Finlands Svenska Centralidrottsförbund - Urheilumuseo

då Ni reser söderut ..
TR-resor A
Alexandersg. 7 Helsingfors 10 tel. 1015
NORDEN$' STÖRSTA RESEBYRÅFÖRETA(
o
VARIDROTT

o
ARSBOI(
1970
för
FINLANDS SVENSKA CENTRALIDROTTSFORBUND
och dess medlemsförbund
SVENSKA FINLANDS IDROTISFÖRBUND
FINLANDS SVENSKA SKlDFÖRBUND
FINLANDS SVENSKA ORlENTERlNGSFÖRBUND
FINLANDS SVENSKA KVINNOGYMNASTIKFÖRBUND
SVENSKA FINLANDS SKOLlDROTISFÖRBUND
FINLANDS SVENSKA GYMNASTIKFÖRBUND
SVENSKA FlNLANDS SKYTIEFÖRBUND
KONDITIONSFRÄMJANDET

Redigerad av
BO FINNE
EKENÄS TRYCKERI AB, EKENÄS 1971
Pärmbilden
Redaktionskommitten för Vår Idrott har med valet av årets pärmbild velat
hedra vattenpolon i allmänhet och "Simmis" i synnerhet. Tre spelare
och deras tränare får symbolisera hela det stronga HSS-gänget - sittande
"pådrivaren" Jesse Poikolainen och framifrån räknat i sitt rätta element
Karl-Gustav Grenner, Veikko Hirvonen och Rolf Mikkola.
Så länge vattenpolo spelats i Finland
- grenen inrroducerades redan
i början av 1910-talet hos oss
- har Simmis blivit nästan bortskämt
med segrar och FM-titlar.
Fram tili 1967 var det egentligen
bara Helsingin Uimarit som förmådde
sticka upp mot HSS. Men
det året drog sig det rutinerade
simmislaget, mätt och belåtet efter
elva finländska mästerskap åren
1955-66, tillbaka och bildade en
egen poloförening. HSS srod plötsligr
bara med en handfull goda
simmare i nästan total avsaknad
av spelkunnande och -efarenhet.
Följden Iät inte vänta på sig -
sjunde plats i mästerskapsserien.
Nedförsbacken fortsatte 1968, åt- j
tonde plats. Men redan 1969 var
uppryckningen skönjbar - femte plats inomhusserien och brons me -
och redan 1970 blev det ny tt mästerskap. En märklig come back var ett
faktum.
Bakom uppsvinget stod tränaren Jesse Poikolainen och hans recept, att
starta från början: knditionsträning med simning, terränglöpning och
ryngdlyfrning, först därefter bollbehandling och speltaktik. D en hårda
rräningen och gemensam verksamhet - bl. a. snöskottning vintertid och
simuppvisningar på sommaren - för att skaffa pengar tili rävlingsresor
och annat skapade en samhörigher och kamraranda som på rvå år förd e
Simmis rillbaka tili vattenpoloroppen. D et är den insatsen redaktionskommitten
ville salu tera med årets pärmbild.
5

Idrottens framtida organisation
av Birger Lönnberg
Under fämtsättning att CIF:s sytlpunkter beaktas
kommer vi att färhålla oss positiva till
åtgärder, som kan stärka och ena landets
idrottsliv, säger CIF:s färb1mdsordfärande Birger
Lönnberg i årsbokens ledande artikel.
I drottsrörelsen i vårr land är en folkrörelse, som i stort sett Htt utveckJa
sig i frihet under hela vår självständighetstid. Från att ursprungligen
ha varit en exklusiv ungdomsverksamhet inom ett Htal idrottsgrenar
har utvecklingen gått mot allt flera variationer samt omfattar i dag praktiskt
taget alla ålderskategorier. 1 takt med den snabba samhällsueveckling,
som kännetecknar speciellt tiden efter det andra världskriget, har även
synen på idrotten samt dess plats och betydelse i samhället förändrats.
