Frontfigur kliver av Kasper & Co Bredd i Barcelona - Sveriges ...

Frontfigur kliver av 

Staffan Carenholm om fyra decennier 

Kasper & Co 

Läs om årets arkitekturpriser 

Bredd i Barcelona 

Live från World Architecture Festival 

SVERIGES ARKITEKTERS BRANSCH- OCH MEDLEMSMAGASIN 

11.11

URBAN, 

VROOM, 

DIALOG 

OCH APRIL 

Foto: 

Adam Stirling 

och James Hudson 

0560 688877 

©2011 

VESTRE.SE 

BOBOLI CITY VROOM 

ACCEPTOR VROOM

Per Lander, per.lander@arkitekt.se ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / CHEFREDAKTÖREN / 3 

Gemensamt för fl era av årets arkitekturprisade 

projekt är att de inblandade framhåller 

gott samarbete som en förutsättning för 

slutresultatet. I artikeln om Kasper Salin-priset står 

det: ”’Samverkan’ säger alla lyriskt samstämmigt som 

svar på hur man driver igenom idéerna om arkitektur.” 

I artikeln om Sienapriset hyllas ”… en projektledare 

som förstår värdet i att ha med arkitekterna hela 

STARK ARKITEKT LÖNAR SIG 

vägen, att den extra kostnad det innebär att ha arkitekterna 

till hands under byggtiden är väl investerade 

pengar”. Och i projektet som fi ck Bostadspriset är 

arkitektföretaget också byggherre. 

Domkyrkoforum i Lund är ett annat exempel där 

arkitektens roll framställs som osedvanligt stark. 

Är det här ett tecken på att arkitektens ställning 

generellt är på väg att stärkas? Att en renässans för 

en svunnen arkitektroll är på gång? Nja, kanske ändå 

inte. Det faktum att de inblandade i de här fallen känner 

behov av att särskilt framhålla det goda samarbetet 

och arkitektens starka ställning visar nog mest att 

detta fortfarande är mycket ovanligt. 

Men att det är just projekt som bygger på ett samarbetsklimat 

där arkitekternas röst är stark som prisas 

som årets bästa, ger förstås goda argument för att 

det alltid borde vara så. Omsorgsfullt arkitektarbete 

lönar sig. 

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemsmagasin 

ISSN 0347-058X Medlem i 

Adress 

Storgatan 41, Box 5027, 102 41 Stockholm 

Telefon 08-505 577 00, fax 08-505 577 05 

E-post: kansli@arkitekt.se 

Webb: www.arkitekt.se 

Redaktion 

08-505 577 00, arkitekten@arkitekt.se 

Per Lander (ansv utgivare), per.lander@arkitekt.se 

Annika Jensfelt (red sekr), annika.jensfelt@arkitekt.se 

Nina Gunne, nina.gunne@arkitekt.se 

Elisabet Näslund, elisabet.naslund@arkitekt.se 

Rebecka Gordan, rebecka.gordan@arkitekt.se 

Ina Flygare, ina.flygare@arkitekt.se 

An nonspriser 2011 

Fullständig annonsprislista på www.arkitekten.se 

Produktannonser, exempel: 

1/1-sida 26.500 kr 

Platsannonser, exempel (tryckfärdigt material): 

1/1-sida 14.000 kr 

1/2-sida 10.000 kr 

1/4-sida 7.000 kr 

1/8-sida 5.000 kr 

Moms och reklamskatt tillkommer ej. 

Alla Arkitektens platsannonser införs kostnadsfritt 

på Sveriges Arkitekters webbplats www.arkitekt.se. 

Annonsering enbart på webben kostar 5.000 kr 

plus moms. 

An nons bokning 

Boka på www.arkitekt.se/arkitekten/annonsera. 

Produktannonser: Margareta Karlsson, 

margareta.karlsson@arkitekt.se 

Platsannonser: Ina Flygare, ina.flygare@arkitekt.se 

Prenumeration 

Helår 550 kr 

Publiceringspolicy 

Åsikter som framförs i signerade artiklar står för 

författaren. Redaktionen tar inte ansvar för insänt 

ej beställt material. Allt redaktionellt material 

i Arkitekten publiceras på Sveriges Arkitekters 

webbplats www.arkitekt.se. Medarbetare som inte 

accepterar detta måste meddela förbehåll. I princip 

publiceras inget material med sådant förbehåll. 

Upplaga 

TS-upplaga 2010: 11.500 

Tryck 

Ineko, Stockholm 2011. 

Utgivningsplan 

Annons- och 

Nummer manusstopp Utgivningsdatum 

12/2011 23/11 14/12 

1/2012 4/1 25/1 

2/2012 1/2 22/2 

3/2012 29/2 21/3 

4/2012 4/4 25/4 

5/2012 2/5 24/5 

illustration: claes larsson

DÖRRAR 

HANDLAR OM SÅ 

MYCKET MER 

DÖRRAR FÖR ALLA BEHOV 

Vi på JELD-WEN älskar dörrar. Vi tycker att dörrar 

hör till det allra viktigaste i en byggnad. Därför 

erbjuder vi Europas största urval av dörrar – i olika 

stilar, storlekar, material, ytor, funktioner och priser. 

Vårt utbud och vår expertis hjälper dig som arkitekt 

att välja rätt produkt, med rätt egenskap, i rätt 

mängd och med rätt klassificering. Med JELD-WEN 

är möjligheterna oändliga. 

För mer information om JELD-WEN, våra produkter 

och tjänster: Öppna möjligheternas dörrar på 

www.jeld-wen.se tidigare känt som SWEDOOR.

En integrerad del av designen 

Oavsett byggnadens utformning och design, kan 

rätt dörr komplettera och förstärka dess utseende. 

Låt dig inspireras av vårt breda sortiment av färger, 

former, stilar och funktioner eller varför inte välja 

någon av våra unika glasöppningar. Vilken modell 

du än väljer, håller de högsta kvalité för att uppfylla 

vårt löfte “Reliability for real life”. 

DOORS 

OF 

POSSIBILITIES 

www.kunde-co.dk

Asbjørn Kommunikation 

TEGEL 

I N N O V A T I O N 

Tegel är hållbart byggande nästen utan underhåll - klimasmart och energisnål arkitektur. 

Randers Tegl erbjuder flera typer av fasadtegel, som bryter alla tegeltraditioner 

- samt alla klassiska fasadtegel. 

Se det bredaste sortimentet av tegelprodukter i högsta kvalitet till konkurrenskraftiga priser 

på www.randerstegl.se - eller boka ett möte med någon av våra konsulenter. 

RT 538 

Unika Artemis 

slaget massivt. 

Slaget fasadtegel ger en 

mer karaktärsfull fasad, 

och frostbeständigheten 

är i högsta klass. 

Bakgrundsbild: 

Fasad av RT 522, 

Unika Alexandria 


Fasad av RT 536 

Unika Pompeji 


På taket RT 710 

Svart glaserat 

TIEFASUPRA. 

Randers Tegl, Sverige 

Magasinsgatan 5 

541 34 Skövde 

Tel. 0500 - 41 41 00 

Fax 0500 - 41 60 10 

www.randerstegl.se 

tegl@randerstegl.se

24 

62 

Slutar: Staffan Carenholm 

om en lång karriär i arkitekternas 

tjänst. 

8WAF: 

På festivalen i Barcelona 

tävlar arkitekterna på 

lika villkor. 

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / INNEHÅLL / 7 

Granitväv, underjordiska upplevelser, balanslära, 

utmanande stadsvandringar och en äppelträdgård. 

Läs om årets vinnare av Sienapriset, Kasper Salinpriset, 

Guldstolen, Kritikerpriset och Bostadspriset. 

MER I DETTA 

NUMMER 

14 Nyheter: Intern kritik på SBK. Arkiv blir bostäder. 

Domkyrkoforum. Saluhall i Kvillebäcken. 

50 Kommenterat: Skönhetsrådet om variation. 

Arkitekturmässan i Göteborg. Samhällsansvar. 

56 Krönika: Eva Dalman. 

58 Tips: Berättelser från flodbanken. Stockholms 

stadshus. Slöjdlego. Building Blocks i Norge. 

71 OS i London: Vår serie fortsätter med 

Velodromen, en elegant lättviktare för cyklister. 

74 Debatt: Cad skapar distans. Planeringsomvägar. 

Bevaringsskandal i Lund. Inkludera landsbygden. 

94 Sveriges Arkitekter: Ledare om bostad och 

politik. Markanvisningstävlingar. Studentspalten. 

102 Kasperhistoria: Ryaverket 2010 avslutar serien. 

Omslaget: Staffan Carenholm. Foto: Magnus Bergström.

8 / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 

Zaha Hadid Architects hade två projekt representerade 

på WAF. Simon Yu och Bidisha Sinha som presenterade 

projekten, Evelyn Grace Academy och Guangzhou Opera 

House, var hett villebråd för närvarande press.

man skulle kunna förvänta sig en stjärnornas 

parad, en plats som upptas av de stora internationella 

namnen. Men World Architecture Festival är faktiskt 

någonting annat, snarare en plats där små, unga och 

oetablerade kontor kan tävla med lågbudgetprojekt, 

mot gigantiska projekt av de stora elefanterna. Att få 

mäta sig mot varandra på samma villkor är festivalens 

syfte och också stora poäng. Det som premieras är 

den arkitektoniska kvaliteten, att arkitektens intention 

och idé håller hela vägen och att, som festivalens 

direktör Paul Finch, redaktör på The Architects’ 

Journal, uttrycker det i sitt inledningsanförande, 

”projektet kan påminna oss om att stor arkitektur kan 

lyfta anden.” 

Sammanlagt tävlar 704 projekt med varandra i 

många olika kategorier. Vissa kontor har fl era projekt 

nominerade. De har valts ut i en tidigare, ganska snabb 

prekvalifi ceringsprocess ledd av Paul Finch i London. 

Juryledamöterna i de olika kategorierna består av 

etablerade arkitekter som utmärkt sig för sin arkitek- 

tur, arkitekturkritiker och andra representanter för 

arkitekturtidskrifter. Flera av arkitekterna har vunnit 

något av festivalens priser tidigare år och senare blivit 

inbjudna att sitta i juryn. 

Så visst blir det en sorts rundgång av personer 

som bekräftar varandra, men här upptäcks också nya 

namn. För unga okända arkitekter kan World Architecture 

Festival vara ett tillfälle att synas bland och 

mäta sig med de stora namnen. ”Men få svenskar förstår 

att WAF kan vara en språngbräda ut i världen”, 

säger Peter Sahlin från PS Arkitektur, som i den parallella 

World Festival of Interiors tävlar med Skypes 

kontor i Stockholm. Och arkitekterna från de olika 

kontinenterna utanför Europa vittnar om att det är 

ett tillfälle att bli uppmärksammade av den lilla arkitekturklick 

som klappar varandra på axeln när de ses. 

Världen krymper. 

Därför är många här. För att få uppmärksamhet och 

bli erkända, för att bli utvalda i den första nomineringsfasen 

och sedan få chansen att kliva upp på sce- 

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / 9 

På lika villkor i 

BARCELONA 

På World Architecture Festival kan arkitekter 

upptäckas av en större publik. Här tävlar kontor 

och projekt av alla storlekar mot varandra. Det 

är den arkitektoniska kvaliteten som bedöms. 

Av andra arkitekter. Text och foto: Nina Gunne. 

WAF 

World Architecture 

Festival hölls i år för 

fjärde gången. Arrangör är 

The Architectural Review i 

samarbete med flera andra 

internationella arkitekturtidskrifter, 

bland andra svenska 

Arkitektur, samt andra företag. 

Parallellt med projektpresentationer 

och prisutdelningar 

pågår en utställning 

med alla inskickade bidrag 

samt ett seminarieprogram, i 

år på temat arkitektarbete i 

katastrofdrabbade områden. 

>>>


Jurymedlemmarna i de olika kategorierna fick höra projekten presenteras i tio minuter. Därefter följde tio 

minuter frågestund och kommentarer. Efter av varje dags presentationer utsågs en vinnare i varje kategori. 

Ryo Abe vann kategorin Culture med sitt projekt 

Shima Kitchen i Japan, ett rum mellan träd, skapat 

av ett tak som anpassar sig efter stammarna och 

som fungerar som scen för olika föreställningar.

nen i slutet av någon av dagarna. Men kanske ändå 

mest för att utbyta idéer svarar de fl esta. ”Det här 

är en plats där det utväxlas mycket kunskap”, säger 

Kongjian Yu från Turenscape, som vann pris förra 

året och som nu både sitter i juryn och deltar med ett 

projekt i tävlingen. ”Detta pris betyder mer för vad 

som är arkitektonisk kvalitet än många andra priser”, 

säger Sandeep Khosla från Khosla Associates i Bangalore, 

Indien. 

De är här för att möta arkitekter från hela världen 

och se att de både är lika och olika. För skillnader 

fi nns det, mellan den europeiska arkitekturkulturen 

och den sydamerikanska, indiska, japanska och 

australiensiska. Olika förutsättningar ger fortfarande 

olika sorters arkitektur och det är något som arkitekterna 

från dessa länder också vill framhäva. ”Arkitekter 

bör refl ektera över sin plats och sin roll, istället för 

att odla en generisk arkitektur”, tycker Pedro Câmara 

från JBMC Arquitectura & Urbanismo i Brasilien. 

många är också här för att få fl er internationella 

kontakter för samarbeten i framtiden. Alexandra 

Agipe och Maria Martinez Fabregas, som representerade 

det svenska kontoret Kjellgren Kaminsky Architecture, 

har stämt träff i Barcelona med ett spanskt 

kontor som de hoppas kunna inleda samarbete med. 

Det har också Carl Kylberg och Rafael Palomo från 

Metro Arkitekter. 

Murat Cengiz från det turkiska kontoret Tabanliouglu 

Architects har varit här varje år sedan starten 

2008. Förra året satt han i juryn och nu är han återigen 

här med två projekt, varav ett är kongresscentret 

i Tripoli, påbörjat under Khadaffi s diktatur men idag 

tomt i väntan på vad den nya regeringen vill göra av 

byggnaden. Han är här, säger han, inte bara för att tävla 

själv utan också för att bidra till att förändra bilden av 

turkiska arkitekter. I år var elva projekt från Turkiet 

nominerade. 

Många blev också förvånade över den stora representationen 

av australiska arkitekter, 24 projekt, och 

att de dessutom kammar hem så många priser, förra 

året tre priser och i år två redan efter dag två. Arkitekturen 

från den avlägsna kontinenten är rätt okänd 

för många européer. Därför är festivalen ett viktigt 

tillfälle för dem att synas och se andra, säger Jayson 

Blight från kontoret Cox Architects, som i år fi ck ta 

emot pris i kategorin Transport för Kurilpa Bridge i 

Brisbane. 

”När vinnarna presenteras 

verkar mindre, 

greppbara projekt med 

en tydlig, gärna poetisk 

arkitektonisk idé, ha haft 

en fördel i tävlingen.” 

Kerstin Thompson från Melbourne berättar om ett 

land med ett bra arkitekturklimat och en stark kår. 

Det är goda tider i Australien, men dessutom har landet 

en regering som satsar mycket på att höja kvaliteten 

på det som byggs. 

Positiva förväntningar alltså. Men det hörs också 

en del muttrande i pauserna. För dyrt att delta tycker 

många. Att nominera ett projekt kostar 570 euro, även 

om man inte blir utvald. Och en entrébiljett för besökare 

kostar 700 euro. 

För jippoartat och oseriöst tycker andra. Murat 

Cengiz från Tabanliouglu Architects som har suttit i 

många andra juryarbeten säger att han aldrig annars 

varit med om att bedöma projekt han inte besökt. Här 

får arkitekterna skicka in ett begränsat material och 

har tio minuter på sig att berätta om projektet för en 

jury som inte alltid har läst på. 

Presentationen blir då förstås väldigt viktig och de 

som bäst kan övertyga juryn på så kort tid har givetvis 

större chans. Första intrycket gäller, och många bra 

projekt och talanger kan falla undan medan en juryledamot 

drar en långsam gäspning. När vinnarna presenteras 

verkar mindre, greppbara projekt med en 

tydlig, gärna poetisk arkitektonisk idé, ha haft en fördel 

i tävlingen. Japanske Ryo Abe fi ck pris i kategorin 

Culture första dagen med sin lilla byggnad Shima Kitchen, 

i konkurrens mot bland andra Zaha Hadid och 

Foster + Partners. 

Han var tveksam till att åka i år, men senare, efter 

prisutdelningen första dagen, säger han att det var 

värt de satsade pengarna. ”Du får fråga mig nästa år 

om priset har betytt något för min karriär”. 

Peter Baalman från kontoret Odile Decq, som pre- 


>>> 

Svenska kontor i WAF 

och i World Festival of 

Interiors 

Metro Arkitekter 

med Malmö Centralstation. 

Tham & Videgård 

Arkitekter med Trädhotellet i 

Harads samt med Tellus förskola 

i Stockholm. White med 

Naturum Vattenriket. Wingårdh 

Arkitektkontor med 

kontorshuset Kuggen i Göteborg. 

Kjellgren Kaminsky 

Arkitekter med Tower of 

Nests i Shanghai. PS Arkitektur 

med Skypes kontor i 

Stockholm.


senterade Macro Museum i Rom, hör till dem som 

inte tycker att formatet, att arkitekter bara möter 

arkitekter, är bra. Han vill hellre möta brukare och 

beställare. ”Diskussionen mellan arkitekter är oftast 

rätt irriterande och glädjelös. Det är inte så enkelt att 

utbyta idéer arkitekter emellan.” 

För de fl esta är det ändå en ära, ett erkännande 

som stärker självförtroendet och som visar att deras 

arbete har varit väl värt. Hur ett eventuellt pris sedan 

används är olika. För vissa har priset varit en bra 

draghjälp i karriären. Som för australiska Allen Jack 

som visar en katalog med fl era projekt han fått efter 

priset för två år sedan. 

Andra vittnar om stolthet också hos brukarna av 

en byggnad. Därför hoppas Sean Person från kanadensiska 

RUF på ett pris. För de framtida brukarna 

av deras fotbollsskola i Soweto, barnen som har varit 

med i designfasen. Projektet får senare ett pris i den 

parallella World Festival of Interiors för inredningsarkitektur 

där de också deltar. 

Trots en del knorrande verkar de fl esta i slutändan 

ändå tycka att det är värt investerade pengar och tid. 

De är ju här. För att träffas, synas, samtala och fi ra. 

Och de fem minuterna på scenen, där de klappas på 

axeln av en fryntlig Paul Finch, är i alla fall fem minuters 

uppskattning på oftast många års hårt arbete med 

något man verkligen tror på. 

finalen den sista dagen bedömdes av en ”superjury” 

bestående av Michael Sorkin, Jo Noero, 

Kongjian Yu och Tim Macfarlane. 

Priset World Building of the Year 2011 gick till 

Media-TIC i Barcelona, av spanska kontoret Cloud 9. 

Juryn ansåg att byggnaden är symbol för en växande 

miljörörelse i Barcelona och att Cloud 9 bäst 

hade tagit an utmaningen att skapa hållbar arkitektur. 

Byggnaden rymmer kontor och undervisningslokaler 

för stadens invånare. 

Kjellgren Kaminsky Architecture 

vann i kategorin Experimental 

bland Future Projects med 

projektet Tower of Nests i 

Shanghai. Den höga byggnaden 

är ett svar på växande täta 

städer men ska också ge plats 

för både människor, fåglar och 

insekter. Arkitekterna beskriver 

den tänkta byggnaden som en 

symbol för en ny era av harmoni 

och samspel mellan natur och 

människa. 

Det blev hemmaseger för Barcelona i kategorin årets bästa byggnad: Media-TIC av spanska kontoret 

Cloud 9. 

foto: luis ros

Classified Design 

Du vet väl att 

Daloc har samarbetat med 

formgivaren Thomas Sandell 

för att skapa en klassad trädörrskollektion 

med unika 

uttryck. Dörrbladen i Blockfamiljen 

täcks av stiliserade, 

nedfrästa utsnitt ur kartbilder. 

ARKITEKTEN ARK AR IT ITE IT ITE TTEKT 

E KTE KKTEN TE E N N/ N / 

/ 

11 / NOVEMBER 2011 / 13 

Skandinaviens 

främsta tillverkare 

av säkra dörrar 

leder utvecklingen 

Paris, 

design Thomas Sandell. 

Läs mer på 

www.classifieddesign.se 

www.daloc.se 0506-190 00

foto: elisabet näslund 

14 / NYHETER / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 Redaktör: Annika Jensfelt, annika.jensfelt@arkitekt.se 

PRISREGN ÖVER 

CITYTUNNELN 

Malmös kommunikationslösning 

Citytunneln kan inte bara 

spegla sig i glansen av Kasper 

Salin-priset (se sid 24). Projektet 

som helhet tog även hem 

Stora Samhällsbyggarpriset 

2011. Tre av fyra av de nominerade 

projekten är i Skåne. 

Förutom Citytunneln tävlade 

akut- och infektionskliniken på 

Malmö allmänna sjukhus, 50–11 

som är ett perrongprojekt på 

Skånes järnvägsstationer och 

Bromma Blocks, ett köpcentrum 

i Stockholm. 

Samhällsbyggarpriset är 

byggbranschens pris som premierar 

såväl det färdiga resultatet 

som processen. Priset delades 

ut den 18 oktober på Samhällsbyggardagen. 

SABO AVBRYTER 

UPPHANDLING 

Allmännyttans centralorganisation 

Sabo avbryter teknikupphandlingen 

av rationell 

isolering. Orsaken är att för få 

anbud kommit in för byggnaderna. 

Upphandlingens syfte 

var att få fram kostnadseffektiva 

system för tilläggsisolering 

av hus från efterkrigstiden. En 

artikel om tävlingen finns i Arkitekten 

04.11. 

NY RIKSANTIKVARIE 

Regeringen har utsett Lars 

Amréus till riksantikvarie och 

chef för Riksantikvarieämbetet. 

Han är för närvarande överintendent 

och chef för Statens 

historiska museer. Lars Amréus 

tillträder sin nya tjänst den 1 

mars 2012. Han efterträder 

Inger Liliequist. 

foto: matt hall 

Susanne Lindh får kritik 

Stockholms stadsbyggnadskontor har höga ambitioner. Men 

hur är klimatet där? Inte särskilt bra, enligt ett brev från delar 

av personalen som anklagar stadsbyggnadsdirektören för 

dålig ledarstil och att sätta kvantitet före kvalitet. 

Kommittén för de anställdas 

försvar, en anonym grupp på 

Stockholms stadsbyggnadskontor 

(SBK), har skrivit ett brev till 

stadsbyggnadsdirektör Susanne 

Lindh. Där framför gruppen 

svidande kritik mot hennes sätt 

att leda SBK. Några av anklagelserna: 

Lindh anser att kvantitet 

är viktigare än kvalitet. Hon är 

ointresserad av kärnverksamheten 

och ägnar sig enbart åt ekonomi 

och tidsplanering. Är sällan 

ute i verksamheten. Organisationen 

är otydlig och de 

som inte håller med direktören 

fryses ut – ”många känner sig 

rädda”, står det. Medan hon sat- 

Arkiv blir bostäder trots protester 

Landsarkivet i Lund byggs om till studentbostäder. Protester 

upp på Riksantikvarieämbetets nivå har inte haft någon verkan. 

Landsarkivet, ritat 1903 av Carl 

Möller med en tillbyggnad av 

Bernt Nyberg från 1970, är ett 

landmärke i Lund. Arkivverksamheten 

har vuxit ur fastigheten 

och ska fl ytta till en ny byggnad, 

Arkivcentrum Syd. 

Lunds kommun har godkänt 

Landsarkivet i Lund. Lyrisk brutalism kallas den tegelarkitektur 

Bernt Nyberg med flera företräder. 

sar pengar på staben och tillåter 

informationschefen att dra över 

budget har övriga medarbetare 

kvar sina slitna möbler. 

Susanne Lindh kommenterar 

inte brevet med motiveringen att 

det är anonymt. Säger att det inte 

går att föra en konstruktiv dialog 

med någon som inte träder fram. 

Men säger också att det fi nns felaktigheter 

i brevet, som att informationschefen 

drog över sin 

budget med 300 procent. 

Har brevet fått några konsekvenser 

för ditt sätt att leda 

SBK? 

– Jag har lagt mer tid på att 

fråga och lyssna, svarar Susanne 

en detaljplan där Landsarkivet 

byggs om till studentbostäder 

och kompletteras med en ny 

byggnad. Fojab arkitekters förslag, 

som bland annat bryter upp 

Nybergs slutna muryta med ett 

30-tal fönster, har fått fl era att 

reagera. En av dem är arkitekt 

Thomas Hellqvist, som i 

maj begärde att länsstyrelsen 

åter ska byggnadsminnesförklarabyggnaden. 

Länsstyrelsen beslutade 

att inte byggnadsminnesförklaraLandsarkivet. 

I ett sista försök 

att hejda omvandlingen 

vände sig Thomas Hell- 

qvist därför till Riksantikvarieämbetet, 

RAÄ, 

Lindh. Jag har bjudit in till samtal 

om vår kultur och om vad som 

fungerar bra och dåligt hos oss. 

Är kvantitet viktigare än kvalitet 

i SBK:s arbete? 

– Vi har ett uppdrag att effektivisera 

planprocessen vilket är 

tufft. Men vi kan inte vara en 

fl askhals när Stockholm växer. 

Kvaliteten i vårt arbete är lika 

viktigt. Därför jobbar vi till 

exempel med programmet Arkitektur 

Stockholm där avdelningarna 

bjudits in att diskutera kvaliteten 

i den byggda och planerade 

miljön. 

Styrelsen för Sveriges Arkitekters 

fackklubb står inte bakom 

brevet och har ingen kännedom 

om uppkomsten. Men styrelsemedlemmarna 

känner igen diskussionen 

i huset. 

De är oroliga för verksamheten 

och har i senaste lönerörel- 

med en begäran att det ska överklaga 

länsstyrelsens beslut. 

– Det kommer vi inte att göra, 

säger Lotta Eriksson Kockum, 

handläggare på RAÄ. Vi överklagar 

ytterst sällan länsstyrelsens 

beslut och när vi gör det 

ska det handla om principiella 

frågor, inte enskilda ärenden. 

Med RAÄ:s beslut att inte 

överklaga är det sista hindret 

undanröjt för omvandlingen. 

Thomas Hellqvist är mycket 

besviken och hävdar att Landsarkivet 

visst är en principfråga. 

– När Kulturminneslagen 

används på fel sätt som i det här 

fallet, då måste Riksantikvarieämbetet 

gripa in. Länsstyrelsen 

har uppenbart gjort fel i sak, 

säger han. 

elisabet näslund 

Läs Thomas Hellqvists debattartikel 

om Landsarkivet på sidan 74.

från personalen Bostadsminister 

sen framfört det till stadsbyggnadsdirektören. 

Styrelsen talar 

om en hög personalomsättning, 

stark press på främst bygglovsavdelningen 

och dålig löneutveckling. 

Lönehöjningarna har legat 

under infl ationshöjningen i fyra 

år och nu skiljer i snitt, enligt 

fackets beräkningar, runt 9.000 

kronor mellan arkitekterna på 

SBK och privatanställda. 

Susanne Lindh säger att 

hon tar till sig en del av kritiken 

i brevet. Men att hon ser 

det som ett utslag av en kultur 

som behöver förändras för att 

bli mer öppen och tillåtande. En 

sak är facket, stadsbyggnadsdirektören 

och skribenterna 

bakom det anonyma brevet 

nämligen ense om: Det fi nns en 

gammal kultur av rädsla på SBK 

som ännu lever kvar. 


Söderby Torg 

Stockholm 

Bostadsrätter 

www.lindbacks.se 

Stockholms stadsbyggnadsdirektör 

Susanne Lindh tillträdde 2009. 

foto: rune borgström 

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / NYHETER / 15 

Regeringen kräver 

besked om bostäder 

Stefan Attefall är missnöjd med kommunerna 

i Stockholms län. Deras bostadsbyggande ligger betydligt under 

målen som fastställdes i Rufs, Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen. 

Undantaget är Stockholms kommun. 

Bostadsministern kräver därför att få reda på hur de 26 kommunerna 

jobbar med sina strategier för bostadsförsörjning. En redovisning 

ska ske före den 31 december. Vidare ska förre statssekreteraren 

Sören Häggroth kartlägga och analysera bostadsförsörjningen 

i kommunerna. Samtidigt ska han bedöma om regionens 

bostadsförsörjningsansvar ska förstärkas. Även detta uppdrag ska 

redovisas vid årsskiftet. 

EU stärker energikrav 

Näringsdepartementet jobbar med en ny lagstiftning om byggnaders 

energiförbrukning som bygger på omarbetningar i EU-direktivet. 

Den rör dels energideklarationer dels nära noll-energihus. 

Längst har man kommit med energideklarationerna berättade 

departementssekreteraren Per Högström på ett seminarium anordnat 

av IQ Samhällsbyggnad. Flera åtgärder planeras med syfte att få 

mer likvärdiga besiktningar, förtydliga regelverket och att stoppa att 

undantag görs av olika skäl. Den nya lagen ska vara införd 1 juli 2012. 

Kan man bygga 

både prisvärt och 

klimatsmart? 

Ja, tillsammans med oss kan du det. Vi satsar på 

forskning och utvecklar ständigt nya metoder för 

att bygga kostnadseffektiva, resurssnåla och miljövänliga 

bostäder. 

Och du - alla hus produceras industriellt för ett 

rationellt byggande och sunt boende.

16 / NYHETER / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 

Forum för fler i Lund 

Den 26 november invigs Domkyrkoforum i Lund. Ett projekt 

där arkitektens ord är lag och där guldet blir till rödbrunt. 

Äntligen står prästen i Domkyrkoforum. 

Många vägar till färdiga 

byggprojekt är svåra och 

ojämna men Domkyrkoforum 

i Lund har stött på fl er krux än 

de fl esta. 

