukt rundade hörn och var omgivet av ett 

stort antal läderklädda stolar och runt de höga fönstren 

hängde tunga sammetsgardiner i en ljus grå nyans, som 

matchade de likaledes gråmålade väggarna en aning ljusare 

kanske. 

Väggarna var prydda med dyrbar konst av såväl svenska 

som internationella konstnärer. 

Doften av läder dominerade konferensrummet och var 

det enda rum där inte kvinnans parfym fått fäste i väggarna. 

I det innersta rummet residerade chefen, Leonid 

Zirganov, iklädd skräddarsydd, mörkgrå kostym i tunn 

cashmere, skjorta med diskret rutmönster, kvadratiskt 

formade manschettknappar i guld med en relativt diskret 

diamant i ena hörnet. Ett monogram var broderat 

på bröstfickan, vilket visade att skjortan inte var köpt 

på NK:s Herr, utan specialbeställd. Doften i hans rum 

skiljde sig också lite från det övriga kontoret, han använde 

en lite sötaktig Davidoff. 

Leonid, till skillnad från Vassilij, var en aning vräkig, 

ville visa att det fanns pengar bakom hans verksamhet. 

Det enda som bröt mönstret av en perfekt gentleman 

var den iögonenfallande röda slips som avrundade den 

annars så sobra klädseln. Han var väl medveten att hans 

yttre tilltalade kvinnor i alla åldrar, något som han utnyttjade 

när det tjänade hans syften 

Leonid arbetade inte särskilt ofta på kontoret, han var 

mest på resande fot. Kontoret var i själva verket bara en 

fasad för hans arbete som KGB-agent för Sovjetunio-

nens räkning. Ingen som kände Leonid Zirganov, utanför 

KGB naturligtvis, skulle tro att denne man, vältränad, 

blåögd, något över medellängd med harmoniskt, 

nästan lite vekt ansikte, rågblont hår, i själva verket var 

ryss, född i Yenisejsk, en liten stad i skuggan av 

Krasnojarsk i centrala Sibirien. 

*** 

Vasilij Viktorovich tänkte tillbaks på en varm junidag 

för fem år sedan, när han som färdigexaminerad KGB 

agent landade på Lissabons internationella flygplats och 

trängdes med en mängd turistande människor från hela 

världen blandat med affärsresenärer och vanliga 

Lissabonbor på resande fot. 

Han kom ihåg vilken känsla av lycka att få lämna Moskva 

för gott för att bo i detta paradis. 

Under tiden han förberedde sin tjänst för KGB i Portugal 

skulle han kunna förväxlas med en vanlig turist från 

Brasilien. En av anledningarna till att KGB valt att placera 

honom i Portugal, var hans utseende. Han var av 

medellängd, smärt, svart hår och olivfärgad hy. Han hade 

inga som helst likheter med en vanlig rysk medborgare, 

ännu mindre med en helt vanlig ung man från Yenisejsk 

i Sibirien. Man skulle nog kunna säga att han var en 

stilig ung portugis med en välansad mustasch på sin 

välformade överläpp. Flickorna vände sig om efter 

honom. 

Vassilijs bakgrund var noggrant konstruerad med 

födelseattest från Rio i Brasilien med portugisiska föräldrar. 

Om någon skulle få för sig att forska, fanns hans 

namn på register i skolor, sjukhusjournaler, till och med 

i registret för underofficersutbildning i ett avlägset hörn 

av Brasilien. 

Han arbetade också energiskt för att ta sig in i de tongivande 

kretsarna i Lissabon. Genom att komma tätt inpå 

den ekonomiska eliten, banade han också väg för att 

regelbundet träffa företrädare för högre militärer och 

akademiker. 

Den rörelse han inlett i liten skala gick strålande och han 

tvingades investera i personal och lokaler. Han sysselsatte 

ett femtital personer men hade ett relativt enkelt 

kontor i Lissabons hamnkvarter. I stället för ett flott 

kontor, byggde han en lyxvilla i Estoril, ett stenkast från 

havet, där han levde ett luxuöst men ensamt ungkarlsliv. 

Valet av tomt hade en enda anledning. Vassilij hade 

trots sin gedigna utbildning att uthärda smärta och umbäranden, 

fastnat i ett spelberoende som skulle komma

att förfölja honom hela livet. När han inte arbetade, 

kunde man vara säker på att hitta honom på Casino 

Estoril, där han var ett välkänt ansikte. Gott om pengar, 

spelade högt. Rörde inte en min när han förlorade, 

möjligen kunde man utläsa skymten av ett leende. Njöt 

han av att spela bort pengar? Det kan inte uteslutas. 

Kapitel 3 

Georgetown Grand Cayman 

Den 15 april 2004 

Det var en helt vanlig dag utanför ön Grand Caymans 

kust i Karibien. Temperaturen låg på behagliga 25° Celsius. 

Ett blandat sällskap med semesterfirare, de flesta 

från USA, roade sig ombord på Erkkis och Boris 59 fots 

Sea Ray.Man erbjöds inte bara spännande havsfiske, 

utan också allehanda små rätter iordningställda av båtens 

vackra värdinna Kate Johnson. Valfria drinkar serverades 

enligt Erkkis motto: ”All included.” Ibland fanns 

det gäster som inte ens använde sina spön, allt annat tog 

överhand. Så skall det vara om man vill få gästerna att 

trivas. Just den här dagen hade emellertid en katt smugit 

sig in bland hermelinerna i form av en svensk gäst. En 

surmagad bankdirektör från Helsingborg, som Erkki 

tyckte sig känna igen, men inte kunde placera. Han slog 

bort tanken. Ibland hade han en tendens att grubbla i 

evigheter på vem en viss person var, det hände oftast 

när han träffade någon flyktig bekant i främmande miljö. 

Direktören drack inte mycket, kastade förstrött ut en 

lina, men fick inte napp och tröttnade snart. Han åt och 

drack ordentligt, men ägnade den mesta tiden till att sitta

och fånstirra på Kate, som var klädd i minimala shorts 

och en åtsittande topp. Ingen behå under, så man kunde 

mer än ana vad som fanns under toppen. Sven Nilsson, 

det var hans namn i bokningsliggaren, visste i alla fall 

hur han skulle använda sin fantasi. 

Han började, när han insåg att hans stirrande väckte en 

viss irritation hos Kate, spatsera omkring på båten för 

att kyla ner sig lite, en bankdirektör ville ju inte göra 

bort sig alltför mycket. Efter att ha gått runt i båten ett 

par gånger, fick han en slags aha-känsla av att han varit 

ombord på just den här båten förut. Det var små detaljer, 

som tydliga spår efter reparation av targabågen på 

fly bridge, som triggade honom och han blev allt mer 

och mer intresserad av farkosten. I samma ögonblick 

som han steg fram mot Erkki, som satt och slappade på 

fly bridge efter att ha lagt båten att driva fritt med de 

svaga strömmarna, gick det en stöt genom Erkki. Fan, 

nu känner jag igen honom! Det var han som var värderingsman 

när båten låg i Nice efter att ha ”råkat” få 

targabågen avsliten i en olycka, vars enda syfte var att få 

banken att klassa båten som ett vrak. Vilket direktör 

Nilsson hade gjort! 

– God dag sa han på svenska, fin båt ni har, inledde 

bankdirektören. 

– Den är väl ok, sa Erkki sammanbitet i ett försök att 

verka ointresserad. 

– Rätta mig om jag har fel, men jag har en känsla av att 

jag sett båten förr, jag tror det var i Nice för några år 

sedan. Då var den i det närmaste ett vrak. Är det fortfarande 

ni som äger den? 

– Nej, det är inte min båt, den ägs av ett offshorebolag. 

Jag är bara anställd. Jag vet inte var båten kommer ifrån, 

men den har aldrig legat i Medelhavet vad jag känner 

till. 

– Vad heter ägaren? 

– Du får fråga Boris, det är han som har kontakten med 

ägarna. 

Nästa morgon, när Erkki sov som bäst i sin sköna säng, 

vaknade han av ett främmande ljud på däck. Det var 

bara ett försiktigt tramp av lätta fötter, men det nådde 

hans känsliga öron. Ljudet förstärktes när det kom närmare 

och fortplantades genom däcket till ”the Captains 

Cabin”, där han residerade. Erkki kastade sig snabbt ur 

kojen och försökte hitta sin elpistol, men det var för 

sent. Ett tiotal poliser i full mundering kastade sig över 

Erkki och försåg honom med hand- och fotlänkar. Boris 

sov hårt i sin hytt och fick väckas brutalt av poliserna. 

En halvtimme senare, satt Erkki och Boris i var

sin cell i häktet i Georgetowns centrum. En förhörsledare 

frågade ut båda i tur och ordning om båtens ursprung 

och ägarförhållanden. En förundersökningsledare 

förklarade att man fått en anmälan om att båten 

kunde vara stulen. 

“Grand Cayman Fish and Joy Ltd” Det var namnet på 

det bolag som ägde rättigheterna att bedriva havsfiske 

med den 59 fots Sea Ray som efter ett domstolsutslag 

just hade beslagtagits av myndigheterna för att säljas 

exekutivt om en månad för att få ihop till den skuld som 

fortfarande formellt belastade båten. Det fanns gott om 

pengar i kassan hos bolaget, men det var helt separerat 

från båten genom ett avtal att man bara ägde rättigheterna 

att disponera båten. 

Båtens ägare var en så kallad trust, som är vanlig på 

öarna. Personerna bakom trusten gick inte att få fram. 

Mannen från Banken, bankdirektör Sven Nilsson hade 

haft rätt mycket bekymmer med myndigheterna i Frankrike, 

Cayman Island och Sverige för att bevisa att banken 

hade en fordran på ägaren till båten, kruxet var att 

den avförts ur alla register efter att den förlist. De tidigare 

ägarna hade fått ut en väsentlig summa för båten 

efter det att den troddes ha förlist i Biscaya, men be- 

dömdes ha handlat i god tro. Försäkringssällskapet hade 

avskrivit ärendet. Det var ytterst tveksamt om bankens 

fordran fortfarande kunde anses giltig. 

Genom enträget arbete och envishet och genom att få 

sig tillsänt foton på båten efter skadan på fly bridge i 

Nice, kunde Sven Nilsson till slut övertyga berörda 

myndigheter, framför allt en försupen domare i 

Georgetown, att det just var denna förmodat förlista båt 

som dykt upp på Cayman Islands. 

Det var domaren som hade utverkat den massiva polisinsats 

som tog in de båda männen ombord på båten. 

Nilsson lyckades dessutom utverka två veckors förlängd 

vistelse på ön eftersom hans semester blivit spolierad 

av arbete. Chefen på banken i Nice, som fått ta smällen 

när båten blev värdelös, ringde till och med för att gratulera 

honom till det lyckade kapet. Han ställde en viss 

belöning i utsikt om han lyckades sälja båten på plats. 

Erkki och Boris släpptes dagen efter förhöret, det fanns 

inget som bevisade att de skulle vara inblandade i någon 

svindel, de kunde bevisa att de bara var anställda 

av den trust som ägde båten. 

En bedrövad och samtidigt ilsken Erkki Kousko satt i

ett litet kontor innanför puben Saylor’s Inn, där han 

bodde sedan båten tagits i beslag. Med stor möda plitade 

han ner ett e-mail på sin dator. Svetten rann från håret, 

under armarna, ja överallt. Det berodde på att det var fel 

på aircondition aggregatet, men mest på att han var 

urförbannad. Värmen var han ju van vid efter mer än 

ett år på öarna. 

Han var däremot inte van att skriva på datorn, det var 

liksom inte hans grej. Sakta, bokstav för bokstav 

präntade han dock ner sina känslor. 

”Hej Calle, din djävla skurk hur mår du? 

Här är det rent helveti. Minst. Jag har levt som en kung 

här och tjänat dollar utav helveti och så kommer det en 

svensk banktjänsteman och ska fiska med min fucking 

båt. 

Den jäveln kände igen båten. Han hade nämligen 

besiktigat skrotet en gång när den låg i Nice. Otur va? 

Nu har de tatt båten i beslag. Jag satt häktad i två förbannade 

dagar innan de förstod att jag inte hade med båten 

att göra. Jag är ju bara Captain, du fattar? 

Nu jävlar ska de få se! Jag kommer till Nice och köper 

ny, större båt. Jag skall lära dem en läxa. 

Var finns du själv nu för tiden? Sitter du o kuckelurar 

med en pava vin i näven hemma i Helsingborg eller? Du 

hittade ju lite pengar det vet jag, så jag tänkte att du 

kanske bor kvar på Rivieran. De kommer kanske att 

jaga dig för pengarna du fick av försäkringssällskapet, 

så var beredd på att ligga lågt ett tag. 

Svara så snart du läst detta är du snäll. 

Hälsningar Captain Crook” 

Han skickade sitt mejl till charles.thorn@hotmejl.com 

och såg lite mera nöjd ut, när han fått ur sig sina värsta 

aggressioner. 

Jag satt vid vår pool, i skuggan och höll på med något i 

datorn. Min lilla hundvalp dök upp i datorskärmens övre 

högra hörn och talade med ett litet animerat skall om att 

jag hade fått mejl. Genom att dubbelklicka på hunden, 

öppnades inkorgen. 

Mejlet kom från Erkki, som jag inte hört av på nästan ett 

år, då han talat om att han hamnat i Karibien med den 

59-fotare som jag och för den delen försäkringsbolaget, 

trodde vara förlist. Med blandade känslor läste jag Erkkis 

mejl, sällan fick man goda nyheter från den lille skurken. 

Jag hade inte hört ett ljud från vare sig bank eller försäkringsbolag 

om att båten dykt upp på andra sidan

Atlanten. Kanske ansåg man det inte lönt att jaga rätt på 

mig, eftersom jag fortfarande enligt kronofogdemyndigheten 

i Helsingborg saknade utmätningsbara tillgångar. 

Det var nämligen så att mitt handelsbolag formellt 

stod som ägare till båten, vilket jag inte hade en 

aning om förrän ett brev från försäkringsbolaget talade 

om att jag hade rätt till ersättning för en båt som hade 

förlist utanför Portugals kust. 

Innan jag svarade på hans mejl, läste jag noggrant igenom 

det en gång till och svarade att vi numera bodde i 

Feudos villa i Sainte Maxime och att han var hjärtligt 

välkommen att bo i mitt poolrum. Det var väl det minsta 

jag kunde göra för olycksfågeln. 

”Kom när du vill”, skrev jag avslutningsvis, ”vi är 

hemma jämt”. 

Erkki hade varit var på ett uruselt humör sedan han 

släpptes från polisstationen, men förberedde ändå sin 

Europaresa. 

Ilskan, inte bara lättjan, är uppfinningarnas moder, så i 

hans hjärna började en plan ta form. Han tänkte genomföra 

en riktigt rejäl blåsning av banken som hämnd för 

att bankdirektören snott hans fina båt och försörjning- 

skälla. Erkki såg för sin inre syn hur det skulle gå till. 

Han behövde hjälp förstås, det var ett stort projekt som 

krävde ett helt team. Men att det skulle lyckas, det hyste 

han inga tvivel om. 

Han startade med att kontakta Kate Jonson, den unga 

amerikanska backpacker som brukade jobba ombord 

på båten med att servera förfriskningar till gästerna 

ombord, fixa lite smårätter och uppträda som kuttersmycke, 

hon var nämligen ett otroligt blickfång. Erkki 

hade inte undgått att se hur den svenske bankmannen 

kastat sina lystna blickar på Kate. 

Nu satt hon mittemot Erkki på en bar med vajande palmer 

och en underbar utsikt över det ljusblå karibiska 

havet. Hon smuttade på en paraplydrink. Erkki var inne 

på sin tredje Gin Tonic, som svalkade skönt. 

Det var i slutet på vintersäsongen, det vill säga den torra 

och varma säsongen där de hade flest gäster. Regnsäsongen 

skulle snart börja. Visserligen regnade det inte 

så mycket, men det kom någon regnskur varje dag och 

temperaturen steg till 29° Celsius. Fuktigheten steg under 

denna period, vilket drog ner intresset att komma 

till öarna. 

Erkki undvek att gå ut från mitten av maj till en bit in på 

oktober, då det var lågsäsong vad det gällde fiske. Båten

skulle dessutom ha lagts in på varv för översyn. 

– Vad har du för planer den närmaste tiden? frågade 

Erkki. 

– Tänkte åka hem till mina föräldrar. Jobba lite, ta lite 

ledigt, jag vet inte. Säsongen är ju snart slut i vilket fall 

som helst. 

– Var bor dina föräldrar? 

– Fort Lauderdale. 

– Har faktiskt funderat lite på att eventuellt etablera mig 

i Florida, fast det är mycket kriminalitet har jag hört. 

Fisket lär annars vara bra. 

– Kriminalitet? Du menar folk som stjäl båtar? sa hon 

med ett leende. 

– Håll käften, tänk på att jag är fortfarande din chef, 

kontrade Erkki med glimten i ögat och fortsatte lite mer 

allvarligt: Jag kanske har ett jobb för dig under resten av 

säsongen. Jag har planer på att skaffa en större båt, 100- 

150 fotare för att kunna attrahera de stora grabbarna, 

kanske inte de allra största, men snäppet under. 

– Var kommer jag in i den bilden? frågade Kate. 

– Den där bankdirektören som snodde min båt, han 

hade bara ögon för dig när han var ute och fiskade. 

Märkte du inte det? Förutom att han synade båten förstås, 

den djäveln. Jag tänkte ge Banken tillbaks med 

ränta. I det arbetet behöver jag kvalificerad hjälp. Nå- 

gon mer kvalificerad än du har jag svårt att tänka mig. 

– Menar du som din ”hooker? Fucking pimp”, sa hon 

och reste sig så häftigt att hennes drink nästan föll omkull. 

– Nej för helvete, sa Erkki förskräckt över hennes reaktion, 

jag har inte alls tänkt på det sättet, sätt dig ner för 

fan! Jag skulle aldrig drömma om att utnyttja en tjej på 

det sättet, jag trodde du kände mig bättre än så. Kate, det 

är helt enkelt så att jag behöver dig för att komma den 

där bankdirektören in på livet. ”Fuck”, tänkte han, ”det 

här blev inte som jag hade tänkt.” 

– Det trodde jag inte heller om dig, annars satt jag inte 

här, sa hon. 

– Jag hade bara tänkt att du skulle träffa honom ett par 

gånger för att få honom att sänka garden lite. Jag har 

planer på att lugga hans bank på 30-40 miljoner US dollar 

och köpa en ny båt för pengarna. Den båten skall han 

aldrig kunna ta i beslag. Eller rättare sagt fartyg heter 

det. Det är ingen båt längre när längden är över 150 

meter. 

Jag vet inte om det stämmer, men sist jag träffade honom, 

var han anställd på Bankens kontor i Nice och det 

är han säkert fortfarande. 

Om det är så, då kan du räkna med att som bonus att få 

en gratisresa till Franska Rivieran, för att få ner hans

gard ytterligare. Jag skall kolla upp honom lite i morgon, 

om du är intresserad. 

Vad är det du dricker förresten? det liknar dynga. 

– Du försöker blanda bort korten. Men du har rätt, jag 

dricker ”Mudslide” 

– Vad fan är det, vad är det gjort av? 

– Det är Caymans nationaldrink, gjord på Vodka, Kaluha, 

Bailey’s, grädde, mjölk, mosad banan, is och riven choklad. 

Den är verkligen god. Den finns på båtens barmeny 

om du brydde dig om att läsa den. Fanns, menar jag, 

förlåt. 

Hon såg att han fick ett stridslystet drag över ögonen, 

som om han tänkt lappa till henne. 

– Får jag betalt? frågade hon snabbt. 

– Samma lön som du har ombord, sa han och blicken 

ljusnade igen. Plus en bonus på 10 000 dollar om kuppen 

lyckas. 

– Dubbel lön, sa Kate bestämt, hon visste nu att hon var 

den enda kandidaten, så hon drog till rejält, och så 50 

000 dollar om vi lyckas sätta dit det svinet. Alla omkostnader 

betalda. 

Hon tänkte på vad Erkki sagt om 30-40 miljoner US 

dollar. 

– Mina takter, sa Erkki. Du har visst lärt dig en hel del 

under mina vingars skydd, skrattade han. OK, that’s my 

girl! 

– Dessutom ser jag en fortsättning. Det nya fartyget kräver 

full besättning med restaurang och hela klabbet. Du 

skulle definitivt passa som restaurangchef, det vet jag. 

Eller någon annan befattning om du hellre vill det. 

Kate rodnade lätt, det var snabba ryck från barflicka till 

restaurangchef. Men Erkki hade alltid visat henne respekt, 

så hon trodde honom. 

Erkki tog lätt reda på var Sven Nilsson bodde och hur 

länge han tänkte stanna på ön. Två veckor på hotell 

Hyatt Regency, ett av öns bästa hotell. 

– Bra, då har jag lite tid att förbereda mig tänkte han. 

Ett telefonsamtal till Banken i Nice, där han visste att 

Sven Nilsson arbetat innan Erkki drog till Karibien, 

bekräftade att han väntades tillbaks om 14 dagar och 

alltså fortfarande var anställd i banken.

Kapitel 4 

Estoril 

Den 15 juli 1988 

Luis Gameiro checkade in på det luxuösa Palácio Estoril 

Hotel på den portugisiska kusten. Han fick en av de 

mindre sviterna, eftersom han uppgivit att han reste 

ensam. Men vardagsrummet hade havsutsikt, det var 

han noga med. Hotellet låg visserligen inte långt från 

hans egen villa, men han var inbjuden och då var det 

bara att bo på hotellet, det gjorde alla gästerna. 

Don Arez DÁnernado och hans familj, en av de rikaste 

i Portugal med urgamla anor, var ofta värdar för fashionabla 

fester och det hade hänt att Luis varit bjuden, men 

senast han varit med var för flera år sedan. Han uppskattade 

verkligen gesten att man bjöd in honom, inte 

bara för att han därmed fanns bland dem som ”räknades” 

i Lissabon, men han hyste en viss beundran för 

Don Arez som var en av de sista gamla patriarkerna i ett 

Europa, som blev alltmer utslätat. 

150 gäster hade bjudits in till den årliga sommarfesten i 

god tid innan alla som betydde något i Lissabon med 

omnejd försvann på semesterresor. 

Konjunkturen i Europa var på väg mot den absoluta 

toppen och det fanns massor av pengar överallt. 

Familjen Arez hade under flera generationer byggt upp 

sin förmögenhet på olivolja, som plötsligt blivit högsta 

mode över hela Europa, tack vare de senaste rönen inom 

hälsoområdet. Detsamma gällde fisket. Luis hade tjänat 

en förmögenhet på sin import av fisk från den ryska 

djuphavsflottan. Han hade kompletterat sin rörelse med 

export av samma fisk. Genom att sälja den högsta kvaliteten 

i Portugal och Spanien, och exportera fisk av 

lägre kvalitet till bland annat Afrika, kunde han uppnå 

maximal vinst och samtidigt hålla konkurrenskraftiga 

priser till sina bästa kunder. 

Han såg aldrig vare sig fartyg eller fisk, bara pengarna 

som fortsatte att strömma in på hans konto i en allt mer 

stridande ström. 

Luis kände att han behövde denna avkopplande weekend 

och inledde med att ta en lång dusch och klädde sig 

sedan ledigt men elegant och gick en sväng till det närbelägna 

kasinot för att satsa lite av de pengar han tagit 

med. 

För en gångs skull vann han. Stort till och med och efter 

ett par timmar växlade han in dubbelt så mycket som 

han haft med från början. Han bestämde sig plötsligt för

att sluta spela, eftersom han var mer nyfiken på kvällens 

begivenheter än att öka på innehållet i sin redan 

stinna plånbok. 

Fortfarande hade han ett par timmar att slå ihjäl innan 

partyt började, men något inom honom, en ovanlig känsla 

av otålighet fick honom att promenera tillbaks till hotellet. 

Han kikade diskret in i den stora balsalen, där 

placeringslistan för kvällens galamiddag redan var uppsatt. 

Han hittade sitt namn och stirrade klentroget på 

namnet på den person han skulle föra till bordet: Miss 

Helena DÁnernado! 

Han kom inte ihåg att han någonsin hade mött henne. 

Det kunde knappast vara en dotter till don Arez, den 

enda dotter han träffat ett par gånger för några år sedan, 

var nog alltför för ung för att vara med på en bal. Kunde 

knappast vara hon, man placerar knappast en tonåring 

vid hans sida, det måste vara en annan medlem av släkten 

Arez tänkte han, nu blir kvällen ännu mer spännande. 

Att få en släkting till självaste don DÁnernado 

till bordet, var bara det en stor ära. Luis undrade varför, 

men tillade för sig själv: Du är en kvinnornas man Luis. 

Hoppas att hon är en skönhet och inte bara rik! 

Han beslöt sig för fördriva tiden genom att duscha kallt 

och ta en timmes skönhetssömn och somnade snart 

mellan de svala sidenlakanen i den gigantiska sängen. 

När han vaknat, tog han en ny kall avrivning och gjorde 

sig minutiöst i ordning, Luis var pedant. Kontrollerade 

noga sitt ansikte i badrumspegeln och beslöt sig för att 

trimma mustaschen. Efter att han dragit in magen och 

konstaterat att han fortfarande såg ganska bra ut, gick 

han ner till vestibulen och beställde en dry Martini i 

baren, för att komma i form inför middagen. Han satte 

nästan sin drink i halsen när han fick syn på henne. 

Helena DÁnernado, det kunde inte vara någon annan 

än hon, en liten tonåring när han såg henne senast. 

Söt kom han ihåg att hon var, nu var hon en fulländad 

skönhet. 

Han fick svårt att andas. Hon log med sina vita, perfekta 

tänder och trippade fram till honom: 

– Señor Gameiro, det var länge sedan. Jag tror att jag är 

er bordsdam i afton. Kommer ni ihåg mig? 

– Jaja visst, klart jag kommer ihåg er. Ni var, jag menar 

ni har blivit… Luis var helt torr i halsen, trots att han 

just svalt en rejäl klunk av sin Martini. Det här var pinsamt. 

Ni är mycket vacker señorita DÁnernado. Jag är 

förtjust över nöjet att få eskortera er till bordet i afton. 

Tillåt mig beställa en drink. Vad önskas?

– En Piña Colada tack, sa hon och satte sig intill honom. 

Tätt intill, alldeles för tätt. 

Hoppas hon inte känner min puls tänkte han. 140 minst. 

Han svettades ymnigt, trots att luftkonditioneringen arbetade 

för högtryck i den svala baren. En liten kall ström 

av svettdroppar rann ner längs ryggraden, fortsatte förbi 

byxlinningen och rann ner mellan skinkorna. Bara det 

inte syns, man vill ju inte gå omkring med en våt rand 

i byxbaken! 

Han sneglade lite i smyg på henne. En ljusblå sidenklänning, 

djupt dekolleterad avslöjade en fulländad kropp, 

Nu är ju vackra kroppar inte alldeles ovanliga bland 

unga kvinnor i 20-årsåldern. Men detta var något helt 

annat. Hon var en knock out. Det fanns inget bra ord på 

portugisiska, så han valde det amerikanska uttrycket. 

Hans hjärna började arbeta för högtryck. Hur skall jag 

bära mig åt för att erövra denna utsökta pärla. 

Efter några fler artighetsfraser avslutade de sina drinkar 

och vandrade arm i arm bort till casinot, som låg på 

promenadavstånd, fortfarande artigt konverserande. Han 

var inte säker, men han tyckte sig förnimma en liten, 

ytterst liten darrning på den punkt där hennes arm vilade 

på hans. Det fanns kanske hopp. 

Middagen var superb. Luis njöt av Helenas sällskap och 

de hade många gemensamma intressen. Han kom långt 

senare på att han inte för sitt liv kom ihåg vad han ätit. 

Middagen gick mot sitt slut. Ett tolvmannaband hade 

diskret tagit plats på den stora matsalens scen. Kvällens 

första dans, en stilla vals med smäktande förföriska violiner 

tonade fram och formligen lyfte Luis från stolen, 

utan att han tänkte på det. 

De var det första paret som svävade ut på dansgolvet, 

fullkomligt ovetande om alla blickar och viskningar från 

de andra gästerna. Vilket par! 

Plikten krävde att Luis skulle dansa med andra damer 

ur Lissabonsocieteten, men så ofta han kunde var han 

tillbaks ut på golvet med Helena. De dansade tätt intill 

varandra, så tätt de vågade utan att göra skandal. Luis 

såg den ilskna glimten i don DÁnernados ögon. Hans 

maka däremot, verkade närmast förtjust över parets 

danskonst. 

– Vad vet vi egentligen om den där señor Gameiro? 

frågade don Arez diskret sin hustru, med irritation i rösten. 

– Han är en trevlig man i passande ålder, gedigen bak-

grund med rötter i Brasilien. Äger och driver aktivt ett 

storföretag som sysslar med import och export av livsmedel. 

Inte helt olikt vår gamla familjefirma skulle man 

kunna säga, svarade hustrun. Han har det mycket gott 

ställt. Inga skandaler, ingen fästmö, ingen ex- fru. Det 

lugnade inte don Arez det minsta. 

– Inte vad jag hade tänkt mig för Helena, fortsatte don 

Arez irriterat. 

– Lugn min älskade, lugn. De har ju bara dansat. Du 

behöver inte oroa dig. Förresten har du bjudit hem honom 

massor av gånger när Helena var tonåring. 

Hon klappade honom lugnande på armen. Det är säkert 

inte allvarligt. 

Han muttrade något som hon inte hörde och blev allt 

mörkare i synen. 

Sista dansen var en riktig tryckare. Nu var de flesta gästerna 

ganska berusade, så Luis tog chansen att hålla Helena 

lite närmre. Han kände hennes kropp mot sin och fick 

anstränga sig till det yttersta för att inte få en pinsam 

erektion mitt på dansgolvet. Han släppte henne lite längre 

ifrån sig. 

– Tack för en underbar kväll sa han och bugade artigt, 

så att den gamle patriarken skulle se att han var en gentleman. 

– Det är jag som skall tacka, sa Helena. Ni är en fantastisk 

kavaljer. Jag hoppas att vi ses snart igen. 

– Tillåt mig att följa er till hotellet. 

– Nej, det går inte, mina föräldrar skulle svimma. 

Luis kysste Helena och hennes mamma på handen. 

– Vilken fantastisk middag sade han, vänd mot don Arez. 

Tillåt mig återlämna henne. Mina komplimanger till era 

damer. Jag önskar er alla en riktigt god natt. 

Don Arez svarade inte, utan bugade lätt, högröd i ansiktet. 

Väl inne i sin hotellsvit tog Luis en lång och kall avrivning, 

det var nödvändigt. 

Han tog på en vit frottémorgonrock och satte sig på sin 

balkong för att njuta av ett glas single malt whisky som 

han beställt upp från baren. 

Han kunde inte påminna sig att han tidigare varit så förälskad. 

Det var skrämmande, han visste att han skulle 

offra allt för denna kvinna. Allt, pengar, karriär och till 

och med sitt liv om det krävdes. 

Han kröp ner naken och njöt av välbehag när han kände 

de svala sidenlakanen mot sin kropp. Han skulle komma 

att sova gott, det var han säker på. Bara jag drömmer

om henne tänkte han innan han slumrade in. 

Han hade inte riktigt nått ner i djupsömnen, när han 

ryckte till. Ett ljud - hade han hört ett ljud från dörren i 

rummet intill? 

Han hoppade ur sängen och slet till sig frottémorgonrocken 

och tassade fram till dörren. 

Där stod Helena, klädd i joggingställ, nyduschad, osminkad. 

Hon var ännu vackrare nu. 

Kom in viskade han. Men dina föräld… 

Hon höll upp ett finger för munnen för att tysta honom 

och slet upp hans morgonrock. Den föll till golvet. Hon 

rusade in i sovrummet med en naken Luis efter sig, 

samtidigt som hon i farten slet av sig joggingstället. Hon 

dök upp i den breda sängen med Luis sekunden efter. 

Han kände en enorm lust i hela kroppen, han blev ännu 

mer upphetsad när han såg sin erektion. 

– Ta mig, snälla tag mig fort, viskade hon. Jag har drömt 

om denna stund i fem år, ända sen jag såg dig första 

gången. 

Det blev för mycket för honom. Han hann knappt ta in 

bilden av hennes nakna kropp, hennes små, fasta bröst, 

hennes smala höfter och svarta hårtofs innan han för- 

siktigt trängde in i henne. Luis kom direkt. Hon låg stilla. 

Han stannade kvar inne i hennes varma sköte och kände 

att han snabbt blev hård igen och fortsatte. Den här 

gången hade han bättre kontroll och började i långsamt 

tempo. Hon skrek så att halva hotellet måste ha vaknat 

när hon fick den första enorma orgasmen. Han kände 

hur hennes sköte drogs samman gång på gång. Han fyllde 

henne med sin säd igen, den här gången mer kontrollerat 

och njöt av hennes vällust. Han beslöt att stanna kvar 

i henne och rörde sig sakta när han kände att han blev 

hård igen. 

Hon kom en gång till, ännu häftigare, sedan ytterligare 

två gånger i snabb följd. Han såg att blodådrorna i hennes 

mjukt välvda panna spändes till bristningsgränsen. 

Han blev plötsligt rädd, måtte hon inte dö av hjärtinfarkt, 

tänkte han skräckslaget och drog sig sakta ut ur 

hennes varma sköte. Han lade sig på sidan och kramade 

henne hårt. 

– Det vill aldrig ta slut, sa hon. Jag älskar dig. 

– Helena, jag tror jag drömmer, svarade han med en 

tjock röst, han kände inte igen den. Jag älskar dig. Jag 

trodde aldrig att jag skulle träffa en kvinna som du. Att 

du vill ha mig, det fattar jag inte. 

– Jag visste inte att det kunde vara så fantastiskt att älska. 

Märktes det att det var första gången för mig? viskade

Helena och såg in i Luis ögon med sina stora, nästan 

svarta, mandelformade ögon. 

Vad svarar man på en sådan fråga? 

– Min älskade, jag är lycklig över att du tyckte om att 

älska med mig. Din upplevelse gjorde min så mycket 

större. 

De låg tysta bredvid varandra. Han smekte henne sakta 

över hennes lilla släta rygg. De somnade som man bara 

kan somna efter att ha älskat. Som att sakta sjunka ner 

genom en mjuk bädd av vita moln. 

Klockan var fyra när Helena plötsligt vaknade. Madre 

Dios, mina föräldrar, tänkte hon. Pappa vaknar ju tidigt. 

Jag måste tillbaka till mitt rum. Hon drog på sig 

joggingstället och smög försiktigt ut i korridoren, bedjande 

till Madonnan att hon inte skulle möta någon. 

Hon blev bönhörd. Inte en människa syntes till i hotellkorridorerna. 

Hon kröp ner i sin orörda säng och somnade 

lycklig. 

*** 

Tre veckor efter festen i Estoril hade gått. Inte ett ljud 

hade han hört från Helena. Luis började så smått undra 

om han hade drömt alltihop. Efter en så underbar natt, 

hur kunde hon låta bli att höra av sig. 

Han vågade inte ringa till familjen med risk att någon av 

hennes föräldrar skulle svara. Luis led alla helvetets kval 

som bara en upp över öronen förälskad man kan lida. 

Frågorna inne i hans huvud vällde över honom. 

Var han bara ett tillfälligt ligg för en överklassflicka? 

Var hon arg för att han inte hört av sig? 

Hade hennes far kommit på hennes nattliga utflykt och 

straffat henne? 

Han försökte koncentrera sig på sitt arbete, men insåg 

att det var omöjligt. Han hade i själva verket inte fungerat 

på tre veckor och hela företaget befann sig i kaos. 

Hans närmaste man kallade till möte med ledningen. 

Eftersom Luis i vanliga fall styrde företaget som en envåldshärskare, 

var detta mycket ovanligt. Det hade aldrig 

hänt tidigare.

Enrico Silva inledde stammande mötet. 

Detta är mycket svårt att framföra, señor Gameiro, men 

vi måste be er om att fatta en rad beslut. Alla våra frågor 

vi ställt de senaste veckorna har blivit obesvarade. Vi är 

rädda att ni kanske är sjuk. Jag har sammankallat detta 

möte för att försöka hjälpa om det är något…. 

– Jag är inte sjuk, Luis avbröt honom med ett leende på 

läpparna. Jag är förälskad! Jag inser nu att jag gått i 

mina egna tankar för länge. Därför kommer jag att ta en 

månad ledigt. Enrico tar över under tiden. Skriv ner alla 

era obesvarade frågor på ett papper, så går vi igenom 

dem. Se till att skriva en fullmakt för dig att teckna företaget 

när jag är borta. 

Luis beslöt sig för att verkligen ta semester. Han meddelade 

växeln att han tänkte resa bort på semester och 

lämnade kontoret för att åka till sin villa utanför Estoril 

för att packa. 

Mitt i packningen ringde telefonen. Han hoppade till, 

tog ett par snabba steg och lyfte luren. 

– Luis Gameiro, svarade han. 

En röst som han kände igen, trots att den var mycket 

upphetsad, nästan desperat hördes i luren: 

– Kom till S Jorge i Hotel Mundial. Genast! 

Kapitel 5 

Sainte Maxime 

Den 3:e maj 2004 

Jag hade för ett år sedan lyckats vända allt som gått åt 

skogen och nära nog ruinerat mig och min familj. En 

vän, det var i alla fall vad jag trodde att han var, när jag 

hjälpte honom efter att han gjort en av Skånes största 

konkurser att skaffa ett arbete och dessutom ge honom 

kompanjonskap på 50/50-basis som skulle ge oss båda 

en hygglig summa pengar, varefter han hade blåst mig 

rejält. Jag köpte på hans inrådan ett par fastigheter i 

centrala Helsingborg, som han skulle förvalta. Min insats 

var att jag lånade upp pengar till köpet, hans insats 

var att han skötte fastigheterna. För att göra en lång historia 

kort, slutade det hela med att jag stod med alla 

skulderna, men utan fastigheterna, som såldes på exekutiv 

auktion. Han kom undan, eftersom han saknade 

tillgångar. Genom att använda mig av liknande skurkmetoder 

som han och ett par andra personer som varit 

orsaken till mitt bryderi gjort, hade jag med mer tur än 

skicklighet och med benägen hjälp av en känd småbedragare 

vid namn Erkki Kousko, som blev min vän 

efter att först varit en del av skojarna, på kort tid skapat

en ny förmögenhet och kunnat dra mig tillbaka med 

Chantal i det som jag upplever som rena paradiset. Vi 

bodde i en fantastisk villa utanför Sainte Maxime och 

hade en vinsamling som genom sin avkastning lät oss 

leva ett behagligt drönarliv. Så försvinner alltihop på tio 

minuter. Inte huset visserligen, men vinsamlingen som 

var vårt levebröd. Lätt fånget, my ass! 

– Lätt fånget, lätt förgånget, det var den tröst jag fick av 

min älskade Chantal när jag kom hem från travbanan 

och såg katastrofen. Jag hade undvikit att svara då, kanske 

hade hon rätt. 

I helvete att det hade varit lätt att på bara två månader 

vända ett bottenlöst elände med fogden tätt i hälarna, till 

ett liv i ett sådant välstånd att vi inte skulle behöva röra 

ett finger resten av våra liv, men driven av ett hett revanschbegär 

och med ganska stor hjälp av fru Fortuna, 

hade jag lyckats långt utöver min förväntan. Jag hade 

under denna korta tid utsatt mig för livsfara ett par gånger, 

låt vara oavsiktligt. Jag hade tvingat människor att berätta 

saker under tortyrliknande förhållanden och jag 

hade, visserligen oavsiktligt, men dock medverkat till 

att flera människor fått sätta livet till i min jakt på nytt 

välstånd. Var det värt det? Hur hade mitt samvete sett 

ut? 

Ja, jag måste svara ja på frågan om det var värt det. 

Samvetet då? Jodå, jag kan leva med att några skurkar 

fick sätta livet till, Inget av dödsfallen berodde på min 

direkta medverkan, utan snarare på de avlidna 

personernas egen girighet. 

Hennes elaka kommentar fick också tankarna att spinna 

runt i mitt huvud mer än en månad efter sprängningen. 

Jag stod med en gnagande olustkänsla på Michaels eleganta 

terrass med en magnifik utsikt över grönklädda 

kullar och Medelhavet, ivrigt engagerad i ett försök att 

få rätt temperatur på kolen i grillen. Ingen gasolgrill här 

inte, äkta provensalsk träkol skulle det vara, som doftade 

ljuvligt förresten. Men det var svårt att njuta av allt 

det vackra efter allt som hänt den senaste tiden. Jag försökte 

komma på vem eller vad som skulle få någon att 

spränga min garageport i luften. 

Givetvis kunde det finnas folk som kände till min eller 

kanske snarare Feudos vinsamling, men den anledningen 

kunde man nog avskriva. Vem skulle komma på 

tanken att försöka bära ut 20000 vinflaskor mitt på eftermiddagen 

efter att ha utlöst en sprängladdning som 

small fönsterrutorna i halva kvarteret? 

Kunde det vara så att Feudo hade haft fler fiender än de 

som försvann samtidigt med att han själv blev mördad?

Fiender som inte kände till arr Feudos villa var såld. 

Vänner till diTalora, utöver de kumpaner som satt inne? 

Jag gjorde en mental notering att jag skulle kolla om de 

eventuellt hade rymt från fängelset i Marseilles. 

Var någon ute för att hämnas på mig bland kumpaner 

till Leif Hugosson som avlidit i en bilolycka efter det att 

jag tvingat honom att hjälpa till med ett skumt inkassouppdrag 

som betalning för att han ruinerat mig? Kanske, 

men jag hade inte känt av sådana strömningar, jag 

tror inte att någon visste om anledningen till att han tog 

en tripp till Rivieran för ett år sedan. 

Avundsjuka? Kanske, men det verkade långsökt. Jag 

insåg att jag inte för tillfället kunde hitta någon godtagbar 

ledtråd. 

Vi hade tacksamt accepterat våra grannars inbjudan att 

få bo i deras stora hus under tiden som vår villa reparerades 

efter inbrott och sprängning. 

Det var omöjligt att veta hur lång tid det skulle det ta att 

få vårt hus i ordning. Det som hade skadats var garageporten 

i källaren, poolen och alla fönsterrutor förstås. 

Källaren måste dessutom torkas ut och målas om. 

Ny garageport skulle installeras. Poolen måste repareras, 

förses med ny liner och därefter kaklas om. I-landsproblem 

förstås. 

Vinet, som av mr Lapointe från Auktionsfirman i Paris 

hade värderat till 10 miljoner Euro, hade reducerats till 

ett vattenskadat utskottslager. 

Det var lika gott att dricka förstås, men det var ju inte 

det som var mitt största nöje, det var ju den lediga livsstil 

som den årliga värdestegringen av samlingen möjliggjorde, 

som var min fantastiska affärsidé och som nu 

gått förlorad. 

Chantal hade åkt in till Nice för att förhandla med försäkringsbolag, 

brandmyndigheter och kommissarie 

Goletto, om reparationen av huset efter sprängningen. 

Hennes huvudargument var att det inte var inbrottstjuvarna 

som orsakat den största skadan, det var brandkåren 

som kört för nära poolen med sin brandbil och därmed 

orsakat ödeläggelsen av pool och vinkällare. Hon hade 

föresatt sig att plocka dem på en rejäl ersättning för allt 

som blivit förstört, antingen alla i förening eller någon 

av dem. 

Förhandlingar är hennes specialitet, hon blir aldrig otrevlig 

även om hon träffar riktiga skitstövlar, hon ler bara 

och ser till att stå som vinnare när förhandlingen avslutats. 

Om jag följt med skulle jag förmodligen saboterat allti-

hop genom att på mitt svenska sätt bli förbannad över 

deras sätt att resonera. 

Man måste bo länge i ett land innan man anammar nyanser 

i språket, kulturskillnader och mentalitet, så jag 

skulle vara helt chanslös. Men om någon skulle klara av 

detta svåra fall, så är det Chantal, som har en multikulturell 

bakgrund, fadern dansk äventyrare, modern 

fransyska. Det skulle förstås kräva att hon satte in hela 

sin charm och kanske lite till. 

Jag hade under tiden som mina tankar vandrat, marinerat 

några rejäla biffar i olivolja, spetsade med ”herbes 

provencal”, rejält med vitlök, peppar och lite krossade 

enbär, en specialitet jag tagit med hemifrån. Det ger lite 

sting åt smaken. 

Ulla och Linda hade åkt ner till torget i Sainte Maxime 

för att köpa grönsaker och jordgubbar. 

Jag fortsatte att grubbla på vem som kunde ligga bakom 

sprängningen och vad som var anledningen. Jag vände 

mig till Michael som satt vid det stora terrassbordet och 

bläddrade i en bok, samtidigt som han smuttade på en 

drink: 

– Vad är det vi har som är så intressant eller värdefullt, 

att man kan spränga halva huset för att få tag i det? Mitt 

på blanka eftermiddagen, med all risk för vittnen! Jag 

har eliminerat en drös tänkbara skurkar. 

Michael svarade inte på frågan, det hade jag inte väntat 

heller, jag måste bara få ställa den, eftersom den gnagde 

i huvudet hela tiden. Det uppstod en märklig tystnad 

mellan oss, kanske bara för någon minut, men det kändes 

längre. Därför ryckte båda till när hans mobiltelefon 

ringsignal bröt tystnaden med en gäll signal. 

– Hallå, Michael, svarade han. 

Jag såg att han blev vit i ansiktet. Han avslutade samtalet 

utan att säga ett ord. Han vände sig mot mig och stötte 

fram mellan torra läppar: 

– Det var Linda. Ulla är försvunnen! Han reste sig samtidigt 

och rusade ner till sin bil och backade ut den ur 

garaget. I samma ögonblick kom Chantal körande på 

två hjul på infarten till deras villa på sedvanligt latinskt 

manér. Hon fick kasta bilen åt sidan för att inte krocka 

med Michael. Han öppnade höger bildörr och skrek åt 

Chantal att hoppa in, så drog de iväg i hans nya amerikanska 

monster SUV, som väckte uppmärksamhet till 

och med på Rivieran. Lösa stenar sprutade kring alla 

fyra hjulen och regnade över infarten till trädgården. 

– Vad är det som hänt? Chantals hjärta bultade så hon

fick svårt att andas, dels av oro men också för att hon 

hade allt sjå i världen att hålla sig fast så att hon inte 

skulle falla av sätet. Michael körde så fort han vågade 

på den smala, slingrande och samtidigt brant sluttande 

vägen ner mot Sainte Maxime. Hon kunde inte spänna 

fast säkerhetsbältet, det var bara omöjligt att släppa taget 

om handtaget över dörren. Chantal använde aldrig 

bälte till vardags, vilket lett till många dispyter mellan 

oss, men i dag kände hon att bältet skulle komma att 

behövas. 

– Linda ringde, sa Michael sammanbitet, samtidigt som 

han pressade den fyrhjulsdrivna bilen till det yttersta i 

en hårnålskurva, jag tror att Ulla kan ha blivit bortförd, 

hon bara försvann spårlöst och det är ju inte hennes stil. 

Det har hänt så mycket den senaste tiden, att jag är livrädd 

för att det är något allvarligt. Jag behöver din hjälp 

att snacka med folk. 

– Var ringde hon ifrån? 

– Marknadsplatsen, de skulle handla lite grönt och jordgubbar 

till lunchen. 

Michael stannade nere i centrum, körde upp bilens högerhjul 

halvvägs uppe på en trottoar och tvärbromsade med 

rykande däck. Det luktade starkt av bränt gummi. Tillsammans 

rusade de in i en liten gränd i riktning mot 

Place de Marché, där Linda väntade. Hon hade gråtit, 

och hulkade fortfarande när hon försökte beskriva vad 

som hänt. Ena sekunden såg hon Ulla stå vid den lilla 

grönsakshandlaren Chez Gil med en honungsmelon i 

handen, i nästa ögonblick, när hon skulle fråga Ulla hur 

många liter jordgubbar som behövdes, var hon borta. 

Utan ett ljud hade hon bara försvunnit. Först trodde 

Linda att hon bara hade gått vidare på torget för att köpa 

något annat, så hon gick lugnt omkring och spanade 

efter Ullas mahognyfärgade hår, men hon insåg snart att 

hon var borta. Så hon började ropa efter henne, högre 

och högre. Hon struntade fullständigt i att alla kunder 

och försäljare trodde att hon blivit vansinnig. 

Men ingen Ulla svarade. Det var då hon ringde Michaels 

mobil. 

Under tiden hon väntat på att han skulle komma, hade 

hon fortsatt att gå i allt större cirklar runt torget. Förgäves. 

Torget är inte särskilt stort, ett trettiotal olika stånd på ett 

litet fyrkantigt torg, omgivet av gamla hus med olika 

affärer och några restauranger. 

– Var stod du när du upptäckte att hon försvann? frågade 

Chantal. Michael sa inte ett ljud. 

– Där stod vi. Linda pekade. 

– Goddag Madame Thorn, sa en av damerna i grön-

saksståndet. Madame Perraud är en liten energisk kvinna 

i femtioårsåldern, typisk provensalsk i sitt vänliga sätt. 

Hon äger Chez Gil tillsammans med sin man. Lite jordgubbar 

kanske? De är underbara just nu. 

– God dag madam Perraud, svarade Chantal, ja vi skall 

nog ha ett par liter. Faktiskt är jag här för att se om jag 

kan leta rätt på min väninna, Madame Cernfelt, hon 

försvann plötsligt för en stund sedan när hon skulle 

handla grönsaker. Ni såg henne kanske? 

– Ja, jag tror att hon var här, hon skulle ha honungsmelon, 

men…. 

Madame Perraud avbröt sig, som för att tänka efter. Nej, 

hon köpte nog ingenting i dag. Jag såg faktiskt inte vart 

hon tog vägen. 

– Har du ett foto på Ulla? frågade Chantal och fortsatte 

runt på torget med Michael och Linda i släptåg. Michael 

tog fram plånboken och fick fram ett foto på en leende 

Ulla i en minimal bikini. Det är det enda foto jag har, sa 

han, men… 

Det kan inte hjälpas sa Chantal och slet till sig fotot. Hon 

stannade vid vartenda torgstånd och ställde samma 

fråga.: 

– Förlåt, har ni sett den här personen i dag? 

Några sa att de sett henne, men kunde inte lämna några 

som helst upplysningar vart hon tagit vägen eller om 

hon hade sällskap av någon. Slaktaren mr Legueret 

flinade och började granska bilden närmare, men när 

han mötte Chantals blick blev han allvarlig och sa att 

han sett henne på torget. 

– Henne missar man inte, jag såg henne bara komma 

med en korg i handen, men såg inte vart hon gick. 

De fortsatte att fråga samtliga torghandlare och kom till 

sist tillbaks till grönsaksaffären och madame Perraud. 

Hennes lille son som kunde vara fem eller sex år gammal 

tittade intresserat på fotot, som Chantal fortfarande 

höll fram. 

– ”Malade, malade, malade”, upprepade han i en slags 

lek där han dansade runt. Tanten är sjuk, fortsatte han. 

– Har du sett tanten? frågade Chantal och försökte verka 

oberörd för att inte skrämma honom. 

– Farbror räddade henne, fortsatte han och snurrade 

lekfullt ett varv till. 

Nu grep hans mamma in i samtalet. 

– Olivier! Berätta för mamma vad du såg! 

– Jag såg att tanten blev sjuk och att farbror tog henne 

och bar henne. Olivier visade med armarna på bröstet 

hur hon blivit bortburen.

– Vart gick han, farbror? Frågade Chantal 

– In där, sa Olivier och pekade in i den smalaste gränden 

som utgick från Place du Marche. 

Alla tre rusade in i gränden och fortsatte tills den korsades 

av en större gata, rue S Fabre 

De fortsatte att fråga i alla butiker och människor som 

befann sig på den lilla gatan. Ingen hade sett något. 

Chantal berättade om att en kvinna svimmat och bars 

bort av en man som bar henne i famnen. Inte ett enda 

spår. Ulla var bara borta. 

– Vi måste ta kontakt med kommissarie Golleto, han 

kanske kan hjälpa oss, sa Chantal 

– Vi väntar med det, sa Michael. Han var askgrå i ansiktet. 

Låt oss åka hem. Om ingen, åtminstone ingen vuxen, 

på hela torget har sett något, så handlar det om proffs. 

Då får vi säkert höra vad de är ute efter, om det är pengar 

eller något annat. 

Det kan vara farligt att blanda in polisen för tidigt, de 

kan göra saken värre. Förlåt, men jag har dåliga erfarenheter 

av polisen. 

– Var finns bilen? Frågade Chantal och vände sig mot 

den fortfarande storgråtande Linda. 

– Den står där borta, men jag har ingen bilnyckel. 

– Jag har en reservnyckel i plånboken, sa Michael och 

räckte över den till Linda. Kan du köra hem den, så ses 

vi därhemma. Linda, det är inte ditt fel, sa han, i ett 

försök att trösta henne, men det lät inte som om han 

menade det. 

De återvände till villan, där jag stod med en nerkyld 

grill, jag visste inte varken ut eller in och hade inte lagt 

på köttbitarna. 

– Berätta sa jag otåligt, det finns inget värre än att vänta 

och inget veta. 

Chantal var den som hade varit mest samlad, kanske för 

att hon varit så engagerad med att fråga alla, så hon hade 

kopplat bort känslorna en aning. Men nu brast det också 

för henne och hon började gråta våldsamt. 

– Ulla är kidnappad sa Michael, en liten unge såg att hon 

blev medvetslös och försvann in i en gränd i armarna 

på en man. 

– Kunde ungen berätta något om mannen? Undrade jag 

– Nej, inte direkt. Vi kunde inte pressa honom. Kanske 

kan hans mamma lirka ur honom lite mer i lugn och ro, 

sa Michael. 

Chantal kanske kan ringa senare. 

– Skall jag slänga på lite mer kol, kanske hjälper det lite 

att få lite mat, så tänker vi klarare. Jag kom på att det var 

en typisk skånsk reaktion. Mat hjälper alltid.

Vi åt under tystnad. Det enda som hördes var Lindas 

och Chantals snyftningar. 

– Jag har tänkt en hel del på sprängningen av vår garagedörr, 

sa jag. Om det har något samband alltså. Något 

mer meningslöst än att spränga en garagedörr så att hela 

kvarterets fönsterrutor sprängs av tryckvågen, får man 

ju leta efter. Vad det bara en varning? I så fall varning 

för vad då? 

Om det är samma liga som har tagit Ulla, så blir det svårt 

att få ett logiskt sammanhang. Men det kan ju finnas ett 

samband. 

– Jag tänker så det gör ont, sa Michael. Du har nog rätt, 

men jag har svårt att tro att det kan vara samma orsak till 

att vi har blivit drabbade, vi har ju ingen annan länk än 

att vi är grannar. 

– Jo det tror jag att vi kanske har, sa jag. När du bodde 

i Stockholm och spelade på trav, det var du som kallades 

Spelaren, eller hur? 

Michael satt tyst länge. 

– Ja, det stämmer, sa han slutligen, har du hört talas om 

mig? 

– Hört talas om dig är bara förnamnet, det fanns en tid 

då jag var skitskraj för dig. Jag eller rättare sagt min 

kompis Fredrik Bihnfelt lånade för mer än ett år sedan 

två miljoner av dig för att köpa ett parti vin i Bordeaux. 

Det var två år sedan ungefär. Vi höll på att bli blåsta på 

alltihop och var rädda att vi inte kunde betala tillbaks! 

Efter många om och men var det så småningom jag som 

betalade tillbaks pengarna med ränta förstås, men det 

kunde du ju inte veta, för jag uppgav ingen betalare. 

Fredrik fick bita i gräset utanför Bordeaux på grund av 

vinaffären. Sen läste jag i Svenska Dagbladet om Kurt 

Behnell, som blev skjuten i Stockholm. Jag hade rekommenderat 

honom som garant för lånet, jag visste att 

han var en girig fan. Han skulle ha fått en bra slant för 

besväret. Fattar du att jag blev rädd? Vi visste ju inte 

varför han hade blivit skjuten, men jag visste att han 

hade presenterat en fullgod säkerhet. 

Första kvällen vi träffades, när ni bjöd in oss lade Chantal 

ihop två och två, men sa inget till mig förrän långt senare. 

Jo, jag tror att hon sa något när vi precis hade lagt 

oss, men jag fattade som vanligt inte det finstilta. När 

det gick upp för mig att det var du som var Spelaren, då 

var vi ju redan goda vänner och jag hade bara sett goda 

sidor hos dig och Ulla. Så varför förstöra en god vänskap 

med att dra upp en massa gammalt skit? 

Skönt att få det sagt i alla fall. 

– Åh fasen, var det du som var den andre mannen? Det

var ju tråkigt med Behnell, var han en av dina vänner? 

– Nej, vän skulle jag inte kalla honom, bekant kanske. 

Han var en av dem som var med om att lura av mig mitt 

livsverk för sin egen girighets skull, så jag kan inte påstå 

att jag sörjde honom. Jag antar att han själv var skuld till 

det som inträffade, vi hade varnat honom för att försöka 

blåsa dig, fast jag visste förstås inte vem du var då, 

bara att man skulle vara försiktig med att lura dig. 

– Ja, han försökte faktiskt blåsa mig och var dessutom 

stor i korken. Nog sagt om det. Men där har vi kanske 

ett samband, trots allt, som kanske kan betyda något. 

Fast det är ganska långsökt. Om det nu är proffs som 

varit framme och allt tyder på det, utom din sprängning. 

Den var amatörmässigt utförd. Fast man vet aldrig. Om 

man bara avser att skrämmas, då skall man ladda ordentligt. 

Men varför då inte jämna hela huset med marken när 

man ändå håller på? Nej det stämmer inte, det måste ha 

varit felräkning på mängden sprängämne. 

– Det måste vara så att man trodde att man kunde rusa in 

och hämta något innan chocken lagt sig efter smällen. 

Vad det var är omöjligt att gissa, men det kan inte ha 

varit särskilt skrymmande. Min hjärna arbetade för högtryck. 

– Den där vinsamlingen som du köpte efter många sor- 

ger och bedrövelser, finns den fortfarande kvar i din 

vinkällare? frågade Michael. Där kanske sambandet 

finns. 

– Nej, hela samlingen såldes direkt via auktionsfirman. 

Jag behövde pengar för att etablera oss här nere. Den 

har aldrig befunnit sig i huset utan skickades från ett 

lager i Marseilles. Men det är det ju inte någon som vet 

mer än mr Lapointe på Auktionsfirman. Han arbetar 

med diskretion, det är ett krav från kunderna. 

– Jag kommer nog ihåg att jag sett ett fax med en massa 

viner, som jag lät en snubbe i Stockholm titta på, när jag 

skulle vara finansiär. Han tyckte det var ett bra parti. 

Efter hans utlåtande och efter det att jag undersökt 

Behnells säkerhet, två miljoner i börsnoterade aktier, 

slog jag till. Säkerheten var god, på papperet i alla fall. 

Michael var askgrå i ansiktet. Vi måste försöka hitta 

någon form av spår, fortsatte han. 

Jag beslöt mig för att ringa Lapointe. Officiellt för att be 

honom om råd inför den årliga inventeringen av mina 

viner. Kanske han vet något, som kan kasta ljus över 

inbrottet. 

Direktnumret till Lapointe fanns i mitt nummerregister. 

Efter en massa signaler, kopplades samtalet om till en 

annan telefon. 

– Mr Lapointe finns inte längre hos oss, sa hans sekre-

terare Mlle Mimmi, Lapointe slutade för två månader 

sedan. 

–Han var väl inte…? 

– Nej, han avgick i pension. 

– Var finns han nu? 

– Ingen aning. 

– Jag ville veta vem som köpte min vinsamling för ett år 

sedan, det är viktigt. 

– Det kan jag inte ta reda på. Eller lämna ut, Ni förstår 

säkert att sådana uppgifter är konfidentiella. 

– Jag kommer till Paris, sa jag och lade på luren innan 

hon hann reagera. 

Kapitel 6 

Stockholm 

Den 18 november 1988 

”Vid Industriländernas Grupp Sju Medlemmars möte 

i Bangkok i september 1991, reste sig den inbjudne 

gästen från Ryssland, en darrande Grigory Yavlinsky, 

landets ekonomiske talesman, och berättade att endast 

240 ton av den ryska guldreserven på nära 3000 

ton, återstod. Två månader senare, i november hade 

också den sista delen av reserven försvunnit. Chefen 

för den ryska centralbanken Gosbank, Andrej 

Gerschenko sade i ett uttalande inför högsta Sovjet: 

“Inte ett gram guld återstår; Valven är tomma.” 

Ur Pravda, fritt översatt 

Ett inkommande fax tickade fram på Leonid Zirganovs 

kontor på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Det fanns ingen 

avsändare. Avsändaren var hans gode vän och mentor 

Januzs Bendinov i Tallinn. 

Innehållet i faxmeddelandet var allmängiltigt och formellt 

hållet och skulle passera vilken säkerhetstjänst som 

helst utan att väcka misstankar. Leonid och Januzs hade

utarbetat ett privat och mycket enkelt kodsystem som 

utgjordes av ett enda felstavat ord i texten. Den extra 

bokstav som fanns med hade en viss betydelse som bara 

de två kände till. I detta fall betydde dubbelbokstaven 

helt enkelt: Tag dig hit a.s.a.p. 

Januzs ville alltså träffa honom snarast. Det var inget 

ovanligt att han fick fax från Estland, han rapporterade 

i vissa fall till Bendinov, som var vapenexpert för KGB 

i Estland och Leonid var duktig på att snappa upp militära 

hemligheter i Sverige. 

Detta var emellertid något speciellt, Bendinov ville ha 

ett hemligt möte, därför denna kod för att lura KGB, 

som inte skulle veta om att det var Bendinov som initierat 

hans besök. Därför kod A. 

Något hade uppenbarligen hänt som gjorde att Januzs 

ville ha ett samtal öga mot öga, utan att KGB eller någon 

annan för den delen skulle informeras. 

Detta var i och för sig inget ovanligt, agenterna tog sig 

ibland friheten att leva ett liv vid sidan av organisationen, 

en slags ventil för att förbli människor och inte 

robotar, men det var alltid lite oroligt när han fick kod 

A, man kunde aldrig vara säker inom Sovjetunionen. 

Oväntade avrättningar och försvinnanden skedde hela 

tiden. Angiverisystemet var lika väl utvecklat där som i 

alla andra diktaturstater. 

Han letade i sina arkiv efter någon verklig uppgift att 

rapportera för att få besöket att verka rutin, men hittade 

inget. Han väntade visserligen på en större läcka från en 

ingenjör på SAAB i Linköping, som arbetade med försvarets 

flygplanstillverkning, men han visste att det var 

för tidigt att kräva den nu. Det kunde inte hjälpas, han 

tog kontakt på sedvanligt sätt och lämnade ett krypterat 

meddelande på avtalat sätt. 

Meddelandet löd: 

”Jag behöver rapporten redan i kväll, fullständig eller 

ej. Extra bonus finns att hämta.” 

Genom sin kanal till KGB vid sovetiska ambassaden i 

Stockholm, såg han omgående till att han fick en rutinkallelse 

till Tallinn, viket absolut inte skulle väcka misstankar. 

Estland byggde mycket utrustning för den sovjetiska 

krigsmakten. 

Han körde sent på kvällen till Linköping och fick en 

rapport av sin kontaktman på Saab Aerotech, och körde 

direkt tillbaks till Stockholm.

Tre dagar efter det att han fått sitt mejl, landade han i 

Tallinn, dit han flugit via Leningrad, passerade passkontrollen, 

vilket som vanligt tog en halv evighet och 

gick ut genom tullfiltret och gick ut för att leta upp en 

taxi. 

Han valde ut en taxi där chauffören var ung, förmodligen 

studerande som arbetade extra. Genom att hålla sig 

lite i bakgrunden, som om han väntade på någon, väntade 

han tills hans taxi var först i kön. 

– Centralstationen. 

Chauffören svarade inte utan körde tyst in mot Tallinns 

centrum och släppte av honom. Zirganov gav honom 

lite extra dricks för att han hållit käften. Den unge mannen 

sken upp och tackade artigt. 

Han gick sakta över Walk Rannamäe Teevägen, genom 

den underjordiska passagen och vidare Nuunegatan. Han 

befann sig nu i hjärtat av gamla stan. Han var säker på 

att han inte var skuggad. 

Han spanade diskret och hittade en ny taxi som var bemannad 

av en ung man och hoppade in. – Kör gatan 

fram sade han vänligt, jag ger direktion om en stund. 

Han låtsades leta efter en adress och tog upp ett papper 

ur fickan. Mot Kadriorg, så visar jag den sista biten hur 

du skall köra. 

Kadriorg är en förstad i Tallinns utkant, känd för sina 

gamla fina villakvarter. 

Han beordrade chauffören att stanna vid en gammal villa. 

När taxin försvunnit ur sikte, fortsatte Zirganov vidare 

till fots, tills han kom till en av de många parker som 

finns i Kadriorg. 

Bendinov väntade redan på honom. 

– Januzs! Leonid! De båda männen omfamnade varandra 

på ryskt manér med en blöt kyss på munnen. 

– Är allt väl? viskade Leonid tyst i Januzs öra. 

– Välkommen, det var länge sedan svarade Januzs. 

Låt oss ta en promenad i parken sa Januzs. 

De promenerade sakta som om de var ute för att njuta 

av den iskalla marsluften. Vem tror vi att vi lurar med 

den här charaden? tänkte Leonid, men han sade inget. 

– Berätta Januzs, du har väl inte bett mig komma hit 

bara för att titta på mitt fula tryne! 

– Så ful är du inte, svarade Januzs, men du har rätt i att 

det har hänt något. Eller rättare sagt det kommer att hända 

saker, stora saker. Jag har något viktigt att berätta, en del 

vet du redan, men lyssna till allt utan att avbryta mig, så 

får du hela sammanhanget 

Som du vet är Sovjetunionens fall nära förestående. 

Gorbatjov saknar politiskt stöd, trots att han har stora 

delar av folket med sig. Perestrojkan har gått så långt att

den inte går att hejda, men han är inte mannen att leda 

Sovjet, han är för vek och undfallande mot väst. Hur 

många av sovjetstaterna som blir fria vet jag inte exakt, 

men det blir många. 

Boris Nikolajevitj Jeltsin kommer troligen att ta över 

under en övergångsperiod. Han har varit ute i kylan, 

men lotsas nu sakta och diskret tillbaks för att vara redo 

att ta makten när ridån rasar. Även han kommer emellertid 

att få svårt att styra, då kommer allt att ske mycket 

snabbt. Alla vet ju att han är nästintill alkoholist och har 

dåligt hjärta, så han kommer bara att bli en fasad, eller 

marionett om du så vill. Bakom honom kommer det att 

finnas en grupp av rika affärsmän och en del av våra 

vänner inom KGB, som i praktiken kommer att styra 

Ryssland, men framför allt är den ryska maffians ”Gudfader” 

finansmiljardären Boris Berezovskij. Han kommer 

att dyka upp till ytan så småningom som den verklige 

diktatorn i morgondagens Ryssland. Kanske inte direkt, 

utan via en marionett som han kan styra i bakgrunden. 

När Boris Nikolajevitj har gjort sitt, eller dör och Sovjetstaten 

inte längre finns - och det kommer inte att dröja 

länge - då kommer nya krafter att ta över, många med 

sina rötter inom KGB. 

Mitt personliga tips är att det blir Tysken, som han kal- 

las, du vet KGB-översten, som jobbar i Leipzig, Vladimir 

Putin. Han kan mycket väl redan vara utsedd att bli 

Rysslands nye president, men jag är inte säker på att han 

vet om det ännu. Han är känd som en riktig rövslickare 

som gör vad som helst för att klättra mot maktens topp. 

Därför är han en perfekt kandidat. Han har glänsande 

meriter, han är ung. Vad de inte vet, men som jag råkar 

känna till, är att han bakom sin servila mask är en man 

med mycket hårda nypor, vilket behövs för att ena alla 

de stater som kommer att ingå i det nya Ryssland. Fråga 

mig inte hur jag fått reda på detta, men jag är säker på att 

han blir vår nye Stalin. När han väl kommit in i maktens 

korridorer, då vet han exakt hur han skall navigera för 

att nå målet. Håll detta för dig själv, jag nämner det bara 

för att du skall akta dig för att stöta dig med Putin om du 

skulle träffa honom. 

När Sovjetstaten rämnar kommer Ryssland inte att kunna 

behålla makten över Baltikum, de kommer att tvingas 

att släppa oss fria. Det knakar redan i fogarna här i Estland. 

Folkets vrede är stor. Fler republiker är på gång 

inom Sovjetblocket. Det kommer att hända saker som 

ingen kan föreställa sig ens i sin vildaste fantasi. 

– Du är väl fortfarande ryss eller hur? Det var väl inte 

för att du skulle ge mig en historielektion som du bett 

mig komma hit? En del av det du berättat är förstås helt

nytt för mig, som det där med Tysken Vladimir Putin, 

honom har jag inte ens hört talas om, men det mesta av 

det du berättar är allmänt känt inom hela KGB. Åtminstone 

går det rykten. Leonid undrade om hans vän var på 

väg att bli senil. 

Januzs fortsatte lugnt att tala utan att bry sig om Leonids 

avbrott: 

– Jag sa ju att du bara skulle lyssna. Jag kommer till det 

viktigaste nu: 

Det finns en hemlig klan som tänker stjäla hela den 

Sovjetiska guldreserven. Så om man kallar Boris 

Nikolajevitj korrupt, och det är ju allmänt känt inom 

KGB, finns det större bovar med planer som inte ens 

han kan drömma om. Då menar jag stora med stort S, 

de bara väntar på att järnridån skall rämna. Säg inte att 

du visste detta också! 

– Guldreserven! Det måste röra sig om enorma mängder. 

Hur i hel…? 

– Du har rätt, det är mycket, det rör sig om cirka 3000 

ton guld. Men transportproblemet är redan löst. En stor 

del av godset kommer att skickas till Schweiz, där de 

inte registrerar inkommande guld. Därifrån kan det slussas 

vidare till olika konton i väst . 

Distributionen kommer att ske direkt från flygplatsen i 

Schweiz till slutstationerna, framför allt USA och Kanada. 

Pengarna skall användas för att starta en hel kedja 

av banker över den nordamerikanska kontinenten. Bankerna 

kommer alltså att kontrolleras av den grupp som 

ligger bakom kuppen. Guldet, i alla fall den största delen, 

kommer således att hamna i Fort Knox så småningom. 

Det finns redan etablerade kontakter i bland 

annat Holland som kommer att fungera som bulvaner. 

Medge att det är lite patetiskt att vårt kapital, som vi 

stulit från vårt arma folk under åttio år, skall sättas in i 

en skattkammare i USA, vår största fiende. 

Men det finns exempel på motsatsen också. USA och 

många andra västländer kommer att tvingas ge moder 

Ryssland enorma bidrag för att inte världen skall falla 

isär när Sovjet försvinner. Alla de pengarna kommer 

också att förskingras och fördelas mellan ett litet antal 

ryska gangsters som kommer att bli mycket mäktiga. 

Pengarna försvinner ur Ryssland lika fort som de kommer 

in. 

– Hur mycket pengar snackar vi om? 

– Det handlar om svindlande summor. Med dagens 

guldpris är värdet på guldreserven 35 miljarder dollars. 

Totalt kommer Sovjet/Ryssland att dräneras på tillgångar 

på 100-tals miljarder dollar under ett par år. Alla landets

tillgångar i form av olja, mineraler, ädelmetaller kommer 

dessutom att övergå från statens ägo till att ägas av 

några få rika oligarker. Samma gäller hamnanläggningar, 

stora fabriker och liknande. Vi kan inte ens föreställa 

oss hur rika de kommer att bli. Staten kommer att bli 

otroligt försvagad. Det blir farligt! 

– Oops! Zirganov bleknade och rodnade av upphetsning 

på samma gång. 100 miljarder dollar! Det var som 

fan. Var kommer vi in i det sammanhanget? 

– Innan guldkuppen kan ske måste klanen skaffa fram 

ett rejält kapital för att finansiera kuppen, som kommer 

att kräva mycket förarbete på alla plan. En del av finansieringen 

kommer att ske genomvapenförsäljning, bland 

annat till Irak. Det finns ett stort överskott av Kalasjnikov 

AK47 efter det att vi gått över till den nya modellen 

AK74, som är överlägsen AK47 i alla avseenden, utom 

priset. Kunden är självaste Saddam Hussein, han är idealisk 

eftersom han dammsuger marknaden på AK 47. 

Anledningen till att han vill ha den gamla modellen, är 

att han redan har flera miljoner av AK47 i sin armé. Fem 

miljoner Kalasjnikov, närmare bestämt. De nya vapnen 

är en del i hans program att utbilda en ny armé på en 

miljon man på AK 47. Han kan dessutom betala med 

guld, som i sammanhanget passar bra. Rubler är inte 

längre gångbara, inflationen går för fort. Dollarsedlar 

skrymmer för mycket och kan vara falska. Guld är tungt 

men säkert. 

En av deltagarna i klanen är en rik oligark från Ukraina, 

Jegenevj Truchenko. Han har förhandlat fram ett byte 

med guldet mot motsvarande värde i rådiamanter med 

ett gäng krigsherrar från Sierra Leone i Afrika. Där utvinner 

man två miljoner karat rådiamanter per år, men 

bara en bråkdel redovisas. Resten används som bytesmedel 

mot allt möjligt. 

– Vad är vitsen med att byta till samma värde? Mer än 

vikten. 

– Rådiamanter som har samma marknadsvärde som 50 

ton guld väger kanske 30 kilo. 

Men det är bara en av anledningarna. 

I stället för att skicka rådiamanterna direkt till säljarna i 

Ryssland, kommer en mellanhand att först lämna 

diamanterna för slipning till perfektion i en fabrik i 

Rumänien, där man har billig arbetskraft och god yrkeskunskap. 

Detta kommer att mer än fördubbla värdet, 

förmodligen fyrdubbla det, det beror på kvaliteten. 