Numera anses det självklart, att idrotten inrar en plats av växande betydelse
i det moderna samhället samt att detta skalllämna idrotten ekonomiskt
stöd i olika former. Enligt en alltmer uebredd uppfattning bör sarnhällsstödet
ges en sådan utformning, att möjligheter tili idrott och . fysiskt
aktiv rekreation kan erbjudas alla människor och över ett så brett och
differenrierat fält som möjligt.
U tgående från denna syn på idrottens betydelse för samhället har under
de fyra senaste åren på initiativ av Statens Idrottsråd färdigställts tjugo
olika betänkanden och rapporrer, för att klarlägga idrottens framtida behov.
Detta stora lltredningsarbete måste ses mot bakgrunden av den
7

omfattning idrottsverksamheten hae i vårt land. Enligt tilIgängliga uppgifter
vae de centrala idrottsförbundens sammanlagda medlemstal ultimo
1969 ca 1.400.000 personer. HärtilI kommer ett antal specialförbund, skolidrotr,
idrotr för handikappade o. s. v. Idrottsföreningaroas antal var vid
samma tidpunkt ca 6.500. Arligen aerangeras omkring 130.000 skilda
tävlingstilIfällen med omkring 2.600.000 deltagare. 1 riksskidningen deltar
över 1 miljon medborgare, antalet enskilda prestationer rör sig mellan
15 och 20 miljoner. Enligt företagna undersökningar utövar 35-38 %
av landets befolkning idrott eIler någotsånär regelbunden motion i någon
form.
Ovanstående ofullständiga uppgifrer är endast axplock avsedda att i någon
mån belysa idrottens nuvarande omfattning. Men om vi ser på idrottsrörelsen
- ragen i vidaste bemärkelse - mot bakgrunden av ovanstående
siffror samt beaktar de ekonomiska resurser, som igånghållandet av denna
verksambet kräver, så framstår behovet av en grundligt genomtänkt långsiktsplan
och en vettig helhetslösning som en nödvändighet.
* * *
Den finlandssvenska idrottsverksamheten är en del av den ovan skisserade
idrottsrörelsen. Den måste självfallet - speciellt i fråga om tävlingsidrott
- på lämpligt sätt anpassas tili landets övriga idrottsliv.
På grund av såväl politiska som språkliga orsaker har idrottslivet i vårt
land i över 50 år varit splittrat och uppdelat på flera central- och specialförbund.
Tidvis hae detta lett tilI avbrott i förbindelserna mellan parterna
på ett sätt, som inte varit tilI heder för vårt land. Alla försök tili samgående
i t. ex. ett enda srarkt riksidrottsförbund har tillsvidare varit förgäves.
För de finlandssvenska idrottsförbunden har dessa år dock inneburit en
tid av inre sammanhållning och trivsel inom de egna leden. Några svårigheter
i samarbetet eIler avbrott i förbindelserna med motsvarande finskspråkiga
förbund har inte heller förekommit. Tvärtom kan man säga, att
med övriga förbund och då speciellt med SVUL och dess medlemsförbund
ett gOtt och givande samarbete utvecklats ocb upprätthållits.
När nu frågan om ett enande av landets idrottsliv genom samgående
i en cencralorganisation på initiativ av Statens Idrottsråd på ny tt aktualiserats,
kan man kanske göra gällande, att de finIandssvenska idrottsförbunden,
sett ur finlandssvensk synvinkel, icke hae särskilda skäl att påskynda
en sådan utveckling. Om man emellertid ser på det hela utgående
från vilken lösning som är den bästa för hela landets idrottsliv, får frågan
ett annat perspektiv.
Statens Idrområds planeringssektion har i sitt andra delbetänkande skis-
8
serat upp alteroativa lösningar för ett samordnande av Finlands idrottsliv,
utan att dock komma med ett klart definierat förslag. Ärendet har
nu överlämnats tilI de centrala idrottsorganisationeroa, som före utgången
av 1971 har att ta slutlig ställning tilI frågan .När detta skrives i början
av januari d. å. har en första förberedande kontakt mellan förhandlingsparteroa
ägt rum.