Som att högkonjunkturen 

satte krokben för Carmen Izquierdos 

vinnande förslag Portal 

och Atrium från 2004. Då hade 

Domkyrkorådet funderat över 

ett besökscentrum intill kyrkan 

i fyra år och beställt en förstudie 

av Månsson Dahlbäck Arkitektkontor 

som mynnade ut i en 

allmän arkitekttävling. Lunds 

domkyrka är ett av Sveriges 

största turistmål med närmare 

700.000 besökare per år och 

rådet tyckte att det hade blivit 

för lite andlighet och för mycket 

toalettbesök. 

Men när projektet skulle starta 

lämnade inte en enda byggare 

anbud. Detta, i kombination med 

att det inte var bestämt vem som 

skulle stå för driften, ledde till att 

projektet lades på is. 

Några år senare löstes frågan 

när domkyrkoförsamlingen 

ville fl ytta in i huset och därmed 

skulle stå för verksamheten. 

Besökscentret bytte namn till 

Domkyrkoforum. Då kontaktade 

lokale byggaren Arne Paulsson 

rådet med ett förslag, ritat av 

Vlade Naumovski, där projektet 

var kompletterat med bostäder. 

Det var ekonomiskt fördelaktigt 

för rådet, som var intresserat, 

men byggnadsnämnden 

avstyrkte. I maj 2009 kontaktade 

Domkyrkorådet Carmen 

Izquierdo och i oktober beslutade 

det att uppföra Domkyrkoforum 

enligt hennes nya programskiss. 

– Förutsättningarna var 

annorlunda, inga träd fanns 

kvar på tomten och ett nytt program 

hade tagits fram. Ett behov 

av större och generella lokaler 

fanns för att driva forumets 

verksamhet. Samtidigt var huset 

med bokhandeln Arken en del 

av projektet, och dess ombyggnad 

ett nytt krav, berättar Carmen 

Izquierdo. 

Hon anser att ambitionerna 

i det ursprungliga förslaget 

ändå fullföljs. Byggnaden skapar 

intressanta yttre och inre 

rumsekvenser, och blir både en 

portal för besökare och en välkomnande 

mötesplats för fördjupning 

och samtal. 

Med en knapp månad till 

invigningen visar Christer Larsson 

från Domkyrkorådet och 

Göran Rudolfsson från projektstyrningsgruppen 

runt. Vi går 

över den nästan färdiga torgbildningen, 

ritad av Charlotte 

Lund på Ateljé Landskap, där 

stensättningen bildar snäckmönster. 

Framför Liberiet en 

labyrint, som liksom snäckan är 

en pilgrimssymbol. 

Där intill har Carmen Izquierdo 

passat in byggnaden. Det 

som syns först är den spektakulära 

”kikaren” som vetter mot 

kyrktornen och som liksom 

övriga nybyggnaden har fasad i 

mässing. 

– Det är ett naturmaterial som 

ger en rik och levande yta. Mässingen 

tar upp materialkaraktären 

hos fl era av de närliggande 

byggnaderna. Det åldras från en 

skimrande guldton till en mer 

dämpad bronston efter något år, 

förklarar Carmen Izquierdo. 

Inne i byggnaden är inget 

spektakulärt. Däremot noga 

uttänkt och genomfört. Besöksdelen 

har en sal med väggar av 

platsgjuten betong där träformarna 

gett tydligt avtryck. Inga 

träfogar fi ck linjera horisontellt, 

däremot skulle alla göra det vertikalt 

i det höga rummet. Och 

hörnen var svåra att gera, suckar 

Göran Rudolfsson. Han pustar 

också lite över TT-kassetterna 

från Tyskland med sina ljusslitsar 

som gjutits i genomfärgad 

vit betong, fl era gånger dyrare 

än målad dito. Men byggherren 

gick på arkitektens linje. 

Och under rundvandringen 

besvarar byggare och beställare 

de fl esta frågor om materialval 

och dylikt med ”Carmen ville ha 

det så”. Få kompromisser, säger 

de, här väger arkitektens ord 

tyngst. 

– Jag har fått ett stort förtroende 

från Domkyrkorådet, kommenterar 

Carmen Izquierdo. 

Liksom Christer Larsson och 

Göran Rudolfsson prisar hon 

det goda samarbetet. Hon har 

varit i Lund varje månad för att 

följa projektet hela vägen. 

Hon har också haft inredningsuppdraget 

och lyckats 

pricka två av de nominerade 

produkterna till årets Guldstolen, 

Ru Chair och Vilda. De ska 

möblera aktivitetsrummet respektive 

kaféet. 


Domkyrkoforum består av en nybyggd 

och en ombyggd del. 

Enkla och sammanhållna glaspartier 

kompletterar mässingsytorna. 

Det befintliga huset ska inrymma domkyrkoförsamlingens 

verksamhet.


Domkyrkoforum av Carmen Izquierdo. Salens 

betonggjutning har tydliga spår efter formarna. De 

linjerar uppåt men inte horisontellt. 

foton: kasper dudzik


Revansch i Kvillebäcken 

Gustav Appell Arkitektkontor vann den allmänna tävlingen 

om Kvillebäckens nya saluhall. Totalt 71 bidrag från sju länder 

kom in i tävlingen. 

Vinsten innebär att Gustav 

Appell och hans kontor vunnit 

två allmänna tävlingar inom loppet 

av fyra år. Senaste segern var 

badhuset i Hudiksvall 2008. 

Det vinnande förslaget för 

saluhallen i Göteborg har mottot 

Kviba och är enligt juryn både 

enkelt och robust på ett sätt som 

passar en modern saluhall. 

– Det stack ut i tävlingen 

genom att inte vara så spektakulärt 

i den traditionella bemärkelsen. 

Vi jobbade mycket med att 

förstå hur byggnaden ska fungera 

och användas. En saluhall är ett 

intressant möte mellan det kommersiella 

och offentliga, en ovanlig 

sort i stadens typologi. Vi ville 

föreslå en vacker och användbar 

byggnad som tål mycket slitage, 

säger Gustav Appell. 

Byggnaden ska ligga vid Våg- 

SEKTION A-A 

mästarplatsen och är en del av 

Centrala Älvstrandens utvecklingsområde. 

Generella fasader 

ska ge möjlighet till entréer från 

olika håll, byggnaden har ingen 

tydlig framsida, förklarar Gustav 

Appell. Valet av tegel som fasadmaterial 

var naturligt. 

– Det är ingen slump att saluhallar 

historiskt sett är byggda 

i tegel. Med tanke på slitaget 

känns tegel bäst. Och steget att 

då välja det typiskt gula göteborgsteglet 

var inte så långt, 


Tävlingen var speciell och 

omdiskuterad på grund av att 

planlösningen var given i tävlingsprogrammet. 

– Vi såg det som en tydlig 

gestaltningstävling. Men vissa 

tävlande har föreslagit justeringar 

av planlösningen och 

”Saluhallen är ett 

mindre projekt för en 

större kommun. De signaler 

vi fått om fortsättningen 

är hittills bara 

positiva.” 

Arkitekt Gustav Appell. 

dessutom fått beröm av juryn för 

det. Även vi har justerat planen 

litegrann, säger Gustav Appell. 

Enligt Älvstranden Utveckling 

ska saluhallen börja byggas 

i vår. Och Gustav Appell är optimistisk, 

trots dåliga erfarenheter 

från badhuset i Hudiksvall 

som hamnade i malpåse och på 

is och slutligen lades ner med 

hänvisning till lågkonjunkturen. 

– Saluhallen är ett mindre 

projekt för en större kommun. 

De signaler vi fått om fortsättningen 

är hittills bara positiva, 


annika jensfelt 

0 

5 10m

Allmän tävling om saluhall 

Vinnare: Kviba av Gustav 

Appell Arkitektkontor. 

Andra pris: Joutenheim av Urban 

Design och Land Arkitektur. Delat 

tredje pris: Port av Johannes Norlander 

Arkitektur, Ladan – saluhall och 

bistro av Andreas Bovin samt Mitt i 

skogen – mitt i staden av Polyform 

Arkitekter. 

Hedersomnämnanden gick till 2 

steg från paradise av Nilsson & Crona 

samt till Kantaral av Tue Traerup Madsen. 

Sveriges Arkitekters representanter 

i juryn var Gert Wingårdh och 

Thorbjörn Andersson. 


Samtliga bilder ur det vinnande tävlingsförslaget 

Kviba i tävlingen om en ny saluhall i Kvillebäcken i 

Göteborg. Arkitekt: Gustav Appell Arkitektkontor. 

illustrationer: gustav appell arkitektkontor

illustration: sweco 


ÖPPNA TÄVLINGAR 

HOS GRANNARNA 

Reykjavik ordnar en allmän tvåstegstävling 

om ett nytt hotell 

och upprustning av Ingólfstorg 

i centrala staden. Och i Helsingfors 

är det designtävling 

om stationsområdet Malmi, 

med tema fibercement. I Sverige 

pågår prekvalificering för 

en inbjuden tävling om äldreboende 

i Burlöv och studenttävlingen 

Nya ögon på stål är 

öppen till den 1 december. Alla 

aktuella tävlingar hittar du på 

www.arkitekt.se/tavlingar. 

PAVILJONG 

ÅTERUPPBYGGS 

Den nedmonterade svenska 

paviljongen från världsutställningen 

i Shanghai ska få nytt 

liv i staden Caofeidian som 

byggs 25 mil öster om Peking 

och som paviljongarkitekterna 

Sweco varit med och planerat. 

Paviljongen ska bli ett centralt 

inslag i en innovationspark, 

Spirit of Innovation Park. 

TREEHOTEL 

FÅR TURISTPRIS 

Treehotel har fått Stora Turismpriset 

2011. Priset ges till föredömliga 

insatser i nytänkande, 

internationalisering, kvalitet 

eller hållbarhet, som har bidragit 

till att utveckla turismen 

i Sverige. Treehotel ligger i 

Harads i Norrbottens inland. 

24 hotellrum ska byggas som 

kojor i en tallskog, alla ritade av 

välkända svenska och internationella 

arkitekter. De sex första 

kojorna stod klara förra året (se 

artikel i Arkitekten 08.2010). 

Tävling om nya Kiruna 

Stadsomvandlingen i Kiruna blir föremål för en tävling. Den 

startar till sommaren och uppgiften består främst av att 

gestalta nya Kiruna centrum. 

Tävlingen inleddes med ett dialogseminarium 

den 25–26 oktober 

där lokala politiker och 

tjänstemän samt representanter 

för de statliga verken deltog. 

Även Tromsöarkitekten 

Knut Eirik Dahl, professor vid 

AHO i Oslo och ordförande för 

norska Europan, var med som 

jurymedlem. Juryns sammansättning 

är inte klar men Sveriges 

Arkitekters representanter 

Länsstyrelsen upphävde planen 

Länsstyrelsen i Kalmar län har upphävt kommunfullmäktiges i 

Västervik beslut att anta detaljplanen för Slottsholmen. 

Den allmänna arkitekttävlingen 

om ett Visans hus på platsen 

avgjordes 2006 men de planerna 

lade kommunen ner. Istället har 

detaljplanearbetet gällt en ny 

byggnad för bostäder och handel, 

ett projekt som drivs av Västervikssonen 

Björn Ulvaeus och 

fastighetsutvecklingsbolaget 

ALM Equity med Sandellsandberg 

som arkitekt. 

”Slottsholmen är en plats som 

kan liknas den vid Stadshuset i 

Stockholm och är så pass unik 

att den kräver en byggnad som 

tar för sig”, lyder ett citat av 

Thomas Sandell på projektets 

hemsida. 

Kommunfullmäktige antog 

detaljplanen före sommaren, 

trots länsstyrelsens invändningar. 

Och nu har länsstyrelsen, 

som den har skyldighet 

till enligt plan- och bygglagens 

tolfte kapitel, paragraf tre, gjort 

verklighet av hotet att upphäva 

planen. 

– Länsstyrelsen har i samtliga 

är Knut Eirik Dahl och Malmös 

stadsbyggnadsdirektör Christer 

Larsson. 

Länsstyrelsen har ännu inte 

beslutat om de ska godkänna 

detaljplanen Gruvstadsparken, 

som bland annat innebär att ett 

antal byggnadsminnen upphävs. 

Myndigheten väntar på ytterligare 

underlag från Kiruna kommun. 


skeden i detaljplaneförfarandet 

påtalat att den exploatering 

som detaljplanen innebär kan 

komma att påtagligt skada värdena 

i riksintresset för kulturmiljövården, 

säger länsarkitekt 

Kerstin Ainouz. 

Länsstyrelsen anser att den 

stora byggnadsvolymen, i centrum 

av riksintressets kärnområde, 

ger ett alltför dominant 

Kirunas kommunfullmäktiges har 

beslutat att Kirunas nya centrum ska 

placeras öster om nuvarande centrum, 

mellan Jägarskolan och Tuolluvaaraområdet. 

”Byggnadens storlek, 

form, färg och kraftigt 

avvikande karaktär 

kommer att förstöra 

stadens siluett.” 

intryck i den småskaliga stadsbilden. 

– Byggnadens storlek, form, 

färg och kraftigt avvikande karaktär 

kommer att förstöra stadens 

siluett, säger Kerstin Ainouz. 


Förslag till ny bebyggelse på Slottsholmen i Västervik, av Sandellsandberg. 

foto: kiruna kommun 

illustration: sandellsandberg


Kvasikristaller kan bli arkitektur 

I december mottar den israeliske ingenjören Daniel Shechtman 

nobelpriset i kemi för upptäckten av kvasikristaller. Det 

finns de som i kristallerna ser nya möjligheter för arkitekturen. 

Det som karaktäriserar kvasikristallerna är att de är uppbyggda med 

pentagonal, aperiodisk symmetri. Dess mönster följer matematiska 

regler, de är regelbundna, men mönstren upprepar sig aldrig. Det 

samma gäller de mosaiker som pryder medeltida byggnadsverk som 

templet Alhambra i Spanien och helgedomen Darb-i Imam i Iran. 

Forskning visar att det verkar som att 1400-talets islamiska arkitekter 

kände till kvasikristallernas matematik. 

Arkitekten Barbara Weinzierl, som bor och arbetar i Stockholm, 

har tillsammans med nu avlidne professor Ture Wester vid Arki- 

Barbara Weinzierls modell av fraktalmöjligheter med 

kvasikristallstrukturen. Ur rapporten Quasi-Crystalline 

Geometry for Architectural Structures. 

tektskolan i Köpenhamn studerat möjligheter att använda kvasikristallstrukturen 

även i tredimensionella konstruktioner. I sin rapport, 

som presenterades vid The International Association for Shell and 

Spatial Structures symposium i Nagoya 2001, konstaterar hon att 

det fi nns en stor potential. 

– Den speciella geometrin skulle med fördel kunna användas i 

allt från papperskorgar till höghus, i stadsplanering, interiörer och 

landskap. Inte minst på grund av den fascinerande blandningen av 

kaos och ordning, säger Barbara Weinzierl. 

Det fi nns några internationella exempel, till exempel RMIT Storey 

Hall i Melbourne av Ashton Raggatt McDougall. Danska konstnären 

Olafur Eliasson har också inspirerats av kristallerna. Barbara Weinzierl 

hoppas att årets nobelpris ska ge ämnet en ny skjuts, även i Sverige. 


foto: barbara weinzierl


TRE FRÅGOR 

… till Mats Lindgren på 

framtidsanalysföretaget Kairos 

Future som på uppdrag 

av WSP skrivit rapporten Tio 

sanningar om BIM. 

Vilken är den viktigaste 

sanningen om BIM? 

– Kanske den trojanska 

häst-sanningen. Man 

plockar in 3D-cad och börjar 

jobba och det får en massa 

följdeffekter som man 

inte vet om när man sätter 

igång. 

Ni skriver att Sverige halkar 

efter med BIM. Vad 

behöver göras? 

– Starka beställare måste 

efterfråga BIM. I länder där 

man kommit långt, som i 

Norge, Finland, USA och 

Storbritannien, har staten 

infört BIM i större upphandlingar. 

Det behövs även 

utbildning, att rigga nästa 

generation. Redan sitter 

mellanstadieelever och ritar 

i ScetchUp och snart kommer 

det att finnas 3D-printrar 

i klassrummen. Det blir 

ett nytt tänk underifrån. 

Vem tjänar mest på BIM? 

– Redan under byggtiden 

kan man tjäna in de initiala 

kostnaderna. Men det är i 

förvaltningsfasen de riktigt 

stora vinsterna finns. Att 

man kan gå in tio år senare 

och veta till exempel exakt 

var varje ledning går. 


SLU måste spara 

30 miljoner nästa år 

Regeringen tvingar Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, att 

spara 30 miljoner 2012. Universitetsledningen menar att det 

innebär nedläggning av flera utbildningar. 

– Trettio miljoner kronor motsvarar 

cirka 400 årsstudieplatser 

eller 30 lärartjänster. På 

ett universitet med totalt cirka 

4.000 omräknade helårsstudenter 

innebär det nedläggning av 

fl era utbildningar, skriver SLU:s 

prorektor Lena Andersson- 

Eklund med fl era i en debattartikel 

i UNT. 

I sin artikel pekar ledningen 

också på det orimliga i att dra 

ner antalet platser på populära 

och viktiga utbildningar som 

Skolorna till svars på utbildningsforum 

På förmiddagen presenterades problemformuleringen i form 

av kandidatenkäten. Efter lunch fick skolornas företrädare 

svara på vilka mål de har med utbildningarna. Årets Utbildningsforum 

handlade om vilka arkitekter skolorna utbildar. 

– Det handlar inte om att vi 

måste lägga mycket tid. Vi är jätteambitiösa 

och vill plugga. Vi 

vill bara veta vad vi ska lära oss. 

ArkitektStudenternas ordförande 

Pontus Ljungberg formulerade 

dagens övergripande 

fråga i sitt inledande anförande 

på Utbildningsforum, anordnat 

av Sveriges Arkitekter. Därefter 

tog studenthandläggare Matilda 

Schuman vid och presenterade 

resultatet av ArkitektStudenternas 

kandidatenkät. 

Den visar bland annat att studenterna 

är säkra på sin förmåga 

när det gäller övergripande kunskaper 

som hållbarhet men att 

de har kunskapsluckor i ekonomi, 

lagstiftning och teknik 

samt att de dåligt känner till sin 

landskapsarkitekt och veterinär. 

Enligt Anders Larsson, områdeschef 

för landskapsarkitektur 

på SLU, är det ännu oklart hur 

mycket besparingarna kommer 

att påverka landskapsarkitektutbildningen. 

Och om besparingarna 

kommer att ske tårtbitsvis 

eller enligt den så kallade osthyvelmetoden. 

– Det enda raka svaret är att vi 

inte vet, säger Anders Larsson. 

Det man gör nu är att försöka 

lobba uppåt och förbereda sig 

utbildnings mål. Många fritextsvar 

visar också en undermålig 

psykosocial miljö. (En utförlig 

redovisning av enkäten fi nns i 

Arkitekten 09.11.) 

Skolorna har att möta studenternas 

krav på tydligare mål 

och bättre pedagogik. Utbildningsforum 

samlade företrädare 

från nio arkitektskolorna och de 

fi ck presentera sina verktyg och 

åtgärder för kvalitet, mål och 

uppföljning. 

KTH som varit i hetluften den 

senaste tiden har gjort en kraftansträngning 

och hade kryss i så 

gott som alla rutor i den matris 

som Pehr Mikael Sällström, 

utbildningssekreterare på Sveriges 

Arkitekter, sammanställt. 

KTH är till exempel den enda 

för ett worst case scenario. 

– Vi har skrivit budgetkommentarer 

efter ”worst-case” och 

hoppas att det bara blir bättre 

därifrån. Ekonomin ser så pass 

stabil ut att vi i värsta fall bara 

behöver låta bli att ersätta någon 

enstaka heltidspensionsavgång. 

Men det räcker för att redan 

hårt pressade lärare måste hitta 

nya sätt att rationalisera undervisningen. 

Vi har till exempel 

redan fattat beslut om att bara 

sätta betyg på examensarbeten 

och inte lämna individuella kommentarer 

till varje student. Fler 

sådana småbesparingar är att 

vänta, säger Anders Larsson. 


skola som jobbar med betyg 

enligt Bolognamodellens sjugradiga 

skala. På BTH, som klarade 

sig bäst i kandidatenkäten, jobbar 

man med att förnya lärandemål 

och generella förmågor 

i kursbeskrivningen från 2007. 

Planerarutbildningen har också 

breddat sitt masterprogram för 

att få in studenter med mer skiftande 

bakgrund. 

Skolorna har också ett test 

framför sig i form av Högskoleverkets 

utvärdering 2012. I den 

ska verksamheten utvärderas 

mot de uppsatta utbildningsmålen. 

Här har skolorna kommit 

olika långt. Medan Chalmers 

enligt programansvarige Karl- 

Gunnar Olsson är ”otroligt fokuserad” 

på utvärderingen, ifrågasatte 

en lärare på LTH hur viktig 

en utvärdering egentligen är. 

Han fi ck dock ett samstämmigt 

svar att jo, en sådan är nödvändig. 

elisabet näslund


TRE FRÅGOR 

… till Mats Lindgren på 

framtidsanalysföretaget Kairos 

Future som på uppdrag 

av WSP skrivit rapporten Tio 

sanningar om BIM. 

Vilken är den viktigaste 

sanningen om BIM? 

– Kanske den trojanska 

häst-sanningen. Man 

plockar in 3D-cad och börjar 

jobba och det får en massa 

följdeffekter som man 

inte vet om när man sätter 

igång. 

Ni skriver att Sverige halkar 

efter med BIM. Vad 

behöver göras? 

– Starka beställare måste 

efterfråga BIM. I länder där 

man kommit långt, som i 

Norge, Finland, USA och 

Storbritannien, har staten 

infört BIM i större upphandlingar. 

Det behövs även 

utbildning, att rigga nästa 

generation. Redan sitter 

mellanstadieelever och ritar 

i ScetchUp och snart kommer 

det att finnas 3D-printrar 

i klassrummen. Det blir 

ett nytt tänk underifrån. 

Vem tjänar mest på BIM? 

– Redan under byggtiden 

kan man tjäna in de initiala 

kostnaderna. Men det är i 

förvaltningsfasen de riktigt 

stora vinsterna finns. Att 

man kan gå in tio år senare 

och veta till exempel exakt 

var varje ledning går. 


SLU måste spara 

30 miljoner nästa år 

Regeringen tvingar Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, att 

spara 30 miljoner 2012. Universitetsledningen menar att det 

innebär nedläggning av flera utbildningar. 

– Trettio miljoner kronor motsvarar 

cirka 400 årsstudieplatser 

eller 30 lärartjänster. På 

ett universitet med totalt cirka 

4.000 omräknade helårsstudenter 

innebär det nedläggning av 

fl era utbildningar, skriver SLU:s 

prorektor Lena Andersson- 

Eklund med fl era i en debattartikel 

i UNT. 

I sin artikel pekar ledningen 

också på det orimliga i att dra 

ner antalet platser på populära 

och viktiga utbildningar som 

Skolorna till svars på utbildningsforum 

På förmiddagen presenterades problemformuleringen i form 

av kandidatenkäten. Efter lunch fick skolornas företrädare 

svara på vilka mål de har med utbildningarna. Årets Utbildningsforum 

handlade om vilka arkitekter skolorna utbildar. 

– Det handlar inte om att vi 

måste lägga mycket tid. Vi är jätteambitiösa 

och vill plugga. Vi 

vill bara veta vad vi ska lära oss. 

ArkitektStudenternas ordförande 

Pontus Ljungberg formulerade 

dagens övergripande 

fråga i sitt inledande anförande 

på Utbildningsforum, anordnat 

av Sveriges Arkitekter. Därefter 

tog studenthandläggare Matilda 

Schuman vid och presenterade 

resultatet av ArkitektStudenternas 

kandidatenkät. 

Den visar bland annat att studenterna 

är säkra på sin förmåga 

när det gäller övergripande kunskaper 

som hållbarhet men att 

de har kunskapsluckor i ekonomi, 

lagstiftning och teknik 

samt att de dåligt känner till sin 

landskapsarkitekt och veterinär. 

Enligt Anders Larsson, områdeschef 

för landskapsarkitektur 

på SLU, är det ännu oklart hur 

mycket besparingarna kommer 

att påverka landskapsarkitektutbildningen. 

Och om besparingarna 

kommer att ske tårtbitsvis 

eller enligt den så kallade osthyvelmetoden. 

– Det enda raka svaret är att vi 

inte vet, säger Anders Larsson. 

Det man gör nu är att försöka 

lobba uppåt och förbereda sig 

utbildnings mål. Många fritextsvar 

visar också en undermålig 

psykosocial miljö. (En utförlig 

redovisning av enkäten fi nns i 

Arkitekten 09.11.) 

Skolorna har att möta studenternas 

krav på tydligare mål 

och bättre pedagogik. Utbildningsforum 

samlade företrädare 

från nio arkitektskolorna och de 

fi ck presentera sina verktyg och 

åtgärder för kvalitet, mål och 

uppföljning. 

KTH som varit i hetluften den 

senaste tiden har gjort en kraftansträngning 

och hade kryss i så 

gott som alla rutor i den matris 

som Pehr Mikael Sällström, 

utbildningssekreterare på Sveriges 

Arkitekter, sammanställt. 

KTH är till exempel den enda 

för ett worst case scenario. 

– Vi har skrivit budgetkommentarer 

efter ”worst-case” och 

hoppas att det bara blir bättre 

därifrån. Ekonomin ser så pass 

stabil ut att vi i värsta fall bara 

behöver låta bli att ersätta någon 

enstaka heltidspensionsavgång. 

Men det räcker för att redan 

hårt pressade lärare måste hitta 

nya sätt att rationalisera undervisningen. 

Vi har till exempel 

redan fattat beslut om att bara 

sätta betyg på examensarbeten 

och inte lämna individuella kommentarer 

till varje student. Fler 

sådana småbesparingar är att 

vänta, säger Anders Larsson. 


skola som jobbar med betyg 

enligt Bolognamodellens sjugradiga 

skala. På BTH, som klarade 

sig bäst i kandidatenkäten, jobbar 

man med att förnya lärandemål 

och generella förmågor 

i kursbeskrivningen från 2007. 

Planerarutbildningen har också 

breddat sitt masterprogram för 

att få in studenter med mer skiftande 

bakgrund. 

Skolorna har också ett test 

framför sig i form av Högskoleverkets 

utvärdering 2012. I den 

ska verksamheten utvärderas 

mot de uppsatta utbildningsmålen. 

Här har skolorna kommit 

olika långt. Medan Chalmers 

enligt programansvarige Karl- 

Gunnar Olsson är ”otroligt fokuserad” 

på utvärderingen, ifrågasatte 

en lärare på LTH hur viktig 

en utvärdering egentligen är. 

Han fi ck dock ett samstämmigt 

svar att jo, en sådan är nödvändig. 

elisabet näslund

24 / ÅRETS ARKITEKTURPRISER / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 

Stationshallen ligger cirka 25 meter under markytan, med två spår och en mellanliggande 

perrong som är 250 meter lång och 14,5 meter bred. Det perforerade 

innertaket bidrar till en rimlig ljudnivå. Christian Partos ljusinstallation ”Spårsken” 

är infälld mellan plattorna och aktiveras av tågens ankomst och avgång.

citytunneln får omedelbart visa vad den 

går för. Arkitekten Nille Juul-Sørensen tog sig till 

Malmö från Ørestad i Köpenhamn på tolv minuter, 

för att guida oss runt i station Triangeln tillsammans 

med projektets uppdragsledare Lars Lindahl och 

projektledaren Patrik Magnusson. Vi ses vid den lekfullt 

futuristiska stationsbyggnaden närmast Triangeln. 

Den känns både enkel och detaljrik på samma 

gång, i skuggan av den mycket formrika Johanneskyrkan. 

Trots sitt centrala läge har stadsdelen invid Triangeln 

känts lite sömndrucken med sin slutna tegelbebyggelse 

av allvarsamma skolor och anonyma 

bostadshus från olika epoker. Havet av parkerade cyklar 

runt lanterninen som leder ner ljus till den konstnärliga 

utsmyckningen i stationshallen tyder på att 

området är avsevärt vitaliserat och berikat i många 

bemärkelser. 

I den skarpa oktobersolen syns ett lager damm över 

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / ÅRETS ARKITEKTURPRISER / 25 

Kasper Salin 

UNDER 

JORD 

Upplevelsen av resan står i centrum för gestaltningen 

av Kasper Salin-prisade station Triangeln i Malmö. 

Text: Kristiina Kyander. Foto: Kasper Dudzik. 

glaskupolen. Det blir bättre när de stora byggena i 

omgivningen blir klara, försäkrar projektledaren Patrik 

Magnusson. 

Dagsljuset når nästan ända ner till perrongen. Det 

är uppenbart att i underjordens arkitektur har ljuset 

huvudrollen. Ingen dag är den andra lik, sekvensen av 

rum som förbinder staden med underjorden förändras 

under dygnets timmar och över årstiderna, sammanfattar 

arkitekterna. Rummet är aldrig detsamma. 

Dagsljuset övergår gradvis och steglöst i det artifi ciella 

ljuset medan man åker i rulltrappan i de generöst tilltagna 

rummen. På vägen passerar man en del av den 

konstnärliga utsmyckningen med den övergripande 

titeln ”Vardagslivets mönster”. Också den bidrar till 

ljusdramatiken med sina refl ekterande egenskaper. 

Nere i stationshallen spelar ljusinstallationen av lysdioder 

i tunnelväggarna. De är infällda mellan de perforerade 

väggplattorna. Ljusspelet intensifi eras och 

avtar i takt med tågens ankomst och avgång. 

>>>


Hissarna är genomsiktliga skulpturala tillägg, integrerade med 

systemet av rulltrappor. I den södra uppgången landar rulltrapporna 

i Gunilla Klingbergs mönstrade betonggolv ”Vardagslivets mönster” 

med orientaliska referenser. Ovanför hänger hennes spegelklot ”Alla i 

en en i alla”. Rulltrapporna har styrt utformningen av stationsrummen.

”Man slipper allt det jag 

kallar pop. Modeflugor. 

Här blir man tvungen att 

se vad som är essentiellt 

i arkitektur.” 

