gupea_2077_29098_3

För det andra byggdes utbildningssystemen ut i Västeuropa, vilket medförde att
åldern för inträdet på arbetsmarknaden steg. Exempelvis fyrdubblades antalet universitetsstuderande
från perioden kring andra världskrigets utbrott till 1960-talets
andra hälft. För Sveriges del innebar utvecklingen att 85 procent av männen och 51
procent av kvinnorna i åldern 15-24 år förvärvsarbetade 1945, medan motsvarande
andel 1970 var 49 procent för männen och 43 procent för kvinnorna. 17
För det tredje minskade arbetstiden successivt i industriländerna. Under 1950-
och 1960-talen sattes veckoarbetstiden till omkring 40 timmar, femdagarsveckan
infördes och antalet semesterdagar utökades kraftigt. Därtill ökade möjligheterna
att ansöka om olika former av ledighet. Mellan 1950 och 1965 minskade följaktligen
årsarbetstiden för en industriarbetare med ungefär 200 timmar i Sverige. Det var
inte bara normalarbetstiden som förkortades utan en betydande del av arbetskraften
arbetade också halv- eller deltid. Detta gällde inte minst de gifta kvinnorna, vilka
arbetade deltid i långt större utsträckning än männen. 18
Diagram 2.2: Andelen förvärvsarbetande män 15-80 år 1945-1970. procent
Andel
32
85
65
45
25
5
15-19
20-24
Källa: Lundh (1991).
25-29
30-34
35-39
För männens del sjönk förvärvsintensiteten inte bara bland ungdomar och äldre,
utan en minskning skedde i samtliga åldersgrupper (se diagram 2.2). År 1945 var
männens förvärvsintensitet 88 procent i åldersintervallet 15-80, medan motsvarande
andel hade sjunkit till 72 procent 1970. Om vi ser till det som normalt kallas
17 Tipton – Aldrich (1988) s. 166-187; Schön (2010) s. 320-321; Lundh (1991) s. 19-20.
18 Sanne (1995) s. 47; Silenstam (1970) s. 23-26, 48-53; Lundh (1991) s. 23.
40-44
Ålder
45-49
50-54
55-59
1945 1950 1960 1965 1970
60-64
65-69
70-80