Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica - Helda
Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica - Helda
Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica - Helda
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
skuUe stä under <strong>et</strong>t nordligt luftstreck, men bärvid skola vi<br />
icke förglöraraa dess ostliga läge, hvilk<strong>et</strong> i väsendtlig män<br />
bidrager tili att framkalla samma verkningar, som <strong>et</strong>t nord-<br />
ligt kiimat *).<br />
Ladoga gehi<strong>et</strong><strong>et</strong> äter besitter former, bvilka karakteri-<br />
sera <strong>et</strong>t odladt omräde. Mähända bidraga äfven dessutom nä-<br />
gra gyunsamraa naturförballanden tili orahuldand<strong>et</strong> <strong>af</strong> en, i<br />
b<strong>et</strong>raktande <strong>af</strong> ortens läge nagot sydlig fauna. I d<strong>et</strong> föregä-<br />
ende har jag redan antydt, hvilka faktorer jag härvid aus<strong>et</strong>t<br />
vara de verksammaste.<br />
15<br />
Salpaus-3IaanselJcä gehi<strong>et</strong><strong>et</strong> eger en fauna <strong>af</strong> ovan-<br />
ligt nordisk prägel. Pä grund <strong>af</strong> traktens egendomliga kon-<br />
figuration och yttre besk<strong>af</strong>feuh<strong>et</strong>, skjuter omräd<strong>et</strong> som en kil<br />
in uti Ilomants-Suistamo gebi<strong>et</strong><strong>et</strong>, hvilk<strong>et</strong> bävigenom delas i<br />
tvenne omräden. Om icke de former ur fogelverlden, hvilka<br />
nyss blifvit anförda säsom karakteristiska för d<strong>et</strong>ta högland,<br />
tillräokligt belysa traktens nordiska karakter, torde d<strong>et</strong> h<strong>af</strong>va<br />
sitt intresse att äfven uppräkna nägra sädana frän den högre<br />
djurverlden. Här förekomma märkvärdigt nog hela är<strong>et</strong> om<br />
renen, Bangifer tarandus, jerfven, Gulo luscus, och fjällräf-<br />
ven, Canis lagopus. Äfven längsvansade skogssorken, Arvi-<br />
cola glareola Schreb., och gräsidiga skogssorken, A. nifocanus<br />
Sundev., blefvo funna <strong>af</strong> mig i Korpiselkä.<br />
Uti efterföljande förteckning har jag sammanställt an-<br />
teckningar om arternas förekomst uti de <strong>af</strong> mig besökta trak-<br />
terna. B<strong>et</strong>räffande ordningsföljden och nomenklaturen har<br />
jag anslutit mig tili A. J. Me las arb<strong>et</strong>e: Yertebrata fen-<br />
nica; Suomen luurankoi s<strong>et</strong>, Helsingfors 1882.<br />
*) Hvad för öfrigt vidko mmer häckningsomrad<strong>et</strong> för Totanus glot-<br />
tis i\v jag <strong>af</strong> den usigt, att sudra gränsen fur d<strong>et</strong>sainma kan dragas be-<br />
tydligt sydligare, än livad hittills blifvit gjordt. Tills dato har den (se<br />
Finlands foglar, II, p. 144) blifvit anträffad tillfälligtvis häckande sä sydligt<br />
som i Birkkala och Uskela, och jag har mig bekant, att fogeln somma-<br />
ren 1881 häckat i Hauho socken närä gränsen mot Tyrväntö och Hattula<br />
socken i södra Tavastland, Denna fogel väljer tili häckniugsplats langt<br />
i ödemarken befintliga kärr- och sumpraarker, och derföre har densamma<br />
icke blifvit tillräckligt noga observerad.