– Det är viktigt att man kan se människors ögon, 

sammanfattar Nille Juul-Sørensen. Därför var dagsljuset 

en förutsättning, med få kontraster så att du 

inte behöver vänja dig vid ett nytt ljus när du kommer 

ner. På stationer där man inte kan avläsa andra passagerares 

ögon blir man osäker. I offentliga byggnader 

möts alla människor i samhället och alla ska känna sig 

väl till mods. Man möter den hemlöse, samtidigt med 

skolbarn. 

– Ljuset bidrar till den viktigaste egenskapen på en 

station, säger Lars Lindahl. Överblickbarheten, att 


även som ny besökare med självklarhet fi nna sig till 

rätta i rummet. Att med det samma förstå hur det ser 

ut. När jag kliver av tåget så ska jag hitta ut direkt. 

Citytunnelns tydliga riktning är Kastrup och 

Köpenhamn, även om den också leder mot Trelleborg 

och Ystad. I station Triangeln känns huvuddragen 

i underjordsestetiken igen från Köpenhamns 

Metro, med det monumentala stilrena anslaget. Det 

är Metrons arkitekt Nille Juul-Sørensen som varit 

designansvarig för station Triangelns gestaltning, 

med samma grundtankar om passagerarens upplevelse 

i centrum. 

– Filosofi n är mycket enkel. Det är herr och fru 

Jönssons upplevelse av resan som räknas. De ska ta 

tåget utan att få lust att läsa en bok. Det ska vara helt 

naturligt att ta tåget. Om man ska fl yga från Kastrup 

tar det tio minuter dit. De ska man komma ihåg som 

en bra upplevelse och komma tillbaka. 

– Därför har vi tagit bort allt som inte har en funktion. 

Och vi har gjort mycket av funktionen, rörelsen, 

riktningen i arkitekturen. Hela rummet är mycket 

enkelt. Du ska bara tänka på att du ska med ett tåg. 

Konsten spelar en oerhört stor roll här när vi talar om 

upplevelsen. 

Juryns motivering 

Station Triangeln i 

Malmö tilldelas 

Kasper Salin-priset 2011 för 

ett ovanligt konsekvent 

genomförande av en tydlig 

och insiktsfull arkitektonisk 

idé. I en storskalig infrastrukturs 

möte med staden skapas 

en ny typ av rum och ljusflöden 

som underlättar möten 

mellan människor. 

Arkitekterna Nille Juul-Sørensen, 

Lars Lindahl och projektledaren 

Patrik Magnusson i den 

norra uppgångens rulltrappa. 

Materialen i station Triangeln 

är få och renodlade: betong, 

stål, natursten och glas. I bakgrunden 

Gunilla Klingbergs 

konstverk ”Lotus”. 

>>>


Den norra uppgången ligger närmast Triangelns köpcentrum. 

Stationsbyggnaderna är olika i form och storlek, men 

har samma struktur. Glasarbetet är av mycket hög klass. 

Nästan alla skivor i glasöverbyggnaden är olika.


Lars Lindahl pekar på raden av tjocka betongpelare 

mitt i perrongen, som en av många givna utgångspunkter 

att förhålla sig till. De talar i viss mån mot 

den eftersträvade transparensen, men håller på ett 

nödvändigt sätt Malmös jordmassor ovanför på plats. 

Frågan om arkitekturens roll och villkor i ett jättelikt 

infrastrukturprojekt inställer sig. Det är stora krafter 

igång, enligt Nille Juul-Sørensen, och det kräver 

en del av arkitekten att hålla sig i sadeln och styra åt 

rätt håll. 

– Jag minns från Metron, att vi räknade ut att en till 

två procent av investeringskostnaderna är arkitektur, 

som man kan säga är 80 procent av upplevelsen. Så de 

står inte i proportion till varandra. Infrastrukturprojekt 

är ofantligt komplexa. Om man inte har arkitekturen 

i symbios med konstruktionen så slutar det illa. 

De beslut man tar i början är oåterkalleliga. 

– Om man har en eller annan restriktion så ska man 

vända den till att bli positiv. Jag ser bara möjligheter. 

Men man blir tvungen att intressera sig för ingenjörsdiciplinerna. 

Kan man inte arbeta tillsammans med 

ingenjörerna och diskutera på deras nivå så blir det 

inget. 

En av Nille Juul-Sørensens erfarenheter från 

Metron är betydelsen av retorik och ordval. Med 

argument om arkitektur och skönhetsvärden kommer 

man inte långt. Bättre då att översätta till något praktiskt 

som säkerhetsaspekter. 

i citytunnelnprojektet hyllar båda arkitekterna 

och projektledaren det symbiotiska samarbetet 

mellan alla inblandade. ”Samverkan”, säger alla 

lyriskt samstämmigt som svar på hur man driver igenom 

idéerna om arkitektur. Och som erfarenhet att 

ta med sig. Inte minst samverkanentreprenaden där 

arkitekterna bjöds in att medverka vid genomförandet, 

något som Nille Juul-Sørensen ser som självklart 

från Danmark men som svenska arkitekter sällan 

upplever. De stora kulturella skillnaderna har inte blivit 

någon stötesten, tack vare fungerande samarbete. 

Vissa saker kan vara en fördel. 

– Det råder en konsensuskultur. När man har beslutat 

sig för något så gäller det. Det ger ett lugn i ett 

stort projekt. I Danmark kan man komma tillbaka en 

månad efter och föreslå något annat. 

Under de mer än tio år Citytunnelnprojektet pågått 

har projektledaren Patrik Magnusson från Trafi kverket, 

tidigare Banverket, upplevt en attitydföränd- >>>


ring till arkitektur. Resandets rum har historiskt varit 

föremål för stora arkitektursatsningar och den synen 

har vunnit mark igen, anser han. Den långa projekttiden 

ger fördelar i fråga om arkitektur, tycker Nille 

Juul-Sørensen. 

– Man slipper allt det jag kallar pop. Modefl ugor. 

Här blir man tvungen att se vad som är essentiellt i 

arkitektur. 

i skymningen vänds ljusdramatiken till sin motsats. 

Den södra stationsbyggnaden lyser upp torget 

som Malmö stad planerat. Att hitta stationsbyggnadernas 

läge tog tid, med ett stort engagemang från 

Malmö stad. 

Platsen känns förbluffande stillsam, med tanke på 

att 40.000 människor passerar här dagligen, bland 

annat till Malmös största arbetsplats Universitetssjukhuset. 

Och Möllevångstorget ligger alldeles nära. 

Glasbyggnaden skiljer sig från den norra uppgången 

i sin form och med sin enorma dramatiska hall med 

mönstrat golv. Att åka hissen ner känns som att vara 

på väg att göra entré på operans scen. 

Ett lila pågatåg susar in på den renodlat gråa stationen. 

Nille Juul-Sørensen tycker att färgen är den 

fulaste som fi nns. 

– Men de ser fi na ut på stationen, roligare än de 

gråa Öresundstågen. Så jag ska aldrig mer säga något 

negativt om Pågatågen. 

Station Triangeln 

Arkitekt: Sweco i 

Malmö genom uppdragsledare 

Lars Lindahl och 

handläggande arkitekterna 

Cecilia Spannel, Per Kinn och 

Anders Öreberg samt medverkande 

arkitekterna Mikael 

Lassen, Lars Nilsson, Boris 

Kildetoft, Karin Bellander och 

Charlotta Öhlin, tillsammans 

med KHR i Köpenhamn 

genom designansvariga Nille 

Juul-Sørensen och Lise Lind. 

Byggherre: Citytunnelprojektet 

och Malmö stad. 

Stationen är obemannad. Allt är formgivet med hänsyn 

till ”huliganlast”. Säkerhetsaspekterna har varit vägledande 

i utformningen. Fyra våningar av teknikutrymmen 

finns dolda i bergrummet. Också tullens lokaler ingår. 

Ett hav av parkerade cyklar utanför den norra uppgången. S:t Johanneskyrkan 

i fonden. Malmö stad står för utformningen av torget. 

Den södra uppgången, närmast Skånes universitetssjukhus. Cirka 

40.000 människor passerar här dagligen.

Levereras utan 

buller 

 

 

byggdamm 

färglukt


Från skyskrapor till 

PRISAD STOL 

I Ru Chair kombinerar Shane Schneck amerikansk barndom, 

italiensk formpassion och arkitektonisk balanslära. Guldstolen är 

en bekräftelse, säger den erfarne industridesignern, som äntligen 

startat eget. Text: Rebecka Gordan. Foto: Cecilia Larsson. 


Ru Chair är med sin 

nätta och diskreta 

profil både nyskapande och 

upplyftande egensinnig. Med 

ett omsorgsfullt och gediget 

trähantverk anpassat till industriell 

produktionsteknik är 

stolen genomtänkt och funktionell, 

ett tydligt uttryck för 

vår samtid. 

Ru Chair 

Färger: Vit, svart, 

beige, korall samt 

askfaner. Material: Formpressad 

bokplywood. Vikt: 5,1 kg. 

Upp till åtta kan staplas. Formgivare: 

Shane Schneck, Office 

for Design. Producent: HAY. 

den står lite skönt tillbakalutad, på stora tassar 

med utstickande mage. Nej, det är inte Kängurus lilla 

Ru i sagan om Nalle Puh, utan årets guldstolsvinnare. 

Men inspirerad är den, Ru Chair, av det studsande 

djuret med sin smarta barnsäck. 

Idén fi ck Shane Schneck för fem år sedan. Han 

hade just fått ett stipendium av ett italienskt träföretag 

för att ge form åt materialet på ett nyskapande vis. 

Samtidigt hade han efter lång tid i Milano just landat i 

Stockholm, med sin svenska höggravida fru. 

– Vår situation blev en del av designprocessen. Jag 

tänkte på barnet och ville skapa en stol som speglade 

hur det var för mig att växa upp i USA. I min farfars 

Ford-showroom stod det ett par Eames-stolar i plywood. 

Den bilden etsade sig fast. 

En tidig tanke var också att stolen skulle vara fl exibel. 

Resultatet blev en formpressad skapelse som 

både kan staplas, hängas och gängas. Ru Chair är sannolikt 

den enda sittmöbeln i världen med alla de tre 

egenskaperna. 

Intresset för det multifunktionella har Shane 

Schneck haft med sig länge. Tjugotre år och just klar 

från arkitektskolan fi ck han chansen att rita föräldrarnas 

kombinerade bostad och maskinverkstad i amerikanska 

Milan, Indiana. Resultatet blev en laduliknande 

villa uppförd av traditionella Amish-hantverkare 

där kök och grävskopor ryms under samma tak. 

Efter ett par år på arkitektkontor i Chicago, bland 

annat hos Skidmore, Owings & Merrill, lämnade han 

skyskrapsprojekten och fl yttade till Milano. Som 

industridesigner hos arkitekten Piero Lissoni arbetade 

han för några av vår tids största designfi rmor, 

som Alessi, Kartell, Fritz Hansen och Flos. 

– I Milano fi nns en tradition av mångsidighet, de 

italienska arkitekterna ägnar sig åt allt från grafi sk 

form till scenografi . Det gjorde djupt intryck på mig. 

När fl ytten gick till Stockholm 2006 tog Shane 

Schneck med sig en enda möbel. Stålrörsstolen av 

Charles Eames hade han köpt för fem euro i en kiosk 

för distanssamtal i Milano, där Eamesfabriken en 

gång låg. 

Nu står den vackert slitna snurrstolen i hans nya 

kontor på Högbergsgatan där målarfärgen knappt torkat. 

Att gå sin egen väg och starta eget för att få större 

frihet känns riktigt. Efter ett knappt år hos Thomas 

Sandell – och vid sidan av arbetet som industridesigner 

för det kinesiska telekomföretaget Huawei – 

grundade Shane Schneck Offi ce for Design år 2009. 

– Att få Guldstolen är för mig en bekräftelse på att 

jag gjort rätt i att lita på min intuition. Att det lönar 

sig att vara uthållig, hängiven och verkligen tro på det 

man gör. 

Som industridesigner med arkitektbakgrund fascineras 

Shane Schneck av smarta konstruktioner, och 

för Ru Chair använde han konceptet med ett fribärande 

element som hålls uppe av en motvikt. Stolen är 

också ofattbart stadig – trots avsaknaden av framben 

går det att stå längst ut på sitsen. Styrkan skapas av 

c-formen där plywooden ger extra kraft. De sju millimetertunna 

trälagren har laminerats korsvis innan de 

formpressats till stolens fem delar. 

– En stols funktion är inte bara en fråga för dem 

som sitter, det handlar också om vad som händer när 

den inte används som sits. En stol i offentliga miljöer 

måste kunna staplas och placeras på ett bra sätt. Att 

Ru Chair dessutom kan hängas upp på bordsskivan 

gör stor skillnad för den som städar. 

Nu väntar förhoppningsvis fl er medlemmar i Rufamiljen, 

ett bord som kan fällas mot väggen och en 

liten pall. På gång är även lampor i hightech-papper, 

utvecklat för militärens kartor, och en ljusstake tillverkad 

av en enda mässingstråd.

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / ÅRETS ARKITEKTURPRISER / 33


UTSIKT 

från Frölunda 

Mitt i ett 60-talsområde har White arkitekter skapat 

nya bostäder som knyter an till de befintliga 

landmärkena. Äppelträdgården fick årets Bostadspris. 

Text: Elisabet Näslund. Foto: Magnus Gotander.


I projektet Äppelträdgården är White både arkitekt och 

beställare. Thomas Landenberg har tillsammans med Mikael 

Stenqvist varit ansvarig arkitekt för första etappen 

medan Magnus Borglund representerar byggherren.


Det går bra att åka kollektivt till Frölunda inifrån 

Göteborg och det är tillräckligt nära för 

att cykla, men ska det gå undan tar man bilen. 

När vi närmar oss pekar Thomas Landenberg på de 

konkava punkthusen i orange korrugerad plåt som är 

Frölundas landmärken. Han är förtjust och har knutit 

an till dem genom att använda korrugerad plåt 

som fasadmaterial i en del av området Äppelträdgården. 

Det har varit viktigt att inte förhäva sig när de 

gör tillägg i den nedgångna förorten från tidigt 1960tal. 

Istället har arkitekterna försökt få kvarteret att 

smälta in, anpassa sig. 

– Vi ville lägga oss mitt i istället för att göra ett 

autonomt område, säger Thomas Landenberg som 

varit ansvarig arkitekt tillsammans med Mikael Stenqvist. 

Äppelträdgården startade med en intern arkitekttävling 

på White 2008. Kontoret och byggföretaget 

F O Peterson & Söner hade fått en gemensam markanvisning 

av Göteborgs stad, som jobbar med att 

utveckla Frölunda. Det vinnande förslaget balanse- 

rar den storskaliga förorten. Mot dess vidder av parkeringar 

och gräsytor samt höga hus står en äppelträdgård 

och kring den markbostäder vid fyra smala 

gränder. I första etappen ingår sju atriumradhus med 

äganderätt och tolv hyresradhus. Det är de förstnämnda 

som tilldelats Bostadspriset. 

– I den mån arkitektur kan förändra ett område 

tror jag de här bostäderna kan lyfta Frölunda. De har 

en annan skala och erbjuder en annan typ av boende, 

säger Magnus Borglund, arkitekt, styrelseordförande 

i White och beställarrepresentant i Äppelträdgården. 

Vi kliver runt på gräset i äppelträdgården vars träd 

ännu är späda. Arkitekterna har jobbat medvetet med 

publika, privata och halvprivata ytor. 

– Vi har planerat för vald gemenskap, man ska både 

ha möjlighet att se och träffa grannarna och att dra sig 

undan, säger Thomas Landenberg. Uteplatserna är 

vända mot trädgården men terrassen en våning upp 

är privat. Alla bostäder har sina kök orienterade mot 

den nio meter smala gränden. Den har karaktären av 

halvprivat rum som man har koll på från köksfönstret.

Förra gången jag var här stod faktiskt en leksaksbil 

mitt på vägen, det visar att den utnyttjas som vi tänkt. 

Han har pluggat i Peking i Kina och fascinerades 

där av de traditionella kvarterens smala gränder och 

introverta gårdshus. Därifrån kommer den mesta 

inspirationen till gestaltningen, säger han. De slutna 

volymerna utan utskjutande takfot där tak och fasad 

är klädda med samma fi bercementskivor – också det 

ett material som fi nns i området – och med utsparade 

ytor för bilplats och atrium för annars tanken till 

Amsterdam. 

Ljusdesignen är också signerad White. Kajsa Sperling 

har nobbat gatlyktor och istället ljussatt träd i 

gränd och trädgård. Tillsammans med hyresrätternas 

farstulampor räcker det för en god ljusmiljö. Anna 

Graaf, White, har varit ansvarig för den ekologiska 

hållbarheten. Alla material har passerat hennes nålsöga 

och hon har också sett till att atriumradhusen 

endast drar runt 55 kilowattimmar per år och kvadratmeter 

– nära passivhusstandard alltså. Projektet 

är certifi erat enligt Miljöbyggnad. 


I projektet Äppelträdgården är White både arkitekt 

och byggherre. Den senare rollen har de tagit några 

gånger, nu senast i Koggens Gränd i Malmö där de 

bygger ägarlägenheter. Första gången var 2005 i det 

omtalade projektet Vävskedsgatan i Göteborg som de 

utvecklade tillsammans med F O Peterson & Söner. 

– Där var utmaningen att bygga hyresrätter som 

bar sig. Och vi lyckades, ekonomin gick ihop från första 

dagen, berättar Magnus Borglund. Vi funkade väldigt 

bra ihop med F O Peterson och sa till Göteborgs 

stad att vi ville bygga något liknande. Så småningom 

erbjöds detta kvarter, Skolmössan, som då var en 

asfaltplan. Som arkitekt såg jag kvaliteterna i platsen 

och tvekade inte. 

F O Peterson var ännu ivrigare än White, men kanske 

borde vi ha analyserat marknaden lite grundligare, 

tillägger Magnus Borglund. Det har inte varit 

smärtfritt att sälja fyramiljonershusen. Inte på grund 

av bristande kvaliteter utan på grund av läget i förorten 

Frölunda. Den har äldre, relativt billiga bostäder 

och invånarna är ovana vid nybyggnadsprissättning. 

De sju bostadsprisade atriumradhusen ligger mot en 

allmänning med planterade äppelträd. Andra sidan vetter 

mot en gränd med hyresrättsradhus. I bakgrunden 

rekordårens hus som är mogna för renovering. 

Ur juryns motivering: 

Äppelträdgården är 

ett positivt tillägg 

som ger ett lyft till kringmiljön 

och har ett varierat utbud 

av upplåtelseformer. Med sin 

tvåvåningsskala och egensinniga 

identitet kontrasterar 

området mot, och berikar, 

stadsdelens i övrigt högresta 

bebyggelse. 

>>>


Äppelträdgården 

Arkitekt: White Arkitekter 

genom arkitekterna 

Mikael Stenqvist och Thomas 

Landenberg, byggnadsingenjör 

Lars Zachrisson och landskapsarkitekterna 

Sam Keshavarz och 

Helena Bjarnegård. Byggherre: 

White Arkitekter och F O Peterson 

& Söner Byggnads AB. 

Området har olika grader av vald gemenskap. 

Uteplatsen mot allmänningen är mindre privat 

än terrassen en trappa upp.

Plan över atriumradhuset som är 126 kvadratmeter stort. 

Det var inte förrän i början av sommaren, då husen 

stod klara, som försäljningen tog fart. Hyresrätterna 

har varit enklare att hyra ut. Men Magnus Borglund 

säger att risktagandet är en viktig del i lärandeprocessen: 

– Poängen med att vi bygger själva är att vi tar lite 

risk, testar nytt och lär oss om process och ekonomi. 

Det kan vi inte göra lika väl när vi ritar åt andra. 

Att rita bostäder är att styras av snäva ramar säger 

båda två. Det är svårt att göra något extra när kostnadsramarna 

är fasta och kraven många. I Äppelträdgården 

har White kunnat få in annorlunda lösningar. 

Det märks när vi kommer in i ett av husen. Planen är 

fl exibel, vardagsrummet och två av sovrummen går 

att dela av, terrassen kan bebyggas. Siktlinjerna är 

genomtänkta, trappan har ett litet släpp från väggen. 

Att kunna ta risker i eget projekt innebär här också 

att följande tre etapper kommer att se annorlunda ut 

mot den första. För White fi nns en poäng i att prova 

nya typer av bostäder snarare än att få repetitionsfördelar. 

Så förmodligen blir det nya interna tävlingar – 

och kanske nya priser? 


Alla material har granskats 

ur miljlösynpumkt. 

Köken är riktade mot gränden 

som har karaktären av 

halvprivat område.


Väv av granit ger torget 

STRUKTUR 

En osedvanligt god stämning i projektgruppen och en 

pressad tidplan är några ingredienser i Stortorget i Gävle. 

Ett ombygg nads projekt som belönats med årets Sienapris. 

Text: Annika Jensfelt. Foto: Kasper Dudzik.

Det händer inte så ofta, men när det händer 

blir man lycklig, förklarar landskapsarkitekt 

Anders Jönsson. 

Han talar om när den där känslan av bra stämning 

växer fram i ett projekt, då man vet att det kommer att 

bli bra. Sådan var känslan med Stortorget i Gävle. 

Det började med seger i en inbjuden tävling 2006. 

Staden ville ha in förslag på hur stadsrummet från 

tidigt 1970-tal, Stortorget med omgivande gator, 

kunde förnyas. Idén i det vinnande tävlingsförslaget 

Damast var att ge Stortorget en tydlig struktur som tål 

förändringar och olika användning. 

– Vi delade in torget i tre karaktärsområden; det 

öppna torget, det småskaliga torget och handelstorget. 

Allt hålls samman till en enhetlig gestalt genom 

torggolvet, förklarar Anders Jönsson. 

Han tycker att det är extra kul just för att projektet 

startade med en arkitekttävling. Det betyder nämli- 


gen att alla på kontoret i någon mån varit involverade 

och bidragit, i timskisser och diskussioner. När de 

fi ck kännedom om Sienapriset hade alla anledning att 

njuta av tårtkalaset! 

en som trots allt slitit extra hårt för tårtan är, 

förutom Anders Jönsson själv, Stina Elonsson. Hon 

har varit både projekteringssamordnare och handläggande 

arkitekt. Och mycket professionell med ordning 

och reda på allt, enligt Gävle kommuns projektledare 

Mats Pierrou, som i sin tur får mycket beröm 

från arkitekterna. Den omvittnat goda stämningen 

innefattar även el- och vattenkonsulter, möbeldesigner, 

konstnärer och entreprenör. Mats Pierrou 

får beröm för att ha varit en projektledare som förstår 

värdet i att ha med arkitekterna hela vägen, att 

den extra kostnad det innebär att ha arkitekterna till 

hands under byggtiden är väl investerade pengar. 

>>>


Den öppna delen av torgytan ska kunna användas för olika evenemang. Ett stort politiskt beslut var att använda svensk granit, som är 

betydligt dyrare än den kinesiska. Smågatstenen är delvis ny, delvis återanvänd från den gamla torgbeläggningen. Den konstnärliga 

utsmyckningen, ett blixtlås tvärs över torget i väven av granithällar, är av Kristina Matousch. 

Sienaprisjuryn hyllar omgörningen av Stortorget 

för att ha gjorts ”med ett stort grepp passande 

för den stora uppgiften”. En annan passande juryklyscha 

skulle kunna vara ”konsekvent genomfört”. 

Den bärande idén från tävlingen är realiserad. Mattan. 

Väven. Eller damasten. Det till synes enkla torggolvet 

kallas olika namn, men poängen är att det ska 

programmera torgytan, stor som Medborgarplatsen 

i Stockholm, närmare 90 meter tvärs över och med 

mycket som pockar på uppmärksamhet. Åtta olika 

band av granithällar upprepar sig. Rostat stål skiljer 

banden åt. Mot de omgivande husfasaderna och gågatorna 

kantas alltihop av smågatsten i klassiskt bågmönster. 

måtten på granithällarna var man tvungen att 

bestämma tidigt, då värmeslingorna skulle läggas ner. 

Dimensionerna testades av statens provningsanstalt, 

för att hålla för lastbilar. Sedan har allting anpas- 

sats efter och inordnats i väven: De fasta torgstånden, 

möblerna och den nya fontänen. 

– Det handlade ofta om millimeterprecision, säger 

Stina Elonsson. 

Det är här några av hennes och medarbetarnas slitsamma 

timmar kommit in. Användandet av tre olika 

färger av granit var också ett pussel. Många testskrafferingar 

på skisspapper har lett fram till hur stor koncentration 

av de svarta diabashällarna som behövdes 

för att ge en mörkare effekt ut mot kanterna och ljusare 

i mitten. Den som tittar noga upptäcker också 

att graniten ibland är krysshamrad, ibland fl ammad. 

En visuell variation som namnet på det vinnande tävlingsförslaget 

anspelar på, men även en tillgänglighetsaspekt. 

– Effekten av de skrovligare respektive slätare 

ytorna och stråken är som störst i solljus, eller när det 

har regnat. Regn tar också fram svärtan i diabasen, 

säger Stina Elonsson. 


Omdaningen av 

Stortorget i Gävle 

har gjorts med ett stort 

grepp passande för den stora 

uppgiften vilket har gett gävleborna 

ett centralt stadsrum 

med stark egen identitet. Det 

förnyade torget präglas av 

både aktualitet och hållbarhet, 

det gäller såväl den arkitektoniska 

idén som kvaliteten 

i utförandet. 

>>>


Nygatan, en av gågatorna i anslutning till torget, har fått en ljus, solig 

karaktär med gult bitumenbundet grus och vita möbler. Smågatstenen 

och detaljer som trädgallren förenar gatan med själva torget.


De fasta möblerna, en del av det arkitekterna kallar det småskaliga torget, är utformade i samarbete 

med inredningsarkitekt Thomas Bernstrand, som vann Sienapriset 2009, och utpekas av juryn 

som den främsta detaljen i projektet. Lekskulpturen är utformad av arkitekt Ingegerd Harvard. 

Stortorget Gävle 

Landskapsarkitekt: 

Andersson Jönsson 

Landskapsarkitekter genom 

Anders Jönsson (ansvarig), 

Stina Elonsson (projekteringssamordnare 

och handläggare), 

Marie Ejdemo, Anna 

Englund och Hans Lidquist. 

Byggherre: Gävle kommun, 

Tekniska kontoret. 

Landskapsarkitekterna 

Anders Jönsson och Stina 

Elonsson har drivit projektet 

som ansvarig arkitekt respektive 

handläggande arkitekt 

och projekteringssamordnare. 

När projektet startade 

med en tävling 2006 samarbetade 

Andersson Jönsson 

Landskapsarkitekter med 

Sture Koinberg. 

om allt nytt har inordnats i väven, har allt gammalt 

tillåtits avvika. De fyra pyloner som skapades när 

torget byggdes om 1973 står kvar på sina ursprungliga 

platser, liksom lindarna och restaurangen Brända 

bocken. Inte heller de nya trädgallren har man försökt 

att inordna i mönstret. Det var jobb nog ändå att 

få allt att passa i slutänden. Varenda sten fanns på ritning 

och var markerad. Men vid slutbesiktningen fi ck 

400 av granithällarna ändå bytas ut, för att de hamnat 

för nära varandra och det gått ur fl isor. 

– Kanske hade det hjälpt att ha lite större avstånd 

än sex millimeter mellan plattorna, funderar projektledaren 

Mats Pierrou. 

Men annars fortsätter han att tala om den ovanligt 

goda stämningen. Och summeringen från alla parter 

är ett lyckat projekt, något som framgick av det 

uppföljningsmöte som Mats Pierrou ordnade när allt 

var klart. Man lyckades hålla den tajta tidplanen: tre 

månaders projektering och ett års byggtid. Och man 

lyckades hålla budgeten på 70 miljoner kronor. Att 

Stortorget i Gävle skulle invigas före valet 2010 stod 

hugget i sten. Kanske är den korta tiden rent av en del 

av framgången. 

– Alla visste förutsättningarna och det blev en 

utmaning som förenade alla inblandade, säger Mats 

Pierrou.

GRAND PUBLIC 

WE WILL ALWAYS BE MODERN, OUR DESIGN ALWAYS ESSENTIAL


På vandring i ett 

STADS LANDSKAP 

Årets kritikerpris gick till Per Wirtén. Han vill att vi 

ska betrakta alla stadsdelar med jämlik blick. 

Text: Nina Gunne. Foto: Cecilia Larsson. 

det var föraktet mot förorten, uttalanden om 

historielöshet och känslan av att bo i något som räknades 

som Ingentingheten som fi ck Per Wirtén att 

börja skriva boken Där jag kommer ifrån – kriget mot 

förorten. I år fi ck han ta emot Sveriges Arkitekters 

Kritikerpris ”för sin förmåga att med en kombination 

av personligt tilltal och fakta göra ytterstaden 

synlig för alla”. 

Roligt men överraskande, säger Per Wirtén ett par 

veckor före prisutdelningen. 

– Jag hade faktiskt inte förväntat mig att få ett pris 

från just arkitekter och planerare. Jag trodde jag 

skulle få mer mothugg därifrån. Istället har jag fått 

mycket bekräftelse. Jag verkar ha formulerat något 

som många tänker. 

Om han har påverkat debatten om staden med 

sin bok vet han inte, men att den väcker reaktioner 

är helt klart. Sedan boken kom ut i augusti 2010 

har han i snitt föreläst två gånger i veckan. Han har 

mött ett stort intresse, särskilt från dem som bor i de 

stadsdelar han beskriver, men också från yrkeskåren. 

Och han märker att det fi nns en vilja att se möjligheter 

och kvaliteter, istället för bara brister och 

problem, i ytterstaden. 

i boken packar Per Wirtén termos, karta och GPS 

och börjar gå, från Kungens Kurva till Gullmarsplan. 

Han beskriver de olika stadsdelarna genom 

sina egna erfarenheter men upptäcker också saker 

han inte tidigare sett. Han förstår hur stadsdelarna 

hänger samman, avstånden och skalan. Han läser 

planer, skrifter och böcker för att förstå varför de 

stadsdelar han vandrar genom ser ut som de gör, 

och han upptäcker tankarna och politiken bakom de 

olika stadsdelarna. Att karaktären och kvaliteterna i 

ytterstaden är resultat av modernismens grundläggande 

idéer om frihet och rymd. 