Mellanhanden är ingen mindre än du, Leonid Zirganov 

du skulle passa perfekt. Om du vill alltså. 

Du talar Rumänska tillräckligt bra för att passera som 

en infödd. Du har rätt bakgrund och du tillhör inte nå-

gon klan. Dessutom litar jag på dig och blir därför garant 

för att ingen obehörig kommer åt diamanterna. 

Det blir ditt jobb att frakta rådiamanterna från en liten 

stad vid den rumänska delen av svarta havskusten till 

en plats i Rumänien för slipning. Du skall förhandla 

med sliperiet för att få fram optimal kvalitet till bästa 

pris och säkerhet, inte minst säkerhet. Sedan måste du 

personligen övervaka slipningen och se till att diamanterna 

inte försvinner under tiden de bearbetas, det lär ta 

några veckor att slipa så stor mängd diamanter. När allt 

är klart, skall du hämta diamanter med ett marknadsvärde 

på en till 1 ½ miljard dollar, smuggla alltihop till 

Frankrike, där de skall levereras på en plats som 

Truchenko bestämmer. Du kommer att åka med diplomatpass 

och kommer därför inte att ha några problem 

med smugglingen. KGB i Rumänien kommer att ge dig 

viss hjälp. Du kommer att få en kontaktman på ambassaden. 

Din ersättning består av att du får behålla diamanter till 

ett marknadsvärde av tio miljoner dollar när varorna är 

levererade. Men det är inget ofarligt uppdrag, så du kan 

säga nej om du tycker det är för riskabelt. Med så mycket 

pengar på spel, kan allt hända. 

– Varför just jag? undrade Leonid, det kan han väl sköta 

själv! Och spara tio miljoner dollar. 

– Jag kan inte genomföra en sådan operation, det vet 

du. Men jag fick en förfrågan om jag kunde rekommendera 

en pålitlig agent som talar flytande rumänska och 

kunde bara tänka på dig. Jag tror att Jergenevj inte vill 

synas i samband med diamanterna, han är officiellt bara 

med i vapenleveransen. Vapenleverantörerna vet bara 

att de skall få betalt i diamanter till ett värde av 500 

miljoner dollar, tusen dollar per bössa. Tio miljoner 

dollar är i detta sammanhang kattskit för dem, som du 

förstår. Men du kan säkert ha roligt för pengarna. 

– Vassilij Viktorovich, han kan också tala flytande rumänska, 

så varför jag och inte han? Jag har jobbat som 

affärsman ganska länge nu och är lite ringrostig. 

– Var inte så blygsam, jag har följt dina förehavanden 

noga. Vasilijs också förstås, men han är inget alternativ, 

han har försvunnit från jordens yta. Han lämnade sin 

lukrativa verksamhet i Portugal med hus och allt och 

rymde till Spanien och gick under jorden. Kanske blev 

han skadad när han blev upphunnen av två agenter vid 

Spanska gränsen för några år sedan. Han dödade visserligen 

båda två med deras egna vapen, men kan förstås 

ha blivit skadad eller till och med avlidit. Han försvann 

i alla fall spårlöst med sin älskade och de är fort-

farande försvunna. Jag tror inte att han är kvar i Spanien 

om han nu lever, vill säga. 

– Jag hörde också rykten om att han försvunnit, men 

trodde att det var tillfälligt och berodde på att han som 

vanligt gick i den riktning som hans stake pekar och att 

han tvingades fly på grund av hennes föräldrar. 

– Det kan vara så, jag har också hört att hon var en 

rikemansdotter, då är det antingen hans svärfar som lyckats 

ta livet av honom eller så är han riktigt duktig på att 

sopa igen spåren efter sig. Kanske har han åkt tillbaks 

till Brasilien, där är det lätt att gömma sig. 

– Han är duktig. Skall man ta ut honom så är det prickskytte 

på långt håll som gäller. Det borde KGB i så fall 

fått nys om. 

– De har annat att tänka på numera än att jaga en gammal 

agent som fått nog, det vet du väl! 

– Tillbaks till riskerna. För tio miljoner dollar är man 

förstås beredd att ta vissa risker, men är det överhuvudtaget 

möjligt? Rumänien är ett slutet land. Jag kan lätt ta 

mig in, jag har varit där många gånger, men att smuggla 

ut diamanter för en och en halv miljard dollar! Man får 

nog räkna med att de har en viss bevakning. Varför till 

Frankrike av alla ställen? 

– Om du åtar dig uppdraget så får du själv skaffa den 

hjälp du behöver. Det är det du får betalt för. På frågan 

om varför Frankrike, så vet jag inte. Det spelar väl ingen 

roll, eller hur? 

– Nej det har du rätt i. Är det någon mer än jag som 

bevakar diamanterna i Rumänien? 

– Kanske de har extra bevakning, när det handlar om så 

många stenar, men de har säkert god bevakning under 

alla förhållanden, dels för att de hanterar stora värden 

och dels är ett statligt företag, så jag antar att Securitate 

är inblandat i bevakningen. Annars får du se till att de 

ställer upp. Rumänien är mutornas hemland. En limpa 

cigaretter gör underverk. 

– När skall jobbet utföras? 

– Du får räkna med att vara beredd i slutet på året. 

– En sista fråga. Du själv då, vad får du ut av detta? 

– Frihet för mig och min familj. Jag vill försvinna härifrån 

så fort som möjligt och vill ha din hjälp med det, 

eftersom Sverige är mitt mål. Jag behöver starthjälp i 

Sverige för hela familjen, för min fru och min son, även 

om det skulle hända mig något. Jag vill att du i så fall tar 

hand om dem och ger dem en bra start. Jag får dessutom 

samma ersättning i pengar som du får, utan att 

röra ett finger, men det beror på hur du lyckas förstås. 

– Vad skulle kunna hända dig? Du är frisk och kry! 

– Man vet aldrig. Något kan gå snett. Det finns indikationer 

på att KGB skuggar mig. Det är därför vi sitter här

och inte på mitt kontor. Alla buggar alla. Estland är ett 

helvete just nu. Alla misstänker alla. 

Jag behöver ett förskott på 100 tusen dollar i samband 

med att du arrangerar vår utresa. Väl framme i Sverige, 

kan jag försörja oss och betala tillbaks pengarna. Jag 

har dessutom kommit över en fantastisk sak som kan 

vara värd hur mycket som helst. Men det är för tidigt att 

avslöja nu. Du blir den förste att få veta det. 

– OK, jag tar jobbet. Det är ju svårt att säga nej eller hur? 

När vill du att vi genomför din flyttning? 

– Så snart som möjligt, men allra senast i april nästa år. 

Om vi är kvar här när Sovjet faller, kommer jag råka illa 

ut, även om jag försökt vara human mot mina anställda. 

Bland flera tusen personer kan det ju inte undgås att 

någon känt sig trampad på tårna. Jag vill dessutom att 

Sergej skall få möjlighet att studera vid tekniska högskolan 

i Stockholm, han är mycket begåvad. Diamanterna 

kommer att finnas på plats i januari. 

– Jag kör dig till ditt hotell. Min chaufför väntar en bit 

bort. Kan vi träffas i kväll och äta middag? 

– Vilken tid? 

– Klockan åtta. Jag hämtar dig. 

– Tackar. 

Det blev en fantastisk middag. 

Borscht med smetana, följt av vildsvinstek och avrun- 

dat med sorbet på Mesimaarja, eller åkerbär som det 

heter på svenska, det smakade underbart. 

Till maten drack de båda vännerna Rysk vodka och 

Estnisk öl av yppersta kvalitet, till desserten, en 

Beerenauslese från Mosel. 

De visste att de hade överrock någonstans i lokalen, en 

av Tallins finaste restauranger, men det var normalt, de 

iddes inte ens gissa vilken eller vilka det var som hade 

uppdraget att spionera på dem. 

Leonid däckade direkt när han kommit tillbaka till hotellrummet. 

Han drömde om sig själv, sittande i en skinnsoffa omgiven 

av drivor med gnistrande diamanter. 

Efter frukost begav han sig på sitt officiella besök på 

KGB:s kontor i Tallinn och överlämnade sin rapport 

om Sveriges nya flygplan JAS. De verkade inte särskilt 

nöjda. 

De skiter jag högaktningsfullt i tänkte han och tog första 

flyg hem till Stockholm.

Kapitel 7 

Georgetown, Grand Cayman Islands 


Taktiken var enkel. Kate skulle sitta på den luxuösa serveringen 

på direktör Nilssons hotell med en bok i handen 

och ett glas mineralvatten på bordet. Varje dag mellan 

1400 och 1600 skulle hon sitta där, med start från 

och med omedelbart. 

Om Sven Nilsson skulle passera förbi, så kommer han 

garanterat att känna igen henne och undra varför hon 

hamnat på just Hyatt. 

Det tog tre dagar innan bankdirektör Nilsson behagade 

passera hennes bord på terrassen, som vette ut mot havet, 

inbäddad mellan palmer och stora swimmingpooler, 

en för varje smak. Hon hade nästan läst ut sin bok, när 

han kom gående på väg till stranden, 

– Nej men är det inte Kate, hördes en röst med skandinavisk 

brytning. 

Kate hade inte sett honom, så hon ryckte förskräckt till, 

vilket onekligen gav ett realistiskt intryck av att hon inte 

väntade att han skulle dyka upp. 

Hon såg upp med sina gröna ögon och smilgropar i 

kinderna och log. 

– Det var en överraskning. Direktör Nilsson, är ni kvar 

på ön, det visste jag inte! Hennes svar lät vänligt, men 

tonen var avvisande, närmast hånfull. 

– Det var inte meningen att jag skulle stanna så länge, sa 

han. Men, det vet ni förstås inte, det var jag som upptäckte 

att den båt där du arbetade var stulen och pantsatt 

som säkerhet för ett stort lån i den bank där jag arbetar. 

Därför var det min plikt, som tjänsteman att ingripa för 

att säkra bankens tillgångar. Jag måste vara kvar under 

den tid det tar att ordna en exekutiv auktion och fick 

därför ofrivilligt två extra veckors vistelse på ön. 

– Så jag blev arbetslös tack vare er direktör Nilsson. Det 

var ny information, tack så väldigt mycket. Kate reste 

sig häftigt och gick därifrån. 

Han rusade efter henne och hann upp henne i lobbyn, 

där han försökte hejda henne. 

– Förlåt sa Nilsson, det var verkligen inte meningen. 

Jag tänkte inte på att, jag menar, kan jag inte få bjuda på 

en liten middag, så får vi diskutera den uppkomna situationen 

i lugn och ro. 

– Tror ni att jag blir lyckligare av att äta middag med den 

som har orsakat att fem människor blivit arbetslösa?

– Nej givetvis inte, men låt mig i alla fall få en chans, 

bara en enda middag. 

Kom hit i kväll kl åtta. Jag är ingen skurk. Jag heter 

Sven förresten, kalla mig inte direktör! 

Hon svarade inte, bara försvann utan att se sig om ut på 

Seven miles road och blandade sig med alla turister på 

väg till Seven miles beach. 

Kate rapporterade vad som hänt till Erkki på puben 

Saylor’s Inn, Erkkis nya hem. Sven Nilsson skulle aldrig 

sätta sin fot på det stället. 

– Hi hi, skrockade Erkki, jag tror du har gubbfan på 

gaffeln. Så han tänker vara med på auktionen. Då kanske 

jag inte behöver bjuda på båten. 

– Hur mycket är båten värd egentligen? frågade Klare. 

– En miljon dollar plus kanske ytterligare 100 000 för en 

båt av högsta klass. Båten var belånad till ungefär hälften 

av den summan, när jag köpte den för lånade pengar 

förstås.. 

– Så du har alltså köpt den, på riktigt? 

– Min kompanjon och jag köpte den. Han är numera 

avliden, men redan innan dess, hade jag tagit över båten. 

Sen kom den dumme bankdirektören och värderade 

båten till nära noll, efter det att vi lyckats köra av fly- 

bridgens targabåge. Jag fick betala hamnhyra i Nice i 

flera år, bara det har kostat skjortan. 

När jag sedan struntade i att betala lånet, skrevs det av 

eftersom direktör Nilsson som sagt ansåg att båten var 

ett vrak. Mig hittade de ju inte, så de kunde i alla fall inte 

kräva in lånet. Nu när den är återställd i toppskick, då 

vill han plötsligt ta tillbaks den. Fy fan. 

– Lugna ner dig Erkki, annars får du hjärtinfarkt. Hur 

mycket tror du man bjuder på auktionen? 

– Allt mellan 200 000 och en halv miljon dollar. Det 

beror helt på vilken typ av köpare som dyker upp. 

– Vad skall jag göra nu? undrade Kate 

– Du skall inte göra ett dugg. Han kommer att leta upp 

dig, den djävla kåtbocken och be dig på bara knän att 

förlåta honom. 

– Jag tar väl siesta då, sa Kate och återvände till sitt lilla 

hotell, där hon gratis disponerade en liten studio mot att 

hon satt i receptionen de kvällar hon var ledig från båten. 

Hon somnade och vaknade helt vimmelkantig kl. 19 00 

och tog en lång dusch för att vakna till liv. 

Erkki hade haft rätt. Sven Nilsson hade mutat receptionisten 

på Hyatt för att få tag i Kates adress. 

Själv visste han bara att hon hette Kate, men en av hans

kompisar visste var hon bodde. För 200 dollar fick han 

adressen, mot löfte att aldrig avslöja vem som skvallrat. 

När Kate kom ut ur duschen och stod insvept i en frottéhandduk, 

knackade det på dörren 

Hon öppnade och fick se Sven stående i dörröppningen. 

Hon släppte handduken och visade bråkdelen av en 

sekund vad som fanns under och smällde igen dörren 

framför näsan på honom. 

– Snälla Kate, hördes hans röst genom dörren. Jag begär 

inte att du skall förstå anledningen till att jag fick 

båten beslagtagen så att du förlorade arbetet, men jag 

vill i alla fall berätta bakgrunden. 

Hon öppnade dörren igen och släppte in honom. 

Han tittade vädjande på Kate, som om han ville ha hennes 

medgivande att fortsätta. 

Hon spände sina gröna ögon i honom och försökte lägga 

in all sitt förakt och sin ilska i blicken, men hon sa inte 

ett ljud. 

Hon satt mitt emot honom och såg oemotståndligt sexig 

ut. 

Han kom av sig och glömde vad han skulle säga, så det 

tog en stund innan han hittade tråden och fortsatte: 

– Jag var ansvarig för värderingen av båten när den låg 

i Nice i Frankrike för flera år sedan och bedömde den 

mer eller mindre vara ett vrak. Uppenbarligen var de 

dåvarande ägarna angelägna att den skulle dömas ut, 

för i dag ser den betydligt bättre ut. Jag blev alltså lurad, 

det fattade jag i efterhand. Nu är jag dessutom chef för 

utlåningen på samma bank, och det är min förbannade 

skyldighet att värna om bankens pengar, när jag hittar 

båten i toppskick, av en ren slump. 

Vi har förlorat en halv miljon dollar. Lite av det måste 

jag se till att vi får tillbaks.Nu har du blivit drabbad.Jag 

förstår att du bara fick gå utan lönoch direkt, utan uppsägningstid? 

– Nej. Så är det här, i hela USA också för den delen, 

men hur skall ägaren kunna betala min lön om han förlorar 

sin båt? Hur kan du veta att inte ägaren köpt ett 

vrak och sedan rustat upp det? 

– Låt oss inte diskutera arbetsrättslagstiftning och juridik, 

jag har fått en domare att döma i bankens favör. 

Men nu är det så att jag behöver dina tjänster fram till 

auktionen om tio dagar. Jag är villig att betala dig en 

månadslön för den tiden, om du hjälper mig lite med 

visning av båten för eventuella spekulanter, kontakt med 

lokala personer om att ordna lokal för auktionen och 

liknande. Vi behöver också få tag på ett litet kontor. 

– Vad menar du med månadslön? Och hur går de med 

de övriga medlemmarna av besättningen. Vad tror du 

de säger om jag samarbetar med dig, med djävulen?

– Jag vet att du är arg, men för guds skull, jag är ingen 

ond människa. Men jag tänkte inte på hur det skulle gå 

med besättningen när båten säljs, det erkänner jag. 

Jag kan erbjuda dig 3000 och de övriga 1500 Dollar. Då 

får de vara behjälpliga om vi måste flytta båten och liknande 

arbeten. Bättre än inget? 

– Jag kan tala med dem. För min del är det OK. Men 

bara ren business, inget annat. 

– Nej, självklart sa Sven, vad tror du om mig? 

När hon reste sig ur stolen tyckte han att han såg en del 

av hennes mörkbruna hårbuske. Han stirrade med uppspärrade 

ögon och rodnade igen, det var väl själve… 

tänkte han, gamla karl’n. 

– Kan jag få bjuda på en drink åtminstone? 

– Nej, jag jobbar i kväll, på hotellet. 

Erkki vaknade nästa morgon av att telefonen ringde. 

– Är du på plats? frågade Kate, det är bråttom. 

– Ja klart jag är på plats, jag svarar ju. Tänker du komma 

du hit nu? Men va fan klockan är bara sju! 

– Jag börjar ett nytt jobb klockan nio. Jag kommer om 

tio minuter. 

– Men va fa…. började Erkki igen, men hon hade redan 

lagt på. Han kastade sig in i duschen för en kall avrivning. 

De satt en kvart senare mitt emot varandra på Saylor’s 

Inn. 

– Vad snackar du om Kate, skall du svika din gamle 

Erkki? 

– Jag fick ett erbjudande som jag inte kunde motstå i går 

kväll, sa Kate 

– Aj fan, var han så trevlig, det trodde jag aldr… 

– Håll nu truten och lyssna, annars går jag. 

– Förlåt, jag lyssnar. 

Kate berättade om kvällen och att han letat upp hennes 

hotell. Hon hade visat lite godis, så gubbens ögon höll 

på att hoppa ur ögonhålorna. 

– Kanon, sa Erkki, då kan jag dra av lite på din lön. 

Hennes blick fick honom att blekna. 

– Jag skojar bara, fattar du, det är ju fantastiskt. Vi kommer 

att få möjlighet att skrämma bort varenda seriös 

köpare från auktionen. 

Menar du att jag också fått nytt jobb? 

– Ja, till och med du, men det kommer att kosta dig en 

flygbiljett till Rivieran, han har avancerat till utlåningschef 

på banken i Nice. 

– Fan, Kate, jag vill gifta mig med dig, det här är ju bara 

för bra för att vara sant. Han log sitt charmigaste skojarleende. 

– Jag ringer i kväll, sa hon, log och försvann. Undrar

om han menade att han ville gifta sig? tänkte hon och 

kände en rodnad på kinderna. 

Följande dagar gick åt att preparera båten för guidade 

visningar. Erkki och hans kapten Boris jobbade som 

slavar för att båten skulle vara värd så lite som möjligt. 

De fyllde kölsvinet med oljeblandat vatten, så att en erfaren 

köpare skulle inse att det fanns både olje- och 

vattenläckage. De skitade ner hela motorrummet med 

vattenlöslig färg. Det såg helt enkelt för djävligt ut. 

Erkki och Boris visste precis vad det var som orsakat så 

många tillfälliga motorstopp under tiden Erkki hade 

arbetat med att få båten i trim, när den låg i Nice, felet 

var åtgärdat för länge sen. Men med den kunskap de 

skaffat sig, kunde de åstadkomma ”naturliga” motorstopp 

när de önskade. 

Kate hade ansvar för visningarna, som alltid avslutades 

med en provtur. Inga fel var för små för att, liksom av 

en händelse redovisas. Under provturen inträffade alltid 

ett eller två motorstopp, som ibland tog en halvtimme 

att reparera. Motorerna gick ovanligt ojämnt och 

spottade ut svart dieselrök. 

När det var dags för exekutiv auktion fanns därför inte 

så många budgivare kvar. Endast ett tiotal budgivare 

hade föranmält sitt intresse. Erkki kände till alla utom 

en, en snubbe från Venezuela. 

– Jag tycker inte om det, Venezuelanen kan sitta på 

oljepengar. Men han hade inte varit med på någon visning. 

Märkligt. Nilsson verkar inte heller särskilt missnöjd 

trots det ljumma intresset. Kanske känner han 

Venezuelanen. 

Kate ringde Erkki på morgonen på dagen för auktionen. 

– Jag kommer till Saylor’s Inn nu. Det är viktigt. 

– Jag är här redan, det vet du. 

– Men är du vaken? 

– Jag snackar ju. 

– Du är hopplös. Hon slängde på luren. 

Kate kom rusande in på puben, där Erkki satt med dagens 

första gin tonic.

Kapitel 8 

Lissabon 


Luis blev stående förstenad och stirrade på telefonluren. 

Hon hade lagt på den innan han hunnit svara. 

Något måste ha hänt som gjorde att hon inte kunde tala 

fritt. 

Hotel Mundial, hade hon sagt, det ligger mitt i stan. Han 

kastade sig i bilen och åkte så fort han kunde i den täta 

lunchtrafiken. Han klarade sträckan på tjugo minuter, 

vilket betydde vansinneskörning, men han tyckta att det 

tog en evighet. Han parkerade regelvidrigt utan att bekymra 

sig för eventuella parkeringsböter och rusade in 

i den gammaldags baren S. Jorge på bottenvåningen i 

det gamla hotellet Mundial. 

Helena satt längst in i baren halvt gömd bakom en dagstidning. 

Han såg att hon hade gråtit. 

– Min älskade, vad har hänt? Han kysste henne på kinden, 

den smakade salt av tårar. Jag har varit utom mig 

för att du inte hört av dig. Jag vågade inte ringa. Orden 

forsade ur honom. 

– Jag vet. Min far var misstänksam efter vår natt tillsammans 

och fick reda på att jag frågat efter ditt rumsnummer 

genom att muta portieren. En gäst hade klagat på att 

han blev störd av något som han kallade könsvrål. Det 

fick min far att nästan svimma. Han har hållit mig inlåst 

i nästan fyra veckor sedan dess, som om jag vore en 

barnunge. Jag fick ett tillfälle i morse, när alla var ute ur 

huset och rymde genom fönstret och klättrade ner längs 

stuprännan och tänker aldrig gå tillbaka. Han är inte 

riktigt klok. 

– Vill du att jag talar med honom? Luis visste inte riktigt 

vad han skulle säga till don Arez, men han fick väl försöka 

hitta på något. 

– Nej, det är ingen idé, han har redan sett ut min tillkommande 

och det är inte du. Jag har bestämt mig, jag tänker 

rymma. Kan du hjälpa mig. Helena blev alldeles 

blek. Hon reste sig snabbt och försvann in på toaletten. 

När hon kom tillbaks efter några minuter, såg hon helt 

förstörd ut. 

– Om du verkligen bestämt dig så hjälper jag dig gärna. 

Låt oss rymma tillsammans! 

Detta var helt oplanerat. Luis insåg inom sig att detta 

beslut skulle kunna bli ödesdigert för dem båda, men 

hans förälskelse översteg allt förnuft.

– Låt mig tänka, sa han. Du kan alltså inte gå tillbaka? 

– Aldrig! Jag har tagit ut alla pengar på mitt bankkonto, 

innan han kommer på att jag rymt. Hon pekade på sin 

väska och rodnade. Jag hade ganska mycket pengar, 

som jag ärvt av mina far- och morföräldrar. En del var 

i aktier, dem har jag också hämtat från mitt bankfack. 

– Hur länge har du mått illa? Frågade Luis, som plötsligt 

blivit blek. 

– De senaste två dagarna. Hur så? 

– När hade du din… jag menar har du gått över tiden? 

Hon tänkte efter. Så såg hon rakt in i hans ögon. Jag är 

gravid, det är jag säker på. Vi skall ha ett barn tillsammans! 

Han såg på samma gång så chockad, glad och förtvivlad 

ut, att hon nästan skrattade. Han reste sig upp, tog henne 

i sin famn och grep sedan hennes hand och de rusade 

tillsammans ut till hans bil. 

Luis bodde i veckorna i ett litet hus mitt i Lissabon. Ett 

enkelt hus som låg ganska avsides, men med gångavstånd 

till arbetet. 

Huset hade inga likheter med den eleganta villa han skaffat 

sig nära havet, i Estoril, där han tillbringade sina 

helger. Och ibland veckorna också, det berodde på hans 

arbetssituation. Ibland var han tvingad att arbeta sent 

eller börja tidigt eller båda delarna så det var skönt att ha 

en övernattningsbostad 

Det fanns också andra fördelar. När han hade tillfälliga 

förbindelser, vilket var den enda formen av kärleksliv 

som han idkade, ville han inte ha det i villan, för 

grannarnas skull. 

Med all säkerhet skulle don Arez efterlysa Helena samma 

minut han upptäckte att hon var försvunnen. 

Han var därför tvingad att gömma henne under tiden 

det tog att skaffa fram nya identiteter för dem båda. Det 

lilla huset passade bra. Det fanns en hel del annat som 

måste ordnas, så de måste vara kvar i Lissabon några 

dagar. Han måste planera sin flykt så att han försvann 

spårlöst, vilket inte var så enkelt med tanke på hans 

jobb. Han hade aldrig ägnat en tanke åt att han skulle 

försvinna, så det var en ny situation för honom. 

Han funderade på vem han skulle lämna över företaget 

till, det fanns ingen lösning just nu. 

De åkte till hans hemliga adress, under tiden som tankarna 

snurrade i skallen på honom. Detta var hans livs 

lyckligaste ögonblick, men samtidigt var det 

omtumlande. Han var en människa som planerade noga 

i vanliga fall, det här hade gått väldigt fort. Från förtvivlan 

till lycka på några minuter. Det kändes inte bra i

magen, den saken var klar. Men han tvekade inte, inte 

en sekund. Han vände sig mot Helena och log ömt. Hon 

var blek. Han var blek. 

Det första steget var att skaffa fram nya pass och andra 

nödvändiga handlingar, körkort, vigselbevis mm. I sitt 

arbete hade han byggt upp ett nätverk av kontakter som 

han kunde anlita i olika sammanhang. Han hade också 

andra kanaler som han kunde utnyttja för speciella behov. 

Han skaffade en porträttkamera av enkelt slag för att ta 

passfoto på sig själv och Helena.. 

Luis sa till Helena att huset var hans ”town house” och 

att ingen skulle hitta henne, så hon kunde vara lugn. 

Han var tvungen att lämna henne några timmar för att 

ordna alla detaljer, bland annat för att hinna länsa alla 

sina bankkonton innan han blev misstänkt för kidnapping, 

vilket han var säker på att don Arez skulle få honom 

misstänkt för. Sedlarna fyllde en stor väska. 

För att inte väcka misstankar tog han ut det mesta i 

Escudos. Han fick växla senare till mera gångbara valutor. 

Luis lämnade in filmen med deras passfoto till en kvinna 

vid namn Gloria, som hade en liten fotoateljé i en källarlokal 

i Lissabons skummaste kvarter. Han hade anlitat 

henne tidigare i sammanhang som han inte tänkte 

avslöja och visste att han kunde lita på henne. 

Hon fick en stor summa pengar, med löfte om lika 

mycket till om hon kunde ordna dokumenten på 24 timmar. 

Han hade skrivit ner alla de persondata de skulle få 

i sina nya pass, men ville att hon själv skulle hitta på 

deras nya för och efternamn. 

– Javisst, vi är alltså franska medborgare, det höll jag 

nästan på att glömma, sa han kort. 

– Franskt skall det bli sa Gloria glatt. 

Luis tog sig med buss ut till stadens utkanter där det 

fanns rikligt med firmor som sålde begagnade bilar. Han 

hittade snart vad han sökte och köpte en bil kontant av 

en riktig lågprisfirma. 

En gammal Renault 5, i hyfsat skick. 

Han använde falskt namn och falsk adress på köpekontraktet, 

som troligen aldrig skulle dyka upp igen, det var 

ointressant för den här typen av bilhandlare att redovisa 

försäljningsintäkter eller försäljningsskatter, bara kostnader. 

Försäljaren sa att Luis måste se till att bilen blev 

försäkrad inom tre dagar. Luis svarade inte, men tänkte 

att han inte hade tänkt använda bilen så länge. På vägen 

tillbaks, köpte han också ett par uppsättningar enkla

kläder för dem båda i en secondhandbutik, efter att ha 

försäkrat sig om att de var kemtvättade och hela. 

För en sekund var han frestad att åka förbi sin villa i 

Estoril, för att ta med sig sin väska, som nästan var färdigpackad, 

han trodde inte att polisen blivit kontaktad 

om rymningen, men han ansåg att risken var för stor, så 

han beslöt sig för att avstå. Den låg dessutom alltför 

nära Helenas hem. 

I stället körde han till den närbelägna staden Santarém, 

en liten sömnig stad med knappt trettiotusen invånare, 

men med tretusenåriga anor, parkerade den nyinköpta 

bilen vid järnvägsstationen och tog tåget tillbaka till Lissabon. 

Han tog en taxi till det ställe i närheten av den plats där 

han ställt sin egen bil och körde den till ett parkeringshus 

i centrala Lissabon och parkerade den längst in i ett 

mörkt hörn Där skulle det säkert ta några dagar innan 

den blev upptäckt. Han promenerade sedan hem till sitt 

lilla hus. 

Helena väntade oroligt på honom och kastade sig om 

halsen på honom när han kom in genom dörren. 

– Jag trodde aldrig att du skulle komma. Jag är så rädd. 

– Kom här sa Luis och tog henne i handen. De gick in i 

sovrummet där det bara fanns en enkelsäng. 

Det störde dem inte, det fanns gott om plats för två älskande. 

De hade längtat efter varandra båda två, så de sov inte 

mycket, det var först framåt morgontimmarna de 

domnade in, tätt omslingrade. 

Luis vaknade ändå tidigt, det var en vana som satt djupt 

i honom, men han låg kvar med hennes huvud på sin 

arm och gick igenom sin plan för att ta sig ur Portugal 

obemärkt. 

Utan att väcka Helena lämnade han huset och tog sig 

med buss till den källarlokal där han lämnat underlaget 

för passen. 

– God morgon Gloria, Jag chansade att du var klar redan, 

sa han, jag har lite bråttom. 

– Det förstår jag, efter att ha läst morgontidningen. Du 

är väntad. 

– Jag har inte sett någon tidning i dag. Vad står det? 

Hon räckte honom ett färskt exemplar av Lissabons 

största tidning, Diário de Notícias. 

Han bleknade. 

Rubriken på första sidan var i krigsformat och täckte 

halva bladet:

UNG ARVTAGERSKA KIDNAPPAD! 

Under rubriken fanns ett stort porträtt i färg på Helena 

iklädd en strikt mörkblå dräkt. En notis under bilden 

lade till: Se vidare sidan 8 

Luis trodde sig vara beredd på det värsta, men han kände 

att han blev svag i knäna. Han satte sig på en stol vid ett 

litet bord i den slitna lokalen. 

Här, sa Gloria och räckte honom en Kleenex. 

Han bläddrade med darrande fingrar fram till sidan 8 

och läste, samtidigt som han torkade svetten ur pannan. 

”Den vackra arvtagerskan till en av Portugals största 

förmögenheter, Helena DÁnernados, enda barnet till 

donna Silvia och don Arez DÁnernados har kidnappats. 

Hon försvann tidigt i går morse från sitt hem iEstoril, 

utan att lämna något meddelande efter sig. Detta tyder 

enligt föräldrarna på att hon inte åkt frivilligt.” 

Under artikeln fanns en bild på den misstänkte kidnapparen 

Luis Gameiro, välkänd playboy och förmögen affärsman 

med ursprung från Rio de Janeiro. 

Man hade till och med fått med en bild på Luis och 

Helena dansande på Casinot i Estoril. 

Inte ett ord om att hon frivilligt länsat sina bankkonton 

och länsat sitt bankfack, vilket skulle tyda på motsatsen, 

att hon helt enkelt rymt hemifrån. 

– Du ligger lite pyrt till, eller hur? sa Gloria med antydan 

till ett leende. 

– Förnamnet, det är bara förnamnet. Jag hoppas du förstår 

att det är helt och hållet falska anklagelser. 

Gubben tycker inte att jag passar in i bilden som hans 

blivande svärson och han äger förmodligen tidningen, 

eller så har han goda vänner som gör det. 

Han överlämnade resterande betalning för handlingarna. 

– Du kan hålla tätt som vanligt? 

– Jag skulle inte överleva en vecka i den här branschen 

om jag skvallrade på mina kunder. Det är regel nummer 

ett i mitt yrke. Vad som än händer. Ni kan vara helt lugn 

messieur Feudo. 

– Feudo? 

– Ja du heter numera Salvatore Feudo. Du är en Salvatore 

för mig, det klär dig. Kanske inte så helfranskt, 

men det gör din identitet starkare. Din hustru heter Raquel 

Feudo. Jag tycker det passar henne, hon är en skönhet. 

– Okey, underbart, men du kommer ihåg alldeles extra 

att glömma oss eller hur? 

– Självklart. Jag har aldrig sett dig, sa hon och log igen.

Lycka till med din kärlek, hon är underbar. Det strålar 

om er båda! 

Luis hjärna bearbetade omedvetet den uppkomna situationen. 

De kunde inte åka vare sig buss eller tåg i 

Portugal. Inte heller kunde han ta sin egen bil från garaget. 

Inte efter att ha varit på första sidan i tidningen! 

Han vände sig om mot Gloria 

– Jag har ett förslag om du vill ta en liten risk för vår 

skull. Som du förstår måste vi ta oss ut ur Lissabon i 

rödaste rappet. Vi kan inte använda allmänna kommunikationsmedel, 

som jag hade planerat. Har du lust att 

ge oss lift till Santarém efter att vi plockat upp Helena? 

Eh - jag menar Raquel! Jag har en bil som väntar där. 

Hade tänkt ta tåget, men vänta tills kvällspressen får tag 

på det här. Då måste vi vara ute ur landet. Du blir rikligt 

belönad. 

– Vad hade du tänkt ut för belöning? Du behöver inte ge 

mig mer än du redan har gjort, förresten så gillar jag att 

leka Cupido. 

– Det råkar vara så att jag har ett hus i Lissabon, som är 

fullt betalt och som ingen vet om att jag äger. Det är inte 

så stort, men det ligger i ett lugnt och lummigt område 

nästan mitt i stan. Jag har ingen nytta av det längre. 

Skriv ihop ett överlåtelsekontrakt så det blir lagligt, det 

är ju din specialitet. Hon såg på honom med stora ögon. 

Han gav henne en mapp med alla fastighetsuppgifter. 

Det tog fem minuter för Gloria att skriva ett kontrakt 

och vips var hon husägare. Hon valde att inte fråga något 

mer. 

– Bilen står runt hörnet. Vi sticker direkt. 

Helena sov fortfarande när han kom tillbaks. 

Han väckte henne försiktigt. Dags att ge sig av, sa han, 

vi är på första sidan i tidningen. Du är i alla fall. Jag är 

bara på sidan åtta. Din far har agerat snabbare än jag 

trodde. Han visade tidningen. Hon skrek till. 

– Detta är ju inte klokt. Jag måste ringa till tidningen och 

polisen. 

– Bara om du vill tillbaks till din familj. Din far är mycket 

mäktig och styr säkert både folk inom polis och media. 

Vi måste fly, genast. 

– Ta på dig kläderna som jag skaffat, de får dig att se lite 

annorlunda ut än vad folk förväntar sig. 

Hon såg förvånat på de begagnade kläderna, men förstod 

vad han menade och klädde sig snabbt i slitna jeans, 

T-tröja och drog ner en stickad mössa över huvudet, 

den dolde hennes långa kastanjebruna hår. 

– Raquel Feudo, du är fortfarande vackraste kvinnan 

på jorden, sa Luis, som var klädd i en liknande utstyrsel 

med en sliten basebollkeps på huvudet och ett par gam-

maldags glasögon som definitivt ändrade hans utseende. 

– Raquel Feudo, är det mitt nya namn? Vad heter min 

man? 

– Salvatore Feudo. 

De gick ut till Glorias lilla Seat och slängde in sin packning, 

bestående av två sportbagar innehållande ett ombyte 

och massor av Escudos. Luis undvek medvetet att 

nämna Glorias vid namn. 

Hon styrde ut bilen i den lilla gränden och körde iväg. 

De lämnade Lissabon norrut och körde på småvägar 

mot Santarém. Ingen var speciellt talför, det låg spänning 

och nervositet i luften. 

Det tog en knapp timme att nå den gamla staden. Bilen 

stod förstås kvar där Luis lämnat den kvällen före. De 

lastade om sitt bagage och tog farväl av Gloria. Luis gav 

henne husnycklarna. 

Luis hade planerat att köra hela vägen norrut till gränsen 

mot Gallicien, där han kände till ett par säkra gränsövergångar. 

Det fanns två nackdelar med denna rutt, 

det var långt att köra på småvägar, och gränsen var belägen 

i ett bergsmassiv på uppemot 2000 meters höjd. 

Tidningens efterlysning hade gjort att han ändrat sina 

planer. Han ville ut ur Portugal så fort som möjligt. 

– Vi kör via Entroncamento och Calstelo de Vide som 

ligger strax innan den spanska gränsen vid Valencia de 

Alcántara i Spanien. Det är en liten gränsövergång, inte 

lika trafikerad som den mellan Elvas och Badajoz. 

Vi hinner ut ur landet redan i kväll, även om vi måste 

köra på lite mindre vägar.. 

Det är cirka 250 kilometer till gränsen. 

Vägen till Cáceres håller ganska hög standard, men den 

var trots allt en landsväg och ingen motorväg. Det tog 

dryga fyra timmar att ta sig till den spanska gränsen. 

Jag tänker spana innan vi kör fram till gränsövergången, 

trots allt var det en gräns mellan två EU-länder, så det 

skall mycket till för att man skall bli stoppad. 

Ett par hundra meter från gränsen körde Luis in på en 

sidoväg och lyckades hitta några träd, som någorlunda 

gav bilen ett skydd mot insyn från passerande trafik. 

– Vänta här sa han, jag är strax tillbaka. 

– Jag följer med! sa Raquel, jag är rädd. 

– Bättre om jag går ensam, jag är van att spana från min 

ungdom. Det tar inte så lång stund. Du är säker här. 

Han hade inte mer än hunnit gått femtio meter, då en bil 

tvärbromsade in framför honom och stannade. Två män 

med dragna pistoler hoppade ut. Han vände sig instinktivt 

om för att se om Helena kunde se honom. Lättad såg 

han att bilen var skymd bakom träden.

De båda männen var klädda i mörka kläder och hade 

huvor med hål för ögonen, så kallade rånarluvor. 

– Resan slutar här sa en av männen bryskt. Han talde 

med utpräglad arbetardialekt från Lissabon. Ni skall följa 

med oss tillbaka, båda två. 

Gå lugnt tillbaka till er bil så händer ingenting. Vi skall 

hämta er lilla väninna. 

Luis försökte bedöma situationen för att kunna ta sig ur 

den med livet i behåll. Det mesta talade för att de var 

utskickade av hennes far. I deras ögon var han alltså 

kidnappare. Skulle de skjuta honom om han gjorde 

motstånd? Kanske, men det var en risk han fick ta. Santiago 

höll sig helt tyst för att inte provocera de båda 

männen. Han såg att pistolerna var försedda med ljuddämpare. 

Alltså var de inte poliser. Vad var de då? Privatdetektiver? 

Proffs? Amatörer? Han bestämde sig för att de förmodligen 

var amatörer, ingen seriös yrkesutövare skulle 

maskera sig för att ta tillbaks en kidnappad människa. 

De var inga rånare, det var han säker på. 

Han stod på helspänn och avvaktade minsta chans att 

komma åt männen. Förr eller senare skulle de tvingas 

närma sig honom, eftersom han inte tänkte röra sig ur 

fläcken, vad som än hände. 

Luis väntade till synes uppgiven tills de var inom räck- 

håll, mindre än en meter. Han ansträngde sig till sitt yttersta 

för att se både uppgiven och avspänd ut på samma 

gång. 

För att de båda skulle koncentrera sig på fel saker, började 

han plötsligt tala med en ynklig, pipande röst, som 

fick de båda männen lite ur fattningen: 

– Skjut mig inte! I samma ögonblick som han uttalade 

orden sjönk han ner på knä som för att be om nåd, men 

hann inte ner på knä förrän han snabbt som en vessla 

sträckte ut sin hand och grep tag i pipan på pistolen som 

den av männen som stod närmst höll riktad mot hans 

huvud. Pistolen brann av och han kände kulan vina tätt 

förbi ansiktet. Mannen blev så överrumplad över hans 

snabba förvandling från ynkrygg till atlet och att ett skott 

brann av, att han släppte taget om pistolen. Luis hade ett 

fast tag i ljuddämparen och vände pistolen fick in fingret 

i varbygeln och sköt dem båda mitt i pannan inom 

loppet av två sekunder. Poff - poff. 

De fattade aldrig vad som hände. Två mörkröda blodfläckar, 

blandade med hjärnsubstans bildade små rännilar 

och flöt ihop till en större blodpöl som bredde ut 

sig mellan deras huvuden. 

Det blev åter tyst, endast trafikljudet från vägen intill 

hördes. De båda männen låg ovanpå varandra, med 

huvudena ett par decimeter ifrån varandra. Han torkade

av pistolen på den ene mannens byxor och satte den i 

hans hand och drog försiktigt av dem rånarluvorna. Den 

andra pistolen lindade han in i rånarluvorna. 

Kanske skulle någon dum polis låta sig luras att det handlade 

om en duell där båda dött. 

Snabbt kontrollerade Luis om de båda männen hade 

några ID handlingar eller annat som kunde ge en ledtråd 

om vilka de var. Han konfiskerade deras plånböcker 

och memorerade deras bilnummer, borstade av 

dammet från byxorna och gick lugnt tillbaks till bilen. 

Det fanns varken tid eller något behov att reka vid gränsen, 

de måste bara härifrån. Om Raquels far hade skickat 

ett par idioter att hämta henne, var knappast gränspolisen 

varnad. Han lyfte undan en tung sten och petade in deras 

tomma plånböcker och paketet med pistol och luvor, 

varefter han släppte tillbaks stenen på plats. Ingen kunde 

se att stenen blivit rubbad ur sitt läge. Han gömde deras 

id-handlingar för att göra sig av med dem senare. Han 

kontrollerade att han inte bar några spår efter händelsen 

och smög sig tillbaks till den oroligt väntade Raquel. 

– Det verkar vara lugnt, sa han till henne, som var rädd 

och orolig så snart han var utom synhåll. 

Luis fortsatte färden och körde så fort han vågade utan 

att väcka onödig uppmärksamhet den sista biten mot 

gränsen, risken att det fanns fler som var på jakt just här 

var liten och han hade dessutom inget val, de måste ut 

ur Portugal. 

Det visade sig att han hade haft rätt i sitt antagande, inte 

en människa syntes till vid gränspassagen. De körde 

sakta över gränsen och kunde äntligen andas ut. 

– Nu är vi i Spanien, sa Luis. Nu blir det svårare att hitta 

oss. 

Närmsta större stad var Cáceres ca sjuttio km från gränsen. 

De stannade för att tanka och Raquel passade på att gå 

in på toaletten. 

Hon kom ut efter någon minut, storgråtande. 

– Jag blöder från underlivet, sa hon. Vi måste ha tag på 

en läkare. 

– Vi befinner oss i Spanien nu, det är ingen fara, sa Luis. 

Det är säkert inget farligt, men vi skall leta upp ett sjukhus 

med en gång. 

Cáceres är en stad med mycket gamla anor. I den äldsta 

delen vimlar det av smala gränder mellan en massa olika 

kyrkor, gamla fästningar och annat, som visar att staden 

under århundradens lopp styrts av härskare av många 

olika kulturer.

Luis, som talade utmärkt spanska, hittade en telefonkatalog 

på bensinstationen och bläddrade i yrkesregistret. 

Han hittade rätt man under rubriken läkare med gynekologi 

som specialitet: 

“da Costa Manuel Dr 

Ginecología,, Menopausia. 

Estudio de la mama 

Avenida de la Montaña, 59 

CÁCERES 

Tlf: 927 337 377” 

Han slog numret på bensinstationens telefonautomat. 

Dr da Costa svarade efter ett par signaler, trots den sena 

timmen. 

Luis förklarade att de var på semesterresa och att de 

skulle uppskatta om han kunde ta en titt på hans hustru. 

Han nämnde i förbigående en större summa som han 

var villig att betala för tjänsten. 

En kvart senare ringde de på dörrklockan hos läkaren, 

som hade sin praktik i villan där han också bodde. 

Han var mycket vänlig, tog in Raquel i ett rum och undersökte 

henne noggrant. När han kom ut bekräftade 

han Luis farhågor. Hon hade haft en spontan abort, eller 

missfall om man så vill och hade förlorat barnet. 

Han sa att det så vitt han kunde bedöma inte fanns några 

fel på henne, hon var alltså inte sjuk på något sätt. Trots 

att hon säkert inte hörde ett ord av vad läkaren sa, försökte 

han tålmodigt förklara hur vanligt det var med 

missfall den första tiden av en graviditet. Raquel var 

ändå förkrossad. 

Luis beslöt att läget krävde lugn och de tog in på ett litet 

hotell i utkanten av Cáceres. 

Han checkade in och tog Raquel bakvägen in på rummet. 

Hon grät fortfarande. 

– Det är mitt fel alltihop. Hade jag inte varit så feg skulle 

jag trotsat min far och tvingat honom att acceptera vårt 

förhållande. Nu miste vi barnet. 

– Det är inte ditt fel. Vi älskar varandra gränslöst, det 

kan aldrig vara fel. Det var ett vanligt missfall, som säkert 

hade hänt även om vi inte rymt. Vi kommer att få 

massor av barn. Doktorn sa ju att det som hänt är ganska 

vanligt i början av en graviditet, att det kan ha varit 

något fel på fostret. Du kan också ha varit utsatt för en 

traumatisk händelse. Han hittade absolut inga fel på dig. 

Jag är lika ledsen som du.

Min älskade. Han kramade henne hårt. Du betyder allt 

för mig. 

Nu äter vi lite så mår du bättre. Vi har rymt till Spanien! 

Är det inte romantiskt? 

Kapitel 9 

Kiev Ukraina 

Den 3 februari 1989 

Vinjevska Serdanova vaknade av väckarklockans ilskna 

signal i den spartanskt inredda 2-rumslägenheten i en 

hyreskasern i utkanten av Ukrainas huvudstad Kiev. 

Det var fortfarande vintermörkt och kallt. 

Hon låg kvar en stund lyssnade till sina fyra syskons 

regelbundna snusningar och dagdrömde, en ofta återkommande 

dröm, om ett nytt liv i väst. 

Vinjevska hade råkat se ett TV program om en stad som 

hette Stockholm och låg i ett land som hette Sverige. 

Det var hemma hos en kamrat, vars tekniskt begåvade 

pappa i hemlighet hade lyckats installera en parabolantenn 

på vinden i deras fallfärdiga bondgård utanför stan. 

Efter diverse trassel, hade han lyckats justera in den så 

att den fångade upp signaler från satellitsändare i hela 

världen. Hon hade tagit reda på att man kunde arbeta 

med barnpassning och enklare hushållstjänster i de flesta 

länder i väst. Sverige, var det land som lockade mest, 

men egentligen struntade hon i vilket arbete hon fick, 

eller var hon hamnade, bara hon kom bort från detta

eländiga land Hon älskade barn och hade alltid passat 

sina fyra syskon när hennes föräldrar arbetade på kvällar 

och helger. Programmet hade beskrivit Sverige som 

paradiset på jorden. Jämfört med det fattiga Ukraina, 

var naturligtvis Sverige drömlandet. 

Hennes föräldrar skulle förstås blivit förtvivlade om de 

anat hennes planer, men Vinja som hon kallades, höll 

allt för sig själv. 

Att bo hemma i den trånga lägenheten, var oerhört påfrestande 

för en nittonåring, med fyra syskon i ålder 

åtta till sjutton år. På dagarna gick hon på polytekniska 

institutet i Kiev och pluggade för att bli ingenjör. Det 

var inte hennes första val, men hennes far hade bestämt 

att hon skulle få ett jobb på det gjuteri där han arbetade. 

Ingenjör var ett bra jobb i dagens Ukraina. I hemlighet 

läste hon engelska tillsammans med sin kamrat som hade 

kommit över en engelsk språkkurs på grammofon. De 

såg så många engelskspråkiga program de kunde på 

parabolteven. 

Hon arbetade extra som städerska på pappans kontor, 

ibland tidigt på morgonen, ibland sent på kvällen. Det 

gav lite extra pengar som bidrog till familjens försörjning. 

Någon framtid såg hon inte, landet led hårt av 

fattigdom och hade efter Tjernobylkatastrofen blivit 

nästan outhärdligt. Mord och utrensningar hörde till 

vardagen. Folket fruktade inte bara maffian, utan också 

myndigheterna som slog ner på all opposition med järnhand. 

Ett par av hennes vänner i skolan hade mördats 

på öppen gata utan att hon eller någon annan visste varför. 

Det senaste halvåret hade en plan på hur hon skulle ta 

sig ut ur Sovjet legat och grott i hennes hjärna. Hennes 

plan gick ut på att leta bland de tusentals utländska affärsmän 

som besökte Kiev i olika ärenden och som 

kanske hade kontakter som kunde hjälpa henne. Riktigt 

hur detta skulle gå till, visste hon inte, men hon gick 

runt i Kiev de kvällar hon var ledig och sökte upp barer 

och caféer där hon var säker på att inga prostituerade 

höll till. 

Där satt hon vid ett bord, ofta långt in i lokalen så att 

hon hade utsikt över gäster och deras beteenden. Drack 

bara te. Välsmakande och billigt. Hon gick aldrig till 

samma ställe mer än en gång per månad, hon ville undvika 

uppmärksamhet till varje pris. 

Nyss fyllda nitton år, men kunde lika gärna passera för 

tjugofem, hon varken drack eller rökte och höll sig i fin 

form. Hennes hårda arbetstider hade ändå satt vissa spår, 

hon var ganska mager. Men tittade man noga, var det 

inte svårt att upptäcka hennes fantastiska skönhet. Hen-

nes mörka ögon var stora och mandelformade hade 

försetts med enormt långa ögonfransar av naturen. Kinderna 

var markerade liksom hennes raka näsa och välformade 

haka och långa hals. Hennes mörka vackra hår, 

som räckte till axlarna, hade inslag av kastanje och mahogny. 

Det böljade i helt naturliga lockar ner på hennes 

späda rygg. Alltid nytvättat och väldoftande. Den enda 

smink hon använde var läppstift, och det var hon väldigt 

sparsam med. 

Efter ett par månader hade hon fått sitt första napp. En 

medelålders affärsman, utlänning i mörk kostym lade 

märke till henne där hon satt och bläddrade i ett ryskt 

magasin, samtidigt som hon drack te. De fick ögonkontakt 

och han kom fram till hennes bord och frågade om 

han fick bjuda på något att äta eller dricka. Hon rodnade 

och tackade artigt nej, hon hade ju redan ätit och skulle 

åka hem. Han talade engelska med lätt brytning, svårt 

att säga varifrån. Han gick tillbaks till sitt bord och hon 

betalade sin räkning. Hon såg att han också begärt notan 

och passade på att gå innan han hunnit betala. 

Hon ställde sig några meter från ingången till baren och 

låtsades försöka hejda en taxi som inte tog någon notis 

om henne utan bara susade förbi. Mannen kom ut strax 

efteråt och fick givetvis syn på henne. Han hade beställt 

taxi innan han gick ut, så den bromsade in i samma 

ögonblick som han fick syn på henne. 

Givetvis erbjöd han henne att åka med och frågade vart 

hon skulle. Hon sade att hon var glad om hon fick åka 

med till centrum, därifrån var det enkelt för henne att ta 

sig hem. 

Under den korta resvägen hade han övertalat henne att 

följa med till sitt hotell för att få bjuda på en drink. Hon 

ville inte sitta i baren och bli förväxlad med en prostituerad, 

utan följde med upp till hans rum. Hon var lite 

rädd, men hade inget val. Han såg inte farlig ut. Han 

beställde upp ett par drinkar som de satt och sippade på. 

Mannen presenterade sig som Preben Jörn Nielsen, tjänsteman 

från en stad utanför Köpenhamn, på uppdrag av 

ett danskt atomforskningsinstitut. Det var något med 

utredning av säkerheten vid Tjernobylreaktorn som han 

hade ansvar för. 

Hon berättade lite om sig själv och de kom in på hennes 

dröm att ta sig till väst. Han antydde att han hade goda 

kontakter på den danska ambassaden, så han kanske 

kunde hjälpa henne. 

Efter ytterligare ett par drinkar var hon helt i hans våld. 

Hennes längtan att komma ut ur Ukraina var så stark att 

hon släppte för ett ögonblick på sin vaksamhet och lät 

honom bli alltmer intim. Han kastade sig plötsligt över

henne, pressade ner henne på sängen och slet med vänstra 

handen av henne trosorna samtidigt som han tog stryptag 

om hennes hals med den högra handen. Han trängde 

därefter hårt in i henne innan hon fattat vad det handlade 

om. Det gjorde fruktansvärt ont, det var första 

gången för henne. Han pressade sig allt längre in i henne 

och stönade tills han ryckte till och hon kände en varm 

våg sprida sig i magen. Hon kvävde gråten och drog sig 

undan så gott hon kunde. Hon såg att lakanet var fläckat 

med blod och blev helt förskräckt. Snabbt rusade hon 

ut ur rummet, och rusade till hissen och fann till sin 

lättnad att den var tom. Hon krängde på sig trosorna i 

hissen och tog en buss och försvann hem så fort hon 

kunde. Hon berättade ingenting till någon, utan lät det 

bli en läxa. Den närmaste tiden efteråt var hon enormt 

olycklig och hon var förstås orolig för vilka följder våldtäkten 

skulle få. Hon var inte speciellt upplyst och visste 

inte mycket om sexuella relationer mellan män och kvinnor. 

Men hon visste att man kunde bli med barn eller få 

hemska sjukdomar om man var med okända män. Aldrig 

mer skulle hon följa med en främling till ett hotellrum. 

Efter ett par månader var hon säker på att hennes 

första sexuella erfarenhet inte slutade med att hon blev 

gravid eller att hon fått någon sjukdom. Men minnena 

av våldtäkten och förnedringen skulle bli svåra att 

glömma. De skulle hon komma att bära med sig hela 

livet, men det visste hon inte då. 

Hon gav emellertid inte upp sin dröm, snarare tvärtom 

och fortsatte att frekventera samma kaféer, hon gjort 

före våldtäkten. Flera gånger upprepades ett liknande 

mönster, hon träffade män som lovade att hjälpa henne, 

men när de inte fick något tillbaks, blev de inget av. En 

kväll hamnade hon på Café Slavuta. Det var ett intimt 

ställe dit man verkligen gick för att äta en bit god mat, 

eller bara för att ta en kopp kaffe eller en drink. De män 

som var där kom inte dit för att leta prostituerade, möjligen 

en och annan letade efter flickor som i sin fattigdom 

lät sig förledas att följa med. Vinja hade sytt en 

dräkt av beige tyg med smala vita ränder efter en modell 

hon sett i en västerländsk modetidskrift. Under dräkten 

hade hon en vit blus av bomull som var oklanderligt 

stärkt och välstruken. Skorna hade hon hittat i en second 

hand affär som tagit hand om de skor som skänkts till 

Ukrainas fattiga av vänliga människor i västvärlden. De 

var ytterst eleganta och hade säkert inte använts många 

gånger av sin första ägarinna. Hennes slanka kropp var 

skapt som en fotomodell, men hennes avsikt var att hon 

skulle se ut som en välavlönad yrkeskvinna, som kopplade 

av en stund efter jobbet med en kopp kaffe eller te,

kanske väntande på en vän eller väninna. 

I hennes plan ingick inte att sälja sig till en massa fulla 

utländska affärsmän och politiker, som vällde in i 

Ukraina efter Sovjetunionens fall. Hon aktade sig noga 

för att ens komma i närheten av prostitutionsträsket, det 

gick fort utför i den branschen, det hade hon redan sett 

flera exempel på. Det fanns en väl organiserad koppleriverksamhet, 

som etablerats av den ryska maffian direkt 

efter självständigheten och som sedan tagits över av 

ukrainska krafter, men än så länge hade de låtit henne 

vara i fred, de hade helt enkelt inte lagt märke till att hon 

regelbundet rörde sig i centrum. 

Vinja läste förstrött i ett modemagasin och höll ett öga 

på de övriga gästerna för att se om någon passade in på 

den profil hon letade efter. Hon hade lagt märke till en 

man som verkade seriös. Det var en man i fyrtioårsåldern, 

västerländsk, det såg hon på klädsel och uppträdande. 

Han såg mycket bra ut och hade diskret kastat ett 

öga på henne, det hade hon lagt märke till. Hennes kinder 

rodnade en aning, det var inte planerat, men gjorde 

henne ännu vackrare. 

Mannen var klar med sin måltid och betalade sin räkning. 

Han reste sig för att gå och hon hade gett upp 

förhoppningen att han skulle ta kontakt med henne, han 

såg helt enkelt på ett helt annat håll än hennes när han 

skulle passera hennes bord. Då råkade han stöta emot 

hennes bord, så att hennes kaffekopp höll på att välta 

och kaffe skvätte ut. En fläck spred sig på hennes kavaj. 

Han tvärstannade och bad genast om ursäkt på engelska. 

Hon försökte le obesvärat och sa att det inte gjorde 

något. 

– Självklart, jag måste ersätta kavajen. Han vinkade till 

sig hovmästaren och bad att få betala hennes nota. 

– Jag heter Hellerborn, jag är en svensk affärsman. Tillåter 

ni att jag köper en ny dräkt åt er på varuhuset? 

– Jag heter Vinjevska Serdanova. Jag vet inte…, den 

går säkert att tvätta. 

– Kommer inte på fråga. Han räckte henne chevalereskt 

armen och hon stapplade häpet ut med honom genom 

dörren på sina högklackade skor. 

Svensken ropade på en taxi och beordrade den att köra 

till det fashionabla varuhuset Brooklyn Kiev, där han 

letade efter lämpliga kläder åt henne. Hon fick en dräkt 

som påminde om den hon själv hade sytt, den var förstås 

sydd i ett mycket mer exklusivt tyg. Han betalade 

med ett kort av plast, något som Vinja aldrig tidigare 

hade upplevt. Hon kom sig inte för att protestera över 

dräkten, hans vänliga sätt överväldigade henne totalt. 

– Jag insisterar att få bjuda dig på middag för att jag 

ställt till det för dig sa mannen som hette Hellerborn när

de shoppat färdigt. På mitt hotell om det passar? 

– Tack gärna, sa Vinja som nu börjat ana att hon kanske 

skulle lyckas med sin plan. Hon var mycket nervös men 

hoppades att det inte skulle synas alltför mycket. 

Han bodde på det bästa hotellet i Kiev, Premier Palace 

och hade fått ett avskilt bord i restaurangen på andra 

våningen. 

De åt en supé med rysk kaviar och champagne som 

förrätt och fortsatte med en gödkalvfilé och sorbet på 

citron. Stämningen var avspänd, men de sade inte så 

mycket. 

– Jag kallas för Vinja förresten, försökte hon. Får man 

fråga vad ni gör här i Kiev 

– Ja, jag heter Torsten, förlåt att jag glömde presentera 

mig med förnamn, jag arbetar i en internationell koncern 

som sysslar med tillverkning av maskindelar i olika 

länder. Just nu undersöker vi om man kan tillverka speciella 

komponenter till en maskin som sätts ihop i 

Sverige, men där delarna kommer från många olika länder. 

Jag kommer att åka hem i slutet på veckan. Vad gör 

du själv, när du inte sitter på kafé? fortsatte Hellerborn. 

– Jag studerar engelska på universitetet. Jag tänker försöka 

komma till väst för att arbeta så fort som möjligt. 

– Vad hade du tänkt arbeta med? 

– Jag siktar på att arbeta med barn, eller hushållsarbete 

till att börja med, sa hon. Jag har hört att man behöver 

arbetskraft från Ukraina i Sverige och andra västländer. 

Egentligen vill jag bli konstnär, men det är bara en fånig 

dröm 

– Drömmar är aldrig fåniga, tvärtom de behövs, de är 

viktiga för att man skall kunna utvecklas i livet, sa 

Hellerborn. Kanske jag kan hjälpa dig. Han räckte henne 

ett kort där han skrev telefonnumret till hotellet. Ring 

mig om du kan i morgon eftermiddag, så skall jag se om 

jag kan dra i några trådar. 

– Tack för en fantastisk middag, sa Vinja. Och tack för 

kläderna, jag har aldrig… 

– Tacka inte, sa han. Nöjet var helt på min sida. Inte 

varje dag jag har nöjet att äta med en så tjusig kvinna. 

Jag måste tyvärr gå och knyta mig, jag skall upp tidigt i 

morgon, sa Hellerborn. Här är pengar till en taxi hem, sa 

han och räckte över några “Hryvnias”, Ukrainska sedlar, 

samtidigt som han försvann in i hissen med en bugning. 

Hon stirrade på sedlarna, som skulle räcka till att åka 

taxi i en hel vecka fram och tillbaks mellan hennes hem 

i förorten Irpin och Kiev. 

Hon lämnade honom med blandade känslor. Hon var 

lite besviken för att han inte gjort några som helst närmanden 

eller försök att utnyttja henne, vilket var idio-

tiskt, för det var ju inte hennes avsikt att förföra någon, 

eller att bli förförd, så hon fattade inte varför hon blev 

sur. Dessutom var hon mätt, hon kunde inte komma 

ihåg att hon någonsin ätit så gott och så mycket. Så hon 

borde vara nöjd. Nästa dag var viktig. Skulle hon få 

napp? 

Nästa dag var den längsta i hennes liv. Minuterna segade 

sig fram och hon kunde knappt vänta tills skolan var 

slut för dagen. Hon tänkte tanken att spela sjuk och gå 

tidigare, men hon insåg att hon ändå inte kunde ringa 

för tidigt. Hon rusade ut från skolan när sista lektionen 

äntligen var till ända. 

Så fort hon kom fram till busstationen, gick hon till en 

mynttelefon och ringde det nummer han skrivit på sitt 

visitkort och bad att få tala med Mr Hellerborn. 

– Han har tyvärr checkat ut från hotellet. Jag kopplar er 

till receptionen. Hon blev helt förstörd, hade hon blivit 

lurad? 

– Receptionen! en myndig röst hördes i luren. 

– Jag söker en gäst som heter Mr Hellerborn och hörde 

att han checkat ut. Finns det något meddelande? fick 

hon fram 

– Jag skall se efter, hur var namnet? 

– Vinja Serdanova. 

– Ja, sade mannen i receptionen, det finns ett brev adresserat 

till er, men det måste lämnas över personligen. 

Kan ni komma till hotellet och hämta det? 

– Ja, jag kommer förbi senare. 

Vinja åkte med första buss till hotellet och gick med 

darrande steg fram till receptionen. Hon sade sitt namn 

och fick ett kuvert, som hon tog med sig och gick till ett 

mindre café i närheten. 

Nyfiket sprättade hon upp kuvertet och läste: 

”Kära Vinja! 

Jag blev tyvärr tvingad att ge mig av i största hast i morse. 

När du läser detta är jag på väg till Sverige. Men jag har 

ett nytt inbokat möte i Kiev om två veckor. Under tiden 

skall jag förhoppningsvis ha ordnat alla detaljer så att 

du kan få följa med mig hem till Sverige, om du fortfarande 

vill, alltså. Sök mig på hotellet om exakt två veckor, 

så vi kan träffas.” 

Hon visste inte om hon skulle skratta eller gråta. Så hon 

valde att gråta en skvätt.

Kapitel 10 

Medelhavet 


Ulla öppnade ögonen och såg inte ett dugg. Hon befann 

sig i ett becksvart utrymme, det var ingen skillnad om 

hennes ögon var öppna eller stängda, hon såg absolut 

ingenting. 

Huvudet kändes tungt som bly och smaken i munnen 

var obeskrivligt äcklig. Tungan hade fastnat i gommen, 

hon förstod att hon måste ha snarkat våldsamt. 

Hennes första tanke var att det var så här det måste kännas 

att vara riktigt bakfull, en erfarenhet hon saknade. 

Men den känsla hon hade passade väl in på de beskrivningar 

hon hört av hur det kändes att vakna upp efter en 

rejäl fylla. 

Känslan av bakfylla blev ännu mer realistisk eftersom 

hon förnam en svag känsla av yrsel, det var som om 

rummet rörde sig. 

Skräcken kom sakta smygande. Varför hade hon hamnat 

här i ett mörkt rum? Varför hade hon kidnappats, 

för kidnappning var den enda beskrivning hon kunde 

komma på som passade in på hennes belägenhet. Vem 

ville henne ont? Hade det att göra med Michael? 

Hennes tankar avbröts av att en nyckel sattes i ett lås och 

vreds om. En stark strimma ljus bländade henne och 

hon hade svårt att se annat än konturerna på den figur 

som kom in genom dörren med en bricka med mat. 

En storväxt man, det kunde hon se i motljuset, satte ner 

brickan på golvet och sa ett enda ord: 

– Eat! 

Han försvann lika fort som han kommit. Dörren låstes 

och det blev lika tyst och mörkt som förut. Det enda 

som hördes var ett svagt regelbundet kluckande ljud. 

Ulla försökte resa sig ur den säng där hon befann sig, 

men benen bar henne inte, hon sjönk ihop i en hög på 

golvet. 

Krypande på alla fyra tog hon sig i den riktning där hon 

nu visste att dörren fanns, tills hon körde huvudet i en 

kall och hård vägg. Hon trevade efter en strömbrytare 

och fann den till sist. 

En taklampa tändes och bländade henne, hon tvingades 

hålla handen för ögonen, så att hon långsamt vande sig 

vid ljuset. 

Brickan som mannen haft med sig, var fullastad med 

frukt, bröd, ost, marmelad, ägg och fruktjuice. En kanna 

innehöll te. En hel engelsk breakfast!

De tänker visst hålla liv i mig ett tag i alla fall, tänkte Ulla 

och blev lite lugnare. Hon gjorde ett nytt försök att resa 

sig, men det gick inte. Hon beslöt sig för att äta vad som 

fanns på brickan, hennes första tanke var att hungerstrejka, 

men hon insåg att hon skulle förlora mest själv. 

Det smakade fantastiskt. Efter att ha länsat brickan, sjönk 

hon ihop ett tag på golvet och samlade krafter. Inredningen 

i rummet tydde på att hon var ombord på en båt. 

En koj, ett litet bord en stol och en garderob, det var allt. 

Väggarna var av stål. Hyttens enda fönster var igenbommat 

utifrån med en plåt. 

Hon upptäckte ytterligare att det fanns smal dörr vid 

sidan om hyttdörren och kröp fram till den och öppnade. 

En toalett med dusch! 

Hon ansträngde sig till det yttersta och kom med hjälp 

av dörrkarmen upp på fötterna. Hon såg nu att hon bara 

hade en sko, den andra måste hon ha tappat på vägen. 

Ulla svajade som en flaggstång i storm, men lyckades 

bli kvar i stående ställning. Hon tog ett par stapplande 

steg och gick runt i den lilla hytten och kände att cirkulationen 

i benen långsamt återvände. Hon gick in på 

toaletten och uträttade sina behov, samtidigt som hon 

såg sig omkring. De hade lagt in handduk, tvål och till 

och med schampo i toalettutrymmet. 

Hon beslöt att passa på att ta en dusch innan kidnapparen 

kom tillbaks. 

Hon kände sig fruktansvärt klumpig när hon slet av sig 

kläderna. Duschen fick henne att sakta men säkert 

komma tillbaks till medvetande. 

Huvudvärken hade inte släppt och hon kände att hon 

var öm på halsen när hon frotterade sig. I spegeln kunde 

hon se en rodnad på halsens vänstra sida, det var där det 

gjorde ont. Hon misstänkte att hon hade blivit sövd med 

en injektionsnål eller bedövningspil. Hon hade sett en 

gång på TV att man sköt tigrar med ett gevär med 

bedövningspil och det stora djuret stöp som en slaktad 

oxe för att sova djupt i några timmar. 

Så måste det ha gått till. Hon kom ihåg att hon hållit en 

melon i handen och att hon knackat på den för att kontrollera 

att den var mogen, sedan blev allt svart. Tills nu. 

Ulla försökte summera sin situation och fundera vem 

som kunde ha nytta av att kidnappa henne, men hon var 

alltför rädd för att tänka klart. 

Hon gjorde ett nytt försök att samla sina tankar och ansträngde 

sig för att försöka blockera sin rädsla. 

1: Hon befann sig på en båt, förmodligen ganska stor 

och ganska dyr, eftersom inredningen i den, som hon

åtminstone förmodade, var den minsta hytten ombord 

var så pass lyxigt inredd. 

Det gav en profil, kanske lite luddig i konturerna, men 

ändå. 

2: Kidnapparen hade åtminstone en medarbetare som 

varken var engelsman eller svensk. Det enda ord han 

sagt tydde inte på att han hade engelska som modersmål, 

hans utseende och det faktum att han uttryckte sig 

enstavigt, tydde mer på att han kom från en öststat, men 

det var bara något hon kände intuitivt. 

3: Hur skulle hon komma härifrån levande? Hon funderade 

på om hon skulle kunna hitta någon form av vapen 

att försvara sig med när det började bli farligt. 

I kidnapparkretsar värderas människoliv lika högt som 

en flugas, när de inte längre behöver offret, är det adjö. 

Det faktum att mannen som kom med maten inte var 

rädd för att visa sitt ansikte tydde också på detta. Hon 

var alltså i praktiken redan dödsdömd, det var bara att 

inse att hon inte skulle komma levande härifrån. Det 

gjorde henne emellertid förbannad i stället för vettskrämd, 

hon visste inte varför, men så kände hon. 

Hon var heller inte omedveten om den lockelse hon 

hade på män. Ulla var fortfarande en skönhet utan motsvarighet 

på Rivieran. Alltså var risken stor att hon också 

skulle utnyttjas sexuellt när det föll hennes kidnappare 

in. 

Vilket som var värst att bli våldtagen eller dödad kunde 

hon inte avgöra för tillfället. Skillnaden var inte stor, det 

visste hon genom egen erfarenhet. 

Kanske fanns det ytterligare en ledtråd? Nej, hon slog 

bort tanken på att hon kidnappats för sitt utseendes skull 

för att hamna i ett stall prostituerade eller säljas till någon 

förmögen shejk. 

Sakta började hon utforma en plan. Hennes svagheter 

kunde kanske vändas till att bli hennes styrka! 

Ulla hade under tre års tid försörjt sig, eller rättare sagt 

byggt upp en mindre förmögenhet som lyxprostituerad 

i Stockholm. Michael hade varit hennes bäste kund och 

hon hade begått en dödssynd, hon blev kär i honom, 

samtidigt som han, utan att visa något blev kär i henne. 

Inte förrän flera år efteråt hade hon fattat att hans känslor 

för henne var lika starka. 

En dödssynd för en prostituerad, javisst, men hon hade 

inte ångrat det en sekund, Michael var det bästa som 

hänt henne i livet. 

Hon tog på sig sina kläder, samtidigt som hon finslipade

sin plan och gick sedan tillbaks in i toalettutrymmet för 

att studera allting i minsta detalj. 

Det fanns inga vassa föremål som inte var väggfasta 

eller omöjliga att ta loss. De eleganta handdukshängarna, 

som var tillverkade av en gul metall, förmodligen 

mässing, var ett undantag. De var ganska spetsiga i änden 

och satt fastskruvade med två kraftiga, försänkta 

mässingsskruvar. Skruvarna var av den gamla sorten 

med ett spår i stället för de moderna, som hade krysspår. 

Ulla letade efter något som kunde användas som skruvmejsel. 

Hon stack handen i jeansfickan och kände att 

hon hade kvar sina nycklar. Systematiskt provade hon 

nyckel efter nyckel. Bilnyckeln var bäst, baksidan på 

nyckeln passade någorlunda i skruvspåret. 

Nu gällde det att få krafter till att lossa skruvarna. Hon 

tog i med alla krafter, men det var omöjligt, de satt som 

gjutna. Hon lossade husnyckeln från knippan och försökte 

trä in skaftet i det hål som fanns i bilnyckelns 

grepp, för att på detta sätt öka kraften. Nej hon fick inte 

tillräckligt med kraft för att både trycka och vrida samtidigt. 

Hon hittade också några mynt i fickan och provade om 

något av dem passade i skruvens spår. Ja! En 10-centare 

passade perfekt i spåret. 

Nu gällde det att få ökad kraft. Profilen på hennes husnyckel 

passade precis in på myntet och fungerade som 

en liten hävstång, som gav henne den extra kraft hon 

behövde föra att lossa den första skruven. Så var det 

bara en kvar. Hon arbetade frenetiskt, men hade blivit 

lite trött av ansträngningen. Hon skruvade därför tillbaka 

skruv nummer ett på plats och skulle just sätta sig 

i kojen för att samla nya krafter, när hon hörde dörren 

låsas upp. 

En man i fyrtiofem-femtioårsåldern kom in i rummet. 

Han hade mörkt hår med ett fåtal grå hårstrån och ansiktet 

var aningen fyrkantigt, med något förhöjda 

kindknotor, men uppvisade ändå rena drag. Kroppen 

var välbyggd och klädd i lediga, men dyrbara märkeskläder. 

Han såg definitivt inte ut som en kriminell slusk. 

Det fanns något i hans utseende som gjorde att hon var 

nästintill säker på att han var från någon öststat. Ulla 

stirrade skräckslaget på honom. 

– Du undrar förstås varför du hamnat här, inledde han 

på hennes modersmål. 

Mannen visste alltså hennes ursprung! Ingen på Rivieran 

eller i Sverige för den delen, hade en aning om 

hennes Ukrainska bakgrund, hon hade svenskt pass som 

visade att hon var född i Sverige. Mannen uppträdde

hövligt, men hans mörka ögon utstrålade aggressivitet. 

Hon registrerade omedvetet att han verkade bildad, men 

uppenbarligen var han mycket upprörd. 

– Ja det undrar jag. Varför tilltalar ni mig på ukrainska? 