För CIF och dess medlemsförbund kan det bli fråga om, att under vissa
förutsättningar ansluta sig till den större enhet, som en riksorganisation
skulle innebära. När och om en sådan kommer att bildas är forrfarande
höljt i dunkel. Ett samgående i en riksorganisation kan knappast ske på
annat sätt, än att samtliga nuvarande cencraIförbund upplöses. Samma förfaeande
måste synbarligen tillämpas becräffande specialförbunden.
* * *
Om ett samgående överhuvudtaget blir aktuellt, förefaller det sannolikt,
att detta kommer att ske etappvis - under en övergångstid, som nu
är svår att förutsäga.
En viktig fråga är idrottens ekonomiska villkor i samband med en eventuell
nyorganisation. 1 detta sammanhang blir det också fråga om statens
myndighetsfunktion och dess uppgifter inom idrottsadministrationen
samt idrottsorganisationeroas ställning i förhållande tiIl de statliga organen.
Ett alteroativ, som vi inte helt kan frånse, är en långt driven statsdirigerad
idrott (som på sina håll har starka förespråkare). Jag är dock överrygad
om, att en överväldigande del av idrottsfolket har den uppfattningen,
att idrottsrörelsen i vårt 1and fortfarande bör bäras upp av fristående och av
staten obundna organisationer samt att denna grundförutsättning för 1andets
idrotts1iv icke får rubbas. Detta utes1uter givetvis icke en vi ss statlig
insyn i organisationernas verksamhet. Även om det är rea1istiskt att utgå
ifrån att statens andel av idrottsadministrationen inom vissa sekrorer kommer
att växa, bör vi ha klart för oss, att det är föreningarna och de
frivilIiga, oavlönade, ideellt arbetande ledaroa, som gjort ocb gör ovätderliga
insatser för att ge människorna möjlighet till idromutövning.
Utan dem hade idrottsrörelsen aldrig nått den omfattning som den har. 1
den mån statliga ingrepp i idrottsadminiscrationen är nödvändiga, bör de
få en sådan utformning, att det frivilliga, ideella arbetet blir bestående.
Mellan de två ytterligheterna, en långt driven statsdirigerad idrott eIler att
allt förblir vid det gamla, ligger många möjligheter. Nya alteroativ kan
föras fram under förhandlingarnas gång. Under förutsättning att de synpunkter,
som vi från CIF:s sida i olika sammanhang redan tidigare framfört,
blir beaktade, kommer vi att förhålla oss positivt tilI åtgärder, som
kan stärka och ena landets idrottsliv.
9

Oy WI LH. SCHAUMAN AB
Kemisk och mekanisk träförädling
sulfatcellulosa
sulfitcellulosa
kraftpapper
papperssäckar
tallolia
sulfitsprit
terpentin
plywood
blockboard
spånskivor
hardboard
dörrar
sågade varor
Dam/atbalt i Finland? Nei, åtminstane
inte ännu. PIiekan sam
leker med ballen heter Susanne
Mattsson.
Damidrott - en modenyck?
av Enzio Sevim
D amfotboll spelas nu i organiserad form i 16länder.
Den första inofficiella VM-turneringen i damfotboll spelades 1970 i
Italien, inre mindre än 50.000 åskådare såg Danmark besegra Italien och
bli världsmästare. Europeiska fotbollsförbundet har ställt sig positivt tilI
tanken på att ta upp damfotbollen på sitt program.
Detta är den nyaste given i damidrott. Man undrar bara helt försynr
om detta skall vara en modenyck. Dambandyn levde upp till en ny renässans
i Finland och Sverige på 30-talet, efter att klubbar som Abo IFK
och Kronprinsessans Hockeyc1ub i Stockholm mer eller mindre hade lagt
klubborna på hyllan. 1 dag spelas dambandy inte i Finland.