Han upptäcker visionen om grannskapen, som 

kanske inte riktigt fungerade som de var tänkta, men 

som ändå skapade en gemensam identitet i många 

områden. Och att begrepp som ”allmänningen” var 

en stark idé i stadsplanerna för områden som byggdes 

under 1960- och 70-talen, de platser som idag 

ses som skräpiga mellanrum, möjliga för exploatering. 

Där lekte han som barn. Och han förstår fortfarande 

inte var barn i stenstaden leker. 

– Jag ville göra dem som bor i de här stadsdelarna 

glada och stolta över sin hembygd, visa att den 

inte alls är historielös. Stadsdelarna är byggda efter 

visioner om att skapa en bättre stad och på många 

sätt tycker jag att det har lyckats. 

Föraktet för förorten är något han alltid har upplevt. 

Ett förakt som ser annorlunda ut för miljonprogramsområdena 

än för villamattorna, men som 

alltid riktas inifrån centrum och utåt. Föraktet för 

arkitekturen smälter samman med föraktet mot människorna, 

säger han. Och där fi nns också ett inbyggt 

klassförakt. Själv har han ofta känt sig ifrågasatt för 

att han har valt att bo kvar utanför tullarna. 

Ett av hans budskap är att de glesare stadsdelarna 

kring innerstaden, eller Gammelstaden som han 

kallar den i boken, har kvaliteter som många glömmer 

att beskriva och som många söker i sitt boende. 

Avstånden, glesheten och den stora skalan, som ofta 

pekas ut som bristerna i stadsdelar utanför tullarna, 

ser han som urbana kvaliteter. 

Så visst är boken Där jag kommer ifrån ett försvarstal 

för förorterna, så som många läser den. Per 

Wirtén har velat visa att stadsdelarna utanför tullarna 

fungerar mycket bättre än många kanske tror, 

efter all snedvriden mediebevakning sedan de byggdes. 

Han ser också bristerna och problemen. Men 

han har valt bort att berätta om dem. 

– Det gör så många andra. Jag ville visa en annan 

>>> 

Ur juryns motivering 

Årets kritikerpris 

går till Per Wirtén 

för hans förmåga att med en 

kombination av personligt 

tilltal och fakta göra ytterstaden 

synlig för alla. Fram träder 

behov av mångfald, av 

olikheter i stadsbyggnadskaraktärer 

och av att ta tillvara 

befintliga resurser.

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / ÅRETS ARKITEKTURPRISER / 47


Per Wirtén 

Per Wirtén är författare 

och frilansskribent 

som skriver för bland 

andra Dagens arena samt 

kultursidorna på Expressen 

och Sydsvenskan. Han var 

chefredaktör för Arena fram 

till 1 januari 2010 och var 

också en av tidningens grundare. 

bild. Om man vill påverka och förändra ett invant 

seende måste man välja bort att berätta vissa saker, 

det som vanligtvis är det enda vi ser. 

I fl era av stadsdelarna pågår idag projekt för att 

formulera och skapa en egen identitet, att stärka ”vikänslan”. 

Och arkitekter och planerare reagerar förvånat 

på hur de boende uppskattar de öppna gårdarna 

och trafi ksepareringen. 

– Trafi ksepareringen är en av de största kvaliteterna 

i de här områdena. Jag skulle säga att SCAFT är 

det bästa som hänt i svensk stadsplanering. Används 

det alltför ortodoxt kan det leda till märkliga situationer 

men prioriteringen är rätt. Det har gjort att de 

här stadsdelarna är så behagliga att bo i och att många 

väljer att fl ytta hit. Vill man ha en ny almstrid ska man 

försöka avskaffa trafi ksepareringen. 

i våras blossade en debatt upp kring samband 

mellan arkitektur och kriminalitet, orsakad av en artikelserie 

av Mark Isitt i Göteborgs-Posten. Fokus låg 

då på just miljonprogramsområdena. Mark Isitt hävdar 

att vi skulle påverkas så negativt av den sortens 

arkitektur att det orsakar högre kriminalitet. Per Wirtén 

rycker mest på axlarna åt diskussionen. 

– Jag trodde inte man kunde skriva och publicera 

något så stereotypt år 2011. Visst fi nns ett samband 

mellan miljön och hur vi mår, men ett likhetstecken 

mellan just miljonprogramsarkitektur och kriminalitet 

är helt fel. Kriminaliteten kan vara lika hög i kvartersstaden. 

Jag har bott i amerikanska städer där nästan 

alla mord sker i fattiga stadsdelar med trevåningshus, 

radhus och villor. Amerikansk slum består nästan 

alltid av villor. Påståendet att kriminaliteten är högre i 

miljonprogrammets stadsdelar verkar dessutom vara 

en förenkling och möjligen ren förvanskning av verkliga 

förhållanden. 

Men det är en intressant tråd, tycker han och berättar 

hur han läst hur Stockholms nya arkitekturpolicy 

Arkitektur Stockholm beskriver en koppling mellan 

trygghet och arkitektur. 

– Säkerheten ska uppnås genom social kontroll. 

Man ska inte kunna gömma sig någonstans. Om vi 

inte kan övervakas och kontrolleras anses vi inte 

vara trygga. Jag tycker att det är obehagligt. Med den 

synen blir också grönområden ett problem. Jag har 

börjat undra om de riktlinjer som nu tas fram i olika 

styrdokument handlar om att gestalta övervakningssamhället 

i arkitekturen. 

”Trafiksepareringen är 

en av de största 

kvaliteterna i de här 

områdena. Jag skulle 

säga att SCAFT är det 

bästa som hänt i svensk 

stadsplanering.” 

Han lärde sig mycket själv under arbetet med 

boken, om varför det ser ut som det gör. Och han har 

formulerat en fråga efteråt: Hur blev det en sådan 

konsensus kring att just kvartersstaden är den bästa 

formen för en levande stad? 

– Vilka är det egentligen som drivit igenom denna 

syn? Jag möter sällan arkitekter som säger det, ändå 

har den idén fått sådant genomslag i stadsbyggandet i 

Stockholm. 

Nu står miljonprogramsområdena inför en akut 

upprustning. Att miljö- och klimatfrågor kommit allt 

högre upp på agendan gör också att allt fl er börjar se 

kvaliteter med den glesare staden. Om man tidigare 

sagt att den täta staden är mer miljövänlig börjar den 

sanningen nu att ifrågasättas. Per Wirtén säger ogärna 

något om hur områdena kan utvecklas, det gör yrkesmänniskor 

bäst anser han. Men visst har han åsikter. 

– Jag tror absolut att de här områdena kan vinna på 

att förtätas, men jag hoppas att det kommer att göras 

med respekt för karaktären i områdena; för allmänningarna 

och öppenheten. Att man bygger i och med 

de här områdena, inte vid sidan av. De här stadsdelarna 

är en del av det urbana systemet. Jag tror att det 

fi nns en större förståelse för det idag, men bilden av 

stenstaden som idealet är fortfarande den rådande. 

Men något håller på att hända med vår syn på den 

skarpa gränsen mellan innerstad och ytterstad. Per Wirtén 

märker det i sina många samtal under föreläsningar 

och i de reaktioner han får på boken och på sin blogg. 

– Uppdelningen håller på att falla ihop. Den mentala 

kartan av staden ritas om. Det har tidigare funnits 

en beröringsskräck inför miljonprogramsområdena. 

Idag fi nns det en glipa i historien. Jag vill att vi 

betraktar alla stadsdelar med en jämlik blick. Om vi 

kan se Stockholms struktur som en helhet, ett urbant 

system, att Gömmarenskogen och Alby är lika mycket 

stad som Gammelstaden – då öppnar sig helt nya möjligheter.

UTDRAG UR PER WIRTÉNS BOK 

”Skogen runt Gömmaren är Huddinges Central Park. En gång 

skog med diffusa gränser mot bebyggelsen. Men nu naturreservat 

med skarp linje mot villor, hårt trafi kerade vägar och stora 

arbetsplatser. Den ligger innesluten i den nya staden. Ljuden 

från husbyggen och bruset från trafi ken tränger in mellan granstammar 

och ut över berghällar. 

1917 fi ck botanisten Rutger Sernander uppdrag av Stockholms 

fastighetsnämnd att skriva en översikt över stadens naturminnen. 

Han arbetade tillsammans med bland andra Anna Lindhagen 

– progressiv politiker i stadsfullmäktige – om hur parkfrågan 

skulle lösas. Ambitionen var demokratisk. Aristokratins 

och borgerskapets gamla innerstadsparker med raka linjer och 

planterade träd skulle demokratiseras; det konstlade öppnas och 

göras naturligt. 

Hans rapport dröjde till 1926 och formade sig till ett slags 

kombination av inventering och program. Stockholms natur 

blev en bok med stort genomslag. Den förändrade förståelsen 

för vad parker i en stad egentligen är för något. 

Sernander drömde om parker som Gömmarenskogen. Han 

presenterade det nya begreppet naturpark, som han ställde i 

motsats till stadens traditionella konstparker. Till de senare räknade 

han naturligtvis platser som Humlegården, men även den 

nya skogsliknande Tantolunden på Södermalm som han tyckte 

var alldeles för tillrättalagd. 

Naturparken var ett helt nytt experiment. ”Här bör man för 

framtiden få njuta av en barrskog i naturtillståndet, för så vitt 

man uppgör ett förnuftigt gångsystem och håller trampningen 

och nersmutsningen av mossmattan inom rimliga gränser.” Tanken 

var att bevara och förädla olika skogsområden och naturtyper. 

Blåbärsris, hagtorn och tallbark var vackert. Det behövdes 

inga inplanterade konstigheter, kungastatyer eller klippta 

häckar. Naturparken skulle se ut som att den var naturlig natur, 

ett mellanting mellan skog och park. 

Redan när Sernander skrev sin bok anlades den första naturparken, 

vid Ålsten i Bromma, som han beskriver som en omvälvande 

modell för framtiden. Han tänkte sig också stora ”folkparker” 

i förortskommunerna, det vill säga skogsmarker med sjöar, 

hagar och ängar genomkorsade av promenadleder. 

Jag sitter på en av berghällarna vid sjön Gömmaren och 

dricker kaffe ur ståltermosen. Bakom mig i skogen jamar en 

ormvråk. På andra sidan ser jag badplatsen. Stigen runt sjön är 

hårt sliten; trädens rötter ligger bara och är blankpolerade av 

skor och cykeldäck. Storstadens ljud tränger sig på: bullret från 

byggarbetsplatser, skallet från en hund, det avlägsna bruset från 

motorlederna. Man är aldrig ensam. Det här var Rutger Sernanders 

dröm. 

I en brittisk undersökning, gjord för några år sedan, svarade 

intervjuade stadsbor att naturparken helst ska ”verka natur- 


lig”. l Det viktiga är inte att skogen är bevarad 

”äkta” ” natur, men att den lever upp till våra 

föreställningar f 

om hur ”äkta” natur ser ut. 

På 2000-talet har parkarkitekter börjat 

leta l nya sätt att skapa starkare naturkänsla. 

De D tänker sig system av mikrofoner och högtalare 

l som förstärker f k 

vissa ljud, till exempel pilfi nkarnas tjatter 

i buskagen, rasslet av löv i vinden, sorlet av rinnande vatten, ljudet 

av fotsteg på grusgångarna. Naturen ska bevaras, men manipuleras 

för att upplevas som mer äkta och naturligt närvarande. 

Stad, skog och park blir svårt att hålla isär. Den utsprawlade 

staden är som en enda stor skog. Eller är det en park? När man 

hittar en utsiktspunkt ser man bara träd där klungor av hus 

sticker upp. Det är inte bara stadens yttre gränser – var den börjar 

och tar slut – som har blivit suddiga, även de inre är i upplösningstillstånd. 

Inga kategorier är längre säkra. Den nya staden 

är hundra procent natur och hundra procent stad. Landskapet 

runt Gömmaren med betesmarker, myrar, berg och skog har 

urbaniserats. Men på samma vis har det urbana vecklat ut sig till 

ett grönt landskap. Allt är i rörelse: mittpunkt, gränser, konturer, 

åtskillnad. Det som konstituerade den historiska staden ifrågasätts. 

/…/ 

Sernanders parkprogram, hans idé om den naturligt gröna staden, 

förverkligades av Holger Blom som var stadsträdgårdsmästare 

i Stockholm mellan 1938 och 1971. Han förvandlade arbetet 

med parker och gröna stråk till en del av stadens arkitektur och 

planering. ”Parkerna borde ryckas bort från stilberoendet och 

anpassas efter de verkliga behoven,” sade han vid ett föredrag 

hösten 1939. Mälardalens naturliga vegetation skulle bevaras 

och destilleras, men även imiteras. Nya parker härmade naturen 

för att se så ”naturliga” ut som möjligt. Gröna stråk som mest 

påminner om överbliven grönska någon glömt rensa bort kan i 

själva verkat vara minutiöst planerade av Holger Blom och hans 

medarbetare. 

Stockholms parkprogram kallades under 1940-talet Stockholmsskolan 

och var infogad i den övergripande stadspolitiska 

ambitionen att bygga för ljus, hälsa och frihet. Hela staden 

skulle stiga från mörka och muggiga innergårdar till ljusa öppna 

landskap. Och den gjorde verkligen det. Från innerstadskoncentration 

till förorter. Park, skog och stad integrerades till en enda 

sammanhängande livsmiljö som sprängde den gamla innerstadens 

stenmiljöer. Att gå genom förorterna innebär sedan dess att 

röra sig i ett grönskuggat dunkel där vinden rör sig genom timotej 

och vitmåra, där trädgårdssångarens pladder och tornseglarnas 

svirr markerar att sommaren anlänt, där rådjuren försvinner 

över trottoarerna under tidiga gryningstimmar och kattugglan 

fl yger i skymningen. Ingen arkitektstil, ingen planeringstrend, 

ingen bostadstyp har präglat Storstockholm så mycket som den 

originella idén om naturparken. Den har gett Stockholm en 

karaktär som skiljer den från andra städer.”

50 / KOMMENTERAT / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 Redaktör: Nina Gunne, nina.gunne@arkitekt.se 

Variation? Dags att precisera sig! 

Stockholms skönhetsråds 

seminarium om likriktad arkitektur 

lämnade efter sig frågan 

om vad som egentligen 

menas med variation. 

Måste allt nytt som byggs se 

likadant ut? Det var frågan när 

Skönhetsrådet i Stockholm ordnade 

seminarium med en impo- 

I 20-talsarkitekturen och efterkrigstidens 

arkitektur finns en mycket strikt grammatik. 

Mycket är standardiserat som i 

Sven Wallanders och Sigurd Westholms 

kvarteret Metern i Stockholm. 

nerande stor panel av arkitekter, 

byggare, tjänstemän och politiker. 

Svaret på frågan kan summeras 

med att det är i alla fall ingen 

som har likriktning som ambition. 

Variation tycks vara ett ord 

alla kan enas om som eftersträvansvärt. 

Arkitekt Åsa Kallstenius, vinnare 

av Bostadspriset 2009, vittnade 

om att dagens BBR-krav i 

kombination med krav på optimal 

yteffektivitet ger ett mycket 

begränsat utrymme för arkitekter 

att skapa variation i bostäder. 

Därav likriktningen. 

Fredrik Arpe från NCC 

Boende ville inte kännas vid likriktning 

som något självändamål. 

Men, konstaterade han, 

dagens krav på tillgänglighet, 

miljö och energi kräver i sin tur 

förutsägbara processer och säkrad 

teknik. Därav plattformarna. 

Så kom HSB:s Håkan Falk och 

visade med stor tydlighet och 

pedagogisk förmåga hur deras 

nya byggsystem HSB Vision med 

typtrapphus ger utrymme för ett 

närmast oändligt antal kombinationsmöjligheter, 

olika planlösningar, 

färger, former… 

Aj, aj, aj hör jag ändå hur det 

vrider sig i arkitektmagarna. 

”Det hjälper ju inte, det handlar 

ju inte riktigt om det…” 

Nå vad handlar det om då? Här 

tornar en pedagogisk uppgift upp 

sig för arkitekterna, att för politiker 

och andra förklara och visa 

exempel på vad man menar med 

”variation”. Eller, för att slippa 

använda det slitna ordet: Vad är 

den eftersträvansvärda motsatsen 

till likriktning? 

Förr eller senare dimper nämligen 

arkitekters skall ner som 

en pollett hos någon driftig politiker. 

Och utan pedagogisk precisering 

fi nns det risk för övertolkningar. 

Liksom höghusvurmen 

är något av en politikernas 

snedtändning på arkitekters rop 

efter mer vågad arkitektur, riskerar 

ropen efter variation att 

resultera i en ytlig och omotiverat 

brokig crazyness i bostadsarkitekturen. 


”Här tornar en pedagogisk 

uppgift upp sig 

för arkitekterna, att för 

politiker och andra 

förklara och visa exempel 

på vad man menar 

med ’variation’.” 

Skönhetsrådets seminarium 

”Måste allt nytt som byggs 

se likadant ut?” ägde rum i Stockholm 

den 13 oktober. 

KVANTSPRÅNG 

”Arkitekter måste kunna hantera 

betydligt större skala i 

NÄR STÄDER framtiden. De måste kunna 

BYGGS MED BIM 

bygga hela städer och de måste 

kunna inkorporera den nya teknologin 

i städerna de bygger. Idag använder vi BIM, parametriska 

modeller för att formge byggnader. Vad kommer härnäst? Jag tror vi 

kommer att se ett kvantsprång när vi börjar använda samma teknik för 

att formge hela städer.” 

T.J. Gottesdiener, arkitekt från Skidmore, Owings & Merrill i New York, var en 

av talarna vid konferensen Future Cities – Discover Tomorrow´s Urban World 

som anordnades av tidningen The Economist i Stockholm den 18–19 oktober.

NYTT LIV 

I FÄLLDA TRÄD 

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / KOMMENTERAT / 51 

Den 1.000 år gamla eken vid Sveriges Radio på Oxenstiernsgatan i Stockholm ska fällas. 

Eller inte. En trädkramardag arrangerades den 24 oktober, den dag då fällningen var planerad. 

En mänsklig ring bildades kring trädet och Radioeken fi ck ytterligare en tid att leva. 

Om eken till slut bedöms vara en sådan trafi kfara att den måste fällas kanske ett horisontellt 

läge kan vara ett alternativ. I The Virginia B. Fairbanks Art & Nature Park i Indianapolis 

byggs nu en funktionell installation, ”Chop Stick”, av Visiondivision, ett kontor startat av 

svenska Anders Berensson och Ulf Mejergren. Kiosk, gungor och sittplatser införlivas i trädet. 

Sirap som utvunnits ur barken säljs i kiosken och från rotbarken tillverkas ett te. 

nina gunne 

bild: visiondivision

52 / KOMMENTERAT / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 

Arkitektkontoret ABAKO:s monter uppmuntrade till stadsbyggnadsdiskussioner. 

Allt på en gång och ändå saknas 

något, tycker Björn Ehrlemark 

som besökte Arkitekturmässan 

i Göteborg i oktober. 

Detta är Nordens största (och 

första) arkitekturmässa. Mässa? 

Detta kunde bara ske i Göteborg. 

Här fi nns ett tillräckligt arkitekturvakuum 

för att suga åt sig allt 

i sin omgivning och en tillräckligt 

oblyg evenemangsanda för 

att ge sig in i det utan pardon. 

Och huvudstaden har ju 

redan arkitekturmuseer och liknande, 

Öresund har fullt sjå med 

sin framgång i allting och Småland 

med sin trälobby, Norrland 

med att fl ytta städer och starta 

arkitektskolor. Fast vänta nu, de 

fl esta av dem var ju där, på mässsan! 

Faktum är att seminarieprogrammet 

lyckats samla ett tvärsnitt 

av den angelägna arkitekturdiskussionen 

i det här landet 

så som den visat sig för oss 

de senaste åren. En given Gert 

(Wingårdh), en fransk socialrealist 

(Lacaton), en japansk 

neo-naivist (Fujimoto), en amerikansk 

nyurbanist (Kunstler). 

Lägg till det den norska turismsuccén, 

en segregationsdebatt, 

lite hållbara städer och dessutom 

lite parkour, lite bio-mimicry, 

lite miljonprogrammets 

möjligheter. Allt från Slussen till 

ishotellet och tillbaka igen. 

Talaruppställningen är imponerande, 

troligtvis den bästa 

Göteborg sett på länge. Det är 

den som ska locka hit den lokala 

arkitektkåren och det verkar 

fungera. De inresta stornamnen 

Bland föreläsarna fanns Sou Fujimoto från Japan. 

Ny mässa tar den säkra vägen 

drar mest, ritsalarna på Chalmers 

ekar antagligen tomma vid 

samma tid som Sou Fujimoto 

charmar auditoriet. På mässgolvet 

blandas dörrförsäljare med 

mjukvarutillverkare och mellansvenska 

kommuner. Både kunder 

och leverantörer till arkitekter 

alltså, även om tyngdpunkten 

ligger på det senare. Utöver 

det ett par arkitektskolor och en 

specialutställning dit tio unga 

nordiska kontor har bjudits in. 

Där står modeller från nyvunna 

tävlingar på mindre bord och, i 

några fall, de unga arkitekterna 

själva bakom dem. 

Den röda tråden är ”allt på 

en gång”. Varför känns det då 

som det saknas nåt? Några som 

borde vara givna fattas: ingen 

av byggjättarna är här, inget av 

de största arkitektkontoren. 

Inte ens branschorganisationen 

har en monter. Men det är inte 

det, de vakanserna gör inte så 

mycket. Det är mer känslan av 

försiktighet som dröjer sig kvar. 

Jag går hem utan att bli överraskad. 

Jag är ledsen, men jag lärde 

mig inget idag. Ingen var ens 

särskilt påstridig, ingen trugade 

med sina kanelbullar. 

Kanske illustrerar valet av 

plats för evenemanget intrycket 

av en trevande start. Att ta den 

säkra vägen. Förståeligt, såhär 

första gången, men kom ihåg att 

målgruppen är en kräsen publik. 

Svenska Mässan som mänsklig 

vistelsemiljö ger syrebrist, bokstavligt 

såväl som metaforiskt. 

Eventkomplexet sväljer Arkitekturmässan 

djupt inne i sin 

labyrint av hallar. De tårtbitsformade, 

branta, och rejält överdi-

En välbesökt del av den nya mässan i Göteborg var ”10 Emerging Nordic Architects”, curerad av Andreas Lyckefors. 

mensionerade seminariesalarna 

gör kommunikationen med åhörarna 

till en kamp. I slutändan 

är kognitiv kollaps oundviklig. 

Jämför med Arkitekturfestivalen 

i Oslo en månad tidigare som 

tillfälligt tog över en gammal 

hallbyggnad i övergångsfasen 

från industrirest till kulturbehållare. 

Nyfi kna arkitekter fi ck 

en tjuvtitt på ett ståtligt rum och 

fastighetsägaren inkasserade sin 

PR-vinst. 

Åter till Göteborg. En bättre 

lokalisering hade gjort programmet 

mer rättvisa. Mässans 

fest hölls på Världskulturmuseet 

och ett ambitiöst arkitekturevenemang 

borde väl ha tillräckligt 

med kulturell trovärdighet 

för att nyttja byggnaden 

även till utställning och diskussioner? 

Trädgår’n eller nya 

Posthuset hade också varit roligare. 

1600-talsklenoden Kronhuset 

hade varit oväntat, och 

det gamla garaget på Magasinsgatan 

(som just nu diskuteras 

som framtida konsthall) hade 

till och med legat rätt i tiden. 

Så, vad gör vi här? Affärer 

eller nöje? Ett nystartat arkitektkontor 

valde att i förväg 

boka upp båda de två dagarna 

med möten med potentiella 

uppdragsgivare, för säkerhets 

skull. En tillverkare tycker att 

det är svårt att träffa arkitekter 

– att ge dem lite stålmöbler 

att fi ngra på gör det enklare. En 

arkitekt tycker att varje chans 

att diskutera arkitektur och 

stadsplanering i Göteborg är för 

värdefull att inte utnyttja. Och 

debattsvultna planerare från 

småkommuner sugs rakt in och 


kan inte slita sig. Åh, att äntligen 

få diskutera stadsbyggnad 

på en givande nivå. Hoppas det 

stämmer, det låter underbart, 

tyvärr såg jag det inte med egna 

ögon. 

Flera tycker att det behövs 

nånstans att ses. En stor, given, 

regelbunden, självklar mötesplats. 

Var ska vi annars träffas? 

Kanske fi nns här potential för 

någonting stort, ett nordiskt epicentrum, 

vårt eget paraply att 

samla alla som sysslar med hus 

och städer under. Får vi med oss 

danskarna och norrmännen, om 

några år, så kanske…? 

Flera är här för att reka. Kanske 

kan detta vara detta. Kanske 

dra med sig resten av kontoret 

nästa år, kanske en monter 

också? 

björn ehrlemark 

Arkitekturmässan i Göteborg 

är ett initiativ från 

industridesignern Anders Breitholtz 

och journalisten Mark Isitt. Mässan 

besöktes av över 3.000 personer. 

Runt 80 utställare deltog, varav ett 

tiotal arkitektkontor, samt lika många 

inbjudna ”Nordic emerging architects”. 

I programmet ingick även 

omkring 40 seminarier och föreläsningar 

samt en kombinerad fest och 

prisutdelning. 

foton: björn ehrelemark

54 / KOMMENTERAT / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 

Det Goda arkitektarbetet utmanar 

Har arkitekten ett särskilt 

samhällsansvar och hur 

ut övas detta undrar Sven 

Thiberg? Han beskriver hur 

Svenska ASF, Arkitekter utan 

gränser, söker svaret. 

I Sveriges Arkitekters kandidatenkät 

2011 ställs under 

rubriken Generella mål några 

inledande frågor om arkitekters 

och planerares samhällsansvar. 

Kandidaten ska ange 

om han/hon har ”förståelse 

för arkitekturens samhällsbetydelse 

och arkitekturprofessionernas 

ansvar och människors 

integritet och sociala 

relationer” och att ”relatera 

den byggda livsmiljön till människors 

behov”. Dessutom ska 

studenten ange förståelse för 

”intresse- och målkonfl ikter, i 

synnerhet demokratiska synsätt 

och frågeställningar”, samt 

för ”långsiktigt resursperspektiv 

på fysisk planering.” En stor 

majoritet av studenterna svarar 

att de har förståelse för dessa 

synsätt. 

Nästa frågebatteri gäller kandidaternas 

förmågor. Då har de 

fyra inledande frågorna reducerats 

till en: Om ”förmågan 

att planera och organisera den 

byggda livsmiljön i ett samhälleligt 

sammanhang, i synnerhet 

med beaktande av sociala faktorer”. 

Även på denna fråga svarar 

kandidaterna mycket positivt, 

över 80 procent skriver att 

påståendet stämmer. 

Man kan bara hoppas att 

denna starka självkänsla bottnar 

i mer än i behovet av att 

vara ideologiskt korrekt. För 

sedan visar enkäten att det bara 

går utför när det gäller professionsspecifi 

ka förmågor som 

kostnadsstyrning, tillämpning 

av regelverk, byggnadsteknik 

med mera. 

Rapporten och studenternas 

utsagor på Sveriges Arkitekters 

Utbildningsforum 2011 ger en 

skrämmande bild av att utbildningarna, 

åtminstone på arkitektskolorna, 

inte ens når upp 

till miniminivå när det gäller 

respekt för studenternas integritet 

och extrema underläge 

i relation till gästkritiker och 

lärare i svängdörrsposition. Om 

skolorna inte lyckats skapa en 

socialt ansvarsfull studiemiljö, 

hur kan de då förmedla yrkenas 

ansvar för ”människornas integritet 

och sociala relationer”? 

Svenska ASF, Arkitekter 

utan gränser, arrangerade 

under oktober fyra seminarier 

om samhällsansvar. Utgångspunkten 

var en helt annan än 

enkätsvararnas självsäkra uttalanden. 

ASF frågar: ”Om vi har 

ett specifi kt samhällsansvar, 

vad innebär detta, hur kan vi 

utöva det, vilka är hindren och 

hur kan de övervinnas?” 

Det första seminariet tog 

utgångspunkt i projekt i 

utvecklingsländer. De har stort 

pedagogiskt värde även för professionella 

från i-land. Att ta till 

sig och utgå från ett främmande 

samhälle med specifi ka kulturella, 

sociala, tekniska och ekonomiska 

förutsättningar. Samtidigt 

”gilla läget” och söka tillföra 

den kompetens man bär 

med sig i processfrågor, i demo- 

”Om skolorna inte lyckats 

skapa en socialt ansvarsfull 

studiemiljö, hur kan de då 

förmedla yrkenas ansvar för 

’människornas integritet och 

sociala relationer’?” 

kratiskt synsätt och förmåga att 

hantera konfl ikter. Det norska 

arkitektkontoret Tyin Tegnestues 

Andreas Gröntvedt Gjertsens 

presentation av projekt i 

Thailand, Haiti och Somalia, 

var stimulerande. Kontoret förädlar 

lokala material- och byggnadstraditioner 

i byggnadernas 

nya funktioner och formspråk. 

Det andra seminariet handlade 

om samarbete med lokala 

organisationer, ofta en förutsättning 

för framgång. Som 

exempel på oväntade effekter 

berättade medlemmar från 

Ingenjörer utan gränser att 

man spätt på de sociala spänningarna 

i ett spontant bostadsområde 

när man erbjöd vatten 

och avlopp på lika villkor till 

alla hushåll. 

Seminariet behandlade också 

utbildningsfrågor: Hur förbereder 

svenska arkitekt- och 

planerarskolor för ansvarsperspektivet 

på yrket i vårt eget 

samhälle? Vad har de svenska 

studenterna med sig i bagaget 

i form av träning att problema- 

tisera och överföra lösa samhällsideal 

i konkreta projekt? 

Det tredje seminariet handlade 

om möjligheterna till CSRsamverkan 

med svenska företag 

i utvecklingsprojekt. CSR står 

för Corporate Social Responsibility, 

att företag ska ta ansvar 

för hur de påverkar samhället. 

