gupea_2077_29098_3

svensk ekonomi 1947. Prognoserna i såväl långtidsutredningen som IUI-rapporten
visade att Sveriges stora problem inför framtiden var bristen på arbetskraft. 8
Det fanns ett antal faktorer som motverkade en ökning av antalet industrianställda,
enligt Ahlberg och Svennilson. Det gick inte att forcera överföringen av
yngre arbetskraft från jordbruket till industrin, eftersom det skulle leda till en
”förgubbning” av lansbygdsbefolkningen. Dessutom medförde mellankrigstidens
låga nativitet att antalet personer i arbetsför ålder skulle öka först under 1960-talet.
Därtill uppstod en dragkamp om arbetskraften mellan olika sektorer, eftersom såväl
industri som servicenäringar behövde utöka sin personalstyrka. De inhemska
arbetskraftsresurserna bedömdes följaktligen inte räcka till för att svara på företagens
efterfrågan under de kommande 15-20 åren. Detta var problematiskt ur samhällsekonomiskt
perspektiv eftersom ett minskat tillflöde av arbetskraft försvårade
nyetablering, expansion och strukturförändringar inom näringslivet. 9
Direkt efter kriget var det framförallt branscher och företag som sålde på den
svenska marknaden som behövde utöka personalstyrkan, beroende på att exporten
var begränsad på grund av kapitalbrist i övriga Västeuropa. Tillväxten var särskilt
hög inom teko-, läder- och skoindustrin, men även offentlig sektor expanderade.
När läget i Europa stabiliserats växte också exportindustrierna, vilket medförde att
efterfrågan på arbetskraft ökade kraftigt. Detta orsakade stora problem eftersom
det uppstod en dragkamp om arbetskraften mellan export- och hemmamarknadsindustrin
och offentlig sektor. 10
Hur pass stor arbetskraftsbristen bedömdes vara, sett till hela arbetsmarknaden,
preciserades inte i långtidsutredningen. Enligt prognoserna uppgick efterfrågeöverskottet
på arbetskraft till omkring 20 000 personer inom järn-, stål-, och verkstadsindustrin.
Arbetskraftsbristen var också stor inom teko- läder- och skoindustrin,
men vad dessa branscher beträffar angavs inte hur många personer som behövde
nyanställas. Sett till hela arbetsmarknaden efterfrågades framförallt kvalificerade
yrkesarbetare, medan efterfrågan på grovarbetare var något lägre. 11
När 1947 års arbetskraftsprognoser utvärderades i 1950 års långtidsutredning
framhöll man att den estimerade arbetskraftsbristen var med verkligheten överensstämmande.
Sålunda bedömdes arbetskraftsbristen överstiga 20 000 personer under
1940-talets andra hälft, trots att produktiviteten per anställd ökade kraftigt. Expansionsutrymmet
var följaktligen så pass stort att näringslivet behövde kombinera
modernisering av produktionsapparaten med en utökning av personalstyrkan. 12
8 SOU 1948: 45, s. 15; Ahlberg – Svennilson (1946).
9 SOU 1948: 45, s. 15; Ahlberg – Svennilson (1946); Olofsson (2000) s. 45.
10 SOU 1948: 45, s. 11-21; Lundh – Ohlsson (1999) s. 125.
11 SOU 1948: 45, s. 15, 21; Lundh (2010a) s. 225-226.
12 SOU 1951: 30, s. 39-41; SOU 1948: 45, s. 16-21; Schön (2000) s. 336.
48