Jag är svensk, även om jag råkar kunna en del främmande 

språk. 

– Jag skall förklara varför jag mot din vilja tagit dig 

ombord på mitt fartyg: 

När du 1989 flydde från vårt gemensamma hemland till 

Sverige blev du, förmodligen utan att veta om det, utnyttjad 

av en person, som enbart tog dig med till Sverige 

av en enda orsak: För att smuggla ut den lille pojke ni 

hade med på resan till Stockholm. Han var nämligen 

kidnappad, det var min son Nickolai, mitt enda barn! 

Jag har inte sett honom på femton år. 

Det är den enda orsaken till att du är här, för att hjälpa 

mig att återfinna Nickolai. Jag tänker inte skada dig på 

något sätt. Mannen fortsatte och hon lyssnade nu 

andäktigt till hans ord. 

Den man som du trodde hjälpte dig att fly av människokärlek, 

eller vad han nu inbillade dig, var i själva verket 

en simpel tjuv och människosmugglare. Bland alla andra 

kriminella yrkestitlar han kan skryta med. Normalt 

sett använder han alltid bara kurirer i sitt hantverk, han 

vill inte själv synas i sin smutsiga hantering, men den 

här gången var han tvungen att agera på egen hand. 

Troligen berodde detta på tidsnöd, han var tvingad att 

få ut Nickolai snabbt. Han hade alltså inte tid eller möjlighet 

att vänta ut en lämplig kurir. 

Jag vet vad det var som fick honom att ta denna stora 

risk, men jag vet naturligtvis inte hur han fick tag på dig. 

Kanske träffades ni av en ren tillfällighet och han såg 

genast möjligheten att använda dig. Du ville förstås ut 

ur Ukraina och han behövde en kvinna som kunde föreställa 

Nickolais mor. Det tog femton år att spåra upp 

dig. Smugglaren är välutbildad och skicklig i sitt arbete 

att dölja alla spår av sin verksamhet. Dina falska papper 

är mycket skickligt gjorda, förmodligen utfärdade av 

KGB, så det var inte lätt att hitta dig. Du var heller inte 

anmäld saknad i Ukraina, vilket också underlättade att 

du kunde försvinna obemärkt. Dina föräldrar måste ha 

varit säkra på att du hade det bra i väst. 

Om jag röjer kidnapparen ur vägen, vilket skulle vara 

enkelt, eller på annat sätt försöker komma åt honom, 

får jag aldrig mer se min Nick. Den risken kan jag inte 

ta. Därför vill jag att du skall hjälpa mig att hitta honom. 

Behöver jag säga att du inte har något val? 

Ulla var chockad och förvirrad på samma gång. Hon 

tänkte tillbaka på flykten från Kiev. Det var ju ingen idé

att förneka sitt ursprung, han visste uppenbarligen allt 

om henne. 

– Jag fick bara veta att den man som hjälpte mig i sin tur 

hjälpte en man som flytt från Ukraina att återfå sin son, 

inte att det handlade om människosmuggling, sa hon. 

– Jag tror dig, men det var inte sant. Det finns ingen 

anledning att tro annat än att du blev utnyttjad. Men du 

måste tro mig också, jag har inget annat val än att tvinga 

dig att hjälpa mig. Han verkade fruktansvärt upprörd. 

– Men varför lämnade han inte över honom till dig som 

han sa att han skulle? 

– Därför att ingenting av det han sa till dig var sant. Jag 

har aldrig flytt från Ukraina. Han stal min son för att 

hindra mig att konfrontera honom. Han har stulit en 

förmögenhet från mäktiga människor i det forna Sovjet. 

Genom att hålla Nickolai som gisslan går han fri. 

Dagarna innan ni reste, hade han stulit en stor mängd 

diamanter. Tyvärr var det jag som hade ansvaret för att 

skydda dem, så de rättmätiga ägarna krävde mig på betalning. 

Jag tvingades alltså att betala över 500 miljoner dollar 

av egna pengar till mina affärspartners, för att inte själv 

bli likviderad och det visste han att jag skulle göra, när 

han hade Nicky. Det var det som var den ena av anledningen 

till kidnappningen. Han visste dessutom att jag 

eller någon som jag skaffade fram inte skulle tveka att ta 

bort honom om han inte hade honom i sitt våld. 

Av någon anledning har diamanterna aldrig dykt upp på 

marknaden, så han kanske själv har blivit lurad i sin tur. 

Det är ointressant i dagsläget. Pengarna likaså, jag har så 

jag reder mig. Det är Nicky jag vill ha tillbaks och jag 

gör vad som helst, men det har du redan förstått. 

Ulla tänkte febrilt Hon insåg att hennes chanser att 

komma levande ur detta var lika med noll. Et 

kidnappningsoffer som kan identifiera sin kidnappare 

måste dö. Allt annat var bara naivt att inbilla sig. 

Hon kunde alltså utgå ifrån att hon var dödsdömd. Tanken 

hade legat och gnagt i hennes hjärna sedan hon såg 

att uppassaren inte dolde sitt ansikte. Nu förstärktes den 

av mannen mittemot henne, uppenbarligen en van mördare 

och storgangster, som inte hade andra mänskliga 

känslor än de han hyste för sin egen son. 

Detta faktum gjorde henne urförbannad och inte rädd 

eller desperat, vilket förvånade henne. Samtidigt som 

ilskan, spred sig ett inre lugn i magtrakten. Det är ju kört 

för mig, vad jag än gör kan inte förvärra min situation, 

tänkte hon. 

– Så du tycker att du har rätt att vara lika kriminell som 

den som kidnappade din son? Är det din son eller peng-

arna du är mest intresserad av? Hon spottade fram orden. 

– Du säger ju själv att du vet att jag är oskyldig och har 

blivit utnyttjad. Hade du kommit till mig öppet och bett 

om hjälp, hade jag inte tvekat att hjälpa dig. Men nu 

begriper jag att jag är dödsdömd vad som än händer, så 

hur fan du kan inbilla dig att jag skulle hjälpa dig, det 

förstår jag inte. Skjut mig eller stryp mig, gör vad du 

vill, men gör det fort. Jag kommer aldrig att hjälpa dig, 

aldrig i helvete! Jag tror inte du ens fattar hur det känns 

att bli kidnappad. När du inte längre har nytta av mig, så 

är jag inte längre användbar, utan ett direkt hot. Då måste 

du likvidera mig som du säkert gjort med många andra. 

Tror du att jag är en fullständig idiot? Det är livstids 

fängelse för kidnappning i Frankrike, visste du inte det? 

Eller du står över alla lagar förstås! 

Jag är redan död, skrek hon så du kan inte skada mig, sa 

hon en gång till? Hon kunde inte förstå varför hon blev 

så stark, hon borde ju vara livrädd! Fattar du? fortsatte 

hon. Gör vad fan du vill med mig! Du och din son kan 

brinna i helvetet! 

Mannen mitt emot henne blev stum när han hörde hennes 

utbrott. Hon såg att han faktiskt såg mycket ledsen 

ut. 

– Du måste förstå, sa han lugnt, Nicky är mitt allt. Jag 

kunde ju inte vara säker på att du skulle hjälpa mig. Jag 

är säker på att om jag kontaktar Zirganov, så kommer 

han att se till att jag aldrig mer får träffa Nicky. 

Min förhoppning var att du kunde komma ihåg var han 

bodde för femton år sedan och kanske få upp ett spår. 

Jag tar hellre ett livstidsstraff än att förlora Nicky, men 

om du inte vill hjälpa mig – han tvekade, ja då måste jag 

tyvärr hindra dig från att kontakta… han lät orden hänga 

kvar i luften 

– Vem är Zirganov? frågade Ulla. 

– Han som hjälpte dig att fly. 

– Du har helt fel, alltihop bygger alltså på ett stort missförstånd. 

Hon blev ännu mer uppretad. Mannen som 

hjälpte mig att fly är en vanlig svensk affärsman, Torsten 

Hellerborn, så vad snackar du om! Om han vore 

ryss, skulle jag ha avslöjat honom på brytningen direkt. 

– Nej, du lilla argbigga, han är inte svensk, svarade mannen, 

han är en gammal KGB agent från Moskva med 

överstes grad, som under sin utbildning bland annat lärt 

sig att tala perfekt svenska. Du har ingen aning om vilka 

resurser de har, eller rättare sagt hade. Han har spelat 

rollen som svensk affärsman i många år. Det finns många 

före detta KGB agenter spridda över hela världen och 

ingen kan tro att de inte är födda i det land där de verkar.

De får fortfarande sina order från Ryssland, men numera 

inte alltid från KGBs efterföljare FSB, lika ofta är 

det från maffian. I Zirganovs fall är det förmodligen 

annorlunda, han jobbar numera på egen hand och har 

skaffat sig en ordentlig förmögenhet. Med eller utan 

diamanterna. När Sovjetunionen rasade, miste KGB sin 

makt över de flesta agenter utomlands. 

Kommer du ihåg var du befann dig sista gången du såg 

Nicky? Var han OK? 

Ulla glömde för ett ögonblick bort att hon var kidnappad 

och dödsdömd, hon började i stället bli förbannad på 

Torsten. Hur kunde hon bli så djävla blåst? 

Därför berättade hon allt vad hon kom ihåg. 

– Jag kom till Stockholm från Kiev i början av 1989 

tillsammans med din son och Torsten Hellerborn, som 

du kallar Zirganov. Han blev störd av något när vi landat 

och lät mig själv ta en taxi till en villa någonstans i 

Stockholm tillsammans med den lille gossen. Hans papper 

sa att han var min son och hette Lars. Jag har ingen 

aning om var det huset ligger. I huset bodde en kvinna 

som Torsten, jag menar Zirganov presenterade som sin 

sekreterare. Jag kommer ihåg hur huset såg ut, det var 

en stor villa i ett äldre villakvarter. Kan ha varit i en 

stadsdel som heter Bromma, fråga mig inte varför, men 

det är en känsla jag har. Vänta förresten! Plötsligt kom 

Ulla ihåg adresslappen hon fått av Torsten. Det var ju 

hennes allra första kontakt med det svenska språket. 

Hon försökte erinra sig vad som stått på lappen. Nej, 

hon kom inte ihåg ett dugg. 

Hon tänkte på Nicky, eller Lars som hon trodde att han 

hette. Han måste ju vara 18 – 19 år nu! Om han finns. 

Gode gud, tänk om han var mördad av Torsten! Hon 

slog bort tanken. 

– Jag minns inte mer, sa hon. Jo, Lars mådde ganska 

bra. Han var trött och tyckte om mig. Vi var båda lite 

olyckliga, han var ju så liten och rädd. Jag minns hans 

stora, mörka ögon. 

Kanske om jag åkte till Stockholm, då skulle jag nog 

börja minnas. Men det har du ju effektivt saboterat med 

din råa kidnappning. 

Vem är du själv förresten? Sa hon med en plötslig nyfikenhet 

i rösten. Vad hade du gjort honom som resulterade 

i att han tog ditt barn? 

– Ja förlåt, jag tänkte presentera mig, men så började vi 

diskutera och jag glömde bort det. Samtalet blev inte 

som jag planerat, sa han, nästan lite förläget. Mitt namn 

är Jergenevj Truchenko, jag är chef för ett stort industri-

konglomerat inom kol- och oljesektorn och, som jag 

trodde hemligt, politiskt engagerad på president Leonid 

Kuchmas motståndarsida. De fick på något sätt reda på 

mina kontakter med motståndarna, men mördade mig 

inte som de gjort med så många motståndare. I stället 

stal de min son när jag var bortrest. Han placerades på 

ett statligt barnhem utom räckhåll för mig. Jag hade ingen 

aning om var han fanns. 

Jag betalade enorma summor i mutor för att hitta barnhemmet, 

men blev bara lurad. Jag fick reda på att han 

fanns i Zirganovs våld, när jag började jaga honom för 

stölden. Det var han själv som berättade det. Zirganov 

hade alltså bättre kontakter i Ukraina än vad jag hade. 

Kanske var det Kuchma, vem vet? Jag vet bara att han 

kom till Sverige redan 1989, men har aldrig lyckats hitta 

honom, trots alla efterforskningar. 

President Kuchma kommer att falla inom kort kan jag 

informera dig, då kan du åka och hälsa på din familj, de 

är fruktansvärt ledsna över att inte veta var du är. 

Ulla greps nu av ytterligare förtvivlan, saknad och ilska 

på en gång. 

– Har du krökt ett hår… 

– Du kan vara lugn, jag bara frågade dem om de visste 

var du fanns, jag sa att jag hade fått en rekommendation 

och ville anställa dig. 

– Vad svarade de? 

– Att du försvann för många år sedan och att de inte 

visste var du tagit vägen. 

– Det vill du att jag skall tro? 

– Lyssna! Du är den ende som vet vart Zirganov förde 

Nicky när han kom till Sverige. Jag ville be dig att åka 

runt i Stockholm för att se om du kan hitta området och 

kanske huset där han lämnades. 

Du får själv bestämma vad du vill ha om du hjälper mig 

att hitta min son. Vad som helst. 

– Om du forskat i min bakgrund, och det vet jag att du 

har, borde du ha fått veta att pengar är det minsta av 

mina behov. Min man och jag har pengar som räcker en 

livstid. 

– Ja det vet jag, men det kanske ändå kan få dig att 

förlåta att jag tog dig ombord mot din vilja. Du kan bli 

en av Rivierans rikaste kvinnor. 

– Du har fortfarande inte fattat att pengar som man inte 

behöver, skapar mer sorg än lycka. Jag har aldrig haft 

några behov av pengar för lyxkonsumtion, jag vill bara 

leva i frihet, det var därför jag lämnade Ukraina. Inte för 

pengar. Se på dig själv, din girighet fick du betala genom 

att du miste din son. 

Min man är visserligen förmögen, men vi lever ett lyckligt 

liv för att jag älskar honom. Jag kan dessutom för-

sörja mig själv genom min konst. Du får försöka med 

något annat. 

– Vad kan du lova mig för att jag skall kunna släppa dig 

fri? frågade han desperat. 

– Ingenting. Jag kan inte lova dig ett dugg. Skjut mig 

eller släpp mig fri! Du kommer i båda fallen att antingen 

få ett långt fängelsestraff, eller ännu värre om min man 

får tag i dig först. Ulla darrade, men hoppades att det 

inte syntes. Det finns en hake, min man är inte ofarlig, 

han är också ryss och har varit ledare för den ryska 

spelmaffian i Stockholm. Han är hård mot sina fiender 

och du är hans värsta fiende just nu. Tänk på det innan 

du dödar mig, din fege djävul. 

Truchenko såg på henne med en blandning av vrede, 

förakt och sorg i ögonen. Han sa inte ett ord mer, utan 

försvann, smällde igen dörren och låste den från utsidan. 

Ulla satt uppkrupen i kojen och darrade. Hon grät tyst, 

som om tårarna bara flöt nerför hennes kinder. Hon 

väntade på att bli slaktad som ett djur. Truchenkos blick 

var inte direkt vänlig när han lämnade hytten. 

Plötsligt satte hon sig käpprakt upp och ansträngde öronen. 

Hon tyckte sig höra ljudet av en motorbåt med 

dubbla V8 motorer starta och gå en stund på tomgång 

innan ljudet ökade när man drog på full gas för att sedan 

sakta tona bort och dö ut. Det blev misstänkt tyst 

ombord. Hon hade känt igen det kraftiga ljudet, som 

liknade det ljud som kom från de kraftiga motorerna i 

Michaels motorbåt. Skulle Truchenko ge upp och bara 

lämna henne att svälta ihjäl, överge fartyget? 

Ulla ville bara fortsätta att gråta, men beslöt sig för att i 

stället samla ihop sina sista krafter. Hon tänkte inte sälja 

sig billigt, men fattade inte var hon fick sina krafter ifrån. 

Först gällde det att fortsätta arbetet med att skaffa sig ett 

vapen, så Ulla började arbeta på skruv nummer två på 

handdukshängaren. När hon lossat båda skruvarna fick 

hon loss hängaren och funderade på hur hon kunde 

förvandla den till ett dödligt vapen. Den var faktiskt 

utformad på ett sätt som kunde göra den till ett livsfarligt 

vapen i rätta händer, ena änden, där skruvarna suttit 

formade sig till ett handtag, den andra änden var spetsig 

dom en stilett, om än inte lika vass. 

Hon vägde hängaren i handen och tänkte ut ett effektivt 

sätt att använda den. En plan formades i hennes huvud. 

Hon ryste vid tanken på vad hennes förtvivlade situation 

kunde resultera i. 

Sen funderade hon ut ett sätt att kunna avlyssna de ljud 

som orsakades av människor och maskiner ombord. 

Genom att lägga örat mot handdukshängaren som hon

placerade mot dörrkarmen kunde hon höra de flesta av 

ljuden ombord, men hon kunde inte avlyssna några 

samtal. Åtminstone i den del av fartyget där hon befann 

sig kunde hon urskilja steg och maskiner, som hördes 

genom att de ljud som alstrades fortplantade sig i plåten 

som fartyget var byggt av. 

Det var inte stor aktivitet ombord, så mycket var säkert. 

Hon tyckte sig höra ett avlägset slammer med köksredskap, 

men det kunde vara inbillning. Hon började hoppas 

på att mannen som serverat hennes mat skulle 

komma tillbaka också den här dagen och beslöt sig för 

att ta en snabb dusch. När hon var klar, lindade hon den 

stora frottéhandduken runt sin välformade kropp och 

satte sig att vänta på toalettsitsen. Vapnet hade hon gömt 

i ena handen. Det dröjde ovanligt länge, kanske hade 

Truchenko lämnat henne att dö av svält, som hon fruktat! 

Men, när hon var säker på att hennes värsta farhågor 

skulle besannas, hörde hon något, var det inte steg 

i korridoren utanför? Hon satt på helspänn. 

Jo, det var någon som kom. En nyckel vreds om i dörrlåset 

och mannen med matbrickan öppnade dörren och 

kom in. 

Den här gången hade han fått veta hennes bakgrund, 

för han tilltalade henne på Ukrainska. 

– Här kommer jag med lit mat, sa han glatt. Han tittade 

samtidigt oblygt genom den öppna toalettdörren, kanske 

hoppades han få se något intressant. 

Ulla hade fokuserat sin blick på vem som skulle komma 

in genom dörren och hann därför skymta en något som 

liknade en svart säck av tjock plast som låg hopvikt 

utanför hyttdörren innan han stängde den efter sig. Sådana 

säckar hade hon sett på TV, det var en liksäck! 

Detta skulle alltså bli hennes sista måltid, sedan skulle 

hon läggas i en säck och kastas överbord! Eller skulle 

han döda henne när hon satt och åt? 

Ulla försökte se ut som om hon var lugn och reste sig på 

lite mer darrande ben än hon planerat från toalettsitsen 

och tog ett par steg mot mannen. Liksom av en händelse 

tappade hon handduken, som gled ner på durken. Hon 

stod nu helt naken framför honom och drog in andan 

och lät honom beskåda hennes kropp. Hennes ena hand 

hade hon gömt bakom, men för att han inte skulle lägga 

märke till det, använde hon armen för att trycka fram 

magen mot honom, vilket förstärkte den syn som mötte 

hans blick. Hennes bröst var fylliga och pekade uppåt, 

hennes mage var platt och hennes pubishår vältrimmade 

till en hjärtformad hårtuss. 

Mannen med brickan blev stående som förhäxad och 

stirrande på henne. Han hade nog aldrig sett hennes like,

kanske på en bild i något magasin, men aldrig livs levande. 

Hon fortsatte sakta fram till honom tog brickan från 

honom och satte den på bordet vid den lilla fåtöljen och 

gled sedan ner på knä, samtidigt som hon öppnade knuten 

på snöret som höll hans shorts på plats och drog 

med viss svårighet linningen ner över hans stora organ, 

som redan hade rest sig i ett praktfullt stånd. Hon tog 

honom glupskt i munnen, så långt in att han tappade 

nästan andan. Med sina långa naglar drog hon sakta 

hans pung framåt och masserade hans ollon med tungan. 

Först sakta, sedan allt hastigare. Hon kände att han blev 

ännu större och hon borrade in naglarna i pungen och 

drog den mot sig ännu mer. Det dröjde inte länge, kanske 

45 sekunder, förrän hon kände en svag darrning i 

hans benmuskler, då visste hon att ögonblicket som hon 

väntat på var inne. Sekunderna innan han skulle spruta 

sin säd, exakt i det ögonblicket, när hans hjärna befann 

sig miltals ifrån den plats där han stod med shortsen 

runt anklarna, då satte hon tänderna intill roten på hans 

penis och bet ihop med full kraft. På samma gång kramade 

hon med full kraft om pungen med sin vänstra 

hand, vilket ytterligare ökade smärtan. Instinktivt böjde 

han sig framåt, vrålande av en kombination av smärta 

och chock och var på väg att instinktivt ge henne ett 

dråpslag i huvudet, men Ulla var beredd. Hon hade hela 

tiden haft full kontroll på hans ögon, som nu växlat från 

glänsande av välbehag till att utstråla vansinne på grund 

av smärtan och drog, utan att släppa en millimeter av 

sitt fasta bett, handdukshängaren, som hon hela tiden 

haft dold i handen, i en vid cirkelrörelse mot hans vänstra 

öra och drev in den vassa spetsen med våldsam kraft så 

långt in i hans hjärna att hon knappt fick ut den efteråt. 

Hon tvingades byta grepp för att fullfölja sin plan att 

vrida om kroken ett halvt varv och såg honom samtidigt 

falla ljudlöst i en hög på teakdurken. Blod och hjärnsubstans 

rann ur hans öra. Han var död. Hon hade dödat 

en människa! Men det var han eller hon. Det var 

hon säker på, så hon kände bara förakt, ingen ånger. 

Chocken kom ifatt henne efter en halv minut. Hon kräktes 

våldsamt i toalettstolen.. Det var nästan omöjligt att 

resa sig efteråt. 

På skakiga ben kom hon till sist på fötter och låste dörren 

inifrån Hon kände igenom hans shorts och letade 

efter ett vapen. En stor nyckelknippa, var allt han hade 

på sig. 

Han var alltså obeväpnad. Tydligen hade han tänkt att 

hon skulle få äta i lugn och ro innan avrättningen skulle 

ske. Skulle han ha vridit nacken av henne eller skulle

hon ha dränkts levande? 

Hon hade ingen aning om hur många människor som 

fanns kvar ombord och lyssnade därför på samma sätt 

som tidigare med nyckeln mot dörrkarmen, men stördes 

av sin puls som var minst 200. Tvingade sig själv att 

andas lugnt tills pulsen gick ner. Hon tvättade av 

handdukshängaren och torkade av den för att åter kunna 

lyssna på ljud från andra personer ombord. 

Det förblev tyst. Efter att ha väntat tjugo minuter utan att 

hon hade hört ett ljud, skruvade hon åter fast hängaren 

mot toalettens vägg och torkade av den med handduken. 

Hon bestämde sig för att öppna hyttdörren. Försiktigt 

stack hon ut huvudet i korridoren och såg sig omkring. 

Kapitel 11 

Tallinn 

Den 5 mars 1989 

Direktör Janusz Bendinov lämnade för sista gången sitt 

kontor i den stora verkstadsbyggnaden i Vimsi Vald, 

Hatjumaa Miiduranna utanför Tallinn. 

Företaget han i tjugo år varit chef för, var en av Estlands 

största tillverkare av utrustning för den Sovjetiska 

försvarsindustrin, allt från stridsvagnar till delar för 

rymdfarkoster. 

Nu hade han beviljats pension, som skulle innebära att 

han kunde dra sig tillbaka med ganska hög inkomst som 

tillkom en man med hans meriter och dessutom med 

överstes grad inom KGB. 

Kontoret var typiskt för den sovjetiska modellen, stort 

med bekväm sittgrupp för besökare, men i övrigt spartanskt 

inrett, med tanke på den stora fabriken, med tre 

parallella byggnader om vardera 8000 kvadratmeters yta 

och 6000 anställda, arbetare och tjänstemän. Kontorsbyggnaden 

var på fem våningar varav den översta var 

reserverad för direktionen. Byggnaden låg på en kulle i 

de norra stadsdelarna mot hamnen och hade en magni-

fik utsikt över den stora bukten där Tallinn är beläget. I 

bakgrunden skymtade Tallinns centrala delar. 

Trots att kontoret var opersonligt, kände han redan en 

viss saknad, eller vemod. Var det den inpyrda lukten av 

cigarrök, blandad med starkt kaffe av undermålig kvalitet? 

Direktör Bendinov hade tillbringat åtskilliga tusen 

arbetsdagar bakom det stora skrivbordet av ek som han 

fått i gåva från Moskva när han innehållit femårsplanens 

budget tre gånger i rad. Femton år, det var rekord, 

kanske inte i hela Sovjet, men i Estland. Många hängivna 

medarbetare passerade revy inför hans inre syn, 

när han stirrade in i porträttet av Michail Gorbatjov, som 

1985 ersatt den gamla bilden av Jurij Andropov. På den 

väggen hade många berömda ledare suttit och blickat 

ner på Bendinov. 

Gorbatjov hade trots sin relativa ungdom, han var bara 

femtio år när han blev generalsekreterare, startat nya 

reformer, glasnost och perestrojka. Detta hade startat en 

rörelse som ingen hade kunnat förutse. 

Bendinov fattade att det inte skulle dröja länge innan de 

baltiska staterna blev fria. Som gammal KGB agent, hade 

han två val, att flytta tillbaks till Ryssland eller fly till 

väst. Att stanna kvar i Tallinn, var lika med döden. Folket 

skulle göra sig av med sådana som han, när det kom 

ut att han varit överste i KGB. 

I sin egenskap av det statliga företagets högste chef, hade 

han fortfarande tillgång till tjänstelimousin, en 7 sitsig 

GAZ-14 ”Chaika” av nyare modell och chaufför. Bilen 

var ett monster på över 3 ton, över 6 meter lång och 

drygt 2 meters bredd och den ingav respekt i Tallinn, 

där det inte fanns många bilar av denna dignitet. Han 

slog sig ner i baksätet och beordrade sin chaufför sedan 

15 år tillbaks att köra honom mot Tallinns centrum. 

De hamnade precis som Bendinov räknat ut i en hopplös 

kö av bilar som knappt rörde sig framåt. Det var 

omöjligt att göra en omkörning, så det var bara att krypa 

långsamt framåt. 

Bendinov studerade noggrant den omgivande trafiken 

och vred sig flera gånger om för att kontrollera vilka 

bilar som låg bakom. Utifrån kunde man inte se in genom 

de tonade rutorna. Han bad chauffören förbereda 

sig för att göra en U-sväng exakt i det ögonblick han gav 

signal och spände sig till det yttersta för att planera 

svängen till rätt ögonblick. Eventuella förföljare, måste 

ligga minst tre till fyra bilar bakom deras bil och skulle 

inte kunna göra samma manöver. 

– Nu, sväng nu, skrek han upphetsat. Så fort bilen med 

sin enorma svängradie hade tagit sig runt och körde i 

motsatt riktning, ökade chauffören farten. Direktören 

vände sig om och kontrollerade om någon trots hans

noggranna val av svängplats hade lyckats med att göra 

samma manöver, men han kunde inte se att någon följde 

efter. De tog av till vänster i en liten sidogata, svängde 

ännu en gång in på en ny tvärgata där han bad chauffören 

stanna utanför en trevånings tegelfastighet. 

– Vänta här sade Bendinov, öppnade själv limousindörren, 

hoppade ut och såg sig diskret omkring. Han 

gick, så snart han konstaterat att enbart normalt nyfikna 

tittade på den stora bilen, med raska steg in i en liten 

gång mellan två hus. Fem minuter senare var han tillbaks, 

steg in i bilens baksäte utan ett ord och de fortsatte 

färden, nu i lugnare takt på väg till direktörens hem i ett 

större bostadsområde. 

Plötsligt, bara fem minuter innan de var framme vid 

bostaden, sjönk Bendinov ihop där han satt i baksätet 

och föll handlöst fram mot chauffören som kände hans 

häftiga andetag i nacken. Chauffören stannade bilen och 

öppnade bakdörren. Han kunde inte avgöra om hans 

älskade chef var död eller bara medvetslös, men han 

hoppades att han skulle hinna till sjukhuset i tid. Än en 

gång tvingades chauffören vända i den täta trafiken och 

körde i ilfart till närmsta sjukhus. Där kunde man enbart 

konstatera att livet flytt. Obduktionen visade att 

direktör Bendinov avlidit i en hjärtinfarkt 55 år gam- 

mal. Han efterlämnade änka Svetlana Bendinova och 

sonen Sergej, 22 år. 

Begravningen var ett imponerande evenemang, 

Bendinov var en stor man i Tallinn och det var tradition 

att stora män skulle få hedersbegravning. Flera hundra 

anställda och kollegor från andra stora industrier i Tallinn 

var närvarande för att hedra den dödes minne. 

Änkan och sonen satt förkrossade för sig själva, djupt 

försjunkna i sin sorg. Den man som varit deras allt, 

trygghet, kärlek och idol hade ryckts bort plötsligt och 

utan någon som helst förvarning. 

De ägnade inte de övriga begravningsgästerna en minsta 

tanke. I och för sig kände de inte många av dem, men de 

såg ingen. Det var som om de var helt ensamma i hela 

världen och det var ju faktiskt sant. 

Om de varit det minsta vaksamma, hade de sett att KGB 

var väl representerat bland begravningsgästerna, diskret 

spanande efter någon som tog kontakt med de sörjande 

eller på annat sätt betedde sig märkligt. De kammade 

noll. Efter den avslutande middagen, som avåts i 

en av de av fabriken ägda fastigheterna i Tallinns centrum 

åkte de båda sörjande för sista gången limousinen 

hem. De lade märke till att chauffören var utbytt. Det 

hade de naturligtvis märkt redan på morgonen när de 

blev hämtade, men det var först nu de reagerade.

– Varför är det inte kamrat Ivan som kör i dag? frågade 

Svetlana, som inte hade tänkt på att hennes mans privatchaufför 

sedan många år inte hade hämtat dem på 

väg till begravningen. Hon hade varit alltför tagen av 

stundens allvar för att tänka på det då. 

– Jag vet inte, svarade chauffören. Jag fick besked i 

morse att hämta er och att köra er hem efter 

begravningen. 

Han släppte av dem vid ingången till deras hyreshus, 

bugade artigt när han öppnade dörren och försvann utan 

ett ord. 

Två veckor gick efter begravningen, fyllda med fruktan 

om vad som skulle hända med dem efter det att de mist 

sin trygghet i och med familjefaderns plötsliga död, deras 

försörjning och fasta punkt i tillvaron. 

Svetlana hade för första gången sedan hon träffat sin 

älskade Janusz, varit tvungen att engagera sig i familjens 

ekonomi och sonens skolgång. Tusen frågor, alla 

förblev obesvarade. 

Hon fick en del hjälp av Janusz sekreterare, en ung man 

som var hans allt i allo på företaget och som hon trodde 

sig kunna lita på. I Sovjetunionen var man emellertid 

inte så dum att man ställde onödiga frågor, så hon ville 

främst veta om det fanns något dokument som avgjorde 

om de kunde bo kvar i bostaden och frågor om Sergejs 

Fortsatta skolgång. 

Hon hade fått veta att hon skulle få en pension som 

gjorde det möjligt att bo kvar om hon var sparsam. 

Sergej´s skolgång var tryggad. Han kunde lugnt fortsätta 

på den tekniska institutionen på Tallinns universitet, 

där han hade gått två och en halv termin. 

Svetlana hade just lagt sig, hon gick till sängs tidigt sedan 

hon blivit änka. Hon var ensam hemma, Sergej var 

ute med någon kamrat, då hon hörde en diskret knackning 

på dörren. 

Hon kastade på sig en sliten morgonrock och gläntade 

försiktigt på dörren. Där stod Ivan, makens chaufför 

och gjorde tecken att han ville komma in, samtidigt som 

han gav henne ett tecken att vara tyst. 

Hon öppnade dörren och släppte in honom i köket. Han 

satte sig vid köksbordet. Han tog upp ett tjockt kuvert 

som han överlämnade. Han tog upp en penna ur fickan 

och skrev under tystnad ett meddelande på en liten papperslapp: 

Kuvertet låg i kamrat Janusz´s ficka när jag körde honom 

till sjukhuset. Han hade nyss hämtat det i ett gam-

malt hus i Tallinns centrum, så jag tog hand det för säkerhets 

skull. Öppna kuvertet efter det att jag har gått. 

Finns det instruktioner i brevet, så följ dem noga. Jag 

tror han hade planerat något drastiskt för hela familjen, 

men jag vet inget. Jag misstänker att KGB spanade på 

oss. De finns alltid utanför huset här tills ljuset släcks i 

er lägenhet. Jag har själv spanat försiktigt, jag kan också 

vara misstänkt. 

Tala inte med någon, det är viktigt. Varna också Sergej, 

men invig honom inte i några planer. Lägenheten är 

säkert avlyssnad. 

Han såg till att hon läste det lilla meddelande noggrant, 

tog tillbaka det och gick in på toaletten, tände en tändsticka 

och lät papperet brinna färdigt innan han spolade 

ner askan i toaletten. 

Han gick sedan utan att säga ett ord, men han gav 

Svetlana en hård kram, som sade mer än tusen ord. 

När han gått, satt hon länge gråtande med kuvertet i 

handen och tänkte på sin älskade man. Hela deras liv 

passerade revy som i en dröm. När de som unga hade 

träffats på en kolchos och gift sig hos den kommunistiske 

arbetarekommunens ordförande. Sergejs födelse. 

Beskedet att Januzs hade fått jobbet som chef för ett 

stort företag i Estland. Flytten till ett främmande land 

där ingen tyckte om dem. Ett outtalat hat som bara fanns 

där. Ett kuvat folk, esterna, som aldrig slutade att hoppas 

på ett självständigt Estland. Nu var det inte långt 

borta. Vad skulle då hända med henne och Sergej? Hon 

kom tillbaks till nuet med ett ryck. Med darrande händer 

öppnade hon kuvertet. Där låg en sedelbunt med 

främmande sedlar som hon aldrig hade sett. Tre flygbiljetter 

och tre pass. 

Hon öppnade först passen: hennes familj hade fått helt 

nya namn. Igor och Michail Baturev. 

Själv hette hon Alexandra Batureva. Trots att hon var 

stel av skräck, kunde hon inte undgå att lägga märke till 

att passet gjorde henne fem år yngre. 

Flygbiljetterna var utställda till Leningrad kl. 0800 den 

14 april 1990 med Aeroflot. 

Inget brev eller instruktioner fanns i kuvertet. Det hade 

ju inte behövts om hennes älskade hade…. 

Hon strök bort en tår som rann ner för hennes kind och 

försökte samla tankarna. 

Så tittade hon fascinerad på sedelbunten och började 

räkna. Det var US dollars, amerikanska pengar det begrep 

hon ju. De största hade valören 100 dollar. En del 

hade lägre valör, 

En, fem och tio Dollar läste hon. Hon räknade två gånger.

100 tusen dollar. Hon hade ingen aning hur många rubel 

detta skulle motsvara men hon förstod instinktivt att det 

måste vara mycket pengar. 

Hon gömde dem snabbt i en burk i skafferiet och kröp 

ner i sängen. När Sergej kom hem låtsades hon sova. 

Han väckte henne inte utan gick tyst in i sitt rum och 

släckte snart ljuset. 

Nästa morgon efter det att Sergej ätit frukost tecknade 

hon att hon skulle följa med honom ut ur huset när han 

skulle till Universitetet. Mellan huset och busshållplatsen 

fanns en sträcka där man kunde samtala. Hon hängde i 

armen på sin stilige son och kramade den hårt. 

Viskande berättade hon om chaufförens besök och att 

KGB varit ute efter hans far. 

Att de fått flygbiljetter till Leningrad nästa morgon från 

någon som hans far uppenbarligen hade förtroende för. 

Att de måste åka. Inte ett ljud om pengarna, det fick hon 

berätta senare. 

Sergej lovade att försöka förmå sin bäste vän att skjutsa 

dem till flygplatsen nästa morgon. Hon skulle packa två 

väskor med allt som de måsta ha med. Hon kysste honom 

ömt på kinden. När han steg på den slitna bussen 

hade han tårar i ögonen. 

Svetlana, eller rättare sagt Alexandra, som hon nu måste 

vänja sig vid fick bråttom. Hon gick minutiöst igenom 

varenda kvadratdecimeter av lägenheten för att se om 

det fanns något av värde som hennes man kunde ha 

gömt, något som kunde vara värt 100 tusen dollars. Hon 

hittade ingenting, som kunde vara värt några pengar. 

I Januzs´s nattduksbord hittade hon ett litet brev till 

henne. 

Inuti brevet, som inte var förseglat stod med Januzs´s 

prydliga handstil: 

Gratulerar på födelsedagen, min älskade. Ännu ett år 

har vi fått njuta av glädjen att vara tillsammans. Jag ser 

fram emot nästa år med spänning och tillförsikt. Ett 

tecken från Jesus säger mig också att vi skall leva lyckliga 

och välmående under resten av våra liv. 

Undertecknat 

Din Januzs” 

Hon sjönk ihop på golvet. Storgråtande. 

Det var ett brev som han tänkt ge henne på hennes födelsedag 

om en månad. Ett kärleksbrev! När hade hon 

fått ett sådant senast? 

I hemlighet tillhörde hon den ryska ortodoxa kyrkan 

med sina Ikoner med Jesus i gyllene bilder som enda 

bevis. Detta var ingenting man sprang runt och berättade 

i det gamla Sovjet. Deras Ikon var väl gömd i lä-

genheten och det var också det enda värdeföremål hon 

tog med sig till väst. Hon hade varsamt packat in den 

mellan mjuka yllekläder i en av de två små koffertar 

som nu innehöll allt de kunde ta med sig nästa morgon. 

Hon kysste brevet ömt och lade ner det i väskan tillsammans 

med ikonen. 

Sergej kom hem ovanligt tidigt på eftermiddagen och 

var både nervös och nyfiken. 

Pappans chaufför hade visat för Svetlana att KGB spanade 

på dem i lägenheten från en bil på gatan utanför 

deras ingång. De lämnade därför bostaden genom källaren 

och tog sig ut genom den oändligt långa 

källargången bort till husets gavel, där det fanns en liten 

dörr, som doldes av några vildvuxna björkbuskar. Därifrån 

korsade de en tvärgata utom synhåll för eventuella 

spanare och promenerade ytterligare ett kvarter. Mamman 

hade en bärkasse i handen som om hon tänkte 

ställa sig i den långa kön till livsmedelsaffären. 

Sergej hade fått låna sin kamrats Vaz, som han hade 

parkerat på en sidogata i närheten och föreslog en liten 

runda i bilen för att de skulle få vara ifred för eventuella 

avlyssningsanordningar. 

De satte sig i den lilla bilen, en liten ”Oka” med 29 hästars 

motor. Den gick inte fort, men de hade inte bråttom, 

tvärtom Sergej körde sakta för att de skulle kunna samtala 

ostört utan att han körde fel i centrala Tallinn med 

sina smala kullerstensbelagda gator. 

Svetlana berättade upprört om chaufförens besök och 

om kuvertet med pass, visum och flygbiljetter. De måste 

vara på flygplatsen tidigt nästa morgon. Hon hade förgäves 

sökt igenom lägenheten efter eventuella hemligheter 

som Januzs kunde ha gömt. Hon hade också packat 

ner allt som de skulle ha med sig på resan, utom toalettsaker 

och kläderna de skulle resa i. Allt rymdes i två 

små resväskor. 

– Tror du att vi verkligen kan ta oss ut ur Estland på 

falska pass? frågade hon oroligt. 

Sergej tittade oroligt i backspegeln och svarade inte på 

hennes fråga. 

– Jag tror att någon följer efter oss, sa Sergej och höll ett 

öga konstant i backspegeln. Jag gör en hastig sväng 

snart, bara så du vet. Håll fast! 

Han svängde i sista stund in på en litet tvärgata och fortsatte 

sedan, fortfarande med koll i backspegeln, snabbt 

till höger in på nästa tvärgata och upprepade samma 

manöver ytterligare en gång, tills de kom att köra i motsatt 

riktning, det vill säga hemåt igen. 

Sergej konstaterade direkt att det varit falskt alarm, ingen 

brydde sig om dem.

– Det är nerverna, sa han, jag ser spöken mitt på ljusa 

dagen. Du frågade om jag trodde på att vi kunde komma 

ut ur Estland. Jag litar på pappa. Han litade uppenbarligen 

på någon, även om det skulle vara så att hans död 

inte var naturlig. Vi måste härifrån, så mycket vet jag. 

Hellre får de ta oss än att vi inte försöker, jag har fått nog 

av KGB och Sovjet. Utan pappa har vi ingen som tar 

hand om oss mamma. Vi har varandra. Jag tycket att vi 

skall göra ett försök. Mamman grät tyst och han fortsatte 

att köra genom stan en sista gång. För säkerhets 

skull parkerade han ett par kvarter hemifrån så att de 

fick gå sista biten hem. 

De tog samma väg genom källaren som de gått när de 

lämnade hemmet. För en gångs skull var Svetlana tacksam 

för att ingen röjde bland den skog av björksly som 

såtts med vilda frön, burna av vindar från björkskogen 

som omgav Tallinn. Björkarna stack upp lite här och 

där i olika storlekar och former mellan de grå 

betongkolosserna. Någon planerad grön utsmyckning 

var det inte tal om och inte var det snyggt. Men i dag var 

de bra att ha. 

Svetlana hade lämnat ljuset tänt i lägenheten, så att det 

skulle se ut som om de varit hemma hela tiden. 

Sergej kikade försiktigt genom fönstret så snart hans 

mor hade släckt lamporna för natten. En svart liten Vaz, 

inte olik den han hade lånat av sin kamrat, rattade ut tio 

minuter senare från en plats tvärs över gatan och körde 

långsamt iväg. 

De sov båda oroligt för att inte missa att komma iväg 

tidigt nästa morgon och hade inte sovit många timmar 

när de båda ryckte till av ett ovant ljud. En betongkoloss 

med tvåtusen lägenheter där alla sov, det var lite kusligt. 

Någon försökte öppna ytterdörren! Sergej gick in till 

sin mamma och tecknade att hon skulle vara tyst. Han 

tog en stor keramikvas i handen och gömde sig bakom 

köksdörren och försökte se i mörkret. Dörrhandtaget 

vreds neråt och dörren öppnades. En späd kvinna smög 

in i lägenheten. Sergej sänkte vasen som han tänkt slå 

henne i huvudet med och tittade på henne med uppspärrade 

ögon. Hon tog honom i armen och gick mot 

den öppna toalettdörren. De gick båda in och hon stängde 

dörren varefter hon tände ljuset. Hon visade en liten 

lapp med anteckningar. Han läste. Inget flyg, KGB har 

stängt av flygplatsen. Vi måste ta en båt. Är ni klara? 

Hon gjorde tecken med fingrarna som en gubbe som 

gick. Sergej nickade. Då går vi. Hon vinkade tecknet 

följ mig. Mamman fick på sig ytterkläderna och Sergej 

tog sin jacka. De tog på sig skorna och tog de båda 

väskorna så bar det iväg i den mörka trappan. De an-

vände samma källargång som kvällen innan. Ingen 

människa syntes till och i den kalla februarinatten, var 

det mörkt som i en säck. De smög med sina väskor bort 

till en skåpbil, som var parkerad i närheten av den bil 

som Sergej lånat kvällen innan. Han hade lovat sin kamrat 

att lägga nycklarna på vänster framhjul när de hade 

parkerat bilen på korttidsparkeringen utanför flygplatsen. 

Han hoppades att kamraten skulle räkna ut var bilen 

fanns, Sergej kunde ju inte kontakta honom. 

Han satt tätt intill sin mamma i bilens baksäte och letade 

efter verkliga eller inbillade faror längs vägen. 

Ni är Michail och Alexandra, sade kvinnan som hade 

hämtat dem i lägenheten när hon för första gången tog 

till orda. Det blir inget flyg i dag, det är för riskabelt. 

KGB har kontroll på alla som kommer till flygplatsen. 

Säkert kommer de inte att släppa iväg någon i onödan. 

Två män satt i framsätet bredvid kvinnan, som körde 

bilen. Den ene tog till orda på Estniska: 

– Efter Januzs tragiska bortgång, fick vi ändra planen, 

som byggde på att ingen skulle misstänka att han tänkte 

lämna Tallinn. KGB har spanat på er, men det vet vi att 

ni förstått och ni har heller inte blivit förföljda i dag. Vi 

har kontrollerat er de senaste fyra dygnen. 

Vi kommer att ta er direkt till hamnen i Viimsi Vald där 

ett fartyg som lastat timmer ligger klart för avgång till 

Sverige. Ni kommer att smugglas ombord som 

besättningsmän. Vi kommer att förse er med passande 

kläder och sedan är det bara att gå ombord. 

– Du skall vara kock, Babusjka sa han med ett glatt flin 

till Svetlana och du är matros, sa han till Sergej. 

En timme, som kändes lång som ett dygn, hade gått 

sedan de körde hemifrån, tills de var ute ur Tallinns 

hamn. Först nu vågade de andas ut och Svetlana och 

Sergej satt omslingrade i en hytt under däck. En besättningsman 

kom med väskorna. 

– Ni kanske vill vila er lite, ni har väl inte sovit så bra i 

natt eller hur? Sa mannen och stängde dörren. 

De sov i åtskilliga timmar i det sköna dunket från maskinrummet 

och de mjuka dyningarna på Östersjön, som 

var ovanligt lugn denna dag. När de vaknade var det 

åter mörkt, och de gled in i den Svenska skärgården 

som var ovanligt upplyst som kontrast till den Estniska, 

där det alltid var mörkt i de fönster man eventuellt kunde 

se från havet.

Kapitel 12 

Cáceres, Spanien 


Salvatore Feudo vaknade tidigt trots att han tröstat sin 

älskade halva natten, genom att hålla henne tätt intill sig 

och hela tiden smeka henne ömt. Han kände en enorm 

kärlek till den späda lilla varelsen som äntligen fallit i 

sömn. Hon andades lugnt, nästan ljudlöst, men han 

kunde höra att hon ibland flämtade till, som ett barn 

som gråtit länge. Han förstod att hon var olycklig. 

Det hade varit en stor risk att ta in på ett motell så nära 

gränsen, men eftersom ingen rimligen kunde känna till 

deras nya identiteter, var det en kalkylerad risk. 

De två män som överfallit dem var med stor sannolikhet 

utskickade av Don Arez, han kände inte igen typen, 

så det var knappast KGB. Detta skulle i sin tur betyda att 

det knappast blev tal om fler fritagningsförsök av don 

Arez dotter, han måste fatta att riskerna var för stora. 

Frågan är om han, eftersom han visste att han ljög skulle 

riskera att avslöja att han skickat beväpnade typer för att 

hämta sin dotter. Han kunde ju faktiskt riskera att bli 

åtalad om sanningen kom fram, att hon rymt frivilligt. 

Salvatore beställde upp frukost på rummet och väckte 

försiktigt sin färdkamrat med en kyss på hennes panna. 

Du måste bli starkare, sa han. Försök att äta lite, vi måste 

vidare. 

Hon satte sig upp i sängen och såg kärleksfullt på honom. 

– Tack för att du var så trösterik mot mig i går kväll, jag 

var så ledsen. Det känns redan bättre, bara vi får vara 

tillsammans. 

Hon gick in i badrummet och återvände efter ett par 

minuter nyduschad naken och våt. 

– Älska med mig först, du måste, sa hon och kastade sig 

över Salvatore. 

Han tänkte på kvällens katastrof och tänkte protestera, 

men hon förekom honom 

– Du måste, hörde du inte, du måste! Det är inget fel på 

mig: 

Han blev överrumplad, men kände hur han blev styv 

och trängde försiktigt in i henne. Hon var mycket upphetsad, 

mycket! Det var knappt han hängde med i svängarna, 

hon satte sig upp och lutade sig bakåt så att han 

trängde allt längre in i hennes våta, varma sköte. De 

kom samtidigt och sjönk tillbaks i sängen, där de låg 

stilla omslingrade och överöste varandra med kyssar.

De somnade om båda två i den skönaste av sömn, 

kärlekssömnen, som man bara upplever efter att ha varit 

med om en verklig kärleksstund. 

Det knackade plötsligt på dörren och Salvatore var nära 

hjärtinfarkt, när han rusade upp och ställde sig så att 

han skulle vara dold av dörren om någon tog sig in. 

– Städning, sa en röst på spanska. 

– Vi har inte ens ätit fru… Han tittade på klockan. Herre 

gud, klockan är över ett! 

– Förlåt, ge oss fem minuter så checkar vi ut. 

De hade sovit fyra timmar efter sin kärleksstund. 

I stället för frukost blev det lunch på ett gammalt värdshus 

efter vägen. De fnittrade som tonåringar. 

– Vi hade bråttom sa du? Hon kiknade av skratt. 

– Lyssna inte på mig sa han, vi har ju all tid i världen du 

och jag. För evigt! 

De fortsatte sin planerade resa mot Madrid, efter att ha 

köpt en ny begagnad bil av en bilskojare utanför Cáceres, 

en Seat av äldre modell. Salvatore var angelägen att ha 

spanska nummerplåtar, det var ju onödigt att bli upptäckt 

för att man som efterlyst körde omkring i en 

Portugalregistrerad bil. 

Salvatore hade planerat att åka tvärs genom Spanien på 

en dag, en sträcka på ungefär etthundra mil, men 

kärleksslummern på fyra timmar hade rubbat hans plan. 

De nådde fram till Barcelona och stannade strax utanför 

över natten på ett nytt motell längs vägen, för att hinna 

fram till sitt slutmål Nice nästa dag. I en stad som Nice 

försvinner man lätt bland alla andra turister, så här kunde 

de känna sig någorlunda trygga. 

Salvatore hade förberett ankomsten och beställt en tvårumssvit 

på hotell Negresco, ett gammalt ytterst elegant 

hotell, som skulle falla hans hustru, Raquel Feudo i 

smaken. Hustru var hon ju enligt vigselattest och pass i 

alla fall. 

Hotellet var enligt Salvatores åsikt det bästa på Rivieran, 

beläget på den berömda strandpromenaden, promenade 

des Anglais, byggt redan 1912 av Henri Negresco 

som kom som femtonåring till Monaco men blev en 

känd man som chef över Casino Municipal i Nice. Han 

lät bygga hotellet för att hans prominenta gäster skulle 

trivas och känna sig som hemma. 

Den nuvarande ägarinnan Jeanne Augier hade fortsatt 

att driva hotellet i hans anda, som en kombination av 

museum och hotell, vilket gjorde att inredningen var 

magnifik. 

Sviten var möblerad med antika möbler, med undantag

av sängen vars stomme byggts om för att passa en modern 

bekväm madrass. 

Raquel stannade i dörren. 

– Här skall vi inte bo sade hon, 

Jag har inte lämnat min fars hus för att flytta in i ett 

likadant palats, förstår du inte att det är dig jag vill leva 

med, ingenting får påminna om mitt tidigare liv, som 

jag hatar. 

– Förlåt, sa Salvatore, jag ville bara att du skulle känna 

dig hemma. Vi hittar något annat ställe att bo på, vi skall 

försöka hitta ett hus så fort som möjligt. Jag skall nog 

hitta ett annat ställe. 

Han lyckades få tag på ett dubbelrum med samma utsikt 

över Baie des Anges, som Negresco hade. 

När de skulle lämna hotellet, Salvatore hade redan betalt 

för en vecka i förskott, eftersom han saknade kreditkort, 

satt Raquel i den stora lobbyn och bläddrade i 

en Portugisisk tidning. Hon konstaterade att deras story 

nu var ointressant, hon kunde inte hitta en enda notis 

om deras rymning. 

Plötsligt hör hon en röst som hon kände igen, en av 

hennes mors äldre väninnor, Madame Eliza da Silva som 

utropade: 

– Helena, men lilla Helena, där är du ju. Jag trodde du 

hade blivit…! 

– Kidnappad menar ni? man duar inte Madame da Silva. 

Nej det var pappas lilla påhitt. Jag är nygift och bor 

numera i Sydafrika. Har bara varit här ett par dagar som 

inledning på vår bröllopsresa, vi flyger om en timme till 

Kapstaden. 

Hälsa mamma och pappa och berätta att jag fortfarande 

är mycket lycklig! 

Kärringen vände på klacken och gick förnärmad därifrån. 

Som om don Arez skulle ljuga. Vilken oförskämd 

unge! 

Salvatore, som hört hela konversationen väntade till 

damen hade gått innan han gick fram till Raquel. 

– Det var en fantastisk föreställning! Var fick du allt det 

ifrån? 

– Jag har funderat på vad jag skulle säga om någon 

kände igen mig, trots allt är jag lite av en kändis i Lissabon 

i varje fall. 

– Jag har hittat ett annat hotell, som jag hoppas skall 

passa min lilla hustru. Kom, så åker vi, taxin väntar 

utanför. 

De åkte till Hotel les Meridien, som låg på Promenade 

des Anglais nr 1, alldeles i början på den berömda promenaden.

Fyrstjärnigt, men lite mindre pråligt än Negresco och 

bara ett dubbelrum, ingen svit. 

Det passade bättre. Balkongen hade en magnifik utsikt 

över det blå Medelhavet och möbleringen var smakfullt 

elegant. 

– Jag måste ta ett bad, sa Raquel, är det ok? 

– Fint, jag måste hämta bilen och besöka banken under 

tiden. 

Salvatore återvände med raska steg till Hotel Negresco 

och ringde från lobbyn till Madame da Silva, men hon 

var inte på rummet. 

Han såg sig omkring, hon syntes inte till någonstans. 

Han tittade på klockan, hon var två på eftermiddagen. 

Kanske kärringen äter lunch tänkte han och gick diskret 

runt till de olika restaurangerna. 

Han hittade henne i restaurang le Chanteler, där hon 

säkert åt dagens special för 400 Franc, det var det billigaste 

man kom undan med, plus dricka förstås. Till sin 

förvåning var hon ensam, vilket passade hans plan. Han 

satte sig i baren och tog en kall pression, bläddrade i en 

Nice Matin och höll ett öga på kärringen. 

Som väntat var hon inte stor i maten, utan torkade sig 

ganska snart om sin snipiga mun och stapplade mot 

hissen. Salvatore följde diskret efter och gick in i hissen 

tillsammans med den gamla damen. Inga andra åkte med 

och Salvatore log insmickrande mot damen. 

– Vi skall visst av på samma våning, sa han och bjöd 

henne att gå först som en sann gentleman. 

Han lät henne stappla mot sitt rum och stod kvar en 

stund vid hissen för att hon inte skulle känna sig förföljd. 

I samma ögonblick som hon öppnade dörren smög han 

upp bakom henne och knuffade bryskt in henne i rummet. 

Han sparkade igen dörren med foten och knäckte nacken 

på henne med en enkel knyck, som han lärt sig på 

Dinamo i Moskva. Takterna sitter i tänkte han, fast jag 

inte använt tekniken på länge. 

Han lade henne på rygg i den stora sängen. Det såg ut 

som om hon sov. Diskret kontrollerade han hennes 

handväska och såg att hon inte hade några papperslappar 

eller dylikt som kunde avslöja att hon träffat 

Helena, eller Raquel, som hon nu hette. 

Hon hade åtskilliga tusenfrancsedlar i väskan, som hon 

inte längre behövde, så han tog dem och kontrollerade 

hennes kreditkort. American Express, Visa, Mastercard, 

hon hade alla. I en liten svart anteckningsbok i väskan 

hittade han koderna till korten, AX, Vi, MaC, vilken

uppfinningsrikedom. 

Han tog boken och kreditkorten och lämnade rummet 

efter att han sett till att inte lämna några fingeravtryck. 

Ingen fanns i korridoren när han gick till hissen. 

Han tog ut bilen ur garaget och körde in till centrum, där 

han parkerade bilen. Utanför en av de största bankerna 

länsade han hennes konto på max tillåtet belopp, varefter 

han slängde korten i en avloppsbrunn. 

Salvatore gick därefter in på banken och träffade en av 

vicedirektörerna, som han avtalat tid med och förklarade 

att han just genomfört en affär med en kund i Lissabon 

och att hans idiot till kund skickat Escudos i ett 

kuvert i stället som avtalat fört över pengarna via bank. 

Direktören rörde inte en min, trots att en kund som han 

aldrig träffatt lade upp Escudos till ett värde av fyra 

miljoner franc på bordet. Men han funderade på att han 

nog måste anmäla transaktionen till sin chef med tanke 

på ansvaret att anmäla eventuella försök till penningtvätt. 

Han sköt dock tankarna åt sidan när han förstod att 

kunden önskade upprätta ett konto i banken och sätta in 

alla pengarna på kontot, vilket underlättade 

bankdirektörens problem att ta emot ett så stort belopp 

i utländsk valuta. En penningtvättare skulle inte bete sig 

på ett så klantigt sätt. 

Salvatore beställde samtidigt betalkort för sig och ett för 

sin hustru. 

Innan de skakade hand för avsked, fiskade Salvatore 

upp ytterligare en sedelbunt med Escudos och bad om 

att få växla till sig ytterligare femtiotusen franc som 

”handkassa”. 

Nästa besök var fastighetsmäklaren. Han hade letat i 

”Pages Jaunes” i telefonkatalogen och hittat några intressanta 

mäklare som specialiserat sig på Rivieran. 

Han ringde de tre första på listan från en nyinköpt mobiltelefon 

med betalkort men fick inte napp förrän den 

fjärde i ordningen, en svensk mäklare som av någon 

anledning slagit sig ner på Rivieran. Han hade ett par 

heta objekt, varav det ena stod tomt efter en landsman 

som tvingats i konkurs och lämnade en magnifik villa 

efter sig ovanför den lilla staden Sainte Maxime. 

Det fanns ytterligare en fördel med den villan, sade 

mäklaren, banken, en svensk bank med kontor i Nice, 

hade finansierat villan och måste se till att villan blev 

såld så fort som möjligt, utan att de förlorade några 

pengar. Därför kanske priset var lägre än det normalt 

skulle ha varit. 

De bestämde att mäklaren Steve Johansson skulle hämta 

Salvatore och köra direkt till villan för visning.

Villan var verkligen magnifik, i neoprovensalsk stil med 

gulmålade putsade fasader. 

De gick en snabb tur runt villan och Salvatore bestämde 

sig direkt, utan att visa det med en min. 

– Priset, vad har säljaren tänkt för pris? 

– Fastigheten är belånad till två miljoner franc, plus min 

provision på 5 %, det blir ungefär tvåmiljoner etthundrafemtusen 

franc, så om ni lägger ett bud däromkring och 

slår till innan villan kommer ut på marknaden, så gör ni 

ett verkligt fynd. Den är värd det dubbla om jag får säga 

min mening, sa Johansson, vilket ju var hans skyldighet 

tänkte Salvatore. 

– Jag är intresserad, sa han, men det finns ett problem. 

Min hustru måste få se den. 

– Ni kan få låna nycklarna, så kan ni visa henne den i 

lugn och ro. 

Här är mitt kort, ni kan ringa när ni vill, även mitt mobilnummer, 

jag arbetar 24 timmar per dygn. Villor är färskvara, 

förstår ni, så man måste handla snabbt, särskilt 

när ett sånt här fynd dyker upp. 

Han släppte av Salvatore utanför les Meridien och försvann. 

Raquel var förtvivlad över att han dröjt så länge. Hon 

hade gråtit. 

– Förlåt, sa han och gav henne en lång kyss, samtidigt 

som han torkade tårarna på kinderna, jag hade så mycket 

att uträtta, det tog längre tid än jag trodde. 

Jag har varit på banken och träffat en villamäklare, som 

hade ett hus till salu som jag bara måste få visa dig. Nu, 

direkt! Han viftade med nycklarna. 

Hon klädde sig i all hast. 

– Jag är klar, sa hon glatt, gud så spännande! Tårarna 

var som bortblåsta. 

De hämtade bilen och körde upp till villan. Vägen dit 

var en slingrande alpväg, som förresten hette le 

Serpentine, ett passande namn. Villan låg på en enorm 

tomt med utsikt över bergen med blommor, buskar och 

träd i regnbågens alla färger. Medelhavet skimrade blått 

i fjärran. I vinkel mot villan fanns ett poolhus med stora 

skjutbara fönster och i utrymmet i vinkeln fanns en stor 

swimmingpool. 

– Här vill jag bo med dig! sa Raquel direkt. 

Skall du inte titta inne i huset först? 

– Det behövs inte. 

– Vilken tur att mäklaren inte är med sa Salvatore, då 

hade han dubblat priset. Nu går vi in så skall du få se. 

Om huset var elegant utifrån, så var det ännu finare 

invändigt. Golv i terrakottafärgad keramik eller massiv

ekparkett med intarsiamönster, ett bibliotek med träpaneler 

i ädelträ. 

– När kan vi flytta in? 

Lugn i stormen, jag måste förhandla med banken och 

mäklaren. Men om du vill att vi köper det, så ringer jag 

honom direkt. 

– Hallå, det är Mr Feudo. Jag har visat huset för min 

unga hustru. Hon är inte lika förtjust som jag över huset, 

hon vill bygga om det en hel del. Så priset kanske 

trots allt är lite högt. 

Han tystnade och lät mäklaren samla sig till sina motargument. 

Det gick en minut. 

– Jag har en idé, sa Steve Johansson. Trodde väl det, 

tänkte Salvatore, men förblev tyst, ett gammalt knep i 

förhandlingar. 

Banken har egentligen ingen nytta av pengarna, de lever 

ju på förräntningen av sitt kapital. Jag råkar veta att den 

svenska banken, som är ganska nyetablerad är mer intresserad 

över att hitta någon som är villig att ta över 

lånen än att få tillbaks pengarna. Mycket angelägna om 

ni förstår vad jag menar. 

– Vad skulle det innebära? 

Att ni i princip skriver på ett papper och flyttar in. Om 

ni blir godkänd av banken förstås. 

De bestämde tid morgonen därpå hos banken i Nice. 

– Varför sa du att jag ville bygga om? undrade Raquel. 

– Taktik. Bara taktik, svarade han och kysste henne. Det 

här blir bra. 

– Kan vi doppa oss i poolen? frågade hon 

– Javisst, huset är nästan vårt, svarade han. 

De slet av sig kläderna och hoppade i. De simmade 

omkring och lekte som barn i poolen. Deras lekar blev 

alltmer vågade och Raquel dök under ytan för att smaka 

på sin underbara man. Hon såg att Salvatore redan var 

upphetsad, framtung skulle man kunna säga. De klättrade 

upp ur poolen och hon såg sig om efter en lämplig 

plats att fortsätta leken, tog tag i hans hand och drog in 

honom i poolrummet, där hon knuffade ner honom i en 

kvarglömd vilstol och klättrade vigt upp på hans styva 

lem. Det var hennes favoritposition, hon kände hur han 

fyllde henne i varje vrå och berörde hennes känsligaste 

delar. De fortsatte att älska våldsamt och somnade 

utmattade i varandras armar tills de vaknade efter två 

timmar av en kall vind som svepte förbi deras nakna 

kroppar. 

De körde sakta ner för den slingriga vägen, hon lyckligare 

än någonsin. Salvatores lycka grumlades en aning 

när tänkte på hur han eliminerat ytterligare en risk att de 

skulle bli upptäckta och hoppades slippa fler jobb av

det slaget, han hade ingen lust att bli seriemördare. Han 

rös vid tanken på att hans utbildning var så effektiv att 

han dödade instinktivt, men det betydde inte att han inte 

kände någon som helst ångest över vad han gjort. 

Tvärtom, han mådde riktigt dåligt. Det kändes som om 

den gamla damens kalla händer kopplat ett järngrepp 

som kramade sönder alla hans tarmar. 

– Vi måste ha tag i en bättre bil innan vi träffar mäklaren, 

det måste se ut som om vi har pengar, sa Salvatore 

i ett försök att komma på bättre tankar. 

Han ringde nummerbyrån och fick telefonnumret till en 

uthyrare av exklusiva bilar. De kom överens om att 

uthyrningsfirman skulle leverera en Mercedes cabriolet 

till hotellet nästa morgon. 

De steg in på banken, klockan var tio på förmiddagen. 

Det var en betydligt mindre och enklare bank än den 

han besökt dagen förut. 

På plats fanns mäklaren, Steve Johansson och en bankdirektör 

Sven Nilsson. 

De båda herrarna blev smått paralyserade av Raquels 

uppenbarelse, hon var klädd i en åtsittande, halvt genomskinlig 

klänning som Salvatore valt kvällen före 

och skor med sylvassa höga klackar. 

De har redan tappat fokus tänkte han, precis som jag 

skulle ha gjort, tänkte han. 

– Det gäller villan i Sainte Maxime, sa direktör Nilsson. 

Jag har förstått att ni är intresserade. 

– Vi tycker om huset sa Salvatore, det vill säga jag tycker 

om det, min fru vill riva halva huset och bygga om det. 

– Det är inte sant, sa Raquel, precis som vi repeterat, allt 

jag sa att jag vill flytta köket och riva det fula biblioteket. 

Och kanske ändra badrummen. Det behövs ett till, 

tycker jag. Annars är det ett jättefint hus. Jag tycker också 

om det. 

Direktör Nilsson försökte hålla masken och inte avslöja 

vad han tyckte om denna vackra men tydligen bortskämda 

varelse. 

Salvatore var mycket nöjd med hur diskussionen fortgick. 

Han tog över: 

– Det blir en dryg nota att betala för ombyggnaden. 

Har ni något förslag angående finansieringen? 

– Jag har talat med banken, sa Steve Johansson ivrigt. 

Under förutsättning att ni kan lämna säkerhet för lånet, 

kan ni få ta över det. Han avbröt sig tvärt när han insåg 

att han var för ivrig. 

– Ja, sa Sven Nilsson, utan att bli irriterad över att mäklaren 

tog kommandot, det finns ett pantbrev inom fyra 

miljoner Franc uttaget på huset. Eftersom vi inte har

någon tidigare relation, så tycker vi att det vore rimligt 

om banken fick ligga kvar på pantbrevet som säkerhet 

för lånen, som bara är på två miljoner franc. Vad säger 

ni om det? 

Salvatore var säker på att de ringt hans bank och kontrollerat 

hans bankkonto. Han hade kontaktat banken 

dagen före och givit dem medgivande att lämna ut hans 

saldo till den svenska banken. 

– Vad innebär det? Om jag skriver på här, så är huset 

mitt? 

– Ja i princip, mäklararvodet tillkommer förstås. 

– Jag trodde att det var säljaren som betade arvodet, sa 

Salvatore. 

– Jo normalt är det ju så, sa Sven Nilsson, men här finns 

ingen riktig säljare. Han rodnade. 

– Vad menar ni? Ingen säljare. 

– Ja, den tidigare ägaren har gått i konkurs, han saknar 

tillgångar, så huset måste egentligen säljas exekutivt på 

auktion. Då vet man ju aldrig… 

– Nämen då törs vi inte köpa, sa Salvatore indignerat. 

Tänk om konkursförvaltare skulle resa krav på mig i ett 

senare skede. 

– Nää, alltså de vet inte om det ännu, konkursen är i 

Sverige. 

– Ok, sa Salvatore, skall jag uppfatta det så att jag kan få 

lagfart på fastigheten om jag övertar lånet. Jag gör er en 

tjänst och ni gör mig en tjänst. Den stackars mäklaren 

som sytt ihop detta skall förstås ha sin belöning. Jag 

föreslår att vi delar hans provision 50/50. 

– Överens, sa Sven Nilsson lättat. Han hade varit livrädd 

att hans bankfilial skulle starta sin bana med en 

konkurs som skulle ta åratal att arbeta tillbaka. Femtiotretusen 

franc var en skitsumma i sammanhanget, de 

hade inte fått någon ränta på lånet på flera månader. 

De undertecknade alla handlingar och Salvatore överlämnade 

femtiotretusen franc i kontanter. Han fick kopior 

av alltsammans och resterande nycklar. 

– Får jag bjuda på lunch? frågade Steve, för att fira 

liksom. 

– Gärna, sa Salvatore, mäklaren kunde vara en värdefull 

bekant att ha för en nykomling på franska Rivieran. 

Han fick väl bjuda på att de båda svenskarna inte kunde 

ta ögonen från hans älskade Raquel. 

Han började mer och mer förstå vilket fantastiskt fynd 

hon var, hon var inte bara skön att beskåda, hon var 

smart. Smartare än de flesta människor han hade träffat. 

Hennes känsla för timing var utsökt. Hennes skådespel 

och uppenbarelse i kombination hade verkligen 

underlättat förhandlingarna.

Kapitel 13 

Afumati, Rumänien 

Den 20 december 1988 

Leonid lämnade sitt kontor på Birger Jarlsgatan och 

körde hem till den trerumslägenhet han disponerade på 

Valhallavägen. Den låg i ett relativt nybyggt hus, som 

hade fördelen att man kunde leva ganska anonymt, om 

man noggrant undvek att närvara på möten i bostadsrättsföreningen 

eller ännu mera korkat, tog ett uppdrag i 

styrelsen, vilket valberedningen med jämna mellanrum 

försökte övertala honom till. Han körde rakt ner i garaget 

och tog hissen upp till sin elegant möblerade lägenhet. 

Väl hemma, packade han två väskor med stor omsorg. 

En väska för varje identitet. Den ene av väskorna var av 

typ sportbag, där han packade sina Rumänienkläder, i 

den andra gamla Samsoniteväskan, packade han sin 

affärsmannamundering. 

Han tog en taxi till en adress på Författarvägen i Bromma, 

där han stannade fem minuter, för att sedan fortsätta till 

Arlanda. Flyget till Bukarest gick via Frankfurt och var 

ganska glest besatt. Något irriterat hade han beslutat sig 

för att tillbringa hela jul- och nyårshelgen i Rumänien, 

inte särskilt mysigt, men nödvändigt. Han kunde inte 

undgå att märka att allt var på väg mot totalt kaos, det 

var något i görningen. Vissa präster började i kyrkor 

runt ikring i landet uttala sig försiktigt negativt om 

diktaturregimens ytterligheter. 

Lite försök till demonstrationer hade märkts, men snabbt 

slagits ner av Securitate, den fruktade polisen. 

Allt detta passade Leonid utmärkt. Ingen tog någon notis 

om en fattig bybo från en håla i utkanten av Bukarest. 

Folk hade annat att tänka på. 

Timingen kunde inte vara mycket bättre, om Ceau_escu 

skulle falla, han hade information om att det var på gång, 

vem vet, kanske skulle den nya ledningen i Rumänien 

få för sig att stoppa diamantslipningen, som i många år 

styrts av israeliska diamanthandlare. Det var allmänt känt 

att man inte bara slipade lagligt importerade diamanter. 

Det var inte ovanligt att stulna eller smugglade diamanter 

bearbetades i Rumänien. Korruptionen var vida utbredd 

i de styrande kretsarna. 

Väl framme i Bukarest, hade Leonid, med hjälp av en

gammal kamrat från Moskva, numera chef för KGB i 

Rumänien, fått fram detaljerade uppgifter om de bästa 

diamantslipningsföretagen i Rumänien. 

Leonid hade fått adresserna till de tre sliperier som var 

tillräckligt stora för att ta emot en så stor order och funnit 

att det inte var någon som inom rimlig tid skulle 

kunna klara av detta. Sannolikt skulle de tvingas samarbeta 

för att kunna slipa så många diamanter på den tid 

som han hade tänkt, två, maximalt tre veckor. Det största, 

samtidigt Rumänens sannolikt förnämsta sliperi, var det 

kooperativa sliperiet MCR var beläget i Afumati. Det 

var en fabrik med över 100 slipmaskiner och 180 välutbildade 

slipare och andra för branschen nödvändig personal. 

Fabriken var det utan jämförelse mest välbevakade 

sliperiet i landet och det var därför troligt att alla 

diamanterna skulle samlas där före och efter slipning, 

även om det möjligen lades ut en del sliparbeten på 

underentreprenörer. 

En av anledningarna till att Leonid valde att först ta 

kontakt med detta företag var inte bara dess kvalifikationer, 

det leddes dessutom av en kvinnlig chef, som 

enligt hans uppgiftslämnare var noggrant utvald för sitt 

ämbete. 

Hon var känd för sina hårda nypor, men också för att 

vara utomordentligt kvalitetsmedveten och naturligtvis 

hundra procent pålitlig. Hon var en kvinna av den gamla 

skolan, skolad inom Ceau_escus socialistiska parti, som 

alla höga befattningshavare och uppgavs vara mycket 

skicklig och erfaren, trots att hon bara var i 35-årsåldern. 

Leonids informationskälla hade berättat att hon dessutom 

såg mycket bra ut och saknade manligt sällskap, 

vilket triggade Leonids nyfikenhet. Den upplysningen 

avgjorde hans slutgiltiga val, han visste att han eventuellt 

skulle ha nytta av sin makt över kvinnor. 

Fabriken i Afumati såg inte mycket ut för världen. Utifrån 

sett bestod den av några förfallna fabrikshallar från 

seklets början. Den hade tidigare varit ett kommunistiskt 

jordbrukskooperativ, vars förfallna byggnader 

byggts om till diamantsliperi. Runt hela området fanns 

rester av det gamla rostiga ståltrådsstaketet, men utanför 

detta hade man satt upp ett högt staket av modern 

tillverkning, försett med taggtråd i flera rader högst upp. 

På höga stolpar satt moderna kameror som långsamt 

skannade området. Ingången var ombyggd och försedd 

med ett system med flera dörrar och hade också strategiskt 

placerade videokameror. Invändigt fanns emellertid 

en modern, väl ventilerad arbetsplats med över 

hundra slipstationer, uppställda i prydliga rader. 

Varje maskin var igång med en skicklig slipare som

operatör. Både kvinnor och män arbetade som slipare, 

med en övervikt för kvinnor. De anställdas medelålder 

var låg, 18, kanske 20 år med en lön på motsvarande ca 

sju dollar per 11-timmarspass, mestadels utan sociala 

förmåner. De hade samtliga fått skriva under treåriga 

kontrakt som innebar att de skulle tvingas betala tillbaka 

sin lön om de slutade innan kontraktstiden löpt ut. 