Man kan granska damidrottens inträde på de olympiska arenorna. 1 de
första spelen följde man antikens mönster, programmet upptog enbart
manliga tävlingsgrenar. Man frångick dock antikens stränga lagar, ' ingen
kvinnlig åskådare hotades med dödsstraff. 1908 ilondon gjorde damidrotten
sin olympiska debut: det var konståkningen och tennisen, som banade
väg. 1912 i Stockholm var man mogen för simningen och samtidigt hade
den kvinnliga gymnastiken premiär, men endast som gruppgymnastik.
1924 i Paris kom fäkrningen för damer med i programmet och 1928 i
Amsterdam skedde så den stora revolutionen: friidrotten hade sin olym-
11

16
SFI:s EM-medaljörer
SFI fick sin första medaljör
i det andra Europamästerskapet
som gick i Paris
1938.
Den första medaljören heter
Alf Lindblad, Fiskars.
Alf kom trea i hinder. Tiden
var 9.21,4, den svenska segraren
Lars Larsson hade
9.16,2.
Nästa EM gick i Oslo
1946. Bebbe StOrskrubb
vann Europamästerskapet på
400 meter häck med 52,2
(9/ 10 under det gamla EMrekordet).
Oslo gay också andra SFImedaljer.
Nisse Nicklen,
IFK tog i höjd brons på
193 (segraren AntOn Bolinder,
Sverige 199) och Veikko
Nyqvist, Kiffen tog likaså
brons i diskus med
48.14 (Adolfo Consolini,
Italien 53.23).
De följande SFI-fram­
gångarna i EM-sammanbang
Bebbe Storskrubb, SFI:s enda
Europamästare ; friidrott.
kom först 1954 i Bern. Torbjörn Lassenius krigade framgångsrikt
mot ryssen Vasil Kuznetsov och raden av tyska stOrfräsare. Efter
första dagen hoppades man på brons för Akilles-mångkamparen.
Det blev emellertid silver med serien 11,7 - 652 - 12.29 -
180 - 51,9 - 15,6 - 35.81 - 360 - 64.93 och 4.39,2). Detta
urgjorde 6.424 p. Kuznetsov sarnlade 6.752 p.
Två ryssar kom främst på 400 m häck, men sedan kom Ossi
Mildh på ny tt finländskt rekord 51 ,5 - brons.
Detta är SFI i EM-belysning - en guld, en silver och fyra
brons.
sådant mål i siktet vid sidan av det andra man gör, studier och så där.
Jag tycker det hela löper bra. Jag trivs med min rytm och om det skulle
gälla någon speciell distans så är min distans 5.000 m.
Så vet vi det.
Rune har såvitt vi kan bedöma det en klar EM-kontur i sitt planerande
och det har förstås också de båda SFI-damerna Mona-Lisa Strandvall
och Marika Eklund.
Just för de här flickornas del, det gälIer båda, kan sägas, att landslagets
resa tilI östtyskland och Tjeckoslovakien, Leipzig och Prag, fick en avgörande
betydelse för deras EM-instälIning. Båda blev i tillfälle att avgjort
förbättra sina resultat på ett underlag, som också vårt Stadion skall erbjuda
nästa sommar under EM den 10-15 augusti.
Banan kostar drygr en miljon rnark, men Stadion byggs om för dryga
2 miljoner. Omklädningsrummen skalI avgjort förbättras. Idrottsmännen
får bastu, som hittills har saknats, märkligt nog. Ljustavlan skall bli den
modernaste i väriden och stå i förbindelse med en elektronbjärna, som
skall ge hela presstjänsten snabba och nödvändiga tjänster. Den kostar
närmare en halv miljon marko
Drygt en halv miljon mark får TV betala för att sända spelen tili
Europas länder. De flesta vilI ha EM. Rundradion tyckte priset var för
dyrt. EM-organisationskommitten tyckte priset var bilIigt. EM är dock EM
och efter OS 19 år tillbaka i tiden kommer EM både resultatmässigt och
beträffande stämningen säkert att höja sig tili samma fina klass, som gay
oss världsrykte som arrangörer och idrottsnation - de olympiska händelserna
i Helsingfors alltså.