White och Brunnberg&Forshed 

samt Skanska bidrog med erfarenheter. 

Försöken att implementera 

CSR avslöjade att 

hinder för ”socialt ansvarstagande” 

är inbyggda i processer 

och partsintressen. Varken byggare 

eller arkitekt kan påverka 

byggherrar som inte delar deras 

värderingar, även om de är välgrundade. 

Det fjärde avslutande seminariet 

upprepade seriens 

undertitel: What´s in it for me? 

Det skulle ge plats för en ”fi losofi 

sk/etisk diskussion” bland 

annat om vad som driver människor 

att göra gott och vad 

Det Goda är. Det blev ett trevande 

samtal som pendlade 

mellan totalt avståndstagande

dagens konsensus 

från konsumtionssamhällets 

byggande till ambitionen att 

demokratisera planeringsprocessen. 

Arbetsvillkor som 

ger trygghet i samverkan och 

samarbete med ”de berörda” 

och som leder till resultat att 

vara stolt över – så kan man 

sammanfatta förutsättningar 

för Det Goda arkitektarbetet 

enligt seminariedeltagarna. 

I ASF:s projekt är ”samhället” 

nästan alltid detsamma 

som ”lokalsamhället”. Projekten 

utspelas i lokala miljöer 

med konkreta planerings- och 

byggproblem. Lokalsamhället 

är visserligen en avspegling av 

storsamhället, som ger förutsättningarna, 

men projekten 

styrs av mikronivåns situationella 

villkor. Därmed fi nns en 

unik möjlighet att förstå den 

byggda miljöns roll och möjligheter 

i en ibland övertydlig 

social kontext. Den direkta 

samverkan med människorna 

på plats skiljer också ASF-projekten 

från vanligt arkitektarbete 

i i-land. 

Kan ASF:s erfarenheter 

användas i vårt eget samhälle? 

De mål om samhällsrelevans 

och samhällsansvar 

som ASF försöker defi niera 

för sina projekt kan knappast 

ses som annat än besvärjelser 

hos oss. Få svenska arkitekter 

tror att de kan utjämna ojämlikhet 

och sociala klyftor eller 

minska segregationen genom 

sitt arbete. Vilken pedagogik 

kan tillämpas när denna pessimism 

råder? Utbildningsforum 

2011 gav inte svaret. 

Det är svårt att förstå saker- 

nas tillstånd om man inte inser 

att arkitektyrkena är bland de 

mest ”inbäddade” i det omgivande 

samhället. Dagens arkitektur 

är svaret på den liberala 

marknadsideologins syn 

på relationen mellan individ 

och samhälle. Det närvarandes 

arkitektur är ideologins markör. 

När individens frihet är 

överordnad det gemensamma 

intresset minskar förutsättningarna 

för lokalt utvecklade 

lösningar, de som är ASF:s kännemärke. 

Som i sin tur genererar 

unika miljöer som fångar 

det lokalas kvaliteter. 

Som kontrast mot vår konsensusarkitektur 

av förutsägbarhet 

och konformism. 

I det ljuset var ASF:s seminarieserie 

ett viktigt försök 

att föra tillbaka debatten till 

ruta 1, till frågan om att fl ytta 

in arkitekturen i medborgarnas 

vardag, göra den samhällsrelevant. 

sven thiberg 

Utbildningsforum arrangerades 

av Sveriges Arkitekter 

den 10 oktober. FFAR Forum 

för arkitektur och ASF, Arkitekter 

utan gränser, arrangerade seminariet 

What’s in it for me? om samhällsansvarets 

filosofi och etik, den 

26 oktober. I samband med utställningen 

Samhällsansvar – What´s in it 

for me? 

Design: Duoform 


Överlägsen livslängd 

Underhållsfri 

Klarar olika ljuskällor 

Lätt att byta lampa 

Snabb installation 

Alltid modern 

opus 

Det enkla är ofta det 

vackra. Ibland också det 

kloka och mest ekonomiska. 

Ifö Opus arma turer i tidlös 

design och äkta kvalitetsporslin 

är alltid lika rätt, 

oavsett place ring. Lys ande 

formgivning! Sortimentet 

ser du på vår hem sida. 

Vit, grå eller svart sockel. 

Finns för LED, 230V halogen, 

glödljus/glödljus halogen 

och kom pakt lysrör. 

Tel 0456-265 00 

www.ifoelectric.com 

Får vi tag på dig? 

Glöm inte att uppdatera dina uppgifter om du 

Flyttat 

Nytt telefonnummer 

Ny arbetsgivare 

Ny e-post adress 

Skicka ett mail med rätt information 

till medlem@arkitekt.se eller via 

www.arkitekt.se/register 

Sveriges Arkitekter

56 / KRÖNIKA / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 Krönikör: Eva Dalman, eva.dalman@lund.se 

ISTÄLLET FÖR 

PLANERARDIALOG 

Han dyker från gångbrons räcke rakt ner mellan 

husbåtarna. En liten båt med utombordare 

närmar sig hastigt. Kompisarna väntar 

ivrigt. Det känns häftigt att vara ute vid havet och 

Bo01. Här tänjs gränser. 

Det är 2002, ett år efter bomässan i Malmö. 

Mässtämningen är kvar. Allt fl er besökare drar 

sig dit och hänger längs havet. Och de uppför sig 

oväntat. De parkerar vilt överallt. Fullsatta cabbar 

med dånande musik plöjer fram och skrämmer 

fl anörer och skejtare. Mängder av malmöbor slår 

sig ner med picknickkorg på strandskoningens 

obekväma stenar. 

På trapporna ut i havet fi nns skyltar om badförbud. 

Men räddningsstegen tas för badstege 

och skyltarna ignoreras av barnfamiljer och 

pensionärer. 

Bo01:s attraktion som utfl yktsmål och bostadsort 

handlar sannolikt mycket om det som hände den 

här sommaren. Människor tog stadsdelen i besittning 

och skapade sina egna spelregler. Oförutsägbarheten 

är en förklaring till populariteten. Det offentliga 

rummet är delvis organiserat på ett nytt sätt, vilket 

innebär att de tydliga sociala reglerna tunnats ut. 

Hur ska trätrappan längs havet användas? Var får jag 

gå, cykla, skejta, bada? 

Initialt var frågeställningarna många. Och malmöborna 

tänjde gränserna med besked, vilket ledde till 

välbehövliga åtgärder från gatukontoret. Det populära 

farliga dykandet från broarna i småbåtshamnen 

förbjöds med kraft. Men dykandet från den norra 

noden tilläts när stenar på botten avlägsnats och nya 

säkra badbryggor i trä lagts ut. Cruisingen på Sundspromenaden 

förhindrades och trafi kvakter stoppade 

den vilda parkeringen med lyxbilar. 

Idag är det långt tydligare hur människor förväntas 

använda det offentliga rummet. Men brukarna har 

varit medaktörer när gränserna defi nierats. Det fi nns 

likheter med den gamla metoden att låta gående först 

trampa upp stigen. 

”Människor or tog stadsdelen i besittning och skapade sina 

egna spelregler. regler. Oförutsägbarheten är en förklaring till 

populariteten.” eten.” 

Det är i en växelverkan som de sociala koderna formats. 

Här fi nns en stadsmiljö som ställer frågor och 

uppmuntrar till ett eget förhållningssätt. För fortfarande 

fi nns oväntade inslag i det byggda som kan provocera 

och göra oss konfunderade. Vad ska egentligen 

hända på den stora stenplattan, noden, vid havet i 

nordväst? Och är det okej att ungarna röjt sig en badplats 

i kanalen? 

Staden vid havet minner om Sydeuropas friare 

användning av det offentliga rummet. Tangodansarna 

i kvällssol och akrobater vid havet ses på sommaren 

på Bo01. Det irrationella i stadsrummet fi nns kvar 

och uppmuntrar fortfarande stundtals till nya sociala 

koder och normer – medborgarmedverkan som en 

vild reaktion i stället för planerardialog. 

Eva Dalman är arkitekt anställd i Lunds kommun som projektchef 

för utvecklingsområdet Brunnshög. Hon har tidigare 

arbetat i Malmö stad som projektledare för Västra Hamnen.

www.osram.se 

Belysningen hos Eton består av 

LINEARlight-DRAGON ® Colormix 

(EAN 4008321248572), 

prismatiskt LINEARlight Track 

(EAN 4008321239587, E-nr 75 501 72) och 

Optotronic Easy 60, kombinationsdon 

(EAN 4008321187796, E-nr 79 801 83). 

Inbjudande färgväxling ger nöjda kunder. 

I skjortbutiken Eton i Sollentuna Centrum satsade man på belysningen när den nya butiken 

byggdes. Med en enkel fjärrkontroll och DALI EASY Color Control styrs LED-belysningen och 

skapar vackra, inbjudande miljöer som framställer butikens produkter i bästa läge. ”Vi är mycket 

nöjda med belysningen i butiken. Varorna syns bra och vi kan skifta färg beroende på säsong 

eller högtid”, säger Zack Pinteric på Eton. ”Många kunder har dessutom påtalat att de tycker 

om vår butiksmiljö.” Eton har samarbetat med OSRAM och Masterlite för att få fram den vackra 

belysningen i butikens taknisch. För ljusdesignen stod Mikael Settergren på Seydon. 

För mer information om produkterna, eller om du vill veta hur vi kan hjälpa dig att få en bättre 

butiksmiljö, kontakta oss på info@osram.se alternativt ring 08-707 44 00.

58 / TIPS / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 

BRÄND FÖRDOM 

”Baka din egen stolthet och 

bränn några trista fördomar!”. 

Temat för Arkitekturmuseets 

pepparkaksutställning är i år 

Stolthet och fördom. Med det 

temat vill museet stödja arbetet 

mot mobbning och utanförskap 

som ett viktigt led i 

ett socialt hållbart samhälle. 

Inlämning av tävlingsbidrag 

sker 25–27 november. Bidragen 

ställs ut på Arkitekturmuseet 

mellan 1 december och 

8 januari. Prisutdelningen den 

11 december. 

www.arkitekturmuseet.se. 

NYSTARTAD OM 

FJORDCENTER 

Gustav Hultman vann tävlingen 

för Jøssingfjordsenteret 

i Norge med förslaget 

Varde tillsammans med Erik 

Magnusson. Nu föreläser 

Gustav Hultman om sitt 

nystartade kontor och om 

tankarna bakom projektet. 

Föreläsningen är en del av 

serien Spotlight on. På FFAR, 

forum för arkitektur, i Stockholm, 

15 december. 

PECHA KUCHA 

I NORRLAND 

Svensk Form Norrland arrangerar 

en Pecha Kucha 

7 december på Bistro Norrland 

i Luleå. Design med norrbottniska 

värden och mångfald 

i Norrbotten är ett par 

av ämnena som presenteras. 

Johan Kauppi, Teresa Rautio, 

Kata och Tim Foster är några 

av de snabba föreläsarna. 

MATHSSON 

OCH RYBAKKEN 

Röhsska uppmärksammar 

2011 års Bruno Mathssonstipendiat 

Daniel Rybakkens 

verk i en utställning, tillsammans 

med Bruno Mathssonföremål 

ur Röhsska museets 

samlingar och inlån från Bruno 

Mathsson International AB. 

På Röhsska museet i Göteborg 

till 20 november. 

3BOKTIPS 

”Att ordna utblick utan insyn, där 

hus måste stå tätt, är stadsbyggnadskonst”. 

Det skriver Bengt 

Sundborg i Ljus i bebyggelsen, 

en bok med råd om hur arkitekter 

kan hantera solljus i stadsplanering. 

Här beskrivs också olika 

stadsmiljöers förutsättningar, hur 

solljuset fungerar i olika typer 

av stadskvarter, hur vi planerar 

för både sol och skugga och hur 

belysning kan skänka både trygghet 

och bidra till levande stadsmiljöer. 

Hur ljuset kan hanteras och 

påverkas av olika byggnadsformer 

behandlas också: ”Längs raka fasader 

kan släpljus nå fram men inte 

längs vinklade/…/ lämna därför raksträckorna 

orörda”, är ett konkret 

råd att ta med sig. Boken avslutas 

med almanacksdiagram över 

solens höjd vid olika horisonter 

i Sverige. Från Svensk Byggtjänst. 

nina gunne 

Coffice@(nod)-C–O–M–B–I–N–E, 

Tjärhovsgatan 5, Stockholm. 

22 november. 

Standardelement från byggnadsindustrin 

är huvudkomponenter 

i byggnader från Londonkontoret 

drMM. De har 

också ett socialt engagemang i 

många av sina projekt. Nu kommer 

Alex de Rijke från kontoret 

till Stockholm för att berätta 

bland annat om ombyggnaden 

av Kingsdale School Main Building, 

från 2004. Uppdraget var 

att med ombyggnaden anpassa 

skolbyggnaden till ny skolstandard 

och ny pedagogik. 

Åtta nya texter, alla skrivna av 

kvinnliga skribenter, kompletterar 

den tidigare utgåvan av Ur ett 

pågående samtal om arkitektur 

från Arkus. Här finns reflektioner 

kring det samtida byggandet 

av Anne Beim och en text kring 

kritisk praktik av Sarah Wigglesworth. 

Koolhaas begrepp ”Bigness” 

och hans storslagna visualiseringar 

kritiseras av Mari Hvattum. 

Ny är också texten av Jane 

Jacobs från 1961 där hon ställer 

kvartersstadens ”organiserade 

komplexitet” mot modernismens 

funktionsuppdelade stad. Redaktörerna 

Claes Caldenby och Fredrik 

Nilsson skriver att det varit 

centralt vad arkitekturen faktiskt 

gör med det byggda; hur den 

uttrycker och förmedlar mening, 

berättelser och upplevelser. Utges 

av Arkus. 

nina gunne 

Berättelser från flodbanken 

FÖRELÄSNING: TALES FROM 

THE RIVERBANK. AV DRMM 

PBL 2010 – En handbok om nya 

PBL och samhällsbyggande är 

titeln på Carl-Gustaf Haganders 

och Nancy Mattssons bok 

om nya PBL. Mattsson gör en 

genomgång av lagen och hur den 

tillämpas i praktiken, från planering 

till bygglov och byggtillsyn. 

Hagander skriver en fördjupning 

om hur lagstiftningssystemet 

kommit till. Han har dessutom 

ett avsnitt om annan, för arkitekter 

intressant, lagstiftning. Boken 

blir förhoppningsvis kurslitteratur 

på skolorna och är värdefull på 

arbetsplatserna, så det är bara att 

instämma i vad före detta generaldirektören 

för Boverket, Gösta 

Blücher, skriver i tidskriften Stadsbyggnad: 

”Skaffa boken. Den är 

oumbärlig för den som vill försöka 

förstå nya PBL.” Utges av Svensk 

Byggtjänst. 

lotta lehmann 

Kingsdale School Main Building i London. Av det brittiska kontoret drMM. 

foto: alex de rijke

BOK: STOCKHOLMS STADSHUS 

OCH ARKITEKTEN RAGNAR 

ÖSTBERG 

Av Ann Katrin Pihl Atmer, 

Natur & Kultur. 

UTSTÄLLNING: STOCKHOLMS 

STADSHUS 

Arkitekturmuseet 

8 december 2011–8 april 2012. 

Stockholms stadshus hamnade 

i rampljuset under 2011 då 

Stockholm Waterfront invigdes. 

Att den nya kongressanläggningen 

skymde Stadshuset från 

fl era punkter i Stockholm var ett 

av argumenten i kritiken. 

Med renässansen och det 

ökade intresset för Stadshu- 

set kom passande nog boken 

om byggnaden från tryck. Ann 

Katrin Pihl Atmer har arbetat 

med boken Stockholms stadshus 

och arkitekten Ragnar Östberg. 

Drömmen och verkligheten i tio år. 

Boken kan nog förväntas bli årets 

julklapp i den exklusiva kategorin 

för arkitekturintresserade. 

Nästan samtidigt som praktverket 

presenteras invigs 

utställningen Stockholms stadshus 

på Arkitekturmuseet. Arkitekturmuseet 

har följt arbetet 

med boken och ett kunskapsutbyte 

har också skett. Utställningen 

är dessutom startskottet 

på museets 50-årsjubileum som 

fi ras nästa år. 

Medan boken beskriver bakgrund 

och processen kring 

Stadshusets tillblivelse, och 

dessutom innehåller ritningar 

över byggnaden, har utställningen 

också tagit grepp på 

samtida frågor, berättar Karin 

Åberg Waern, intendent på 

Arkitekturmuseet. 

– Stadshuset hamnar i blickfånget 

då vi idag diskuterar 

märkesbyggnader och har särskilt 

blivit aktuell i diskussionen 

kring Stockholm Waterfront. 

Arkitekturmuseet har ett 

utvidgat uppdrag att täcka både 

arkitektur, form och design och 

hållbar stadsutveckling. 

– Vi ser Stockholms stadshus 

som ett bra exempel på ett allkonstverk, 

där alla delar från 

byggnad till detalj och inredning 

hänger samman, säger Karin 

Åberg Waern. 

nina gunne 

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / TIPS / 59 

Östbergs byggnad högaktuell 

Boken Stockholms stadshus och arkitekten 

Ragnar Östberg väger 4,8 kilo, 

innehåller 624 sidor och 850 bilder. 

foto: åke e:son lindman

60 / TIPS / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 

NORSKA VÄGAR 

Norges arkitektoniska satsning 

på utsiktsplatser längs 

turistvägar kan du nu se på 

Dansk Arkitektur Center i 

Köpenhamn. Utställningen 

visar hur nyskapande arkitektur 

kan understryka särskilda 

platser och höjdpunkter i det 

norska landskapet och därmed 

öka intresset för Norge 

som resmål. Satsningen innehåller 

mer än 200 arkitektoniska 

pärlor, från utkiksplatser 

till toaletthus, övernattningshytter 

och picknickplatser. 

Utställningen Detour.dk – 

arkitektur og design langs 18 

turistruter i Norge pågår till 

31 december. 

RETROFUTURISM 

På Designgalleriet i Stockholm 

visas Jangir Maddadi 

Design Bureau belysningsarmatur 

i utställningen Never 

Content with the Ordinary. 

Jangir Maddadi följer här upp 

av en retrofuturistisk tolkning 

av människans fascination av 

framtiden. Maddadi har varit 

en del av Generation 7, ett initiativ 

av Microsoft som stödjer 

unga talanger att förverkliga 

sina drömmar. Till den 26 

november. 

OCH FRAMTIDEN? 

Ett försök att blicka in i framtiden 

görs den 22 november 

då Sveriges Arkitekter arrangerar 

ett framtidsseminarium. 

Staffan Carenholm, förbundsdirektör 

på Sveriges Arkitekter 

sedan 41 år, har bjudit in en 

panel med arkitekterna Owe 

Swanson, Magnus Månsson, 

Lisa Wingård, Emma Jonsteg, 

Daniel Nord, Jonas Bohlin och 

Johanna Wiklander. De ska 

alla bidra med en framtidsbild 

som underlag för diskussion 

med publiken. På Stockholms 

Byggnadsförening, Norrlandsgatan 

11, Stockholm. 

För mer information och 

anmälan se www.arkitekt.se/ 

framtid2011. 

Slöjd som designaktivism 

PROJEKT: OPENSLOYD 

5 november–18 december, 

Arkitekturmuseet, Stockholm. 

Ett projekt om ”gör-det-själv-kultur”, 

slöjd, hantverk, design och aktivism av 

Otto von Busch. 

Otto von Busch, designer och 

forskare vid Business & Design 

Lab vid Göteborgs universitet, 

har tidigare belyst modevärlden 

och dess system. Nu tar han sig 

an slöjd, design och hantverk i 

projektet OpenSloyd. Här kopplar 

han samman ”gör-det-självkultur”, 

slöjd, hantverk, design 

och aktivism för att skapa en 

diskussion om hantverkets och 

designens roll i vårt konsumtionssamhälle. 

Utgångspunkten är att slöjdare 

och konsthantverkare ofta 

arbetar ensamma och att de gör 

objekt som är helt självständiga, 

färdiga och oberoende av varandra. 

OpenSloyd är ett försök att 

hitta ett gemensamt gränssnitt 

för samarbeten mellan formgivare 

så att olika delar, i skilda 

material, kan sättas samman på 

spännande och oförutsägbara 

sätt. Det kan beskrivas som ett 

modulärt slöjdsystem där varje 

objekt är som en legobit. Tanken 

är att utmana de funktioner 

Norska barn beställer drömboenden 

Klättertrappa i Hollywood Habitat ritad av tioåringar och Morfeus Arkitekter. 

foto: roberto di trani 

och behov vi normalt förknippar 

med slöjd och se hur man kan 

samarbeta på nya sätt. 

Med 6 mm träplugg och hål 

kan besökare på Arkitekturmuseet 

under projektperioden 

testa att bygga nya strukturer, 

skulpturer eller slöjdmolekyler 

som kan sättas samman. 

Man kan också delta i Open- 

Sloyd genom att skicka in sin bit 

till detta slöjdlego till Arkitekturmuseet. 

För att bitarna ska 

passa ihop fi nns ett enkelt protokoll 

om hur hål ska borras och 

hur pluggar ska utformas. Hitta 

dessa instruktioner och läs mer 

på arkitekturmuseet.se. 

UTSTÄLLNING: 

BUILDING BLOCKS 

Till den 27 november 

DogA Norsk Design- og Arkitektursenter 

i Oslo. 

Konceptet och utställningen 

Buildings Blocks fl yttar till 

Norge. Idén att låta inbjudna 

arkitekter samarbeta med barn 

och ungdomar för att ta fram 

arkitekturinstallationer kom 

ursprungligen från Färgfabriken 

i Stockholm. Konceptet 

innebär att samarbetet ska 

skapa drömboenden i form av 

paviljonger. 

Nu har konceptet upprepats 

inför en utställning på 

DogA i Oslo. Norska arkitekter 

som 3RW, Arkitektkontoret 

Gasa, Brendeland & Kristoffersen 

Arkitekter, Griff Arkitektur, 

Morfeus Arkitekter och 

Rintala Eggertsson Architects 

har samarbetat med sex grupper 

av barn och ungdomar mellan 

8 och 17 år. Och det de unga 

som är cheferna.

Kubik – ny generation moduldiskar 

Sound Design at Work 

www.sline.se

62 / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011

Bekväm med att 


SLUTA 

Han kom in i arkitektvärlden av en slump. Fyra 

årtionden senare, varav tre som förbunds direktör, 

har Staffan Carenholm skäl att se tillbaka. 

Text: Rebecka Gordan. Foto: Magnus Bergström. >>>


1970 

Staffan Carenholm anställs på SAR 

Staffan Carenholm, längst till 

höger, ser nöjd ut över att 

ArkitektFörbundet bryter sig 

ur SAR och SIR 1975. 27 år 

senare var han en starkt drivande 

kraft när arkitektorgisationerna 

åter gick samman och 

bildade Sveriges Arkitekter. 

Övriga från vänster: Bengt 

Ahlqvist (stående), Birgit Krantz, 

Åsel Floderus, Carl-Johan Engström, 

Erik Glud, Lars Magnus 

Lahne och Lennart Weiman. 

Jag visste ingenting om arkitekter. Jag hade aldrig 

träffat en arkitekt. Men jag tänkte att det lät 

intressant. 

Han var 23 år Staffan Carenholm, den där vinterdagen 

1970 när han blev erbjuden jobb i det bruna sekelskifteshuset 

på Odengatan 3. Det var en slump, säger 

han. Han hade sökt andra tjänster, tänkt sig offentlig 

förvaltning eller en myndighet. Hade just tagit examen, 

en pol mag. vid Stockholms universitet i nationalekonomi, 

företagsekonomi och statsvetenskap. 

Praktiserat på AMS under sommaren. Det var en 

tid i politisk rörelse. Fackföreningarna växte, klimatet 

hårdnade, krisen nalkades. Även på arkitekternas 

arbetsmarknad. Därför kändes den spännande, tjänsten 

som utredare i arbetsmarknadsfrågor på SAR, 

Svenska Arkitekters Riksförbund. Han tackade ja. 

Det är nästan 42 år sedan nu. SAR har efter många 

turer tillsammans med de övriga arkitektorganisationerna 

omvandlats till Sveriges Arkitekter. Och Staffan 

Carenholm har sannolikt träffat fl er arkitekter 

än någon annan i Sverige. Idag vet han en hel del om 

kåren. Och han har många bestämda åsikter. Vi sitter i 

det ljusa biblioteket ovanför förbundets specialritade 

lokaler på Östermalm. Ett långt yrkesliv att se tillbaka 

på, en karriär i arkitekternas tjänst. 

Själv kommer han från en annan sorts miljö, var 

den första i släkten att ta studenten. Familjen bodde 

i Bagarmossen i ett hus de byggt i egen regi genom 

Småstugebyrån. Mamma var hemmafru, pappa körde 

kran. Först i Frihamnen, sedan vid bygget av tredje 

höghuset vid Sergels torg. Det var där Staffan Caren- 

1975 

ArkitektFörbundet bildas 

holm fi ck sitt första sommarjobb. Han var 14 år och 

tjänade tre kronor i timmen. 

– Jag brukar skämta och säga att jag arbetade hos 

Sven Markelius, att det var ett tecken på att jag skulle 

hamna i den här miljön. Dessutom konfi rmerades 

jag i Sigurd Lewerentz Marcuskyrka samma år. Fast 

jag visste förstås inte vilka de var då. Inte heller John 

Mattson naturligtvis, som stod bakom tredje höghuset, 

han smäller ju lika högt i byggkretsar som Markelius 

gör i arkitektsammanhang. 

tio år senare fi ck han anledning att sätta sig in i 

branschens rollfördelningar. Det tidiga 1970-talet var 

en intensiv period för SAR. Det fackliga intresset började 

spira, samtidigt som det bara fanns en arkitektorganisation. 

Det gick mot en uppdelning, och 1975 

bildades ArkitektFörbundet som den rent fackliga 

grenen. SAR blev kvar som yrkesideell organisation, 

företagarfrågorna hamnade hos SPA, Sveriges Praktiserande 

Arkitekter. Staffan Carenholm hade allt mer 

gått in i positionen som förhandlare och ombudsman, 

det behövdes kollektivavtal och ordnade förhållanden 

ute på landets arkitektkontor. Att följa med in i ArkitektFörbundet 

kändes naturligt. 

– Det var roliga år. Det hände jättemycket, och 

vi växte, fi ck fl er och fl er medlemmar. Folk var väldigt 

intresserade. Alla ville ha ordning och reda i sina 

anställningsvillkor. 

Kansliet på Odengatan 3 var litet, med bara tre 

anställda. Så kom det sig att han började skriva allt 

mer, först om fackliga frågor och arbetsvillkor. Trivdes 

med skrivandet. Var med i starten av Tidning för 

Arkitektförbundet. När han idag tänker tillbaka på 

vad som hade varit alternativa karriärer är journalistyrket 

självklart. Det eller en politisk bana. Att han 

fått utlopp för just skrivlust och opinionsbildning är 

också två av skälen till att han stannat. 

– Det kanske låter fånigt, men ska man se tillbaka 

på ett sådant här yrkesliv känner jag mig oerhört privilegierad 

att få ha haft det här jobbet under så många 

år. Det har varit slitigt, visst. Jag har jobbat mycket, 

absolut. Men jag har också haft väldigt stor frihet och 

möjlighet att påverka. 

Han säger att han hoppas att han har kunnat leverera 

och svara upp mot förtroendet. Att han har fått – 

men också medvetet tagit – en ganska politisk position. 

– Att vara med och formulera förbundets uppfattningar 

och fl ytta fram positionerna har varit väldigt

1979 

Staffan Carenholm blir 

förbundsdirektör 

kul. Jag har gillat möjligheten att både få ta initiativ 

och genomföra. En rent administrerande chefsroll 

har aldrig tilltalat mig. 

Han säger att han annars vet sin roll. Visserligen 

förbundsdirektör sedan 1979 på ArkitektFörbundet 

och Sveriges Arkitekter sedan starten 2002. Men 

ändå, han är anställd tjänsteman. Det fi nns en styrelse 

som är den politiskt beslutande organisationen, och 

han poängterar att rågången där emellan måste vara 

väldigt klar och tydlig. 

– Man måste gå i takt med styrelsen, det är jätteviktigt. 

Samtidigt är det vi på kansliet som tar ansvar för 

den dagliga utvecklingen av verksamheten. Idéerna 

och uppslagen måste komma från den professionella 

organisation vi är här. 

Har du någon gång känt att du kommit för nära 

styrelsens uppgift? 

– Visst. Men det har aldrig varit någon konfl iktsituation. 

Tvärtom får man säga att det har varit harmoniskt, 

och det tror jag beror på ömsesidig respekt. Vi 

har vetat var vi haft varandra. Jag har ju avverkat tio 

ordförande, och de har sinsemellan varit väldigt olika, 

men det har alltid fungerat väldigt väl. För mig har 

utmaningen och det intressanta varit att jag faktiskt 

har fått den här framträdande rollen. Eller fått… jag 

har väl både fått och tagit. 

Han berättar att han brukar skämta och säga att 

han har haft sin egen sandlåda att gräva i. Fått bygga 

sina egna vägar och broar. Så har han också för många 

blivit en slags personifi ering av ArkitektFörbundet 

och Sveriges Arkitekter. 

Vad tänker du om att du blivit så starkt förknippad 

med förbunden? 

– Det är väl på gott och ont. Jag har ingenting emot 

det, men man måste ju se att det inte bara är jag, det 

är en hel organisation, en massa duktiga medarbetare 

och engagerade förtroendevalda. Men det är klart, 

jobbet går ju ut på att lyfta arkitekternas frågor och då 

måste man synas. 

Idag tycker han att Sveriges Arkitekter i allt väsentligt 

funnit sin form med fl era självgående grenar. 

Dessutom är verksamheten idag så bred att han inte 

kan hålla sig fullständigt insatt. Men länge hade han 

järnkoll på allt, säger han. Det började med den fackliga 

delen, snart intresserade han sig allt mer för 

bransch- och företagarfrågorna. 

1982/83 

Nyårsbomben på restaurang Fountainblou, 

förbundets kansli totalförstörs 

”Det har varit slitigt, 

visst. Jag har jobbat 

mycket, absolut. Men 

jag har också haft väldigt 

stor frihet och möjlighet 

att påverka.” 