Detta säkerställde att ingen utbildades i onödan, eller 

lockades fly utomlands till bättre anställningsvillkor. 

Sliparna hämtades kl. sex varje morgon med buss och 

arbetade från kl. sju på morgonen till kl. sju på kvällen. 

Det rådde hårda tider i Rumänien. President Ceau_escu 

hade infört hårda restriktioner vad det gällde användning 

av el och bensin. Det var förbjudet att ha en temperatur 

över 14 grader i fabrikslokaler. Sedan 1984 var det 

ransonering på de flesta livsmedel. 1985 blev restriktionerna 

ännu hårdare. 

Ingen enskild slipare behärskade mer än högst två moment, 

ett känt system i branschen för att förhindra att de 

anställda startade eget sliperi. Kontraktet, som varje 

anställd måste skriva under, innebär att varje slipare 

måste arbeta minst tre år för att slippa betala tillbaks 

utbildningskostnaden, som uppgick till motsvarande 

tusentals dollar. 

Ingen vågade göra fel, varje felsteg kunde vara ödesdigert. 

En undersökning visade att var tredje rumän var 

informatör åt Securitate. 

Diamanterna kom i regel från Israel, men också på senare 

tid från Afrika, det mesta från Sierra Leone eller 

Burkina Faso, varifrån man ofta flög in diamanter i utbyte 

mot vapen, som sedan såldes vidare till olika krigsherrar. 

Vapnen kom ofta från någon Sovjetstat, lagligt 

importerade eller insmugglade. 

Leonid Zirganov, som nu var klädd i skräddarsydd kostym 

under sin dyrbara, pälsfordrade ytterrock av kashmir, 

utstrålade tydligt att han var ägare till miljarder dollar, 

hade noggrant förberett sitt besök och bestämt möte i 

god tid med högsta chefen, som hette Ecaterina 

Argesanu. 

Han anlände i en limousin med privatchaufför, utlånad 

av hans personlige vän KGB-chefen på Sovjetiska ambassaden 

i Bukarest, en av hans gamla studiekamrater. 

Leonid hade anlagt en prydlig frisyr med bakåtkammat 

hår, som han åstadkommit med hjälp av fast hårgelé, 

skägget var trimmat, han var utan tvekan en stilig man 

och kunde lätt ha försörjt sig som modell om han hade 

behövt. Kvinnor rodnade lätt i hans sällskap. 

Han presenterade sig med ett leende och ett fast hand-

slag och överlämnade en noggrann specifikation på 

rådiamanterna i två exemplar. 

Ecaterina Argesanu var imponerad. Det var den största 

enskilda samling rådiamanter hon någonsin fått möjligheten 

att bearbeta från en enskild kund. Hennes tankar 

svindlade när hon försökte räkna ut värdet av dessa 

diamanter i slipat skick. 

Hon hade dagen till ära höjt temperaturen i kontoret till 

svindlande 18 grader, vilket hon genast ångrade, hon 

märkte att hon blev röd om halsen och kände svetten i 

armhålorna. Hon lyckades dock samla sig och såg Leonid 

i ögonen och satte igång sin noggrannt förberedda 

presentation av fabriken. 

De diskuterade sedan allmänt om slipningsarbetet och 

hur hon kunde tänka sig att dela upp arbetet genom att 

överlåta viss arbetsmoment till andra sliperier för att 

korta ner bearbetningstiden. Ecaterina blev väldigt exalterad 

när hon kom igång med att visa sina tekniska 

kunskaper och förklarade att eventuella underleverantörer 

endast fick utföra förberedande, grundläggande 

slipningsarbete. Allt slutligt arbete till perfektion skulle 

utföras under hennes personliga överinseende. 

Det var emellertid inte bara diamanterna som hetsade 

upp henne. 

Hon skämdes över att hon plötsligt, mitt i en mening 

förnam en varm våg av lust i sitt underliv, när hon såg 

på denne vackre, välklädde främling. Hon kände för 

första gången i sitt vuxna liv att hon spontant blev alldeles 

våt i trosorna, bara genom att vara i närheten av en 

man. Nu var han dessutom omåttligt rik och exotisk, 

vilket kan ha bidragit, men det skulle hon som sann 

socialist aldrig erkänna. Hon kände att hennes kinder 

blev röda. Hon insåg att det var alltför länge sedan hon 

haft sex, hennes arbete hade tagit all kraft det senaset 

året. 

Hon försökte med all kraft koncentrera sig på 

specifikationen. 

– Det här är ett mycket omfattande arbete, hur lång tid 

har ni räknat med att vi får på oss för slipningen? 

– Tre veckor, maximalt. Helst vill jag ha dem klara redan 

efter två veckor. 

– När vill ni ha ett svar? 

– Jag förstår att det är en stor beställning, sa han, men 

egentligen bör det väl inte vara så svårt att ge ett pris och 

en leveranstid, ni vet ju er kapacitet. 

– När kan vi påbörja arbetet, tidigast? Hon hade svårt att 

andas. 

– Om ungefär en vecka beräknar jag att kunna leverera

diamanterna. 

– Som jag sa tidigare, måste jag samarbeta med ett par 

andra sliperier, men självklart kommer vi i så fall att ta 

fullt ansvar även för deras arbete. Kan ni tillåta det? 

– Under förutsättning att ni har full bevakning så att 

stenarna inte försvinner. 

– Självklart, vi har mycket pålitlig bevakning. Vi får 

hjälp från Securitate om vi begär det, hoppas ni är nöjd 

med det. Vi har faktiskt aldrig blivit av med en enda 

diamant. 

Nu kände hon att var hon tvungen att avbryta en stund, 

något mycket märkligt höll på att hända. Det fick inte 

ske inför hans blickar. 

Leonid blev lite förvånad när hon reste sig och ursäktande 

försvann ut från det lilla kontoret. 

Ecaterina lämnade kontoret och rusade in på sin privata, 

lite lyxigare toalett än de vanliga enkla plåtklädda, 

illaluktande kyffen som den övriga personalen fick nöja 

sig med. 

Hon slog sig ner på toaletten efter att ha tagit av sig 

trosorna, som var genomblöta. Hon bet sig i läppen och 

kände en varm våg strömma igenom henne. Hon stack 

ett finger i munnen och smekte därefter sig själv, ett par 

försiktiga roterande rörelser, som inom loppet av sekunder 

resulterade i att hon fick en våldsam orgasm, samtidigt 

som det sprutade en vätska från hennes sköte. 

Något som hon aldrig hade hört talas om, långt mindre 

upplevt. Det fullkomligt forsade ur henne. Hon blev 

förskräckt. Var det farligt? Hon visste naturligtvis ingenting 

om fontänorgasmer. 

Den vackre mannen med alla sina diamanter blev helt 

enkelt för mycket. 

Hon sköljde av ansiktet med massor av iskallt vatten 

och gick tillbaks till kontoret, denna gång utan trosor. 

– Förlåt, jag var tvingad att ta itu med ett akut problem 

i produktionen, sa hon och ansträngde sig för att låta 

helt normal. 

Leonid ville se produktionslokalerna innan han återvände 

till sitt hotell. Ecaterina visade stolt up sin fabrik 

där det rådde mycket god ordning. Eftersom Leonid 

inte var särskilt insatt i diamantslipning, fick han låtsas 

att han studerade maskinparken noggrant, men han var 

mycket mer intresserad av byggnaderna. Hur var det 

ned säkerheten? Han ville se var diamanterna förvarades 

före och efter slipning. 

Han visades in i säkerhetsrummet, som naturligtvis var 

larmat, men också ståtade med ett valv med en kraftig 

ståldörr försedd med ett gammaldags hederligt lås av

kassaskåpsmodell. 

Han ville också ta en tur utanför fabrikslokalerna för att 

försäkra sig om att säkerheten var tillfredsställande. 

Leonid memorerade varje detalj noggrant och förklarade 

snabbt att han var klar att åka. Han ville tillbaks till 

bilen för att göra anteckningar medan minnesbilderna 

var färska. 

Var kan jag nå er när jag är klar med offerten? frågade 

Ecaterina 

Leonid, såg på hennes ansikte och blev en aning förbryllad, 

när han märkte att hennes kinder var blossande 

röda. Han gav henne sitt visitkort, där han skrivit in 

namnet på sitt hotell och bad henne ringa så snart hon 

var klar, eller lämna ett meddelande i receptionen om 

han inte var inne. Klart, detta är hennes livs största beställning, 

tänkte han. Inte konstigt att hon är upphetsad. 

Leonid lämnade ingenting åt slumpen. Han visste att 

han måste räkna med att något kunde gå fel med en så 

stor leverans. Därför måste han skaffa sig en reservtillgång 

till fabriken. Under de dagar som gick medan 

Leonid väntade på att direktör Argesanu skulle bli klar 

med offerten, arbetade han oförtrutet på att lösa detta 

problem. Klädd i sina rumänska paltor, noggrant kon- 

trollerat terrängen runt fabriken i Afumati, för att se om 

det fanns en möjlighet att ta sig in på området obemärkt 

och därefter närma sig de byggnader som innehöll 

säkerhetsrummet. Han hade hittat ett par ställen där man 

osedd kunde spana på fabriken och dessutom dess närmaste 

omgivning. Det var också viktigt att i tid kunna 

upptäcka om det fanns en hotbild mot fabriken av kriminella 

eller bara nyfikna människor som hade fått kunskap 

om den dyrbara kollektionen som höll på att slipas. 

I sina rumänska paltor smälte han väl in i miljön 

och fick hjälp av det faktum att man i Rumänien inte 

ville lägga sig i det som inte angick en. Man kunde vara 

säker på att de flesta man mötte var angivare, vilket 

skapade en rädsla för att ta kontakt med främlingar. 

I den närliggande byn ställde han försiktiga frågor om 

det gamla kooperativjordbruket till människor han kom 

i samtal med. I byns enda livsmedelsbutik, som knappast 

gjorde skäl för namnet, eftersom hyllorna gapade 

tomma, fick han napp efter att ha betalt tredubbla priset 

för en torr brödlimpa. Han fick ett tips om en man som 

arbetat som lantarbetare innan det lades ner. Mannen 

var gammal och levde i ett förfallet hus i byns utkant. 

Leonid passade på när mannen var utanför huset och 

bjöd den gamle på cigaretter. Han var mycket skygg,

men kom ändå igång och talade om gamla tider. Så 

småningom lyckades Leonid med sin charm få honom 

att känna sig lite mindre skräckslagen. 

Nästa dag hade han med sig gåvor till mannen och fortsatte 

samtalet. Han berättade att han var mycket intresserad 

av om kooperativets gamla byggnader innan de 

byggdes om och hur ombyggnaden gått till. Mannen 

visste inte speciellt mycket, det mesta hade han hört av 

folk i byn. Genom sina frågor invävda bland andra 

samtalsämnen, fick Leonid fram uppgifter om hur byggnaderna 

använts tidigare. Efter att noga övervägt konsekvenserna 

och dessutom mottagit två limpor 

Marlboro, berättade han om ett rykte som sade att det 

skulle finnas en hemlig underjordisk gång in till fabriken 

Denna skulle ha byggts i samband med att diamantfabriken 

anpassade byggnaderna efter sina nya anspråk. 

Den gamle visste inte om det var sant, men han hade 

hört det, sa han. 

Uppgifterna om en hemlig tunnel fick Leonid att ta kontakt 

med sin vän på konsulatet. Han lyckades få fram 

namnet på den avdelning i Bukarest som ansvarat för 

ritningarna till ombyggnadsarbetena som upprättats i 

samband med ombyggnad från lantbruk till sliperi. Med 

hjälp av ytterligare ett par limpor cigaretter, fick Leonid 

kopior på alla ritningar som fanns på ombyggnaden. 

Leonid satt på sitt hotellrum och studerade ritningarna 

ytterst noggrant. Som jämförelsematerial hade han bilder 

som han tagit med sin kamera, som han försett med 

ett teleobjektiv som skulle ha gjort en sportfotograf avundsjuk. 

Det fanns dock inga tecken på någon hemlig 

gång, varken på ritningarna eller på hans detaljerade 

bilder, men Leonid kunde ganska snabbt räkna ut åtminstone 

var den ena änden av en tunnel borde finnas, 

om den nu existerade. Om han hade rätt, skulle han 

kunna ha stor nytta av att känna till den andra änden 

också. 

Det tog Leonid nästan en hel natt att hitta ingången till 

tunneln, den fanns i ett fallfärdigt ruckel ungefär 25 

meter från områdets södra spets, så långt från fabriksingången 

man kunde komma. Han hade räknat ut var den 

mest logiska platsen för en tunnel skulle vara och gick 

i cirklar som en bortsprungen katt tills han hittade ingången. 

Till sin hjälp hade han sina nattglasögon som 

gjorde att han såg nästan lika bra som i dagsljus. Huset, 

som mer liknande en gammal vaktlokal än ett boningshus 

hade förspikade fönster. Virket i brädlapparna som 

ersatt de gamla glasrutorna var urblekt och gammalt, 

men inte ruttet. Det som avslöjade att huset kunde dölja 

ingången till tunneln var dörren, eller rättare sagt låset

till dörren som var nytt. 

Leonid hade inga svårigheter att dyrka upp låset och 

gick in i byggnaden, som bestod av ett enda rum. Den 

hade inte beträtts på åratal, det var tydligt. Tjockt damm 

låg överallt och spindelväv tjocka som plastpåsar hängde 

från taket och försvårade för eventuella besökare att ta 

sig in. I ena hörnet skymtade en smal trappa som ledde 

ner till en undervåning. Han prövade trappstegen, som 

var av trä, försiktigt, ett efter ett. De knakade, men höll, 

de verkade vara relativt nytillverkade, men man hade 

tydligen använt sig av gammalt virke. 

Trappan förde direkt ner till ett litet utrymme där det 

bara fanns en dörr, som alltså borde leda in till tunneln. 

Den var också nytillverkad men byggd i kraftig stålplåt 

och var säkerligen larmad från insidan. Leonid satte 

genast igång med sitt arbete. Det tog honom resten av 

natten att med hjälp av en hopfällbar spade, försiktigt 

frilägga en del av den tegelvägg som tunneln bestod av, 

vid sidan av ingångsdörren. När han berett en plats på 

ungefär en halv gånger en halv meter, var han nöjd. Han 

kunde vrida överkroppen och sträcka in armen så att 

han försiktigt kunde ta upp ett hål i väggen. Med hjälp 

av en mejsel lyckades han avlägsna murbruket runt ett 

par tegelstenar för att kunna ta ut dem i öppningen och 

kunde sedan lätt förstora hålet så att han kunde se in i 

tunneln, utan att utlösa larmet. Han konstaterade att hans 

förmodan var riktig, han såg ett rörelselarm av enkelt 

slag, som han desarmerade genom att sträcka sig in genom 

hålet och klippa av rätt kabel, ett arbete han lärt sig 

i sin utbildning till KGB-agent. Därefter var det åter dags 

att ta fram dyrkverktygen för att kunna öppna den tunga 

dörren. Han gick in i tunneln och kunde lätt böjd, med 

nattglasögonen på för att se eventuella larm på vägen, ta 

sig ända fram till tunnelns motsatta ände. Den dörr som 

fanns där, hade han sett på ritningen och den ledde in i 

ett mindre förrådsutrymme, placerat direkt intill 

säkerhetsrummet. Ett perfekt ställe för en flykt undan 

angripare utifrån. Han kunde förstå hur de hade tänkt, 

det förväntade sig inte att någon skulle komma in i deras 

reträttväg från fel håll! Även denna dörr var larmad 

med samma enkla rörelselarm, det vill säga att larmet 

utlöstes när dörren öppnades. Idioter, tänkte han och 

gick sedan tillbaka samma väg som han kommit. Han 

utgick ifrån att ingen skulle använda tunneln den närmaste 

tiden, så han brydde sig inte om att återställa spåren 

efter inbrottet. Han låste ytterdörren till rucklet. 

Det var nästan gryning när han kom tillbaka till bilen 

där han gömt den. 

Färden tillbaka till hotellet gick utan problem, han hittade 

vägen som en infödd efter att ha kört den fram och

tillbaka under tre dagar. 

Det låg ett besked i receptionen när han kom till hotellet. 

Direktör Argesanu hade meddelat att hon ville ha kontakt 

för att diskutera ett eventuellt avtal. 

Leonid ringde till fabriken så snart han avslutat sin frukost. 

Nattens arbete hade gjort honom vrålhungrig 

– Hallå, det är Zirganov. Jag fick ert meddelande. Hur 

går det med offerten? 

– Det går fint. Jag är klar att presentera den när som 

helst. När passar det er? 

– Kan ni klara av tidplanen? Kan ni klara arbetet under 

tre veckor? Eller ännu bättre, två? 

– Ja, vi kan troligen utföra arbetet på två veckor, med 

viss reservation, men det kanske vi kan tala om när vi 

träffas. 

– Jag är tyvärr ganska upptagen under dagtid för tillfället, 

sa Leonid. Skulle ni kunna tänka er att komma till 

mitt hotell någon av de närmaste kvällarna, så får vi 

diskutera närmare? 

– Jo, sa hon alldeles för snabbt. Det går naturligtvis bra. 

Vilken kväll hade ni tänkt? 

– Jag kan alla kvällar sa Leonid. 

– I kväll går bra för min del, sa hon. Hon kunde inte 

vänta på att få träffa honom på tu man hand. 

– Klocka åtta? Jag bjuder på en bit mat, sa Leonid. 

– Jag kommer klockan åtta. 

Leonid förberedde kvällen noggrant. Det gällde att få 

henne med på noterna. Det var ju betydligt lättare med 

en kvinna, han visste att han skulle komma nära inpå 

henne, men det kunde ju bli tvärtom också. Hon kunde 

ju vara en riktig politruk som var kär i systemet. Sådana 

hade Leonid träffat på, inte minst i Östtyskland, där 

många på allvar trodde att muren byggts för att hindra 

västtyskarna att invadera det kommunistiska paradiset. 

Sådana tjejer var svåra att omvända. 

Han litade dock på att han skulle kunna förföra henne. 

Hans erfarenhet av liknande situationer var stor. Han 

var rik, bodde efter hennes förhållande otroligt flott, 

han kunde bjuda på allehanda drinkar, mat. Han visste 

också att han såg bra ut, vilket sammantaget gav honom 

bra odds. Redan på fabriken tyckte han sig ha fått en 

känsla av att hon var intresserad av honom, inte bara 

för att han var en stor potentiell kund, det var något 

annat i hennes blick när hon rusade ut från kontoret. 

Plötsligt kom han på vad han läst i hennes blick. Hon 

var ta mig fan störtkåt! 

De tog en drink i hans svit så snart hon anlänt och satte

sig i de bekväma fåtöljerna för att gå igenom offerten. 

Priset låg faktiskt lite under hans kalkyl, men det var 

säkert beroende på den stora kvantiteten. Småpengar i 

sammanhanget, men det visade på en seriös inställning. 

I ett socialistiskt land har priset ingen direkt relation till 

kostnaden, som i väst, där man arbetar med vinstpålägg 

på fasta och rörliga kostnader. 

Socialisterna satte normalt priset i relation till vad det 

trodde motparten från väst ville eller kunde betala. 

Sedan började kunden pruta tills man efter att ha bollat 

skambud fram och tillbaka kom överens om ett pris. 

Som kunde vara en bråkdel av det offererade priset. 

Här var det uppenbarligen så, att man var van att handla 

med väst, så man offererade ett pris som man direkt 

visste var konkurrenskraftigt. 

Leonid hällde upp ytterligare en drink. Han var nöjd 

med offerten. 

– Vad var det för problem med leveranstiden? frågade 

han och log. Leonid heter jag som du vet, får jag säga 

Ecaterina? Han lyfte sitt glas på nytt. 

Hon lyfte genast sitt glas och svarade: 

– Javisst, det går bra. Hon kände att hon redan var ute 

på hal is. Vilken man! 

Innan hon hann säga mer, reste sig Leonid upp ur fåtöljen 

och tecknade åt Ecaterina att vara tyst och följa ho- 

nom. Motvilligt och med en frågande min gick hon med 

honom in i det stora kakelklädda badrummet. Han 

stängde dörren så fort hon kommit in och satte igång 

duschen och kallvattenkranen på högsta fart. 

Han viskade tätt intill hennes öra: 

– Jag vet inte om min svit är avlyssnad, vi är ju i Rumänien, 

eller hur? 

Jag avbröt dig visst. 

– Jo, det där med leveranstiden är dokumentationen, 

den är mycket omfattande. Men om jag får anlita en 

utomstående expert så kan jag klara de. Han är mycket 

pålitlig och diskret. 

– Vem är han? 

– En av mina tidigare medarbetare, utbildad i Israel. 

Han är inte medlem i partiet, så han kan inte arbeta officiellt, 

men han är dubbelt så snabb som alla andra jag 

känner. Jag ansvarar för honom . 

Leonid bestämde sig för att tiden var viktigare än eventuella 

läckor, så han fortsatte: 

– Jag har ett förslag. Om ni kan göra jobbet på två veckor, 

får ni dubbla priset. 

Jag är dessutom beredd att betala er 100 000 Dollar privat, 

kontant om ni så vill. 

Nicka om ni tycker det är intressant. 

Hon kände doften av hans diskreta parfym. Hon vände

sig mot honom och upptäckte att hans ansikte var mycket 

nära. Hon nickade och kände hans andedräkt. Hennes 

puls ökade katastrofalt. 

Hon böjde sin nacke bakåt och såg honom rakt in i ögonen. 

– Ja, jag skall se till att ni blir nöjd, viskade hon, samtidigt 

som hon tänkte att hon måste ha honom, nu. Jag 

kan inte vänta. 

Hon särade på sina läppar och närmade sig hans ansikte. 

Det var nu bara millimeter som skiljde deras läppar 

åt. 

De kysstes passionerat och hon blev alldeles svag i knäna. 

Hon hade efteråt ingen aning om vem som kysst vem. 

Hon lät sig villigt ledas in i hans sovrum, som var ett 

under av lyx, med antika möbler och en enorm dubbelsäng. 

Hon märkte knappast något av inredningen, hon hade 

bara ögon för honom. Hon slet av honom kläderna och 

han slet av hennes till tonerna av smekande violiner 

som han förberett. Kläderna låg kringkastade över hela 

sovrummet när de äntligen var nakna och kunde kasta 

sig på den stora sängen. 

Volymen på musiken var kanske lite väl hög, men det 

hade ju sina orsaker. De hörde alla fall ingenting. 

Han trängde genast in i henne, det fanns ingen tid för 

smekningar och förspel, hon kom alldeles för fort, och 

förklarade viskande att hon var generad för att hon var 

så våt, men Leonid svarade i samma viskande ton att 

han tog hennes upphetsning som en komplimang till sin 

manlighet. Jag njuter av din njutning, det är det högsta 

man kan uppleva som man sade han och kom i henne 

med en varm våg som spred sig i hela magen på henne 

så att hon kom och kom och kom tre fyra gånger i följd. 

Det ville aldrig ta slut. Om Sekuritate lyssnade, skulle 

de säkert undra vad det var för något som pågick. Violin 

till max med konstiga taktfasta rop. 

Leonid gick ut i svitens vardagsrum och hämtade deras 

drinkglas och ännu en flaska. De fortsatte, efter att ha 

tagit en ny drink på sängkanten, att älska igen. Den här 

gången gav Leonid sig tid att smeka henne långsamt och 

kände vällustigt hur hon reagerade. Hennes bröstvårtor 

styvnade vid hans beröring, hans händer fortsatte neråt 

mot hennes välformade navel och magens rundning, 

mot hennes mörka pubishår, som hon uppenbarligen 

friserat en aning, ingen kan vara så välformad av naturen. 

Hon kunde inte längre ligga still när han smekte 

hennes sköte och fortsatte på lårens insidor och 

masserade skötet igen, ytterst försiktigt. Hon snurrade 

runt så att hon hamnade ovanpå honom, särade på be-

nen och tog tag i hans erigerade stake och körde in den 

med full kraft och stötte häftigt fram och tillbaks. Han 

blev helt överväldigad av kraften och engagemanget i 

hennes kärlekskonst och kunde efteråt bara erinra sig 

en enda kvinna som kom i närheten av så många 

orgasmer på en kväll, det var i Rio de Janeiro för många 

år sedan, då han träffat på en kvinna på jordenruntresa, 

som arbetade som värdinna på the Great Barrier Reef i 

Australien. Men det är en annan historia tänkte han. 

Fokusera nu på din uppgift! Hon fick ytterligare en 

fontänorgasm så att hela sängen blev våt. 

– Wow, vilken tjej! Leonid kände att han måste försöka 

en gång till. Minst. 

Två timmar senare satte de sig till bords för att äta en 

festmåltid som de han beställt upp till sviten. Trots att 

hon var van vid nästintill svältkost och ”tacamuri de 

pui”, en rätt bestående av kycklingvingar, dito fötter 

och andra av västerlänningar oätliga beståndsdelar, var 

måltiden av sekundär betydelse för henne. Hon åkte 

tillbaks till sin lilla bostad i utkanten av Bukarest, fortfarande 

med en sällsam glans i ögonen och ett leende på 

läpparna. 

Klockan sex nästa morgon, var hon tillbaks på arbetet 

för att förbereda arbetet med den stora order hon fått 

kvällen innan. Det gjorde henne ingenting att hon stigit 

upp i ottan, hon hade inte sovit en blund. 

Leonid kom som avtalat klockan tio på förmiddagen 

för att underteckna kontraktet och betala avtalad summa 

i förskott, vilket var nödvändigt för att de skulle lägga 

allt annat åt sidan för att ägna sig åt hans order. 

Han fick ett kvitto och lovade återkomma med 

rådiamanterna så fort han hade dem i besittning. 

Det hela gick mycket formellt till. Ingen skulle kunnat 

tro att de hade tillbringat större delen av föregående natt 

i en enda lång sexorgie. 

De gick igenom hela arbetsprocessen tillsammans med 

Ecaterinas närmaste medarbetare och signerade därefter 

överenskommelsen. Ecaterina tackade för beställningen 

och sa att hon redan börjat förberedelsen med 

att sätta igång arbetet. De skulle vara beredda att ta emot 

stenarna när som helst, och hon lovade att arbeta snabbt 

och effektivt som var ett av huvudvillkoren. 

Leonid bugade artigt och gick sin väg. 

Ecaterina kikade diskret bakom den tunna spetsgardinen 

i sitt kontor och såg honom stiga in i limousinen. Hon 

längtade redan till nästa möte med denne sagolike man

Kapitel 14 

Medelhavet, utanför Monaco 


Ulla smög försiktigt ut i den lilla gången utanför sin 

hytt. 

Hon fortsatte att lyssna intensivt efter ljud från människor 

ombord, men ingenting hördes. Hon fortsatte längs 

korridoren fram till en dörr som ledde ut till en trappa, 

där hon kunde ta sig upp på nästa däck. 

Där fann hon en salong som var något av det lyxigaste 

hon sett. Alla väggar var klädda med paneler i ett mörkt 

träslag, med små nischer infällda där små statyetter i 

silver placerats, försedda med stearinljus. Hon gick vidare 

på sin upptäcktsfärd och fortsatte ytterligare en 

trappa upp. Där fanns ytterligare en salong. Hon hittade 

styrhytten eller vad den nu kallades på samma däck och 

gick in. Där fanns en imponerande samling instrument, 

reglage och TV-monitorer. Hon såg att flera utrymmen 

i fartyget filmades konstant och insåg att hon kunde ha 

fångats på någon form av inspelningskassett. 

Hon letade och fann att det fanns en bandspelare som 

snurrade i varje monitor. Hon stoppade samtliga och 

slet ut kassetterna. Så gick hon ut på däck och kastade 

kassetterna överbord. Solskenet utanför bländade 

henne. Hon befann sig helt ensam på en stor lustjakt 

långt ute till havs, men skymtade en kustlinje i fjärran. 

Fartyget var säkert bortåt 200 meter långt, över 100 i alla 

fall. Havet var lite oroligt. 

Fortfarande i chock efter det som hänt i hytten handlade 

Ulla helt instinktivt, utan att tänka. Hon sprang snabbt 

tillbaks ner i hytten och stuvade in den döde mannen i 

den liksäck som låg utanför hyttdörren och som förmodligen 

varit avsedd för henne. Inte förmodligen förresten, 

det var solklart att hon skulle dödas och försvinna 

på samma sätt som hon nu tänkte få sin tilltänkte 

mördare att uppsöka havets botten. 

Hon stängde igen blixtlåset och drog ut mannen på akterdäck. 

Hon kom på att hennes plan krävde att hon måste ha 

tyngder för att få kroppen att sjunka. Efter att ha letat en 

stund fann hon maskinrummet och hittade en massa 

verktyg. Hon valde ut ett par stora metallnycklar, hon 

visste inte vad de kallas, som hon släpade med sig till 

akterdäcket och lade in dem i liksäcken innan hon dumpade 

kroppen över bord. Säcken flöt en halv minut, 

sedan sjönk den sakta efterlämnande stora luftbubblor

som efterhand blev mindre och mindre för att till sist 

försvinna helt. 

Hon kände ingenting, vilket förvånade henne mitt i hennes 

skräck, för rädd var hon fortfarande. Livrädd! 

Ulla slutade stirra ner i havet och återvände till sin i all 

hast utarbetade plan. Hon började med att spola av allt 

blod från däcket med en vattenslang som satt prydligt 

upprullad på kabinens yttervägg och gick sedan in i 

hytten och lade sig på knä för att kunna skrubba den ren 

från allt blod och hjärnsubstans. Durken var tillverkad 

av teakplank med svarta gummiliknande skarvar. Det 

fanns en städskrubb i gången utanför besättningens 

hytter, där det fanns rikligt med rengöringsmedel av olika 

slag. Det var ett drygt arbete, men det måste göras ordentligt. 

Först skrubbade hon durken med en rotborste, 

sedan oljade hon in den med teakolja som fanns i 

skrubben. Hon besiktigade noggrant resultatet av sin 

städning. Det fick duga, nej det var faktiskt skitbra! 

Vapnet som hon använt för att rädda sitt liv, handdukshängaren, 

skruvade hon tillbaks på väggen på samma 

sätt som hon demonterat det, med den skillnaden att 

hon nu hade en skruvmejsel, vilket underlättade arbe- 

tet. Hon skulle just ta en dusch för att bli av med allt hon 

upplevt, när hon än en gång tvingades rusa in på toaletten 

för att kräkas våldsamt tills det bara kom galla. Kanske 

var det chocken som började släppa. 

I den efterlängtade duschen, där hon noggrant tvättade 

av allt stelnat blod och hjärnsubstans och frotterade sig 

noggrant, hjälpte till att bli av med en del av den smuts 

hon kände sig besudlad av. Hon klädde sig och fortsatte 

sin upptäcktsfärd ombord för att försöka hitta ett lämpligt 

sätt att ta sig i land. Först funderade hon på att försöka 

starta motorerna och föra båten mot land, men 

insåg att hon skulle få svårt att manövrera ett så stort 

fartyg på egen hand. 

På övre däck, längst akterut, efter att ha kastat handduken 

över bord och passerat en stor simbassäng med 

jacuzzi, hittade hon det hon sökte. 

Två gummibåtar för vattenskidåkning eller livräddning, 

hon visste inte vilket, låg förankrade på däck. 

Nu gällde det att få en av dem i vattnet. Det fanns ett 

system med winchar som hon nog skulle kunna klura 

ut hur det fungerade. 

Hon valde gummibåten på babordssidan och hittade en 

manöverlåda med ett antal knappar. Båten rörde sig i

olika riktningar, när hon tryckte på de olika knapparna. 

Hon kontrollerade att det fanns bensin i tanken och firade 

sedan ner båten i vattnet. 

I nästa minut satt hon i gummibåten, tryckte på startknappen 

och motorn gick igång på andra försöket. Hon 

lossade linorna som hon firat ner båten med och ökade 

gaspådraget. 

Båten gungade betänkligt, men stabiliserade sig något 

när Ulla ökade farten och tog sikte på land, som hon 

inte längre kunde se från havsytan. Hon försökte med 

hjälp av solen att hålla samma riktning hela tiden. Hon 

koncentrerade all uppmärksamhet på att åter få se kustlinjen 

dyka upp föröver. Där, tjugo minuter efter att hon 

lämnade fartyget, såg hon åter land. 

Känslorna kom nu i fatt henne och hon började gråta 

våldsamt. Detta var värre än allt annat hon upplevt, hon 

kände att det var en del av det pris hon måste betala för 

sin längtan att komma bort från sitt fädernesland. 

Det var ett högt pris hon fått betala för sitt nya liv, det 

insåg hon nu. Men hon älskade Michael över allt annat 

och det var det enda som var viktigt, så hon bestämde 

sig för att det var värt priset. 

Det oroliga, för dagen ovanligt mörka Medelhavsvattnet, 

slog över bogen på den lilla båten, och gjorde henne 

genomvåt, men hon var inte rädd längre, hon tyckte sig 

ha upplevt all rädsla man kunde uthärda under en livstid, 

hon tyckte bara det var skönt att bli svalkad av det 

salta vattnet. Solen sken från en molnfri himmel och 

Ulla började så smått fatta att hon skulle överleva. Nu 

gällde det att hitta hem till Sainte Maxime. Hon började 

närma sig kusten och letade efter landmärken som hon 

kunde känna igen. 

Det var omöjligt, hon insåg att hon befann sig ganska 

långt från platser som hon kände igen, så hon valde 

därför att styra rakt mot kusten, närmsta vägen. När hon 

befann sig så nära att hon kunde urskilja detaljer i land, 

beslöt hon sig för att sikta på en sandstrand i närheten 

av ett av de många strandhotell som Rivieran är nerlusad 

av. 

Hon körde upp båten på land, noga med att dra upp 

motorn i rätt ögonblick för att inte fastna i sanden, satt 

kvar en stund i båten och hämtade andan, innan hon 

steg ur den och satte sin fot på fast mark för första gången 

på länge. 

En underbar känsla for genom hennes kropp, hon hade 

klarat sig levande från detta äventyr. 

En strandshop låg bara ett femtiotal meter från båten

och hon såg redan hur den unge ägaren eller var han 

bara anställd, kastade nyfikna blickar på gummibåten. 

Hon gick rakt förbi honom och kastade startnyckeln på 

bordet bredvid kassan. 

– Behåll den, jag behöver inte båten mer. 

Han gapade och kom sig inte för att säga något. En båt 

för minst femtontusen Euro i present!? Är hon inte klok? 

Ulla fortsatte upp i hotellfoajén på det lilla hotellet bredvid 

stranden och frågade om hon fick låna telefon för 

ett kort lokalsamtal. Hon hade tre st 2-Euromynt i fickan, 

som hon lade på disken. En mineralvatten också om det 

räcker, tack. 

Hon slog numret hem. 

Michael svarade. 

– Hallå. 

– Hej, det är Ulla, jag är… Hon slutade för hon hörde en 

duns. Michael! Var blev du av? Hallå! En ny röst hördes 

i luren. 

– Vem är det? Ulla kände igen Chantals röst. 

– Det är Ulla, var tog Michael vägen? 

– Han svimmade, nu förstår jag varför. Vi har varit så 

fruktansvärt olyckliga! Var är du? Är du ok? Var kan vi 

hämta dig? 

– Jag är på ett litet hotell någonstans mellan Nice och 

Monaco, les Terasses d’Eze. Jag väntar på er. Jag är 

oskadd. Kom fort om ni kan. 

Hur är det med Michael? 

– Vi skall nog få liv i honom. Stanna där du är så kommer 

vi. 

Chantal skakade liv i Michael och jag hämtade Linda, 

som satt på sin terrass och stirrade rakt ut i luften, som 

hon gjort för det mesta sedan hennes bästa vän försvann. 

Vi kastade oss alla fyra in i Michaels bil och drog i väg 

mor Eze. Michael kunde knappt få fram ett ord. 

– Är hon ok? Lät hon rädd? 

– Jag tyckte hon lät ok, hon sa att hon var oskadd. 

– Måste du köra som en gammal kärring Calle!? Undrade 

Michael irriterat. 

– Jag håller 150 knutar, vill du att vi åker fast för fortkörning 

så vi får traggla med polisen en halvtimme? 

– Förlåt, jag är bara så, så djävla orolig. Michael grät 

som ett barn. Spelaren, Solvallas skräck, ryssmaffians 

ledare, grät som ett barn. 

Jag har varit så fruktansvärt rädd, hulkade han. Ni förstår 

va? 

– Vi förstår, sa Chantal, Linda och jag med en mun. 

Chantal klappade honom tröstande på axeln. Linda lade 

sin arm om honom. Hon bölade också. Du får snart

träffa henne. 

Jag körde den snabbaste vägen via Fréjus- St Raphael 

och Nice och fortsatte i riktning mot Monaco i enlighet 

med Michaels GP-Navigator, som berättade att det var 

ett avstånd på 124,2 kilometer till Eze från St Tropez. 

– Det skall du klara på en timme! sa Michael och försökte 

tala utan att hulka. 

– Tyvärr, en timme och tio minuter tog det, sa jag när vi 

svängde in framför det lilla hotellet, men det är nog 

rekord på sträckan. Det luktade bränt gummi om de 

dyra amerikanska däcken. 

Ulla stod väntande framför hotellet. Alla grät och omfamnade 

henne i tur och ordning. Först en gång och sen 

en gång till. Michael grät fortfarande när vi satte oss på 

hotellterrassen och åt, Ulla var hungrig och vi insåg att 

vi också var hungriga för första gången sedan Ulla försvann. 

– Berätta vad som hänt, snälla Ulla sa jag, när jag svalt 

första tuggan på den saftiga biffen jag beställt in, vi har 

varit helt ställda och förtvivlade, eftersom kidnapparen 

aldrig hörde av sig. Vi har försökt på alla möjliga sätt att 

få upp ett spår, sa jag, men det har varit omöjligt. 

– Jag vet bara att jag vaknade upp i ett mörkt rum med 

en ömmande smärta på halsen, sa Ulla. Jag tror att jag 

hade blivit sövd med ett bedövningsmedel i en pil eller 

injektionsspruta. 

Ganska snart fattade jag att jag befann mig ombord på 

ett fartyg. Det var först ljudet, ett kluckande, sedan rörelsen, 

hela rummet rörde sig rytmiskt fast oregelbundet. 

När jag äntligen hittade strömbrytaren, såg att jag 

befann mig i en liten hytt på ett fartyg. Ganska elegant 

hytt faktiskt, men med tanke på storleken, tillhörde den 

nog en besättningsman och inte en gäst. 

Ulla berättade hela historien om sitt samtal med oligarken, 

Jergenevj Truchenko, vars son blivit kidnappad av en 

ryss som heter Zirganov, en före detta KGB-agent som 

har stulit diamanter för miljarder dollar av Truchenko, 

ryssmaffian och KGB. Så han hade varit död nu om det 

inte varit för sonen. 

– Zirganov, vem är det? sa Michael 

– Du skall snart få höra vem han är. 

Ryssen visste att Truchenko inte skulle tveka att ta ut 

honom, som han sa, så därför hade han redan innan han 

genomförde sin kupp, planerat att kidnappa Truchenkos 

son, som han fortfarande efter femton år håller som 

gisslan. När jag sa att jag inte fattade vad han menade, 

jag hade aldrig hört talas om en ryss som hette Zirganov, 

eftersom det var en vanlig svensk affärsman som hjälpt

mig att rymma från Ukraina, Torsten Hellerborn. 

Då berättade han att de är en och samma person. Torsten 

är egentligen ryss och har varit KGB agent med 

överstes grad i Sverige under många år. Det var alltså 

Lars, som jag utan att ana ett dugg hjälpte till att smuggla 

ut ur Ukraina när jag trodde att Torsten var en vänlig 

man som ville hjälpa mig och en stackars ukrainsk man 

som väntade på sin son i Sverige. Pojken heter egentligen 

Nickolai, men kallades för Nicky och är väl arton år 

vid det här laget. Om han lever vill säga, fortsatte Ulla. 

Hon berättade vidare att hon var helt säker på att 

Truchenko skulle döda henne, eftersom hon inte kom 

ihåg adressen till det hus i Bromma dit Torsten fört Nicky 

när hon kom till Sverige, men han bara övergav fartyget 

utan förvarning och stack med alla sina män. 

När hon inte längre hörde några ljud ombord pillade 

hon upp låset på sin dörr och lyckades få loss en gummibåt 

som fanns ombord. 

– Så här är jag nu. Ingen har krökt ett hårstrå på mitt 

huvud, Truchenko verkar vara en riktig gentleman. 

Bortsett från att han är kidnappare och mördare förstås 

och förmodligen tänkte mörda mig, eftersom jag trots 

allt kunde få honom inspärrad i många år, vilket jag sa 

till honom, avslutade Ulla. 

– Samma sak kan man säga om Torsten, sa Michael, 

som nu slutat hulka. 

Vi hade fått aptiten tillbaka och åt och drack så vi var 

ganska berusade när vi skulle åka hem. Chantal var som 

vanligt nykter, hon dricker inte mycket, så hon fick köra. 

Michael satt i baksätet och kunde inte släppa Ulla, trots 

att han var livrädd, han gillade inte Chantals franska 

körstil, men allt gick bra. 

Michael tog kontakt med kommissarie Goletto vid Nicepolisen 

och informerade honom om att Ulla kommit 

tillbaka välbehållen. Han ville förstås tala med Ulla så 

snart hon återhämtat sig, hon somnade så snart hon 

kommit innanför dörren. 

Vi satte oss efteråt ner och gick igenom det som hänt. 

Det som hänt Ulla och sprängningen av vår villa måste 

på något sätt ha ett samband. Sambandet var troligen 

Zirganov, eller Torsten Hellerborn som var den gemensamma 

länken, något annat kom vi inte på. Men varför 

skulle Zirganov göra inbrott hos oss? Där kunde vi inte 

se något samband alls. 

De båda kidnappningarna hänger ihop, även om det har 

gått fjorton år mellan dem. Var finns då sambandet med 

dig Charles? Vinet eller Feudos död? Kanske, men det 

verkar inte troligt.

Det verkade som om vi hade blivit brickor i ett större 

spel, plötsligt handlade det om miljarder dollar. Kidnappning 

och mord har utförts för mindre belopp. 

– Frågan är hur vi skall bli av med alla hot mot våra 

familjer och hem. Kan polisen hjälpa oss? Knappast, de 

skulle aldrig tro på en sådan rövarhistoria, sa jag. 

– Vad har vi för resurser själva då? undrade Michael. 

Glöm inte att vi har med hänsynslösa mördare att göra. 

Jag funderade på mitt samarbete för ungefär ett år sedan 

tillsammans med Erkki, där vi lyckades eliminera ett 

antal fula skurkar utan att själv begå några brott, inga 

större i alla fall. 

– Erkki skulle vi eventuellt kunna ha nytta av, han är en 

klurig fan, sa jag och har sagt att han är på väg hit. Han 

är förbannad på banken som lurat av honom hans båt. 

Han är användbar till en hel del och har fördelen att han 

är totalt okänd för de skurkar vi troligen har att göra 

med, både ukrainaren och ryssen. 

– När tänker han komma till Europa? frågade Michael 

– Vet ej, men jag kan skicka ett mejl och fråga, svarade 

jag. 

Jag fick svar efter ett par timmar när Erkki hade vaknat: 

”Hej 

Vi har planerat att avresa på lördag och anländer till 

Nice på söndag, första morgonflyget med Air France. 

Jag reser med en kamrat som heter Kate. (Skall visa 

henne Paris på lördag) Kan vi kvarta över hos er? 

Vi hyr en liten bil och kommer förbi. Jag hittar vägen! 

Hälsningar 

Captain Crook” 

Jag svarade: 

”Jag möter vid flygplatsen, vi har tillräckligt med bilar, 

så du behöver inte hyra. 

Hälsningar 

Calle T” 

– Vad kan vi göra redan nu? frågade jag 

Jag hämtade en anteckningsbok och började lista åtgärder. 

+Ta reda på namnet på fartyget där Ulla satt kidnappad, 

sa jag. Kontakta mäklare eller uthyrare av stora fartyg 

+Ta reda på om Torsten fortfarande finns i Stockholm. 

+Försöka lista ut om det finns adoptionspapper eller 

annat på en Lars/Nicky från 1989, hur det nu skall gå 

till. 

+Leta upp Lapointe och fråga om vinet som försvann. 

– Vi kan sticka ut till fartyget med din Riva nu direkt,

Ulla sover. Chantal och Linda kan vakta henne. 

– Nej, aldrig i livet sa Michael att jag lämnar henne nu. 

– Ta med dig Chantal i Rivan, du har ju kustskepparexamen 

Calle, du vet var fartyget ligger på ett 

ungefär. Rakt utanför Eze. 

Sagt och gjort. Med Chantal vid min sida styrde vi 

Michaels läckra Riva med sitt fördäck av mahogny ut 

från hamnen i St Tropez. Jag ställde in kompassriktningen 

mot en punkt där jag räknat ut att fartyget 

borde ha ankrat upp. 

Att köra denna Riva i 40 knop kändes i snabbaste laget 

med tanke på sjögången, men båten låg fint i vattnet och 

vi ville nå fram så fort som möjligt. 

Vi hade tur, jag hade gissat ganska rätt på fartygets position 

och vi drog ett varv runt fartyget utan att se en 

människa ombord. Fartygets namn var Elise med hemmahamn 

Isle of Man, ganska vanligt för fartyg på Franska 

Rivieran. 

Jag bedömde att fartyget var ca 150 meter långt, ganska 

nytt och luxuöst, förmodligen ett italienskt bygge. Linjerna 

som var extremt läckra, nästan futuristiska, tydde 

på det. 

Vi vände direkt tillbaka till och förtöjde i St. Tropez. 

Försök nu se ut som om det är vår båt, sa jag till Chantal. 

Hon log mot mig och sa: 

– Aldrig, din snobb. 

– För min skull. 

– Ok. Du får hjälpa mig av i så fall, så att jag inte trattar 

på ändan, svarade hon, låtsas att du är en gentleman 

alltså. 

– Deal. 

När vi kom tillbaks till Sainte Maxime, hade Ulla vaknat 

och satt tätt intill Michael med armarna om honom. De 

hade gråtit igen båda två. 

– Jag vill att vi samlas allihop, sa Michael, vi har något 

viktigt att tala med er om. 

Vi satte oss runt bordet på deras terrass och Michael tog 

till orda. Alla lyssnade uppmärksamt: 

– Jag har talat med Ulla och fått lite mer information om 

vad som hände ombord. Vistelsen ombord har varit traumatisk 

och jag vill inte att hon skall behöva dissekera 

detta hos polisen fram och tillbaka. Vi vet ju vem 

kidnapparen är, men anser det inte meningsfullt att blanda 

in polisen i detta, de kan ändå aldrig hitta honom. Ulla 

och jag har tagit ett beslut, som vi alla måste ställa upp 

bakom, att inte nämna om båten eller oligarken för någon. 

Glöm allt om båten alltså!

Vår officiella version är den, att Ulla suttit inlåst i ett 

mörkt utrymme i ett hus någonstans på landet och att 

hon med förbundna ögon togs i en bil till en plats nära 

hotellet, där vi hittade henne. Hon har inte hört några 

ljud, annat än kacklande höns och ett och annat hundskall 

och inte sett någonting.. 

Hon har inte talat med eller sett någon av sina kidnappare, 

bara fått lite mat genom en lucka i en dörr. End of 

story. 

Kapitel 15 

Sainte Maxime 

Den 3 juni 1996 

Bordet var dukat på terrassen till deras villa. Salvatore 

dagen till ära klädd i vit sidenkostym och hans hustru 

Raquel i lika vit dräkt i samma material. 

Intill Raquel satt Bengt de Leurs, Salvatores bäste vän, 

svensk vinhandlare från Grasse, Salvatore hade Bengts 

franska fru Beatrice vid sin sida. Det var inget stort sällskap, 

eftersom värdparet inte hade någon familj, vilket 

var lite vemodigt en dag som denna. Sammanlagt var de 

sexton personer, förutom deras närmaste vänner, var 

det grannen, gamla madame, Salvatores förtrogne i vinfrågor 

monsieur och madame Lapointe från Paris, samt 

ett par av cheferna från Salvatores företag, ett reparationsvarv 

för lyxbåtar i Cannes. Stämningen var på topp. 

Bengt de Leurs höll ett litet tal. 

”Kära vänner, vi har samlats i dag för att fira en lycklig 

tilldragelse i ert eleganta hem. Vi har haft glädjen att 

känna Raquel och Salvatore ända sedan de flyttade in 

på Rivieran Det är väl, låt mig se, åtta år sedan. Vi har 

haft många trevliga och glada stunder i ert underbara 

sällskap och hoppas att anledningen till att vi alla sam-

lats här i dag inte skall ändra på detta. Vi vill höja ett glas 

och lyckönska er till er lille gosse Felipe, som jag vet att 

ni längtat så innerligt efter”. 

Dopet firades hela natten, vilket tog på Raquels krafter, 

hon hade fått amma lille Felipe med jämna mellanrum 

ända tills han somnade vid tiotiden på kvällen. 

Felipe var ett efterlängtat barn. 

Efter den första himlastormande lyckan av att vara tillsammans, 

hade deras förhållande efterhand förändrats 

en hel del. 

Salvatore hade sidor som inte var så trevliga och de 

gick inte att dölja i längden. Han var storspelare med ett 

uppenbart spelberoende och tillbringade minst en dag i 

veckan i Monte Carlo. Han hade stora spelskulder, som 

Raquel var lyckligt ovetande om. Hans företag gick 

emellertid bra, det fanns gott om lyxbåtar som behövde 

service och vinterförvaring och kunderna hade gott om 

pengar, men allt han tjänade gick till spel och investeringar 

i sin vinkällare. Utgifter som han inte tyckte var 

viktiga gav han högaktningsfullt fan i att betala. 

Banken hade börjat jaga honom på pengar, och hade 

stämt honom två gånger för att få ut dem ur huset, vilket 

hon inte heller fått reda på. Genom att anlita skickliga 

advokater hade han hitintills lyckats förhindra avhysning. 

Det var inte så länge sedan han beslutat sig för att rätta 

till alltihop. Han hade avstått från spel under så lång tid 

att han kunnat skrapa ihop så mycket pengar att han 

skulle bli av med bankens krav, det var egentligen inga 

stora pengar. Den dagen han hade pengarna i handen, 

beredd att gå till banken för att betala (han var högst 

etthundra meter därifrån), tvärvände han plötsligt på 

klacken, gick och hämtade bilen i garaget i centrum av 

Nice och åkte till Casinot i Monte Carlo i stället, varför 

inte vinna ihop till hela skulden. Resultatet blev som 

vanligt: Han spelade bort alltihop. Inga pengar till banken. 

Svenskarna måste vara korkade tänkte han, som inte 

tog till hårdare metoder för att få honom att betala. Han 

hånflinade vid tanken på deras flathet. De hade inte på 

Rivieran att göra om de inte visste hur man kasserar in 

en skuld. 

Kanske skulle han en dag tvingas realisera en del av sin 

fina vinsamling, som han byggt upp med hjälp av Mr 

Lapointe, som var anställd vid den stora Auktionsfirman 

i Paris. Bengt deLeurs hade varit behjälplig med att anskaffa 

en stor del av investeringsobjekten. 

Han hade säkert investerat fyrtio miljoner franc i källa-

en, men det skulle vara en förlustaffär att börja sälja av 

vinet nu. 

Visst insåg han att skulden till banken var en spottstyver 

i sammanhanget, men det var på sätt och vis en del av 

hans spelberoende. Han visste att han skulle kunna betala 

om det blev ett skärpt läge, så varför bry sig. Låt 

dem gläfsa. 

Idioterna! 

Tankarna snurrade runt när han återvände hem utan ett 

cent på fickan. 

För Raquel blev längtan efter ett barn en heltidssysselsättning, 

som överskuggade allt annat. Hon anlitade alla 

möjliga specialister på Rivieran och till sist i Paris, men 

ingen kunde upptäcka några fel. 

Försöken att bli gravid var det enda som höll henne vid 

liv, deras förhållande gick mot katastrof, men hon hoppades 

ändå att ett barn skulle vända allt till det bättre. 

En dag, när hon gett upp allt hopp, kände hon intuitivt 

att hon var gravid. Den känslan gick inte att ta miste på. 

Äntligen, efter över fem års enträgna försök skulle de 

få ett barn! 

Graviditeten fick deras lycka att blomma upp under en 

kort period. 

Hennes nyfunna lycka kunde också tillskrivas en annan 

händelse i hennes liv som ingav henne nytt livsmod. 

Raquel hade i hemlighet börjat ta kontakt med sina föräldrar. 

Saknaden efter hennes familj blev större för varje 

dag som gick utan hon hade kontakt med dem. Hon 

hade ingen annan nära vän som hon kunde anförtro sig 

åt. 

Hon saknade inte bara sin mamma, utan också pappan, 

som hon i sitt hjärta redan förlåtit för hans idiotiska 

tilltag. 

Raquel hade för några månader sedan kommit till en 

punkt där hon inte längre kunde dölja hur ledsen hon 

var och hade tagit mod till sig och anförtrott Salvatore 

att hon tänkte ta kontakt med sina föräldrar. 

Hans reaktion kom som en chock för henne, den skulle 

komma att slå in ytterligare en kil mellan dem som nog 

aldrig skulle kunna repareras. Han blev först likblek i 

ansiktet som av skräck och sedan skiftade ansiktsfärgen 

till att bli mörkröd av vrede och han var väldigt nära att 

klippa till henne. Han höjde handen till attack, men ändrade 

sig i sista sekunden. 

Hon blev förskräckt över hans utbrott och gick i veckor 

och tänkte på vad som hade framkallat hans reaktion. 

Det var en sida som hon aldrig förr hade sett hos ho-

nom. Skräcken ville inte försvinna ur hennes tankar 

och hon funderade ständigt på vad som skulle hända 

nästa gång han fick ett utbrott. Hon var också rädd att 

det skulle gå ut över deras son, Felipe. Hon hade sett en 

skymt i Salvatores ögon, en mordisk glimt som gjorde 

henne panikslagen. 

Efter så många år, vad var det värsta som kunde hända, 

om de gav sig till känna för hennes föräldrar, hon var 

redan när hon försvann, en självständig myndig person 

som valt att flytta till ett annat land och gifta sig. 

Svaret som formade sig i hennes huvud var: 

Ingenting kunde egentligen hända, det kunde inte bli 

värre än att hennes föräldrar försköt henne eller gjorde 

henne arvlös, men det fick väl bli så! 

Men hans häftiga reaktion gjorde att hon tänkte och 

analyserade hans beteende dagarna i ända och kom på 

att det fanns en hel del andra tecken som tydde på att 

hennes älskade Salvatore hade förändrats. Han var inte 

längre lika kärleksfull som tidigare, men det kanske inte 

betydde så mycket, det hade hon läst om att äktenskapslyckan 

kunde svalna och övergå i någon slags slentrianförhållande, 

men att han brydde sig allt mindre om hennes 

inviter till sex, som hon hade verkligt stor aptit på, 

det tydde på något annat. Ofta försvann han i hela dygn 

utan förklaring. 

Mystiska samtal på telefonen, som han inte kommenterade. 

Men det var med män, som hon visserligen inte 

kände, men inga kvinnor. Han verkade ha bekymmer 

som han inte anförtrodde henne. Det hade ingenting 

med hans företag att göra, där var det bara framgångar 

det visste hon, eftersom hon umgicks med hustrun till 

varvschefen. Inte med andra kvinnor heller, det skulle 

hon ha märkt. 

En dag hade hon träffat mäklaren, Steve Johansson i 

Sainte Maxime, när hon handlade på marknadstorget. 

Han hälsade artigt och såg beundrande på henne. De 

konverserade en stund och han frågade om de trivdes i 

huset och om hur ombyggnaden gått. 

Hon skrattade och sa att det nog mest var hennes mans 

sätt att få ner priset på huset. 

Han blev plötsligt allvarlig och sa lågt, så att ingen i 

närheten skulle höra: 

– Det här får jag egentligen inte säga, så ni behöver inte 

svara, men jag är faktiskt lite orolig. Er man vägrar att 

betala räntorna och de avtalade amorteringarna på huslånet 

till banken. De har till och med anklagat mig för att 

vara i maskopi med er man. Har ni tillfälliga problem, 

så kanske vi kan hjälpa till att lösa dem på något sätt.

Raquel blev helt ställd, den sidan hade hon inte ens 

tänkt på, de hade ju god ekonomi, eller? 

Hon kände att hon rodnade. 

– Jag vet ingenting om min mans sätt att sköta sina affärer, 

men det här låter inte bra. Jag skall tala med honom 

redan i kväll, detta är ju förfärligt. 

– Han har redan blivit stämd av banken, som vill säga 

upp lånet, fortsatte Johansson, men er man har skickliga 

advokater, så de har inte lyckats. Än så länge, är det 

bäst att tillägga. Han tystnade som om han sagt för 

mycket. 

Raquel såg honom förvånat i ögonen och såg att han 

också rodnade. 

Hon kom ihåg hans våldsamma reaktion förra gången 

hon vände sig till Salvatore i förtroende, så det vågade 

hon inte upprepa. Hon kände sig plötsligt väldigt ensam. 

Ensam i hela världen när hon insåg att det inte 

fanns en enda människa som hon kunde tala med. 

Raquel insåg att hon var tvingad att gå bakom ryggen på 

sin egen man, ett oerhört stort steg för en kvinna med 

hennes uppfostran. 

För att han inte skulle få reda på hennes förräderi, skaffade 

hon en mobiltelefon med betalkort som hon gömde 

på ett säkert ställe i huset. 

Det första samtalet gick till hennes föräldrar. Hennes 

mamma svarade vänligt, men när hon hörde sin dotters 

röst, darrade hennes hand så våldsamt att hon bara lade 

på luren utan att säga ett ljud. Raquel gav inte upp, utan 

fortsatte att ringa med jämna mellanrum. Äntligen fick 

hon kontakt med sin mamma. 

Till en början var hennes diskussioner med föräldrarna 

inte särskilt trevliga, men efterhand gick det allt bättre. 

Det vill säga hon talade till att börja med bara med modern, 

de hade ganska hetsiga diskussioner, om faderns 

beteende och hur hon kunnat bete sig som hon gjort 

mot sina föräldrar, som bara ville henne väl. 

Fadern ville inte tala med henne över huvud taget. Så 

småningom, efter flera månaders hemliga samtal med 

modern, fick hon också kontakt med sin far. Det var 

faktiskt han som ringde. 

Raquel hade alltid telefonen avstängd när Salvatore var 

hemma, men fadern ringde när hon stod i biblioteket 

och sorterade böckerna i bokstavsordning. Egentligen 

ville hon inte hemlighålla sina kontakter med föräldrarna, 

men hans vredesutbrott när hon tog upp frågan, 

låg som ett tungt moln över deras förhållande. Hon var 

nog rädd för honom innerst inne, där fanns ett drag, 

som hon inte kunde sätta fingret på, var han farlig? 

Till sin förvåning grät hennes far så våldsamt när han

väl kom sig för att ringa, att de blev tvingade att avsluta 

samtalet efter en minut. Nästa gång, någon timme senare, 

hade han samlat sig och då gick det bättre. 

Han beklagade ur djupet av sitt hjärta att han hade betett 

sig så idiotiskt och att detta hade skadat deras relation 

enormt, vilket hade gjort dem mycket sorgsna, alla tre. 

Hon förlät honom förstås, hans förtvivlan över att inte 

få träffa henne var äkta. Hon hade ju förlåtit honom för 

länge sedan. Det här var ju faktiskt det enda onda hon 

kunde komma på som han hade gjort i hela hennes liv! 

Hon hade ju haft fantastiska föräldrar. 

De grät båda en skvätt och förklarade sedan sin kärlek 

till varandra. Vilken idiot hon hade varit. Hon ångrade 

bittert att hon inte hört av sig tidigare. Det kändes skönt 

att ha någon att anförtro sig åt och hon började tack vare 

den täta kontakten med föräldrarna att må bättre för 

varje dag som gick. 

Vid ett av sina många samtal med sin moder, fick Raquel 

reda på att Madame da Silva hade dött i Nice. 

Raquel berättade att hon hade träffat henne just som de 

anlänt till Frankrike och att hon hade ljugit om att hon 

bodde i Sydafrika. 

– Hade hon inte berättat det? 

– Nej, hon åkte till Nice och kom aldrig mer tillbaks. 

– När dog hon? frågade Raquel 

– Det vet jag, för jag har dödsannonsen här, låt mig se, 

hon dog den 23 augusti 1988. 

Raquel räknade på fingrarna och blev alldeles kall: 

– Det måste ha hänt samma dag som jag träffade henne 

på hotell Negrescu. 

Modern fortsatte: 

– Hur hon dött fick vi aldrig reda på, hotell av den digniteten 

var alltid ytterst diskreta när det gällde dödsfall, 

sade man. De hade till och med en egen läkare som 

skrev dödsattesten. Eliza hade helt enkelt tagit en tupplur 

efter lunch och dött i sömnen. 

Madame da Silva hade inga nära anhöriga, och de avlägsna 

släktingar som fanns blev mer glada än ledsna att 

hon avlidit. 

En av dem hade sagt till hennes mamma: 

– Jesus, är hon död, jag trodde hon skulle bli hundrafemtio 

minst! Vem slog ihjäl henne? 

– Varför undrar ni det? hade mamma frågat. 

– Åh, jag vet inte, jag ville väl bara skriva och tacka för 

pengarna. 

Raquel fick en klump i magen och tänkte mycket svarta 

tankar, men slog sedan bort dem. Hon försökte erinra 

sig vad som egentligen hände den där dagen, men hon 

kom bara ihåg att de hade hittat villan och var så lyck-

liga. Hon sa inget till sin mor om sina tankar. 

Långt senare, kanske ett par månader efter samtalet med 

mamman, vaknade hon mitt i natten och kom på att 

Salvatore försvunnit direkt efter det att de checkat in på 

hotell les Meridien och varit borta mycket längre än planerat. 

Tänk om han hade mördat henne för att hon inte 

skulle kontakta hennes föräldrar. 

Hon tänkte igen på hans våldsamma överreaktion när 

hon sagt att hon ville kontakta föräldrarna. Hon sov inte 

en blund mer den natten, hon badade i svett trots det 

svala, luftkonditionerade sovrummet och lakan av äkta 

siden. 

Hon tog nästa dag reda på namnet på de släktingar som 

Madame da Silva lämnade efter sig. Det var lätt att räkna 

ut vem det var som var glad att hon avlidit, det fanns 

bara två manliga släktingar, den ene i fyrtioårsåldern, 

den andre 93 år. 

Hon skrev ett brev till den yngre av männen och förklarade 

att hon fått reda på Elizas dödsfall och att hon hade 

träffat henne samma dag som hon dog och att hon var 

fullt frisk. Hon bad honom om en fullmakt att kontakta 

hotellets läkare för att få en kopia av dödsattesten. 

Han hade ringt det nummer hon uppgivit om han hade 

några frågor och hon såg hans meddelande och ringde 

tillbaka. Det var en arrogant man, som inte var särskilt 

angelägen om att eventuellt behöva betala tillbaka arvet 

efter Elize. 

– Låt henne vila i frid, sa han. 

Men han kunde inte låta bli att tala om att arvingarna 

blivit informerade av banken att någon tagit ut femtontusen 

franc i en betalautomat, samma dag som hon dog. 

Någon hade stulit alla hennes kreditkort, koder och tagit 

ut max belopp på hennes kort. 

Raquel förklarade att hon skulle vara diskret och att 

risken för att den gamla hade begått självmord var utesluten, 

så han behövde inte vara rädd att mista sitt arvegods. 

Motvilligt gick han med på att skicka en fullmakt till 

Raquel Feudo, Poste restante Nice. 

Hon passade på en dag då hon visste att Salvatore var i 

Monaco för att titta på en större lustjakt som skulle renoveras 

och åkte in till hotell Negrescu. Hon stegade in 

i receptionen och bad att få tala med hotellmanagern. 

Väl inne på hans kontor, berättade hon om sitt ärende. 

Hon förklarade att hennes föräldrar var bästa vänner till 

en viss Madame Elize da Silva som beklagligtvis hade 

dött på hotellet för ett par år sedan. En av hennes släk-

tingar hade nu bett henne att skaffa en kopia av dödsattesten. 

– Det är emot vår policy, som ni säkert förstår. Jag beklagar 

att vi inte kan lämna ut en sådan handling. Ni kan 

förstås gå till polisen, de har originalet. 

– Jag vill inte blanda in polisen i onödan, det trodde jag 

inte att ni heller önskade? Här är fullmakten från en av 

hennes släktingar, Manuel da Silva, sa hon och överlämnade 

en kopia. 

Av en händelse hade ett annat papper häftat vid fullmakten, 

det var ett brev som hon skrivit till tidningen 

Nice Matin. 

Managern lämnade omedelbart tillbaks brevet och läste 

fullmakten. Han var emellertid snabb i reaktionen och 

hann läsa den feta rubriken på brevet innan han lämnade 

tillbaks det: 

”Mord på Hotel Negrescu? Kan man lita på hotellsäkerheten 

i Nice? Misstänkt mord tystades ner!” 

– En sak till, fortsatte hon och avbröt hans läsning av 

fullmakten, när jag fick brevet med fullmakten från senor 

da Silva, bad han mig påpeka att i bouppteckningen 

framkom en märklig anteckning från hennes bank, att 

någon hade tagit ut femtontusen franc samma dag som 

hon dog, vid en tidpunkt då hon uppenbarligen redan 

var död, eller i alla fall låg i sängen på sitt rum. Närmare 

bestämt klockan halv tre på eftermiddagen samma dag. 

Vittnen bland hotellpersonalen hade sagt att de sett henne 

gå upp på rummet direkt efter lunch en halv timme tidigare. 

Kan någon i hotellpersonalen ha stulit kreditkorten och 

rånat madame da Silva sedan hon dött? 

Han reagerade mycket kraftigt på hennes fråga som hon 

spottat ut ganska barskt. 

– Nu får det banne mig vara nog. Hur kan ni tro att 

personal på Rivierans förnämsta hotell skulle vara tjuvar. 

Jag försäkrar er att vår anställningspolicy helt eliminerar 

sådana risker. 

Hon såg att han var uppriktigt förbannad. 

Det räcker nu, sa han, jag skall be vår hotelläkare, dr 

Martinez om en kopia på dödsattesten, vart skall han 

skicka den? 

– Ingenstans, Jag vill ha den nu, sa Raquel och beundrade 

sin skicklighet att hota utan att hota. Jag vill träffa 

dr Martinez nu, annars skickar jag brevet som jag förberett 

till Nice Matin. 

Hon lade brevet framför honom. 

Han läste det inte, rubriken räckte för honom. 

Läkaren, en dr Martinez, som hade sin praktik på Pro-

menade des Anglais, tog emot henne direkt, mellan två 

patienter. 

Dr Martinez mottagning speglade det distrikt där han 

arbetade. Klientelet var gräddan av den förmögna eliten 

i Nice. Praktiken var mycket elegant, väntrummet liknade 

mer en hotellfoajé än ett väntrum. 

Att han extraknäckte som hotelläkare på Negrescu var 

inte riktigt sant förklarade han, han var mer en slags 

beskyddare för det läkarteam som ryckte in när hotellets 

gäster behövde hjälp. 

I det här fallet, eftersom det skett ett plötsligt dödsfall, 

hade han ställt upp personligen, eftersom hotellets ägare 

bett honom. 

Raquel bad om ursäkt för att ha trängt sig på så abrupt, 

men som hon sa hon ville bara ha hjälp med att tyda 

attesten, eftersom hennes latinska kunskaper inom medicinska 

termer var ytterst begränsade. 

Ett enkelt fall, damen hade dött i sömnen. Han såg direkt, 

med stöd av sin långa erfarenhet som läkare att det 

var en naturlig död, inga tecken på våld kunde hittas. Dr 

Martinez var lite överlägsen i tonen, inte en ovanlig attityd 

bland socitetsläkare. 

Hade han företagit någon obduktion? 

Nej, han hade inte tyckt det var nödvändigt. Han var 

fortfarande överdrivet älskvärd. 

– Trots att den döda blivit rånad på hotellrummet? 

Hon iakttog honom mycket noga när hon lite vårdslöst 

kastade ur sig frågan. Hon såg att han blev obehagligt 

berörd, men han svarade inte. 

– Jag är ledsen, fortsatte hon, men jag tycker det ser ut 

som om ni försökt hjälpa hotelledningen med att dölja 

ett brott. Vad tycker ni själv att det ser ut som? 

Vad tror ni en noggrann polisutredning skulle tycka om 

att ni använder er läkarkompetens för att dölja obehagliga 

incidenter på ett av stadens bästa hotell? Och vad 

tror ni skandalpressen skulle kunna krama ut av detta? 

Det skulle inte vara bra för hotellets rykte. 

– Vad vill ni ha ut av detta? flämtade han. Jag kan väl 

medge att jag inte undersökte damen så noggrant. Att 

hon var rånad, att det kunde vara fråga om ett brott, 

kanske mord, blev jag aldrig informerad om. 

En sak kan jag i så fall säga till mitt försvar, om det var 

mord, så var det utfört av en professionell mördare. 

Ingenting som jag kunde se utifrån min erfarenhet tydde 

på något brott. Hade ledningen informerat mig om rånet, 

hade jag förstås varit tvingad att företa en obduktion. 

Det är tyvärr för sent nu, den avlidna kremerades på de 

anhörigas begäran. 

– Ni vill alltså inte helt utesluta att hon kan ha blivit 

bragt om livet?

– Ingenting kan uteslutas, suckade han lamt. 

– Jag ber att få tacka för er uppriktighet. Jag kommer 

inte att vidtaga fler åtgärder med anledning av detta samtal, 

det tjänar ingenting till att försöka återuppväcka döda. 

Hon reste sig häftigt från stolen och lämnade hans kontor. 

Hennes parfym stannade kvar och låg som en behagligt 

dämpande filt över den magsyra han kände välla 

upp i matstrupen. 

Läkarens överlägsna attityd var som bortblåst. 

Han satt kvar som i trance men studerade ändå hur hennes 

vackra bakdel svängde med en slags självklar erotisk 

rotation när hon gick ut ur hans stora kontor. 

I normala fall, skulle han ha uppskattat denna syn. Inte 

nu, i stället torkade han kallsvetten ur pannan. Det här 

var obehagligt. Han skulle omedelbart tala med hotellets 

säkerhetsledning. 

Merde, merde, merde, väste han mellan tänderna och 

lyfte telefonluren. 

Kapitel 16 

Kiev 


Vinja tog en taxi från centralstationen i Kiev till hotellet, 

Premier Palace. Hon gick in i den stora hotellfoajén och 

letade upp en interntelefon. 

– “Mr Hellerborn please“. 

Han svarade efter tre signaler 

– Hellerborn. 

– God dag, det är Vinja, började hon försynt, vi träffades 

för två veckor sedan. 

– Ja visst, svarade han vänligt. Du tror väl inte att jag 

glömt dig. Jag är ledsen att jag försvann så plötsligt. Kan 

vi träffas? 

– Gärna, sa hon. 

– Var är du nu? 

– I hotellfoajén. 

– Det är bättre om vi inte ses tillsammans för tillfället. 

Kan du komma till Antique Shop Kontaktava, som ligger 

på torget med samma namn om en timme? 

– Ja, jag tror jag hittar. 

– Gå bara in i antikaffären, så träffas vi där. Om jag inte 

har kommit, så bara vänta, jag kommer så fort jag kan.

Hon hade ju gott om tid, så hon tog en buss till en gata 

i närheten av Kontaktovatorget och promenerade långsamt 

den sista biten. Hon hade aldrig satt sin fot i en 

antikaffär, så det var lite spännande att kliva in. 

Affären var lite dunkel, men ganska stor. Där fanns allehanda 

antika möbler och en stor samlig ryska ikoner. 

Hon såg sig lite vilset omkring, men såg ingen svensk 

affärsman. 

En man i femtioårsåldern, kanske var det innehavaren, 

frågade om hon ville ha hjälp med att titta på något speciellt. 

Hon log och sa att hon bara ville se sig omkring. 

– Självklart, säg bara till om det är något jag kan hjälpa 

till med sa mannen. 

En kvart senare kom Torsten Hellerborn in i affären. 

Han såg allvarligare ut nu än han gjort förra gången. 

Han gick direkt fram till henne och tog hennes hand. 

De gick runt en stund i antikaffären lite på måfå. Inga 

andra kunder syntes till i affären. 

Plötsligt öppnade Hellerborn en smal dörr som knappt 

syntes i den mörka träpanelen och visade åt henne att 

stiga in. Han stängde snabbt dörren bakom sig. De befann 

sig i ett litet kontor med två stolar och ett litet antikt 

bord. 

– Bli inte förskräckt, sa han dämpat, samtidigt som han 

gav henne ett tecken med handen att sätta sig ner. Hon 

lydde häpet och de satte sig på varsin stol, mitt emot 

varandra med skrivbordet som en liten barriär emellan 

sig. 

– Jag känner innehavaren och vet att vi kan tala ostörda 

här. Vinja visste ju att man aldrig kunde veta om någon 

lyssnade på vad man sa, så hon förstod hans 

försiktighet.När du berättade att du ville komma till 

Sverige för att arbeta, lät du verkligen bestämd, som om 

du planerat detta länge, men inte hittat någon möjlighet. 

Det du vill, kan jag hjälpa dig med. Jag kan se till att du 

kommer till Sverige, ordna utbildning och arbete, först 

i familj, där du får hjälpa till med barn och senare, när 

du lärt dig språket skaffa dig ett annat jobb eller se till att 

du får den utbildning du drömmer om. Inget skumt som 

prostitution och liknande, jag sysslar inte med sådant. 

– Men varför vill du hjälpa just mig, frågade hon, mer 

än lite chockad av hans utspel? 

– Det är faktisk lite av en slump, du råkar passa in i den 

profil jag söker just nu för ett specialprojekt och att du 

kan hjälpa mig samtidigt som jag hjälper dig. 

– Med vad? frågade hon. 