* * *
Visste ni om att den första europamästaren i värIden i friidrott är en
finländare, Kalevi Kotkas med resultatet 200 cm i höjd i Turin 1934. Han
var den första som vann och den första som fick en EM-guld.
Senare har vi haft många Europamästare, i själva verket minst en i
alla EM-tävlingar fram tili 1966 i Budapest då vi blev helt uran medalj.
1969 i Aten blev det ingen guld, men två mycket goda silver, Pauli Nevalas
i spjut och Reijo Vähäläs i höjd. Två silver är alltså för litet då vi
börjar spekulera om våra framgångar - med det tionde EM för första
gången på hemmaplan måste vi kunna åstadkomma mera än två silver.
SFI i EM-bilden är inre särskilt konturstark. SFI har haft en endå Europamästare,
Bebbe StOrskrubb 1946 i Oslo.
Bebbe gjorde en laddad insats, där han tillfullo infriade förväntningarna.
Hans stOra problem var att välja distans. Bebbe var i utmärkt form på
800 m, en av världens främsta för tiden, men han måste där möta
dansken Niels Hols-Sörensen, som Bebbe aldrig lyckats besegra i en
2 - V år Idrott
17

charmen hos skidorienceringen: den friska satsningen vid vägvalet, som
kan föra en tävlande långt ut från fågellinjen melian koncrolleroa. Vid
landskampen mot Sverige för två år sedan var fågelvägen mellan andra
och tredje koncrollen 16 km. 1 en viss punkt på sträckan var avståndet
meIlan den man som valde yttersta högra vägen och den som valde yttersta
vänstra 7 km! Det kan man väl kaIla spridning.
För att öka de vägvalsmöjligheter det existerande vägnätet erbjuder
åligger det banläggaren att placera in ett varierande antal skid- och snöscooterspår,
t. ex. såsom extra förbindelselänkar mellan olika vägar eIler
för att öppna igensnöade stigar. Alla dylika extra spår inritas noggrannr
på tävlingskartorna, där också sandade och igensnöade vägar markerats.
Emedan skidorienreringen använder sig av det befintliga vägnätet och av
färdigt inritade spår är det uppenbart, att fordringaroa på tävlingskartan
är andra än vid sommaroriencering. Den lämpligaste karttypen för skidoriencering
är en topografkarta i skalan 1:50.000, som ger en tillräckligt
noggrann bild av terräng och vägar, och som samtidigt är lämpligt hanterbar
i sitt format. Kartan förvarar de tävlande i ett kartfodral, som sitter
på bröstet och som kan vikas ned vid behov och vridas i marschriktningen.
Ofta är kompassen fäst vid kartfodralet - i skidoriencering behöver man
aldrig taga exakta marschriktningar. Det finns numera speciella skidor
för orienrering. De är försedda med en tunn stålkant på skidans inre
sida och de gör det möjligt för de tävlande att på en hård väg använda
sig av skrinnsteg. En elitskidorienterare kan på en isig väg tidvis uppnå
smått otroliga hastigheter, ända upp tili 50 km/ t. Stavarna är försedda
med speciella snedstäIlda dobbar av diamanrstål som ger fäste på isigt
underlag.
Banläggaren har isin hand nyckeln tili en tävlings lyckande - eIler
misslyckande. Själva kontroIlerna är det inget problem med, men desro
större vikt får han fästa vid vägarnas kondition. Det största arbetet måste
nedläggas på att öppna extra spår, anringen det sker med hjälp av spårpatrulier
eller av snöscooters. loch med att dessa siscnämnda har kommit
i allt aIlmännare bruk har banläggaren fått ett utmärkt hjälpmedel för det
viktiga förarbetet på banan.
Internationell verksamhet
Den internationeIla tävlingsverksamheten har i huvudsak begränsats
tilI de årligen arrangerade landskamperna meIlan Finland och Sverige och
till de ince nationella tävlingar, som arrangerats i samband med landskamperana.