År 1978 var han med och bildade föregångaren till 

dagens ArkitektService med enklare rådgivning till 

medlemmar som skulle starta eget. Året därpå fi ck 

han jobbet som förbundsdirektör för ArkitektFörbundet, 

33 år gammal. Det var en intensiv period, 

särskilt sedan han blivit småbarnspappa i mitten av 

1980-talet. För Staffan Carenholm var det självklart 

att lägga halva tiden på familjen. Tid för skrivandet av 

böcker och skrifter om arkitektbranschen, lagar och 

företagande blev det oftast först på kvällen i hemmakontoret 

i Enskedevillan. 

Under andra hälften av 1990-talet gjordes ett antal 

försök att få ihop de olika arkitektorganisationerna, 

fem vid tidpunkten. Staffan Carenholm berättar att 

han skrev ett antal promemorior om hur en tänkbar 

gemensam verksamhet skulle kunna se ut. Men det 

var först när personkemin stämde mellan de olika ordförandena 

som processen drog igång på allvar, menar 

han. Och då gick det ganska fort. Sveriges Arkitekter 

bildades som en enda företrädare för kåren. 

– Det var ett otroligt viktigt steg för professionen 

skulle jag vilja säga, att vi äntligen fi ck ihop det. Nu 

blev vi Sveriges Arkitekter. Namnet säger allt. Vi är 

vad vi heter, som man säger i reklamen. 

Han konstaterar att den långvariga organisationssplittringen 

fortfarande har konsekvenser. 

– Vi tappade väldigt mycket kraft i vår opinionsbildning 

och i infl ytande under de där åren, och jag 

tycker fortfarande att vi släpar efter när det gäller en 

del saker. Så här i efterhand kan man säga att det var 

väldigt soppigt med mångfalden av arkitektorganisationer, 

oklart mot omvärlden. 

Hur kom det sig att du fortsatte i chefsposition, 

vad det en självklarhet? 

– Nej, jag hade ingen garanti för det. Jag drev på 

utvecklingen och lade egentligen min egen anställ- 


1986 

ArkitektFörbundet flyttar till 

Wirwachs Malmgård 

Staffan Carenholm 1977, två 

år innan han blir förbundsdirektör. 

>>>


1988 

ArkitektFörbundet startar 

ArkitektService 

”Studenterna 

är 

en väldig 

styrka, 

framtiden 

finns redan 

i organisationen.” 

7 

RÖSTER OM STAFFAN 

ning i potten. Samtidigt utgick jag nog från att jag 

skulle bli chef. Och jag uppfattades antagligen som 

ganska självklar. 

När han nu tänker tillbaka känns Sveriges Arkitekter 

som hans största seger. Han var den som skrev ihop 

organisationskonceptet och kom på namnet. Tillsammans 

med Anders Bodin som då var vice ordförande i 

SAR var han med och formade den nya organisationskulturen, 

mejlväxlingen kallade de True Love. 

Han säger att organisationer har ett eget själsliv. 

Att de inte är som företag, utan rymmer känslor, föreställningar 

och förväntningar från varje medlem. Idag 

ser han en stark och sammanhållen arkitektorganisation 

som väcker respekt och som har medlemmarnas 

förtroende. En organisation som lyckas bära upp fl era 

olika roller: vara en samlande intresseorganisation, 

ett yrkesförbund, ett fackförbund, ge företagarservice 

och bedriva ett starkt branscharbete. 

Särskilt stolt är Staffan Carenholm över studentverksamheten 

i förbundet, ArkitektStudenterna. 

– Vi har väldigt engagerade och kompetenta unga 

människor som medlemmar och de har utvecklat 

verksamheten själva. Nästan alla andra organisationer 

har svårt att attrahera ungdomar. Det har inte vi. 

staffan carenholm har under många år, tillsammans 

med studenthandläggarna, åkt runt på 

skolorna och träffat alla nya arkitektstudenter. Idag 

Bengt Ahlqvist, 

arkitekt 

Ahlqvist & 

Almqvist, 

drivande 

kraft bakom 

bildandet av Arkitekt- 

Förbundet: 

– Jag minns när Staffan kom på 

anställningsintervju till oss på SAR. 

Han hade orangegul manchesterkostym, 

var lite långhårig och verkade 

som en effektiv och engagerad 

ung man. Vi frågade vilken 

kvällstidning han läste, han svarade 

Aftonbladet och fick jobbet! 

Staffan är en god organisatör med 

bestämda åsikter. Kunde kanske 

vara mer diplomatisk ibland – men 

han vet vad han vill och uppnår det 

han önskar. 

1993 

Kris i branschen, 

25 procent arbetslösa 

är över 80 procent av alla studenter med i Sveriges 

Arkitekter. 

– Studenterna är en väldig styrka, framtiden fi nns 

redan i organisationen. 

Ett annat hjärtebarn är det professionaliseringsprogram 

som startade år 2003. En sammanhållen, 

strategiskt inriktad kompetensutveckling i arkitektvärlden, 

konstaterar Staffan Carenholm. 

– Som arkitekt har du lärt dig i det dagliga, kanske 

gått korta kurser. Ett terminslångt professionellt 

utbildningsprogram har inte funnits på kartan tidigare. 

Nu går det för utsålda hus, och med 600 arkitekter som 

examinerats från de olika programstegen är det en success-story. 

Det känner jag mig lite pappa till. 

Att få arkitekterna att bli mer debattlystna, kliva 

fram med starkare självkänsla och ständigt söka 

större ansvar och infl ytande har varit viktiga frågor 

för honom under årens lopp. 

– Dåligt självförtroende och att känna sig åsidosatt 

är ett trauma som arkitekter har burit på i årtionden. 

Arkitekter har en historia av att leva i sin egen kultur. 

Det är en stark kultur, på gott och ont. Man älskar sina 

projekt och sin yrkesutövning och det fi nns en tendens 

att man har sett den uppgift som man har fått av 

en beställare som sitt projekt. 

Det har fått följden att arkitekten blivit mer av 

en pjäs än en spelförare, säger han. Arkitekter har 

i lite för stor utsträckning suttit på läktaren medan 

Monica 

Fundin 

Pourshahidi, 

samordningsansvarig,Arkitekturmuseet, 

tidigare Kulturdepartementets 

handläggare 

för arkitektur, form och 

design: 

– Med sin långa erfarenhet har 

Staffan varit en trygg hamn att 

återkomma till för kunskap och 

diskussion. Att han lyft debatten 

utanför kåren och gett den politisk 

stuns är lovvärt. Jag uppfattar 

honom som en korrekt person 

med humor och värme. Han kan 

vara lite stram, vilket har funkat väl 

bland byråkraterna på Regeringskansliet. 

Olof Thedin, 

arkitekt Arkitektbolaget, 

ordförande 

Arkitekt- 

Förbundet 

1988–91: 

– Staffan har alltid varit den sakligt 

lugna person man behövt som 

egen företagare när det blåser 

kallt. Jag tror att det är svårt att 

riktigt förstå hur mycket han betytt 

för Sveriges arkitekter. Han lärde 

oss inse att värdet av det vi gör 

delvis är kopplat till hur mycket 

vi tar betalt för det. Nu är kåren 

väl upplärd och klarar sig rätt bra, 

men utan Staffans enorma arbete 

hade vi inte varit här idag!

entreprenörer och byggherrar har gjort upp spelreglerna. 

– Den allt mer slimmade och hårt styrda processutveckling 

som många byggherrar ägnar sig åt bekymrar 

mig. Dörrar, fönster och arkitekter köps in på i 

grunden samma sätt. Det måste upp till debatt. Arkitekter 

måste stå upp för processer som bejakar kreativitet 

och tar tillvara på kompetens och erfarenhet. 

Idag ser han ändå en större professionalitet, mer 

affärsmässighet. Mycket har förändrats och arkitekter 

syns oftare i den offentliga debatten, söker nya 

roller och vill utveckla sina tjänster. Man hävdar sig 

bättre – och har fått mer respekt. 

– Det bästa sättet att bryta den förutbestämda bilden 

av arkitektens roll och ansvar är att sträva efter 

att bli mer olika varandra när det gäller tjänster, positionering 

på marknaden och affärsplanering. Arkitektbranschen 

är helt enkelt fortfarande för lättläst. 

Den senaste stora satsningen från Sveriges Arkitekter 

handlar om arkitekturpolitik, med bostadspolitik 

och bostadsbyggande som nuvarande fokusområde. 

Staffan Carenholm ser det som en mognadspunkt att 

förbundet tagit en ny roll, att man vågat kliva fram 

med bestämda åsikter. 

– Vi bär med oss ett arv i den här organisationen 

också, försiktighetsarvet. Ordet politik väcker känslor. 

Men att vi har uppfattningar om hur saker och 

ting bör utvecklas när vi bygger vårt samhälle är väl 

Tiina Sarap, 

dekanus för 

LTJ-fakulteten 

SLU Alnarp, 

tidigare 

ordförande 

för Sveriges Arkitekters 

interimsstyrelse: 

– Han är intolerant mot idealismen 

i kåren, det godtrogna och naiva. 

Han menar att arkitekten inte ska 

vara en blyg viol, utan någon som 

tar betalt för sitt arbete. Så Staffan 

drog igång professionaliseringsutbildningen, 

vilket i hög grad har 

bidragit till kårens och yrkets positionering. 

Allt fler kommer in tidigare 

i planprocesserna idag och 

axlar större ansvar i bygg- och 

anläggningsprojekt. 

2000 

SAR, SIR, LAR, FPR och ArkitektFörbundet 

påbörjar arbetet med att bilda 

Sveriges Arkitekter 

Bo Antoni, 

vd Sveriges 

Byggindustrier 

1999– 

2010: 

– Även om vi inte 

tycker lika i varje detalj har vi en 

stor värdegemenskap. Staffan gillar 

ordning och reda och det gör 

jag med. Vi är båda lösningsfokuserade, 

gillar tydliga resultat. Visst 

har han verkat för att man ska 

lägga några extra kronor på arkitekturen, 

men vi har alltid hittat 

det som förenar. Vem vill inte ha 

god arkitektur? Han är lättsam, 

vi har aldrig höjt rösten mot varandra. 

Det har varit väldigt smidigt. 

2002 


bildas 

att bedriva politik? Åtminstone i min värld är opinionsbildning 

och påverkan vad vi ska ägna oss åt. 

Själv har han skrivit över 300 ledare i Arkitekten, 

deltagit i diskussioner på seminarier och konferenser 

och fört fram åsikter på dagspressens debattsidor. 

Trots det önskar han idag att han ägnat sig mer åt den 

typen av arbete. 

– Jag hade kunnat vara ännu mera av en debattör 

och stått fram lite mer. När jag ser tillbaka på vad jag 

inte riktigt haft tid för så har det varit det. Jag har lagt 

mycket krut på att bygga upp en organisation med kraft 

och kompetens. Mitt primära fokus har varit bra service 

till medlemmarna. Den rollen innebär att du inte 

alltid kan stå i skyltfönstret med en Dry Martini i handen. 

Du måste vara inne på lagret också med arbetshandskarna 

på, och se till att alla leveranser fungerar. 

På frågan om var han trivs bäst, i skyltfönstret eller 

på lagret, svarar han att han inte vet. Att både vara 

med och rita den övergripande kartan och hjälpa 

enskilda medlemmar har skapat en spänning, gett en 

bredd. Visst har han känt sig kluven ibland. Men att 

bara göra en sak, nej, det framstår inte som lika kul. 

Så har han också gått in i olika roller. Antagit ett 

utifrånperspektiv, kritiserat, förmanat. Andra stunder 

är Staffan Carenholm ”vi” med kåren. Nu för tiden 

händer det till och med att han känner sig som en 

arkitekt själv. 

– Jag är ju djupt involverad i kulturen, jag står till 

Reigun Thune 

Hedström, 

planexpert, 

utredare på 

SKL, ordförande 

ArkitektFörbundet 1983– 

1987: 

– Staffan är en social person som 

andra lyssnar på, och det är viktigt 

för ett förbund. Han har alltid 

haft vansinnigt mycket idéer, tagit 

initiativ och vågat testa det ingen 

annan har testat. Han är bestämd 

och kan sätta sig på sina höga hästar 

men ändra sig om han får goda 

argument – det är en av hans stora 

styrkor. Hans arbete med upphovsrättsliga 

frågor har betytt mycket 

för många arkitekter. 


2003 

Professionaliseringsprogrammet 

startar 

>>> 

Laila Strunke, 

arkitekt TEA, 

nuvarande 

ordförande 

Sveriges Arkitekter: 

– Staffan är en stark och tydlig person 

som inte lämnar någon oberörd! 

Hans vilja att ta debatten och 

förmåga till initiativ och framsynthet 

har varit en tillgång. Staffan 

har bitvis uppfattats som kontroversiell, 

men samtidigt är han respekterad 

och har varit vårt ansikte 

utåt i många sammanhang. Han 

har haft stor betydelse för såväl 

kåren som Sveriges Arkitekter. Vi 

har idag en stark, representativ 

och respekterad organisation som 

bärs av många.


STAFFAN 

CARENHOLM 

Född: Midsommarkransen 

i Stockholm år 1946. 

Familj: Sambon Veronica, 

egna barnen Sofia 27, Erik 

25 och Olivia 17, bonusdotter 

Frida 17, mamma 91 

och pappa 92. 

Bor: Mälarhöjden, maximal 

sjöutsikt. 

Samlar på: Konkret, tidig 

50-talskonst, Stig Lindbergs 

fajanser, mattor. 

Senaste inköp: En semiantik 

anatolisk Shivas Kelim, 

mycket vacker. 

knäna i den. Samtidigt kan jag ställa mig lite vid sidan 

av och kika in och det är faktiskt både nyttigt och väldigt 

skönt. Det gör att jag kan ha ett annat perspektiv 

och det tror jag folk har uppskattat. 

Har det någon gång känts som en svaghet att 

du inte är utbildad arkitekt? 

– Nej, det tycker jag inte. Visst har det tagit tid att 

komma in i begreppsapparaten och det som är särpräglat 

i kulturen, men jag har lärt mig. Tidigare upplevde 

jag att en del helst pratade med andra arkitekter 

– mig såg de som facket. Men så känner jag inte idag. 

Han säger att han har skaffat sig ett gediget arkitekturintresse 

med åren. Idag kan han stå med arkitektvännerna 

och resonera om byggnaders uttryck och 

gestaltning. 

– Jag kan se direkt att den där fönstersättningen är 

ju jävligt mysko, så mycket har jag ändå lärt mig. Och 

nog kan jag tidsbestämma en byggnad med rätt stor 

exakthet. 

Nu går du i pension efter mer än fyra årtionden 

i branschen. Hur har du tacklat den här omställningen 

mentalt? 

– Jag är väldigt bekväm med att sluta. Det här med 

organisationsadministrationen är inte så kul längre. 

Man blir – och det tror jag att man får säga – ganska 

trött på att vara chef till slut. 

Samtidigt tycker han att kärnan i verksamheten 

fortfarande är glädjefylld och engagerande. Det är 

fortfarande kul att gå till jobbet, och han säger att det 

känns lite konstigt att sluta när han kanske är som 

Senaste resan: Till Barcelona 

med yngsta dottern. 

Böcker på nattduksbordet: 

Lennart Pehrsons bok 

om USA efter 9/11: Ni har 

klockorna, vi har tiden. 

Simon Sebag Montifioris 

historiska praktverk om 

Jerusalem. 

Hämtar input från: 

Nyhetsfreak, läser tre 

dagstidningar dagligen 

och en mängd facktidningar. 

Följer all viktig 

samhällsdebatt. Läser 

alla ledare och merparten 

av alla debattsidor. Stort 

2010 

Sveriges Arkitekter flyttar 

till Storgatan 41 

intresse för nutids- och 

samtidshistoria. 

Senaste egna böckerna: 

Boken om ABK (tillsammans 

med Lars Lundenmark), 

ny bok om upphandling 

av arkitekt- och 

teknikkonsulttjänster, nyutgåva 

av boken Arkitektföretaget. 

I hörlurarna: Har inga. Alltid 

en eller två Dylan-skivor 

i bilen. Annars allt från Billie 

Holiday till Van Morrison, 

Arvo Pärt och Allan 

Pettersson. 

Favoritpryl: Just nu ett litet 

”Man blir – och det tror 

jag att man får säga – 

ganska trött på att vara 

chef till slut.” 

mest nyttig för organisationen med den erfarenhet, 

utblick och kontaktytor han skaffat sig. Men han konstaterar 

att det är så det fungerar, och att han inte har 

några problem med det. 

Efter avgången i december planerar Staffan Carenholm 

att jobba en del som konsult åt arkitektföretag, 

fortsätta föreläsa, bidra till proffsprogrammet och 

skriva. Men framför allt vill han disponera sin tid 

friare. 

– Jag tänker på alla de kurser jag inte deltagit i, alla 

konstutställningar jag inte besökt, alla teaterföreställningar 

jag inte sett, alla osedda platser, alla olästa 

böcker. 

– I den här åldern börjar man fundera kring livets 

realiteter. Jag har fl era nära vänner som har gått bort. 

Det är en tankeställare, klockan går. Är det viktigaste 

att varje dag springa upp till jobbet klockan sex, är det 

viktigaste att alltid ha jobbet i huvudet? Jag hoppas att 

jag och min fru får mer gemensam tid. Vandra i fjällen 

mer, åka skidor mer, åka långfärdsskridskor ännu mer 

än vad jag gjort. Ta ut kajaken och paddla. 

fynd, en skrivbordslampa av 

Charlotte Perriand – en riktigt 

juste trettiotalare. 

Kopplar av med: Skogsmulle, 

lufsar gärna i skogen. 

Plockat 50 liter svamp 

i höst. Kajaken, lite för sällan. 

Långfärdsskridskor, 

åker Vikingarännet. Rensar 

huvudet på gymmet – och 

kommer på nya saker! 

Springer en mil på: En 

timme, med en del tur. 

Vackra hus: Villa Snellman 

av Gunnar Asplund, Villa 

Stenersen i Oslo av Arne 

Korsmo, Cord Siegels och 

2011 

Staffan Carenholm slutar 

Pontus Åqvists Urbana Villor 

och många fler… 

Vackra rum: Giacomettirummet 

på Louisiana, Olof 

Rudbecks anatomiska teater 

på Gustavianum i Uppsala. 

Vacker trädgård: Giardini 

Giusti i Verona. 

Förbannad senast: Hetsar 

upp mig allt mer sällan. Tar 

dumheter i min omgivning 

med allt större ro. 

Glad senast: Biltur tidig 

lördagsmorgon på Österlen, 

frost i gräset, dimma 

i sänkorna och solen som 

bröt fram. Lycka.

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / 69

LINKÖPING BO & SAMHÄLLSEXPO 

Idéhöjd och samverkan 

skapar Linköpings 

nya stadsdel! 

LinköpingsBo2016 är ett unikt 

bo- och samhällsexpo med 

invigning sommaren 2016. En 

internationell arena för inspirerande 

och framåtblickande 

möten, seminarier, workshops 

och utställningar. Samtidigt är 

det ett spännande samhällsbyggnadsprojekt 

där en helt 

ny stadsdel ska ta form. Alla 

nyskapande satsningar startar 

med visioner. Här är alla 

linköpingsbor och andra intresserade 

välkomna att dela med 

sig av sina tankar. Resultatet 

blir ett projekt som växer fram 

i en gemensam kreativ dialog. 

Ett arbete helt i linje med 

Linköpings löftesrika devis – 

staden där idéer blir verklighet. 

Läs mer om projektet och tyck till 

på www.linkopingsbo2016.se 

ARIOM

Hopkins Architects Velodrome är vältrimmad som en 

tävlings cyklist. Det gör den både ekologiskt uthållig 

och en arkitekternas favorit. Vår serie med Londons 

OS-anläggningar fortsätter. Text: Elisabet Näslund. 

zaha hadids skola må ha vunnit Stirlingpriset. 

Men arenan för cykeltävlingar, ritad av Hopkins 

Architects, var förhandsfavorit bland de nominerade. 

Innan dess hade den vunnit The Architect’s Journals 

pris Building of the Year 2011. Juryn prisade bland 

annat träfasaden, taket med dubbla kurvor och det 

naturliga ljus som dominerar i interiören. 

Byggnaden är resultatet av en inbjuden tävling där 

bland annat David Chipperfi eld och FOA var medtävlare. 

Hopkins team med ansvarige arkitekten Mike 

Taylor hade fl era tuffa förutsättningar: Tomten lig- 

ger på en före detta soptipp och var starkt förorenad. 

Tävlingscyklister kräver en innertemperatur på 26–28 

grader samtidigt som åskådarläktarna måste hållas 

svala i sommarvärmen. Efter OS ska tävlingsbanan för 

elitcyklister drivas av en lokal cykelklubb som kommer 

att använda den sporadiskt. ODA, Olympic Delivery 

Authorities, har stränga hållbarhetskrav och det 

innebär att arkitekterna fi ck tänka ett par varv extra 

kring hur man energieffektiviserar en byggnad som 

inte används så ofta. 

Resultatet är en slank ellips med bottenvåning i 


LÄTTVIKTARE 

för OS-cyklister 

Velodrome 

Arena för cykeltävlingar. 

Arkitekt: 

Hopkins Architects. Teknikkonsult: 

BDSP mfl. Entreprenör: 

ISG. Kostnad: 90 miljoner 

pund. Byggstart: februari 

2009. Storlek: 22.000 kvm. 

>>> 

foto: anthony charlton


glas som vidgar sig som en furuklädd skål. Glaset ger 

utblickar mot den kommande parken och tar in rikligt 

med dagsljus. Storbritannien är inget arkitektoniskt 

träland och i högre grad än i Sverige ses trä som 

en miljösymbol. Hos velodromen medverkar också 

den utvändiga träpanelen, tillsammans med taket som 

bärs av ett förspänt vajernät, till att byggnaden både 

är och ser ut att vara lättare. 

– Vi ville få känslan av en cykel i konstruktionen, 

muskulös utan överfl öd. Volymen är så tajt som det 

går. Allt är på gränsen till det möjliga, säger Mike Taylor 

till Architect’s Journal. 

Takstrukturen är ett resultat av det goda samarbete 

som har präglat processen. Det utgörs av björkkassetter, 

OSB-skivor och så vajerstrukturen. Initialt visade 

ekonomiska beräkningar att ett vanligt ståltak skulle 

bli billigare, men byggentreprenören ISG räknade 

om och visade att den lösning som kom att användas 

skulle kosta två miljoner pund mindre. 

Nu väger taket 30 kilo per kvadratmeter. ”Takstrukturen 

är så lätt som vi vågade gå”, säger Mike 

Taylor. Att det inte fi nns några installationer hjälper 

till att hålla nere vikten. Takljus löper tvärs över byggnaden 

vilket ökar mängden naturligt ljus och hjälper 

därigenom till att hålla nere elkostnaderna. 

Konsulterna har jobbat tätt ihop under designprocessen 

vilket varit avgörande för miljöprestandan och 

gett nya kunskaper. Det fanns planer på att byggnaden 

efter OS skulle vara ouppvärmd när den inte används 

men det visade sig inte fungera. Istället har byggnaden 

krympts med 15 procent jämfört med tävlingsförslaget 

och är välisolerad. Värme och ventilation kan 

lätt anpassas till olika användningar och kyla är överfl 

ödig. 

Under projekteringen befanns tomten vara ännu 

mer förorenad än man trott från början. Istället för 

att sanera marken och sedan gräva i den har därför en 

1,6 meter hög kulle skapats för Velodromen att trona 

på. För att inte intrycket ska bli alltför högt är den 

nedersta delen i betong, med cykelbanor och nedre 

läktare, nedsänkt i kullen. 

”Legacy” är ett nyckelord för OS-anläggningen: Ska 

byggnaderna stå kvar efter OS och, i så fall, vem ska 

använda dem? Att en lokal cykelklubb skulle använda 

velodromen satte villkor för Hopkins som visade sig 

vara till godo för arkitekturen. Vad som skulle hända 

med nästa anläggning i Arkitektens serie OS-byggnader 

var en tvistefråga som gick ända upp i domstol. 

foto: richard davies 

foto: richard davies 

foto: david poultney 

foto: anthony charlton 

foto: david poultney

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / 73

74 / DEBATT / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 Debattredaktör: Elisabet Näslund, elisabet.naslund@arkitekt.se 

CITERAT 

”När teglet numera används 

signalerar det nästan alltid 

ett återvändande till äkthet, 

autenticitet. Det är så, tror 

jag, man ska tolka teglets 

återkomst sedan en tid.” 

Redaktör Tomas Lauri i Arkitektur 

7.11. 

Brotävlingen ser på ytan ut 

som en ambitiös satsning. I 

själva verket är den snarast 

ett hot mot en bra stadsutveckling. 

Trafikytor skapar 

inga mervärden och markens 

ekonomiska potential förblir 

outnyttjad. 

Anna-Johanna Klasander och 

Gunnar Stomrud i debattinlägg 

i Göteborgs-Posten 19 oktober. 

”Stockholm presterar mycket 

väl på de internationella rankinglistor 

som mäter innovation 

och konkurrenskraft och 

kan med fog beskrivas som 

den mest kunskapsintensiva 

regionen utanför USA.” 

Katarina Kämpe, tillförordnad 

landshövding i Stockholm, i 

pressmeddelande 1 november 

kring länsstyrelsens rapport 

Stockholm – full fart framåt. 

”Det verkar som att han gör 

det han har lust att göra. Han 

tar sig friheten att bygga 

till synes fula hus, vilket jag 

tycker är häftigt.” 

Musikern Emil Svanängen, alias 

Loney Dear, om inspirationskällan 

Gert Wingårdh. Intervjuad 

av Magnus Gylje i Svenska 

Dgbladet 28 oktober. 

Tyck till! Branschen behöver en 

levande debatt. Kontakta Elisabet 

Näslund, tel 08-50 55 77 34 

eller e-post elisabet.naslund@ 

arkitekt.se. Maxlängd är 3.500 

tecken. Vi förbehåller oss rätten 

att korta texten. 

”Cad distanserar oss 

Cad och de digitala kommunikationsredskapen bidrar till att 

mångfald i byggandet och utveckling inom arkitektur minskar. 

Det skriver arkitekt Camilla Schlyter. 

Jag påtar i trädgården och 

morötterna växer sig fi na. Det 

beror inte på marken eller solen 

utan på hur väl jag programmerar 

dem. Jag blir inte mätt 

på dessa morötter. Men, jag är 

mycket bättre på att programmera 

morötter än vad jag är att 

odla dem i myllan. 

I det digitala landskapet fi nns 

inga klimatproblem. En informationssamhällets 

eskapism. 

Samtidigt, genom mitt digitala 

skapande synliggörs det fysiska 

landskapet och därmed insikten 

om att jag är på väg att förlora 

kontakten med och förståelsen 

för det! 

Oro. Visst är respekten och 

förståelsen för det fysiska landskapet 

grunden till skapandet av 

ett inkluderande, demokratiskt 

och hållbart samhälle? 

Därför är det oroande att inse 

hur väl mina redskap, cad och 

de digitala kommunikationsredskapen, 

är integrerade i den 

globala byggindustrin. Inom ett 

enskilt projekt kan vi ha samarbetspartners 

i Hanoi och Vilnius 

med uppdraget att rita en stadsplan 

i Bukarest. Vi har skapat en 

horisontell värld, i vilken våra 

globaliserade digitala arbetsmetoder 

får stora konsekvenser för 

synen på våra landskap, och det 

är sällan till dess fördel. 

Med hjälp av de digitala redskapen 

snabbas byggproccessen 

på. På 1990-talet trodde jag 

att tiden som sparades skulle 

innebära en längre gestaltningsfas, 

att tid skulle frigöras 

för att refl ektera, diskutera och 

gestalta samhällsbygget. Istället 

har den allt snabbare byggproccessen 

gjort att arkitektur 

ofta ersätts med wow-effekter. 

Skapade med hjälp av yta och 

volym, insålda med digitala bilder 

i de alltmer påskyndade 

konceptfaserna. 

De snabba byggprocesserna 

hänger även samman med hur 

vi ser på kvalitet och hållbarhet 

i byggda miljöer. Det går 

snabbare att välja produkter 

som redan fi nns på marknaden 

färdigcaddade än att rita egna 

detaljer. 

Bidrar då cad-redskapet till 

en minskning av mångfald och 

utveckling av arkitekturen? Jag 

tror tyvärr det. Det är egentligen 

inte själva redskapet som 

spär på den utvecklingen, snarare 

är det informationssamhällets 

formidabla genomslagskraft 

som har förändrat vår förståelse 

kring frågor som rör stadsbyggnad, 

arkitektur och landskap. 

Vi tenderar att läsa projekt från 

ett globalt perspektiv istället 

för ett lokalt, vilket bland annat 

innebär att lokala byggnadsmaterial 

och lokalt hantverkskunnande 

inte ses som traditioner 

värda att bevara och utveckla i 

det moderna samhällsbygget. 

Det är inte bara i Sverige detta 

sker. Det sker framför våra ögon 

i hela världen, till förmån för en 

globaliserad Coca-Cola-arkitektur. 

Lika från norr till söder, 

öster till väster. 

I samband med ett projekt 

knutet till COP 15 (i Köpenhamn 

2009) diskuterade jag bebyggelsestrukturen 

i Sudan och Sverige 

med Fatima Ahmed, ordförande 

för Zenab. Zenab är en organisation 

för jordbrukande kvinnor 

i utvecklingsländer. I Sudan 

har man traditionellt byggt enfamiljsbostäder 

av soltorkad lera 

eller med hjälp av diverse lerkliningstekniker. 

Material som 

är enkelt att få tag på – överallt. 

Idag bygger man fl erfamiljshus 

av betong, aluminium och stål. 

En global energislukande och 

landskapsutarmande byggnads-

teknik som inte har någonting 

med det lokala landskapet att 

göra – någonstans. 