Han såg henne djupt in i ögonen. 

– Titta noga på mig nu och lyssna på vad jag säger. Om 

du är intresserad att följa med till Sverige, blir det offi-

ciellt som min fru. Jag ordnar alla erforderliga handlingar. 

Du, jag och vår lille son flyger till Stockholm på 

fredag. Mer behöver du inte veta för närvarande. Inte 

heller får du säga ett ord till någon. Om du känner att du 

inte vill, så skall du bara säga det till mig nu, så kan du 

bara åka hem igen, så träffas vi inte mer. Men om du vill 

ha ett nytt och bättre liv, så är det din stora chans, det 

lovar jag dig. 

Hon stirrade storögt på honom. Han såg genomärlig ut 

och var gravt allvarlig. Det var som om han visste att 

han genom att be henne se henne i ögonen kunde förvissa 

henne om att han hade goda avsikter. Vad berodde 

det på att hon fått så stort förtroende för honom? Det 

var ögonen. Där fanns en vänlighet och ärlighet som 

hon kände rakt in i hjärtat. Hon tänkte igenom sin situation 

under en, två minuter under tystnad. Så såg hon 

honom på nytt in i ögonen. 

– Ja det stämmer, jag vill verkligen komma härifrån, här 

finns ingen framtid. Två av mina vänner har blivit mördade 

det senaste året. Jag vet inte varför, men jag litar på 

dig. Men vår lille son? Vad menar du? 

– Det är bäst om du inget vet sa han, men du har rätt, du 

kan lita på mig. 

– Jag vet inte vad jag skall säga, det kom plötsligt, men 

jag har planerat länge att försöka träffa någon som du 

som kanske kunde hjälpa mig. Så det är väl så att jag 

vill, ja jag vill följa med till ett nytt land! Tala bara om 

vad du vill att jag skall jag göra. 

Vinja blev upprörd och upphetsad på samma gång. 

– Det här gick väldigt fort, det måste du väl förstå? 

– Ja, det är självklart att jag förstår. Men det är det som 

är poängen. Det finns ingen tid att förlora, och vår lille 

son måste ut ur landet snarast möjligt. Det får du förlåta, 

men jag har tagit reda på lite uppgifter om dig, jag måste 

också kunna lita på dig, det är rena försiktighetsåtgärder. 

Om du får reda på att någon forskat lite om dig och 

din familj, behöver du inte vara rädd. Mina kontakter är 

vattentäta. Det som händer nu, är att jag kommer att ta 

ett par passbilder på dig, sedan åker du till ett varuhus 

och köper en uppsättning med praktiska reskläder, 

lågklackade skor, blå jeans och en enkel jacka med 

mössa. Köp en hopfällbar liten sportbag som du kan ta 

hem och fylla med personliga saker som du måste ta 

med dig. Var selektiv, hellre för lite än för mycket. Kläder 

och annat som du kommer att behöva, ordnar vi så 

att du får i Sverige. Du kan handla i de bästa butikerna. 

Jag följer med och tar hand om kläderna så länge, så att 

du slipper ta hem dem och tvingas förklara för dina 

föräldrar var du fått pengar att köpa en massa dyra kläder.

Så var det passbilder, fortsatte han och tog upp en liten 

kamera och fotograferade henne framifrån. Han tog sex– 

sju bilder. 

– På fredag morgon klockan fem, kommer en bil att 

stanna utanför din bostad. Håll dig gömd så att du kan 

se in i bilen. En svart Volga. Om du ser att jag är med så 

hoppar du bara in. Om jag inte är med så går du bara 

hem igen och glömmer alltihop. Vi kan inte ha mer 

kontakt innan dess. 

Du får vara beredd att byta kläder i bilen på väg till 

flygplatsen, så klä dig inte för komplicerat, det kan bli 

lite trångt i bilen. 

– Vet du var jag bor? 

– Ja jag vet var du bor, det var en del av min lilla undersökning. 

Det var egentligen därför vår supé förra gången 

vi sågs avslutades lite abrupt. Jag skulle gärna ha velat 

prata lite mer med dig, men visste att jag skulle bli 

tvungen att jobba halva natten så snart jag bestämt mig 

för att du var rätt person för detta. Han tog hennes hand. 

Att jag sen blev tvingad att åka så snabbt var inte planerat. 

Vinja gjorde de inköp hon blivit ombedd, vilken fantastisk 

upplevelse att få shoppa i en västbutik med dollar. 

Utbudet var helt annorlunda än i de vanliga butikerna 

där den sovjetiska atmosfären fortfarande lade sin tunga 

trista skugga över både varor och människor. Torsten 

hjälpte henne. 

De tog farväl. 

– Fredag klockan fem, sa Torsten. 

– Fredag klockan fem, repeterade Vinja. 

Hon köpte en biljett till bussen och åkte hem. Tankarna 

snurrade i hennes huvud. 

Det skulle inte bli lätt att packa utan att familjen märkte 

något, hon fick försöka smyga när de sov. Det var inte 

så många saker hon skulle ta med. Några bilder på familjen, 

ett par böcker, en docka, den enda leksak hon 

haft, hennes käraste ägodel, den måste hon ha med. 

Så lite ägodelar hon hade. Det var en deprimerande 

känsla att tänka på att hon hade fått mer av en okänd 

främling som hon träffat för några dagar sedan än vad 

hon samlat i hela sitt liv. 

Det fick henne att bli ännu mer beslutsam att hon gjorde 

rätt som lämnade detta fattiga land. 

Visst skulle hon komma att sakna sin familj och sina 

vänner, men kanske skulle hon komma tillbaka någon 

gång om allt blev bättre. Hon slog bort tankarna och 

beslöt att hon skulle förbereda packningen genom att 

samla ihop sina pinaler lite som om hon bara blev intresserad 

av att städa bland sina prylar. Klockan halv

fyra fredag morgon tänkte hon stiga upp, slänga ner allt 

i den lilla sportbagen och sedan smyga iväg utan ett ord. 

Ingen skulle märka något, vid den tiden sov alla som 

hårdast innan man måste upp till dagens hårda vedermödor. 

Fem minuter i fem på fredagens morgon stod Vinja gömd 

i ett prång bredvid porten i det stora grå betongkomplexet 

där hon bott hela sitt liv. Det var knappt hon klarade av 

pressen. Att lämna sina kära var olidligt. Men hon hade 

inget val. Det var nu eller aldrig. 

I samma ögonblick som hon tänkt tanken färdigt, kom 

en stor svart Volga körande i sakta mak, med släckta 

strålkastare. Hon ansträngde sig till det yttersta för att se 

om Torsten satt i bilen. Hon såg ett blekt ansikte luta sig 

närmre fönstret så att han skulle synas bättre. Ja det var 

han, det var Torsten. Bilen stannade i samma sekund 

som hon halvsprang fram till gatan och hoppade in i 

bakre dörren som öppnats av Torsten. Så var de på väg. 

Hon såg sig omkring i bilen. Förutom Torsten fanns en 

liten pojke, tre till fyra år gammal. 

Han sov djupt i Torstens famn. Bilen kördes av mannen 

hon mött på Centralstationen 

– God morgon, sa Torsten. Vill du vara vänlig att byta 

om till dina reskläder. Vi skall inte titta, fortsatte han 

skrattande. Snabbt befriade Vinja sig från sina enkla 

kläder och ålade sig i jeansen, tröjan och sin sportjacka. 

Hon bytte till sportskorna. 

– Mössan också, sa Torsten. Det får dig att se ut som en 

svensk turist. Torsten mönstrade henne från topp till tå. 

Perfekt. Du ser ut som en svensk hemmafru på semester. 

Du heter Ulla Cernfelt förresten. Kan du säga Ulla? 

Du är född den 15 juni 1965. I Stockholm, Sverige. 

Pojken heter Lars. Han är tre år, din son. Född den 20 

augusti 1985. 

Du är kanske lite för ung, men det kan inte hjälpas. 

Hellerborn hade lagt till fem år på hennes ålder för att få 

ihop det med Lars födelseår. 

De gick in i avgångshallen på flygplatsen och ställde sig 

i den oändliga kön till pass- och visumkontrollen. Den 

lille gossen vaknade och ville ner på golvet. Han kände 

tydligen Torsten väl, för han klängde runt benen på 

honom. Efter en stund började han leka och tog allt 

större svängar från Torsten och Vinja. Hon hade fått ett 

par svenska chokladkakor av Torsten som hon visade 

Lars. Han kom sättande i full fart och formligen slet 

chokladkakan ur handen på henne. Lars blev lite lugnare 

när han tuggat i sig chokladen. Det blev inledningen 

till en kontakt mellan dem. Passagen genom passkon-

trollen gick smidigt, Lars höll hennes hand krampaktigt. 

Mannen som granskade deras pass och visum var 

typisk öststatspolis. Inte med en min röjde han sina tankar 

eller visade någon vänlighet. Han tog sina obligatoriska 

minuter på sig innan han släppte ner handen med 

stämpeln och lät den landa med en smäll i deras handlingar. 

Utan ett ord gjorde han tecken att de kunde fortsätta 

mot sin gate. De gick arm i arm mot gate 7. Vinja 

höll Lars i famnen och han somnade på vägen mot sitt 

livs första flygtur, Vinjas första också förstås. Hennes 

knän darrade våldsamt, så hon var rädd att det hördes 

när de slog mot varandra. De fick sitta långt fram i 

Aeroflotmaskinen som hade destination Frankfurt am 

Main i Tyskland och resan dit gick utan problem. De 

bytte plan och fortsatte mot Arlanda efter att ha väntat 

en timme. Lars sov hela tiden i hennes famn igen, efter 

att Torsten gett honom lite mer choklad. Hon blev lite 

orolig över att han var så trött, men Torsten lugnade 

henne och sa att det bara var flygresan som gjorde sig 

påmind. När det var dags att gå ombord upptäckte hon 

att passkontrollen var mycket enklare än i Kiev. En trött 

man nickade bara när Torsten viftade med de tre passen. 

Lars sov i hennes famn. 

Hon såg nyfiket ut genom fönstret när de närmade sig 

Stockholm. Det var fint väder med god sikt och hon 

blev överraskad över stadens skönhet. Hon såg öar och 

vatten och en stad med ett virrvarr av gator och gamla 

hus, blandat med nya byggnader. Det var vitt på taken 

och på öarna och en del vatten hade frusit till is. De 

fortsatte en bit utanför staden och landade mjukt. 

Direkt efter landning gick de till bagageutlämningen. 

När de väntade på bagaget drog Torsten Vinja åt sidan 

och sa med låg röst 

– Så fort vi fått sittvagnen, går du till utgången med 

honom. Ta en taxi som står utanför och lämna kortet 

med adressen till chauffören. Det är en villa. Gå fram 

och knacka på dörren så blir du insläppt. Jag kommer 

senare och förklarar allt. Torsten gav henne ett kort med 

en adress, som hon snabbt stoppade i jackfickan. Här är 

lite mutor till Lars. Åter en kaka Marabou mjölkchoklad. 

Vinja tog sittvagnen och stoppade ner Lars, som belåtet 

mumsade på en chokladbit och gick ut ur flygplatsen. 

Hon gick utan att se sig omkring direkt till utgången där 

hon såg en skylt ”Taxi”. Utanför stod ett femtiotal taxibilar 

och hon valde den som stod längst fram. En chaufför 

hjälpte henne med sittvagnen och hon visade kortet 

med adressen, varefter hon tog plats i taxin med Lars i

famnen. Han verkade lite dåsig efter flygresan och somnade 

efter en liten stund. Eller var det något konstigt 

med chokladkakan? Hon släppte tanken. 

Chauffören sa inte ett ord under körningen, ville väl 

inte väcka den lille gossen. 

Vinja försökte läsa adressen på kortet, Författarvägen 

67, Bromma. Konstigt språk, tänkte hon och försökte 

uttala sina första svenska ord. 

Det tog ungefär en halv timme att ta sig till den angivna 

adressen, en stor villa i Brommas gamla villakvarter. 

Vinja betalade enligt taxametern plus dricks, med pengar 

hon fått av Torsten. Chauffören hoppade ut och öppnade 

bakluckan och tog ut vagnen och Vinjas koffert. 

Hon tog sig på darriga ben fram till villan, gick upp för 

en rund stentrappa och tog sig fram till entrédörren och 

ringde på ringklockan. 

En kvinna i trettioårsåldern öppnade och bjöd henne på 

ryska att stiga in. 

Hon räckte fram handen och sa med ett leende: 

– Välkommen till Sverige, jag heter Anja och arbetar 

för Mr Hellerborn. Jag har gjort lite te, fortsatte hon. Ni 

skall vänta här tills Mr Hellerborn kommer, det lär inte 

dröja så länge. Var så god och stig in. 

Vinja blev överväldigad över det fina huset, hon hade 

aldrig sett något så elegant. Dyrbara äkta mattor låg på 

golven och överallt fanns eleganta, antika möbler. Underbara 

konstverk hängde på väggarna. Vinja älskade 

konst. 

Hon satte sig vid ett mindre bord och väntade. De sa inte 

mycket. Anja frågade om resan hade gått bra, men verkade 

inte så intresserad av svaret. Vinja tyckte att hon 

verkade vara nervös eller orolig för något. 

Lars hade vaknat, men var fortfarande lite trött och satt 

i hennes knä. Han tittade upp på henne med ett par 

mörkbruna ögon, som fortfarande gick lite i kors, som 

om han inte kunde fokusera blicken. Hon fick sin kopp 

te och blev lämnad åt sig själv med Lars i famnen, funderande 

på vad som egentligen hade hänt. 

Här satt hon nu med ett barn, som uppenbarligen var 

bortrövat eller separerat från sina riktiga föräldrar i ett 

helt nytt land där hon inte kände en människa. Vad var 

det fråga om, kidnapping eller adoption? Hon vågade 

inte fråga. En obehaglig känsla parad med hemlängtan, 

skapade en häftig ångestattack som grep henne hårt mitt 

i solar plexus. 

Vinja böjde sig framåt och vaggade fram och tillbaks 

för att komma ur attacken, vilket också ledde till att Lars 

somnade på nytt. Hon försökte hålla tillbaks tårarna, 

men det gick inte. De rann i en strid ström nerför hennes 

kinder och hon snyftade så tyst hon kunde.

Hon hade gått in i sina egna tankar så långt att hon ryckte 

förskräckt till, när hon hörde ljud vid ytterdörren och 

hörde någon komma in. Det var Torsten. Hon var glad 

att se honom och ville ha svar på sina frågor. 

Torsten som såg att hon var ledsen, gick direkt fram till 

henne och lade armen omkring henne och Lars i en 

beskyddande gest. Han klappade henne försiktigt på 

kinden och torkade tårarna med handens baksida. 

– Förlåt att jag blev tvungen att göra så här mot dig, jag 

fick en indikation om att jag var väntad på Arlanda, så 

jag ville att vederbörande skulle tro att jag kom ensam. 

Det är viktigt att ingen får reda på att Lars finns i Sverige. 

Inte än. Vi skall nu åka till det ställe där du skall bo. Så 

skall jag förklara under tiden som vi kör. Lars stannar 

här så länge. Kvinnan som du träffat är min sekreterare 

och assistent, Anja. Vi går med en gång. De gick ut bakvägen 

via ett garage, där en stor bil stod parkerad. Volvo 

läste Vinja. Antagligen en svensk bil, eller amerikansk. 

Samma sorts bil som Taxin hon åkt i från Arlanda, fast 

finare på något sätt. Hon var fortfarande i något slags 

chocktillstånd. 

Torsten började tala så fort de var ute på gatan utanför 

villan. 

– Jag vill förklara lite om bakgrunden till allt som skett 

den senaste veckan. Du har letat efter en möjlighet att 

komma till Sverige, jag har letat efter en kvinna som 

kunde passera för att vara svensk och mamma till pojken 

som vi kallar Lars. Slumpen förde oss samman och 

det som gjorde att allt måste gå så fort är att Sovjetunionen 

håller på att rasa samman. En hel del ryssar har flytt 

till väst och ibland tvingats lämna kvar släktingar i Sovjet. 

Lars är son till en högre tjänsteman från Ukraina, 

som flytt till väst med en enorm förmögenhet. Men han 

fick inte med sitt enda barn, bara sin hustru. Barnet skulle 

hans mamma ta hand om, men myndigheterna fick nys 

om det och han hamnade på ett barnhem helt anonym. 

Ingen visste var han fanns. Mitt jobb var att hitta honom 

och föra honom till Sverige. Tack vare att jag under 

många år har rest i Sovjetstaterna, hade jag skaffat många 

användbara kontakter. 

Jag lyckades med hjälp av den skandinaviska avdelningen 

av UNICEFS barnfond komma med på en inspektionsresa 

där man besökte ett antal barnhem för att 

ge hjälp efter Tjernobylkatastrofen. 

Jag hade ett detaljerat signalement på pojken och kunde 

efter att ha besökt tio barnhem äntligen hitta honom. 

Pojkens far var villig att betala enormt mycket pengar 

för att få honom fri, så det gick att få ut honom till 

vänner i Kiev. Där fick han vård och mat, han var i

ganska dåligt skick när jag hittade honom. För att få ut 

honom var jag alltså tvungen att resa med en trovärdig 

hustru och ett svenskt barn. Dokumenten är tillverkade 

av en avdelning av KGB på samma ställe som förfalskar 

dokument åt deras agenter, så de klarar alla kontroller. 

Räddningsinsatsen kommer att generera en riklig ersättning. 

Din del av de pengarna kommer jag att sätta i 

en fond för din räkning så att du kan utbilda dig och 

skaffa dig en bra framtid i Sverige. Jag har ordnat ett 

hem för dig hos en familj som jag känner och litar på. 

Du kommer att börja med att studera svenska språket 

fyra timmar per dag, resten hjälper du till att passa deras 

två barn när de kommer hem från skolan. Det är inget 

hårt liv, jämfört med vad du är van vid. 

Du får behålla ditt svenska namn, det kommer att underlätta 

din tillvaro väsentligt i ditt nya hemland. Så snart 

du lärt dig tala tillräckligt bra, får du välja utbildning 

själv. Jag kommer att hjälpa dig och se till att du får det 

bra i ditt nya land. Så länge du själv vill förstås, du har 

visat att du klarar dig bra hittills, så jag misstänker att du 

vill vara självständig också i fortsättningen. 

De hade kört en bra stund under tiden som Torsten berättade 

sin historia. Stockholm var en stad med många 

gamla men välbehållna byggnader och förvånansvärt 

mycket lummig grönska för att vara en storstad. De 

befann sig nu i ett villaområde med stora lyxvillor inbäddade 

i stora gröna trädgårdar omgärdade av staket 

och järngrindar. Torsten stannade framför ett par grindar 

och tryckte på en knapp. Han sa ett par ord som hon 

inte förstod och grindarna öppnades. De körde in. 

Vinja blev helt stum. Det hus där hon skulle bo var som 

ett mindre palats. Det var flera våningar, men tydligen 

avsett för en familj. 

Hon visades in i huset och fick träffa familjen, en man 

och en kvinna i trettiofemårsåldern, två barn, en flicka 

på sju år och en pojke i tioårsåldern. Föräldrarna hette 

Dag och Elisabet, barnen hette Ulrika och Adrian. 

Alla hälsade med glada ansikten, som fick Vinja att känna 

sig bättre till mods. 

Hennes rum på andra våningen var en dröm i vitt med 

en enorm säng, soffa, fåtölj ett litet bord och egen TV 

och telefon. Det fanns skåp och bokhyllor i stor mängd. 

Faktiskt var hennes rum nästan lika stort som hennes 

familjs lägenhet i Kiev, där de bott sex personer. 

– Tror du att du kan trivas här Ulla? frågade Elisabet, 

som visat henne rummet. 

– Det är fantastiskt, var allt hon fick fram. 

– Du kanske vill packa upp och ta en dusch efter resan 

sa Elisabet och pekade på en dörr i hennes rum.

Hon öppnade dörren och steg in i ett badrum med marmorgolv, 

dusch och badkar, toalettstol och ett litet badkar 

vid sidan, som hon senare skulle få veta hette bidé, 

det hade hon givetvis aldrig sett förut. Vinja var på gränsen 

att svimma. Det här var för mycket att ta in på så 

kort tid. 

– Kom ner när du är klar, så äter vi tillsammans. Det är 

lika bra att du lär känna familjen med en gång. 

Efter en lång dusch, tog hon på sig de nya kläder hon 

köpt på Torstens begäran och gick försiktigt ner för den 

enorma trappan till bottenvåningen. 

Familjen och Torsten satt i sällskapsrummet utanför 

matsalen och väntade på henne. 

Maten var klar och de satte igång att äta. Det rådde en 

vänlig atmosfär i familjen och alla kunde engelska, även 

barnen. Det märktes att de gillade Vinja med en gång, 

eller rättare sagt Ulla, hon måste vänja sig. Ja hon skulle 

säkert trivas i sitt nya land.. 

. 

Kapitel 17 

Nice 


Erkki Kousko landade i Nice precis som han lovat. Jag 

hade åkt till flygplatsen för att möta honom och var ute 

i god tid. 

Det var något visst med flygplatsen i Nice, antagligen 

berodde det på att jag fick en sådan härlig känsla första 

gången jag landade här för cirka tio år sedan. Man kommer 

ut ur den överfyllda byggnaden, som liknar alla 

andra flygplatser och det var då jag fick upplevelsen. 

Första steget ut i ett helt annat klimat än det svenska, 

den ljumma luften i vårmånaden Maj, innan det blev för 

varmt, höga, ståtliga palmer, doften av alla slags blommor, 

blandat med doften av flygbränsle, avgaser från 

tusentals bilar, människor, ja allt i en fantastisk blandning. 

Det går inte att förklara, det var bara oslagbart, jag 

blev förälskad direkt första gången jag kom hit. Kärleken 

har bestått alla prövningar, precis som kärleken till 

min franska hustru. 

Detta tänkte jag på när jag väntade på Erkki, en smågangster 

som varit med om att lura skjortan av mig en

gång i tiden, men som jag förlät sedan jag förstått att han 

inte var hjärnan bakom, utan bara ett redskap. Jag hade 

senare mer eller mindre tvingats att dela kontor med 

honom och kommit att tycka om hans trubbiga charm. 

En riktig skojare, som också ser ut som en skojare, är 

det bästa sättet att beskriva honom på. 

Han kom med det första Parisplanet, precis som han 

sagt. 

I sitt sällskap hade han en ung amerikanska, som han 

presenterade som Kate. Hon var inte direkt bildskön, 

men väldigt söt och hade ett charmigt leende. 

– Formerna satt där de skulle, tänkte jag, men det är ju 

en sådan tanke som bara poppar upp i huvudet utan att 

man kan styra det. Vad fan angår hennes former dig, sa 

jag till mig själv.. 

– Okej, då åker vi hemåt, sa jag, 

Kate var imponerad av landskapet, inte minst när vi 

åkte serpentinvägen upp från Sainte Maxime till villan. 

– Vi kan erbjuda er att bo i poolhuset, sa jag och kom på 

att jag inte hade frågat Erkki om de var ett par eller? 

På svenska sa jag: 

– Slaggar ni ihop eller var för sig? 

– Jag är hennes chef, så det är separata rum som gäller. 

Går det att ordna. 

– Javisst, det finns tre rum i poolhuset, ett gemensamt 

och två sovrum. Du får ta det minsta tycker jag. 

– Vill ni ta ett dopp före lunch, så går det bra. När 

Chantal kommit tillbaks från sin shoppingtur till torget, 

åt vi lunch tillsammans så att Erkki och Kate fick träffa 

alla, Ulla, Michael och Linda. Stämningen var glättig. 

Erkki berättade om sitt äventyr när han höll på att drunkna 

i Biscaya när han blev räddad av en rysk kapten. 

Hans business hade sedan gått bra, ända tills den där 

idioten Sven Nilsson klev ombord. 

Han hade med hjälp av Kate lyckats avslöja att Sven 

Nilsson hade ropat in båten privat för en spottstyver, 

genom att använda en bulvan, avslutade Erkki sin story. 

– Ni då, ni sitter väl bara och dricker grogg hela dagarna, 

eller hur. Blir det inte lite trist i längden? Och 

Calle, du dricker förstås vin också, från egen vinkällare 

och allt. 

– Knappast, att vi är sysslolösa, sa jag. Visst blir det en 

och annan grogg och lite vin ibland, men den senaste 

tiden har vi haft en hel del att pyssla med. 

Jag berättade om sprängningen av vårt hus, där hela 

min vinsamling förstördes. De andra händelserna tog 

jag inte upp, det fick komma så småningom. 

Telefonen ringde.

– Jag tar det sa Chantal och svarade. Hon talade franska 

så fort att ingen av oss hängde med. Sen tryckte hon av 

samtalet och skrattade högt och omfamnade mig samtidigt. 

– Yipiee, skrek hon! 

– Berätta, vem var det? 

– När man talar om trollen, sa hon. Det var brandchefen. 

Jag har ju förhandlat med brandchefen och kommissarie 

Golleto om skadorna på vår pool som orsakade att 

källaren blev vattenfylld. Det verkade helt kört och eftersom 

vi inte hade en försäkring som täckte värdet av 

vinet, gav jag dem ett förslag som dom inte kunde tacka 

nej till. 

– Som i Gudfadern? Vems häst tog du livet av? frågade 

Erkki. 

– Nej, inte riktigt, jag sa till dem att vinet var mycket väl 

katalogiserat och mycket väl kunde anses som en av 

Frankrikes bästa samlingar och så lade jag till, att om vi 

fick marknadsmässig ersättning av borgmästaren i Nice, 

så kunde de komma och hämta samlingen, vi har ju 

bara plats till en. Hälften av etiketterna sitter ju kvar 

dessutom, de andra kan restaureras om man lägger ner 

lite tid och arbete. 

Borgmästaren hade beviljat oss ersättning eftersom 

brandchefen erkände att hans mannar kört för nära 

poolkanten. Så vi får en check på 10 miljoner Euro i 

morgon. Fast jag måste hämta den personligen och äta 

lunch med borgmästaren, han ville träffa kvinnan som 

luggat hans stad på tio miljoner Euro. 

– En sak fattar jag inte, varför är Golleto med? sa jag. 

– Jag tror att han har någon hållhake på borgmästaren, 

så han får vara med och dela på vinet. 

Delat på tre är det fortfarande värt miljoner Euros. Alla 

vinner på denna affär, utom de vanliga skattebetalarna 

förstås, men så fungerar ju kommunalpolitiken, det är 

inte annorlunda här än hemma i Helsingborg. 

Fackpampar som hanterar flera miljarder om året, det 

är korrumperande varsomhelst i världen. Och det börjar 

i toppen, tänk på Göran Persson och hans kaviar, 

ostron och champagnefrosseri! 

– Vad gjorde jag utan dig, nu vet alla varför jag älskar 

dig! Sa jag och gav henne en rejäl kyss. 

Du borde bli politiker. 

– Måste du köpa nytt vin för alla pengarna frågade Erkki 

intresserat. Kan du inte hjälpa mig lite först, 10 miljoner 

Euro skulle komma väl till pass när jag skall förhandla 

med banken. 

– Du vågar inte ge min check till Erkki, sa Chantal med 

is i blicken, då hjälper jag dig inte nästa gång!

– Lugn, lilla gumman, sa Erkki, jag behöver dem bara 

att vifta med lite! inte ens låna dem. 

Vi får ta det där sedan, sa jag. Visa din plan, så får vi se 

om vi kan hjälpa dig. 

Erkki såg för en gång skull allvarlig ut, när han skulle 

förklara sitt upplägg. 

Det ligger till så här: 

Jag köpte tillsammans med en kompanjon en 59 fots 

SeaRay för några år sedan. Huvudfinansiär var banken 

i Helsingborg via sitt kontor i Nice. Båten råkade ut för 

en liten olycka, targabågen råkade falla av under en transport 

inom hamnområdet. 

Banken skickade en av sina direktörer Sven Nilsson, 

för att besiktiga eländet. Han intygade att båten var mer 

eller mindre ett vrak, vilket innebar att vi slutade betala 

räntor och amorteringar. 

Min kompanjon hoppade av och jag stod där som ensam 

ägare till ett vrak. Så småningom avskrev banken 

fordringarna, eftersom båten var själva säkerheten. 

Jag lade ner ett stort arbete för att få båten i fullgott 

skick, dessutom betalade jag hamnhyra i Nice under tre 

år, 100 tusen franc per år! När jag så äntligen började 

tjäna pengar för att få tillbaks min investering, då stjäl 

banken båten och säljer den till underpris till just denne 

direktör, Sven Nilsson. Visserligen använde han en 

bulvan, men det är han som är den verklige köparen. 

– Hur vet du det? frågade Michael 

– Kate hörde när de talade om det. Sedan lurade jag 

honom att frakta båten till St Tropez, genom min ryske 

kaptenskompis 

– Han tror som de flesta av oss att alla andra är av samma 

skrot och korn som de själva är, inflikade jag, alltså 

litade han inte på sin bulvan. 

Jag vet det, för jag är själv sådan, fast tvärt om. Jag tror 

alla om gott och går på smäll efter smäll. 

Alla skrattade åt min kommentar, jag förstod inte varför, 

det jag sagt var fullkomligt sant enligt min erfarenhet. 

Vi tror att andra är som vi. 

– Det är det som är poängen, fortsatte Erkki, han har satt 

sig själv i en svag sits och är sårbar. Det kan vara bra att 

veta om det blir tuffa tag. 

– Nu vill jag köpa en ny skuta, som ingen djävla bankdirektör 

kan ta ifrån mig. 

Jag kan marknaden i Karibien vid det här laget och vet 

att det behövs en större, lyxigare båt för att fånga de 

stora fiskarna.Det klientelet som vill glänsa för sina affärskontakter, 

ligga ute några dagar supa äta och knulla, 

ni förstår vad jag menar. 

– Vilka typer av kunder tänker du på? frågade Michael 

intresserat.

– Amerikanska storföretag mest, men även svenska, ta 

läkemedelsbranschen till exempel. Tror ni att den där 

stackars svenska dotterbolagschefen som åkte fast häromåret 

för sexuellt ofredande var ensam ombord när 

det knullades? Nej, det kan jag berätta att där fanns hela 

den förbannade koncernledningen och mängder av 

”scandal beauties” men det kom aldrig ut. Veckan innan 

han sattes dit av sina egna, hade han fått ett tackbrev 

från en av Sveriges mest kända företagsledare, där han 

tackades för ett väl genomfört arrangemang! 

– Det var som fan, kan de vara så djävliga? flinade jag 

för jag kände till storyn. 

– Hur stor båt hade du tänkt dig? fortsatte Michael, som 

hade en mer affärsmässig attityd än jag. 

– Fartyg, rättade Erkki, ingen liten båt. Den måste vara 

minst 70 meter lång för att ha tillräcklig plats för den lyx 

som det här klientelet kräver. Man vill ha sex-sju stora 

hytter, 10-12 mans besättning och så vidare. 

Fartyget skall också kunna dra runt mellan Karibiska 

havet, kanske Kalifornien men framför allt kunna gå 

över till Europa under en del av året, då det är ”hurrican 

season” på andra sidan atlanten. 

Jag har studerat marknaden noggrant, och märkligt nog 

finns de flesta tänkbara objekten här i Europa. 

Prisläget är trettio till femtio miljoner för ett sådant fartyg 

i hyfsat skick. 

– Miljoner vadå? undrade jag, som fortfarande hade 

kronor i huvudet när jag räknar pengar. 

– Dollar, så klart. 

– Jaha du, och hur hade du tänkt finansieringen skulle 

gå till? 

– Jag har en råskiss som ser ut så här, sa Erkki och det 

märktes att han hade funderat mycket på detta. 

Han plockade fram ett kollegieblock, som han lade på 

bordet. 

Vi läste intresserat: 

Steg 1 

Mitt charterföretag har en history på tre år i Karibien. 

Det finns ca tre miljoner dollar i kassan. Detta bolag 

skall nu etablera sig i Europa. En nyemission kommer 

att ske, varvid 10 miljoner dollar tillförs bolaget. Bolaget 

köper ett fartyg för 50 miljoner dollar och sätter själv 

in 12 miljoner, och lånar resten mot säkerhet i fartyget. 

Fartygets nuvarande ägare kammar hem köpeskillingen, 

50 miljoner. 

Låt oss titta på pengaflödet. 

Jag satsar två miljoner, en kompis satsar 10. Banken 

satsar 38.

Pengarna betalas till fartygets ägare ett rederi på Bahamas, 

som jag i hemlighet äger. 

Omedelbart efter försäljningen försvinner kassan i rederiet. 

Den ligger nu i min ficka. Min kompanjon får 11 miljoner, 

kontant, alltså en miljon för besväret att ha sina 

pengar på ett bankkonto en vecka. 

Nu har jag plötsligt 40 miljoner i fickan för att köpa 

ytterligare ett fartyg kontant, det som jag egentligen vill 

ha. 

– Fattar ni nu då? 

– Nej, tyvärr. Fartyg nummer ett vad hände med det? 

– Ingenting, för det finns inte, har aldrig funnits. Det 

vill säga Sven Nilsson tror att det finns, för han har sett 

det och varit ombord med en hel delegation i två nätter, 

men det är bara chartrat av mig, vilket de aldrig fattar. 

Han ser alla skeppshandlingar och han ser att jag puttar 

in 12 miljoner dollar ur min egen kassa, så han tycker 

det är väldigt seriöst. Normalt brukar man bara sätta in 

10 procent av köpeskillingen. Han har ju panträtt i hela 

fartyget och hans säkerhet ligger före min. 

Steg 2 

Företaget i Nice säljs till en ny ägare för 13 miljoner 

dollar, företagets substansvärde. Fartyget ligger fortfa- 

rande som en tillgång på 50 miljoner i bolaget, som samtidigt 

belastas av skulder på 38 miljoner. Ingen kan hindra 

någon från att sälja företaget! Det är på papperet en 

sund affär. 

Den nye ägaren likviderar bolaget och plockar ut en 

miljon som finns på bankkontot. Fartygets värde skrivs 

ner till en euro 

Ägaren försvinner, han var bara en målvakt. Direktör 

Nilsson kommer att få spader, men det hanterar jag. 

Hänger ni med nu då? 

– Vad behöver du hjälp med för att klara av denna 

blåsning?frågade Michael 

– Jag behöver låna pengar, det trodde jag skulle bli den 

svåraste detaljen, men nu inser jag ju att jag känner en 

kille som är smartare än jag trodde. 

– Kille, sa jag, det är min fru som är smart, svarade jag. 

Jag bara grät när jag såg min fina vinkällare gå åt helvete. 

Det var hon som fixade stålarna. Men jag varnar 

dig, hon har latinskt blod i ådrorna och hon kommer att 

skära pitten av dig om du lurar henne. 

– För fan Calle, sluta med dina morbida fantasier, vill 

du att jag skall få mardrömmar. Jag har väl aldrig lurat 

dig? 

– Bara så att du vet, sa jag. Fartyget då? Hur får du tag på 

det?

– Den delen fixar jag. Jag chartrar ett fartyg av rätt storlek 

med full besättning. Det kommer att finnas med en 

representant för köparen ombord. De vet ingenting om 

att fartyget är till salu, så representanten ber Sven att inte 

nämna något om anledningen till deras besök för besättningen. 

Skeppspapper och sådana saker ordnar jag 

så snart jag hittat rätt fartyg. Jag behöver en målvakt 

förstås, som spelar ägare till mitt charterföretag, han 

känner ju mig och Boris. Där hade jag tänkt engagera 

Kates farsa Barry, en självsäker herre från Florida. Vitsen 

är att han säljer företaget, så han försvinner ur bilden. 

– Det kanske kan gå, sa Michael. Det var länge sedan 

man gjorde ett riktigt bra gig. Ibland saknar jag spelets 

tjusning. Hästar ger inte så mycket spänning. 

Jag ställer upp med hälften av pengarna, fem miljoner, 

så slipper Chantal göra slarvsylta av Calle, men framförallt 

så finns det ett större incitament att du betalar tillbaks 

stålarna, jag menar att du inte får för dig att blåsa 

oss. Calle vet vad som hände med dem som försökte 

lura mig när jag jobbade i Stockholm. Då har han ändå 

bara hört rykten. 

– Det räckte, sa jag.Vi håller det här mellan oss, va sa 

jag. Flickorna blir lätt oroliga. I kväll blir det grillat hos 

oss. 

– Jag tänkte åka in till Monaco och kolla lite fartyg, 

hänger ni med? frågade Erkki. 

– Varför inte sa Michael, vi tar min båt, den behöver 

luftas lite. 

Vi satte kurs mot Monaco, hela gänget i Michaels fina 

Riva, en 33 fots skönhet i mahogny, som trots att vi var 

sex personer ombord gjorde nära 49 knop. I sittbrunnen 

fanns en hästskoformad skinnsoffa där det fanns gott 

om plats för fem personer. Michael körde med säker 

hand. Strax innan vi passerade Eze, skrek Erkki till: 

– Titta på den! Han pekade på ett fartyg som låg för 

ankar. Jag tror jag sett det fartyget på nätet, det är till 

salu. Kan du ta en sväng runt, så vi får se på nära håll? 

– Visst sa Michael och svängde i riktning mot Elise, från 

Isle of Man. Ingen av oss rörde en min, men det blev en 

aning tryckt stämning. 

– Vet ni vad den kostar? Sa Erkki. 37 miljoner dollar, 

den är 53 meter lång, oceangående. 

Perfekt för mitt behov. Ni skulle se den invändigt, bara 

träpaneler och antika möbler. 

– Hur kan du veta det? frågade Ulla, plötsligt. Hon hade 

inte sagt ett ljud på hela resan. Hon verkade allvarlig. 

– Internet, allt finns där fotos, ritningar, teknisk specifikation. 

– Vet du vem som äger den? frågade Michael

– Nej, men jag vet vem som säljer den. Det är en mäklare 

i Monaco. 

De närmade sig Monaco och Michael anropade Port de 

Hercule på kanal 12 på sin VHF-radio. Han meddelade 

båtens namn och längd, samt informerade om att de 

bara tänkte stanna några timmar. Han saktade ner farten 

och lade till på anvisad plats. 

Hamnen var full av fartyg i alla storlekar, från vanliga 

30-40 fotare till stora lustjakter på nästa 100 meters längd, 

med egna helikoptrar, stora motor- och till och med 

segelbåtar, fullt riggade stående på däck, som om de 

bara väntade på att någon skulle sätta dem i vattnet. 

De tog en drink på en förnäm uterestaurang intill Casinot 

och studerade de otaliga, exklusiva butiker som låg sida 

vid sida i husen runt Casinot och närmsta grannen, det 

eleganta Hotel Paris mitt emot. 

– Det är alltid lika kul att se de senaste modellerna av 

Bentley och Rolls Roys cabriolet, sa jag. Då kan man 

lära sig att man kan vara gammal, ful och kort i rocken, 

men ändå få de snyggaste, mest långbenta blondinerna 

att pussa en på den kala hjässan. 

– Svin, sa Chantal, eller luder, beroende på vem man 

talar om, honom eller henne. 

– Tror du att de tar dem för pengarna, de kanske är 

trevliga, försökte jag.. 

– Jag tänkte besöka ett par mäklare, sa Erkki. Tar ni 

hand om Kate, hon vill kanske shoppa loss lite, det verkar 

som om de har mer här än i Paris. 

Vi hittade några fartygsmäklare, den mest intressanta på 

rue Princess Florestine, där vi fick veta att det kostade 

mellan tre och 400 tusen Euro att hyra en fullmatad lustjakt 

på ca 60 meter för en vecka, vilket var minimum. Vi 

fick en lista på tillgängliga objekt och kom på att det 

kanske var enklare att hyra en jakt lite längre bort, då 

skulle Sven och hans eventuella kollegor vara lite mer 

bortkomna. Yachtmäklarna hade objekt över hela världen, 

så det gav oss fler möjligheter. Efter diverse 

dividerande bestämde vi oss för rätt fartyg på rätt plats. 

– Vi får nog leta upp damerna, sa Michael, annars har vi 

inte råd att hyra båt.

Kapitel 18 

Paris 

Den 15 mars 2001 

Salvatore Feudo stegade in på Auktionsfirmans eleganta 

kontor på Avenue Matignon, där han avtalat möte med 

sin gamle vän Richard Lapointe. 

De båda männen omfamnade varandra och utbytte 

artighetsfraser, deras vänskap var gedigen och över tio 

år gammal. 

– Jag är lite nyfiken på vad som får dig att lämna din 

älskade hustru och bege dig till den här avgasfyllda hålan, 

sa Lapointe, inte är det väl jag som lockar. 

– Det finns ett litet vinslott i Bordeaux som är till salu, 

med en ganska intressant vinsamling. Jag har fått reda 

på detta av Bengt deLeurs, som du ju också känner. Jag 

är inne på att köpa vinsamlingen separat och samtidigt 

lägga ett bud på hela slottet. Det är ett slott som skulle 

kunna utvecklas till att bli både hotell, golf and country 

club och annat. Som du vet är det ont om hotell i området. 

Samlingen är till salu till underpris eftersom ägaren 

vill ha fram kontanter snabbt. Jag skulle vilja att du 

auktionerar ut vinet så snabbt som du bara kan. Resul- 

tatet av auktionen avgör hur mycket jag kan bjuda för 

hela slottet. 

– Vilket slott rör det sig om? frågade Lapointe. 

– Chateau Libourne, det är visst inte direkt berömt för 

sina egna viner, men de håller tydligen ganska bra kvalitet. 

Slottet ligger i området Bourdeaux Supérieurs, vilket 

lär vara bra. Jordmånen lär vara perfekt i det området 

och jag är säker på att med rätt ledning kan kvaliteten 

förbättras. 

– Jag vet vilket slott det rör sig om sa Lapointe. Har du 

någon förteckning över vinerna? 

– Självklart, det är sammanlagt 2000 flaskor, det bästa 

från grannskapet. Han lämnade över specifikationen som 

han fått av Bengt deLeurs. Ägaren dog förra året och 

det är den enda arvingen som har bråttom att kamma 

hem kosingen. Han är Parisare och kan inte tänka sig att 

flytta till Libourne, som ju måste framstå som rena bondlandet. 

– Låt mig studera listan sa Lapointe, så får vi se vad jag 

tror att en auktion skulle kunna inbringa. 

Har han satt en prislapp på slottet? 

Lapointe försökte se ut som om han inte var intresserad, 

men faktum var att han tillbringade den mesta tiden 

på auktionsfirmans kontor för vinauktioner, som låg i 

Bordeaux.

Det vore trevligt att bo på ett slott i närheten. 

– Jag tror att man begär cirka två miljoner euro för slottet 

eftersom jag förstått att man kan köpa vinet för 200 

000 euro, och det skall räcka till handpengen som brukar 

vara tio procent. Han såg inte den intresserade glimten 

i Richards ögon. 

– Nu fick du ju facit, sa Salvatore, då behöver du inte 

räkna så noga. 

Lapointe log. 

– Jag föredrar att titta på listan utan förutfattade meningar. 

Det tar några timmar, kanske kan vi ses i kväll 

för att gå igenom resultatet av min värdering. Jag bjuder 

på middag hemma hos oss, det är på tiden att vi får 

återgälda all den gästfrihet vi njutit hos dig och din förtjusande 

Raquel. Jag har förvarnat madame. Klockan 

åtta? 

– Jag ser fram emot att få träffa Madame, sa Salvatore 

och försvann från kontoret. Han tänkte ta det lugnt och 

strosa lite i centrum, men han drogs till de kvarter där 

han visste att man kunde hitta barer med män som delade 

hans intressen. 

Mannen han mötte på en av de hundratals gaybarer som 

finns i Paris var i tjugoårsåldern finlemmad, med nästan 

feminina drag. Salvatore blev mycket upphetsad och 

frågade om de kunde gå någonstans där de kunde vara 

ostörda. 

De tog in på ett litet hotell och Salvatore betalade rummet 

i förskott. 

Som alltid, mådde han fruktansvärt dåligt efteråt och 

tvingade sig att stå i duschen i en halvtimme när han 

kom till sitt hotell. Han ringde Raquel för att tala om att 

han älskade henne och att han saknade henne och Felipe. 

– Vi ses i morgon, sa han, jag skall äta middag hos familjen 

Lapointe i kväll. 

Det var en utsökt supé. Madame Lapointe hade gjort i 

ordning en förrätt med grodlår, fortsatte med 

ankleverpaté, 

En underbar varmrätt följde med kalvstek i tunna skivor 

med svamp och olika gelékompositioner. Såsen 

smakade underbart med en lätt touche av rödvin. De 

drack genomgående Bordeauxviner kvällen till ära. Till 

desserten, en parfait, serverade Lapointe en flaska 1976 

Oppenheimer Silvaner Auslese. 

Han såg att Salvatore gapade och skrattade. 

– Jag kunde inte låta bli, när jag hittade en flaska som 

inte gått att sälja. Jag fick köpa den för 15 Euro. Hoppas 

den smakar bättre än sitt pris. 

Efter middagen drog sig de båda männen tillbaka till

iblioteket med en konjak och kaffe, medan madame 

bad om ursäkt och drog sig tillbaka. Salvatore kysste 

henne på kinden och tackade för en underbar kväll. 

– Är du nyfiken? frågade Richard. 

– Ja det måste jag erkänna, hur ser det ut? Är samlingen 

värd 200 000? Salvatore studerade honom med en viss 

spänning. 

– Innan jag avslöjar hur mycket jag tror vi kan sälja 

samlingen för, låt mig komma med ett förslag. 

– Visst, jag är idel öra, sa Salvatore. 

– Som du vet ligger vårt Bordeauxkontor inte så långt 

från Chateau Libourne. Om du köper det, så måste du 

ha någon som ser till att utveckla kvaliteten på det egna 

vinet. Vad skulle du säga om jag föreslår att vi köper det 

tillsammans.Fördelen vore att jag kunde bo bekvämt på 

slottet i närheten av mitt kontor och se till att man successivt 

förbättrade kvaliteten på den egna odlingen. 

Golfbana och sådant intresserar mig inte, det får vi anställa 

folk att sköta. 

Jag är beredd att satsa häften, tio miljoner Euro, minus 

halva vinsten från auktionen. Dessutom tror jag mig 

kunna hjälpa till med finansieringen. 

– Salvatore blev nu verkligt intresserad, han hade inte 

riktigt de muskler som krävdes, men hade tänkt belåna 

sitt företag. 

– Hur mycket kan en auktion inbringa? 

– Minst en miljon Euro. Det säger min erfarenhet. 

– Jag är med. Kan du utveckla det där med finansieringen? 

– Som du vet är vårt auktionshus mycket lönsamt. Det 

finns en fond där man i statuterna kräver att avkastningen 

skall investeras i projekt som ligger husets affärsområde 

mycket nära. Vad skulle vara bättre än att 

huset finansierar ett vinslott i den bästa delen av Bordeaux 

för att se hur man kan utveckla vinet så att det går att 

sälja på husets auktioner? 

Vad det gäller golfbanan och ett eventuellt hotell, föreslår 

jag att vi ligger lite lågt med detta för att så småningom 

intressera någon kedja att gå in och få tillgång 

till billig mark, om de förbinder sig att bygga en country 

club och anlägga en golfbana. 

– Vilken utmärkt idé! sa Salvatore. Låt oss skåla på detta. 

Hur skall vi gå vidare, du tycks ha tänkt till ganska ordentligt. 

– Låt mig säga att jag har haft en dröm ganska länge att 

något sådant skulle dyka upp. Jag hade lite svårt att inte 

visa min entusiasm i eftermiddags. 

Jag föreslår att du lägger ett bud på vinet, 200 000 och 

ett bud på slott och mark på två miljoner. Jag kan förskottera 

80 procent av auktionspriset som handpenning.

Jag har redan hört mig för hos den person som ansvarar 

för fonden om han är positiv. Han blev alldeles vild. 

– Då sätter vi igång sa Salvatore, jag kör hem i morgon 

via Bordeaux och bekräftar vårt bud. Kan du ordna 

någon form av enkelt kontrakt på vad vi nyss har kommit 

överens om? 

– Det kan du komma och skriva på i morgon innan du 

åker. Jag plitar ihop det i natt innan jag lägger mig. 

De skakade hand och omfamnade varann. 

Det kändes fantastiskt, Salvatore kände sig betydligt 

bättre tillmods när han somnade in mätt och belåten i 

den lyxiga sängen. 

Han körde den långa omvägen om Bordeaux på vägen 

hem efter att ha skrivit på kontraktet som Lapointe hade 

skrivit. Han hade lite svårt att hitta slottet, men till sist 

fann han det. 

Lite mindre än han hade trott. Arvtagaren, en man i fyrtioårsåldern, 

som presenterade sig som Jean Gasparoux, 

hälsade artigt på honom och de gick direkt på affärerna. 

Först vill ni förstås se ägorna och slottet. Salvatore blev 

visad runt vinodlingen och blev ganska imponerad av 

vad han såg. Slottet var naturligtvis gammalt kanske 

hundra år eller så och i behov av genomgripande renovering. 

Nu var det en gång så att det inte fanns så gott om objekt 

av det slaget till salu, priset avspeglade ställets unika 

läge i ett av de kanske bästa vindistrikten i Frankrike 

med omfattande utvecklingsmöjligheter. Oavsett vad 

man betalade, skulle det krävas ännu mer pengar att 

rusta upp stället. 

Detta faktum hade både säljare och köpare klart för sig, 

vilket innebar att prutmånen var begränsad, det var ett 

bra pris. 

Efter rundvandringen satte de båda herrarna sig ner i en 

syrenberså, som nästan doftade för starkt, och skulle 

just börja diskutera allvar, när Gasparoux kastade ur 

sig: 

– Jag måste berätta en sak, vinsamlingen som ni såg i 

vinkällaren är redan såld. Jag fick ett bud som jag inte 

kunde tacka nej till, jag behöver en del snabba kontanter, 

eftersom det är stora kostnader i samband med 

arvsskiftet, det är inte gratis att ärva, skrattade han förläget. 

– Är det någon lokal handlare? Salvatore försökte dölja 

sin besvikelse och lyckades bra. Hans röst var lugn och 

stadig. 

– Nej, det är faktiskt en ung man från Italien, en mr 

diTalora. Han har visst planer på att också bjuda på slot-

tet, men just nu hade han inte muskler för det, så jag 

väntar på hans bud. 

Är ni intresserad av slottet eller bara vinsamlingen eller 

möjligen alltihop? fortsatte han. 

– Alltihop. Kan ni bryta kontraktet med italienaren? Jag 

är beredd att bjuda två miljoner tvåhundratusen för alltihop. 

Salvatore drog långsamt upp en check ur fickan så att 

Gasparoux inte kunde undgå att se beloppet: Åttahundratusen 

Euro, utställd av en bank i Paris. 

Jag hade tänkt betala med den här som en handpenning, 

inlösbar i dag om ni så vill. 

Gasparoux blev mycket intresserad av checken, det 

kunde han inte dölja. Han ordnade och funderade på en 

lösning, det kunde man se. 

– Ni kan kanske nöja er med slottet, sa han, vinet är ja, 

förlåt uttrycket kattskit i sammanhanget. Ett par hundratusen 

Euro. 

– Nej, tyvärr, sa Salvatore kallt. Det är allt eller inget, 

som gäller. Vinsamlingen intresserar mig väldigt mycket, 

av ett personligt själ, inte för pengarna. Jag kan emellertid 

tänka mig att lösa in vinet om jag får tala med 

ynglingen. 

Nu blev det plötsligt fart på Gasparoux 

– Hur snabbt kan ni betala resten, av köpeskillingen, 

om jag kan lösa problemet med diTalora? Sa han. 

– Jag måste förstås först göra en besiktning av byggnaden, 

det är ett krav från mina finansiärer och tar väl 

ungefär en vecka inklusive pappersarbete. Så fort vi 

har ett preliminärt kontrakt sätter jag igång. Pengarna 

väntar bara på att bli utbetalda. Det är i era händer helt 

och hållet, mr Gasparoux. Handpenningen får ni så fort 

ni visar att det är ni som är i besittning av egendomen. 

Gasparoux gick in i slottet för att ringa ett samtal. Han 

kom tillbaka efter tio minuter och sa att allt var klart. 

diTalora hade backat, eftersom han inte kunde skaka 

fram pengarna till den tidpunkt som han lovat. 

Gasparoux skulle skaffa fram erforderliga handlingar 

och föreslog att de skulle åka till banken gemensamt. 

Han hade verkligen bråttom, så de signaler som Salvatore 

registrerat att han var i stort behov av snabba pengar 

var korrekta. 

Det kanske inte fanns någon diTalora när allt kom till 

kritan. 

De ordnade alla detaljer och Feudo lovade att sända en 

besiktningsman inom ett par dagar från Nice. 

På vägen hem var han tvungen att övernatta i Bordeaux 

och ringde Raquel för att berätta om förseningen och att 

han köpt ett slott tillsammans med mr Lapointe. Han 

kunde inte avgöra om hon var glad eller ledsen. För-

modligen var hon varken eller, deras förhållande knakade 

i fogarna. 

*** 

En skön vårkväll någon vecka senare, hade Salvatore 

övertalat Raquel att ta en enkel bit mat på La Pizza en 

restaurant vid den norra delen av hamnen i Cannes. La 

Pizza är ett trevligt ställe, alltid mycket folk, turister och 

infödingar i en väl avvägd blandning. De hade bestämt 

att äta tillsammans med den svenske vinhandlaren Bengt 

De Leurs, hans franska hustru och deras dotter. De åt en 

sallad, entrecote och avslutade med jordgubbar och 

vaniljglass. Ingen kulinarisk höjdare, kanske, men det 

var mest för att träffas och umgås lite, vilket hände alltför 

sällan nuförtiden. 

Salvatore hade tänkt berätta om slottet i Libourne, men 

satte nästan en jordgubbe i halsen när Bengt plötsligt 

berättade att han hade en privat vinsamling på lut till en 

billig peng om han var intresserad. Det var ett slott i 

Bordeaux, som skulle säljas och en ung italienare hade 

vinet på hand för 200 000 Euro. Raquel såg med en 

förskräckt min på Salvatore, som försökte dölja att han 

var nära att kvävas, men hon var för smart för att ställa 

några frågor. 

– Jaså det säger du, förlåt hostningen, jag svalde en jordgubbe 

lite väl hastigt, jag har längtat efter de första exemplaren. 

Men jag hörde vad du sa. Det var intressant. Har du 

någon specifikation över vinerna? 

Jag kan faxa ett ex till dig i morgon, sa Bengt om du är 

intresserad. 

Alltid intresserad av goda viner, sa Salvatore med ett 

leende, har du haft det på hand länge? 

– En vecka, knappt. Hur så? 

– Bara nyfiken om hur högt jag står på din kundlista. 

– Du står högt, det vet du! 

Raquel blev plötsligt orolig för Felipe, de hade en ny 

barnvakt, så de tackade för sällskapet och åkte hem. 

Familjen deLeurs stannade kvar och fortsatte smutta på 

lite vin. 

– Vad hände, du blev upprörd över något? sa Raquel, 

när de satt sig i bilen för att åka hem, det märktes tydligt. 

Du vet att du inte kan lura mig. 

– Jag har betalt åttahundratusen Euro i handpenning för 

ett slott i Bordeaux och då ingick den vinsamling som 

Bengt nu vill sälja till mig! Är han en bedragare, eller är 

han också lurad? Det skall jag ta reda på. 

– Hur kan du göra det, utan att bli osams med Bengt? 

– Jag lägger ett bud på mitt eget vin, så får vi se vad som

händer, det blir intressant. 

– Du kan väl bara fråga honom, det kan ju vara ett missförstånd. 

– Då får man inte reda på sanningen, bara den version 

han vill att jag skall höra! 

– Är det inte ett dyrt sätt att ta reda på sanningen? 

– Att ha riktiga vänner är värdefullt, så det kan vara värt 

en hel del. 

Han kunde knappt vänta tills de kom hem, så att han 

fick ringa Lapointe, trots den sena timmen. 

– Lapointe, svarade den välbekanta rösten i Paris. 

– Hej, det är Salvatore. Jag är fortfarande mätt efter er 

formidabla middag. 

Jag har lagt ett bud på vinet och slottet för vår räkning. 

Det var i sista minuten, ägaren hade redan sålt vinet, 

men jag fick honom att ändra sig. Han behöver pengarna 

snabbt. 

En byggnadsingenjör från Nice har redan gjort en besiktning, 

men jag skulle vilja att du kontrollerar vinet 

innan vi betalar resten av köpesumman. 

Är det några problem med finansieringen? undrade 

Salvatore. 

– Nej, vi har gått igenom de handlingar du skickade och 

jag har fått stiftelsen att utställa ett lånelöfte på resten av 

betalningen, via banken. Så snart de har lagfarten och 

kan lämna den som pant, kan vi lyfta pengarna. 

Jag skall till Bordeaux i morgon, så jag kan titta in och 

kontrollera vinerna.

Kapitel 19 

Odessa, Svarta havskusten 


”Det finns sju miljoner handeldvapen i Irak, en 

Kalasjnikov för varje irakisk man!” 

Citat ur tidskiften Sovjetskaja Rossia: 

Inför Saddam Husseins invasion av Kuwait, måste ytterligare 

en miljon irakiska soldater i god tid utbildas på 

automatgevär av märket Kalasjnikov. Utöver de förband 

som redan var klara och beväpnade. Den enda version 

av detta populära handvapen som kunde anskaffas i 

tillräckliga mängder var AK-47, den gamla modellen 

med 7.62 × 39 mm ammunition, vilket passade Hussein 

utmärkt. Det skulle underlätta reservdelshållningen. 

Iraks beställning löd på 600 tusen vapen, men det hade 

inte gått att få fram mer en halv miljon med så kort 

varsel. 

Kontraktet skrevs mellan Iraks handelsminister och 

oligarken Jegenevj Truchenko som var representant för 

vapenhandlarna. 

Betalningen bestod av 45 ton guld som flögs in med två 

Antonov An12:or som var Rysslands svar på Amerikas 

Herkulesplan. De var imponerande med sin vingbredd 

på 38 meter och 33 meters längd. Lastkapacitet vid full 

tank var ca 23 ton. 

De landade i utkanten av Odessas stora flygplats där 

guldlasten skulle lossas och bytas mot rådiamanter av 

motsvarande värde. Diamanterna kom från Sierra Leone 

i Afrika. Ursprungslandet för diamanterna var lite oklart 

men det bekymrade ingen i det här sällskapet. 

Den man som ansvarade för diamanterna, en stor, muskulös 

afrikan i kamouflagemönstrad uniform och mörkröd 

basker, bad att få tala med Irakiernas högste chef på 

platsen. 

Det var ingen mindre än Uday Hussein, son till Saddam 

Hussein. Han erbjöds riklig betalning om han kunde 

tänka sig att leverera guldet på Zürichs flygplats Kloten. 

Det var inte så lätt att skaka fram så stora maskiner i 

Sierra Leone. Som betalning erbjöds Uday en rejäl påse 

slipade diamanter, som han utan kommentar stoppade i 

en portfölj och gömde för egen räkning. 

De två stora maskinerna lämnade Odessa för Bagdad, 

men ändrade kurs i hemlighet så snart de var utanför 

Ukrainskt luftrum och styrde kosan mot Zürich. De efterlämnade 

ett sällskap på 10 officerare som leddes av 

Uday Hussein, som tagit hand om diamanterna för att 

åka tillsammans med en lika stor Ukrainsk militär-

delegation till Svartahavshamnen i Odessa, där ett lastfartyg 

med en halv miljon AK47: or hade lastats ombord 

under veckan. Delegationen inspekterade den dyrbara 

lasten och tog ett antal stickprov, som alla visade 

sig innehålla vapen av hög kvalitet, väl infettade för 

sjöfrakt. 

I en liten ceremoni, överlämnades en attachéväska till 

Uday Hussein, som blev mycket glad över presenten. 

Väskan innehöll en Kalasjnikov AK47 i äkta guld med 

fyra förgyllda magasin. 

Uday överlämnade i sin tur tre stycken förseglade trälådor 

innehållande rådiamanter med specifikation och 

värderingsintyg utfärdad av en auktoriserad Israelisk 

diamanthandlare till befälhavaren för den ukrainska styrkan, 

Truchenko. 

Denne såg till att lådorna lastades ombord på en snabbgående 

motorbåt och styrde tillsammans med en kommandostyrka 

mot den Rumänska kusten. 

Planen var att via hamnstaden Sulina i danubedeltat där 

floden Danube, i väst känd under namnet Donau rinner 

ut i Svarta havet, ta sig uppåt floden till staden Tulcea, 

som var den närmaste staden med landförbindelse. 

Denna del av Rumänien var på grund av det rikt 

förgrenade nätet av flodarmar, praktiskt taget omöjlig 

att bevaka nattetid. 

De gick i sakta mak uppför Donau och anlände efter 

cirka ett dygns resa till Tulcea. På kajen i den lilla hamnen 

möttes de av en nervös Leonid Zirganov, klädd i sin 

rumänska mundering, sittande med en skrynklig rumänsk 

cigarett utan filter hängande i mungipan i en gammal 

skitig bil av det inhemska märket Dacia 1300. Leo 

hade verkligen valt att leva upp till att se ut som en äkta 

rumän. Någon har sagt: ”Att sätta sig i en rumänsk Dacia 

kräver mod. Man kan säga en del om ett företag som 

konstruerar en bil med en styrning som inte fungerar 

och fullständig avsaknad av interiör. Att ta bort det 

nödvändiga hade väl gått an, men att ta bort allt, då 

förstår du vad jag menar”. 

– Det tog längre tid än vad jag trodde ”tavaritj”, sa 

Leonid till Jegenevj, som han kände igen från bilder 

han sett i ett amerikanskt finansmagasin. 

– Vi har inte åkt spårvagn precis, där man har tidtabell. 

Den här resan tar den tid det tar. I ett dygn har vi frusit 

röven av oss för att avsluta resan i världens längsta gödselränna. 

Vi kom fram eller hur? 

Har du arrangerat med slipningen? frågade Truchenko 

– Allt är förberett. Men det kommer att ta minst tre veckor 

att slipa stenarna, det finns ingen möjlighet att klara av 

det snabbare. 

Jag har ordnat så att de börjar i morgon bitti, om jag

hinner dit med stenarna förstås. Men det skall nog gå 

om inte min rumänska limousin får motorstopp. 

Transporten till Frankrike är också arrangerad på ett 

säkert sätt, efter det att stenarna är färdiga. 

– På vilket sätt? frågade Jegenevj. 

– Det vill du inte veta, svarade Leonid något irriterat. 

Det är säkert, så mycket kan jag lova, vattentätt. 

Jag lovar att du skall få ett meddelande när diamanterna 

är klara att hämta. Är du inte nöjd med det? 

Jegenevj log sitt breda leende. 

– Jag är nöjd när jag har stenarna i min hand ”tavaritj”, 

inte en sekund förr. Du lever farligt Leonid, det vet du. 

Ett stort ansvar vilar på dina axlar. 

Leonid ignorerade hans kommentar och studerade 

värderingsintyget noggrant. Det var minutiöst specificerat, 

sten för sten och meddelade på sista raden att värdet 

av rådiamanterna tillsammans uppgick till 506 485 431 

US Dollar, avrundat till minst 500 000 000 US Dollar. 

– Behöver du hjälp med bevakning av stenarna? Jegenevj 

Truchenko var tydligen mer än lite orolig. 

– Nej, jag har läget under kontroll. Den fabrik jag har 

valt är noggrant kontrollerad och har gott renommé. De 

har aldrig blivit av med en enda sten! Jag har dessutom 

personligen inspekterat säkerheten, den är mycket god. 

Det står i vårt kontrakt att jag själv ansvarar för hela 

arbetet, vilket jag ju får betalt för. Säkerheten ingår i 

mitt åtagande. Jag vill inte ha någon medarbetare som 

jag inte känner. Är vi överens om detta? 

Jegenevj mörknade lite i synen, men sa inget mer. Han 

hade en mystisk känsla i maggropen, men bestämde sig 

för att det berodde på att Zirganov hade klätt ut sig till en 

skitig bondlurk. Han hade sett ett foto där han var uppklädd 

i rysk översteuniform. Då var han en stilig man. 

Han bestämde sig att förlita sig på de goda referenser 

ryssen hade fått från hans källa i Moskva 

Leonid lastade in de tre förseglade plåtlådorna i sin lilla 

Dacia och for iväg utan att säga något i onödan. 

Truchenko stod länge och såg efter den blå illaluktande 

röken som Dacians motor spydde ut längs den lilla skogsvägen. 

Han hade fortfarande en olustig känsla i maggropen 

och beslöt snabbt att skicka ett par spanare till 

fabriken, bara för säkerhets skull alltså. 

Leonid anlände till hotellet i Bukarest sent på kvällen 

och körde ner Dacian i hotellets garage. 

Ha tog med sig lådorna till sin svit och tänkte inte lämna 

dem ur sikte för en sekund. Innan han kunde koppla av 

för natten, förband han väskorna med en larmad stålwire, 

som han till slut kopplade runt handleden. Om 

någon skulle kapa linan, skulle larmet utlösas. Han kon-

trollerade slutligen att hans Glock 17, som fått sin beteckning 

efter sitt magasin, som rymmer 17 patroner, 

var fulladdad. Han lät den vila i handen, den vägde 

knappt 900 gram, det perfekta vapnet. Leonid lade pistolen 

under kudden och somnade direkt. 

I gryningen körde han ut till fabriken i Afumati och 

stegade in på Ecaterinas kontor. Han överlämnade 

väskorna och gav henne det kompletta exemplaret av 

specifikationen. Hon bekräftade mottagandet. 

– Jag skall sätta igång arbetet omedelbart. Hon såg 

rodnande på Leonid, men hon var försiktig så att ingen 

av hennes anställda skulle se hennes upphetsning. 

Han lämnade kontoret efter att till synes formellt ha skakat 

hand med henne. 

När han gått, satte hon sig vid sitt skrivbord och tog 

fram det hopvikta pappret han tryckt i hennes hand, 

vecklade upp det och läste: 

”Vi ses i kväll om du har lust!? 

Leo” 

Det sammanlagda marknadsvärdet av diamanterna i slipat 

skick var omöjligt att förutspå, det berodde på en 

mängd olika faktorer. Allt beroende på hur sliperiet lyckades 

förvandla de råa diamanterna till ädla stenar och 

kvaliteten på de polerade stenarna, där stenarnas karat 

(vikt), slipningens kvalitet och form, färg, inneslutningar 

mm fastställde det slutliga värdet. En försiktig bedömning 

som Leonid tagit reda på, var att stenarna kunde 

värderas till dubbla eller tredubbla värdet i förhållande 

till rådiamanterna, skulle alltså betyda 1-1,5 miljarder 

dollars, kanske två miljarder på lite sikt, en svindlande 

summa. 

Starka krafter var i rörelse över hela världen för att diamanter 

på vift för så stora belopp skulle stoppas med 

alla medel. Man visste att de kom från olagliga källor 

där vapenhandel, narkotikatrafik, massmord och andra 

fasansfulla handlingar bidrog till inbördeskrigen på den 

afrikanska och sydamerikanska kontinenten. Men det 

faktum att 850 miljoner ädelstenar producerades varje 

år i Afrika, var det en svår uppgift att lösa. Dessutom 

var diamanter mycket lättare att smuggla jämfört med 

guld, titan och andra ädla metaller, eller sedlar för den 

delen. Därför köptes diamanter upp av narkotikakartellerna, 

som kunde avyttra dessa på öppna marknaden, no 

questions asked. 

Värdet varierar naturligtvis också starkt beroende på 

tillgången på marknaden. De Beers Group i Sydafrika, 

som i praktiken har monopol på att sälja lagliga dia-

manter på världsmarknaden, styr priset stenhårt, genom 

att anpassa tillgången till efterfrågan. De råder emellertid 

inte över dollarkursen, viket gör att även de Beers 

tvingas släppa stora mängder under tider med en svag 

dollarkurs. 

Skulle diamanter på sammanlagt 117000 Karat översvämma 

marknaden på en gång skulle priset falla som 

en gråsten. 

De Beers skulle bli tvingade att upphöra med sin försäljning 

tvärt, vilket skulle drabba dem i åratal. 

Så dum är förstås ingen, om man nu inte är ute efter att 

dumpa diamantpriset, så man kan säga att girigheten i 

det här fallet har ett visst pris, nämligen tålamod. Den 

girige måste sitta på sina diamanter under en lång tid för 

att få ut maximala värdet. Diamanterna i sändningen var 

enligt den israelske specifikationen sorterade efter storlek, 

enligt uppgift i varierande storlekar mellan 0,5 och 

10 karat. 

Går man in på Christies eller Sothebys auktioner, finner 

man att det vid varenda auktion säljs diamanter för stora 

belopp. I nio fall av tio är säjaren ”en gentleman”. Ett 

pinsamt enkelt system för tvättning av pengar. Men det 

måste finnas en marknad, annars dör branschen. Där- 

för gör de Beers nytta för alla som har diamanter att 

sälja. 

Det var två hårda veckor för Leonid. Han spanade oupphörligt 

på dagtid runt fabriken. De två soldater ur 

kommandostyrkan som Truchenko avdelat för att bevaka 

fabriken var professionella, men ändå lätta att 

upptäcka, eftersom Leonid hade sitt spaningsställe. De 

följde ett strikt vaktschema med tretimmarspass, en tuff 

uppgift under vintern. Det var svinkallt på nätterna. För 

att kunna få upp värmen och för att få lite vila mellan 

vaktpassen, hade de tvingats hyra in sig i ett litet hus i 

närheten av fabriken. Genom hot och löfte om pengar 

fick de den förskrämda familjen att hålla tyst om sin 

närvaro. 

Vid en rutinspaning på kvällen till dag 11, just innan 

han skulle ta sig till hotellet för en träff med Ecaterina, 

upptäckte Leonid att ukrainarnas vaktstyrka utökats med 

ett tiotal man. Det kunde bara betyda en sak, de tänkte ta 

hand om diamanterna själva, utan hans inblandning. 

Antingen litade de inte på honom, eller så ville de snuva 

honom på den resterande delen av arvodet. 

Han visste att det var frågan om timmar innan alla stenar 

var färdigslipade. Frågan var om kommandogruppen

hade information från insidan, så att de också visste 

eller om de trodde att det fortfarande var en vecka kvar 

tills allt var klart, som Leonid sagt till Truschenko. 

Ecaterina kom till hotellet strax efter det att Leonid återvänt 

från sin spaning. Han öppnade dörren och släppte 

in henne. Hon såg mycket glad ut och kunde inte hålla 

sig. Hon tecknade till honom att komma in i duschen 

och satte på vattenkranen. Hon viskade att arbetet var 

klart och att allt var packat dokumenterat och förseglat 

för avhämtning. 

– Dokumentationen också? 

– Han kom med den i eftermiddags, han har arbetat 

hemifrån. 

– Hur vill du fira det? frågade han 

– Genom att duscha med dig. Jag längtar efter att få 

älska med min väldoftande Leonid. 

Hon klädde av honom och slet därefter av sina egna 

kläder och drog på nytt in honom i duschen, men den 

här gången blev de våta. De tvålade in varandra som två 

tonåringar på sin första utflykt och ömsom fnittrade 

ömsom kysstes ömt och satte sedan igång att älska som 

om de aldrig hade älskat förr. Det var nästan bättre än 

första gången. Nej förresten, det var bestämt bättre! 

De avslutade kvällen med en flaska champagne. 

Ecaterina märkte inte att hon blev tröttare än någonsin 

tidigare i sitt liv och somnade inom loppet av två minuter 

efter sitt sista glas champagne med ett leende på läpparna. 

Leonid konstaterade att hon andades lugnt och klädde 

sig snabbt i sina rumänska arbetskläder och tog fram 

sin färdigpackade ryggsäck från en garderob. Han tog 

trapporna ner till garaget och startade sin Dacia och satte 

fart mot Afumati. Han körde ett par kilometer på den 

smala väg som gick utanför byn för att komma in i byn 

från rätt håll. Sista biten körde han med släckta strålkastare 

och använde nattglasögonen. Han vek av på en 

mindre sidoväg där han ställt bilen förut och stannade 

motorn. Han steg av bilen, tog på sig en ryggsäck och 

började söka sig mot tunneln. 

Han var väl hemmastadd i byn vid det här laget och 

hade hjälp av sina nattglasögon. Han smög ytterst sakta 

och ljudlöst på den gräsbevuxna delen av den lilla 

byvägen. Det lilla förfallna huset dök upp i mörkret. 

Leonid tog sig in, ner för trappan och öppnade dörren 

utan problem. Han kontrollerade att larmkablarna var i 

samma skick som han lämnat dem och fortsatte in i 

tunneln som han passerade med raska steg tills han nådde 

fram till nästa dörr. 

Han kopplade bort larmkabeln på samma sätt som han

gjort vid tunnelns ingång och öppnade försiktigt dörren. 

Den var välsmord, men gnisslade en liten aning 

ändå. Leonid höll andan och lyssnade efter ljud från 

vaktstyrkan. 

Fullkomligt stilla stod han i det lilla förrådsrummet och 

lyssnade. Ingenting hördes. 

Försiktigt öppnade dörren som ledde honom in i 

säkerhetsrummet. Det var tomt. Han kunde dock höra 

ljudet från vakterna som fanns i vaktcentralen innanför 

fabrikens entré. Det var ett avlägset mummel. Än en 

gång sa han för sig själv: 

– Djävla idioter, hur fan tänkte de när de lade ingången 

till tunneln här utan att ha rörelselarm? 

