Tema: IDROTTSMEDICIN GÖTEBORG - Göteborgs universitet

More documents

Recommendations

Info

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 10 1 ROLAND THOMEÉ LEG SJUKGYMNAST, DOCENT AVDELNINGEN FÖR ORTOPEDI, SAHLGRENSKA UNIVERSITETS- SJUKHUSET, <strong>GÖTEBORG</strong> SPORTREHAB – IDROTTSSKADE- MOTTAGNING & TRÄNINGS- CENTER, <strong>GÖTEBORG</strong> Bristfällig rehabilitering efter korsbandsskador? Återfall, följdskador och knäartros skapar stora bekymmer för patienter med främre korsbandsskada. En viktig orsak kan vara att muskelfunktionen inte hunnit bli återställd. En annan sorts rehabträning kanske är lösningen på problemen. ■■■ Att återställa styrka, uthållighet, spänst och koordination, efter en främre korsbandsskada anses viktigt för att på ett säkert sätt, utan återfall eller följdskada, kunna återgå till fysisk aktivitet, motion och idrott. Det anses även viktigt för att på sikt förebygga att artros utvecklas i knäleden. Det vanligaste sättet i vetenskapliga studier när man vill redovisa skillnad mellan skadat och frisk ben är att för hela studiegruppen ange så kallat Limb Symmetry Index (LSI), som i procent anger den skadade sidans kapacitet i relation till den friska sidan. Ett LSI på under 90 %, det vill säga mer än 10 % skillnad mellan benen, har i litteraturen ansetts som otillräckligt. Det har även argumenterats för att 80 % skulle räcka, likaväl som att inget mindre än 100 % duger. Ett stort problem med LSI på gruppnivå är att det döljer enskilda individers resultat. Därför skulle även så kallat ”sucess rate” anges, det vill säga hur stor andel av patienterna som når till exempel 80 %, 90 % och 100 %. Det är oklart om och hur ofta patienter med en främre korsbandsskada återställer sin muskelfunktion.De flesta studier redovisar endast resultat från enskilda styrketest (vanligtvis quadriceps och hamstringsstyrka var för sig) och på gruppnivå, det vill säga endast hela studiegruppens medelvärde som vanligtvis är 70-90 % av friska sidan. Att gruppmedelvärdet visar ett LSI på 90 % innebär rimligtvis att många patienter inte nått upp till 90%. Pålitliga, relevanta och känsliga tester behövs Det har under den senaste tioårsperioden framhållits att det måste tas fram bättre kriterier med tester för muskelfunktion som är pålitliga (reliabla), relevanta (valida) och känsliga för förändringar i prestation över tid. Det behövs för att kunna avgöra om och när en patient med en främre korsbandsskada ska kunna återgå på ett säkert sätt till fysisk aktivitet, motion och idrott. För att inte förlita sig på enskilda test tog vår forskargrupp fram två batterier med tre tester för styrka och tre tester för hoppförmåga. Testbatterierna visades ha god reliabilitet, validitet och känslighet och gav en bredare och mer detaljerad bild av patientens muskelfunktion. Testbatterierna hade klart högre förmåga att, jämfört med enskilda test, identifiera brister i muskelfunktion hos såväl korsbandsskadade som korsbandsopererade. Vi fann i vår forskargrupp att, både de patienter som behandlats med operation och rehabilitering och de som behandlats med enbart rehabilitering, efter två år hade en muskelfunktion på gruppnivå i de enskilda testerna som var i nivå med det som presenteras i litteraturen, det vill säga >90 % kapacitet i det skadade benet jämfört med det friska. Dålig muskelfunktion två år efter skada När vi däremot skärpte kravet med att kräva 90 % i samtliga tre styrketester
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 10 respektive i samtliga tre hopptest var det under hälften av patienterna som klarade detta efter två år. Ett krav på 90 % i samtliga sex tester i de två batterierna klarade cirka en fjärdedel av patienterna. Ett krav på 100 % var det ingen patient som klarade. Resultaten överensstämde bra med vad Ageberg och medarbetare fann med samma testbatterier 2008 i deras 2-5 års uppföljning av såväl de korsbandsskadade patienterna som opererats och de som inte opererats. Det är också viktigt att inse att skillnaderna mellan skadat och friskt ben kan underskattas eftersom även det friska benet ofta förlorar i muskelfunktion under det första och andra året efter en främre korsbandsskada. Beynnon och medarbetare visade att följsamheten minskar över tid under rehabiliteringen, det vill säga att patienten inte blir lika regelbunden i sin träning, vilket givetvis medför svårigheter att återställa muskelfunktionen. Det har också visats att patienter som kan hantera sin skada (eng. copers) har en bättre muskelfunktion än patienter som är dåliga på att hantera sin skada (eng. non-copers). Rehabträningen för lågbelastande Pfeifer & Banzer menar att nedsatt muskelfunktion efter en främre korsbandsskada beror på otillräcklig rehabilitering. Det har spekulerats i om rehabprogrammen fokuserar för länge på så kallade ”funktionella” lågbelastande övningar och att styrketräningen blir för lågbelastande för att öka muskelstyrka och muskelvolym. Det är också rimligt att