gupea_2077_29098_3

Stämman var den största församlingen sett till antalet ledamöter. Samtliga medlemsförbund
hade ett mandat. Dessutom fanns tilläggsmandat, baserat på antalet
arbetstagare inom respektive förbundsområde. De största förbunden fick därmed
fler mandat än de mindre. Stämman beviljade styrelsen och fullmäktige ansvarsfrihet.
Därutöver var det stämman som godkände eventuella stadgeändringar för
SAF. Stämman fattade också beslut i dels vissa ekonomiska frågor, dels frågor där
oenighet förelåg inom styrelsen eller fullmäktige. Stämman var därigenom SAF:s
högsta beslutande organ. 78
Fullmäktige bestod av en representant för varje förbund. Dessutom fick förbunden
extra platser baserat på antalet arbetstagare inom förbundsområdet. De största
förbunden hade därigenom större inflytande än de mindre. Fullmäktige utfärdade
instruktioner för styrelsen och hade ett övergripande ansvar för SAF:s ekonomi. Det
var därmed fullmäktige som bestämde årsavgiften för medlemmarna. Fullmäktige
förfogade också över de medel som användes vid arbetsmarknadskonflikter. Lockout
som täckte mer än ett förbundsområde skulle alltid godkännas av fullmäktige. 79
Styrelsens ledamöter och den verkställande direktören utsågs av fullmäktige. Därtill
hade förbund med fler än 15 000 arbetstagare rätt till en plats i styrelsen. Styrelsen
bestod av ungefär 20-30 ordinarie ledamöter, jämte motsvarande antal suppleanter.
Styrelsen förde SAF:s talan, skötte den löpande verksamheten och anställde
de högre tjänstemännen. Man tog ställning till ansökningar om medlemskap, granskade
förbundens verksamhet och godkände enskilda förbunds beslut om lockout.
Inom styrelsen fanns ett arbetsutskott med fem ledamöter med en övervakande,
förberedande och beslutande funktion. Styrelsen sammanträdde ungefär en gång i
månaden, medan arbetsutskottet träffades var fjortonde dag. 80
Verkställande direktören var drivande i styrelsen och hade ett stort inflytande.
Det var ytterst ovanligt att övriga representanter opponerade sig mot verkställande
direktörens ställningstagande i de protokoll som bearbetats. Stadgeändringen 1948
innebar att styrelsen fick stor makt över föreningens och förbundens verksamhet,
vilket medförde att verkställande direktörens inflytande ökade. SAF hade tre verkställande
direktörer under föreliggande undersökningsperiod, vilka hade ett nära
samarbete med föreningens ordförande. Det framkommer inte i källmaterialet om
verkställande direktören och ordförande var oeniga i de frågor som analyseras i
föreliggande undersökning.
Vid förbundsdirektörskonferensen representerades samtliga SAF-förbund. Vid dess
sammanträde diskuterades frågor som berörde förbunden och SAF informerade om
centralorganisationens verksamhet och beslut. Även detta material ger bilden av ett
relativt enigt näringsliv.
I SAF:s arkiv finns protokoll från överläggningar med LO, regeringen och statliga
myndigheter som används för att fastställa hur arbetsgivarna agerade och argumen-
78 De Geer (1986) s. 58.
79 De Geer (1986) s. 58.
80 De Geer (1986) s. 58-59.
26