Det fanns ingen tid att förlora, även om Leonid inte 

fann det troligt att de skulle gå en rond i säkerhetsrummet 

på kvällen, eventuella hot skulle i så fall komma utifrån 

om hans värsta farhågor skulle besannas. Han ställde 

ifrån sig ryggsäcken och tog ut ett instrument som han 

kopplade till en kabel som han med hjälp av en magnet 

fäste mot valvets dörr. Instrumentet var försett med två 

trådar som kopplats till ett par hörlurar som han satte 

på. På gammaldags manér, men med modern teknik 

kunde han genom att arbeta lugnt och metodiskt öppna 

kombinationslåset på mindre än tio minuter. Valvdörren 

svängde snabbt och någorlunda ljudlöst upp, men det 

lät ändå en aning och det räckte för att hans puls skulle 

stiga ytterligare. Leonid lyssnade igen efter ljud men 

hörde inget speciellt, så han gick in i valvet. De tre 

väskorna som han använt vid leveransen till sliperiet 

stod på ett bord och var samtliga förseglade. Leonid 

vände väskorna så att undersidan kom uppåt och stack 

in ett tunt knivblad i en för ögat osynlig springa där 

väskorna skarvats samman. Hela undersidan gled undan 

och han kunde plocka ut innehållet utan att göra 

åverkan på förseglingen. Metodiskt packade han ner 

diamanterna med alla dokument i ryggsäcken och ersatte 

alltihop med några påsar glaskross som han haft 

med i ryggsäcken. Han återställde de falska bottnarna 

på väskorna och vände tillbalks dem i sitt förseglade 

skick, exakt som de stått när han kom och lämnade sedan 

valvet. Han stängde dörren och vred kombinationslåset 

ett kvarts varv och lämnade fabriken genom tunneln. 

På vägen ut återställde han de båda larmen och 

offrade en halvtimme på att återställa sin extra ingångsöppning, 

så att man inte utan noggrannare granskning 

skulle upptäcka inbrottet. 

Han återvände till bilen och körde tillbaks till hotellet, 

den första kilometern med släckta ljus. 

Leonid gömde sin ryggsäck och duschade tyst innan

han försiktigt kröp ner bredvid Ecaterina som låg helt 

stilla och sov fridfullt. Han kysste henne i nacken men 

hon snusade vidare. 

Han vaknade klockan sju och reste sig ur sängen och 

gick in i duschen utan att väcka Ecaterina. 

När han kom tillbaks till sovrummet hade hon vaknat 

och såg med stora ögon på honom. 

– Jag saknade dig, sa hon och log. 

– Saknade? Han stelnade till en aning. 

– Ja du duschade för länge. Kom! En sista gång 

– Vem har sagt att det måste vara den sista? Vem vet 

något om framtiden? Han kastade sig över henne och 

dränkte hennes ansikte med sina kyssar. 

– Leonid, det har varit en underbar upplevelse att få lära 

känna dig, sa hon. 

– Du har bara sett mina bästa sidor skrattade han och 

rodnade när han insåg vad han hade sagt. 

– Det räcker, sa hon, mer än väl. 

– Det finns en sak som återstår, sa han, betalningen. 

Han gav henne 100 000 dollar i bonus. Göm dem noga, 

sa han. Man vet aldrig vad avundsjuka kan göra. 

– Jag måste iväg, sa Ecaterina, du får komma senare och 

hämta dina stenar. 

– Ring när du kommit till fabriken, sa han. 

Ecaterina åkte hem för att byta kläder. Bonuspengarna 

gömde hon på ett säkert ställe innan hon tog bussen till 

Afumati. En stor dag väntade henne. 

Ukrainarna hade sent på natten smugit sig ljudlöst fram 

till fabriksingången, knappt en halv timme efter det att 

Leonid lämnat tunneln. De övermannade 

securitatepoliserna som stod på vakt utanför fabriksgrindarna 

på känt manér, genom att skära halsen av dem 

och klippte sedan av samtliga kablar till övervakningskameror 

och larm. Därefter bröt de strömmen till hela 

fabriken, vilket skapade panik inne i lokalerna. Soldaterna 

var försedda med moderna nattkikare och stormade 

byggnaden. 

De fyra nattvakterna, dödades på fläcken. 

Ett gäng på fyra man rusade in i säkerhetsrummet, efter 

att ha skjutit sönder låset. 

Fyra man ur kommandostyrkan hade hämtats från en 

kassaskåpsfabrik i Kiev. De kunde nu gå in i rummet. 

Två av dem bar på en stor uppenbarligen mycket tung 

verktygsväska, som de satte ner med ett brak. Eftersom 

de visste att de skulle arbeta utan ström, var samtliga 

maskinerna bensindrivna. De startade sina kapmaskiner 

och fyllde snart det lilla rummet med rök och avgaser. 

Alltihop tog mindre än trettio minuter, så svängde den 

tjocka dörren upp på vid gavel.

I rummet låg tre förseglade lådor, som bars ut och lastades 

om till en täckt lastbil, som försvann i natten, riktning 

Tulcea. 

De kom några timmar senare fram till Tulcea och stannade 

ekipaget i hamnen, där motorbåten väntade. Den 

anonyma båten drog iväg med släckta lanternor mot 

Sulina. När de passerade den gigantiska fyren, som 

markerade Donaus mynning i Svarta havet, visste de att 

de hade lyckats. 

Ecaterina fick en chock när hon anlände till fabriken en 

timme senare. Poliser och folk från Securitate var överallt. 

– Vad har hänt? frågade hon en av sliparna som stod 

närmast. 

– Har ni inte hört! Alla vakter är mördade, diamanterna 

är stulna. 

Polischefen grep Ecaterina omedelbart och förde in 

henne på hennes kontor för förhör. 

– Vad vet ni om detta? Frågade han bryskt. Ni var inte 

hemma i natt när vi försökte nå er i bostaden. Er granne 

sa att ni ofta är borta på nätterna! 

– Jag var hos mina föräldrar. De är gamla och sjuka. 

Kan ni berätta vad som har hänt? 

– Tids nog får ni reda på vad som har hänt. Jag har fått 

uppgifter om att ni skulle leverera en stor sändning diamanter 

i dag till en kund. Stämmer det? 

– Ja, jag skall meddela honom att allt är klart för avhämtning. 

Men menar ni att….? Hon svimmade när hon 

insåg vad som hade hänt. 

Leonid fick reda på inbrottet genom att hans kollega på 

sovjetambassaden ringde honom klockan tio på förmiddagen. 

– Det var som fan! Det var som självaste fan, var det 

enda han kunde säga. Han satt länge i en fåtölj i svitens 

vardagsrum och funderade. Han kunde inte låta bli att le 

mitt i alltihop. 

Han ringde fabriken och bad att få tala med direktör 

Argesanu och fick efter lång väntan höra hennes röst. 

– Direktör Zirganov, sa hon jag måste inf...... 

Han avbröt henne bryskt. 

– Direktör Argesanu, jag vet vad som har hänt, nyheten 

har redan nått min ambassad. 

– Vad skall vi göra, sa hon, allt är så förfärligt. Alla 

vakter är mördade. Väskorna med diamanterna är stulna. 

Hon började gråta. 

– Lyssna. Pengarna som jag redan betalt för slipningsarbetet, 

var finns de?

– Här, i min väska. Jag skulle… 

– Se till att de kommer in på er firmas bankkonto, ni har 

ju fullgjort ert arbete. Stenarna är försäkrade, ljög han. 

Jag ser ingen anledning att komma ut till fabriken, så jag 

åker som planerat iväg under dagen. Jag kommer att ta 

kontakt med dig så snart jag kan. 

Leonid åkte taxi till flygplatsen och postade ett brev som 

han skrivit i all hast innan han lämnade hotellet. 

Brevet var adresserat till Jergenevj Truschenko på hans 

privatadress i Kiev, som Leonid kände till. Detta faktum 

skulle irritera Truschenko, inte många visste var han 

bodde när han var i Kiev. 

”Tavaritj! 

Vad i glödhett helvete har hänt? När jag kom för att 

hämta diamanterna på överenskommen tid, fick jag reda 

på att alla vakterna blivit mördade, eller rättare sagt avrättade 

och lådorna med diamanterna stulna! Var det 

dina pojkar som gjorde detta? På vems order i så fall? 

Jag fick betala för slipningen i alla fall, annars hade de 

inte släppt mig. Vad gör jag nu? Du måste kompensera 

mig för mina utlägg i alla fall, jag ha fullföljt kontraktet. 

Leonid.” 

Han gick med sitt enda bagage, en stor förseglad 

diplomatväska, gåva från KGB i Bukarest, till det väntande 

flyget, som via Wien och Paris förde honom till 

Nice. 

Leonid satte sig i sin hyrda Citroën och lämnade flygplatsen 

i Nice med ett leende på läpparna. Hans plan var 

perfekt, det visste han redan nu.

Kapitel 20 

Barbados 


Delegationen från Nice landade med Sven Nilsson i 

spetsen. Erkki hade övertalat mig att följa med som representant 

för köparen, det vill säga jag skulle besiktiga 

fartyget för köparens räkning. 

De hade flugit via New York som har direkt förbindelse 

med Barbados. Landningen på Grantley Adams International 

Airport gick utan problem. 

Det var en lustig känsla att vara i Karibien och ändå på 

något sätt i England. 

Jag försökte hålla mig i bakgrunden, för att undvika för 

många frågor, men det kändes som om Sven Nilsson 

tog det mest som en nöjestripp. 

Det var ändå bäst att hänga med sällskapet, som bestod 

av två andra tjänstemän från banken i Nice med respektive 

fru, samt en fartygsspecialist hämtad från Helsingborg. 

Nilsson hade ingen dam i sällskap, men jag visste att 

han var gift och hade två barn. 

Erkki hade flugit ner två dagar tidigare i sällskap med 

Kate och tagit in på öns i hans tycke bästa hotell, ”The 

House”, som hade 32 mindre men lyxiga sviter. Det låg 

i St. James en bit norr om Bridgetown, där Erkki hade 

inkvarterat resten av gruppen på Barbados Hilton, som 

var ett typiskt Hilton hotell, lite tråkigt kanske, men det 

fick duga. 

Visningen skulle äga rum dagen efter ankomsten, så det 

fanns ett litet utrymme för ett party på kvällen. 

Hela sällskapet blev på lyran, men Sven blev aspackad. 

Det var kanske inte så märkligt, jag hade nöjet att droppa 

några droppar av en drog jag fått av Erkki, i hans gin 

tonic. 

– Han blir tre gånger så full som de andra. Du och Kate 

får hjälpa honom upp på rummet, hade han sagt. Det 

var lite pinsamt, men Sven blev fullständigt redlös och 

sluddrade oupphörligt. Tur att ingen förstod vad han 

sa, men hans meddirektörers fruar visade öppet sitt förakt. 

Sven hängde som en disktrasa på mig när jag vandrade 

mot hissen och släpade in honom genom hissdörren. 

Jag lät honom glida ner i en hög på golvet. 

När hissen stannade fick jag hjälp av Kate att få honom 

på fötter. När han såg Kate, fick han ett fånigt flin i 

ansiktet och mumlade något som vi inte riktigt kunde 

höra. Kunde vara ”challooo ällschkkling” eller något 

liknande. Vi klädde tyst och effektivt av honom alla

kläder och placerade honom på sidan i sängen, så att 

han inte skulle kvävas om han mådde illa. Sånt hade 

man ju läst om. Direktör Nilsson var för värdefull för 

att kvävas av sina egna spyor. 

Vi fick vänta på Direktör Nilsson i Port of Bridgetown 

där vi alla samlats efter frukost nästa morgon. Till slut 

kom han i taxi med solglasögon på och ursäktade sig 

med att haft lite jobb att sköta på morgonkulan. 

Han blev förvånad när han fick se att Kate ingick i delegationen. 

– Nämen så trevligt, är du här? 

– Ja, det vet du väl, vi träffades i går kväll på Hilton. Det 

var ju faktisk du som bjöd in mig till visningen. Säg inte 

att du inte minns vad som hände i går kväll, då blir jag 

verkligen ledsen. Eller kanske jag skall vara glad. Sven 

såg bekymrad ut och hoppades att hans kollegors 

skvallerkärringar till fruar inte hört vad hon hade sagt. 

I hans huvud malde en enda fråga. – – Vad fan hände 

i går? Han kom inte ihåg ett djävla dugg mer än att de 

landade på flygplatsen och att han vaknade i morse med 

en fruktansvärd baksmälla och kräktes säkert en halvtimme. 

Allt där emellan var helt borta. En dubbel Bloody 

Mary hade skakat liv i honom, men inte mer. Någon 

frukost var det inte tal om. 

– Klart jag minns, sa han med ett ansträngt leende, vi får 

tala mer om det senare. 

– Alla klara att gå ombord? De gick ombord på en mindre 

motorbåt som tog delegationen ut till det stora fartyget, 

som låg för ankar en bit utanför hamnen. 

Väl ombord hälsades de välkomna av kaptenen, en prydlig 

gentleman i vit uniform och med den obligatoriska, 

lite gråsprängda skepparkransen. Välansad förstås, kaptenens 

utseende är ett slags kvalitetsbevis när det gäller 

fartyg som lever på att locka rika människor att åka på 

kryssning. 

Alla, utom Kate, presenterades för kaptenen så att han 

skulle veta vilka uppgifter var och en hade. Sven undvek 

att låtsas om Kate och ingen frågade vem hon var. 

Några svettdroppar formade sig till en liten rännil, som 

rann ner för Svens vänstra kind och innanför den vita 

skjortkragen. Helvete, tänkte Sven, det här blir svårt att 

förklara. 

Han måste ta reda på vad som hänt. Eftersom han inte 

ville fråga sina kollegor, beslöt han sig för att fråga Thorn, 

som han hade ett svagt minne av att han kände igen från 

hemstaden Helsingborg. 

Dags att inspektera fartyget. 

Namnet förpliktar, tänkte jag ”Princess Esmeralda” var 

mycket välskött in i minsta detalj. Den hade plats för 18

gäster med 16 mans besättning. L.ö.a. vilket lär betyda 

totallängd, 189 fot. Fartyget hade all den komfort man 

kunde förvänta sig av en Yacht i denna prisklass, därtill 

som ett lite udda inslag, en äkta finsk sauna med stenar 

och allt. Jacuzzi på däck, förstås. Två 18 fots Sea Ray 

Power Boats och ett par vattenscooters, till och med en 

Laser segelbåt fanns på övre däck. Hytterna var stora 

och erbjöd högsta komfort, liksom matsal och sällskapsrum. 

Träpaneler överallt och all tänkbar lyx i hytter och 

salonger. 

Maskinrummet var spegelblankt och absolut dammfritt. 

Inte en oljedroppe syntes till och motorernas mjuka 

trygga gång ingöt förtroende. 

– Vad tycker du? frågade jag mariningenjören från Helsingborg, 

du är ju specialist. 

– Hon är en dröm. Välskött, mint condition, varvsinlagd 

efter varje säsong med service och åtgärder efter ett fast 

schema. Allt finns dokumenterat. 

När alla vandrat runt, var det dags för lunch i stora 

matsalen, där det fanns ett bord med plats för 14 personer. 

Sven Nilsson hade hedersplatsen mitt emot kaptenen. 

Utmärkt mat, seafood plate med allt som havet kunde 

erbjuda. Konversationen var glättig och efter några glas 

Chablis Premiere Cru, började damerna fnittra och her- 

rarna dra historier. Rumsrena förstås, det fanns ju damer 

vid bordet. 

Jag kastade ett öga på Kate, som hade lyckats byta till sig 

platsen bredvid Sven, vilket han inte var så förtjust i till 

en början. Det gick ett litet surr genom damsällskapet 

när de såg att hon satte sig lite för nära honom, vad är 

detta? 

Ju längre lunchen gick, desto mindre tog Sven Nilsson 

hänsyn till omgivningen. Ögonen var helt blanka och 

fast inställda på att beundra Kate. Kaptenen kunde sitt 

jobb, han skulle sälja kryssningar till en svensk storbank, 

det var det besked Erkki gett honom när han hyrde 

fartyget en vecka, trots att de bara stannade ett dygn 

ombord. Alla var rejält mätta och berusade. 

Eftermiddagen ägnades åt vila och solbad på övre däck. 

Fri champagne åt damerna och drinkar åt herrarna satte 

ytterligare fart på stämningen. Jacuzzin var välbesökt 

av bankdirektörernas fruar och Kate som nu var bästa 

vänner. I den allmänna yran knöt Kate diskret upp bandet 

till sin bikinibehå och var plötsligt toppless. 

När männen fick se detta hoppade de också i Jacuzzin, 

varvid plötsligt alla damerna hakade på trenden och 

uppträdde utan överdel på sina bikinis. 

Plötsligt märkte Sven att Kate hade försvunnit och steg 

ur Jacuzzin och började leta efter henne. Han fann henne

i hennes hytt, där hon satt, fortfarande topless, men hade 

bytt ut bikiniunderdelen mot ett par shorts. Sven kände 

att han var nära att få en dröm att gå i uppfyllelse. 

Kate såg roat på honom och frågade om hon fick bjuda 

på en drink. Sven hade inte den minsta lust att dricka 

just nu, det var andra aktiviteter han hade i tankarna, 

men han beslöt att tacka ja för att inte sabba sina möjligheter 

att uppleva sin våta dröm i verkligheten, någon 

andra chans skulle han knappast få. Inte för en sekund 

funderade han på att han var ombord på ett fartyg tillsammans 

med flera kolleger och deras fruar, han tänkte 

faktiskt inte mycket just nu. Drinken stod redan framför 

honom, en dubbel gin tonic som var så stark, att han 

inte märkte någon bismak alls. 

En minut senare hade jag riggat den medvetslöse bankdirektören 

i ställningar som han nog aldrig skulle ha 

kunnat hitta på ens i sin vildaste fantasi. Jag regisserade 

Kate och tog över etthundra bilder med min exklusiva 

digitalkamera. Kate skulle föreställa hans sexpartner, utan 

att avslöja för mycket av sig själv, hon var inte ens naken, 

men det skulle man inte avgöra när man såg de 

färdigretucherade bilderna. Det var Sven som var huvudmotivet. 

När jag var nöjd, bäddade ner den sovande 

bankmannen i Kates säng och hon gick in i badrummet 

för att ta en dusch. Först spydde hon tills det bara fanns 

galla kvar. Det var inget trevligt jobb hon just hade utfört. 

Jag stannade kvar tills hon kom ut ur badrummet, 

blek och förbannad. 

– Calle, du är en pervers djävul, har du inte funderat på 

att han är gift och har barn? Frågade hon och såg på mig 

med en min full av förakt. 

– Jodå, det har jag visst, svarade jag, men tänk på att han 

har stulit min kompis båt och att du mist jobbet på grund 

av den här girigbuken. Du kan vara lugn, hans fru kommer 

aldrig att behöva se de här bilderna, om inte Sven 

själv vill förstås. Han kanske är mer pervers än jag? 

Jag ringde Erkki från övre däck. 

– Det här var bättre än vi kunde drömma om. Han blev 

full igen och jag har etthundra bilder det ser ut som om 

han knullar stackars Kate. Det var nära att han visade 

kuken för alla direktörsfruarna i Jacuzzin! Gissa om 

han kommer att ha ågren. Jag måste få iväg Kate från 

fartyget illa kvickt, hon mår inte bra av sitt jobb som 

fotomodell. 

Incidenten med Kate, hade precis den effekt som Erkki 

hade förutsett. Sven Nilsson var störtkåt på henne och 

hade försökt charma henne på Caymans för att få henne 

i säng, vilket inte lyckats. Nu hade han lyckats inför hela 

sin avdelning på banken, inklusive fruar!

– Nu har vi honom fastnaglad runt pungen, tänkte Erkki. 

Det vore väl fan om han inte skulle sitta vackert efter det 

här? 

Jag lät Kate stanna i min hytt för att hon skulle slippa se 

Sven om han nu skulle dyka upp. 

Det blev en sen middag ombord. Kvällen var lite svalare 

och man beslöt att sitta ute på akterdäck, där det 

fanns ett passande bord för ändamålet. 

Sven dök upp iklädd solglasögon, precis som han gjort 

efter sin förra brakfylla. Bankdirektörsfruarna betraktade 

honom med iskalla blickar, men det verkade som 

om Sven inte brydde sig. 

Jag var den ende som visste att han inte kom ihåg ett 

dugg om vad han varit med om. Tids nog skulle han få 

veta det. 

Middagen var inte sämre än lunchen, nu var det emellertid 

kött på menyn, New York Sirloin steak med bakpotatis 

från Idaho, ett svenskt historiskt inslag mitt i 

alltihop. 

Mitt favoritvin, Robert Mondavi Pinot Noir, det bästa 

vinet i Napa om man frågar mig. Bara att sticka näsan i 

glaset gör mig salig. Man behöver nästan inte dricka 

det, vinets bouquet räcker. 

Det blev en lugnare kväll, alla var ganska trötta vid det 

här laget. 

Jag satt en liten stund utanför baren på övre däck med 

Sven Nilsson och drack whisky. 

Jag hade hittat en flaska 57procentig Lagavulin single 

malt, 25 år gammal och lockat med mig Sven ut på däck. 

– Den här Sven, den skall du smaka, den finns nästan 

inte. Jag har betalt 150 Pund för en sådan flaska i Skottland! 

Den kan inte beskrivas, den måste upplevas. 

Han tog en rejäl klunk och skrynklade ihop ansiktet så 

att det påminde om ett russin.. 

– Fy fan! Vad är detta för en djävla whisky? 

– Förlåt, jag skulle kanske ha varnat dig. Om det är 

första gången du testar Lagavulin, så är den lite stark. 

Den här är lagrad i 25 år och har ganska mycket smak av 

rep och tjära från den rökta torven. Men om du prövar 

igen en gång om året, så skall du se att efter tre- fyra år 

vill du aldrig dricka något annat. 

– Nej fy fan, den här skiten vill jag inte dricka, har du 

inte något annat? 

– Jodå, baren är mer än välförsedd. 

Jag hämtade en Johnny Walker Black Label till honom. 

Vi drack under tystnad. 

– Var har du gjort av din fru? frågade jag lite försynt. 

Hon är bedårande.

– Min fru? Nej hon är inte med ombord, jag antar att du 

menar Kate Jones, en tjej jag träffade på semestern på 

Grand Cayman, för några månader sedan. Hon arbetade 

ombord på en båt som visade sig tillhöra min bank, 

så tyvärr fick hon sparken när båten såldes exekutivt. Vi 

blev trots detta goda vänner och hon hjälpte mig bland 

annat med att arrangera den exekutiva auktionen. 

– Vad gör hon då här? 

– Ingen aning faktiskt, hon har antagligen fått jobb på 

någon båt, som råkar ligga här. Apropå det, eh jag hade 

tänkt fråga dig, alltså jag vill inte att mina kollegor…. 

Kort sagt jag blev skitfull i eftermiddags och kommer 

inte ihåg ett dugg. Såg du möjligen vad jag höll på med. 

Var hon där, Kate? I går kväll också när jag tänker efter, 

det är verkligen inte likt mig, jag begriper inte… 

– Ja nog fan var du berusad, det måste jag erkänna. Du 

säckade ihop i baren helt enkelt i går kväll alltså. Eftersom 

dina kompisar är riktiga skitstövlar, ingen rörde ett 

finger, så hjälpte jag dig till hissen När vi kom upp till 

din våning fanns hon där, den där tjejen som du kallar 

Kate. Jag trodde hon var din fru. 

Vi hjälpte dig till ditt rum och hon tog hand om dig. Du 

kallade henne för ”ällschkkling”, så jag överlät dig i 

hennes vård. 

– Det var väl helt ok. Pinsamt bara att jag inte minns ett 

dugg. Dagens övningar var ännu värre, jag är ju verkligen 

gift, så det blir väl ett djävla liv när jag kommer 

hem, om kärringarna skvallrar. Jag fattar egentligen ingenting, 

den där Kate har hela tiden visat att hon föraktar 

mig för det där med båten på Cayman Island, men nu 

verkar hon vilja ta hand om mig! 

– Du tycks inte veta mycket om kvinnor, skrattade jag. 

De skulle aldrig med ett ord antyda att du rumlat omkring 

till din fru. Vetskapen ger dem ett övertag över 

henne, som de vill hålla kvar så länge som möjligt. Så 

de har det något att gotta sig åt på sina damluncher. Men 

du har rätt, man vet ju aldrig, för ju mer de tisslar, ju fler 

får reda på det. Kan ju finnas någon som är avundsjuk 

och skvallrar bara för att djävlas. Min fru säger att det är 

stor skillnad på tjejer och killar i det avseendet. Killar 

håller alltid käften utanför den egna kretsen. Hon påstår 

att tjejer är elakare. Jag vet inte om hon har rätt eller fel. 

Bäst att du bunkrar upp lite glitter, om att i fall. Han blev 

om möjligt ännu blekare. 

– Menar du det? Jag fan vet, du har kanske rätt. 

Ågren satte in, jag tyckte nästan synd om honom, men 

bara nästan. 

Det var dags att byta samtalsämne.

– Vad tycker du om fartyget, skall jag råda köparen att 

slå till? frågade jag 

– Banken ställer upp, det kan jag säga redan nu, jag har 

fått bästa vitsord av inspektören om skicket på maskiner 

och skrov. Resten kan jag bedöma själv, det är ett 

fint skepp. 

Redan nästa morgon tog jag planet till New York för att 

fortsätta via Paris till Nice. 

Jag valde att tillbringa natten i Kates hytt eftersom hon 

ockuperat min. Jag utgick ifrån att Kate gick iland så 

snart fartyget var i hamn och att hon tog sig till Erkkis 

hotell. 

Chantal mötte mig på flygplatsen. Jag fick en härlig varm 

och blöt kyss, som bara hon kan ge. Minnet av vår första 

kyss för tjugo år sedan, kan jag plocka fram när som 

helst. 

– Har du saknat mig? frågade jag 

– Nej, kanske dina läppar och din kropp, men inte resten. 

Du då? 

– Jag har saknat hela dig. Det gör jag alltid, du behöver 

bara gå ut i köket, så är jag lost. 

– Du ljuger som vanligt, men det gör inget, det är sånt vi 

flickor vill höra. 

Kapitel 21 

Cannes 


Salvatore Feudo satt som fastklistrad vid sin exklusiva 

kontorsstol i sitt elegant inredda kontor på skeppsvarvet 

i Cannes. Han trodde inte sina ögon som just hade upptäckt 

en man från det förgångna, nästan som om han 

sett ett spöke. Svetten droppade från pannan, via näsan 

ner på mahognyskrivbordet, trots luftkonditioneringen, 

som stod på 19 grader. Han var kritvit i ansiktet. Mannen 

som just stegat in på kontoret, hade han inte sett 

sedan 1980, på en krog i Moskva. Feudo insåg att hans 

sista stund var nära. 

– Jag fattar inte att du kunnat hålla dig undan i ett helt år 

sa Leonid Zirganov, det tog mig två dagar att hitta ditt 

gömställe. Våra kamrater har helt tappat stinget efter 

Sovjets fall! 

Salvatore Feudo var helt tagen av att det var så lätt att 

hitta honom. Han hade lagt ner så mycket omsorg att 

försvinna från jordens yta och tagit livet av alla som 

kommit i närheten av sanningen. Eller nästan alla tänkte 

han förskräckt. 

Leonid, hans gamle barndomskamrat, men också

överste i KGB, var expert på att lösa svåra problem, det 

visste han, men det var fruktansvärt att veta att vem 

som helst inom KGB kunde leta upp honom och döda 

honom. 

– Varför har du kommit hit, tänker du ta bort mig? frågade 

Salvatore uppgivet. Han hade vant sig vid tanken 

att han var dödsdömd i sin frånvaro, så detta var bara en 

bekräftelse på att det oundvikliga nu var ett faktum. 

– Lugn, bara lugn, sa Leonid, jag är inte här för att göra 

dig illa, jag tänker be dig om en tjänst. 

– Vad kan jag hjälpa dig med, det finns väl inget du inte 

kan klara på egen hand, kamrat Leonid. Hjärtat började 

pumpa lite långsammare i bröstet. Fanns kanske ändå 

en möjlighet att han skulle få komma levande undan? 

– Jo, det finns faktiskt en sak som jag behöver hjälp 

med. Du är den ende jag kan lita hundraprocentigt på, 

du är ju min blodsbroder! Jag har råkat ut för ett mindre 

problem och behöver gömma ett paket. Ett paket som 

ingen annan än jag får hämta. Bara om jag bevisligen är 

död, får du öppna paketet. Innehållet får du behålla i så 

fall. 

– Du är väldigt välinformerad, har du något emot att 

tala om hur du fått min adress och vetskap om min 

hobby? frågade Salvatore 

– Ja det har jag, svarade Leonid, av en enkel anledning, 

som jag skall försöka förklara för dig: 

Min informatör har ingen aning om vem du egentligen 

är, så personen i fråga är ofarlig för dig. Men jag kan 

kanske trösta dig med att det bara är jag på hela jorden 

som vet tillräckligt mycket om dig för att kunna leta upp 

den information jag behövde för att hitta dig. Glöm inte 

att jag känner dig sedan vi var två år gamla, kanske förr, 

men det kommer jag inte ihåg. 

Om jag skulle avslöja källan skulle du vara tvungen att 

eliminera den och då utsätter du dig för fara och därmed 

även mig. Det vill jag undvika, eftersom det är 

själva grunden till att jag utsett dig till att hjälpa mig. 

Men källan är ointressant, tro mig, han vet inte ens om 

att han röjt din hemlighet. 

Du skall bara gömma ett paket på ett säkert ställe, jag 

vill inte ens veta var. Min hållhake på dig är att du blir 

avslöjad om du mot alla odds skulle svika mig. Då verkställs 

din dödsdom inom 24 timmar. Det finns inte ett 

ställe på jorden du kan gömma dig för mig, det vet du. 

Leonid gick ut i sin bil och hämtade en stor resväska. 

– Det är alltså den här du skall gömma och förvara den 

tills jag hämtar den. Ingen annan skall ha den, oavsett 

vad som händer. Ingen annan än jag själv. 

– Men vad är det för något. Jag vill inte riskera, jag 

menar jag har familj… Feudo var inte så glad över upp-

draget. Det är väl inte….? 

– Du är KGB agent med överstes grad. Har du glömt att 

man aldrig ställer frågor? 

Du skall gömma dem åt mig på ett säkert ställe och nej, 

det är inget olagligt, men det finns folk som gärna skulle 

vilja komma över paketet. 

– Jag är alltså den ende som får hämta väskan. Om jag 

inte hämtat den inom tjugo år från i dag, kan du öppna 

den. Då är innehållet ditt! 

Som ett tecken på mitt förtroende för din lojalitet, får du 

dessutom 100 tusen dollar nu i dag. Köp något till din 

fru, men spela inte bort pengarna, då blir du för lätt att 

spåra!. 

Leonid överlämnade utan att säga ett ord till ett tjockt 

kuvert, hoppade in i sin bil och försvann med en rivstart. 

Han körde direkt till flygplatsen i Nice, lämnade tillbaks 

hyrbilen och bordade planet till Paris för att fortsätta via 

Frankfurt till Kiev i Ukraina. Det fanns inte en minut att 

förlora. 

Den viktigaste delen av hans plan måste sättas igång nu, 

innan någon fattat den. 

Salvatore Feudo lastade in väskan i sin bil och lämnade 

kontoret tidigare än vanligt. Han mådde inte särskilt bra, 

han mådde riktigt illa. Hela hans värld hade rasat samman. 

Om Leonid kunde hitta honom, kunde fler komma 

på var de skulle leta. Hur många kände till hans svagheter? 

Han funderade vem som kunde ha röjt honom, ingen 

inom KGB anade hans mörkaste hemlighet. Men det 

fanns en som gjorde det! 

Han körde genom hela Cannes ut till Juan Les Pins, där 

han parkerade bilen på en liten bakgata och gick sedan 

tillbaka ungefär två kvarter och höll sig i skuggan. Ingen 

lade märke till honom, han var som vanligt oansenligt 

klädd och han rörde sig på ett sätt han lärt sig under sin 

utbildning, för att inte synas. Han stannade utanför ett 

litet oansenligt hus och såg sig omkring för att konstatera 

att ingen såg vart han tog vägen. 

Han knackade inte på, utan öppnade bara dörren och 

steg in i en mörk hall. 

– Hej min älskling sa en ung man som satt i en fåtölj i det 

lilla vardagsrummet och såg på TV, mitt på eftermiddagen. 

Kommer du redan? 

Ja, jag har varit på banken och hämtat pengarna jag 

lovade dig. Han tog fram kuvertet han fått av Leonid. 

Mannen gjorde stora ögon när han öppnade kuvertet. 

– Hur mycket är det här? Det är ju dollarsedlar!

– 100 tusen dollar, det var ju det du ville ha för att inte 

avslöja min hemlighet! 

Men innan du får dem, måste du göra mig en tjänst, du 

måste svara på en fråga: 

Har någon främling ställt någon fråga om mig den senaste 

tiden? 

Samtidigt som han ställde frågan, såg han mannen rakt 

in i ögonen. Det var rutin, om mannen ljög skulle han se 

det direkt. 

– En främling? Nej ingen har frågat efter dig. Varför 

skulle någon…..? 

Salvatore såg att han ljög och knäckte nacken på honom 

innan han avslutat meningen. Det var lika lätt som 

på den gamla damen på Hotel Negrescu. 

– Du skulle inte ha ljugit sa han lugnt och tog tillbaka 

kuvertet och stoppade det i fickan. Om jag inte hade 

älskat dig så mycket, skulle jag ha knäckt nacken på dig 

redan när du började utpressa mig. Men jag var för svag, 

tyvärr. 

Han kysste den vackre ynglingen på kinden och lämnade 

huset lika lugnt som han kommit. Om man studerat 

honom noggrant, kanske man skulle upptäckt att 

hans annars så hårda blick veknat något och ögonen var 

en aning fuktiga. 

– En mindre som vet vem jag är, tänkte han när han 

sakta promenerade till sin bil genom att fortsätta förbi 

huset två kvarter och därefter vika av för att gå tillbaks 

till bilen via en parallellgata. 

Han hade inte en tanke på att åka hem, utan styrde bilen 

direkt till Monaco och spelade upp alltihop, utom femtusen 

dollar, på Casinot i Monte Carlo. Croupieren stirrade 

belåtet på sedelbunten som han fått i dricks. 

– Märkligt vad man mår bra av att spela, tänkte Salvatore. 

Han njöt av utsikten över det mörka Medelhavet 

med alla ljus från trafik, båtar och strandnära villor på 

vägen hem till Sainte Maxime. 

Väl hemma, körde han direkt ner i garaget och lastade 

av väskan. Han hade redan beslutat sig för att öppna 

väskan vid ett lämpligt tillfälle för att se om han lättare 

skulle kunna gömma innehållet. Det fick bli en dag när 

hans hustru inte var hemma, så han ställde in väskan i 

ett hörn av vinkällaren, där han var säker på att ingen 

annan satte sin fot. 

Han smög upp i villan. Raquel hade redan somnat. 

Försiktigt, utan att väcka henne kröp han ner vid hennes 

sida. Han låg en stund och studerade hennes perfekta 

anletsdrag i det svaga månskenet. Sen vände han 

sig på sidan. Han grät tyst av sorg över att ha mist sin 

älskade innan han slutligen föll in i en dvala som övergick 

till sömn.

Raquel kommenterade inte mannens sena hemkomst 

kvällen före. Hon tog bilen och försvann strax efter att 

deras son blivit hämtad för att åka till sin skola i Cannes. 

Salvatore passade på att gå ner i vinkällaren och fundera 

ut hur han skulle gömma väskan som Leonid lämnat. 

Han fick en idé och bestämde sig för att sätta den i 

verket. Det innebar att han tvingades stuva om innehållet 

i resväskan för att därefter gömma det på ett ställe där 

ingen skulle leta. Han hade alltså brutit sitt löfte att inte 

öppna paketet, men han kunde inte hitta på något bättre 

sätt att gömma innehållet, så det fick bli så. Han bleknade 

när han såg innehållet i väskan. Det var som ……..! 

En vecka senare kom mr Lapointe på sitt årliga besök. 

Den elegante lille mannen från Auktionsfirman hade 

med sig ett förslag till inköp från de auktioner som var 

planerade de två närmsta månaderna. 

Det kändes tryggt att ha Lapointe som rådgivare, själv 

skulle han aldrig våga investera i viner. 

De gick igenom listan tillsammans och kom överens 

om att investera enligt Lapointes förslag. 

*** 

Leonid Zirganov steg in på sitt kontor i Stockholm den 

20 februari dagen efter hemkonsten från Kiev. Han var 

nöjd med den senaste tidens arbete och började med att 

gå igenom posten. Anja hade sorterat posten ordentligt 

och åtgärdat allt det som hon klarade av utan hans hjälp, 

vilket var det mesta. Hon var den perfekta sekreteraren, 

intelligent, effektiv, lojal och självständig. 

Men det fanns några brev som han själv måste besvara 

och några meddelanden om folk som försökt nå honom 

på mobiltelefonen, men misslyckats. Inte så märkligt, 

den hade inte varit inkopplad under hela tiden han 

varit på resa, utom när han själv behövde ringa. Mest 

angelägen var en man från Ukraina, Jergenevj 

Truchenko, som verkade förbannad enligt Anjas anteckningar. 

En viss fröken Ecaterina utan efternamn, hade också 

ringt en gång, men inte lämnat något nummer. 

Leonid ringde först till Ecaterina på fabrikens nummer 

i Afumati. 

Hon svarade direkt. Hon lät upprörd. 

– Jag har varit så orolig. Hela vaktstyrkan blev ju mördad, 

ja man kan säga slaktad, de hade ingen chans mot 

de män som smög sig på om natten. Hur många som 

deltog i anfallet visste ingen, alla vittnen var ju döda. De 

förseglade lådorna var borta förstås, men ingenting an-

nat saknades. De diamanter som var i arbete för andra 

kunder hade man inte rört. 

Leonid förstod att hon inte kunde tala öppet på telefon 

och sade att han beklagade det inträffade. Han hoppades 

att hon inte själv råkat illa ut. Hon svarade inte, 

vilket var svar nog. 

Han var ledsen över att ha satt henne i en knipa som hon 

inte förtjänade. 

Han avslutade med att säga att han skulle återkomma 

och hoppades att hon kände den värme han ville förmedla. 

Kanske han skulle ta ut henne till väst, han hade känt en 

behaglig känsla i kroppen när han talade med henne. 

– Gör nu bara ingen Vassilij, tänkte han och slog bort 

tanken. 

Han ringde Ukraina och fick en ilsken Jergenevj på tråden. 

– Vad i helvete sysslar du med Leonid, tror du att du kan 

lura mig, KGB och Maffian på flera miljarder dollar? 

– Jag vet inte vad du snackar om, svarade Leonid. Jag 

har sett till att stenarna blev slipade i rätt tid och har 

betalt för detta. När jag kom för att hämta diamanterna, 

fick jag veta att det skett ett inbrott och alla diamanterna 

hade stulits. Vem visste var de fanns mer än du och dina 

soldater? Vad har dina mannar rapporterat? 

– Nu är det allvar Leonid, du talar om var stenarna tagit 

vägen, annars vet du vad som händer! 

– Om något händer mig, så ser du aldrig din son i livet. 

Har du varit så upptagen att du inte märkt att han försvunnit? 

Jag insåg, när jag fick reda på inbrottet, att du 

skulle behöva en syndabock och såg till att försäkra mig 

om att du skulle välja någon annan än mig! 

Är det så som du tror, att jag har stenarna, hur skall du 

då hitta dem? Hur dum är du egentligen? Vad skulle jag 

göra med dina stenar? Se bara till att skydda mig och 

betala min provision som vi kommit överens om. Skulle 

diamanterna verkligen vara försvunna, som du säger, ja 

då får du väl själv betala dina kompisar, vapenleverantörerna. 

Öppna ett av dina kassavalv och släng 

till dem en lastbil full med rubel, så håller de sig lugna. 

Sluta i övrigt att kontakta mig, jag gillar dig inte längre. 

Var det bara för att slaktas som jag valdes ut för uppgiften? 

När jag fått betalt för mitt arbete, så skall jag övertala de 

personer som gömmer din lille pojke att släppa honom. 

Mitt arvode har förresten stigit till det dubbla. Varje gång 

jag hör av dig eller någon annan som du kontrollerar, på 

telefon, brev eller i verklighet, dubblas priset. Samma 

sak gäller de stackars oskyldiga människorna som arbe-

tar på fabriken i Afumati, de som inte redan har mördats 

av dina kumpaner. Rör inte ett finger på dem, de vet 

ändå ingenting. Så skynda dig att göra rätt för dig, det 

kan bli dyrt annars. Jag är ledsen för din sons skull, 

men girigheten har ett pris. Priset heter tålamod. Jag 

behöver inte stenarna, men det gör du. Jag behöver inte 

Nickolai, men det gör du. Hallå, är du kvar?Han lyssnade 

på den tunga andhämtningen i andra luren och 

ljudet när Jergenevj lade på luren. 

Leonid hade tagit ett för honom avgörande beslut. Han 

skickade ett brev till fabriken i Afumati. Det var ett officiellt 

affärsbrev, där han beklagade det inträffade och 

bad Ecaterina höra av sig om det var något hans företag 

kunde göra föra att lindra sorgen för de efterlevande. 

Han intygade också att han inte hade några krav på ersättning 

av de stulna diamanterna, trots att han betalt för 

slipningen. Bifogat fanns en flygbiljett till Ecaterina och 

formell inbjudan till Sverige, utställd av det svenska 

utrikesdepartementet. Man ville undersöka möjligheterna 

att betala ut hjälp till de omkomnas familjer. Brevet 

var förstås en förfalskning, men den var så skickligt 

gjord att UD bara skulle undra vem fan som skrivit på 

dokumentet, om de nu mot förmodan, skulle råka få se 

en kopia. 

Därmed hade Leonid gjort vad han kunde för Ecaterina. 

Nu var det bara att vänta och se om de släppte henne. 

Kanske, med tanke på den turbulens som rådde i landet 

för tillfället. 

Han insåg att han måste skaffa någon som kunde ta hand 

om Lars, dagis var inte att tänka på, först måste han lära 

sig svenska språket. Kanske var Ecaterina det perfekta 

valet, att ta hand om pojken. Han var säker på att hon 

älskade honom och han hade märkt att han också var 

riktigt svag för henne, mer erkände han inte. Ecaterina 

var ju inte perfekt i språkligt avseende, men hon kunde 

säkert lära sig svenska snabbt. Leonid hade ju erfarenhet 

av hur man snabbt lär sig ett främmande språk utan 

brytning.Hon återkom ofta i hans tankar, särskilt när 

han gick till sängs, det var angenäma minnesbilder från 

hotellet i Bukarest. 

Biljetten var utställd tio dagar efter det att han beräknat 

att brevet skulle vara framme i Afumati. Der var bara att 

vänta och se. 

Hon ringde från Frankfurts flygplats och berättade att 

hon var på väg. Han lovade att möta henne på flygplatsen.

Leonid stod och väntade ivrigt i kön i ankomsthallen 

och väntade ivrigt på henne, fan jag är som en 

nyförälskad skolpojke. Där var hon! Enkelt klädd, vilket 

inte kunde dölja hennes välformade anletsdrag. 

De kysstes passionerat. Hon grät. 

– Om du visste vad jag har gått igenom viskade hon 

snyftande i hans öra. 

– Så, så, viskade han tillbaks du skall få berätta allt för 

mig på vägen till Stockholm. 

Naturligtvis hade hon blivit misstänkt för att stå i maskopi 

med förövarna av det avskyvärda brottet. Securitate 

hade hållit långa förhör med henne. Lyckligtvis hade 

hon betalat in pengarna hon fått av Leonid för slipningen 

samma dag hon fått dem. Till slut hade hon släppts, 

men hon förstod att hon stod under fortsatt bevakning. 

När brevet från svenska utrikesdepartementet kom med 

inbjudan till henne, blev hon genast lite av en hjälte hos 

Securitate och det hade varit lätt att få utresetillstånd. 

Hennes föräldrar var fortfarande i livet så de var naturligtvis 

säkerhet för att hon skulle komma tillbaks. 

Hon vågade inte röra de dollarsedlar hon fått av Leonid, 

men hon hade berättat för sin far hur han skulle hitta 

dem, men sagt att han skulle vänta tills han fick klartecken 

från henne. 

Föräldrarna skulle försvinna dagen innan hon reste för 

att ta sig till en avlägsen del av Rumänien, där de hade 

släktingar. I hemlighet hyrde de ett litet hus. Inte flagga 

med pengarna. Kanske en dag när Rumänien blir fritt 

från diktatur, kan de hämta dem, om de lever så länge. 

– Jag tänker aldrig återvända Leonid, aldrig, vad du än 

säger. Hon grät hela tiden. 

– Du får inte återvända, du tillhör mig, sa Leonid, jag 

kunde inte glömma dig, förstår du? Du kan sluta gråta 

nu, jag tänker göra dig lycklig. Bry dig inte om pengarna, 

de är inte viktiga. De körde till villan i Bromma, 

som måste ha framstått som rena palatset för henne. 

Hon fick träffa Anja och Lars. 

– Detta är Anja, min sekreterare och min adoptivson 

Lars, som jag tvingats hjälpa från Ukraina, där han satt 

på ett barnhem utanför Tjernobyl. 

Jag vill att du skall bo här med oss. 

Leonid hade redan köpt en annan villa åt Anja, som hon 

själv fått inreda. Den låg på Thespisvägen, en parallellgata 

till Författarvägen, vilket kändes tryggt för Ecaterina 

att veta. 

Den närmaste tiden fick de mycket att göra. Leonid skaffade 

fram nya identitetshandlingar till Ecaterina och Lars

som båda fick ett nytt efternamn som inte fick invånarna 

på Författarvägen att höja på ögonbrynen, tvärtom 

det var avsett att underlätta deras fortsatta liv i Sverige. 

För säkerhets skull behöll Leonid sin lägenhet vid Valhallavägen, 

där han var mantalsskriven. Fast han bodde 

mest hos sin Ecaterina. En språklärare anställdes fyra 

timmar per dag, vilket var ganska tröttande för Ecaterina, 

men det gav förvånansvärt snabbt resultat. En barnflicka 

tog hand om Lars när Ecaterina pluggade. 

Efter ett par månader fick hon börja gå på allehanda 

kurser för att lära känna den svenska mentaliteten, dess 

historia och kultur. Lars och Ecaterina trivdes i sitt nya 

land och det dröjde inte länge förrän de var som mor 

och son. De älskade varandra helt och fullt. 

*** 

Leonid åkte i början på april till Tallinn för att förbereda 

flykten för Janusz Bendinov och hans familj till Sverige. 

Han träffade Januzs flera gånger och ordnade med resedokument. 

De bedömde att det var ganska säkert att 

resa med flyg, så han skaffade fram flygbiljetter i deras 

nya namn och ordnade med bokningar. I hemlighet hade 

han en plan B, om det skulle uppstå problem. 

Den dagen han skulle överlämna alla dokument till 

Januzs på en förutbestämd plats i Tallinn, märkte Leonid 

att han var skuggad. Han smög sig på skuggan och 

likviderade honom. 

Det fanns ingen tid att gömma liket, så han släpade in 

den döde mannen i en garderob i den slitna lägenhet där 

mötet skulle äga rum. 

Januzs kom på avtalad tid, men såg blek ut. De växlade 

bara några få ord och Januzs fick ett kuvert av Leonid 

och stoppade det i innerfickan och stapplade iväg. De 

kramades hastigt och Leonid kände att hans vän inte 

mådde bra, han var kallsvettig och verkade lite frånvarande. 

Leonid funderade på vad det kunde vara för fel 

på hans gamle vän. Han kikade genom fönstret och 

kunde se att Januzs gick med osäkra steg fram till sin 

limousin. Chauffören höll upp dörren för honom och 

han steg in i baksätet. Snabbt stängde chauffören bakdörren 

och steg med raska steg fram till förarplatsen 

och startade bilen som försvann ur synhåll. 

Leonid smög sig snabbt iväg ur fastigheten via en smutsig 

bakgård som luktade skit och råttor. 

Då kom han plötsligt på vad det var han hade märkt på 

Januzs när han kramade honom, en doft av bittermandel! 

Varför luktade han bittermandel? Leonid fick sätta

sig ner på en trälåda utanför en liten livsmedelsbutik för 

att samla tankarna. 

Han lutade huvudet i händerna och grät tyst. Trots sin 

hårda träning var Leonid inte utan mänskliga känslor, 

men han aktade sig noga för att visa dem offentligt, det 

skulle kunna tyda på svaghet. Cyanid, det betydde att 

hans vän och mentor var död. Lukten av cyanid var det 

samma som bittermandel. I själva verket är cyanid den 

ingrediens i sötmandel, som gör den till bittermandel 

och får en ny smak, just det: Bitter. 

Leonid kom ihåg den tråkiga lektionen i Lublijana under 

utbildningen till KGB-agent. 

”Bittermandel innehåller upp till fem procent amygdalin. 

Amygdalin är en så kallad cyanogen glykosid, det 

vill säga samma ingrediens som i blåsyra eller cyanid.” 

Han visste att KGB använde injektion med cyanid för 

att framkalla hjärtinfarkt, utan att lämna spår efter sig. 

I amerikanska The Time Magazine’s arkiv på nätet, hade 

Leonid läst en artikel som handlade om två dissidenter 

från Ukraina, Rebet and Bandera som hade mördats av 

en KGB agent – Bogdan Stashinsky. År 1957, hade den 

då 25-årige Stashinsky använt en spraypistol som 

avfyrade en gasstråle från en krossad cyanidampull. 

Gasen dödade offret inom 90 sekunder med symtom 

som liknade en hjärtinfarkt. Lustigt nog hade Stashinsky, 

efter att ha flytt till Västberlin, släppts fri efter att ha 

avtjänat ett kort fängelsestraff. 

Men vem var det i så fall som hade mördat Januzs? 

KGB? Jegenevj? Det var omöjligt att ha en uppfattning 

just nu. Han vågade inte riskera att gå tillbaks till lägenheten 

för att se om den döde hade några handlingar på 

sig som kunde identifiera honom. Det var knappast troligt. 

Snabbt slog han ett nummer på sin mobiltelefon och sa 

kort: 

– Plan B. 

En röst i andra änden upprepade 

– Plan B.

Kapitel 22 

Paris 


– Jag vill så gärna ha tag på Mr Lapointe, kan ni inte 

hjälpa mig Mlle Mimmi? Finns det ingen människa som 

vet var han finns? 

Lapointes sekreterare Mlle Mimmi, såg sig oroligt omkring. 

Hon kastade menande blickar mellan ytterdörren 

och mig, sedan tillbaks mot ytterdörren, samtidigt som 

hon tittade på sitt armbandsur. 

Jag fattade vinken, åtminstone trodde jag att jag hade 

fattat, bugade artigt utan att säga ett ord och gick ut genom 

nämnda ytterdörr, lika fort som jag kommit. 

Efter en halv timme trodde jag inte längre på min förmåga 

att tolka kroppsspråk. Jag trodde att hon tänkte 

följa efter mig för att träffas utanför kontoret, men nu 

verkade det som om hon bara ville bli av med mig. 

Jag hade nästan gett upp och bestämt mig för att ikraft 

av att vara en god kund, gå in på kontoret och ställa till 

ett djävla liv och kräva att jag fick reda på var fan mr 

Lapointe hade flyttat, det var ju bara en personlig sak 

jag ville. Jag skiter väl i om han gått till en konkurrent, 

tänkte jag också säga. 

Då kom hon, i exakt rätt ögonblick. Vibrationerna från 

det raseri jag höll på att bygga upp måste ha strålat in 

genom dörren. Hon sprang ut från kontoret, vände på 

trottoaren och gick med snabba steg förbi mig utan att 

bevärdiga mig med en enda blick. Jag var fortfarande 

uppe i högvarv, men bestämde mig för att följa efter 

henne på behörigt avstånd. 

När vi kommit två kvarter från kontoret, svängde hon 

abrupt runt ett hörn och slank in genom dörren till en 

liten bistro. Jag följde efter henne in och satte mig vid 

samma bord. 

– Förlåt mig, sa hon, jag kunde inte komma ifrån förrän 

nu. 

Mr Lapointe blev avskedad och han har inga vänner 

kvar på kontoret. Förutom mig förstås. Jag gillar honom 

fortfarande. Alla vet att jag var, jag menar är förtjust 

i honom, så jag kunde inte avslöja att jag tänkte 

berätta vad som hänt för er. 

– Jag förlåter er Mlle Mimmi, självklart, men för ett 

ögonblick trodde jag…. Jag bytte samtalsämne. Vad var 

det som hände? Jag har lärt känna mr Lapointe som en 

rekorderlig man. 

– Han köpte ett slott i Bordeaux tillsammans med en 

kund från Sainte Maxime för något år sedan. Auktions-

firmans stiftelse lånade då ut en massa pengar, dels förskott 

för en vinsamling som mr Lapointe värderat, och 

sedan till handpeng för slottet. 

Hans kompanjon blev mördad en kort tid efteråt, så mr 

Lapointe kunde inte klara av att betala tillbaka lånet för 

vinet. Firman trodde att kompanjonen var kriminell, så 

de gav mr Lapointe sparken, för att han smutsat ner 

firmans goda rykte. Gott rykte är ryggraden i vår bransch. 

– Jag förstår, men det var verkligen tråkigt att höra. Jag 

råkar också gilla honom, han är för mig sinnebilden av 

en äkta gentleman, så att misstänka honom är enligt min 

mening helt absurt. 

– Ja visst är han underbar, sa Mimmi. Hon grät en liten 

skvätt. Han har varit som en far för mig. 

– Kan ni tala om var jag kan hitta honom, kanske jag 

kan hjälpa honom. Jag behöver verkligen hans tjänster. 

Vet ni vad kompanjonen hette, förresten? frågade jag så 

där i förbigående. 

– Feudo, det var en mr Feudo från Saint Maxime. Jag 

tappade min espresso så det stänkte på hela bordet. 

Mimmi tog ingen notis om det, hon trodde nog att jag 

var klumpig, så hon malde på: 

– De var goda vänner, han var en stor kund hos oss och 

han köpte vin hela tiden med hjälp av Mr Lapointe och 

de utvecklade efterhand en personlig vänskap, de um- 

gicks privat med sina familjer. 

– Förlåt, så klumpigt av mig flikade jag in. Fick ni kaffe 

på era kläder? 

– Nej, det är inget. Det kan ju hända vem som helst. 

Kände ni Mr Feudo? 

– Nej tyvärr, har aldrig hört namnet förut, ljög jag. 

– Mr Lapointe bor på slottet numera. Firman gjorde 

någon slags avtal om att han skall utveckla vinodlingen, 

så han får påta med det för en låg lön. Firmans stiftelse 

tog över äganderätten till slottet. Jag är ledsen, men jag 

vet inte mer. Han försvann över en natt och kom bara 

inte tillbaks. Han har aldrig ringt eller skrivit något. Om 

ni träffar honom, så måste ni hälsa honom från lilla 

Mimmi, lovar ni det? 

– Gärna, jag skall hälsa på honom och se vad jag kan 

göra för att hjälpa honom. 

När vi skilts åt svor jag för mig själv. Det var som fan. 

Han var kompanjon med Feudo, det sa han aldrig, den 

lille gentlemannen. Men han hade berättat att han haft 

affärer med Feudo. Jag kan inte begära att han skall 

berätta sitt livs historia för mig. Så vem är jag att döma 

honom för det. Men det måste jag ju erkänna att det var 

en märklig slump att vi tre skulle korsa våra vägar inte 

bara en gång utan flera. 

Jag ställde frågan till mig själv om jag verkligen trodde

att slumpen kunde spela ett sådant spratt? 

Kanske, men i så fall bara delvis. Det fanns en katalysator 

någonstans, någon som kopplade ihop oss för sina 

egna syften. Vem var detta i så fall? Vem hade lurat in 

mig i vinaffären som startade alltihop? Vänta nu för 

helvete, det var Bengt de Leurs! Vinhandlaren från 

Grasse. Där har vi kopplingen! De var säkert också 

kompisar, de Leurs och Feudo! 

När jag hade träffat de Leurs första gången på La Pizza 

i Cannes, då hade vi kommit just som ett annat par gick 

ut från restaurangen. Jag hade ibland funderat på var 

jag sett Feudo första gången, ja egentligen var det nog 

mest hans hustru jag lagt märke till, hon var den mest 

iögonenfallande av de två. Bengt deLeurs hade sålt 

samma vinsamling till minst fyra olika kunder. Det var 

han som var den stora boven, inte diTalora och hans 

hejdukar, som sedan mördade Feudo, de var bara hantlangare 

åt De Leurs. Frid över hans minne. Jag tänkte på 

hur det måste ha gått till när de andra två vinhandlarna, 

som också blivit blåsta av deLeurs la en kudde över 

hans ansikte när han låg på sjukhuset och räknade till 

hundra. Den som gapar över mycket…. 

Tre timmar senare landade jag på flygplatsen i Bordeaux 

och hyrde en liten bil. Jag körde direkt till slottet i 

Libourne, där jag varit för över ett år sedan och studerat 

den vinsamling som sedan stulits så snart jag betalt handpengen. 

Parkeringen på slottets pampiga gårdsplan med 

en rondell som slingrade sig runt en stor blomsterplantering, 

var helt tom. 

Jag ställde bilen i skuggan under ett stort träd och gick 

fram och knackade på slottets tunga ytterdörr. En klappa 

av tungt järnsmide gav ifrån sig ett mäktigt ljud som 

måste ha hörts i hela slottet. 

Ingenting hände. Jag väntade fem minuter och knackade 

igen. Ingenting, inte ett ljud hördes varken inifrån slottet 

eller utanför. 

Jag kände på dörren, den var förstås låst. Dörren på 

slottets baksida var också låst Stället verkade övergivet. 

Ingen bil på baksidans parkeringsplats skvallrade om 

att några anställda eller Mr Lapointe skulle finnas på 

plats. 

Jag gick runt hela slottet, för att leta efter livstecken och 

började sedan vandra längs de långa raderna av vinstockar. 

Inte en människa så långt ögat kunde nå. Jag 

gick tvärs samtliga rader och försökte se om det fanns 

folk som arbetade med någon form av skötsel av vinstockarna, 

men det var tydligen lågsäsong. Detta tog 

minst en halvtimme.

Då vände jag och tog en annan väg tillbaka till slottet. 

Här fanns en ny typ av vinstockar, som verkade yngre 

än de gamla förvridna stockarna jag först hade sett. Då, 

fick jag på ganska långt avstånd syn på en figur, kanske 

en man, som stod böjd över vinstockarna. Han såg ut att 

vara rätt så liten till växten, mindre än Lapointe, men jag 

beslöt mig ändå för att traska fram och fråga. Det var 

säkert tvåhundra meter. Min kondition var inte den bästa, 

det märkte jag. Svetten rann längs med ansiktet och in i 

ögonen. Jag gjorde en mental notering om att jag skulle 

börja träna. Senare alltså, när jag fick tid. 

När jag kom fram, något andfådd och ännu mer svettig, 

såg jag att det var Richard Lapointe, lite mera hopsjunken 

kanske, men samme fine gentleman som höll på att 

pyssla om sina vinrankor. 

– Nej men mr Thorn, sa han glatt, det var angenämt. Så 

ni lyckades hitta mig på mitt lilla gömställe. Jag är ledsen 

att jag inte hört av mig, det har varit lite… Han avslutade 

inte meningen. 

– Ingen fara, Mr Lapointe, det var tack vare er sekreterare, 

Mlle Mimmi. Hon gav mig en liten vink, så listade 

jag ut resten själv. Jag lovade henne att jag skulle hälsa 

från henne. Där har ni en verklig vän! Att ni skulle hamna 

här. 

– Det är en lång historia. Tillåt mig att bjuda på ett glas 

vin, så lovar jag att berätta hela den sorgliga historien. 

Vi traskade den långa vägen tillbaka till slottet. Han berättade 

om de olika vinsorterna efterhand som vi passerade 

dem. Vi satte oss på en täckt veranda på slottets 

solsida efter det att han varit inne och hämtat en liten 

korg med viner i vinkällaren. Han bjöd först på ett av 

slottets egna viner, som hade några år på nacken. Jag 

snurrade vant runt vinet i glaset, kontrollerade färg och 

bouquet. 

– Inte illa, sa jag inte illa alls. 

– Nej, man kan nog säga att vinerna här har potential. 

De kan bli riktigt bra om man ger odlingen lite kärlek 

och omvårdnad. Det var detta som jag lyckades övertala 

mr Feudo att satsa på. Men det tänker jag berätta 

mer ingående om. 

Det är min huvudsakliga uppgift nuförtiden, att utveckla 

vinernas kvalitet. Mitt kontrakt med stiftelsen ger mig 

inte mer utrymme än så. Men jag klagar inte, tvärt om. 

Jag älskar att arbeta med vin. Det har varit en dröm 

sedan jag började förstå vinets hemlighet. 

– Berätta vad som hände egentligen, sade jag. 

– Det började med att Mr Feudo, som vi båda känner, 

kom till Paris och berättade att han skulle lägga ett bud 

på ett slott i Bordeauxdistriktet, nära St Emilion, som 

var till salu. Dessutom fanns där en stor privat samling

viner, som tillhörde förre ägaren till slottet. Denna samling 

var utbjuden till underpris vid en snabb affär, från 

förre ägaren. Eller rättare sagt hans arvtagare, ägaren 

hade dött hastigt, men inte direkt oväntat. Han var nära 

hundra år gammal. 

Jag tyckte det var ett intressant projekt, eftersom jag för 

det mesta arbetade från vårt kontor i Bordeaux, jag har 

alltid haft en dröm att hitta ett litet slott att bo på i det här 

distriktet, som jag anser vara landets bästa. 

Jag erbjöd mig därför på stående fot att gå in som hälftenägare 

och berättade att jag kunde hjälpa till med att 

ordna finansieringen via en stiftelse som firman grundat. 

Jag visste nämligen att de letade efter en egen vinodling 

med hög kvalitet som skulle öka deras image 

som expert på viner. Det var också intressant för dem 

att ha ett eget vinmärke av klass att sälja.Till och med 

åttahundratusen Euro i förskott på samlingen, lyckades 

jag skaka fram över en natt. 

Feudo var naturligtvis glad för detta, det gjorde att han 

direkt kunde lägga ett bud på slott och vinsamling och 

betala handpeng. Tyvärr hade en italienare vid namn 

diTalora redan hunnit lägga ett bud, men bara på vinet. 

Han hade nog tänkt komma över själva slottet, också, 

med hjälp av vinsten på försäljningen av vinsamlingen. 

Genom Mr Feudo´s generösa anbud stoppades hans 

anbud av säljaren, så han blev utan både vin och slott. 

diTalora visade sig vara en simpel tjuv. När han inte fick 

köpa vinet, gjorde han helt enkelt inbrott i slottet och 

stal alltihop. Senare upptäckte vi att vinsamlingen sålts 

till flera olika köpare. Bland annat till er Mr Thorn och 

Mr Feudo, som genom att betala för samlingen en gång 

extra ville kontrollera om hans, som han trodde, gode 

vän Bengt de Leurs var en hederlig man. Det var han 

tyvärr inte utan blev avslöjad som en riktig skojare i 

maskopi med diTalora. En kort tid efter avslöjandet, 

innan han hunnit konfrontera deLeurs, blev Mr Feudo 

dödad i en skottlossning med diTalora, som försvann 

med alla pengarna. De Leurs blev strax därefter mördad 

på sjukhuset i Nice. diTalora och pengarna hittades aldrig, 

men hans kumpaner blev dömda för mord på Mr 

Feudo. Vinsamlingen dök lustigt nog upp igen, den här 

gången på ett lastbilsmagasin i Marseille, där vi kunde 

hämta den. Vem som låg bakom transporten till Marseille 

och hur det gick till när vinet kom tillrätta är fortfarande 

en gåta, eftersom säljaren till lastbilsmagasinet 

uppgett sig heta Salvatore Feudo, som då redan var död. 

Jag ansträngde mig för att inte röra en min. Det var ju 

jag som med hjälp av Erkki letat upp den stulna vinsamlingen 

på ett hemligt lager hemma hos Bengt deLeurs,

tagit den i beslag och sett till att alltihop fraktats till ett 

lager utanför Marseilles i Feudos namn. Jag hade bevittnat 

när Feudo blev mördad på grund av att han i sin 

tur försökte ta livet av min vän Erkki efter att denne 

genom att hålla hans fru som gisslan, tvingat honom 

betala sitt lån på den villa som jag sedan fick köpa av 

änkan. diTalora hade också varit ute efter Erkki och mig 

när han blev skjuten av Feudos livvakt och sedan försvann 

på Erkkis båt för att aldrig mer ha synts till. 

Slumpen hade alltså till slut spelat mig i händerna, men 

tyvärr drabbat Lapointe, men det hade jag aldrig fått 

reda på. 

– Händelserna var en ren katastrof för mig, fortsatte 

Lapointe. Firman tyckte att jag borde ha haft bättre 

omdöme, än att inlåta mig med sådana typer, så jag fick 

helt enkelt sparken. Eftersom jag inte kunde göra rätt 

för mig ekonomiskt, tog de över äganderätten till slottet, 

men erbjöd mig ett arbete att arbeta med utvecklingen 

av vinet, mot en relativt låg lön dessutom. 

Det är emellertid ett spännande uppdrag, så jag klagar 

som sagt inte. 

– Jag beklagar att ni råkade illa ut ekonomiskt, det kan 

ju inte ha varit ert fel. Jag har aldrig träffat mr Feudo 

personligen, bara hans förtjusande hustru, men hon 

verkade inte vara så förtjust i sin man. 

– Nej, jag har förstått det i efterhand, sa Lapointe. Jag 

umgicks med dem båda under flera år, och var till och 

med bjuden på deras sons dop tillsammans med min 

hustru och märkte aldrig någon fnurra på tråden. 

När jag fick veta att han var död, hade firman redan 

betalt ut över en miljon euro för vinet, efter den auktion 

som redan var planerad. Dessa pengar skulle ha använts 

till att betala en del av likviden för slottet, som jag 

låtit auktionsfirman förskottera via bank. Fru Feudo 

förnekade att hon kände till någon utbetalning. Jag har 

ingen anledning att tro att hon ljög, hon lär själv ha en 

enorm förmögenhet i Portugal.Vid en närmare undersökning 

fann jag att Salvatore redan var död när pengarna 

kvitterades ut. Så någon annan hade uppenbarligen 

plagierat hans handstil. Jag har inte berättat detta för 

någon, jag kände att ingen skulle sätta någon tilltro till 

mig i det läge jag försatt mig. 

Jag hoppades att Lapointe inte såg min förlägenhet, det 

var ju jag som hade plockat ut pengarna för vinsamlingen 

i Feudos namn, men jag handlade i någon slags god tro, 

eftersom jag betalt för vinet till diTalora och därmed 

kände mig som rättmätig ägare. Att vinet kom tillrätta 

efter att ha blivit stulet, det var min och Erkkis förtjänst. 

Jag och flera andra hade lurats att betala tvåhundratusen

Euro vardera för samlingen. Jag fick reda på att det var 

Feudo som var auktionsfirmans kund först när det var 

för sent att agera på annat sätt än det jag gjorde. 

– Gick det inte att ta reda på vem som kvitterat ut pengarna? 

frågade jag och hoppades att jag inte rodnade. 

– Nej, chauffören som hämtade vinsamlingen och som 

överlämnade checken, kom inte ihåg utseendet på mannen. 

Polisen vågade jag inte gå till, eftersom firman redan 

betraktade mig som skyldig till bedrägeri. Checken 

var redan inlöst av någon som lyckats lura i banken att 

han var Mr Feudo. Jag hade ingen lust att bli stämd för 

förskingring, vilket det ju såg ut som. Det hela var oerhört 

förnedrande. Jag har byggt hela min karriär på att 

vara ärlig gentemot mina kunder och mitt företag, man 

överlever inte annars i trettio år i en så prestigefylld 

bransch. Allt försvann över en natt, mitt goda namn, 

mina yrkeskunskaper, ingenting var värt en cent. Jag 

fick tömma mitt kontorsrum och försvinna för att aldrig 

mer visa mig. 

– Förresten, när vi talar om vinsamlingar, sa jag, så är 

min vinkällare helt tom. Vi har haft en olycka där allt 

vin blev förstört, åtminstone som samling betraktat. Alla 

etiketterna försvann i en översvämning i samband med 

ett inbrott, där vatten trängde in i vinkällaren. Genom 

att min hustru Chantal visade prov på en fantastisk 

förhandlingsförmåga, har jag fått ut marknadsvärdet på 

allt vin i min källare för att i stället få möjlighet att investera 

i en ny vinsamling. Det är därför jag behöver er 

hjälp. 

– Varför investerar ni inte era pengar i ett vinslott i stället? 

sa Lapointe, jag kan lova att jag kan förvandla den 

här odlingen till en av Frankrikes bästa på fem år. Slottet 

och framför allt vingården kommer att bli värd det 

femdubbla. 

Jordmånen är superb, det vore skandal att anlägga en 

golfbana här, som Feudo hade tänkt sig. 

– Kanske något att fundera på, svarade jag. Jag kände 

också ett gnagande dåligt samvete och skulle gärna hjälpa 

Lapointe att få tillbaks slottet, om jag bara kunde. 

– Jag kan visa er hur jag tänkt gå till väga för att bli en 

vinnare, sa Lapointe och höll ett långt föredrag om optimering 

av kvaliteten hos ett vin: 

Bordeauxdistriktets förutsättningar att få fram de bästa 

av viner, kan tillskrivas både historien och geografin. 

Holländarna dränerade en stor del av området, långt 

innan man började odla vin, här var mest sumpmark 

innan dess, vilket gjorde att marken blev torr. Jorden 

består ofta av sand och grusrik jord som lämpar sig 

mycket väl för vinodling.

Läget mitt emellan ekvatorn och nordpolen medför ett 

klimat utan stora temperaturväxlingar. Man är också 

skyddad från frost och atlantens vindar. 

Marken består av kalksten, vilket har gjort att våra förfäder 

grävde en mängd grottor, som sedan de tjänat ut 

som bostäder, visade sig mycket lämpliga för att lagra 

vin. Rätt luftfuktighet, rätt och jämn temperatur. 

Han berättade vidare att i Libourne-distriktet, där det 

mest kända området St Emilion ingår, har genom sitt 

appelationssystem bildat skola i vinsammanhang. Det 

här slottet kan aldrig nå Saint Emilion Grand Cru Classe 

kategori A, där finns bara två slott, Cheval Blanc och 

Ausone. Men i B-gruppen finns det för närvarande tolv 

slott. Vi kan bli nummer tretton om vi arbetar hårt och 

har lite tur. 

Slottet har odlat två sorters druvor, Merlot och Savingon 

franc i alla år, vilket passar jordmånen på ägorna mycket 

bra. Den del av marken som ännu inte är odlad, lämpar 

sig bäst för Cabernet Savingon. Det innebär att vi kan 

höja kvaliteten ett snäpp eller två, genom att blanda dessa 

olika druvsorter. 

Jag har testat, genom att blanda dem efter vinifieringen, 

vilket gör att vi kan få fram en superb kvalitet, som vi 

för närvarande inte klarar, även om vårt vin håller god 

klass. 

Sättet att göra detta är att blanda vinerna efter 

vinifieringen. De olika druvsorternas egenskaper varierar 

lite år från år, beroende på den gångna säsongens 

väderförhållanden.. Då kan man optimera kvaliteten 

varje år beroende på hur de olika druvorna utvecklats 

just det året. Detta är inget nytt, man gör redan på detta 

sätt, men fördelen är att vi kan odla druvor med god 

kvalitet av alla tre sorterna. Det gör oss nära nog unika. 

– Det var mycket spännande, sa jag, jag förstår att det 

inte är läge att diskutera inköp av viner till en ny samling 

just nu. 

– Jodå, jag skall visst fundera på lämpliga investeringsobjekt. 

Om ni lovar att tänka på mitt förslag. Vad sägs 

om att vi tar kontakt inom en vecka, så bestämmer vi 

om ni är intresserad av det ena eller det andra. Tänk på 

att investeringen i ett slott blir mer lönsam på sikt, samtidigt 

som ni gör en kulturell insats. 

Jag kände att jag inte kunde åka därifrån utan att ställa 

frågan om vinauktionen. 

– Det var en sak jag tänkte fråga om. I samband med 

inbrottet i mitt hus, kom frågan upp om vem som egentligen 

ropade in Feudo´s vinsamling. Jag förstår att det 

är en konfidentiell uppgift, men eftersom ni inte längre 

är kvar på Auktionsfirman kanske ni kunde ge mig en 

vink om köparen.

– Jag är rädd att jag inte har den informationen, i regel 

talar man inte om kundernas identitet på företaget. Det 

aktuella fallet var lite speciellt, eftersom jag hade ett 

personligt intresse av att försäljningen skulle gå smidigt, 

men mer än att partiet gick till Sverige kan jag inte 

säga. Köparen ville ha anonymitetsskydd och det fick 

han naturligtvis. Men jag minns faktiskt att jag blev 

kontaktad av leveransavdelningen, som påstod att det 

saknades ett antal flaskor som fanns med på säljnotan. 

Men jag kunde inget göra, jag var på väg bort från företaget. 

Jag förklarade att jag förstod firmans policy och tog 

farväl av den gamle gentlemannen och lämnade slottet. 

Just som jag skulle sätta mig i bilen, kom han rusande 

med en låda vin i famnen 

– Jag vill gärna att ni tar med en låda vin som prov på 

vad vi kan åstadkomma, sa han andfått. 

Det är ett vin från slottet, årgång 1995. Det bästa de har 

gjort enligt min åsikt, sa han. Testa det och låt mig få 

veta vad ni tycker! Tänk sedan på att det kan bli ännu 

bättre. Kan ni förresten vara vänlig och vänta ytterligare 

en kort stund, fortsatte han. Jag kom på att jag har ett 

gammalt brev som har blivit liggande någonstans. Ett 

brev som jag fick av mr Feudo sista gången jag träffade 

honom. Han bad mig bevara det och bara öppna det om 

något hände honom. Det har jag aldrig gjort, det var 

först nu som jag kom att tänka på det. Jag antar att det 

tillhör er nu, eftersom han är borta och ni tagit över 

hans vinsamling. Uppenbarligen var brevet inte avsett 

för hans hustrus ögon, annars hade han väl bett henne 

bevara det. Jag skall genast leta upp det, sa han och 

försvann in i slottet innan jag hann svara. 