Dagens globala byggindustri 

orsakar i allt snabbare takt irreparabla 

skador i det fysiska landskapet, 

samtidigt går det åt oerhörda 

mängder energi att skapa 

våra byggmaterial av stål, aluminium, 

gips och betong. Vårt 

användande av CAD-mjukvaror 

hjälper till att göra detta både 

snabbt och lätt. Jag hinner inte 

och behöver aldrig besöka gruskratern 

i rullstensåsen, eller 

utföra farliga arbeten i farliga 

miljöer med tvivelaktiga material. 

Allt detta som kan vara konsekvenser 

av de projekt jag skapar 

på mitt genomdesignade 

arkitektkontor. 

Jag och många med mig blir 

mer och mer distanserade från 

det fysiska landskapet ju snabbare 

gestaltnings- och byggprocessen 

förlöper. Låt oss 

motverka detta! Varje region i 

världen har sina specifi ka förutsättningar 

att tackla byggsektorns 

konsekvenser. Sveriges 

landområde består till 80 procent 

av skog, om än mer mono- 

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 / DEBATT / 75 

från det fysiska landskapet” 

kulturellt än hållbart skogsbruk 

än så länge. 

Jag förespråkar därför en 

rejäl satsning på att utveckla en 

lokalt förankrad högteknologisk 

hantverksindustri fokuserad på 

trähusbyggande med hjälp av 

digitala redskap och kunskap 

om gestaltning. En högre andel 

träprodukter i svensk byggindustri 

kombinerat med skonsam 

avverkning och en återplantering 

där biologisk mångfald 

säkerställs kommer att göra oss 

till ett föregångsland i kampen 

för en hållbar samhällsutveckling 

– ur alla dess aspekter. Vi 

skapar förutsättningar för att 

skapa en unik arkitektur anpassad 

till lokala betingelser. 

För att ro detta i hamn behövs 

många politiska beslut på olika 

nivåer. På EU-nivå får till exempel 

betongindustrin gratis tilldelning 

av utsläppsrätter inom 

EU, vilket innebär att om de 

är effektiva kan de sälja dessa 

utsläppsrätter med vinst trots 

att de släpper ut mer koldioxid 

än träindustrin. Här fi nns 

utrymme för en justering. 

Och på nationell nivå behöver 

vi omgående ompröva hur 

skogsbolagens miljöcertifi ering 

egentligen fungerar. Vi läser 

dagligen om en oroväckande 

utveckling i takt med att virkespriserna 

ökar. Skyddsvärd skog 

lever mycket farligt mitt i vårt 

Använd mer lövträ i svensk byggindustri. 

I Norge och Nordamerika används 

exempelvis asp ofta i fasader och 

relativt ofta som konstruktionsvirke. I 

Sverige används asp till tändstickor och 

massaved. Bilden visar ett sinussågat 

öppningsbart fasadparti av ek på hus 

ritat av Camilla Schlyter. 

miljömedvetna samhälle. 

Arkitekter kan påverka denna 

utveckling och bidra till mångfald 

i vårt lands skogsbruk. 

Exempelvis genom att föreskriva 

mer trä i våra projekt, 

använda fl er träslag samt kräva 

att virket kommer från skogsägare 

som garanterar att de 

bedriver skonsamt skogsbruk. 

Till dess är det bara att 

gömma sig under det digitala 

perspektivets horisontella 

mjuka täcke som ligger över den 

bortglömda vertikala verkligheten. 

I ett stort ljust rum med 

tunna fanergolv byggda i en 

varm trygg energieffektiv famn. 

Eller inte, för visst var det ett 

hållbart känsligt gestaltat samhällsbygge 

att vara stolt över 

som jag ville med mitt yrke? 

Vart tog mina drömmar vägen? 

Vart tog alla komplicerade livsbejakande 

recept vägen, de som 

visade på möjligheterna och 

meningen med arkitekturen? 

Var fi nns Sigurd Lewerentz 

och Wenche Selmer när jag 

som mest behöver prata med 

dem? Mariana Manner, du fi nns 

och jag älskar din färgsättning 

av Landsarkivet, ska hela din 

vackra känsligt färgsatta interiör 

bara försvinna? Vad är min 

uppgift egentligen? 

Jag tror att arkitekters uppgift 

är att med själ och hjärta 

skapa rum och arkitektur som 

förmedlar till allmänheten att 

just du spelar roll, just du är 

värd något. Det är den omtanken 

och kärleken vår byggda 

miljö och våra fysiska landskap 

ska signalera till oss och till dem 

som kommer efter oss. 

Varje streck och kurva räknas! 

camilla schlyter a msa

76 / DEBATT / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 

”Planering behöver inte Spacescapes 

Arkitekt Tomas Lewan fortsätter 

debatten om stadsplanering 

där senaste inlägget 

var av Alexander Ståhle i 

Arkitekten 10.11. 

Replik: 

Stadsbyggnad 

Alexander Ståhle 

på konsultföretagetSpacescape 

skriver 

apropå aktuella planeringsfrågor: 

”Några sorgliga exempel 

där man låter kortsiktiga ekonomiska 

överväganden styra är 

Liljeholmskajen, Märsta Port 

och Victoria Park. Å andra sidan 

var den svenska modernismen 

en planerarprodukt, där experter 

styrde och ställde med stadsbyggandet 

utifrån vetenskapliga 

rön och mått, vilket inte heller 

alltid blev lyckat. Modernistiska 

bostadsområden är idag inte 

särskilt populära, även då de ligger 

i innerstaden.” 

I Spacescapes debattinlägg 

är debattstilen yvig och motsägelserna 

frekventa. De tre utpekade 

”sorgliga exemplen” ovan 

är minst sagt disparata och av 

inbördes olika valörer. Spacescape 

är i dag en frekvent med- 

aktör i inte minst Stockholms 

stads planering och det är nästan 

omöjligt att veta var de medverkat 

eller inte. 

En motsägelse i Alexander 

Ståhles inlägg är kritiken av 

”stadsbyggande utifrån vetenskapliga 

rön och mått”. Han är 

ju den som företräder vetenskaps-/expertsidan 

och hans 

kritik av modernismen träffar 

därför främst honom själv och 

det företag han företräder. 

Men hans generaliserande 

påståenden om sextiotalsplaneringen 

och dess bebyggelsestrukturer 

är mer motsägelsefulla 

än så. På frågan om dessa 

områdens popularitet ”även då 

de ligger i innerstaden” har vi 

inte ännu sett hela svaret. Tiden 

lär få utvisa vilket det blir. 

Och det är intressant att Alexander 

Ståhle riktar uppmärksamheten 

mot problemet med 

”expertplanering”. Han menar 

att det var modernismen som 

var problemet men det fi nns skäl 

att tro att det lika mycket var 

expertdominansen som sådan. 

Nya Årstafältet tar nu form och 

markanvisningar har fördelats 

till en första etapp vilket känns 

lovande för stadsdelarna söder 

om Söder. Planens utformning 

bygger på tävlingen från 2008 och 

det vinnande förslaget Arkipelag 

av det franska kontoret Archi5 

och Elioth/Iosis Group. Men förslaget 

har även betydande drag 

hämtade från det hedersomnämnda 

förslaget Urban Natures 

av den amerikanska konstellationen 

Field operations och Buro 

Happhold Consulting Engineers. 

I tävlingens jury medverkade 

Spacescape som experter genom 

Lars Marcus. 

Ser man idag på tävlingsresultatet 

är intrycket inte självklart 

att Arkipelag legat till grund 

för utformningen. Vinnarförslaget 

arbetade i tävlingen med 

en enkelsidig stadsfront medan 

Urban Natures var det förslag 

som tydligast utvecklade det 

fl ersidiga stadsfronttema vilket 

nu kan ses i den färdiga planen. 

Inget av de båda förslagen 

hade den starka nordostliga 

kopplingen i riktning mot Gullmarsplan 

som är ett annat kännetecken 

för den färdiga planen. 

Om man föreställer sig att 

Spacescape haft infl ytande på 

tävlingens utgång framträder 

en slags omvägsprincip. Urban 

Natures hade ju helt klart redan 

från början den för området 

behövliga och tydliggörande 

helheten. Kanske fi nns drag i 

detta förslag som ännu, trots 

bearbetningen av Arkipelag, är 

bättre och hade blivit bättre för 

hela området söder om Söder. 

Också i tävlingen om Slussen 

har Spacescape medverkat 

med utredningar och deltagit 

till kapitala omvägskaruseller. 

Enligt företagets analyser var 

det givetvis ett stort framsteg 

att dra fram bebyggelse ända till 

vägbrons södra landfäste som i 

Foster/Bergs förslag. På så vis 

får man ju enligt Spacescapes 

vetenskapliga metoder en säker 

och trevlig förbindelse mellan 

stadsdelarna. Att sedan greppet 

rent arkitektoniskt – och likaledes 

opinionsmässigt – var ogenomförbart 

har det i efterhand 

talats tyst om. Byggnaderna 

framför utsikten togs bort. 

Jag har inget emot Spacescapes 

metodik. Den bygger 

på teorin om Space Syntax vars 

främsta upphovsman är professorn 

vid University of London 

Bill Hillier. Hans rön var en vik- 

Augustenborgs Botaniska Takträdgårdar i Malmö 

Med anledning av sommarens rekordregn arrangerar Scandinavian Green Roof Institute, i samarbete med serviceförvaltningen i Malmö stad, 

en fotoutställning och vernissage den 1 december. Meterolog Ole Bøsing från DMI berättar om hur Öresundsregionen kommer att påverkas av 

klimatförändringarna. Avgiftsfritt för medlemmar i Sveriges Arkitekter. Anmälan och info. på www.greenroof.se. 

Foto: Peter Adamsson

teoriöverbyggnad” 

tig komponent under min egen 

arkitektutbildning vid LTH på 

åttiotalet, där han även medverkade 

personligen. 

Men metodens främsta betydelse 

har legat i att både förstå 

och vederlägga de modernistiska 

planeringsprinciperna 

arkitekter världen över brottats 

med att komma bort ifrån och 

hitta alternativ och komplement 

till. Världens städer före modernismen 

har planerats utan dessa 

principer, men även utan Spacescapes 

vetenskapliga teser. 

Stadsplanering är en genre i 

sig och behöver egentligen inte 

den teoriöverbyggnad som bland 

andra Spacescape tillhandahåller. 

Det fi nns goda skäl att vara 

uppmärksam på hur traditionell 

arkitektplanering förhåller sig 

till Spacescapes metod och att 

inte uppfatta företagets analyser 

som hårda fakta. Kanske fi nns 

här ett nytt forskningsområde? 

Ytterligare en orsak till att Spacescapes 

metoder vunnit terräng 

på senare år är att Stockholms 

stadsbyggnadskontor aktivt föresatt 

sig att i högre utsträckning 

använda handläggare med utbildningsbakgrund 

som fysiska planerare 

i stället för ordinärt arkitektutbildade 

handläggare. I 

och med detta ställningstagande 

”Formen behöver inte enbart 

behaga ögat, utan kan även 

förbättra ergonomin.” 

– Vasco Trigueiros, Trigueiros Architecture 

Passa på att höja din yrkeskompetens 

du med! Gå in på moraprofessional.se 

Mora Armatur Professional är en lättillgänglig nätbaserad 

utbildning för oss som på något sätt arbetar med eller inom 

VVS-branschen. Oavsett om du är säljare, installatör, teknisk 

konsult eller arkitekt har vi sett till att just du kan dra nytta 

av Mora Armatur Professional i din vardag. 


uppstår ett vakuum vad gäller 

stadsplanernas rumsliga valörer 

som delvis, men endast delvis, 

kan kompenseras med Spacescapes 

medverkan. Även här 

fi nns orsak att vara uppmärksam 

på om det inte i stället vore 

bättre att verka för ett stärkande 

av arkitektutbildningen och 

den traditionella arkitektrollen. 

Omvägarna i planeringen och 

ineffektiviteten i planprocesserna 

är ju tillräcklig redan. 

Det traditionella arkitektarbetet 

har alltid inriktat sig på att 

sammanföra en stor mängd kunskap 

till en ny helhet – men inte 

på ett dogmatiskt eller veten- 

skapligt sätt utan på ett utifrån 

inte minst en kulturell medvetenhet 

orienterat sätt. 

Om det kan sägas vara ett av 

modernismens stora missgrepp – 

sättet att ställa samman information 

till en helhet – så kan samma 

sak sägas om hur Spacescape 

arbetar, eller hur deras resultat 

just nu används i planeringen. I 

så fall handlar inte frågan längre 

om vilken ”ism” som är den rätta 

utan om att kunna se helheten i 

stället för expertens enögdhet. 

Det gör i så fall den traditionella 

arkitektrollen som instrument 

mer aktuell än någonsin. 

tomas lewan sar/msa 

Se filmen i din 

smartphone


”Oetiskt utnyttjande av förlorat 

Hanteringen av Landsarkivet i Lund, som föreslås byggas om 

till studentbostäder, är en onödig och pinsam bevaringsskandal. 

Det hävdar arkitekt Thomas Hellqvist i detta inlägg. 

I Lund fi nns Sveriges första 

landsarkiv. En stilig sekelskiftesinstitution 

från 1903, ritad av 

arkitekten Carl Möller i bästa 

nyrenässans med dekorativt 

tegelmurverk, placerad i tidstypisk 

parkmiljö. Därtill fi nns en 

tillbyggnad av Bernt Nyberg från 

1970 – ett modernistiskt mästerverk 

med minimalistisk form och 

obrutna murytor. 

Nuvarande ägaren Lunds 

nation vill bygga om Landsarkivet 

till studentbostadsområde. 

Arkivbyggnaderna ska bli 

bostadshus, trädgården kapas 

och ett nytt sex våningar högt 

bostadshus torna upp sig bredvid 

Nybergs låga tillbyggnad. 

Länsstyrelsen i Skåne har avslagit 

en begäran om byggnadsminnesmärkning 

och nu har Riksantikvarieämbetet, 

RAÄ, beslutat 

att inte överklaga beslutet. 

Det hela är en bevaringsskandal 

– av fl era skäl. 

För det första har Landsarkivet 

redan fastslagits ha så högt 

www. WALTHERAB .se 

www. BRUNNER-KAMINER 

.se 

kulturhistoriskt värde att idén 

om studentbostadsområde aldrig 

borde ha uppkommit. År 

1993 gav RAÄ Landsarkivet ett 

mycket starkt skydd enligt §12 i 

Förordningen för statliga byggnadsminnen 

med mera. Skyddet 

som preciserades i fyra punkter 

motsvarade de facto byggnadsminnesskydd 

– och gällde även 

Nybergs arkivbyggnad. 

Men detta skydd förlorades 

över en natt vid övergången till 

privat ägo. Nu står de äldre byggnaderna 

med bara en k-märkning 

i Bevaringsprogrammet. 

Nybergs hus är helt oskyddat. 

Skandalen ligger i att vi har en 

byggnadsvårdslagstiftning som 

låter namnet på köpekontraktet 

avgöra skydd – och inte objektets 

kulturhistoriska värde. Och 

i att denna lucka i lagen inte för 

länge sedan ersatts med seriös 

och trovärdig lagstiftning. 

För det andra utnyttjas 

Landsarkivets brist på skydd av 

ägaren och dessutom av projektörer, 

kommun och länsstyrelse. 

foto: matt hall 

Istället för att på basis av yrkeskunskap 

konsekvent avråda från 

bostadsfunktionen och verka för 

en användning av Landsarkivet 

som inte skadar anläggningens 

värde, så låtsas arkitekter och 

antikvarier att inget – inte ens 

Nybergs hus som enligt förslaget 

ska förses med 30 sovrumsfönster 

– egentligen förstörs. 

Skandalen består i ett oetiskt 

utnyttjande av förlorat bevaringsskydd. 

Och i att fackfolk 

sviker sin lojalitet med arkitekturen, 

med objektet och med 

byggnads- och kulturminnesvården. 

”Skandalen består i att 

en myndighet agerar 

osakligt och sviker sitt 

antikvariska uppdrag.” 

DESIGN ELDSTÄDER 

Huvudkontor: 0510-54 14 40

evarandeskydd” 

För det tredje begår länsstyrelsen 

i sitt avslag till byggnadsminnesförklaring 

fundamentala 

principiella fel. Uppdraget är att 

värdera Landsarkivet i befi ntligt 

skick, men istället värderar 

man ombyggnadsförslaget och 

Landsarkivet som om det redan 

var ombyggt. Och vad säger en 

jurist om länsstyrelsens: ”…förutsättningarna 

för en byggnadsminnesförklaring 

inte fi nns, då 

planerna på en omvandling från 

arkivverksamhet till studentbostäder 

är långtgående”? Skälet 

långt gångna planer saknar 

stöd i lagtexter, förarbeten och 

praxis. 

För övrigt dömde länsstyrelsen 

själv i sin detaljplanegranskning 

tio månader tidigare ut 

samma projekt: ”Länsstyrelsen 

anser att markanvändningen 

bostad i planområdet kan påtagligt 

skada kulturmiljön, och 

delar därmed inte kommunens 

uppfattning att det är lämpligt 

att planera för bostäder på platsen…”. 

Avslaget går alltså på 

tvärs inte bara mot detaljplanegranskningen, 

och även mot 

den egna byggnadsminnesutredningen: 

”Det är en anlägg- 

ning med mycket stora kulturhistoriska 

värden och måste ses 

som synnerligen märklig i ett 

både regionalt och nationellt 

perspektiv”. 

Skandalen består i att en 

myndighet begår formella fel 

som osaklighet och partiskhet 

och sviker sitt uppdrag. Kulturmiljöenhetensavslagsmotiveringar 

uppvisar en anmärkningsvärd 

vilsenhet vad gäller 

bedömning av objektets värde, 

konsekvenserna av förändringen 

och tilltron till den egna 

yrkesrollen. 

Vad beror då detta, mot byggnadsarvet 

och yrkesstoltheten, 

destruktiva agerande på? 

Kanske ytterst på samhällsklimatet. 

Hög förändringstakt 

är vår livsluft. Nytt ger status, 

ändringar förutsätts alltid vara 

till det bättre. Modernismens 

själva raison d´être är att bygga 

om världen – att göra den ung 

och annorlunda. Och vem vill 

inte vara på ungdomens och 

utvecklingens sida? Den korta 

tillnyktringen efter 1900-talets 

rivningsraseri har blivit otrendig 

och gnäll på ”museimiljöer” 

legio. 


På Venedigbiennalen 2010 

ondgjorde sig Rem Koolhaas 

över ”ett svart hål av bevarande” 

som hotar förnyelsen av världen. 

Och i svenska kommuner 

och länsstyrelser där man hårt 

pressas av krympande resurser, 

växande exploateringskrav och 

inoffi ciell policy att blunda för 

bevaringsskäl är det frestande 

att kasta granskarens tagelskjorta 

och istället liera sig med 

vinnarna – de som inte låter sig 

hejdas av hänsyn till kollektivet 

eller kulturarvet. 

Fast hur pass i takt med tiden 

är rådande förnyelseideal? 

Många – inte minst unga – ifrågasätter 

ju vårt sätt att kolonisera 

framtiden. Hållbarhet idag 

innefattar att inte förstöra resurser, 

kvaliteter och värden vare 

sig i naturen, i kulturmiljöer eller 

i sociala processer. Den ideologiska 

motsättningen progressiv 

förnyelse/konservativt bevarande 

ter sig konstruerad – och 

passé. 

I modern hållbar stadsutveckling 

gäller det att skapa nya 

kvaliteter utan att förstöra de 

redan befi ntliga. Det är så städer 

efterhand blir rikare på kultur, 

Nästa generations isolering! 

www.icynene.se | 0325-62 00 00 

skönhet, komplexitet och historia. 

Och denna förnya-utan-attförstöra-arbetsmetod 

är nästan 

alltid möjlig – om berörda parter 

verkligen sköter sina respektive 

jobb. 

I fallet Landsarkivet har 

Lunds nation förklarat sig villig 

– ja, angelägen – att byta tomt 

med kommunen och få lämpligare 

mark till studentbostäder. 

Och kommunala skolan Spyken 

vid Landsarkivet önskar sig 

hett de scen- och musiklokaler 

som redan fi nns projekterade 

i Nybergs idealiskt fönsterlösa 

tegelborg. 

Och länsstyrelsen i Skåne 

inser – innerst inne – att bostadsprojektet 

är just så olämpligt 

som man skrev i detaljplaneyttrandet.Om 

RAÄ underlåter att 

ompröva det på formella fel 

grundade beslutet begår man 

tjänstefel och sanktionerar en 

parodi på kulturminnesvård. 

Man missar dessutom att göra 

parterna en tjänst – att genom 

byggnadsminnesförklaring ge 

just de fasta ramar som stimulerar 

till verkligt samarbete och 

kreativitet. 

thomas hellqvist sar/msa 

Tack för all 

positiv respons 

 

bilagda broschyr 

i nummer 9 

av Arkitekten. 

Isolering Isolering inspirerad insspirerad av av din din din design ddesign 

Hälsosam | Tystare | Energieffektiv | Grön


”Den hållbara staden är 

beroende av landsbygden” 

Efterfrågan på landsbygdens resurser ökar men planeringsstrategier 

saknas. Översiktsplanen är ett utmärkt verktyg, 

skriver Nationella Landsbygdsnätverkets arbetsgrupp för planering 

där landskapsarkitekt Ulrika Åkerlund, Boverket, ingår. 

Allt fl er efterfrågar närproducerad 

mat, förnybar energi, ett 

varierat landskap med öppna 

betesmarker, åkrar och skog och 

kulturell mångfald. Men trots 

att efterfrågan på landsbygdens 

resurser ökar saknar 48 procent 

av Sveriges kommuner en strategi 

för landsbygdsutveckling. 

Det visar en enkätundersökning 

som genomförts av Sveriges 

lantbruksuniversitet på uppdrag 

av nationella Landsbygdsnätverkets 

arbetsgrupp för planering. 

Landsbygdsnätverkets enkätundersökning 

visar också att av 

161 kommuner tar 40 procent i 

låg grad, eller inte alls, hänsyn 

till regeringens landsbygdsprogram 

i det kommunala översiktsplanearbetet, 

samt att 21 

procent tar i låg grad, eller inte 

alls, hänsyn till lokala gruppers 

arbeten med lokala utvecklingsplaner 

i det kommunala översiktsplanearbetet. 

Långsiktigt hållbar utveckling 

kräver planering. Det här 

är något som regeringen tydligt 

betonar i budgetpropositionen 

för 2012 där det står att 

”hållbara livsmiljöer förutsätter 

utveckling av både stad och 

landsbygd”. 

Regeringen lyfter i propositionen 

även det ömsesidiga 

beroendet mellan landsbygder 

och städer och betonar den 

kommunala översiktsplanen 

som verktyg för att samordna 

tillväxtarbetet lokalt och regionalt. 

Den hållbara staden kan inte 

stå för sig själv utan är beroende 

av landsbygden runtom- 

Livet på landet lockar. Över 40 procent av stadsborna vill enligt en Sifoundersökning 

flytta ut på landsbygden. Och av de unga kvinnorna vill 70 procent 

hellre bo på landet. 

foto: daniel johansson 

kring. Det är i landsbygder som 

mat och förnybar energi kan 

produceras i stor skala. Såväl 

landsbygdsboende som turister 

mår bra av att vistas i olika typer 

av landskap. 

Enligt en nyligen genomförd 

Sifoundersökning vill över 40 

procent av dem som inte bor 

på landsbygden göra det. Bland 

unga kvinnor är siffran så hög 

som 70 procent. 

Samtidigt är den hållbara 

landsbygden beroende av staden 

med dess invånare. Där fi nns 

stora delar av konsumenterna 

till den mat och energi som produceras. 

I staden fi nns andra 

typer av mervärden, olika typer 

av jobb samt en koncentration 

av kultur och mångfald. 

Landsbygden och staden förenas 

således bland annat i beroendet 

av landsbygdens resurser. 

Här krävs därför ett strategiskt 

arbete med landsbygds- och 

stadsfrågorna i sin helhet. Det 

är ett arbete som kan ske i samband 

med kommunernas översiktsplanering. 

Kommunerna har också 

möjlighet att i översiktsplanen 

peka ut områden för landsbygdsutveckling 

i strandnära 

lägen (LIS), där dispens från 

strandskyddet lättare kan ges 

om åtgärden bidrar till landsbygdens 

utveckling. Allt detta 

kräver att konfl ikter som rör 

användning av mark och vatten 

tidigt kan identifi eras och 

att avvägningar görs i en planeringsprocess 

som bygger på att 

berörda människor görs delaktiga 

i besluten. 

Det innebär att landsortsbor, 

byalag, leadergrupper och andra 

bör involveras tidigt i planpro- 

cessen och att deras visioner 

och utvecklingsplaner för bygden 

samordnas med översiktsplanen. 

I en sådan process kan 

också nya innovativa idéer och 

samarbeten frigöras. 

På landsbygden där människor 

bor spritt fungerar inte 

marknadsmekanismer så som 

det gör i städerna. Då blir vi än 

mer beroende av kreativitet och 

samarbete för att få till investeringar 

i bredband, bebyggelse, 

kommersiell service, etcetera. 

Ett förhållande som är än mer 

påtagligt i glesa landsbygder. 

Huvudfrågan är: Vad vill vi 

med våra landsbygder? För att 

kunna svara krävs planering och 

vi kan konstatera, utifrån den 

enkätundersökning vi gjort, att 

alltför få kommuner inser vikten 

av planering i landsbygder 

idag. 

Samhällsresurser, både i form 

av kultur- och naturvärden, 

mänsklig kapacitet och pengar 

riskerar att gå förlorade om vi 

inte börjar se systemen och att 

stad och land hänger ihop – det 

är framtidens resurser det handlar 

om! Översiktsplanen kan 

användas för att hantera dessa 

komplexa frågor och göra det 

i bred dialog med medborgare 

och aktörer. Alltså, börja planera 

nu! 

anna eklund 

bo lönnqvist 

ewa engdahl 

harry westermark 

ingrid öhlund 

lars björneld 

louise andersson 

madeleine granvik 

maria gustafsson 

tuva bojstedt 

ulrika åkerlund lar/msa

6,0 % I ÅTERBÄRING FÖR 2010 – BRANSCHSNITTET VAR 4,8 % * 

Arkitekter och ingenjörer som sparar hos oss kan glädja sig åt ännu ett år med god återbäring. 

Vill du spara bättre till din pension? Kontakta oss så berättar vi mer. www.aipension.se 

*Branschsnitt enligt Försäkringsförbundet, 2011-02-03.

94 / VINJETT SVERIGES / ARKITEKTER ARKITEKTEN / 0? LEDARE / MÅNAD / ARKITEKTEN 200? / 11 / NOVEMBER 2011 


Swedish Association 

of Architects 

Sveriges Arkitekter är intresseorganisation 

för Sveriges 

arkitekter, inredningsarkitekter, 

landskapsarkitekter och 

plane ringsarkitekter med över 

11.000 medlemmar. 


Storgatan 41 

Box 5027, SE-102 41 

Stockholm, Sweden 

Tel +46(0)8 505 577 00 

Fax +46(0)8 505 577 05 

kansli@arkitekt.se 

www.arkitekt.se 

Ordförande: 

Laila Strunke, 

laila.strunke@telia.com 

Förbundsdirektör: 

Staffan Carenholm, 

staffan.carenholm@arkitekt.se 

” 

Bostad och politik 

STAFFAN 

CARENHOLM 

Bostadsbyggande är i grunden stadsbyggande, 

men vem tar ansvaret för 

det perspektivet när bostadsdebatten 

reduceras till en fråga om forcerad 

bostadsproduktion? 

på arkitekturdagen för två 

år sedan överlämnade Sveriges 

Arkitekter till de två regeringsalternativ 

som då stod mot varandra 

skriften Arkitektur och 

politik – en arkitekturpolitik för 

Sverige 2010–2015. 

Det var en viktig händelse, inte 

enbart för att de dåvarande poli- 

tiska blocken i sina händer fi ck ett förslag till en sammanhållen 

arkitekturpolitik för landet. Det var också 

första gången Sveriges Arkitekter gav sig i kast med 

ett helhetsgrepp på arkitekturpolitiken och därmed 

tog diskussionen med den politiska sfären kring viktiga 

frågor om hur vi planerar och bygger vårt samhälle. 

Genom arbetet med arkitekturpolitiken tog förbundet 

position i ett antal samhällsviktiga frågor som planering, 

stadsbyggande, bostäder och integration, vilka 

alla rymmer en arkitekturpolitisk dimension. Sveriges 

Arkitekter konstaterade att det var dags att sätta 

in arkitekturen i ett brett samhällspolitiskt sammanhang 

och slog fast att 

Arkitektur är ett kraftfullt redskap för att öka människors 

livskvalitet. 

Arkitektur är viktigt för att skapa en hållbar 

utveckling. 

Arkitektur skapar värde och tillväxt. 

Förbundets arkitekturpolitiska ställningstaganden 

var en viktig opinionsbildande insats. Förbundet formulerade 

sig tydligare än tidigare i en rad frågor där 

omvärlden har anledning att räkna med att professionen 

står fram med ställningstaganden och uppfattningar. 

Det var helt enkel en politisk handling, om än 

inte partipolitisk. 

Det är självklart att en organisation som både är 

intresseorganisation, yrkes- och professionsorganisation, 

fack och branschorganisation ska kunna ta 

sådana positioner. Det är inget mindre än en central 

uppgift. Genom att ha ringat in ett antal områden av 

arkitekturpolitisk betydelse kan nu också förbundet 

gå vidare och precisera professionella synpunkter 

inom olika områden. 

Sedan lång tid tillbaka är bostadsfrågan brännande 

het. Svensk bostadsmarknad fungerar bevisligen 

dåligt. Det byggs också totalt sett alldeles för lite 

bostäder och bristen är skriande framför allt i tillväxtområdena. 

Olika bostadsproblem gör sig gällande i 

olika delar av landet, men det är ofrånkomligt att särskilt 

nämna Stockholm. Sedan länge har det sagts att 

ett Göteborg ska trängas in i Stockholmsregionen de 

närmaste tjugo åren. De prognoserna har nu visat 

sig vara alltför försiktiga. Nu lutar det åt att det är ett 

Oslo som med skohorn ska tryckas ner i Stockholmsområdet. 

Det är ingen liten utmaning. 

Det byggs också för lika, för ensartat, tycker många. 

