Nr 3 - Ultunesaren

ultuna
12 ultunesaren 3/04
Det nns en gammal romersk
gudagestalt, Janus, vars bild man
ibland stöter på. Det är guden vars
huvud bär två ansikten – ett skådar
bakåt mot det förutna, det andra
blickar forskande in i framtiden; han
är slutets och begynnelsens gud och
blir också en föreningslänk mellan
vad som har varit och vad som skall
komma.
Denna symbolik faller mig in
när jag nås av budskapet att
ur-ultunesaren Sigurd Eriksson
avlidit 94 år gammal.
Sigurd Eriksson
25 januari 1910 - 26 september 2004
Det är förmodligen ingen idag aktiv
ultunesare som träffat Sigurd, men
det är desto er av oss äldre som
någon gång mött honom.
När han kom till Ultuna 1
november 1932 tillhörde han den
första krets av agronomstudenter vid
den då nyligen instiftade Kungliga
Lantbrukshögskolan. De var femton
stycken de allra första och bland
dem skulle det väljas en ordförande
för den lilla nybildade studentkår
som ck namnet
Lantbrukshögskolans studentkår.
Det blev Sigurd Eriksson som blev
denna förste ordförande och han satt
fram t o m 1934 dvs i drygt 2 år.
När Lantbrukshögskolans
studentkår 1997 ombildades till
Ultuna studentkår (och Alnarps
studentkår bildades) ordnande
naturligtvis kåren ett LHS gravöl.
Sigurd Eriksson var naturligtvis
på plats. Jag höll ett kort
inledningsanförande där jag försökte
väva in kårens bildande och
lantbrukshögskolans tillkomst in i
någon slags (agrar)historisk kontext.
Sigurd Eriksson begärde ordet ett
antal gånger och kunde komplettera
min något skakiga framställning
med historien från en som var med.
Det var naturligt att Sigurd Eriksson,
som den förste kårordföranden också
ck höja den sista skålen för
Lantbrukshögskolans studentkår.
Vi var ganska många som 1999 vid
kårens rande av 150 årsjubiléet av
”lärdom på Ultuna” hade förmånen
att njuta av Sigurd Erikssons tal
om den första tiden. Han var blind
sedan många år tillbaka, men minnet
var desto bättre. Raskt och redigt
berättade han om den första tidens
vedermödor, men också om skämt
och ungdomlig studieglädje. Sällan
har väl tystnaden var så andäktigt
stor som i rikssalen på Uppsala slott
när hågkomster från november 1932
förmedlades. För många blev det
höjdpunkten under kvällen.
Men Sigurd Eriksson var inte
bara den förste kårordföranden. Han
disputerade 1943 för agronomie
doktorsgraden och blev således den
förste doktorn vid
Lantbrukshögskolan. Det sägs att det
var många lärare vid ett närliggande
universitet som bekymrat rynkade
på näsan om kvaliteten verkligen
var tillräcklig vid ”EPA högskolan”
och vid disputationen lär också
opponenten försökt pressa och
provocera respondenten, som dock
klarade sin disputation med glans.
Vad annars vore att vänta av
en verklig pionjär. Eftersom
Lantbrukshögskolan inte ck rätten
att promovera förrän 1949 ck han
inte sin doktorshatt förrän 1949.
Hösten 1999 promoverades således
Sigurd Eriksson till agronomie
jubeldoktor.
Sigurd Erikssons livsgärning kom
i hög utsträckning vara inom
vattenområdet och han var också
itigt anlitad som i internationellt
biståndsarbete i Afrika och Asien.
Vid kårens 50-årsjubileum 1982
skrev Sigurd Eriksson en liten
historisk tillbakablick av den första
tiden vid Ultuna: ”Vad jag här skrivit
låter kanske för dagens student som
en saga, men det var för oss urfäder
Källa: DN