Jag väntade i bilen. Det hade börjat skymma och bli lite 

kyligt så jag fick veva upp sidofönstret. Fukten i kvällsluften 

hade gjort att fönsterrutorna i bilen immat igen 

men jag ville inte starta motorn. 

Det var inte utan att det pirrade lite i magen när jag funderade 

på brevets innehåll. Kanske gav det en ledtråd 

till vem som låg bakom inbrottet och kidnappningen av 

Ulla. Jag tyckte att det dröjt alltför länge innan han kom 

tillbaks med brevet och började bli lite orolig för den 

gamle mannen och beslöt mig för att ta mig in i slottet 

för att se vart han tagit vägen. 

Jag öppnade ekdörren, som stod på glänt och ropade: 

– Hallå, Mr Lapointe, var är ni? 

Inget svar. Nedre våningen bestod av en stor hall, ett 

gammalt bibliotek med böcker från golv till tak och 

bekväma skinnfåtöljer runt ett elegant mahognybord av

ganska modern modell. Stället andades gammal vinkultur. 

Köket som låg längre in var stilenligt inrett med en stor 

öppen spis som också innehöll en bakugn, det kände 

jag igen från min mormors gamla hus. Bakugnen rymde 

säkert tio stora brödlimpor. Ett rustikt ekbord stod mitt 

på golvet. Det rymde lätt femton personer. Ingen människa 

syntes till. 

Det fanns två stora rum i fil som inrymde matsal och 

ytterligare ett rum med bekväma sittmöbler i skinn. 

Jag försökte lyssna efter ljud från de övre våningarna i 

slottet, men det var dödstyst. Inte ett enda ljud hördes. 

Jag fortsatte gå mot trappan som ledde upp i slottet. Det 

var en bred magnifik trappa i ek som svängde i en vid 

båge upp mot andra våningen. Trappan knarrade lite 

men jag fortsatte upp till andra våningen. 

Denna bestod av ett tiotal rum vars dörrar vette ut mot 

en bred balustrad som löpte utmed hela byggnaden. Alla 

dörrar utom en var stängda. Jag gick fram till den öppna 

dörren och kikande in. Det var dunkelt i rummet, ingen 

lampa var tänd och fönsterluckorna av trä var stängda. 

Mr Lapointe satt böjd över ett skrivbord och hade en 

bunt med brev i handen. Det var något som inte stämde, 

han satt helt stilla. 

– Hallå, ropade jag naivt. Jag klev fram och tog tag i 

hans axel, när jag såg att han var död. Ett skott i nacken 

hade gått rakt igenom hans huvud som formligen exploderat. 

Blod och hjärnsubstans hade stänkt ner hela 

skrivbordet och väggen framför honom. Av hans ansikte 

fanns inget kvar. Han höll en brevbunti handen. 

Jag tog den instinktivt ifrån honom och rusade ut ur 

rummet. Jag måste kräkas. 

Jag hittade en toalett och fick upp allt jag hade ätit och 

lite till.. Jag satte mig sedan på toalettstolen och bläddrade 

med darrande händer hastigt igenom brevbunten. 

Den innehöll ingenting av intresse. Hade han blivit 

mördad när han hittat brevet från Feudo? Hur som helst 

var det inte kvar. Vem hade…? 

Plötsligt insåg jag att också jag kunde vara intressant för 

mördaren. Jag stoppade breven i fickan på min kavaj 

och tog en rejäl remsa toapapper som jag använde för 

att avlägsna alla spår efter mina spyor och fingeravtryck 

på alla ställen jag kunde komma på att jag rört. Jag stängde 

dörren till toaletten så tyst jag kunde. 

Jag smög mig ner till slottets bottenvåning och öppnade 

den tunga ekdörren. I samma ögonblick exploderade 

den främre vänstra sidorutan på min hyrbil. Jag blev 

stående förstenad och försökte skanna in omgivningen 

med ögonen utan att röra en endaste kroppsdel. Ingen 

människa syntes till, men plötsligt hördes ljudet av en

ilmotor som startades. Jag hörde en bil köra iväg och 

försvinna. Den måste ha stått parkerad på andra sidan 

slottet, för jag såg den aldrig. Mördaren måste ha trott 

att jag satt kvar i bilen och att han träffat mig med ett 

skott. 

Pistolen måsta ha varit försedd med en effektiv ljuddämpare, 

för jag hade inte hört skottet, bara ljudet av 

den splittrade framrutan.. 

Min första reaktion var att kasta mig in i bilen och köra 

raka vägen till flygplatsen i Bordeaux, vilket jag också 

gjorde. Varför jag reagerade så, vet jag inte, förmodligen 

var jag rädd för att polisen skulle misstänka mig för 

mordet på grund av att jag var utlänning och inte kunde 

språket. Morden i Nice förra året, skulle också kunna 

dyka upp om det blev en utredning. Hur som helst vågade 

jag inte stanna kvar. Jag hade heller ingen lust att 

möta mördaren en gång till om han ännu fanns i närheten. 

Frågorna i mitt huvud snurrade runt. Vem var mördaren? 

Var det samme man som sprängt min källare? Var 

fanns sambandet? Varför ville man ta livet av denne 

gentleman? 

Jag checkade in mitt bagage efter att ha förklarat för 

biluthyrarfirman att jag fått ett stenskott som krossat 

sidorutan, det var bara en halvtimme till nästa avgång. 

Jag fyllde snabbt i ett papper att jag accepterade att betala 

självrisken, trots att jag visste att jag inte hade behövt. 

Jag var också lite orolig för att flaskorna som jag 

fått av Lapointe skulle hanteras ovarsamt, så att resultatet 

av min resa skulle bli en massa glaskross och ersättningskrav 

från övriga passagerares för förstört bagage. 

Man skulle säkert undra var jag hade köpt vin från 

Chateau Libourne, där man just hittat en mördad man. 

Lustigt hur ens tankar kan snurra runt för att undvika att 

ta upp det som är viktigt. 

Väl ombord, plöjde jag än en gång igenom breven som 

fallit ur min kavajficka när jag skulle lägga upp den på 

bagagehyllan. Inget av breven var av intresse, det var 

mest räkningar och reklamerbjudanden, så jag rev dem 

i småbitar så fort jag kunde gå på toaletten efter start och 

spolade ner dem. Mördaren hade alltså tagit brevet! Jag 

förbannade min dåliga timing, men kom sedan fram till 

att mördaren förmodligen hade följt efter mig hela resan 

från Paris för att hitta platsen där Feudo´s bäste vän 

höll till. Jag hade alltså varit orsak till att Lapointe fått 

sätta livet till! Detta gjorde mig inte direkt lugnare och 

jag började undra om mördaren fanns med på planet? 

Hade han flugit med samma plan som jag till Bordeaux? 

Jag försökte diskret skanna igenom passagerarna på 

vägen till och från toaletten, men insåg det menings-

lösa. Ingen av passagerarna i det glest besatta planet såg 

speciellt misstänkt ut. Jag upptäckte heller inget bekant 

ansikte. En mördare har ju inget speciellt utseende, det 

visste jag eftersom jag råkat träffa några av den sorten, 

så det var bara att hoppas på att han inte skulle till Nice 

eller att han valt ett annat färdsätt. 

Jag brukar alltid somna när ett plan startar, jag tror att 

det har att göra med tryckförändringen i kabinen, men 

den här gången satt jag spänd som en stålfjäder hela 

resan, ända tills hjulen tog mark i Nice. Landningen var 

i motsats till mig mycket lugn. Efter att ha väntat på att 

alla andra hade hämtat sitt bagage uppenbarade sig min 

kartong på bandet. Ingen flaska hade gått sönder. Air 

France visste vad ordet ”fragile” betyder. Jag försökte 

upptäcka någon som uppträdde onormalt i min omgivning, 

men kunde inte hitta någon avvikande person. 

Jo en avvikande person hittade jag, men det gjorde mig 

bättre till mods. Min älskade Chantal väntade på mig i 

ankomsthallen. Hon såg direkt att något var fel, men 

respekterade att jag ville vänta med att berätta om anledningen 

till mitt bleka anlete tills vi kom hem. 

Kapitel 23 

Stockholm 


Ulla och Mikael kom till Arlanda med morgonplanet 

från Bryssel, där de mellanlandat. Flygplatsen hade inte 

ändrat sig ett dugg, annat än att man infört provisoriska 

extra personkontroller sedan 11 september i New York. 

– Vi tar en taxi, föreslog Michael, hoppas att mamma 

har lagat lunch. 

Mamman hade bott över vintern i Michaels och Ullas 

gästhus, tillsammans med Linda, men tyckte det var för 

varmt på sommaren, så hon hade flyttat hem till första 

mars. Vilket var tur med tanke på allt som hänt. 

Michael bad chauffören ta vägen om sitt kontor, som 

låg i närheten av centralstationen, för att han skulle försöka 

komma över en taxikarta med förteckning över 

samtliga gator i stockholmsområdet, det var samma karta 

som alla taxichaufförer tvingas lära sig utantill innan de 

släpps ut i trafiken. Eller borde lära sig rättare sagt, det 

fungerade inte alltid som det var tänkt. 

Taxin stannade utanför det stora sekelskifteshuset på

Östermalm. De tog den gamla men elegant inredda hissen 

upp till Michaels våning och träffade hans mamma. 

Det var ett tårfyllt möte, Ulla hade en mycket kärleksfull 

relation till Alexandra. Efter den senaste tidens händelser 

blev det lite för mycket för Ulla, även om de undvek 

att berätta om allt det som hade hänt. 

Ulla hade tidigare berättat för Michael att när hon kom 

till Sverige och fick åka ensam med Lars till stan, hade 

hon fått en handskriven lapp av Torsten. 

Lappen hade hon visat taxichauffören, som muttrade 

något som hon givetvis inte förstod. Hon hade dock 

suttit och läst på lappen och förundrat sig över det märkliga 

svenska språket. Han hade hittat till adressen, men 

hon erinrade sig att han hade stannat ett par gånger för 

att titta i en bok. Just en sådan bok, som Michael hade 

köpt. 

Hon ansträngde sig så det knakade i huvudet på henne, 

men hon kom inte ihåg vad gatan hette. 

Ulla hade suttit i över två timmar och långsamt läst alla 

gatunamn, ett efter ett. 

Till slut hade hon hittat och skrivit ner namnet på tre 

gator, som hon trodde möjligen kunde likna den adress 

som stod på lappen: Fleminggatan, Farstavägen, 

Föreningsgatan. 

Michael insåg att det inte kunde vara någon av de tre, 

men de hade alla bokstaven F gemensamt. Och att villakvarter 

ofta hade gatunamn som slutade på -vägen 

och inte på -gatan 

Ulla fortsatte att leta, nu endast gator som började med 

F och slutade med vägen, för att se om det gav något. 

Hon började framifrån på nytt på bokstaven F och fick 

gå igenom nästan alla gator en gång till. Fö, För, Förf. 

– Författarvägen! Jag har hittat det, skrek Ulla, Författarvägen, 

jag kommer ihåg det nu, ett konstigt ord, det 

minns jag att jag tyckte då också. 

Michaels gamla dator fanns kvar i lägenheten. 

De gick in på Eniro, privatpersoner, avancerad sökning 

men hittade ingen Hellerborn på den adressen. Författarvägen 

ligger i Bromma, sa han och printade ut en karta. 

– Vi lånar morsans bil sa Michael, den står förhoppningsvis 

kvar i garaget. 

– När körde du bilen senast mamma? 

– En månad sedan, du har ju sagt att jag måste köra 

ibland.Jag körde inte så långt, man kan ju aldrig parkera 

och jag bor ju mitt i stan, så jag körde bara två varv runt 

kvarteret. 

– Det är OK mamma, jag ville bara kolla om batteriet är 

laddat, vi skall bara åka en sväng. 

Michael hittade sin dammiga eleganta Mercedes 500 S-

klasse i husets källargarage. Den var förstås täckt av ett 

tjockt lager av garagedamm. 

– Vi måste nog tvätta den innan vi kör någonstans, den 

väcker fel uppmärksamhet. Men titta, den startar! 

På vägen mot Bromma, hittade han en mack i närheten 

av Tennisstadion och körde bilen genom en snabbtvätt. 

Michael passade på att kolla oljan och tanka. 

Författarvägen ligger på Olovslundsområdet vid 

Nockeby. De körde Drottningholmsvägen och tråcklade 

sig så småningom fram via Sigurdsvägen, Thaliavägen 

och Thespisvägen till Författarvägen, slingrande gata, 

som ligger inklämd i kuperad terräng, ganska skymd 

och svår att hitta. Det är en ganska lång gata, med gamla 

villor i olika storlekar och skick, en förortsidyll inte 

långt från vattnet. 

Ulla studerade noggrant varenda villa på gatan, ett sextiotal 

villor. Inget igenkännande. 

– Vänd och kör tillbaks, jag tror vi kom från andra hållet, 

det var alldeles i början på gatan. 

Det var fjorton år sedan Ulla kom till Sverige och hon 

var ganska omtumlad den där dagen. Så det var dåliga 

odds för att hon skulle känna igen huset. 

– Kör långsammare, jag måste få tid att studera båda 

sidorna på gatan! Ulla satt med ögonen uppspärrade. 

Michael saktade farten efter att ha vänt bilen och körde 

i motsatt riktning. 

Hus efter hus passerades. Inte ett ljud från Ulla. Michael 

fortsatte att krypköra längs den lummiga gatan. Trädens 

blad hade just spruckit ut och hade en ljusgrön underbar 

färgton, som bara varar två veckor om året. När hon 

kom till Stockholm den där gången, var det vinter och 

snö. 

– Försök låtsas som om det var vinter, sa Michael, tänk 

bort det gröna. Det fanns inte på vintern. 

– Jag försöker tänka på hur jag gick in till huset från 

taxin. 

Vänta, jag kommer ihåg att det fanns ett stort garage 

jämte huset. Torsten hade inte parkerat sin bil på gatan, 

när han körde mig till Djursholm, den stod i garaget. Vi 

gick direkt inifrån huset till garaget. 

Nu minns jag, yttertrappan, den var halvrund och gjord 

av mörkbruna stenar! 

De hade kommit till slutet på gatan och hade gett upp, 

när Ulla sa lugnt: 

– Jag visste väl att det var i ena änden av gatan, ser du? 

En rund trappa med en tegelmur som bara har räcke på 

ena sidan. Garaget, ja det stämmer också. Det är här, jag 

är säker. 

– Jag skall se vad det står för namn på brevlådan, eller

dörren, fortsatte hon och steg ut ur bilen. Hon gick fram 

till tomtgränsen böjde sig ner och böjde undan några 

grenar som halvvägs skymde brevlådan. 

Inget namn, bara ett nummer (63) fanns på lådan. 

Hon fortsatte upp för trappan och gick fram till dörren. 

Inget namn fanns där heller. Hon satte intuitivt fingret 

på ringklockan. 

Det gick ett par minuter. Ingen öppnade. Hon ringde 

igen. Samma resultat, det var helt tyst. 

Hon gick runt huset och tittade in. Det gick inte att se 

mycket genom fönstren 

Däremot skymtade hon en av grannarna i huset intill 

och ropade: 

– Hallå! 

Grannen, en man i 70-årsåldern ryckte till. Han såg sig 

omkring och försökte lokalisera ljudet. 

– Här är jag, Ulla viftade med armarna, förlåt om jag 

skrämdes. Jag är här på besök, men ingen är hemma. 

– Jag tror att frun är på jobbet. Hon brukar komma vid 

femtiden. Kan jag hälsa något? 

– Tack, men det behövs inte. Hon vände sig om för att 

gå, men fick en ingivelse och lade till: Sonen, jag tror 

han heter Lars, bor han kvar hemma, jag hade en hälsning 

till honom? 

– Nej, han går nog i skola någonstans, jag vet inte var. 

Vi umgås inte så där, om man säger. Han visste inte hur 

han skulle uttrycka det, men Ulla förstod. 

– Då vet vi att hon förmodligen bor kvar och att hon har 

haft hand om Lars en tid i alla fall. Förmodligen är det 

Anja, sekreteraren som arbetar på Torstens kontor, som 

bor i huset. Jag kommer inte riktigt ihåg om det var hon, 

eftersom jag mådde ganska dåligt förra gången jag var 

här. Det kommer tillbaka nu, fortsatte hon, och lutade 

sig mot bilen, kritvit i ansiktet. 

– Hur gammal tror du att Lars, eller skall vi kalla honom 

Nicky, är nu? frågade Michael. 

Han borde vara arton eller nitton år, vid det här laget, du 

sa att han var tre eller fyra när han kom till Stockholm 

och riktade blicken mot Ulla. 

– Förlåt, vad sa du, jag hörde inte. Jo åldern, javisst ja 

han bör vara arton, minst. 

– Låt oss åka hem och lägga upp en plan, det är viktigt 

att vi inte gör några misstag. Så att vi röjer oss. Det var 

inte så smart att snacka med grannen, kanske, fortsatte 

Michael. Hoppas han inte berättar något. 

Vi kan nog utgå ifrån att Lars har gått i skola i Bromma 

under åtminstone någon period av sitt liv. De satt hela 

eftermiddagen och kvällen och letade med hjälp av 

Internet efter alla skolor i området. Han bör ha gått på

dagis också, Anja jobbade ju hela tiden. 

– Knappast, det var för stor risk i början, de hade säkert 

barnflicka. Någon ryska förstås, eller Ukrainska, med 

tanke på Lars hemspråk, sa Ulla 

– Vi får söka där också, arbeta utefter hypotesen att han 

ändrade namn. Torstens resurser tycks vara goda när 

det gäller förfalskningar. 

De tog reda på vilka skolor som fanns i grannskapet 

och skulle därefter försöka ta reda på om det fanns 

skolkataloger för år 1993 och framåt 

Ulla och Michael letade också efter tänkbara agenturer 

för barnflickor och på andra sätt ta reda på om det fanns 

någon i deras bekantskapskrets som kunde hjälpa till. 

Den närmsta skolan var Höglandsskolan, som dessutom 

hade alla årsklasser på grundskolan och gymnasium. 

Enklast att börja där. 

Det började märkas att det varit en lång dag, de hade 

tagit morgonplanet från Nice 06,25 och landat strax efter 

12. 

Uttröttade beslöt de att fortsätta nästa dag. 

De låg en stund innan de somnade och funderade på 

arbetsfördelningen nästa dag. 

*** 

– Van der Goltz! Vad gör du i helgen? Sigge von Wiedenhjelm 

skrek ut frågan från sitt rum när Lars passerade 

på väg till kvällsmaten. 

– Vet ej. Slappa bara, träffa Lisa kanske, hon kanske 

kommer till stan. 

– Hänger du med in till Stockholm, det är ett party på 

gång hos min brorsa, alla kommer att vara där. 

Sigges brorsa, som kallades Bertie var känd fastighetsmäklare 

med egen lägenhet på Östermalm, 280 kvadratmeter 

som han lyckats mygla till sig av en gammal tant 

som var senil och inte kände till värdet på sin fina lägenhet. 

Han hade lyckats charma henne när han hade en visning 

av en grannlägenhet och hon hade fallit i hallen på väg 

ut. Bertie hade hjälp henne på fötter och vunnit hennes 

hjärta. 

Han hade köpt henne en plats på ett äldreboende på 

Lidingö för en summa som var en tredjedel av värdet på 

hennes lägenhet. Den var värd åtskilliga miljoner. 

Bytt, bytt sa Bertie. En sådan affär skulle få honom 

svartlistad som mäklare i ett nafs, men vad fan, sådana 

chanser växer inte på trän. 

Inte illa pinkat, med tanke på hans bakgrund med hans

högfärdiga farsa, som lyckats trixa till sig rätten att bära 

namnet von Wiedenhjelm, som lät adligt men det vete 

fan om det var. Det var också allt han lyckats åstadkomma, 

en snål, småsint djävel som på grund av sin 

otrohet och sitt svinaktiga leverne hade fått hans mor i 

en för tidig grav. Gubben knallade också vidare redan i 

femtioårsåldern, han fick en hjärtinfarkt när han knullade 

en billig hotellhora i City. Det var något med en sexlek 

som gick snett. Bertie och Sigge sket i att gå på 

begravningen. De skämdes eftersom historien läckt ut i 

kvällspressen. ”Direktör dör i sexlek med prostituerad.” 

Foto på hotellentrén, ett sjaskigt lågprishotell, som inte 

ens hade resurser att stämma tidningarna. 

Några pengar att tala om hade han inte heller lämnat 

efter sig, Bertie var tvungen att försörja sin lillebror Sigge 

som fick gå på internatskola, han var för korkad att gå 

på vanligt gymnasium. Men skam att klaga, de klarade 

sig utmärkt, mäklarbranschen var inne i ett våldsamt 

stim, som aldrig såg ut att ta slut. Berties affärsidé att ha 

kontoret i lägenheten, var perfekt, alla kostnader gick 

på hans mäklarbyrå. Han hyrde en tjänstbostad i kontoret, 

till ett värde som knappt beskattades. Det var sällan 

han hade behov av att ta hem kunder, nästan allt arbete 

sköttes på visningar och banker, så det var en mycket 

praktisk lösning. 

Nu hade han satt nytt rekord, han hade sålt lägenheter 

för femtio miljoner på två månader, en provision på 2 

miljoner netto. 

Därför hade han beslutat att ha ett party med festfixare 

och allt. 

Festen blev mer än lyckad, alla var där. Kändisarna gav 

visserligen fullständigt fan i Bertie och Sigge, gratis mat 

och dricka, bild i skvallerpressen och att få frottera sig 

med varandra, var motivet att offra ett par timmar på en 

djävla uppkomling som ville glänsa lite. 

Bertie var både helpackad och helnöjd. Detsamma gällde 

även brorsan Sigge och hans kompis Lars van der Goltz. 

Holländsk eller belgisk adel trodde han. Några brudar 

som var så packade att de inte kunde ta sig ut ur lägenheten 

däckade i ett par skinnsoffor i vardagsrummet, 

eller salongen, som Bertie brukade kalla det. 

– Vad gör vi med brudarna? 

– Skit i brudarna, de är ju medvetslösa, vi drar ut på 

stan! 

Sagt och gjort, de tog hissen ner till bottenvåningen, 

glada i hågen. 

De tre kamraterna drumlade ut ur hissen och hade så 

när kolliderat med en kvinna som väntade på hissen.

Under en kort sekund möttes hennes och Lars ögon. 

Han var alltför berusad för att kunna fokusera blicken, 

men mumlade ändå en ursäkt för sin klumpighet och 

passerade henne. Hon hade en liter mjölk i handen som 

hon just inhandlat till sin svärmor. 

När hon kom tillbaka in i svärmoderns lägenhet började 

hon fundera. Något som slog henne utan att hon kunde 

förklara vad det var. 

Hon såg ett par ögon framför sig, ett par ögon som inte 

kunde hitta fokus. Det var en liten kille som hade fått 

choklad som fick honom att sova ovanligt mycket. Just 

innan han somnade fick han samma ofokuserade blick 

som hon just hade sett. 

– Michael skrek Ulla, jag tror att…… hon avlutade inte 

meningen 

Kapitel 24 Sainte Maxime 


Raquel dukade upp en ovanligt riklig frukost trots att 

det var en helt vanlig dag. Vanligtvis åt hon aldrig frukost 

förrän Salvatore försvunnit till sitt arbete. 

– Sätt dig ner min älskade, jag vill att du äter frukost 

med mig i dag, jag har några viktiga saker att berätta för 

dig. 

Han muttrade att han hade lite bråttom, men han såg på 

henne att det var allvar, så han satte sig mitt emot henne 

på terrassen, där de alltid åt frukost under den varma 

årstiden. 

Hon började tala med en lugn och behärskad röst: 

– Det är några saker som jag funderat på ganska länge. 

Det är avgörande för om vårt förhållande skall fortsätta 

eller om våra vägar skiljs åt. Jag vill ha en stund att tala 

utan att bli avbruten, men du kommer att få lika lång tid 

efteråt. 

Jag har märkt att vi glidit ifrån varandra på ett sätt som 

jag aldrig kunde drömma om när vi träffades. Du kan 

inte ha undgått att känna samma sak. 

Jag har märkt att du alltmer undanhåller saker för mig, 

saker som är viktiga att dela med varandra när man lever 

i ett förhållande. 

Han skulle svara, men hon avbröt honom lugnt genom 

att höja handen: 

För det första har jag fått reda på att du inte betalar lånen 

på vårt hem och att du blivit stämd av banken. Vi riskerar 

att bli utslängda från vårt eget hem. 

För det andra finns det inga pengar på ditt konto i banken. 

För det tredje försvinner du i dagar och nätter utan att 

tala om var du befinner dig. Man kan inte nå dig. Kanske 

har du en älskarinna, kanske spelar du bara på ka-

sinot i Monte Carlo. Du är en välkänd gäst där, det har 

jag tagit reda på. 

För det fjärde köper du en massa dyra viner, i stället för 

att göra rätt för dig, trots att ditt företag går bra, jag vet 

för jag har läst boksluten. 

Dessa fyra saker är de minst allvarliga sakerna jag ville 

tala med dig om. 

Hon gjorde en paus som för att hämta andan. 

– Nu kommer det allvarliga: 

Jag kan bevisa att du mördade Elize da Silva på Negrescu 

samma dag som vi kom till Frankrike. Först rånade du 

henne förstås, så du är en tjuv också. Femtontusen franc, 

så lågt hade du sjunkit redan då! 

Jag kan också bevisa att du mördade två privatdetektiver 

vid gränsen till Spanien, detektiver som min far anlitat 

för att tvinga mig att åka tillbaks hem. De hittades döda 

strax efter det att du lämnat bilen för att spana på gränsövergången. 

Anledningen till att du brusade upp när jag ville tala 

med mina föräldrar var att du var rädd att jag skulle få 

reda på ditt verkliga jag. Hon hämtade andan, men behöll 

sitt lugn, det fanns mer hon skulle säga och hon 

visste inte om han skulle strypa henne eller erkänna. 

Han var trots allt en mördare. 

Jag har varit kär i dig sedan jag var femton år, den dag 

då jag träffade dig första gången. Du var den vackraste 

man jag någonsin sett. Du var en sann gentleman. Du 

kunde verkligen få en kvinna att känna sig uppskattad. 

Jag ville ha dig, jag fantiserade om dig. Varje natt i alla 

år innan vi blev tillsammans den där natten i Estoril, 

älskade jag med dig i mina drömmar. Det var jag som 

såg till att du blev inviterad, till den där banketten och 

det var jag som såg till att du fick mig till bordet. Jag var 

som besatt av dig. Till varje pris skulle du bli min. 

Jag var inte ens gravid den dagen då vi rymde, men jag 

lät dig tro det för att vara säker på att du skulle rymma 

med mig. Att jag låtsades få missfall var för att jag ville 

älska med dig hela tiden och jag var rädd att du skulle 

tappa intresset om jag var gravid för länge. 

Förstår du nu att du har förstört ett förhållande som 

hade alla förutsättningar att vara för evigt. Du fick mig 

på ett silverfat, redo att älska dig livet ut. Din förbannade 

idiot, du har förstört allt. Hur kunde du? 

Om du funderar för ett ögonblick på att mörda mig också, 

ditt barns mor, så kan jag informera dig om att exakt det 

som jag sagt till dig nu, tillsammans med allt bevismaterial 

finns i tryggt och säkert förvar i ett förseglat kuvert 

hemma hos min far, för den händelse att jag inte längre

finns i livet eller försvinner mer än en vecka utan att 

höra av mig. 

Vassilij Viktorovich. Hon smakade på namnet, som om 

det var ormgift hon fått i munnen. 

Nu skall du, mannen som kallade sig för Luis Gameiro 

och Salvatore Feudo, men som egentligen heter Vasilij 

Viktorovich berätta hur du kunde tro att du gift dig med 

en idiot. Förresten är vi inte gifta, hela vårt liv bygger på 

en förfalskning. 

Om du inte berättar hela sanningen nu i denna stund, 

och du skall veta att jag kommer att kontrollera allt vad 

du berättar, så långt jag kan, så lämnar jag dig denna dag 

som i dag är och du får aldrig se mig eller din son igen. 

Tyvärr älskar jag dig fortfarande, annars hade jag inte 

suttit här, så jag vill ge vårt förhållande en sista chans, 

inte minst för lille Felipes skull, men då skall du vara 

ärlig, fullständigt ärlig nu och i framtiden. 

Han satt helt stilla. Hakan hade fallit ner i takt med hennes 

lugna föreläsning. Färgen i hans ansikte hade skiftat 

från ljusrött till högrött för att växla tillbaks genom alla 

tänkbara nyanser och till sist bli nästan helt vitt. 

Den annars så självsäkre Salvatore Feudo, hade sjunkit 

ihop som en hösäck. Han var torr i halsen. Han kunde 

inte för sitt liv förmå sig att se henne i ögonen. Han hade 

i så många år byggt upp ett konstgjort liv, så skickligt att 

han inte ens själv längre tänkte på sitt ursprung. Han var 

Salvatore Feudo och han älskade sin Raquel. Han älskade 

Felipe. Men han hade saboterat allt genom sitt förbannade 

spelberoende och sitt svinaktiga leverne. Han 

såg ut som en hund som hade gjort på äkta mattan. 

Han var fullständigt yr i huvudet. Hur i glödheta helveten 

hade denna späda lilla kvinna, den vackraste kvinna 

han någonsin sett och det var hon fortfarande, kunnat 

avslöja och förnedra en välutbildad KGB-agent med 

överstes grad, som gått ut med toppbetyg i alla de hårda 

och omänskliga utbildningsanstalter han tvingats genomgå. 

Han visste att hon var intelligent och välutbildad, 

men att hon var så otroligt smart, det kom som en 

överraskning. 

Salvatore kände att han måste få tid att formulera sitt 

svar. Först hade hans reaktion varit den vanliga, irriterad, 

sedan förbannad för att till slut övergå i fullständigt 

raseri. Där befann han sig ungefär när hon avslöjade 

hans spelberoende. Sen satte hon in en rak höger när 

hon avslöjade honom som mördare. En uppercut mot 

hakspetsen fullbordade uträkningen när hon kallade 

honom vid sitt rätta namn Vasilij Viktorovich, då för-

ändrades allt i hans huvud. Ten and out! Han ville bara 

dö! 

Hon sitter alltså helt kallt och nitar honom mitt mellan 

ögonen. Drar ner brallorna, han kom inte på någon bättre 

beskrivning, förnedrar honom och avslöjar honom in i 

minsta detalj. Han kände sig fullständigt naken, uttittad, 

som i en ständigt återkommande dröm som han haft i 

åratal, i vilken han ser sig själv där han sitter på en toalettstol 

mitt på ett stort torg där alla människor går förbi, 

utan att bry sig om hans belägenhet. Han bara sitter där 

och uträttar sina behov helt naken. Drömmen slutar alltid 

med att han saknar toalettpapper och sedan vaknar 

han badande i svett. 

– Får jag något att dricka? Han såg vädjande på henne. 

– Varsågod, lite juice kanske kan smaka herr Viktorovich. 

Eller ett glas vodka? Jag tror vi har en rysk vodka i 

barskåpet. 

Han tittade ner i bordet och började berätta. Från sin 

födelse i Yenisejsk i Sibirien, om sina föräldrar, barndom, 

hans bästa vän Leonid, flytten till Moskva, studietiden, 

först högskola, sedan utbildningstiden i KGB:s 

hårda träningsläger, utnämning till överste i KGB, hans 

praktik i Rio de Janeiro och slutligen hur han placerades 

i Portugal. 

Fortsatte att berätta att han fått lära sig att döda på instinkt 

och att han var dödsdömd för förräderi för att 

han lämnat sin post. 

Så fort KGB eller deras efterträdare hittade hans gömställe 

skulle han avrättas. 

Han blev förälskad i henne under deras första natt tillsammans 

och att han fortfarande älskade henne och inte 

kunnat sitta still när hon inte hörde av sig efter festen i 

Estoril. Hans medarbetare hade ordnat ett stormöte på 

kontoret, eftersom de trodde att han var sjuk! Han visste 

att det innebar hans egen dödsdom om han rymde 

med henne, men han hade inget val och han tvekade 

inte en sekund. 

Erkände alla de tre morden, som han förklarade med att 

om KGB fick nys om var han fanns, så skulle han dö. 

Han ville helt enkelt uppskjuta sin egen avrättning. 

Att han tog pengarna från den gamla damen, var idiotiskt 

infall, helt oprofessionellt, det gick inte att försvara. 

Han hade ju också blivit avslöjad delvis på grund av 

detta infall. 

Att han lämnat sitt blomstrande företag, sitt förnäma 

hem, som alltså inte var det lilla hus som hon hade sett, 

utan ett betydligt finare, alldeles vid havet i Estoril, utan 

att ta med sig en enda pinal utan ett ögonblicks tvekan.

Men hon visste säkert om det också. 

Att han hade levt varje dag under alla år i skräck för att 

bli upptäckt och dödad. Hans bästa vän hade hittat honom 

på två dagar, det borde KGB också kunna, om de 

bara försökte. En KGB-överste kan inte sluta sitt jobb 

som vilken anställd som helst. Det är ett livstidsjobb. 

Slutar du eller hoppar av till annat land, så är du död. 

Det är ett talesätt. ”Dead man walking” inom KGB. Men 

frågan är hur länge det dröjer innan någon känner igen 

dig eller letar upp dig, vilket som kommer först? 

Det var därför han reagerade så häftigt när hon ville 

kontakta sina föräldrar. Han insåg att detta kunde vara 

början till slutet. 

– Jag begär inte att du skall förlåta mig, jag är inte den 

man jag utgav mig för att vara, men jag älskade dig då 

och jag älskar dig nu. De saker jag gjort har jag gjort av 

skräck, det är reptilhjärnan som träder in när man känner 

sig hotad till livet och för att jag utbildats till att bli 

mördare, utan att tänka. Det betyder inte att jag inte har 

ångest för det jag gjort, tvärtom, det förföljer mig dag 

och natt. 

Du får gärna bjuda hit dina föräldrar om du vill och om 

de vill, förstås. De vill säkert träffa dig och Felipe. Jag 

kan hålla mig undan om de inte vill träffa mig. 

Ingen skulle bli lyckligare än jag om vi kunde lägga allt 

detta bakom oss och fortsätta när vi var som lyckligast, 

som den dagen vi flyttade in i villan. 

– Salvatore, vi kan aldrig få tillbaks det som varit. Men 

jag vill gärna försöka ett tag till, jag kan inte hjälpa att 

jag älskar dig, fast jag har svårt att tycka om dig just nu 

det medger jag. Jag hoppas att du aldrig mer döljer något 

för mig, för då är det slut. Definitivt slut. 

Har du mer i bagaget, som du tror skall dyka upp, så är 

det nu du skall berätta. Du får bara den här chansen. 

– Det finns en sak till, som jag skäms för. Jag har en viss 

dragning till yngre män. Jag har haft ett förhållande, 

men han hotade att lämna ut mig så jag… 

– Säg inte mer. Jag vet allt om dina älskare. 

Han började gråta. Förödmjukelsen var total. 

– Jag vill att mina föräldrar kommer hit och stannar så 

länge de vill, utan deras stöd hade jag försvunnit ur ditt 

liv för länge sedan. 

– Jag gör allt vad du vill, sa han och menade det. Du 

måste tro mig, jag älskar dig. Förlåt, jag har varit en 

idiot som inte berättat om mitt liv. Jag lovar att söka 

hjälp för mitt spelberoende, jag lovar verkligen, jag kan 

inte tänka mig ett liv utan dig och Felipe! 

Allt det där andra, det är förbi, jag lovar! Hur kunde 

jag? Han grät så förtvivlat att hon nästan blev rädd att

han skull få en blodstörtning. 

Det var nära att hon tröstade honom. Men hon höll sig 

stilla. Hatet var just nu större än kärleken. 

Kapitel 25 

Nice 


Barry Jones och hans hustru Barbara anlände till Nice 

från Miami, Florida. Man kunde se att de var Kates föräldrar, 

hon hade visserligen fått det bästa från båda, men 

det syntes att livet hade varit lite hårt mot dem. 

Deras kläder var eleganta, men ganska slitna när man 

tittade lite närmare på dem. Kate hade berättat att hennes 

far som drivit en lönsam rörelse i båtbranschen, 

blivit lurad av Kubamaffian och var tvungen att ligga 

lågt eftersom polisen hade läckt att det var han som 

skvallrat på bovarna. 

De tog därför tacksamt emot Erkkis erbjudande om att 

komma till Franska Rivieran för att hälsa på sitt enda 

barn, Kate. 

De inkvarterades på högsta våningen i Hotel Sofitel 

Mediterrane i Cannes De fick en minisvit längst upp, 

med utsikt både över Medelhavet och staden, med Croisetten 

i förgrunden. 

Barry hade redan blivit förvarnad att Erkki behövde

hans hjälp och att han skulle bli rikligt belönad. Det var 

förhoppningsvis en chans för honom att komma på 

fötter igen. 

Alla fyra satt på takterrassen intill poolen på hotellet 

med en drink. Barry och Erkki drack Gin Tonic. Damerna 

hade beställt varsin paraplydrink. 

Erkki berättade att han avsåg att genomföra en större 

fartygsaffär med en bank, som visserligen beslutat sig 

för att låna ut erforderliga medel, men absolut inte till 

honom, efter det som hänt på Cayman och som gjort 

deras dotter arbetslös. 

– Jag har förstås försökt hjälpa henne tillfälligt, sa Erkki. 

– Jag vet inte om jag gillar den typ av arbete du har bett 

mig utföra på sista tiden, sa Kate och spände ögonen i 

Erkki. 

– Det förstår jag fullkomligt. Men det skall komma bättre 

tider som profeten sa, replikerade Erkki och log sitt 

charmigaste leende. Som inte besvarades. 

– Jag tänker gå igenom detaljerna med Barry, fortsatte 

han. Barbara kanske vill titta på stan? Kate är expert på 

Cannes shoppingcentra vid det här laget. 

Damerna försvann och de båda gick ner på rummet och 

för att fortsätta diskussionen utan risk för avlyssning. 

Erkki beställde upp fler Gin Tonics. 

– Det jag nu kommer att säga blir kanske en chock för 

dig, men du behöver inte ställa upp om du inte vill. No 

hard feelings. 

Jag håller på att genomföra en gigantisk blåsning av en 

svensk bank, som lurat mig. Jag är säker på att Kate 

berättat vad som hände i Georgetown. 

För att kunna visa upp ett trovärdigt ansikte i banken, 

behöver jag din hjälp. Jag behöver en person som skall 

vara ägare till mitt företag under en vecka, under tiden 

som vi köper ett fartyg. Därefter skall han sälja företaget 

vidare till ett annat företag som ägs av mig. Inget olagligt 

för hans del, det vill jag framhålla. Men de känner 

mig som anställd på en båt, så jag kan inte själv visa mig 

i banken och påstå att jag är ägare till ett stort företag, 

därför måste någon annan, mera trovärdig person äga 

bolaget. 

Du får självklart rikligt betalt för din medverkan 1procent 

av summan om du kan ställa upp och leka skeppsredare 

en vecka.. 

– Det var inte mycket. Hur mycket blir det i dollar? Jag 

tycker inte om procent. 

– 300 000 dollar är dina, när allt är klart. 

– Det låter bättre sa Barry, vi har inte haft det så fett den 

senaste tiden. 

– Det andra som jag har på hjärtat, är ännu viktigare, jag

tänker gifta mig med din dotter! Om hon vill ha mig så 

klart. Hon vet inte om det ännu, men vi har arbetat tillsammans 

i mer än ett år nu och jag har upptäckt att jag 

älskar henne. 

Vi har alltså aldrig varit tillsammans, även om vi rest 

jorden runt och ibland delat rum. Vår vänskap är fantastisk, 

men jag vet inte om hon har samma känslor för 

mig. 

– Det var mycket på en gång. Kate har berättat en hel del 

om dig och att hon hyser stor respekt för dig det vet jag. 

Om hon är kär i dig, det är jag inte man att bedöma, men 

vad mig anbelangar, så har du varit rak och ärlig mot 

henne och ställt upp när hon hade det svårt. Jag har 

ingenting emot dig, mer än att du luktar lite äventyrare, 

men det är hon van vid, eftersom hon är min dotter. 

Svindeln, för det har jag förstått att det är, kan det bli 

farligt för dig eller Kate? 

– Jag tänker inte låta någon kröka ett hårstrå på hennes 

huvud, det kan du lita på sa Erkki och såg Barry rakt i 

ögonen. 

Jag har återförsäkrat mig om att banken inte kommer att 

jaga oss den här gången, det kommer inte att finnas 

någon att jaga. 

Dessutom har jag något i rockärmen om det skulle behövas. 

Det är 100 procent säkerhet. 

*** 

Barry stegade in på Banken solbränd och leende, klädd 

i dyrbar italiensk kostym, nya Lloydskor, Armanislips 

och bländande vit skjorta, med manschettknappar i 24 

karats guld. 

Han hade Erkkis Rolex i 24 karats guld med ett 20-tal 

brilliantslipade diamanter runt urtavlan. Den kändes tung 

och obekväm, men ok, han kände sig imponerande. En 

tunn portfölj av exklusivt läder fulländade uppenbarelsen. 

Klockan var 10.00 prick, som avtalat 

Bankdirektör Sven Nilsson kom ut i banklokalen för att 

personligen ta emot den självsäkre amerikanen. Det var 

den störste enskilde kunden banken haft sedan den 

öppnade. Barry utstrålade sin forna, självklara auktoritet 

som han brukade göra i Florida, innan kubanerna 

förstörde hela hans tillvaro. 

– OK, sa Sven, när de satt sig i hans fina kontor, som 

om han inte visste hur han skulle börja, det var en stor 

dag för honom med tanke på affärens omfattning. Kreditnämnden 

hade sammanträtt och tillstyrkt affären, som 

krävde Stockholmskontorets godkännande. De hade 

lämnat klartecken, så nu var det bara att skriva på alla 

papper.

Banken har som ni vet, med besiktningsmän och ett 

antal högre chefer, varit ombord på fartyget. Vi har fått 

protokoll från besiktningen och alla övriga dokument 

tycks vara i ordning. Det enda som återstår är att vi skriver 

på lånehandlingarna, ni ger oss fullmakt att ta ut 12 

miljoner dollar från ert företagskonto, så är saken klar. 

Ja ni måste förstås identifiera att ni är Mr Barry Jones. 

– Kan ni också verifiera säljarens identitet och kontonummer, 

vi vill ju inte skicka pengarna till fel ställe? 

– Jag har köpeavtalet i original här, jag vet att ni har en 

kopia. 

Låt oss jämföra för säkerhets skull, så att det stämmer, 

sa Barry och plockade fram sitt pass. 

De gick igenom alla dokument och kontrasignerade varje 

sida i alla avtal. 

Barry fick skriva på att han godkände ett uttag på 12 

miljoner dollar från företagets konto och allt skulle därmed 

vara klart. 

– Då återstår det väl bara en enda sak, när får vi tillgång 

till fartyget? frågade Barry, det står säkert någonstans 

men jag kommer inte ihåg datum. 

– I praktiken inom tio minuter, kontraktet, sida 4 stadgar 

att överlåtelsen sker så snart säljaren har erhållit 

betalning. Kommer ni att behålla besättningen? 

– Ja, vi avser att bedriva samma verksamhet som förre 

ägaren och jag har fått goda rekommendationer om 

besättningen. 

– Då har ni köpt ett fartyg. Gratulerar. 

– Tack. Det var angenämt att få göra affärer med er. 

Barry svävade ut ur banken med ett leende på läpparna. 

Han mötte Erkki, Kate och Barbara på hotellet. 

– Jag har just kollat att 50 miljoner dollar har satts in på 

mitt konto på Cayman. Låt oss fira i kväll, vi är inbjudna 

till våra vänner och välgörare i Sainte Maxime. 

Vi måste skaffa lite skumpa. 

Det blev en härlig kväll. Jag stod för grillen och vinet, 

jag hade nära nog varit tvungen att köpa vin. Brandchefen 

i Nice och kommissarie Golletto, hade kommit 

med en stor långtradare och lastat bilen full med vin. 

Jag var tvungen att tigga om några flaskor för festens 

skull, vilket de båda herrarna inte verkade ha något emot, 

de hade ju gjort sitt livs affär! 

Michael och jag hade under högtidliga former fått elva 

miljoner dollar att dela på av Erkki, en mille i ränta och 

det var ju heller inte kattskit. 

– Låt oss skåla för banken, som varit så snäll mot oss i 

dag, sa jag och lyfte glaset. 

– Nej för fan den är aldrig snäll, jag har något som är

mycket viktigare att skåla för sa Erkki och faktiskt blev 

lite rörd, det var en sida jag aldrig sett förut. Han samlade 

sig och såg allvarlig ut: 

– Jag har bett Kate att gifta sig med mig och hon har 

tackat ja! 

– Vi förlovar oss i dag. Erkki fumlade i fickan och fick 

fram ett par ringar, den ena med en stor diamant, som 

han trädde på Kates hand. Ett stort jubel utbröt. Jag fick 

tårar i ögonen, det får jag alltid vid sådana tillfällen. 

– Jag har en sak till att berätta, vi skall titta på ett nytt 

fartyg, sa Erkki, som vi tänkte åka hem till Karibien 

med. Ni har sett det redan, det ligger för ankar utanför 

Eze. Jag har talat med mäklaren i dag. Ägaren kommer 

till Frankrike i veckan. 

Jag tittade på Michael och Ulla, utan att säga något. Vi 

blev bleka i ansiktet, alla tre. Erkki märkte förstås inget, 

som vanligt. 

Kapitel 26 

Sainte Maxime 


Natten var inne på sina sista minuter, det var som om 

gryningsljuset funderade men inte riktigt bestämt sig för 

att sakta sega sig upp över horisonten. Fortfarande var 

det beckmörkt och tyst i sovrummet, där jag och Chantal 

som alltid sov nakna tätt intill varandra, under ett tunt 

sidenlakan. Jag ville alltid kunna känna hennes mjuka 

hud genom att sträcka ut en hand, även i sömnen. Det 

gav mig en känsla av den varma kärlek jag kände för 

henne, men det var också var en slags trygghetskänsla. 

Någonting fick mig att vakna till, kanske ett främmande 

ljud, eller en lukt som inte hörde hemma i vårt sovrum. 

Efter sprängningen, mordet på Lapointe och allt annat 

som hänt den senaste tiden, sov jag oroligt. Jag vände 

mig på rygg, det brukade jag göra om jag vaknade på 

natten. Jag brukade somna om ganska snabbt och börja 

snarka, varefter jag alltid fick en snyting av Chantal i all 

vänlighet förstås, så att jag vände mig på sidan igen, 

men fortsatte att sova för det mesta. Nu hann jag aldrig

så långt, en främmande närvaro blev plötsligt konkret, 

jag tyckte mig kunna höra en främmande andhämtning 

i närheten av mitt ansikte. Med ett ryck satte jag mig 

häftigt upp i sängen, öppnade ögonen, för att stirra rakt 

in i en ljuddämparförsedd pistolpipa. Jag fattade med 

en gång vad det handlade om, en ljuddämpareförsedd 

pistol har man ju sett på bio och TV. Det var svårt att 

fokusera blicken, jag ser alltid lite sämre på morgonen, 

kan det vara åldern? Jag ansträngde mig, men det var 

för mörkt. Jag kunde inte se vem som höll i pistolen. 

Synfältet var bara ett par decimeter. En känsla av vanmakt 

kramade all luft ur lungorna. 

Jag var helt säker på att min sista stund var kommen. 

Men varför sköt han inte då, den dumme djäveln, varför 

hota med en ljuddämpareförsedd pistol, om man 

inte tänkte skjuta. Jag blev lite modigare. 

– Kanske jag kan snacka mig ur det här, tänkte jag. 

– Ta det bara lugnt, vi skall bara prata lugnt och sansat. 

En man som jag inte kunde se, talade med låg röst. Det 

tog någon sekund innan min hjärna registrerade att 

mannen framför mig talade svenska. Dialekten var svårplacerad, 

jag skulle vilja kalla den rikssvenska. 

Jag sa inte ett ljud, jag var alltför skräckslagen, fullständigt 

övertygad att vilket ögonblick som helst få en kula 

mellan ögonen. Vad är det frågan om? 

Om han hade tänkt döda mig eller oss båda, hade han 

säkert redan gjort det utan snack, så det var något annat 

han ville. För att inte väcka Chantal, som fortfarande 

sov vid min sida, gled jag mig försiktigt ur sängen, reste 

mig sakta och gick rakt mot pistolpipan och tecknade 

att jag ville gå ut ur sovrummet. Jag måste rädda Chantal 

i alla fall. 

Pistolmannen backade, också han utan att säga ett ljud, 

ut ur sovrummet och vi gick, fortfarande i mörker, jag 

före och han efter, ner för trappan till bottenvåningen. 

Vi fortsatte in i köket. Jag tände takbelysningen och 

upptäckte nu att inkräktaren med pistolen hade rånarhuva 

och var klädd i helt svarta kläder. 

– Vem fan är du? frågade jag så lugnt jag bara kunde, 

samtidigt som min hjärna arbetade febrilt på vad jag 

kunde göra för att få övertaget. Och vad vill du? fortsatte 

jag. 

– Jag vill bara diskutera ett projekt med dig, så lugna ner 

dig lite, svarade mannen. 

– Jag antar att du har något viktigt att diskutera, annars 

hade du inte brutit dig in mitt i natten. Om du skjuter 

mig, så får du inte den information du tydligen är ute 

efter. Jag har ingenting att dölja, så om du överhuvudtaget 

vill fortsätta den här diskussionen, så tag av dig

masken, så jag får se vem du är. 

I samma ögonblick som jag verbalt försökte fånga hans 

uppmärksamhet, gjorde jag ett lamt försök att sträcka 

fram min högra hand mot hans rånarluva som om jag 

tänkte dra avd den från hans huvud. Han ryggade instinktivt 

en aning bakåt och jag förde samtidigt min 

vänstra hand mot en strömbrytare som halvt doldes av 

vår brödrost och hoppades att han inte skulle lägga märke 

till rörelsen. Jag fick ett finger på brytaren och tryckte 

till. Det blev kolsvart i köket, men jag hade en exakt 

minnesbild av var mannen befann sig och grep tag i en 

tom vinflaska som jag spanat in på serveringsbänken. 

Jag drämde den med full kraft i huvudet på honom och 

hörde en duns som bekräftade att jag träffat honom ordentligt. 

Jag tände belysningen på nytt och såg att han 

sjunkit ihop utan ett ljud på köksgolvet. Flaskan hade 

splittrats och blod sprutade ut rånarluvan. 

Jag kände hur adrenalinet pumpade i kroppen på mig. 

Det var en hemsk känsla, men faktiskt behaglig på 

samma gång. Som när jag tog en flyende tjuv en gång i 

Helsingborg, som kom springande med en sedelbunt i 

handen, mitt i stan. Folk skrek: ”Ta fast tjuven!” men 

ingen gjorde något. Jag reagerade utan att tänka och 

satte snabbt ut ett ben så att han stöp i backen. Jag satte 

mig jämte och vek upp hans ena underben över det 

andra där han låg på magen. Jag böjde mig fram och 

viskade i hans öra att jag var gammal kustjägare och att 

han själv fick bestämma om jag skulle bryta hans ena 

ben. Det var bara att röra sig, så bryts det. Jag testar 

gärna om det som jag lärde mig i lumpen fungerar i 

verkligheten. Rör dig, så får vi se! Han ville inte testa 

om jag hade rätt, så han låg blick stilla tills en ung kvinna 

kom och satte sig grensle på hans huvud! Jag har alltid 

undrat vem han blev mest rädd för. Hon sade med adress 

till mig att hon var civilklädd polis och att förstärkning 

var på väg. Fortfarande förvånar det mig hur hög jag 

blev av adrenalinet, flera timmar efter händelsen. 

Samma känsla hade jag nu, jag var hög som ett berg! 

Efter att ha lyssnat om det fanns något annat ljud i huset 

som kunde avslöja om mannen hade någon medhjälpare, 

plockade jag upp pistolen från köksgolvet och 

smög försiktigt och ljudlöst ut från köket, in i korridoren 

som ledde till vardagsrummet. Ingen där. Mannen 

låg fortfarande orörlig och andades tungt. Jag rusade 

upp för trappan till sovrummet och väckte försiktigt 

Chantal. Jag viskade i hennes öra, samtidigt som jag 

smekte hennes kind och tecknade att hon skulle vara 

tyst:

– Vi har en inbrottstjuv i huset, viskade jag, kanske flera. 

Jag vill att du tar på lite kläder och ett par skor och går 

ut på takterrassen, klättrar ner längs muren och smyger 

dig bort till Michael och Ulla. De får absolut inte göra 

något annat, inte ringa polisen, du skall bara vänta på 

mig, förstår du det? Vänta på att jag kommer. Jag har 

läget under kontroll. 

Skräckslagen stirrade hon på pistolen i min hand, men 

sa för en gångs skull inte ett ljud. Latinska kvinnor har 

något extra. I vanliga fall går det inte att få tyst på dem, 

men i ett skarpt läge, är de mycket pragmatiska. 

Hon tog sig samman och nickade tyst, steg upp på darrande 

ben, trevande mot dörren till klädkammaren, där 

hon hittade ett joggingställ och ett par joggingskor som 

hon tog på sig under tystnad. Dörren till takterrassen 

utanför vårt sovrum var redan öppen, vi sov alltid för 

öppen dörr. Hon smög sig ut genom dörren och försökte 

se sig omkring. Det var fortfarande beckmörkt 

ute. Ingen människa syntes till. Hon klättrade ner längs 

den trappstegsformade tegelmur som utgjorde gräns för 

vår uteplats en våning ner. 

Fan, tänkte jag när jag kom ihåg att hon är ju höjdrädd, 

men beundrande såg jag att hon tog mod till sig och 

klättrade ljudlöst ner till vår terrass. 

Jag övervakade hennes rörelser spänt och varken såg 

eller hörde en rörelse i den stora trädgården som omgav 

vårt hus. När hon nådde den mjuka gräsmattan, gick 

hon snabbt fram till en grind i den häck som utgjorde 

gräns mot våra närmaste grannar. Grinden hade vi satt 

upp eftersom vi umgicks flitigt och inte ville ta omvägen 

ut på stora vägen när vi ville träffas. 

Så snart jag var säker på att hon var i säkerhet, smög jag 

tillbaka via sovrummet och gick försiktigt nerför trappan, 

mycket sakta och försökte höra om det fanns någon 

annan i huset. Bara i filmer brukar skurken eller för 

den delen också en del poliser gå in själv i ett främmande 

hus, vilket jag alltid retade mig på när jag såg en 

film. Som Wallander, han jagade alltid skurken själv 

mot slutet av alla sina filmer och blev nästan alltid 

skadeskjuten. Djävla idiot, tänkte jag, som för att avleda 

min förlamande skräck. Jag var ganska säker på att 

den svensktalande inkräktaren inte var ensam. Jag nådde 

botten av trappan och tog ett par steg mot köket. Ingenting 

hördes. Svensken låg fortfarande medvetslös på 

köksgolvet. Jag böjde mig ner och drog av honom 

rånarluvan. Mannen som var i min egen ålder, kanske 

lite yngre hade mörkt, kortklippt hår, som nu var hopklibbat 

med blod. En röd strimma av blod rann i en 

pulserande ström ur ett krossår i pannan ner i ansiktet.

Han hade ganska veka, nästan aristokratiska anletsdrag, 

ingen vanlig tjuvtyp. Jag var så koncentrerad på att demaskera 

inkräktaren, att jag inte märkte vad som höll på 

att hända. När jag plötsligt skymtade en skugga i ögonvrån, 

en skugga som snabbt rörde sig uppifrån och ner 

mot mitt huvud var det för sent. Allt blev bara svart. 

På andra sidan häcken låg Michael och Ullas stora hus. 

De låg sovande tätt omslingrade, som de gjort sedan 

hennes kidnappning. Chantal hörde Ullas korta regelbundna 

andetag, inte snarkning, men som en liten morrning, 

det lät nästan som om hon spann som en katt. 

Michael sov oroligt, som alltid framåt morgonen. Han 

vaknade av att någon rörde hans arm och fick se Chantal 

stå lutad över dem. Michael fick en mindre chock, men 

lugnade sig när han fick se vem det var. Chantal tecknade 

till tystnad och de väckte Ulla försiktigt. 

Yrvakna slog de sig ner vid köksbordet alla tre och lyssnade 

förskräckt till Chantals berättelse. 

– Vi ringer till kommissarie Golleto, sa Michael direkt. 

Det här kan vara farligt. 

– Nej, sa Chantal, gråtande, Calle var väldigt klar på den 

punkten, han ville inte blanda in polisen. Han sa att han 

hade läget under kontroll, men min Calle, han kan knappt 

slå ihjäl en fluga, hulkade hon. 

– Jag går in och kollar, sa Michael, jag kan i alla fall 

spana lite. 

– Du skall inte spela hjälte sa Chantal, jag förbjuder dig 

att agera på egen hand. 

– Jag går inte in i huset, jag skall bara kolla lite. Ser jag 

att Calle är OK, då kan jag gå in, annars får vi fundera 

på vad vi skall göra. 

– Kom ihåg att det kan vara farligt, sa Chantal, inkräktaren 

var tydligen beväpnad, för Calle hade en pistol i 

handen. Den måste han ha tagit från tjuven, för vi har 

inga vapen i huset. 

Michael gick in på sitt kontor. I lådan under sitt skrivbord, 

förvarade han en amerikansk stun-gun, en elektrisk 

pistol med 65 000 Volt som han olagligen (och utan 

Ullas vetskap) införskaffat via Internet från en leverantör 

i USA. Det var Calles gamle skojarkompis Erkki 

som tipsat om var man kunde köpa sådana vapen helt 

eller nästan helt lagligt. Calle hade en likadan, det visste 

han, men hade han använt den? 

Efter att ha försäkrat sig om att el-pistolen var fulladdad, 

stoppade han den i fickan på sin fiskarjacka som han i 

all hast tagit på och smög sig bakvägen genom grinden 

i häcken. 

Grannens välansade trädgård erbjöd perfekt underlag

för att ta sig fram ganska raskt utan att ge ifrån sig det 

minsta ljud. Han såg att det lyste i köksfönstret, men 

beslöt sig för att gå runt hela villan först, för att se om 

det fanns någon annan i trädgården, innan han exponerade 

sig för skenet från köksfönstret. 

Det tog säkert inte mer än ett par, tre minuter att smyga 

runt det stora huset, men det kändes som en timme. Han 

såg inte en själ. Ute på gatan fanns heller ingen misstänkt 

bil. Han tänkte först kika in genom köksfönstret, 

men kom på att det var en onödig risk, med tanke på 

eventuella vapen. Han gick därför in genom 

källaringången, där han var väl hemmastadd eftersom 

han hjälpt Calle att bygga om vinkällaren efter 

sprängningen. Nyckeln låg under en lös sten i 

källartrappan. Nu gällde det att ta sig in ljudlöst. Ytterst 

sakta öppnade han källardörren och gick in i källarens 

förrum. Han hörde upprörda röster så fort han öppnat 

dörren mellan källaren och trappan upp till bottenvåningen. 

Trappan var av betong, klädd med spansk keramik, 

så det var inga problem att ta sig upp utan att ge 

ljud ifrån sig. Diskussionens vågor gick höga i köket. 

Från serveringsgången mellan kök och matsal, kunde 

han ta sig så nära att han kunde se vilka som befann sig 

i köket: 

Där satt två män med bandage om huvudet, samt ytter- 

ligare en tredje man. En av de skadade var Calle, den 

andre hade Michael aldrig sett. Han talade stockholmsdialekt. 

Den andre mannen med bandage, satt med ryggen 

mot honom, men han behövde inte se vem det var, 

han kände igen rösten. Michael blev alldeles stel. 

Han försökte värdera möjligheten att avväpna de båda 

inkräktarna innan de skulle reagera, men kunde inte 

bestämma sig Hur han skulle gå tillväga utan att riskera 

Calles liv. Han hade aldrig använt en stun-gun själv, 

men sett hur den förlamade en människa i flera minuter 

i en amerikansk deckarfilm. Hur lång tid tog det innan 

den hade laddat upp sig för nästa stöt? Det visste han 

förstås inte. Han förbannade sig själv att han inte läst 

manualen ordentligt. 

Han insåg att han nog var tvingad att räkna med att bara 

kunna slå ut en av inkräktarna med el-pistolen. 

Sakta och ljudlöst backade han därför ut i vardagsrummet 

och letade efter ett tungt föremål som kunde användas 

som tillhygge. Calle eller var det kanske Chantal, 

som var intresserad av konst, hade köpt ett båtskrov i 

massivt glas, designad av den svenske glaskonstnären 

Bertil Wallien från ett glasbruk i Småland. Båten som 

var ett prov på hans unika formgivning, med ingjutna

manshuvud i olikfärgat glas, hängde i en ståltrådsställning 

i ett av de stora fönstren i vardagsrummet. Båten 

var ca en halv meter lång. Perfekt för det han tänkte 

använda den till, kanske lite tung, men borde vara riktigt 

effektiv som vapen. Michael lossade försiktigt båten 

ur sin vagga och utlöste därmed tjuvlarmet. Ett öronbedövande 

ljud spred sig i hela huset och den ene boven, 

han som satt närmst, kom omedelbart rusande mot 

honom med dragen pistol. Han kom från det upplysta 

köket och sprang rakt in mörkret och såg därför inte 

Michael, som likt en toreador rusade honom tillmötes 

och satte el-pistolen i nacken på honom, just som han 

passerat. Michael tryckte instinktivt på avtryckaren och 

mannen med stockholmsdialekten stöp som en oxe på 

slaktbänken. Ole! 

När han ändå hade lossat glasbåten, kunde han ju lika 

gärna använda den. Han väntade på nästa man, placerad 

bakom dörren till serveringsgången med båten lyft över 

huvudet. Denne satt emellertid lugnt kvar i köket, som 

om han väntade på någon slags reaktion från sin kompis, 

för ingenting hände. Det gick flera minuter. Båten 

blev för tung att hålla stridsberedd, så han lade försiktigt 

ner den på mattan och beslöt testa el-pistolen på 

inkräktare nummer två. Den borde vara fulladdad igen. 

Han kastade sig in i köket och körde elpistolen i nacken 

på mannen som fortfarande satt vid köksbordet och 

vaktade Calle med en pistol i handen. Ett fräsande ljud 

hördes och han sjönk ihop utan ett ord till en svag lukt 

av stekt kött. 

– Kan du stänga av larmet för helvete! skrek Michael till 

mig, som satt paralyserad vid köksbordet, klädd i ett 

par kalsingar och ett slarvigt lindat bandage om huvudet.. 

Det måste ligga en bra bit över smärtgränsen. Det 

är farligt som fan för hörseln, skadorna är oreparerbara 

när ljudet är så högt, fortsatte han. 

– Ja visst, stammade jag och reste mig för att gå bort till 

ett skåp i köket där jag avaktiverade larmet. Tystnaden 

var otroligt behaglig. Det skall fan vara inbrottstjuv med 

sådana larm, sa jag. 

Jag fick se Wallienbåten ligga på golvet. 

– Hade du tänkt använda min äkta Wallien som vapen? 

Frågade jag och stirrade på båten som låg på den fina 

mattan i vardagsrummet. Du är fan inte klok. Vet du vad 

jag betalt för den? Den finns bara i ett exemplar! 

– Ja ja, svarade Michael ditt liv är väl värt lite mer än en 

djävla glasbåt i alla fall! 

– Det vete fan, svarade jag ilsket. 

Vi kontrollerade att båda inkräktarna var ordentligt 

avväpnade och hämtade en rulle silvertejp från min

källare. Vi använde den för att surra deras händer, överarmar 

och ben. Snart såg de ut som två egyptiska 

mumier. 

– Vad är det frågan om? Du skrämde livet av oss! Michael 

iakttog mitt bekymrade ansikte samtidigt som han 

ställde frågorna. 

Vet du förresten vem den ene inkräktaren är? frågade 

Michael. 

– Ingen aning, har aldrig sett dem förr. 

– Han där, sa Michael och pekade på den man som jag 

hade slagit med en flaska i huvudet, det är ingen mindre 

än Torsten Hellerborn, eller Leonid Zirganov, som han 

egentligen heter. Han var min fars bäste vän och har 

hjälpt både mig och Ulla att komma till Sverige. Men 

han är tydligen också en mördare, tjuv och kidnappare. 

– Kidnapparen, sa jag lamt. Det var därför han kom hit. 

Han sa att han visste att jag satt på en förmögenhet i 

diamanter, som finns gömda i det här huset, men jag 

bad honom dra åt helvete. 

Han sa också att han var kompis med förre ägaren Feudo, 

som hade lovat att förvara diamanterna åt honom. 

Zirganov började grymta och vaknade till liv. När han 

lyckats fokusera blicken, stirrade han häpet på Michael. 

– Michael, började han, vad gör du här? 

– Det är mer intressant om du talar om vad det är som 

får dig att göra inbrott med laddat vapen i min bäste 

väns hus. Du lär ha snackat om diamanter. Var det dem 

du var ute efter när du försökte spränga huset i luften? 

Vet du om att du förstörde en oförsäkrad vinsamling 

med ett marknadsvärde på 10 miljoner Euro? Hur har 

du tänkt återgälda det. Plus kostnaderna för at byta fönster 

i hela kvarteret. 

– Det var inte meningen, stammade Torsten, ett olycksfall 

i arbetet, en av mina idioter till medhjälpare använde 

fel sorts sprängmedel. Jag skall gärna betala för det. 

Men diamanterna, säg att ni har hittat diamanterna, jag 

gav dem till Feudo för att han skulle vakta dem, så länge 

de var heta, det var femton år sedan. 

– Brevet, sa jag Det var du som mördade Mr Lapointe! 

Hur känner du Feudo? frågade jag, eller kände rättare 

sagt kände, han blev skjuten för ett år sedan. 

– Mr Lapointe var min sista chans att hitta diamanterna. 

Jag har inte lust att argumentera om min egendom, men 

de finns inte där de skulle vara enligt Feudo´s efterlämnade 

brev! 

Var inte så naiv, det står en enorm förmögenhet på spel 

och den tillhör mig. Ingen får stå ivägen för mig, ingen! 

Var har du gömt dem? 

– Så jag skall vara glad att jag inte satt kvar i bilen när du 

sköt in genom förarfönstret.

– Jaså var det du, ja då hade du tur, det är allt jag kan 

säga, det var imma på rutan, så jag utgick ifrån att föraren 

satt kvar. Skit samma, det är inte dina diamanter, de 

är mina. 

– Hur kunde du känna Feudo? Det svarade du inte på. 

– Vi var ungdomskamrater i utbildningen, i det forna 

Sovjet, sa Torsten, KGB. Faktum är att vi växte upp 

tillsammans i Yenisejsk. I samma by som din far Michael, 

han var ju också överste i KGB, det var han som 

hjälpte mig att komma över diamanterna, delvis för att 

jag skulle hjälpa er att fly till Sverige. 

– Var det därför han dog? frågade Michael och tog ett 

hotfullt steg fram mot ryssen. Var det du som mördade 

min far? 

Hade du något med min fars död att göra, så svär jag att 

du inte blir långlivad. 

Längre hann han inte. Torsten avbröt honom, genom att 

skaka frenetiskt på huvudet. 

– Januzs var min mentor och min bästa vän, tror du att 

jag kan ha gjort honom ont? Jag tog hand om dig och 

din mamma, för att han bett mig om det. Har jag inte 

behandlat er väl, båda två? 

– Ulla då? du utnyttjade henne för att smuggla ut sonen 

till Jegenevj Truchenko. Han var tvingad att kidnappa 

min Ulla för att få tag i Nicky. Vad har du att säga till ditt 

försvar? 

– Jag har, om man räknar i svenska kronor, trettio till 

fyrtio miljarder ursäkter till att jag kidnappade Nicky. 

Truchenko är en tjuv och en mördare, som försökte 

stjäla diamanterna från ryssarna. Jag fick nys om det i 

tid och lyckades i min tur få iväg dem mitt framför näsan 

på honom. Jag visste att min kupp innebar att jag 

skulle bli dödsdömd. För att han inte skulle låta dödsdomen 

gå i verkställighet, var jag tvingad att ta hans son 

som gisslan. Det var inte meningen att det skulle bli i så 

många år, men så blev det. 

– Vems är de förbannade diamanterna egentligen? undrade 

jag och varför anser du dig ha rätt att bryta dig in i 

mitt hus och hota mig och min hustru med pistol, det 

vill jag ha svar på. 

Dessutom vill jag veta vilka myndigheter du vill bli dömd 

av, Svenska, Franska, Ukrainska eller rentutav Ryska? 

– Det är en lång historia, som började med en Sovetisk 

vapenleverans till Saddam Hussein före invasionen av 

Kuwait, Han behövde en massa vapen, som betalades 

med guld, vilket byttes till en samling rådiamanter från 

ett land i Afrika, varefter jag fick uppdrag att slipa dem, 

vilket skulle tre- eller fyrdubbla deras värde. Mellanskillnaden 

tänkte Truschenko ta hand om. Men så blev

det inte utan jag förde ut dm med diplomatpost till Frankrike 

och lämnade dem till Feudo, eller Vasilij Viktorovich, 

som han egentligen hette, min bäste vän och 

barndomskamrat. Han lovade att han skulle förvara dem 

på ett säkert sätt. Han dog, men jag är säker på att han 

behöll dem till sin död, eftersom de fortfarande inte har 

dykt upp på marknaden. Jag har följt varje rörelse du 

har gjort sedan jag misslyckades med att ta mig in i din 

källare. Jag anser att de rätteligen är mina. 

– Det spelar ingen roll vems de är, här finns de i alla fall 

inte, försäkrade jag, det enda jag vill är att få leva i lugn 

och ro med min familj och detsamma gäller för Michael. 

Vinkällaren är tom på grund av din misslyckade 

sprängning. Det hjälper inte om du så spränger hela huset 

i luften, du hittar inte en diamant. Inte ens min hustrus 

vigselring har någon diamant, hon avskyr sådant krafs. 

Du svarade inte på min fråga om myndighet du föredrar 

att dömas av. Jag är trött på att leva i skräck för sådana 

som du. 

– Här skall ingen dömas, det här måste vi kunna klara 

av som gentlemän, sa Hellerborn/Zirganov med len röst. 

Låt mig ringa ett samtal så för jag över 10 miljoner Euro 

till ditt konto direkt, som ersättning för din förlust alltså. 

Eftersom ni så grundligt har övertygat mig om att 

diamanterna inte finns här, så har ni mitt löfte att aldrig 

mer besvära er, det har ni mitt hedersord på. Vad säger 

ni, låter ni mig löpa, så glömmer vi detta? 

Jag beklagar alla olägenheter som jag har ställt till med. 

– Det var mer än 10 miljoner Euro, sa jag, det var bara 

vinets värde. Sedan har vi fått bygga om huset, poolen 

och grannarna har slutat hälsa efter att ha fått byta alla 

fönster. Sen har vi Michael och Ulla, deras psykiska 

lidande i samband med kidnappningen av Ulla, som du 

var indirekt skyldig till, kan det mätas i pengar? Och 

Nicky, hans liv som du förstört! 

Vet du vad Torsten, eller vad fan du heter, vi skiter i dina 

mördarpengar och vilken myndighet som eventuellt 

skulle döma dig, antingen skjuter jag dig här och nu 

som den hund du är, eller så överlämnar vi dig till 

Jegenevj Truchenko, du får välja själv vilket som är det 

lindrigaste. 

– Men om du skjuter oss, då blir du en mördare, sa 

Torsten, nu lite blekare än innan. 

Kan du leva med det? 

– Det blir mitt bekymmer, jag tror att jag eventuellt skulle 

få en medalj av vår herre, annars är han inte så god, som 

jag trodde. 

– Nu skall vi ta det lite lugnt, sa Torsten, jag betalar vad 

som helst. Hans blick fladdrade plötsligt till och han såg

med uppspärrade ögon förbi oss bort mot köksdörren. 

Ulla, sa han, förlåt mig, det var verkligen inte meningen 

att du skulle… 

Ulla kom in i rummet såg på honom med ögon fulla av 

hat, grep tag i pistolen som låg på köksbordet och sköt 

ett skott som träffade hans ena öra och avlägsnade 

örsnibben. Samtidigt slog hon pistolen med full kraft i 

huvudet på honom. 

– Jag skulle vilja döda den djäveln, sa hon med ett iskallt 

lugn, men jag har en bättre idé. 

Kapitel 27 

Eze, Frankrike 


Vi fortsatte vår diskussion om Erkkis fartygsdrömmar 

nästa morgon vid frukostbordet, när flickorna hade försvunnit 

utom hörhåll. 

– Erkki, det är en fin båt, sa jag, det är inte så att vi inte 

vill att du skall köpa den. Men innan du besiktigar den 

måste vi snacka lite, det hände en del när du var i Cannes 

i veckan och det var en del i den kedja av otäcka 

händelser som drabbat oss den senaste tiden. Det måste 

bli ett slut. 

– Att man aldrig skall kunna vända ryggen till, sa Erkki, 

som aldrig kan vara riktigt allvarlig. 

– Vi har redan berättat om en del händelser som inträffat 

här den senaste tiden, började jag. Saker som fått 

hela vår tillvaro i gungning. 

Alltihop verkar hänga ihop med en vendetta mellan en 

ryss före detta KGB-agent och en stenrik oligark från 

Ukraina. Ryssen som bär ett svenskt namn, Torsten 

Hellerborn, heter egentligen Leonid Zirganov. Det är 

den mannen som har hjälpt både Michael, hans mamma 

och Ulla att fly från sina hemländer till Sverige. Den

andre inblandade i vendettan, heter Jegenevj Truchenko. 

Michael och jag med familjer har tyvärr råkat hamna 

mitt i skottlinjen, mellan dessa två gangsters. 

– Truchenko, det är ju han som äger fartyget, sa Erkki, 

vad sa du att han var? Oligark, vad fan är det? 

– Ett finare ord för storgangster, framför allt i forna 

Sovjet. När unionen upplöstes, passade en del potentater 

på att roffa åt sig enorma rikedomar. Land, guld, 

pengar, olja, metaller, vapen, fabriker, hamnar, kärnbränsle, 

kanske till och med atombomber, allt som gick 

att komma över tog de bara. De allra rikaste kallas 

oligarker. 