Konkurrensen är för dålig och den knappa handfull 

stora bostadsbyggherrar vi har dominerar marknaden 

totalt. Med alltmer likriktade och slimmade processer 

blir inte det byggda slutresultatet vare sig särskilt differentierat 

eller variationsrikt. 

Diskussionen om bostadsbyggandet har också i alltför 

stor utsträckning en produktionsfokus. Perspektivet 

måste vidgas från byggande till vår samlade stads- 

och bostadsmiljö. Debatt om bostadens kvaliteter 

fi nns knappast idag. Inte heller fi nns någon bostadsforskning 

värd namnet. Bostadsbyggande är i grunden 

stadsbyggande, men vem tar ansvaret för det perspektivet 

när bostadsdebatten reduceras till en fråga 

om forcerad bostadsproduktion? 

När nu Sveriges Arkitekter åter tar position genom 

debattskriften Bostad och politik, som presenteras 

på årets Arkitekturdag, gör vi det för att vi vill vidga 

bostadsfrågan till en diskussion om livs- och bostadskvalitet, 

god boendemiljö och hållbart stadsbyggande. 

Och naturligtvis för att arkitekterna har ett professionellt 

ansvar för att delta i debatten om bostadsbyggande 

och bostadspolitik. Sveriges Arkitekters röst 

ska höras, även i bostadsfrågan.

ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 ARKITEKTEN / SVERIGES / 0? ARKITEKTER / MÅNAD 200? INFORMERAR / VINJETT / 95 

Du utnyttjar väl din rätt 

till stöd och hjälp? 

En av dina viktigaste förmåner 

som medlem i Sveriges Arkitekter 

är möjligheten att få råd och 

hjälp i juridiska frågor. Ett par 

råd från våra jurister kan i praktiken 

innebära att du har fått 

valuta för hela årsavgiften och 

många gånger mycket mer än så. 

Varje dag svarar Sveriges 

Arkitekters jurister på en stor 

mängd frågor från medlemmar. 

Anställda medlemmars frågor 

handlar om allt som rör förhållandet 

till arbetsgivaren, till 

exempel lön, semester, anställ- 

Här är vi som jobbar på jurist- 

och förhandlingsenheten. Oavsett 

vilken fråga du har kan du 

ringa vem som helst av oss, men 

var och en har särkilt ansvar för 

olika områden. 

Ulrik Östling, förhandlingschef, 

privatanställda och företagare. 

ning uppsägning, arbetsmiljö, 

avgångsvederlag, sjukdom och 

föräldraledighet. Företagarmedlemmar 

i ArkitektService får 

hjälp med allt kring företaget 

utom arbetsgivarfrågor. Vanliga 

frågor handlar om avtal, arvoden, 

upphovsrätt, lokalhyra, försäkringar 

och offentliga upphandlingar. 

Vi arbetar med fem olika 

verktyg för att hjälpa våra medlemmar. 

Information, utbildning, 

rådgivning, förhandling 

och tvistelösning. Vår målsätt- 

Ulrika Paulsson, statligt anställda 

och företagare. 

Rita Georgiadis, offentlig upphandling 

och företagare. 

ning är att hjälpa till så tidigt 

som möjligt innan en tvist har 

uppstått. 

Till exempel är det mycket 

bättre att kontakta juristerna 

och få hjälp med avtalet innan 

projektet startar än att ringa när 

kunden inte vill betala. Ju tidigare 

kontakt desto större chans 

att det blir ett bra resultat. 

Vi har varit en kvinna kort 

sedan augusti då Emma Sallnäs 

slutade, men i januari börjar vår 

nya medarbetare Ulrika Nyh. Då 

är vi fullbemannade igen. 

ulrik östling 

Sandra Olsení, kommunalt 

anställda och företagare. 

Ulrika Nyh, från 2012-01-09, företagare. 

FRÅGA 

OMBUDSMANNEN 

KAN JAG SOM 

ÄR FÖRÄLDRA- 

LEDIG SÄGAS 

UPP? 

Fråga: Jag är föräldraledig. 

Nu har jag fått veta 

att min arbetsgivare meddelat 

att det är lite arbete 

på företaget och att han 

därför måste kontakta 

Sveriges Arkitekter och 

begära en förhandling om 

uppsägningar på grund av 

arbetsbrist. Jag är bland 

de sist anställda, men kan 

han säga upp mig trots att 

jag är föräldraledig? Har 

inte jag ett skydd under 

föräldraledigheten? 

Svar: Du har inget skydd 

mot att bli uppsagd på 

grund av arbetsbrist under 

din föräldraledighet. Om 

det blir arbetsbrist och din 

tjänst är en av de tjänster 

som ska tas bort och du 

inte har någon som ligger 

efter dig i turordningen 

kan du sägas upp på 

samma villkor som andra 

anställda. Du är däremot 

skyddad från att bli uppsagd 

på grund av att du är 

föräldraledig. 

Om du blir uppsagd från 

din anställning i en arbetsbristsituation 

under din 

föräldraledighet upphör 

din anställning inte förr än 

du kommit tillbaka och 

arbetat din uppsägningstid. 

Så ett visst ut ökat 

skydd har du även vid 

arbetsbrist men det hindrar 

inte att arbetsgivaren 

kan säga upp dig. 

ulrik östling

96 / VINJETT SVERIGES / ARKITEKTER ARKITEKTEN / INFORMERAR 0? / MÅNAD 200? / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 

320 sidor. 

ARKI 

TEKT 

FÖRE 

TAGet 

Sveriges Arkitekter/Staffan Carenholm 

27 kapitel. Exempel på kapitelrubriker: Affärsplanen, Marknadsföringen, 

Offentlig upphandling, Miljö och hållbarhet, Affärsförhandlingen, 

ABK 09, 35 råd om uppdragshantering, Ersättningsformer och pris, 

Upphovsrätt och nyttjanderätt. 

17 bilagor med bland annat kontrakts- och avtalsmallar. 

500 kronor plus moms (arkitekt.se/bestall) – eller gå med i Arkitekt- 

Service (arkitekt.se/arkitektservice) och få den utan extra kostnad.



debatterar bostadspolitik 

På Arkitekturdagen, som ägde 

rum efter denna tidnings pressläggning, 

presenterades Sveriges 

Arkitekters bostadspolitiska 

debattskrift Bostad och 

politik. 

Men redan två veckor tidigare 

gav sig förbundsdirektör Staffan 

Carenholm in i den debatt om 



of Architects 

Bostad 

och politik 

Ett debattinlägg från Sveriges Arkitekter 

Stockholms stads- och bostadsbyggande 

som pågick i Dagens 

Nyheter. Där skriver han bland 

annat: 

”Stockholmarna har rätt att 

kräva en större och mer långsiktig 

stads- och bostadspolitisk 

vision än en forcerad produktion 

av bostäder. Det är våra 

stadshuspolitiker som ska upp 

till bevis. Staden har enligt lag 

ett bostadsförsörjningsansvar 

och måste arbeta mer proaktivt 

och strategiskt. Det politiska 

ledarskapet måste därför kliva 

fram och ta sitt ansvar för att få 

till stånd en fungerande marknad.” 

Artikeln, liksom skriften, ger 

också fl era konkreta förslag 

till de kommunala politikerna, 

bland annat: Använd markanvisningar 

mer offensivt! Detaljplaner 

som öppnar för mindre 

Kom och tacka Staffan! 

foto: magnus bergström 

aktörer! Bedöm markanvisningar 

efter arkitektur och kvalitet! 

Kraftsamla för att förbättra 

unga vuxnas bostadssituation! 

Skriften Bostad och politik 

innehåller också en rad förslag 

till regering och riksdag och för- 

Efter 41 år i arkitekternas tjänst, 

varav mer än 30 år som förbundsdirektör 

i Sveriges Arkitekter 

och tidigare ArkitektFörbundet, 

går Staffan Carenholm i pension 

vid årsskiftet. 

Genom åren har Staffan på 

många vis personifi erat såväl 

ArkitektFörbundet som senare 

Sveriges Arkitekter, inte minst 

genom sitt starka personliga 

engagemang i många av arkitekternas 

viktiga frågor. Staffan 

har bland mycket annat starkt 

bidragit till att Sveriges Arkitekter 

utvecklat sin politik och sitt 

branscharbete och idag är en 

organisation som samlar 95 procent 

av alla arkitekter i landet, 

uppbyggd för ett effektivt tillva- 

väntningar på byggherrar och 

arkitekter. 

DN-artikeln hittar du på 

dn.se/debatt/stockholmsdebatt/vara-politiker-mastestalla-hogre-krav-pa-byggherrarna. 

ratagande av alla arkitekternas 

intressen. Under Staffans tid som 

ledare för kansliet har Sveriges 

Arkitekter utvecklats till en respekterad 

intresse- och professionsorganisation 

som också blivit 

en tydligare röst i dialogen med 

branschens övriga aktörer. 

Vi vill förstås tacka Staffan 

och bjuder därför in alla som vill 

delta till en avtackning under 

festliga former torsdagen den 

8 december kl 16.00–20.00 hos 

Sveriges Arkitekter, Storgatan 

41, Stockholm. 

Anmäl dig på www.arkitekt. 

se/tackastaffan. 

Laila Strunke 

ordförande

Att välja 

varor och material 

14.30 Registrering – kaffe och bröd 

15.00 Krav och drivkrafter – därför ställer byggherrarna miljökrav på byggvaror. 

15.15 Regelverk och tillverkarnas dokumentation 

Vilka lagar och regler fi nns? 

Hur berörs verksamheten av REACH och CLP-förordningen? 

Vad är SIN-listan? 

Var fi nns det information om byggvarors miljöegenskaper? 

Hur ska säkerhetsblad tydas och hur kan de användas i verksamheten? 

Vilka andra informationskällor fi nns? 

16.00 Miljöcertifi ering av byggnadfer och byggmaterial. Verktyg för märkning och klassning av 

byggnaders miljöpåverkan. 

16.30 Presentation av några verktyg för val av byggvaror 

Folksams miljöguide 

BASTA 

Byggvarubedömningen 

Sunda Hus 

17.00 Avslutning. 

Välkomna 

Byggsektorn använder stora mängder kemikalier i sin produktion. 

Som konsult är det är inte lätt att veta vad en byggprodukt 

innehåller och om innehållet innebär risker för hälsa eller miljö. 

Med detta seminarium vill vi öka förståelsen för ett medvetet val 

av byggvaror samt presentera några verktyg för detta arbete. 

Kunskaper som ger dig en rimlig möjlighet att göra produktval 

med hänsyn till hälsa och miljö. 

Tid: Tisdag den 22 november, kl 15.00–17.00. 

Plats: Sveriges Arkitekter, Storgatan 41, Stockholm. 

Föreläsare: Per Lilliehorn, arkitekt MSA, som driver företaget Lilliehorn 

Konsult med miljöfrågor i bygg- och fastighetssektorn som 

en av fl era spetskompetenser. Per är sekreterare i Byggsektorns 

Kretsloppsråd. 

Kursansvarig: Miljö och teknikutskottet/Annika Borgman 

Mejhert, Sveriges Arkitekter, annika.borgman@arkitekt.se 

Kostnad: 400 kr för medlemmar, 150 kr för studentmedlemmar 

(ex moms). 

Anmälan görs på arkitekt.se/miljo 

Ett fi nt exempel på ombyggnadsprojekt med tydlig miljöprofi l är Kvarteret 

Pennfäktaren på Vasagatan som är certifi erat för LEED guld, Greenbuilding och 

Miljöklassad byggnad. 

Arkitekt: Refl ex Arkitekter. Fotograf: Åke E:son Lindman. 

Miljö och teknikutskottet 



of Architects

Markanvisningstävlingar 

blir 

allt vanligare 

Runt om i Sverige har det börjat 

dyka upp ett intresse att värna 

om arkitektonisk gestaltning när 

kommuner ska sälja mark för 

exploatering. 

När en kommun ger en så 

kallad markanvisning till ett 

byggbolag är det i de allra fl esta 

fall priset på marken som är 

avgörande för vem som får möjlighet 

att köpa mark. 

Att i en markförsäljning ha 

möjlighet att påverka hur byggnader 

och stadsbild utformas 

verkar alltmer lockande för 

stadsplanerare och förtroendevalda 

i svenska kommuner. 

Sveriges Arkitekter har under 

de senaste två åren deltagit som 

rådgivare i processer med markanvisningar 

i kommunal regi. 

Nacka kommun arrangerade 

i maj 2010 en markanvisningstävling 

för bostäder på Lokomobilvägen 

i Nacka där de tävlande 

teamen skulle uppfylla vissa 

givna kriterier som hyresnivå 

och långsiktigt förvaltande av 

hyresrätter. Eftersom grundkriterierna 

redan var uppfyllda för 

alla deltagare kunde tävlingen 

helt koncentrera sig på gestaltning 

och omhändertagande av 

platsens förutsättningar. 

Linköping och Kalmar har 

genomfört markanvisnings- 

tävlingar med gott resultat 

under året. I Linköpings kommun 

gällde det att utforma ett 

bostadsområde i bergig terräng 

med bullerproblematik, i 

Kalmar var uppgiften att i ett 

kulturhistoriskt känsligt läge 

gestalta två kvarter innehållande 

både bostäder och handelslokaler. 

I både projekten 

blev resultatet att man fi ck in 

förslag med en bredare belysning 

av uppgiften än vad som 

skulle ha skett vid en ordinär 

markanvisning och att det med 

all sannolikhet blir värdefulla 

och variationsrika tillskott till 

stadsbilden. 

I Norrköpings kommun är 

processen igång med en tävling 

om ett mycket intressant 

och känsligt område i hjärtat av 

industrilandskapet vid Motala 

ström: Kvarteret Stabben. 

Kvarteret ska innehålla en 

blandning av bostäder och lokaler 

som tillför liv i stadsrummet; 

kontor, kaféer och butiker. 

Att fl ytta fokus från enbart 

pris till kvalitet och gestaltning 

ger ett mervärde för alla, 

såväl för kommunen som för 

byggbolagen, för arkitekter och 

självklart för de som ska bruka 

husen. 

claes larsson 


STUDENTSPALTEN 

Utbildningen har 

lärt mig att se 

jag och min syster promenerar i 

vår hemstad. Det är höst och trädens 

löv har börjat skifta i fantastiska färger. 

Vi passerar ett grönområde som 

precis upprustats. Jag stannar upp vid 

ett träd med rött lysande bladverk och utbrister ”Nämen, 

det är ju en rödek.” Min syster ger mig en svart blick, säger 

”Du är ju dum i huvudet” och går med bestämda steg därifrån. 

Som student på landskapsarkitektprogrammet lär man 

sig otroligt mycket, hela tiden. Sedan glömmer man lika 

fort, tror man. 

Det är när jag är ute och ser mig omkring som jag inser 

att jag faktiskt kan väldigt mycket. Framförallt har jag har 

lärt mig att se. Att se världen – landskapet – staden – platsen 

– trädet. Oavsett var jag befi nner mig ser jag saker, som 

jag på ett eller annat sätt kopplar till min utbildning och 

framtida yrke. 

”Fem myror är fl er än fyra elefanter” var ett av mina 

favoritprogram som barn. Man fi ck bland annat lära sig 

skillnaden mellan ”här” och ”där”. ”Där är där, man inte 

är. Här är här, där man är. Här har man alltid med sig.” 

Som barn refl ekterade jag nog inte så mycket över just den 

textraden, utan tyckte mest att det var en rolig sång. Jag 

älskade att sjunga, mest av allt. 

Idag refl ekterar jag. ”Här har man alltid med sig” är ett 

svar på varför jag kopplar mycket av det jag ser till det jag 

lärt mig under utbildningen. Vi lever alla i en värld full av 

arkitektur. Att till och med träden har arkitektur fi ck jag 

lära mig i en av de första kurserna. 

Många i min omgivning som inte studerar arkitektur 

kan, precis som min syster, tycka att jag är ”jobbig”. Att 

stanna och titta lite extra på något eller ta en omväg för 

att se nya saker är något jag ofta gör, framför allt sedan jag 

började på landskapsarkitektprogrammet. Alla kan inte 

och vill inte bli arkitekter. Däremot tror jag att många bryr 

sig om hur det ser ut i sin närmiljö, men även i ett större 

perspektiv – både visuellt och funktionellt. Jag hoppas att 

jag genom att stanna till och titta, kan ge någon annan ett 

nytt perspektiv. 

Varje gång jag och min syster går förbi den nämnda rödeken 

frågar jag henne ”Vet du vad det här är för träd?”. 

Och varje gång svarar hon, med ett stort leende på läpparna 

”Kan det vara en rödek?”. 

kristin träff 

lokalordförande arkitektstudenterna ultuna

100 / VINJETT SVERIGES / ARKITEKTER ARKITEKTEN / INFORMERAR 0? / MÅNAD 200? / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 

123 

Professionaliseringsprogrammet 

är ett led i 

Sveriges Arkitekters medlemsservice.Programmet 

ger medlemmarna 

tillgång till en återkommandekompetensutveckling 

i tre steg. Syftet är 

att stärka medlemmarna 

i deras yrkesroller och 

uppmuntra till ett ökat 

ansvarstagande. 

Programmet omfattar tre 

steg och vänder sig till 

alla medlemskategorier i 

både offentlig och privat 

sektor. De olika stegen 

motsvarar olika nivåer av 

erfarenhet och ansvar – 

läs våra kursbekrivningar 

och välj det steg som passar 

just dig! 

Diplomerade 

STEG 2 

Ytterligare 23 medlemmar har 

diplomerats efter att ha genomgått 

Steg 2 i Sveriges Arkitekters 

professionaliseringsprogram. 

Carmen Orgaz Tejedor, 

A MSA, 

Bach Arkitekter 

Klara Brunnström, 

SIR/MSA, 

Link Arkitektur 

Pernilla Kindell, 

SAR/MSA, 

Refl ex Arkitekter 

Catarina Holdar, 

LAR/MSA, 

Tengbom Landskap 

Lena Tomani, 

SAR/MSA, 

Berg Arkitektkontor 

Sanna Taune, 

SAR/MSA, 

Refl ex Arkitekter 

Från tidigare kurser: 

Agnetha Meurman Meurman, Annelie Landin, 

LAR/MSA, 

FPR/MSA, LAR/MSA, 

Tengbom Landskap Landskapslaget 

Eva Haraldsson, 

SAR/MSA, 

Arkitektbolaget 

Marcus Sonnelid, 

SAR/MSA, 

On Arkitekter 

Therése Malm, 

SAR/MSA, 

Thomas Eriksson 

Arkitekter 

Kristina Peters, 

SAR/MSA, 

Arkitekterna 

Krook & Tjäder 

Gabriel Sandstedt, 

A MSA, 

Bach Arkitekter 

Mattias Gustafsson, 

LAR/MSA, 

Urbio 

Inger Åberg, 

LAR/MSA, 

Stockholms stad 

Exploateringskontoret 

Camilla Edelsvärd, 

A MSA, 

Archus arkitekter 

Jóhann Stefánsson, 

SAR/MSA, RIBA, 

Lund & Valentin 

Arkitektur och Design 

Matts Ingman, 

SAR/MSA, 

Thomas Eriksson 

Arkitekter 

Katarina Tobé, 

A MSA, 

Katarina Tobé 

arkitektur 

Carl Kylberg, 

A MSA, 

Metro Arkitekter 

Karl Liljeström, 

A MSA, SAFA, 

Erséus Arkitekter 

Miriam Kalix, 

A MSA, 

Strategisk Arkitektur 

Lis Kjær, 

SAR/MSA, MAA, 

Sweco Architects

”Vem är det 

som är vår coach 

i projekten?” 

Det var en fråga som ställdes 

av Sanna Taune och Pernilla 

Kindell vid slutseminariet för 

vårens Steg 2 den 14 oktober. 

De jämförde med den hjälp de 

fått att utvecklas när de deltog i 

företagets träningsprogram. En 

coach hjälpte dem att lägga upp 

träningen så att den passade för 

var och en. När någon skadat 

sig fi ck de hjälp med att lägga 

upp ett rehabiliteringsprogram. 

Utgångspunkten var att alla ska 

vara med. Varför sker det i så 

liten utsträckning i våra projekt 

på arkitektkontoret, undrade de 

med denna retoriskt välfunna 

parallell. 

En annan fråga som fått fl era 

deltagare att tänka till var fastighetsutveckling. 

Marcus Sonnelid 

presenterade ett program för 

ett internt inspirationsseminarium 

om hur hans kontor kan bli 

bättre på att diskutera ekonomi 

med sina kunder i tidiga skeden. 

Carl Kylberg hade i intervjuer 

med en kund upptäckt att de 

inte bara tänker i nyckeltal som 

driftnetto och direktavkastning, 

utan även tar hänsyn till vilka 

olika typer av hyresgäster de 

behöver för att få en bra helhet. 

Även frågor kring hur företagets 

verksamhetssystem 

kan utvecklas och förbättras 

undersöktes av fl era deltagare. 

Therése Malm och Matts Ingman 

hade till exempel intervjuat 

erfarna arkitekter på sitt företag 

om vilka redskap de använder i 

sin projektplanering. 

Frågan om ökad diversifi ering 

av tjänster, en rollgarderob, 

inspirerade också några deltagare 

att undersöka hur deras 

företag såg på detta. Jóhann 

Stefánsson upptäckte till exempel 

att han hade en kollega som 

varit med och skrivit en bok om 

effekterna av totalentreprenader 

på detaljutformningen som 

Arkus gav ut i slutet av 1980talet. 

Denne medarbetares syn 

var att sedan dess har skillnaden 

mellan entreprenadformerna 

minskat ur arkitektens 

synvinkel. Hans undersökning 

slutade i att företaget nu bör 

skaffa sig formell kompetens 

inom BAS P, kontrollansvar för 

projektering enligt PBL. De är 

också intresserade av att stärka 

sin kompetens inom projekteringsledning. 

Se här ett axplock av idéer 

som väckts av deltagare i Sveriges 

Arkitekters professionaliseringsprogram 

Steg 2 våren 

2011 som handlar om affärsrollen. 

För att kunna ge ännu bättre 

stöd till deltagarna har vi från 

och med denna höst minskat 

antalet deltagare vid varje kursomgång 

till 18 personer. Vårt 

mål är att alla ska bli sedda och 

få stöd att utvecklas utifrån sina 

förutsättningar och de behov 

som deras företag har. 

Vi gratulerar alla de 24 som 

slutförde vårens omgång och nu 

fått diplom! 

pehr mikael sällström 

kursansvarig 


Steg 1: Yrkesrollen 

123´12 

Förmedlar en helhetssyn på samhällsbyggandets 

process utifrån arkitektens 

yrkesroll och infl ytande i förhållande till 

de andra aktörerna. 

Vårens Steg 1 är fulltecknad. Nästa 

startar i augusti 2012. 

Mer information på 

www.arkitekt.se/steg1 

Steg 2: Affärsrollen 

123´12 

Steg 3: Ledarrollen 

123´11 

Sveriges Arkitekters 

program för 

professionalisering 

Fokuserar på affärerna i samhällsbyggandet 

och hur arkitekterna kan stärka sin 

affärsmässighet genom stärkt processtänkande. 

Vårens Steg 2 är fulltecknad. Nästa 

startar i september 2012. 

Mer information och anmälan på 


Stärker individens självkännedom som 

grund för att ta ledande roller i arkitektföretag, 

i offentlig eller annan verksamhet 

där arkitekter arbetar. 

Pågår. Nästa Steg 3 startar i september 

2012. 

Mer information på 


123

102 / KASPERHISTORIA / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2011 

2010 

ARKITEKTEN LISTAR 

KASPER SALIN-PRISTAGARE GENOM ÅREN. 

en byggnad som rymmer smutsigt avloppsvatten 

från 828.121 personer från sju kommuner fi ck Kasper 

Salin-priset 2010. Ingen attraktiv uppgift kan tyckas. 

Men arkitekten PerEric Persson från Kub Arkitekter 

lyckades tillsammans med Gryaabs vd Stig Hård övertala 

kommunen att satsa betydligt mer än den tänkt 

på en symbolbyggnad för reningsprocessen, en byggnad 

som lyfte betydelsen av verksamheten. Ett enkelt 

plåtskjul som skisserats tidigare ratades och istället 

tog den nya byggnaden form, inspirerad av dels Versailles, 

en strikt geometrisk trädgård, dels av en vattendroppe 

– som den ser ut just när den slår i något 

men innan den brister – som slottet. 

Det blev vattenbassänger, fyllda av smutsigt vatten 

och slam förstås, placerade enligt barock ordning 

intill Rya skog. Och det blev en glasbyggnad som reste 

sig transparent mot skogen. 

Tomas Lauri besökte byggnaden hösten 2010 och 

beskriver i Arkitekten nummer 11, 2010, den långa 

skira glasbyggnaden: ”Taket omsluter som ett tunt 

blyertsstreck i luften.” Hur ventilation och el har dragits 

synligt även över glasfasader och hur den grova 

stålkonstruktionen är tydligt redovisad. Att dekorationen 

består av små tillägg, som fi lterbassängernas 

lock i olika läppstiftsnyanser. Och att en stor öppen 

snäcka mot skogen, en bassäng, av konstnären Paul 

Svensson är sista anhalten för vattnet. 

Den arkitektoniska och ekonomiska satsningen 

ifrågasattes först. Glashuset blev tio miljoner dyrare 

att bygga än det tidigare planerade plåtskjulet. Men 

Ryaverket är världens största skivfi lteranläggning och 

nu hade nya krav för bättre kväve- och fosforrening 

ställts på verket. Idag tar Gryaab dagligen emot 

många besökande. Arkitekturen hjälper dem att förstå 

vattnets väg från smutsigt till rena droppar. 

Byggnaden uppskattades för sin arkitektur från 

många håll, men Mark Isitt uppmärksammade en 

Pristagare 2010 

Ryaverket, Göteborg. 

Arkitekt: KUB 

arkitekter genom PerEric 

Persson (ansvarig) samt Linda 

Andersson, Markus Syvertsson, 

Lars-Bertil Andreasson, 

Karl-Axel Johannesson, Carl- 

Johan Martinius, Kajsa Crona 

och Anna Sunnerö. Byggherre: 

Gryaab. Juryn bestod 

av Hans Murman, Christer 

Larsson, Thorbjörnn Andersson 

och Kari Nissen Brodtkorb. 

NÄSTA NUMMER AV ARKITEKTEN 

konfl ikt kring reningsverket i en artikel i Göteborgs- 

Posten i december 2010. Ambitionen var att sprida 

5000 ton slam per år till åkrar i omgivningarna, istället 

för att fosfor skulle släppas ut i havet med risk för 

övergödning. Kritiken blev massiv, bland annat från 

Kemikalieinspektionen och Lunds Miljöförvaltning. 

Och bönderna tackade nej till slammet. 

Samtidigt tyckte Isitt att Ryaverket är strålande 

som arkitektur, att ”Persson skapat en mycket vacker 

byggnad, en efterlängtad förädling av den industriarkitektur 

som är de fl esta knegares trista vardag”. 

Det tyckte alltså också juryn som gav byggnaden 

Kasper Salin-priset med motiveringen att ”Skivfi lteranläggningen 

har den formmässiga skärpa och arkitektoniska 

klarhet som man ibland kan fi nna i kategorin 

storskaliga industribyggnader”. Juryn betonade 

hur vandringen längs med reningsbassängerna förtydligade 

verksamheten vid anläggningen: ”Vi förstår, 

kort uttryckt, med såväl syn- som luktsinne vad det 

handlar om/…/Denna relativt besöksintensiva anläggning 

är i sin transparens kongenial med sin produkt; 

det friska, klara vattnet.” 

nina gunne 

Kommer den fjortonde december. Då rapporterar vi från Arkitekturdagen, där Sveriges Arkitekters 

debattinlägg i bostadspolitiken presenterades. Vidare summerar vi bostadsåret som varit, kryddat med 

ett spännande rundabordssamtal. Du kommer också att få stifta bekantskap med holländska arkitekten 

Thomas Rau, som implementerat metoden Cradle 2 Cradle. Och så fortsätter vår serie om OS-byggena i 

London. Dessutom förstås senaste nyheterna, kommentarerna och debatterna! 

foto: kasper dudzik

NY BOK: 

Kalmar domkyrka 

i nytt ljus! 

25% rabatt till medlemmar 

i Sveriges Arkitekter och 

Arkitekturs prenumeranter 

Denna bok är en hyllning till nyligen återinvigda 

Kalmar domkyrka. Kyrkan ritades av Nicodemus 

Tessin d.ä. i mitten av 1600-talet och anses vara en 

av norra Europas bäst bevarade barockkyrkor. 

Belägen vid Stortorget uttrycker den en enastående 

tro på det nya Kalmar som grundades på Kvarnholmen 

under stormaktstiden. 

I boken presenterar arkitekterna Kerstin Barup 

och Mats Edström sitt omfattande restaureringsarbete 

som startade med en arkitekttävling 2004. 

I den rikt illustrerade essän beskriver de sitt 

inventerings- och restaureringsuppdrag som pågått 

mellan åren 2005–11. Dessutom får man följa 

kyrkans historia genom de tidigare ombygg nader 

och restaureringar som skett under åren. 

Åke E:son Lindmans nytagna fotografier fångar 

byggnadens storslagna exte riörer och interiörer 

vilket ger läsaren en vittomfattande upplevelse av 

den praktfulla domkyrkan. 

BESTÄLL GENOM: 

Mejl: erica.enwall@arkitektur.se 

Telefon: 08-702 78 57 

FAKTA: Utgivning i oktober 2011, hårda pärmar med flikar, 

Webb: www.arkitektur.se 

11/11 

285 x 295 mm, 76 sidor. ISBN 978 91 86050 79 5. 

Ordinarie pris 345 kronor, medlemmar i Sveriges Arkitekter 

och Arkitekturs prenumeranter 259 kronor. Frakt tillkommer. Arkitekten

POSTTIDNING 

ARKITEKTEN 

Box 5027 

SE-102 41 

Stockholm 2 0 0 7 8 1 7 3 

BOXER 

Strong, reliable, full of character 

design by Claesson Koivisto Rune 

www.skandiform.se scandinavian sense

Frontfigur kliver av Kasper & Co Bredd i Barcelona - Sveriges ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?