gupea_2077_29098_3

46
Kapitel 3
Diskussionen om arbetskraftsbristen
Flera studier nämner att det rådde ett strukturellt efterfrågeöverskott på arbetskraft
i Sverige från krigsslutet fram till 1970-talets första hälft. 1 Ingen av dessa studier
redovisar dock storleken på efterfrågeöverskottet, förmodligen för att det är svårt
att beräkna efterfrågetrycket på arbetsmarknaden för en så lång period. Under föreliggande
undersökningsperiod redovisades antalet till arbetsförmedlingen inrapporterade
vakanser och andelen tillsatta lediga platser. 2 Dessa uppgifter visar emellertid
inte huruvida det rådde arbetskraftsbrist. 3 Det är inte heller möjligt att påvisa
den totala efterfrågan på arbetskraft för hela perioden, eftersom det endast finns
sporadiska uppgifter att tillgå. Det finns emellertid en rad faktorer som talar för
att det rådde ett högt efterfrågetryck på arbetsmarknaden under perioden. För det
första var den ekonomiska och industriella tillväxten hög från krigsslutet fram till
1960-talets andra hälft. För det andra medförde det över lag goda konjunkturläget
och tillväxten i svensk ekonomi att arbetslösheten var låg. Mellan 1945 och 1972
uppgick arbetslösheten till i genomsnitt omkring 2 procent, med särskilt låga nivåer
under 1960-talets första hälft och viss ökning under lågkonjunkturer. 4 För det tredje
talar förändringen i arbetskraftsutbudet och nya gruppers inträde på arbetsmarknaden
för att den ordinarie arbetskraften inte räckte till för att svara på företagens
efterfrågan. För det fjärde menade statliga utredningar, ekonomer och arbetsgivare
att det rådde efterfrågeöverskott på arbetskraft.
Nedan undersöks först vilka bedömningar ekonomer och statliga utredningar
1 Se bland annat Rauhut (2002) s. 16-18; Olofsson (2000) s. 45-47; Lundh (2010b) s. 152; Lundh –
Ohlsson (1999) s. 55; Johansson (2008) s. 122-123; Svanberg (2010) s. 102-105; Yalcin (2010) s.
88-92; Skogh (1963) s. 162-163.
2 Dessa uppgifter redovisades i Statistisk årsbok för Sverige och Arbetsmarknadsstatistiken. Från och
med januari 1967 inrapporterades endast antalet vakanser, medan andelen tillsatta lediga platser inte
sammanställdes.
3 Det finns en rad problem med statistiken, vilket gör att den inte kan användas för att fastsälla
en eventuell arbetskraftsbrist. För det första omfattade inte statistiken hela arbetsmarknaden,
eftersom ett okänt antal platser utannonserades och tillsattes utan arbetsförmedlingens medverkan.
För det andra återkom vissa vakanser ett flertal gånger under året, vilket medförde att antalet
lediga platser på arbetsmarknaden överskattades. För det tredje minskade antalet inrapporterade
vakanser kontinuerligt mellan 1952 och 1972. Variationen i antalet redovisade vakanser berodde
delvis på konjunkturella fluktuationer, vilket innebar att antalet lediga platser ökade under
högkonjunkturer och minskade under lågkonjunkturer. Den generella minskningen mellan 1951
och 1972 beror emellertid på andra orsaker, som exempelvis ökad tillsättning av lediga platser utan
arbetsförmedlingens medverkan och minskad rörlighet på arbetsmarknaden.
4 Schön (2000) s. 366, 375; Silenstam (1970); Lundh (2010a) s. 166-167; Lundh (2010b) s. 25.