När Ulla flydde, till Sverige, hade hon med sig en treårig 

ukrainsk pojke som enligt Torsten skulle räddas undan 

kommunisterna i Ukraina. I själva verket hade Torsten 

stulit en massa diamanter och hade tagit Nickolai, som 

pojken hette som gisslan för att pojkens far, som är 

Truchenko, inte skulle komma åt honom eller rättare 

sagt få honom mördad. Sonen är alltså orsaken till att de 

båda försöker ta kål på varandra, och vi sitter mitt i 

skiten. Ryssen är säker på att Calle sitter på diamanter 

för miljarder. 

Erkki tittade storögt på mig, men jag ryckte på axlarna. 

– Men jag vet ingenting om några diamanter, det skall 

du veta, sa jag 

– Förra veckan, fortsatte Michael, lyckades vi hitta den 

kidnappade pojken i Stockholm, han är nu arton år gammal 

och visste förstås ingenting om att han var ett 

kidnappningsoffer. Vi har lugnt och sansat berättat allt 

för honom. Hans far vet fortfarande inte att vi hittat 

honom. 

För att riktigt ställa till det för oss, utan att veta om det 

förstås, går du Erkki och blir förälskad i samma båt som 

Jegenevj Truchenko använde vid Ullas kidnappning. 

Hon blev kidnappad för att hon skulle hjälpa honom att 

hitta hans son. Ulla satt inlåst flera dygn ombord på 

båten, men lyckades rymma, vilket Ukrainaren inte vet 

om ännu. Han tror att Ulla fortfarande finns ombord 

tillsammans med en av Truschenkos vakter. Vakten är 

undanröjd, men det vet han inte heller! 

Erkki såg ut som ett stort frågetecken i ansiktet. 

– Vänta bara, det kommer mera, sa jag. För tre dagar 

sedan, när ni övernattade i Cannes, fick vi inbrott mitt i 

natten av Zirganov och en anonym kumpan, utklädda i 

rånarluvor. De satte en pistol i pannan på mig och hotade 

mig till livet om jag inte avslöjade var diamanterna 

fanns. 

De kunde ju inte veta att jag är gammal kustjägare och 

har lärt mig att ta vara på mig själv, även om det är länge

sedan. Jag slog ner Zirganov och fick hjälp av Michael 

att ta ner tjuv nummer två. 

När vi väl lyckats övermanna dem, så visste vi inte riktigt 

vad vi skulle göra. Polisen ville vi inte blanda in. 

Ulla kom då på idén att låsa in dem i hennes hytt på 

fartyget. Det gjorde vi, med torrfoder och vatten för en 

månad. Där sitter de fortfarande. Dörren är svetsad till 

karmen, så de lär inte kunna bryta sig ut. 

– Det har var ju som självaste fan, sa Erkki, men det är 

ju synd på ett så fint fartyg. Han, ukrainaren vill göra 

upp affären snabbt, vilket passar mig. Så nu menar ni 

att det inte är möjligt? 

– Det har vi inte sagt. Har du bestämt möte med mäklaren 

för att komma ombord? frågade jag. 

– Nej, men Truchenko har lovat att ringa mig redan i 

morgon, sa Erkki, då skall vi bestämma tid för att träffas. 

Det här kan bli komplicerat. Mäklaren sa att han 

inte fick visa fartyget förrän Truchenko hade kommit 

hit, det förstår jag nu, han måste ju först släppa ut Ulla. 

– Kanske vi kan vända detta till vår fördel, sa Michael. 

Calle och jag har ett förslag: 

– Vi har planerat att flyga ner sonen Nickolai från Sverige 

för att överlämna honom till sin far. Det är säkert vad 

pojken själv vill, när vi hittat hans far. Han är förstås 

nyfiken på vem den man är, som vi påstår är hans far. 

Hur de sedan går ihop, det får framtiden utvisa. 

Vi hade ett helvete att övertyga pojken om att han inte är 

den han är och det är ju inte så konstigt. Han har i hela 

sitt liv, åtminstone den del av sitt liv som han kommer 

ihåg, trott att han är svensk och att Torsten/Zirganov 

varit hans far och Ecaterina, Zirganovs älskarinna eller 

särbo, som det visst heter numera, är hans mor. Han 

älskar dem. 

Så kommer vi, vilt främmande människor och berättar 

att han i själva verket är ett kidnappningsoffer och att 

hans biologiske far är en av Ukrainas rikaste män. Men 

det lyckades till slut för Ulla att få honom att minnas 

fragment, som sedan blev till hela bilder. Han kom ihåg 

Ulla och flygresan till slut. 

När Truchenko kommer ombord och hittar Torsten i 

stället för Ulla, så är vi av med honom för alltid, jag 

tänker inte låta honom göra fler inbrott eller ge honom 

chansen att förstöra våra hus en gång till. 

– Jag lovar att vi får båten till reapris av honom som 

tack för hjälpen, fortsatte jag, han erbjöd Ulla vad som 

helst om hon hjälpte honom att hitta hans son. Men hon 

gjorde det inte för pengarna utan för att hon blev så 

förbannad på Torsten. Hon kände sig också förnedrad 

för att hon blivit utnyttjad i samband med ett så avskyvärt 

brott. Du får kanske förhandla med Ulla om priset

på fartyget i stället för med oligarken, men tro bara inte 

att det blir lättare. 

– Perkele, det här börjar bli intressant, sa Erkki och såg 

betydligt gladare ut. 

Ulla satte sig samma dag på planet till Stockholm för att 

övertala Nicky att följa med till Rivieran. 

De träffades på hans internatskola några mil utanför 

Stockholm. 

– Vi har hittat din far, sa hon. Vill du träffa honom? 

– Självklart, jag tänker på honom hela tiden och min 

riktiga mamma, lever hon? 

– Jag vet inte, jag har inte haft möjlighet att tala med din 

pappa personligen. Jag tänker överraska honom med 

dig. Han är inte lätt att få tag på, det skall du veta. 

Jag vet faktiskt ingenting om din mamma, sa hon. Vilket 

inte behöver betyda så mycket. En ukrainsk oligark 

är en så mäktig person, att man inte tänker på att han 

kan ha en vanlig familj. Han har inte nämnt henne när vi 

har talats vid, det enda jag vet är att du är hans enda 

barn. 

Allting är förberett, vi kan resa till Nice i morgon, fortsatte 

hon. Om du vill alltså? 

– Jag vill. Jag är nyfiken på den mannen. 

Erkki blev som utlovat uppringd av en stressad 

Truchenko. Erkki insisterade på att de skulle träffas i 

Eze och inte på båten, han ville diskutera principerna 

för köpet först innan de åkte ut till båten.. 

Om Truchenko blev irriterad, så visade han i alla fall 

inget. 

– Jag kommer till Nice redan i morgon, men jag har inte 

så många dagar på mig innan jag skall åka vidare. Men 

ok, låt oss träffas i Eze. 

– I Eze finns ett litet hotell med en trevlig terrass, sa 

Erkki, jag tror att det heter les Terasses d’Eze. Jag disponerar 

en liten båt som kan ta oss ut till fartyget. Den 

kommer att ligga i den lilla hamnen där. Så är det nära 

till fartyget sedan, jag har cirklat runt det en gång redan 

och tyckte om vad jag såg. Klockan tolv? 

– Klockan tolv, det blir bra, jag känner till stället. En 

fråga bara : Är ni likvid? 

– Jag är likvid. Vi skall nog komma överens, jag tycker 

om fartyget, det jag sett från utsidan. 

Erkki ringde till Michael och berättade att han gjort upp 

om ett möte med Truchenko. 

– Bra, sa Michael. Vi kommer att vara där. Det är en 

ytterligare en viktig sak jag vill be dig om Erkki för att 

allt skall falla på plats,, men du behöver inte göra det 

om du inte vill. Erkki lyssnade på vad Michael hade 

tänkt sig att Erkkis skulle ordna. 

– Jag grejar det, oroa dig inte, sa Erkki

Michael och Nickolai satt redan klockan tio vid ett bord 

på les Terasses d’Eze. Michael hade valt bordet med 

avsikt, så att det låg lite avsides och samtidigt med full 

utsikt över hela terrassen. 

– Det här blir jobbigt för både dig och din pappa, han 

har ingen aning om att vi hittat dig, vilket har sina orsaker, 

som jag tyvärr inte kan berätta för dig. Kom bara 

ihåg att din far älskar dig över allt annat på jorden och 

att han letat efter dig varje dag i femton år på alla sätt 

han har kunnat hitta på. Varje dag, kom ihåg det. 

Nickolai satt tyst och koncentrerad, men han nickade. 

Michael förstod. Han ville inte gråta. 

Så kom fadern in på restaurangen. I släptåg hade han 

två stora livvakter, snudd på två meter långa, som svepte 

sina blickar runt terrassen innan de satte sig. Nickolai 

såg med stora ögon på sin far, men röjde annars ingenting 

av de känslor som måste ha vällt upp i hans hjärta. 

Michael reste sig och gick långsamt fram till deras bord. 

Livvakterna reste sig omedelbart för att försvara sin 

husbonde mot det potentiella hot som Michael kunde 

tänkas utgöra. Truchenko gjorde en avvärjande rörelse 

som fick livvakterna att sätta sig ner. 

– Jag vet att ni väntar på en man som vill köpa ert fartyg. 

Men innan ni kan inleda förhandlingarna, vill jag att ni 

lyssnar på mig, sa Michael. 

Oligarken satt blickstilla med spända muskler, han var 

lite osäker på vad som skulle hända, men han visste 

vem Michael var, hans research när han kartlade Ulla 

var noggrant genomförd. Detta kunde sluta riktigt illa, 

om något skulle gå snett, men han var beredd att lyssna. 

– Truschenko, fortsatte han, hela tiden på ryska, lyssna 

noga nu, jag har något viktigt att berätta: Ta ett djupt 

andetag. Jag är gift med den kvinna ni kidnappade och 

sedan försökte mörda ombord på er jakt. Men det vet ni 

förstås redan. Vad ni inte vet är att hon lyckats fly. 

Michael såg att Truchenko stelnade till ytterligare och 

livvakterna spände sina vältränade kroppar som pantrar, 

beredda att kasta sig över Michael om han blev det 

minsta hotfull. 

– Lugn, jag är inte här för att skada er, då hade jag inte 

uppträtt så som jag gör. Den historia ni berättade för 

min hustru, grep henne djupt, så hon beslöt sig för att 

försöka hjälpa er, trots vad ni gjort mot henne. I stället 

för att anmäla er till myndigheterna, utförde hon en stor 

humanitär gärning, jag vill nästan säga en bedrift. Hon 

gav sig ut för att leta efter er son och hon lyckades. Hon 

har hittat Nickolai. Trots att ni kidnappade henne och 

lämnade henne att dö, blev hon så förbannad på Leonid 

Zirganov, att hon åkte till Stockholm och letade upp

Nicky. Om jag fått bestämma, då hade vi inte låtit er 

leva, jag kan inte förlåta er för den skändliga behandling 

ni utsatte den jag älskar högst på jorden, men efter 

att ha träffat er son och lärt känna honom, vill jag inte 

heller göra honom illa. Det är en fin ung man och han 

har ingen aning om att han varit och fortfarande är ett 

kidnappingsoffer. Så varsågod, tillåt mig att få presentera 

er son Nicky! 

Truchenko hade hela tiden suttit orörlig, blek men samlad. 

Han hade flera gånger fått tårar i ögonen. 

Han reste sig upp när Michael hade avslutat sitt lilla tal. 

Michael gjorde ett tecken till Nickolai att komma fram 

till fadern. 

– Nicky! De två männen, far och son stod någon sekund 

avvaktande, sen bröt Truchenko ihop. Han omfamnade 

sin son så att han nästan kvävdes. De grät båda. 

De stod säkert i tio minuter på terrassen och kunde inte 

släppa varandra. 

Truchenko släppte taget för att kunna andas och vände 

sig mot Michael. 

– Jag kommer aldrig att kunna tacka dig och din fru 

tillräckligt för vad ni har gjort för mig. Nämn vad ni vill 

ha, så skall jag se till att ni får det om jag har en jordisk 

möjlighet att uppfylla era önskningar. Det räcker ändå 

inte. Jag önskar ni kunde förstå den lycka jag känner 

just nu. Ni har givit mig mitt liv tillbaka. 

– Ulla har redan talat om för dig att hon inte vill ha något 

av dig, men jag har ett förslag som jag gärna vill diskutera 

med dig man mot man. Nicky får du rå om resten av 

ditt liv. 

– Nicky, kan du sitta här en stund med Ulla, jag måste 

tala lite med din far, det tar bara fem minuter, sedan är 

han din. Ulla hade kommit in på terrassen och satt vid 

det bord som Nicky nyss lämnat. 

Truschenko såg på Ulla med tårarna rinnande nerför 

kinderna. Blicken blev en liten kompensation för det 

som Ulla hade utsatts för, men inte mycket. Hon kände 

ingenting för den mannen 

– Självklart, svarade Nicky och satte sig hos Ulla. 

Michael drog Truchenko åt sidan och berättade att hans 

gode vän verkligen var spekulant på fartyget, det var 

alltså inte ett sätt att locka honom till Eze. 

– Det finns en sak ni kan göra för mig. Jag har tagit mig 

friheten att sätta in ett par skurkar i samma hytt som Ulla 

suttit. En av skurkarna är Leonid Zirganov, den andre 

förmodligen hans medarbetare. 

Truchenko såg ut som om han sett ett spöke. Är det 

sant? Säg att det är sant. Du får inte lura mig! Den mannen 

har jag försökt få tag på i femton år!

– Det är sant. Du skall snart beredas tillfälle att träffa 

honom. Om du lovar att ingen i min familj någonsin 

kommer att träffa Zirganov igen så är vi kvitt. Det är vår 

enda önskan. Vi vill bara leva fred. 

– Menar du alltså på fullt allvar att den djäveln finns 

ombord på mitt fartyg? Att jag bara kan åka ut och sparka 

skiten ur honom! 

– Ja han sitter där. Inlåst i en hytt, som jag har försett 

med en svetssträng så att han inte kan rymma. Försedd 

med mat och dryck för en månad. Gör vad du vill med 

dem, men låt mig slippa se dem i fortsättningen. 

– Då lovar jag er att ni aldrig mer skall besväras av den 

mannen. Fartyget är ert, det blir er hittelön för Zirganov. 

Jag kommer att ringa ett par samtal med en gång, som 

ser till att äganderätten övergår till dig och Ulla omedelbart. 

Du får alla skeppshandlingar i morgon dag. Jag 

skall bara utföra en sanering ombord, så att fartyget kan 

överlämnas i perfekt skick. Be Ulla att hon förlåter mig, 

även om det är mycket svårt för henne, det har jag förstått. 

Hon är den modigaste kvinna jag mött sa 

Truschenko och troligen den vackraste, men det visste 

ni ju redan förstås. 

– Min hustru är inte bara vacker och modig, hon är 

också psykiskt mycket stark. Därmed inte sagt att hon 

saknar känslor. Kanske ni förstår varför jag håller henne 

så kär, sa Michael. Jag antar att hennes handlingar har 

visat att hon på något sätt givit er någon slags förlåtelse, 

men det är bara för Nickys skull, fortsatte han. 

De två männen skakade hand. Truchenko grät fortfarande, 

så att tårarna rullade nerför hans kind. 

– Kan Nicky stanna hos er när jag ordnar med saneringen 

av fartyget? 

– Han kan vara hos oss, men vänta inte för länge, han 

har väntat lika länge som du, han har bara inte vetat om 

det. 

Truchenko kysste sin son en gång till och förklarade att 

de skulle ses om en liten stund. Han åkte genast ut till 

fartyget med sina båda livvakter i en snabbgående motorbåt. 

Fem minuter senare gled en kajak ut från stranden bredvid 

Eze. En man klädd i dykardräkt paddlade metodiskt 

med taktfasta tag i den varma eftermiddagssolen och 

försvann efter en stund ur synhåll för de badande som 

till äventyrs hade fått syn på hans lilla farkost, som inte 

var så vanlig på Rivieran. 

– Om jag kunde begripa hur hon kunde rymma, kan 

hon ha charmat Andrej? Tankarna malde i Truchenkos 

huvud, där han satt vid ratten i den snabba båten på väg 

ut till ankarplatsen. Vad hade hänt Andrej, hans vakt

ombord? Truchenko hade aldrig hört av honom sedan 

han lämnat fartyget för att åka till Ukraina. Andrej hade 

inte svarat, varken på radio eller i mobiltelefon. Det får 

jag snart reda på tänkte han och tog upp sin mobiltelefon 

och började ringa till sin mäklare. 

När de tre männen kom fram till fartyget gjorde de fast 

speedbåten vid aktern, där det fanns en ramp där de 

bekvämt kunde klättra ombord. De sökte sig direkt ner 

till hytten där Ulla suttit. Dörren gick inte att öppna från 

utsidan, precis som Michael sagt. Dörrbladet hade svetsats 

samman med karmen. 

En av livvakterna gick och hämtade en rondellslip från 

maskinrummets förråd och började omedelbart slipa bort 

svetsfogen. Det hördes dämpade ljud inifrån hytten. 

– Hjälp, hördes ett rop på engelska. 

– Håll ut, vi kommer in, skrek Truchenko på engelska 

och försökte förställa sin röst. 

Det gick ganska fort att slipa bort svetsen, svetssträngen 

var inte mer än tio centimeter lång. De öppnade dörren 

med en nyckel som Truchenko hade letat upp i kaptenshytten. 

Två män med tvåveckors skäggstubb satt sida 

vid sida, tillsynes skräckslagna i hyttens koj utan att röra 

sig. 

När Zirganov såg vem hans välgörare var, insåg han att 

hans lycka definitivt hade vänt. Ögonen miste sin glans 

fullständigt. Dödsångesten tog över. All hans vanliga 

arrogans var som bortblåst. Detta var det värsta scenario 

Zirganov kunde vänta sig i livet. 

– Rör du mig, hittar du aldrig Nicky, sa han i ett försök 

att hota Truchenko. 

– Där har du fel ”tavaritch”, jag har redan hittat honom. 

Du har kommit till slutstationen på din ynkliga vandring, 

här på jorden, din förbannade tjuv och kidnappare. 

Han kommenderade vakterna ut ur hytten och sade åt 

dem att ta med sig Zirganovs kompanjon. De stängde 

dörren bakom sig. 

– Du stal mitt barn Leonid! Det värsta brott man kan 

göra mot en människa. I nära femton år har jag väntat 

på den här stunden. Synd att du är så ynklig. Jag kan 

knappt döda dig, det känns för lindrigt på något sätt. Nu 

kan du väl tala om var du gömde diamanterna. 

– Ät skit, sa Torsten. Han insåg att han kanske kunde 

vinna lite tid, genom att försöka provocera Truchenko 

och själv slappna av. Han såg inget vapen, det var bara 

de två. Zirganov hade inte gett upp, inte ännu. 

Diamanterna har försvunnit för gott. Om jag visste var 

de fanns, hade jag inte suttit här. Jag trodde att den där 

svensken Charles Thorn hade hittat dem. Men det har

han inte. Han har inte en aning om några diamanter. 

– Vem är Charles Thorn? 

– Han är den man som köpte Vassilij Viktorovich’s alias 

Feudo´s villa i Sainte Maxime. Han bor granne med 

Januzs Bendinovs son Michael. Jag antar att du träffat 

dem eftersom du hittat mig, det var de två som låste in 

oss här. 

– Ja, jag har träffat Michael, det var hans fru Ulla som 

hittade Nicky, men Thorn har jag inte träffat. Så det är 

alltså han som sitter på mina diamanter. 

– Troligen. Antingen ljuger han, eller så har han inte 

hittat gömstället. Jag vet att de har funnits i villan, Vassilij 

skulle aldrig blåsa mig. Men han blev mördad för något 

år sedan, kanske försvann de i samband med mordet. 

– Har du någon idé om hur jag kan få tag i dem, så 

kanske jag kan tänka mig att benåda dig. 

– Ja, det är klart att jag har. Men det vill jag inte tala om 

för dig, varför skulle jag göra det? Jag är dödsdömd i 

vilket fall som helst. 

– OK, berätta om din idé. Kanske jag skonar ditt liv. Vi 

kanske kan dela på kakan. Det är mycket pengar, även 

för mig. Berätta nu om din plan. Vad har du att förlora? 

– Aldrig. Hellre dör jag, det vet du. 

– Tala om för mig hur du tänker få fram dem, annars är 

det slutsnackat. Truchenko fick blixtsnabbt fram en vass 

kniv ur byxfickan och skar av ena handleden på 

Zirganov, ända in till benet. En stråle av blod sprutade i 

en båge mot durken. Vill du att jag tar andra handleden 

också? 

Inte ett ljud kom från Zirganovs hårt spända läppar. 

Han glodde bara trotsigt på Truchenko. 

Kallblodigt skar oligarken av den vänstra handleden på 

samma sätt. Blodstrålen blev inte lika stark som den 

första. Han knäppte sedan upp gylfen på Zirganovs byxor 

och tog ett fast grepp om hans pung. 

– Ingen man vill bli snöpt, dödsdömd eller ej, eller hur 

”tavaritch?”, frågade Truschenko med ett flin i ansiktet. 

Zirganov, började viska något med hes röst. Det var 

mycket lågt, han verkade ha förlorat så mycket blod att 

hans röst var på väg att försvinna. 

– Jag skall berätta! Han viskade på nytt, nu ännu tystare. 

Truchenko böjde sig fram för att höra vad han sa. Han 

fick lägga sitt öra tätt intill Zirganovs mun innan han var 

tillräckligt nära för att höra viskningen, hans öra var nu 

bara ett par centimeter från ryssens mun. Samtidigt med 

en ny, knappt hörbar viskning, högg Zirganov till. Med 

knivskarp precision satte han tänderna i Truchenkos 

halspulsåder och bet till med alla de krafter han hade

kvar. Han släppte inte, trots att Truchenko kämpade som 

ett lejon för att slita sig fri. Han vred sig som en orm för 

att skaka av sig sin vampyr, men ingenting hjälpte. 

Zirganov hängde kvar i Truchenkos strupe som en pitbullterrier, 

som inte kunde släppa taget. Livvakterna 

rusade in i hytten med dragna pistoler när de hörde 

oväsendet, men de stannade så häftigt att de sprang på 

varandra, när de fick se blodbadet. Synen var chockartad, 

det sprutade blod överallt. Zirganov ylade som en 

hund. När han insåg att Truchenko var om inte död, så 

åtminstone utom all räddning, skrattade han som en 

vansinnig och släppte äntligen taget om pulsådern. Det 

sista blodet lämnade snabbt Truschenkos kropp. 

Zirganov spottade ut några skinnslamsor på durken. Han 

var själv skadad, döende och nerblodad från topp till tå, 

men det hade han lärt sig en gång för länge sedan av 

Vasilij, att inse att när du är död, då kan ingen längre 

skada dig. 

– Han var en dum girig djävul in i det sista. Det var 

Leonid Zirganovs sista uttalande i livet, det var knappt 

ens en viskning. 

Den första av livvakterna som kom in i hytten sköt nu 

Zirganov i huvudet med flera skot, helt i onödan. Hela 

hytten stank av blod, en sötaktig doft och exkrement 

som lämnade männen i dödsögonblicket. Det var vidrigt. 

En av livvakterna försökte stoppa blodflödet på sin chef. 

Det var lönlöst, hans liv hade redan flytt. Den andre 

livvakten sköt Zirganovs livrädde kumpan i huvudet. 

– Vad skall vi göra? sa den av livvakterna som hade 

befälet. 

Det finns bara en sak att göra, slänga alla tre överbord 

och försvinna härifrån fort som fan. Det finns liksäckar 

i klädförrådet, i skåpet längst in. Glöm inte att ta med 

sänken. Ta också med så många handdukar du kan, vi 

måste göra rent i hytten innan vi drar härifrån, det skulle 

Truchenko ha krävt. Snabba på! 

Det var ett besvärligt arbete att göra rent hytten. Tack 

vare att teakdurken var nyoljad, hade blodet inte hunnit 

tränga så långt in i träet, vilket underlättade deras mödosamma 

arbete en smula. 

– Klart, eller vad tycker du? sa den yngre. 

– Det får duga, svarade befälhavaren. Vi drar. 

De båda livvakterna hade dumpat tre liksäckar och all 

använd städutrustning överbord och gick akterut mot 

den plats där de förtöjt motorbåten och hoppade ner. 

De såg aldrig skuggan av mannen i våtdräkten, som 

gömt sig i en mörk vrå på akterdäck, dit han visste att de 

skulle komma förr eller senare. 

Mannen höjde en pistol och sköt tre skott i de båda

männen, den ene efter den andre. De hann inte reagera, 

allt var över på tio sekunder. Sen bytte han magasin och 

säkrade pistolen, varefter han hoppade ner i båten. Han 

lossade en hoprullad stålwire som han haft i bältet och 

surrade den runt de båda livvakterna och förankrade 

den i en metallring i aktersnurran. Han öppnade bensintanken, 

dränkte in en tygtrasa med bensin och kastade 

loss båten, samtidigt som han hoppade ombord på fartyget. 

Han avvaktade tills båten befann sig ett tiotal meter 

bort och sköt några skott riktade mot den indränkta 

trasan. Båten med de båda männen fattade eld och övertändes 

mycket snabbt. Bensintanken med ett par hundra 

liter bensin exploderade och båten sjönk snabbt. Den 

kraftiga utombordsmotorn fungerade utmärkt som 

sänke. 

Det började bli mörkt. Det skulle dröja innan eventuella 

kroppsdelar från livvakterna skulle flyta upp till Medelhavets 

yta. Om de någonsin skulle flyta upp. 

Mannen steg ner i sin kajak och kastade loss. Lugnt tog 

han upp sin kompass, bestämde färdriktningen och 

paddlade med rytmiska tag tillbaks mot land. 

Kapitel 28 

Nice 


Sven Nilsson lade på luren. Han såg ut som om han 

hade sett ett spöke mitt på ljusa dagen. Huvudkontoret i 

Stockholm hade just ringt och bett honom redogöra för 

sin resa till Barbados med flera medarbetare och deras 

damsällskap. 

Man hade fått ett anonymt samtal om att resan varit en 

ren nöjesresa till en chartrad lustjakt, sponsrad av en 

kund i banken. 

Denna kund hade sedan fått ett lån på 40 miljoner i 

banken. Vad hade han för säkerhet? 

Nilsson förklarade att det måste vara fråga om ett missförstånd 

och hade bett att få ringa tillbaks efter det att 

han fick gå igenom akten. Han visste ju att anklagelserna 

inte var sanna, men han behövde vinna lite tid för 

att samla tankarna. 

Han hade genast plockat fram alla handlingarna och 

kunde inte förstå att något var fel, han hade ju ordnat 

med en formell och ordentlig värdering av fartyget, med 

hjälp av bankens egen expert. Det hade inte varit någon 

lustresa, tvärtom, det hade varit hårt arbete. Självklart

hade man intagit ett par måltider tillsammans med representant 

för säljaren och bankens personal hade deltagit, 

men inget otillbörligt hade ägt rum. 

Allt detta hade han med bestämd röst förklarat när han 

ringde tillbaks till Stockholm. Hade de inget bättre att 

ägna sig åt än att jaga kreativa medarbetare som just 

gjort den största enskilda affär bankfilialen genomfört. 

Han påpekade också att kreditgruppen på huvudkontoret 

i Stockholm tagit det slutgiltiga beslutet att bevilja 

krediten. 

– Stopp och belägg, sa rösten i Stockholm, bankens 

chefscontroller i egen hög person, ingen stöddig attityd 

hjälper dig ur den här härvan. Jag föreslår att du skaffar 

en förbannat bra advokat och diskuterar med honom 

hur du skall sköta ditt försvar. Du kommer att häktas 

inom en timme i din frånvaro vid Stockholms Tingsrätt 

för grov trolöshet mot huvudman, tagande av muta med 

mera. Detta för att vi skall kunna begära dig utlämnad 

till Sverige. 

– Men vad menar du, vad har jag gjort? 

– Du har, förmodligen i maskopi med en storsvindlare, 

lurat banken på 40 miljoner dollar, dessutom har du via 

en bulvan köpt en mindre båt som var i pant hos banken 

till underpris, för att sedan omregistrera den i ditt 

eget namn. Detta handlar ju om en ren stöld från din 

egen arbetsgivare, eller grov trolöshet mot huvudman, 

som det heter på juristspråk. sex års fängelse kan man 

få för sånt! 

– Vi har dessutom bildbevis på hur du regelbundet 

umgås med en kvinna som vi misstänker står i maskopi 

med fartygssvindlaren. Rätt avancerade bilder om jag 

får säga, tagna på olika ställen i Karibien. Hon ser inte 

illa ut, men för fan Sven, sköt dina affärer lite mer diskret. 

Jag är säker på att det finns fler bevis, när vi börjar 

leta ordentligt. 

– Men fartyget då, det kan vi ju ta i mät! 

– Vilket fartyg? 

– Det som kunden köpte! Vi har ju varit ombord och 

kollat allt. Alla papper är i ordning. Fartyget var i ypperligt 

skick! 

– Det finns inget fartyg, Sven. Det fartyg du ”besiktigade”, 

var chartrat under den vecka du var där med 

halva bankfilialen i släptåg. Fartyget har aldrig varit till 

salu. Vi har naturligtvis kollat. En förundersökning är 

nästan avslutad. 

Alla skeppshandlingar är förfalskade, liksom namn, 

adressen och kontonummer till ägaren. Kontot finns, 

förlåt fanns på Cayman Island. Det är numera avslutat. 

Ett snyggt jobb, det skall villigt erkännas. 

Vi lär aldrig hitta mannen som chartrade jakten.

Sven kände hur han något varmt spred sig i byxorna. 

Helvete, detta är inte sant! Jo tyvärr, han hade pissat på 

sig! 

Urinen rann längs benet, ner i en av hans dyrbara engelska 

handgjorda skor. 

Direktör Nilsson reste sig och försvann så diskret han 

kunde från kontoret. Klafs, klafs, klafs, lät det när han 

gick. Hans sekreterare stirrade häpet på sin chef, som 

lämnade en rännil av vätska efter sig när han gick. Konstigt, 

han luktade piss!? 

Hur fan hade de fått reda på hans smarta affär och vem 

hade avslöjat honom. Fanns det någon som hatade honom? 

Vad hade han i så fall gjort? Han måste få vara 

ensam en stund och sortera tankarna, tänkte han och 

satte sig i bilen och körde mot hamnen i Saint Tropez, 

där han placerat sin ögonsten, Erkkis gamla 59 fot Sea 

Ray. Frakten från Cayman till Frankrike hade skett med 

ett ryskt fartyg som tog den ombord för en spottstyver. 

Det var den förre ryske kaptenen på båten, när den hade 

gått som Daycharter, som hade kontakter med ett rederi. 

Hygglig kille. Alltför hygglig kanske, nu började han 

förstå att det kanske var en komplott! 

Bilder, var hans nästa tanke, någon hade tagit bilder på 

något som han inte hade en aning om. Vad hade han 

gjort på Bahamas? Han försökte komma ihåg vad som 

hade hänt på hotellrummet. Visserligen hade han varit 

full som ett ägg, men att han skulle ha….. 

Vänta nu för helvete, kan det vara så enkelt. Besättningen 

på båten blev förbannade för att han köpte båten, 

som fick till följd att de blev av med sina arbeten, 

hade spelat honom ett spratt, som hämnd? Hur hade de 

fått reda på att det var han som låg bakom köpet av 

båten? Kate förstås. Hon kunde ha tjuvlyssnat. Bilderna, 

var de med honom och Kate? Fan i helvete. 

Han började långsamt fatta sambandet. Alla bitar föll på 

plats. Han hade troligen blivit drogad på hotellet, han 

hade aldrig mått så dåligt av sprit i hela sitt liv. Så måste 

det ha gått till, något i hans drinkar! 

Finnen, vad han nu hette, kapten på båten, Kate och den 

där helsingborgaren, Charles Thorn! Alla hade varit med 

i spelet på ett eller annat sätt. Han måste ta reda på vad 

banken visste om Thorn. Hur hade han råd att bo i en 

lyxvilla på Rivieran? Hur inblandad var han i komplotten? 

Men först måste han försöka rädda de tolv miljoner 

dollar, som skojarna själva satt in i fartygsaffären, själva 

företaget fanns ju kvar. Han skulle min själ se till att de 

fick kvarstad på hela skiten. 

Nu skall de djävlarna få se vem de stungit har, tänkte

Sven. Han skulle nog se till att de hamnar bakom galler 

och att han skulle få upprättelse. Han tänkte samla alla 

bevis han kunde. 

Han kände sig genast lite bättre till mods. 

Snabbt måste det gå, han hade inte en minut att förlora. 

Han ringde från sin mobiltelefon till banken och bad att 

få tala med sin närmaste medarbetare. 

– Hej, det är Sven. Jag blev tvungen att försvinna i ett 

viktigt ärende, jag hade inte tid att meddela dig. Det är 

en sak jag måste be dig om: 

– Kontakta vår chefsadvokat och be honom ordna med 

en stämning mot det bolag som köpte fartyget i förra 

veckan. Företaget heter Grand Cayman Fish and Joy 

Ltd, med säte i Georgetown. Jag har tagit reda på att 

dokumenten som låg till grund för affären var falska. Vi 

måste få till en kvarstad på alla tillgångar i det bolaget as 

soon as possible! 

Kollegan svarade inte, det var tyst i luren 

– Hallå, hör du mig? 

– Jag hör dig. Men vi har fått order att inte tala med dig. 

Du bör nog inte visa dig här i närheten. Polisen har varit 

och letat efter dig. Det är allt jag törs säga. Jag lägger på. 

Samtalet bröts. 

Sven satt och stirrade på sin mobiltelefon. Blekare än 

han någonsin varit körde han sista biten ner till hamnen. 

Han parkerade bilen och gick ombord på sin lustjakt. 

Problemet var att han inte hade behörighet att framföra 

fartyg av denna storlek, men han var i den situationen 

att han kunde ta det eventuella straff som olovligt framförande 

av fartyg skulle kunna innebära. 

Han hade varit med på ett par turer med inhyrd kapten, 

så han visste att det gick ganska lätt att manövrera ut 

båten från kajen med hjälp av bogpropellern. Han lossade 

förtöjningarna och startade upp motorerna. Med 

hjälp av bogpropellern fick han ut fören och drog på 

reglaget framåt. Försiktigt, ytterst försiktigt framåt. Långsamt, 

för att inte väcka uppmärksamhet manövrerade 

han ut båten ur hamnen, ut på öppet vatten. 

Efter att ha gått en halvtimme längs kusten, stoppade 

han motorerna. Han fällde ankaret och konstaterade att 

båten låg still i det lugna klarblå vattnet. 

Han gick in i salongen och fram till baren, där han hällde 

upp ett stort glas whisky. På bordet i kabinen, upptäckte 

han ett tjockt vadderat kuvert i C4 format, det 

hade han inte sett förut. 

Ivrigt slet han upp kuvertet och fick se dem alla. 

Bilderna!

Först såg han bilder från sitt rum på Barbados Hilton, 

där han låg på rygg och lät Kate rida honom. Han hade 

ett fånigt flin på läpparna. Denna situation kom han 

överhuvudtaget inte ihåg en sekund av. 

Nästa sekvens var bilder där han satt på Grand Cayman 

och åt tillsammans med Kate, och i auktionslokalen tillsammans 

med henne och bulvanen från Venezuela. Inget 

farligt i och för sig, men kunde kanske vara komprometterande 

om de sattes in i fel sammanhang. 

Det fanns en bild där han var med när båten lyftes ombord 

på lastfartyget i Georgetowns hamn. I bakgrunden 

fanns Kate, leende. 

Den värsta bildsviten var ombord på fartyget, i Kates 

hytt i utanför Bahamas. Bilderna föreställde det älskande 

paret Sven och Kate, framifrån, bakifrån, från alla sidor. 

Han betraktade länge en bild där han låg naken 

med full erektion, med hämtehåret som han brukade 

kamma åt sidan för att dölja den begynnande flinten 

hängande åt fel håll, rakt ner framför ansiktet. Patetiskt. 

Hur fan hade bilden kommit till, han kom inte ihåg ett 

dugg! 

Hur hade han kunnat inbilla sig att en så ung och dessutom 

otroligt läcker kvinna skulle tända på en halvgam- 

mal bankman, med slapp, hängande mage. Aldrig förr 

hade han hatat sig själv som i denna stund. Han tänkte 

på sin hustru. De hade ett långt harmoniskt äktenskap 

bakom sig, tre barn som ännu inte var vuxna, han älskade 

dem alla fyra. Vad fan hade han tänkt på? Hur 

skulle han någonsin återvinna sin frus förtroende om 

hon fick se dessa bilder? 

Längst bak i högen med bilder, fanns ett maskinskrivet 

dokument. Han läste: 

Hej Sven, 

Kände att jag var tvungen att skicka ett exemplar av 

semesterbilderna, utmärkt skärpa va? 

Hoppas du inte låter dem hamna i orätta händer, det 

skulle inte vara bra för din image. 

Sven sjönk ihop och satt gråtande som ett barn med alla 

bilderna framför sig. Han skämdes för allt. Han hade 

pissat i byxorna, han hade varit otrogen, han hade lurat 

banken på en massa pengar för sin privata girighets skull 

och dessutom orsakat banken en förlust på 40 miljoner 

dollar, utan att han tjänat ett öre på kuppen. 

– Hur känns det? Du mår inte så bra just nu va? En röst 

hördes utanför salongsdörren. Han kunde inte ta fel på 

den finska brytningen.

In i kabinen stegade Erkki och Kate, det två personer 

som Sven hatade mest på jorden. Hans första tanke var 

att resa sig upp och försöka strypa dem en och en, men 

han insåg att han hamnat i ett såväl fysiskt som psykiskt 

underläge. 

Sven glodde på dem med rödsprängda ögon och reste 

sig upp. 

– Hur fan kom ni ombord? Jag menar ni har ingen rätt 

att….. 

– Vi har bara väntat på att du skulle komma ner till 

hamnen för att njuta av den fina båten, men visste inte 

att du hade behörighet att köra den. Gratulerar till kaptensexamen! 

Förresten, bjuder du på en Gin Tonic, så vi kan snacka 

business? sa Erkki. Det finns massor i baren om du inte 

druckit upp all min sprit. 

– Tag vad fan ni vill ha, ni har ju redan förstört mitt liv. 

– Nu skall vi inte vara otrevliga, sa Erkki, låt oss vara 

konstruktiva. 

Han hällde upp tre Gin Tonics i rejäla glas och serverade 

Kate det ena. Han sträckte ett glas mot Sven. Du behöver 

en drink du också, så som du ställt till det. 

– Lyssna nu noga. Jag har ett förslag, fortsatte Erkki, ett 

förslag som kan få dig ur anklagelsen för grov trolöshet 

mot huvudman, det är aldrig trevligt att bli fälld för det. 

Det andra eländet, att du orsakat banken en förlust på 

40 miljoner dollar, kan du nog skaka av dig med hjälp 

av en bra advokat, men att du var så djävla korkad att 

du trodde att du kunde stjäla pengar från din egen bank 

och komma undan, det är ta mig fan magstarkt. 

Det avtal du skrev på, när du tog över min båt, från den 

där bulvanen från Venezuela, finns förhoppningsvis bara 

i två exemplar. Ja, jag säger min båt eftersom jag köpt 

och betalt den i god tro och haft en massa kostnader för 

att få den i det skick den är nu. För att inte tala om alla 

pengar jag lagt ut för hamnhyra i Nice som jag tvingades 

betala under tiden den byggdes om, utan att jag kunde 

använda vraket. 

Här är mitt förslag: 

– Vi gör upp nya avtal, där Fernandez överlåter båten 

till ett företag som jag äger, då kan de aldrig åtala dig för 

trolöshet mot huvudman. Det tjänar du två års fängelse 

på. Vad det gäller den stora affären, så har du alla möjligheter 

att bevisa god tro. Du har ju en kreditnämnd i 

banken som delar på ansvaret för alla beslut. Du är inte 

ordförande i kreditnämnden. Stockholm har godkänt 

affären. Det finns vittnen som kan gå i god för att du 

undersökt fartyget noga och att du inte kunde veta att

det inte var till salu. Jag kan övertala Thorn att ställa upp 

som vittne. 

Då kan du gå tillbaks till banken med huvudet högt. Det 

värsta som kan hända är att du får sparken, men ditt liv 

och äktenskap är räddat. 

– Bilderna, sa Sven, de har ju bilderna. De sa också att 

de visste att jag registrerat båten i mitt eget namn. De 

ringde från banken i Stockholm. 

– De har inte bilder på ett skit som håller i domstol, eller 

ens internt, men det kunde du ju inte veta. Det enda de 

har är bilden där du övervakar lastningen av båten och 

en bild där du ligger naken och full i en säng. Det är inte 

olagligt att vara full, eller hur? Hur skall de kunna bevisa 

om du var full eller sjösjuk förresten? 

– Menar du att de andra bilderna…? 

– De stannar hos oss. Så länge du är en snäll bankman 

och håller käft kommer dom att ligga på ett mycket säkert 

ställe. 

Det jag vill är bara att få tillbaka båten som du stal från 

mig, jag gillar inte att distribuera porrbilder. 

Du hade aldrig behövt larma banken att du hittat ett 

gammalt vrak, om du inte blivit så kåt på att köpa den 

för egen räkning. Girighetens pris får du förstås finna 

dig i att betala, men du har väl goda bankförbindelser, 

hoppas jag. 

Erkki lade fram dokumenten som visade att Antonio 

Augusto Fernandez hade sålt en 59 fots Sea Ray till Florida 

Yacht Charter Co Inc., Fort Lauderdale. Skicka både 

exemplaren till Fernandez och be honom riva det gamla 

avtalet, skriva på det nya och returnera ett ex till Florida, 

adressen får du av mig. Kom ihåg att banken inte har 

sett några dokument att du äger båten, det är ju omöjligt. 

De har bara fått en falsk anmälan från någon djävla 

idiot eller hur? 

– Varsågod Sven, upp med hakan. Du skall se att det 

ordnar sig. Inte gråta nu. 

Det var ynkligt att skåda denne självsäkre man rasa ihop 

så fullständigt. Han samlade ihop bilderna och lade dem 

i kuvertet. 

– Hur kunde du behandla en människa så illa? sa han 

och såg på Kate. 

– Du stal mitt jobb, så jag tog din heder, hur liten den 

var visste jag inte då. Det är inget personligt, det är bara 

affärer. 

– Jag kan ta över rodret sa Erkki, jag har formell kompetens 

att framföra ett fartyg av den här storleken. 

De gick sakta tillbaks till St Tropez. 

Direktör Nilsson mönstrade av. Förkrossad, men ändå 

lite lättare till mods.

Kapitel 29 

Sainte Maxime 


Stackars Nicky, han miste sin far och styvfar samma 

dag. Han blev helt förvirrad närfadern aldrig kom tillbaks 

till Eze. Vi väntade till sena kvällen och åkte sedan 

hem till Sainte Maxime. 

Nicky fick bo hos oss några dagar. Det var svårt att 

förklara att det som hänt inte hade det minsta med honom 

att göra, att det var en femton år gammal vendetta 

som förmodligen resulterat i att både hans biologiske 

far och hans ”styvfar” hade tagit livet av varandra. 

Ulla försökte berätta historien så långt hon kände till 

den. 

Vi tog också kontakt med Ecaterina i Stockholm och 

berättade att Zirganov och Truchenko hade försvunnit 

och bad henne komma för att ta hand om Nicky. 

Ulla försökte ta kontakt med myndigheterna i Ukraina 

för att hjälpa Nicky att få sin identitet fastställd. Det skulle 

säkert ta sin tid det fanns inte många som ville rota i 

oligarkens öde. 

Hon fick reda på att Nickys biologiska mor hade dött 

när han var fem år. Nu hade han bara Ecaterina kvar. 

Ulla tog farväl av dem på flygplatsen. De grät alla tre, 

det blev ju ett sorgligt slut på återföreningen, men på 

något sätt var det logiskt att det skull gå så. Det var svårt 

att tänka sig ett lyckligt slut, med tanke på vad som hänt 

mellan de båda männen. 

*** 

Ett tjockt kuvert hade anlänt med UPS till Ulla och Michael 

dagen efter mötet i Eze. Det innehöll alla skeppspapper 

med överföring av äganderätten till fartyget Elise 

hemmahörande i Isle of Man, allt enligt fullmakt från 

ägaren Jegenevj Truchenko och undertecknat av mäklaren 

och en känd advokat från Monaco. 

Vi beslöt oss för att ta oss ut till fartyget, Michael, Erkki 

och jag. Flickorna hade ingen lust att följa med. 

Fartyget låg övergivet stilla guppande. Det var lite 

spöklikt, vi visste inte vad som väntade oss ombord. 

Vi började med att gå ner till den hytt där jag och Michael 

hade slängt in Zirganov och hans anonyme kumpan. 

Min svetsning av dörren var bortslipad. Någon hade 

målat dörr och karm, så vi var nästan tveksamma till att

det var rätt hytt vi tittade på. Dörren var olåst. 

I hytten syntes inte ett spår efter strid av något slag. 

Sängen var bäddad med rena lakan. Det luktade starkt 

av rengöringsmedel. Teakdurken var nyoljad. Utan tvekan 

hade något hänt som krävt en ordentlig rengöring. 

Vi tog oss tid att studera fartyget i detalj. Hela fartyget 

andades lyx och flärd, med jacuzzi både på övre däck 

och i en spa-avdelning med både gym och bastu. Åtta 

lyxhytter och en ”owners cabin” som var gigantisk. På 

undre däck fanns 14 enkelhytter för besättningen och 

en lite finare svit med kontors- och sovavdelning, förmodligen 

avsedd för kaptenen. 

– Hur kunde alla försvinna helt spårlöst? undrade jag. 

Tror ni att de mördade Zirganov? Vad hände med 

Truchenko och livvakterna! 

– De försvann, sa Michael, det är det enda som betyder 

något. 

– Du får trettio miljoner dollar för fartyget sa Erkki till 

Michael, det är sju miljoner mindre än vad mäklaren 

begärt. Vad säger du och Ulla om det? 

– Det kan jag svara på direkt, att det går Ulla aldrig med 

på, svarade Michael allvarligt. 

Erkki såg lite besviken ut, han hade hoppats på lite rabatt, 

inte minst för sitt diskreta utförda jobb, ett jobb 

som bara Michael och han kände till. 

– Låt mig säga så här, sa Michael. Ulla har inga goda 

minnen från den här båten. Hon vill inte se den eller ha 

några pengar för den, eftersom hon aldrig skulle kunna 

glädja sig åt de pengarna. Men eftersom du har erbjudit 

trettio miljoner dollar, så har jag ett förslag. 

Du skänker femton miljoner dollar till en stiftelse för 

föräldralösa eller på annat sätt utsatta barn i Ukraina. 

För att fonden inte skall komma i orätta händer, vill jag 

att Ullas föräldrar, som bor i Kiev, skall vara ansvariga 

för hur avkastningen fördelas. 

Sen är fartyget ditt. 

Jag har aldrig sett Erkki så lycklig. Han kramade alla. 

– Säg bara till vart pengarna skall skickas. Dessutom 

vill jag härmed passa på att bjuda er alla till Kates och 

mitt bröllop på Cayman Island så snart vi tagit oss dit. 

Jag skall bara få varvet i Cannes att komplettera skutan 

lite för ett visst ändamål. 

Vi åkte tillbaks till St Tropez förtöjde båten. Erkki bad 

att få visa något. 

I hamnen låg hans gamla Sea Ray. Titta! sa Erkki, här 

har vi min andra båt som jag också köpt billigt. Mitt livs 

bästa vecka måste jag säga. Jag har friat och fått ja och 

skaffat två hyfsade flytetyg. 

– Vad har du nu hittat på? frågade jag. 

– Bankdirektören fick kalla fötter, sa Erkki. Bank-

ledningen i Stockholm anklagade honom för trolöshet 

mot huvudman, bland annat i samband med att han köpt 

min Sea Ray till underpris och därmed luggat sin arbetsgivare, 

men också på grund av hans inblandning i 

en jättesvindel som banken nyligen utsatts för. Det sista 

tror jag aldrig de kan sätta dit honom för, men genom att 

erbjuda honom hjälp med att lösa hans bekymmer med 

problem nummer ett, min gamla båt, som kunde ha gett 

honom sex års fängelse, lyckades jag övertala honom 

att skriva över båten på mig retroaktivt, så var den saken 

ur världen. Förresten lovade jag att du skulle intyga 

hans oskuld om det behövs, det har du väl inget emot? 

Ni gamla Helsingborgare måste väl hålla ihop! 

Det är ju inte svindelaffären han skall vara rädd för, där 

kan de aldrig bevisa någon försumlighet eller trolöshet, 

utan det var när han ropade in min båt till underpris för 

egen vinning, som han begick sitt livs misstag. Så man 

kan säga att han föll på en skitsak, sin girighet. 

Erkki flinade belåtet. 

Tre veckor senare hade Erkki fått ombyggnaden av fartyget 

klar och var klar för avfärd. Han hade låtit installera 

en däckskran så att han kunde lyfta upp sin Sea Ray 

på övre däck, där den låg tryggt förankrad i en nybyggd 

båtvagga. 

Kate stod på kajen med en champagneflaska i handen. 

Hon svepte iväg flaskan som krossades mot skrovet och 

sa: 

– Ditt namn skall vara Katharina. Må lycka och välgång 

följa dig och din besättning på dina resor över haven. 

Katharina var Kates riktiga namn. Vad vore mer passande? 

Erkki i vit kaptensuniform stod på bryggan och vinkade 

farväl, med sin älskade Kate och hennes föräldrar 

när de stävade ut ur hamnen. 

De hade lyckats mönstra på en tillräckligt stor besättning 

för att klara resan till Cayman, dit även Kates föräldrar 

skulle flytta. Alla skulle arbeta ombord på, det 

var rena familjeidyllen. 

En blek man stod i skuggan av en palm och tittade på 

spektaklet. Han såg inte glad ut. Vinden slet tag i hans 

glesa hår så att de långa hårstråna som skulle dölja flinten 

föll ner och hängde längs med ansiktet. Han gick 

med nedböjt huvud därifrån.

Kapitel 30 

St Paul de Vence 

30 juni 2004 

Det kändes på något sätt som att vi aldrig riktigt kunde 

eliminera det hot som varit riktat mot oss alltsedan 

sprängningen av vårt hus. Men det var dags att summera 

vårens och sommarens äventyr. Hur skulle vi äntligen 

få fred och ro för att kunna njuta av livet utan att 

vara jagade av gangsters vars enda drivkraft i livet var 

att berika sig. Jag längtade efter att ha tråkigt, så kändes 

det faktiskt. 

– Har vi kvar några fiender? 

Michael satt tyst ett tag, som om han ville vara säker på 

att formulera sig rätt. Så sa han: 

– Truchenko, Zirganov och deras vakter är borta för 

gott. Det kan vi vara säkra på. 

– Deras vakter! Hur kan du vara så säker? undrade jag. 

– Jag har ett vittne, mer tänker jag inte säga, det betyder 

inget vem vittne är, men jag litar på det. Jag är inte så 

dum att jag inte skaffade mig förstahandsinformation 

om vad som hände på fartyget. 

– Ett vittne? Sade jag frågande, men fortsatte inte meningen. 

Nu fattade jag vem vittnet var, men sa inget utan 

stirrade rakt fram i ett försök att inte röja vad jag tänkte. 

– Jag har funderat på det du berättade om det saknade 

vinet som skulle ha ingått i leveransen, fortsatte Michael. 

Feudo var ingen idiot. Det fanns en anledning till 

att Zirganov kom till ditt hus för att leta efter diamanterna. 

Köparen fanns i Sverige. Troligen var det Zirganov 

som ropade in det. Trots allt tog han ju en risk genom att 

bryta sig in i en villa, där det bor personer han inte känner 

till. Jag menar att det kunde finnas beväpning och 

andra skyddsanordningar som folk normalt har på Rivieran. 

Zirganov måste ha känt till var han kunde hitta diamanterna 

och att de alltså måste finnas hos er. Vi får nog aldrig 

veta var de blev av. Men det viktigaste är att det inte 

längre finns någon som tror att de finns hos varken er 

eller oss, så kanske vi slipper fler inbrott. 

– Det finns fortfarande någon som kan ha den informationen, 

sa jag, Ecaterina. Vem vet vilka kontakter hon 

har. Glöm inte vem som varit hennes läromästare. 

– Menar du att hon tänker söka rätt på diamanterna? 

frågade Chantal. Skall det aldrig ta slut? 

– Ja just det, fyllde Ulla på, tänker ni mörda henne och 

kanske Nicky också för säkerhets skull? 

– Nej, missförstå mig inte, jag vill bara vara säker på att 

ingen någonsin tror att vi har dem.

Eller så får vi väl leta upp dem och visa att vi gjort oss 

av med eländet. 

– Jag kan inte släppa tanken på att allt som hänt har 

något att göra med vinet som du sålde via Lapointe. 

Som om auktionen bara var en slags signal till Zirganov. 

Kan du kontrollera om det fanns någon skillnad mellan 

säljnotan och den specifikation du fick av den där vinhandlaren 

deLeurs och säljnotan ? 

– Jag skall leta upp pärmen med mina papper, sa jag, 

gick in på mitt kontor och kom tillbaks med de två dokument 

som Michael frågat efter. 

Vi läste noggrant igenom de båda handlingarna och 

upptäckte att säljnotan tog upp 36 flaskor vitt vin, som 

inte fanns med på deLeurs ursprungliga specifikation. 

– Vänta nu för fan, sa jag, Oppenheimer, är det inte 

namnet på en sydafrikansk diamantkung, eller var har 

jag hört det förut? 

– Ingen aning sa Michael, men där finns kanske en ledtråd. 

Det kanske var en signal till Zirganov, ja det är 

klart. De måste ha avtalat att Feudo skulle signalera diskret 

att det var dags att ropa in Oppenheimer. 

– Jag vet bara att det parti som jag sålde på auktionen 

inte innehöll fler flaskor än deLeurs specifikation. Jag 

tittade aldrig ens på säljnotan. Det var ju jag och Erkki 

som lastade den förbannade långtradaren med vinsamlingen 

i Grasse. 

– Då vet vi varför Zirganov blev förbannad, han trodde 

att du stulit hans vin! Sa Michael 

Har du flaskorna kvar eller fick Golleto allt vad du hade 

i källaren? 

– Vet du det Chantal? Du var ju med när vi ”sålde” vinet 

till Golleto. 

– Det fanns bara några fuktskadade lådor vin som han 

inte brydde sig om att ta, det var ett vitt vin, som saknade 

värde, tror jag han sa, men jag tror att jag slängde 

dem när vi städade vinkällaren, sa Chantal. 

– Slängde!? Så djävla typiskt att slänga saker utan att 

fråga, bara för att du inte visste vad det var. Var slängde 

du dem? 

– I soprummet så klart. Där finns två plastkärl för glas, 

ett för vitt glas och ett för färgat. 

– När tömdes det senast? frågade jag. 

– Det för färgat glas töms ganska ofta, men det för vitt 

glas kanske inte blivit tömt, hörde jag Chantal säga innan 

jag reste mig för att ge mig iväg ner mot källaren, fortfarande 

irriterad över min hustrus sätt att aldrig fråga 

innan hon slänger saker. Själv slänger jag aldrig något. 

– Ha ha ha, skrattade Michael, tror du på sopsortering? 

I Frankrike!

– Det visste du inte? svarade Chantal lite stött. Det finns 

faktiskt lag på det, men kanske är det ingen som bryr 

sig. Sopgubbarna tar i alla fall hand om vårt glas, men 

fråga inte mig vart det tar vägen. 

Jag lyssnade inte till deras tjafs, utan fortsatte mot soprummet 

med bultande hjärta. 

De två kärlen av grön plast stod prydligt längst in i soprummet. 

Jag öppnade locket på det kärl som hade texten: 

”Endast ofärgat glas”. Kärlet var mer än halvfullt, 

det låg tre gamla och slitna, men oöppnade kartonger. 

Med knappt läsbara bokstäver kunde jag tyda: ”1989/ 

1999 OPPENHEIMER HERRENBERG SCHEUREBE 

TROCKENBEERENAUSLESE”. 

Jag tog tag i den kartong som låg överst och lyfte upp 

den försiktigt för att sätta den på en bänk i närheten, när 

botten gick ur och alla 12 flaskorna störtade i betonggolvet. 

Ett par av flaskorna gick i kras och glasskärvorna yrde 

över hela golvet, men märkligt nog kom det kom inget 

vin ur flaskorna. Det tog några sekunder innan jag insåg 

att det bara var glasskärvor som låg på golvet. Flaskorna 

var tomma! Hade vinet avdunstat? 

Jag böjde mig ner för att se hur flaskorna såg ut. Om 

korken hade torkat. I ljuset från de svaga lamporna i 

soprummet kunde jag dock inte se så mycket, så jag tog 

en av de hela flaskorna med mig och gick upp till mina 

törstiga vänner som satt kvar på terrassen. På vägen ut, 

tog jag också vägen via vinkällaren och tog med mig ett 

par flaskor vin de Libourne, som jag fått i present av 

Lapointe. Det fick duga med rött, trots den ljumma kvällen. 

Jag visade upp flaskan och beklagade att det inte kunde 

bli något Oppenheimer, det var något fel på flaskorna, 

men de hade i alla fall inte hämtade av sopgubbarna, 

alltid något. 

– Jag tappade en hel kartong i golvet och ett par flaskor 

gick åt helvete, men det kom lustigt nog inget vin. Så jag 

tog med en flaska upp i dagsljuset, så får vi kolla. Troligen 

har korkarna torkat ihop. 

Under tiden jag brottas med att öppna en flaska Oppenheimer, 

kan vi ju prova ett vin från den vingård där vi 

skall satsa våra sparpengar: 

Chateau de Libourborne , sil vous plait. 

Michael korkade upp flaskan och serverade det mustigt 

färgade vinet. Det hade en fantastisk bouquet och smakade 

ännu bättre. 

– Vi har fattat rätt beslut, sa jag det här blir ett stort vin 

vad det lider. Vad tycker ni?

– Experten har talat, sa Chantal. Låt oss nu få se på ditt 

Oppenheimer Trockenbeerenauslese som du kan så 

mycket om. 

Jag stack korkskruven i korken på Oppenheimerflaskan. 

Korken trycktes in i flaskan och försvann helt. Jag tog 

en liten pinne och förde in den i flaskan för att hindra 

korken att blockera vinet och vände därefter upp och 

ner på flaskan och skakade. Ett par stenar föll ut, men 

något vin kom det inte ur den här flaskan heller. 

– Det verkar bara vara stenar i flaskan, vilket skämt! 

Vinsten har man ju hört talas om, men det här verkar 

vara mer sten än vin. 

– Ja visst är det är stenar, sa Michael. Han höll upp en av 

stenarna mot ljuset och såg mycket pillemarisk ut. Mycket 

hårda stenar till och med, de kallas diamanter. Han höll 

en sten mellan fingrarna. Den här är på två karat, minst. 

Du har blivit blåst igen. Du tror att du har köpt en flaska 

vin och så har du en flaska diamanter. Typiskt Calle, att 

du alltid skall bli lurad! 

Jag tog upp en av diamanterna som var ungefär lika stor 

som den Michael hade studerat och lade den i handen. 

Den var nästan en centimeter i diameter, brilliantslipad, 

så att ljusets strålar bröts i de olika prismorna och fick 

diamanten att gnistra. 

– Två karat, hur vet du det? 

– Jag hade tänkt köpa en ring till Ulla när vi skulle förlova 

oss, det var en diamant på två karat, men jag kom 

på att hon nog ville ha en mindre sten, så jag avstod från 

att köpa den. Ville inte att hon skulle tro att jag tyckte 

hon var typen som föll för pengar, vilket jag ju vet är 

sant. Men jag minns vad den skulle ha kostat mig. 

– Hur mycket? frågade jag nyfiket. 

– 460 000 kronor. Plus ringen förstås, men det var ju 

kattskit i sammanhanget. 

– Så jag sitter med 460 000 kronor i handen? 

– Nej, du håller i en diamant på minst tre karat, så det 

blir nog en miljon spänn, kanske en och en halv, det 

beror på färg, kvalitet, slipning och annat, som jag inte 

förstår mig på sa Michael utan att blinka. Skaka lite till 

Calle så vi får se hur rik du är! 

Jag måste tyvärr erkänna att jag blev upphetsad. Jag 

som alltid sagt att lyckan inte sitter i rikedom, darrade 

som en sjuåring på väg in i skolan första dagen i första 

klass. 

Jag skakade och skakade. Den stora diamanten hade 

blockerat flaskhalsen. När den väl fallit ut, rann stenarna 

i en strid ström med diamanter i olika storlekar, 

den minsta var på cirka en karat, den största var på över 

fyra. 

Hakan föll ner och jag gapade fånigt. Flaskan innehöll

diamanter för mellan 110 och 120 miljoner Dollar om 

Michaels värdering stämde. En enda flaska! Jag hade 36 

stycken! 

– Du skall vara glad Calle, sa Michael. Du är en av de 

rikaste männen i Frankrike. Sa du att du hade tre lådor 

av samma usla vin? Det är över två miljarder dollar. 

Femton miljarder kronor! 

– 30 miljarder får jag det till, sa Ulla, hur är det med 

mattekunskaperna? 

– Glad, va fan det är ju det värsta som kunde hända oss, 

flämtade jag. Nu blir vi jagade villebråd igen! 

Vad fan skall vi med så mycket pengar till? Jag svepte 

vinet i ett drag. 

– Lugn sa Michael, ingen vet ju om vår hemlighet eller 

hur? Jag tänker inte skvallra. 

Inte jag heller sa Ulla. 

– Vi måste lämna tillbaks dem, sa Chantal. Till den rätte 

ägaren. 

– Ja det gör vi, sa jag. Bra idé älskling! Ge mig numret 

till Saddam Hussein. Eller var det Jeltsin? Nej det måste 

vara Putin som är den rätte ägaren numera. 

Men innan vi letar upp Putins adress, innan vi gör ett 

förbannat dugg, skall vi fira, sade jag glatt, i kväll bjuder 

jag på Colombe dOr. 

– Du får aldrig bord samma kväll, sa Chantal. Kanske 

om jag försöker, du är för klumpig Calle. 

– Självklart min älskling, det hade jag räknat med, du är 

en fixare, det vet vi ju redan. 

Colombe dOr är en av Rivierans mest kända krogar, 

som en gång haft Yves Montand som delägare. 

Den ligger i konstnärsstaden St Paul de Vence och är en 

verklig pärla. Man sitter halvvägs utomhus inramad av 

den gamla byggnadens tunga ekpaneler och utsirade valv. 

Väggarna är fyllda med konstverk som enligt vad jag 

hört skall ha lämnats av berömda gäster som betalning. 

Maten är superb, servicen likaså. Men som sagt det är 

inte lätt att få bord med kort varsel. Chantal visste emellertid 

hur man gör, för hon kom tillbaks efter fem minuter 

och förklarade stolt att hon fixat bord. 

Vi fick plötsligt bråttom att göra oss i ordning, till 

Colombe dOr kommer man inte vardagsklädd. Chantal 

hade fixat ett bord med hjälp av sin vanliga charm. 

Hovmästaren bugade sig nästan till marken när vi anlände 

med Chantal i spetsen, det var hon som skötte 

snacket. Hon överräckte ett litet kuvert till den gamle 

gentlemannen, som diskret lät kuvertet slinka ner i 

smokingfickan, samtidigt som han eskorterade oss personligen 

till restaurangens bästa bord. Det väckte en viss 

uppmärksamhet, i vanliga fall var det inte han som led-

sagade gästerna till bordet. 

– Vi är VIP, sa Chantal, lika bra att vänja sig. 

– Vad i helvete gav du honom? frågade jag irriterat men 

ändå med en viskning. Han höll på att slå pannan i marken. 

– Äsch, inget särskilt, en liten stenbit bara, skrattade 

hon. Vissa människor blir galna i sånt. Som du vet tillhör 

jag inte den sorten, så vadå, vi fick ju ett fint bord. 

– Det dröjde inte en minut, så dök det upp en servitör 

med en flaska Moet & Chandon i högsta hugg. Han 

sabrerade flaskan elegant med en kort sabel och hällde 

upp skumpan i våra glas. ”Compliments of the house”, 

sa han och försvann med ett leende. 

Nu var det Michaels tur att bli nyfiken. 

– Vad har du gjort för att få ett sånt här mottagande, jag 

har sett en av prinsessorna av Monaco bli sämre behandlade 

här, sa han 

– Hon gav honom en diamant, sa jag surt. Säkert värd 

ett par hundratusen. 

Michael skrattade. 

– Du är bara så djävla bra Chantal. Skål för dig! Låt oss 

njuta av maten och den här kvällen. Våra liv kommer 

aldrig att bli som förr efter det här. 

Visst hade vi en underbar kväll. Att för en gångs skull 

bli behandlad som om man är kung eller Hollywoodskådis, 

var ju en riktigt behaglig känsla. Bara det inte 

fanns en obehaglig baksida. 

Vi glammade en hel del, men vi blev inte otrevliga eller 

störde våra grannbord. Ingen av oss lade märke till damen 

i den bakre delen av restaurangen som också mutat 

sig till ett bord för en person, vilket var enklare än ett 

bord för fyra. Hon gjorde också allt för att vi inte skulle 

känna igen henne, hon hade glasögon med tjocka bågar, 

osminkad och en diskret hatt som på något sätt suddade 

ut hennes kontur. 

Ingen märkte att hon hade en hörsnäcka i örat och att 

hon förde en lågmäld konversation via en mikrofon 

kopplad till hennes mobiltelefon. Hon släppte inte för 

en sekund uppmärksamheten som var helt fokuserad 

på de fyra glada svenskarna vid restaurangens bästa bord. 

Jag bad om notan och fick till svar att det varit ett nöje 

att ha oss som gäster och att vi var välkomna tillbaks. 

– Hur stor var stenen han fick? frågade jag 

– Rätt stor faktiskt, men det fanns ju massor som var 

lika stora eller större, vad gnäller du för? Vi fick ju 

restaurangens bästa bord och gratis mat! 

När vi kom hem var ljuset tänt i huset och polisbilar 

stod utanför grinden tillsammans med bilen från vakt-

olaget som vi kopplat larmet till. 

Kommissarie Golleto mötte oss. 

– Vi fick larm om ett inbrott och har just anlänt. Kan ni 

se om något blivit stulet? Vi har sökt igenom huset för 

att kontrollera att busarna inte finns kvar. 

– Så mycket för ditt nya larm och kraftiga lås! sa Chantal. 

Jag vill flytta. 

– Det finns ingen åverkan på dörren, så tjuven måste ha 

haft nyckel, det är inte lätt att dyrka upp ett sådant lås. 

Det är ett team på väg för att leta efter fingeravtryck och 

andra spår, så vi måste be er att vänta med att gå in i 

huset. Men det måste alltså vara någon ni känner. Hur 

många har nyckel till huset? 

– Nyckel? Det finns väl ingen som har nyckel till våra 

nya lås! Då är hela idén med nya lås fullständigt åt helvete, 

sa jag. Larmet, fortsatte jag har de stängt av larmet? 

– Tjuven har tagit kassaskåpet, sa Chantal. Hela väggen 

är förstörd. 

– Får jag se? frågade Golleto och drog sig bort till mitt 

arbetsrum. Den eller de som varit här har haft tillgång 

till professionella verktyg fortsatte han efter att ha lagt 

sig på knä och undersökt resterna av de genomgående 

bultar som hade hållit fast kassaskåpet vid betongväggen. 

De har använt en kraftig bilningsmaskin och hydrauliska 

verktyg och för att kunna klippa av bultarna. 

Ett under att inte grannarna reagerade, det måste ha hörts 

utanför huset. 

– Grannarna var ju med oss, ingen i närheten var hemma. 

Jag försökte behålla lugnet, men det var inte lätt. Inget 

annat tycks vara stulet eller rört överhuvudtaget. 

– Vad fanns i kassaskåpet som kan ha lockat en insider? 

frågade Goletto. Han stirrade stint på mig under sina 

buskiga ögonbryn. 

– Nja, svarade jag, det fanns förstås lite kontanter och 

smycken, men inte var det värt att bryta sig in och bruka 

så mycket våld för att ta med sig skåpet. 

De måste bli ganska snopna när de spränger det svarade 

jag och försökte låta övertygande, medan jag tänkte: 6 

miljarder Euro i diamanter förstås, men det kan man ju 

vara utan. 

– Vill ni göra en anmälan? fortsatte Goletto. 

Jag tänkte en stund. Sen sade jag lugnt: 

– Nej, det är inte mycket att anmäla. 

– Om ni inte vill veta vem tjuven är, sa Goletto, men det 

verkar som om ni redan räknat ut det? 

– Nej det har vi inte räknat ut, sa jag, det vore naturligtvis 

intressant. Inte minst för att få reda på hur tjuven bar 

sig åt för att få tag i en nyckel. Man har ju hört om 

låsföretag som samarbetar med försäkringsbolag för att

skrämma upp kunder, sa jag 

Inga värdeföremål utöver det som fanns i kassaskåpet, 

saknades i huset och inga spår hittades, men vi enades 

om att ändå göra en anmälan. Goletto´s team satte omedelbart 

igång med att söka efter spår av gärningsman 

eller gärningsmän. 

När Golleto äntligen försvunnit med sitt team fortsatte 

vi att dricka vin mitt i blandningen av ilska över inbrottet, 

analys om vem som kunde vara tjuven och till sist förtvivlan 

över att ha blivit bestulna på ca 30 miljarder 

kronor. 

– Har alla gått frågade Chantal? När Michael och Ulla 

gått hem till sig efter att försökt få mig att inse att jag 

aldrig skulle ha blivit lycklig med så mycket pengar. 

– Ja, alla har försvunnit, svarade jag. Diamanterna också. 

Men varför klaga, vi har allt vi behöver och lite till. 

Kvar finns du och jag och vårt fina hus. Vi skall väl vara 

nöjda, vi har lika mycket som vi hade i går vid den här 

tiden. Men man måste ju ändå då få säga att det är väl 

själva faaa…. 

– Det är något jag måste erkänna, ja det är faktiskt två 

saker, sa min lilla älskling och såg faktiskt lite pillemarisk 

ut, mitt i eländet. 

Chantal höjde sin hand och förde pekfingret till mun- 

nen, vilket betydde tystnad! Jag höll käften för ett ögonblick. 

– Det jag ville säga är att det var mitt fel att tjuvarna kom 

in. Jag glömde att låsa ytterdörren, det var ju så bråttom. 

Tjuvarna behövde bara kolla när vi gick, finklädda, så 

att de visste att vi skulle vara borta i timmar. Det kunde 

jag ju inte tala om för Golleto när han gjort sig så mycket 

besvär, med sitt expertteam och allt, fortsatte hon. 

Mitt ansikte blev askgrått. 

– Du menar inte, hur i helv….. 

– Lugn min skatt, alldeles lugn, jag har en sak till att 

erkänna, fortsatte Chantal. Jag blev så glad över att få 

bord på Colombe dOr, att jag inte brydde mig om att 

sätta in diamanterna i kassaskåpet. Så du hade rätt Calle 

när du sa att tjuven skulle bli snopen. Hur skulle jag få 

in alla kartongerna i det lilla skåpet dessutom! 

– Vad menar du? Sluta att tala i gåtor, jag får spader! 

– Jo, jag lät alltihop ligga kvar i soprummet, jag tänkte 

att inga tjuvar rotar bland våra sopor. 

Jag gav Chantal en blick som för en gångs skull inte var 

odelat kärleksfull. På en gång glad över att hon inte lagt 

diamanterna i kassaskåpet, men samtidigt frustrerad över 

att de var kvar i soprummet. Eller var de inte det? Med 

en stor klump i magen gick jag ner mot soprummet för 

andra gången samma kväll. Nu djävlar tänkte jag, nu

djävlar får det vara nog och tog tag i locket till 

glassorteringscontainern för ofärgat glas. 

Tom. Behållaren var nystädad, inte en enda flaska och 

inte minsta möjliga diamant. 

Jag kände hur klumpen i magen växte och blev till is. 

När man är så nära, så försvinner alltihop. Jag vände 

mig om för att gå tillbaks och försökte slå tillbaka tanken 

på att eventuellt strypa min älskade hustru, när hon 

kom dansande in i soprummet, som en skolflicka på 14 

år. 

– Var de kvar? frågade hon glatt. 

– Ser jag ut som om jag blivit Frankrikes, eller i alla fall 

Helsingborgs rikaste man? svarade jag. Det finns inte en 

diamant, inte ens en glasskärva kvar, tjuvarna har länsat 

allt. 

Chantal fortsatte förbi mig och passerade glascontainern 

och gick fram till soptunna nummer fyra, som stod längst 

in i soprummet och böjde sig över kanten och drog upp 

tre soppåsar varpå hon reste sig upp. 

– Nej, jag når dem inte Calle, kan du hjälpa mig att ta 

upp kartongerna? 

– Bland soporna? Jag tyckte du sa…. 

Jag gick fram och kikade ner i sopbehållaren. Där låg 

tre kartonger Oppenheimer, två hela och en öppnad, 

samt en stor papperspåse från Carrefour, köpcentret där 

vi brukade göra våra storinköp. 

– Jag sopade ihop flaskorna du tappade, diamanter och 

glasskärvor huller om buller och lade dem i 

Carrefourpåsen. 

Sen tror jag att jag lade diamanterna som vi tittade på 

innan vi åkte till Colombe dOr i skafferiet, bland 

kryddorna, längst in. 

– Är du riktigt klok? Har du lagt diamanter värda 30 

miljarder kronor i soptunnan?! 

Jag kysste henne så ömt som bara en nybliven mångmiljardär 

kan kyssa sin själs älskade.

Bakom girighetens mask - Läs en bok

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?