anta att alldeles för få veckor/månader läggs på den specifika hårdträningen, det vill säga tyngre styrketräning, mer krävande koordinationsträning och inte minst tuffare hoppträning som involverar mycket höga belastningar på led- och muskel/senstrukturer. Det kan dröja flera månader efter en korsbandsskada innan knäleden tål denna typ av träning och det kan vara så att det därefter krävs 6-12 månader av successivt stegrad högbelastande träning för att kunna återställa muskelfunktionen till en acceptabel nivå. Det är väl känt att avsevärda prestationsökningar av dessa kvaliteter är möjligt hos friska individer men att det tar mycket lång tid. Sammanfattning Återställd muskelfunktion anses viktigt för att minska risken för ny skada och för framtida knäartros. Dagens rehabprotokoll verkar vara En korsbandsskada satte stopp för Hanna Ljungbergs karriär. En haltande forwardsstjärna blev tyvärr en vanlig syn i Umeåtröjan. © Bildbyrån i Hässleholm. otillräckliga för att återställa muskelfunktionen till en acceptabel nivå. Potentialen att återställa muskelfunktionen efter skada är mycket stor, men alla (läkaren, sjukgymnasten, tränaren, med flera) måste hjälpas åt så att idrottsutövaren kan genomföra rehabträningen regelbundet med god kvalitet under tillräckligt lång tid. För kontakt: roland.thomee@telia.com Referenser Ageberg E, Pettersson A, Friden T. 15-year follow-up of neuromuscular function in patients with unilateral nonreconstructed anterior cruciate ligament injury initially treated with rehabilitation and activity modification: a longitudinal prospective study. Am J Sports Med 2007;35(12):2109-17. Ageberg E, Thomeé R, Neeter C, Silbernagel KG, Roos EM. Muscle strength and functional performance in patients with anterior cruciate ligament injury treated with training and surgical reconstruction or training only: a two to five-year followup. Arthritis Rheum. 2008 Dec 15;59(12):1773-9. Beynnon BD, Johnson RJ, Fleming BC. The science of anterior cruciate ligament rehabilitation. Clin Orthop. Sep 2002(402):9-20. Eitzen I, Holm I, Risberg MA. Preoperative quadriceps strength is a significant predictor of knee function two years after anterior cruciate ligament reconstruction. Br J Sports Med. 2009 May;43(5):371-6. Gustavsson A, Neeter C, Thomee P, Grävare Silbernagel K, Augustsson J, Thomee R, et al. A test battery for evaluating hop performance in patients with an ACL injury and patients who have undergone ACL reconstruction. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc. 2006;14(8):778-788. Herrington L, Fowler E. A systematic literature review to investigate if we identify those patients who can cope with anterior cruciate ligament deficiency. Knee 2006;13(4):260-5. Keays SL, Newcombe PA, Bullock-Saxton JE, Bullock MI, Keays AC. Factors involved in the development of osteoarthritis after anterior cruciate ligament surgery. Am J Sports Med. 2010 Mar;38(3):455-63. Lohmander LS, Englund PM, Dahl LL, Roos EM. The long-term consequence of anterior cruciate ligament and meniscus injuries: osteoarthritis. Am J Sports Med 2007;35(10):1756-69. Neeter C, Gustavsson A, Thomee P, Augustsson J, Thomee R, Karlsson J. Development of a strength test battery for evaluating leg muscle power after anterior cruciate ligament injury and reconstruction. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc. 2006:1-10. Palmieri-Smith RM, Thomas AC. A neuromuscular mechanism of posttraumatic osteoarthritis associated with ACL injury. Exerc Sport Sci Rev. 2009 Jul;37(3):147-53. Pinczewski LA, Lyman J, Salmon LJ, Russell VJ, Roe J, Linklater J. A 10-year comparison of anterior cruciate ligament reconstructions with hamstring tendon and patellar tendon autograft: a controlled, prospective trial. Am J Sports Med 2007;35(4):564-74. Thorstensson CA, Petersson IF, Jacobsson LT, Boegard TL, Roos EM. Reduced functional performance in the lower extremity predicted radiographic knee osteoarthritis five years later. Ann Rheum Dis 2004;63(4):402-7. Urabe Y, Ochi M, Onari K. Changes in isokinetic muscle strength of the lower extremity in recreational athletes with anterior cruciate ligament reconstruction. J Sport Rehabil 2002:11:252– 267. von Porat A, Henriksson M, Holmström E, Roos EM. Knee kinematics and kinetics in former soccer players with a 16-year-old ACL injury--the effects of twelve weeks of knee-specific training. BMC Musculoskelet Disord. 2007 Apr 17;8:35. Wernbom M, Augustsson J, Thomeé R. The influence of frequency, intensity, volume and mode of strength training on whole muscle cross-sectional area in humans. Sports Med. 2007;37(3):225-64. Review. 2
Page 1 and 2:
IDROTTS FORSKNING ORGAN FÖR CENTRU
Page 3 and 4:
Ansvarig utgivare Ingemar Ericson G
Page 5 and 6:
S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 73: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
show all

Tema: IDROTTSMEDICIN GÖTEBORG - Göteborgs universitet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?