Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica - Helda

skarpa nordliga vindar genom deu förmur, som Salpausselkä
och dess förgreniugar genom Korpiselkä och Suojärvi sock-
nar bilda mot norr. Traktens brist pä vidlyftiga kärr och
sumpmarker i förening med dess redan nämnda starka slutt-
ning at söder mätte väl dessutom äfven i sin män bidraga
tili att göra dess kiimat mildt och behagligt, hvarför ätskillig a
sydligare häckaude foglar här bygga och bo.
I de skuggiga, saftiga dälderna med sinä 1 ö f s k o g a r ,
hvarest träd af mängahanda alag frodas och t. ex. linden
jemte Lonicera och Vihnrnum bilda tätä snär samt häggen
och röunen utbreda sinä kronor, uppträder Luscinia philo-
mela stundom sa talrikt, att man kau blifva i tillfälle att pä
en gäng höra flere hanar täfla med hvarandra i säng. Vi-
dare träffas här alltid ymnigt Turdtis pilaris, Sylvia horten-
sis och Phyllopseustes trochilus. Mer eller mindre allmänt
förekomma
Luscinia rubeciUa,
„ phoenicurus,
Turdus iliacus,
Sylvia cinerea,
Giloropeta hijypolais,
Museicapa grisola,
„ atricapilla,
Oriohis galhula.
Alauda arborea och Ficus canus äro sällsynta, men fordra
dock ifrägavarande lokalitet. I läglända fuktiga
blandskogar fann jag dessutom i närheten af Koitonselkä
i Suistamo Sumia uluJa och Syrnium funereum.
Af ofvannämnda foglar föredrager dock en del aunorlunda
beskaffade lokaler, i det de hellre uppsöka höglända
blandskogar eller smärre skogsdungar med buskbevuxen
mark. Detta gäller främst Luscinia nibecula och plioenicu-
rus, men äfven Turdus iliacus, Muscicapa grisola och atri-
capilla. Tillika med dessa förekomma:
Saxicola ruhetra,
Sylvia curruca,
Tharraleus modularis,
Garrulus glandarius,
Emheriza citrinella,
Scolopax ricsticicla,
lynx torkuilla,
Cuculus canorus,
Tetrao tetrix.