1 den första landskampen 1951 i Gästrikland i Sverige var
Finland ren statist och landskampen hade karaktären av demonstration från
svensk sida. Den försiggick nattetid i isföre med gemensam start och
22
En stilstudie av segraren i senaste års skidorienteringslandskamp, V eijo Tahvanainen.
distansen var 32 km fågelvägen, vilket betydde, att de tävlande skidade
40-45 km. Sedan dess har styrkeförhåIlandena urjämnats, och de senaste
åren har Finland varit hårsmånen bäme. 1 lagen ingår numera åtta seniorer
och fyra juniorer och start sker individueIlt med 5 min. meIlanrum. Banlängden
är begränsad tilI 25 km för seniorer och 15 för juniorer och
tävlingen håIles i dagsljlls. 1 mars detta år går landskampen i Östersund
och enligt preliminära uppgifter kommer Norge för första gången med.
Nere på koncinencen finns det i dag en sjlldande aktivitet. Östtyskland
23

IDROTTSFOLI(!
Beställ Era resebiljetter genom oss1
Den enda resebyrån med en särskild
SPORTRESEAVDELNING
TRAVEK
RESEBYRÄ Ab
- byrån med personlig service-
HELSINGFORS, S. Kajen 16,
Alexandersgatan
ABO, Universitetsgatan 26,
HANGÖ, Bulevarden 10,
21 , telefon 11 900
telefon 29311
telefon 68 21
o
Aländsk idrott förr och nu
av Nils Dahlman
Idrotten och kanske främst då friidrotten har blivit de breda folklagrens
skötebarn. Det stora glädjeämnet i framgångarnas stolta stunder och
sorgebarnet i motgångarnas och misslyckandenas svåra ögonblick. Så har
faUet varit icke minst för den Iinländska friidrotten, som nu i den ökade
och breddade konkurrensen har sin storhetstid bakom sig.
Trots sitt tidigare rän isolerade läge återspeglas det ovan sagda också
i den åländska idromrörelsen och även här i friidrOtten, som vid sidan av
segelsporten, är den äldsta och under långa tider varit den aUenarådande
sporten på de åländska öarna. Som organiserad kan idrotten här blicka
tiUbaka på en drygt halvsekeUång verksamhet. Det säger sig självt att en
så pass lång tidsperiod inrymmer en heI del idrottsgestalter, ledare som
aktiva, vilka börjat få ett smån legendariskt skimmer över sig. Avsaknaden
av yttre förutsättningar under seklets första årtionden - här fanns
inga instruktörer, inga lämpliga tävlingsplatser, inga möjligheter tili större
tävlingar med utvecklande konkutrens - bidrog tilI att den tidens åländska
toppidrottsmän skolades och utvecklades inom klubbar på fastlandet. Det
mest lysande exemplet härpå var Frej Liewendahl, 1920-talets stora åländska
idrottsstjärna, olympier och urmi-besegrare. Vad den sismämnde under
denna tid kom att beryda för den Iinländska friidrotten som helhet, kom
Liewendahl an beryda för den åländska. Hans framgångar på inhemska
och utländska tävlingsbanor, ända bort i Staterna, var ägnade att väcka
och sprida intresse för idrott runtom på Aland. Mången åländsk pojke
såg i honom förebilden för den tidens hjälte och i hans framgångar målet
Frej Lie1/Jendahl -
"Alands Paavo Nurmi".
27

för sina egna ansträngningar. Act han icke genast fick någon eller några
efterföljare berodde närmast på de yme förhållanden, som rådde på den
tiden. De åländska landsvägarna och beteshagarna var knappast lämpliga
idrotcsplatser och isoleringen försvårade ett nödvändigt ucbyte. Men imresset
och enmsiasmen för idrocten hade definitivt blivit väckt och skarorna
ökade i snabb takt.
Mot slucet av 1920-talet kunde man på Finlands Svenska Skolidrottsförbunds
mästerskapstävlingar i Abo se några åländska deltagare, som klarade
sitt elddop med den äran. Som känt har dessa skolidrottspionjärer under
årens lopp fårt många efterföljare som med framgång fört de åländska färgerna,
icke minst vid stafettkarnevalerna.
1 början av 30-talet etablerades friidrottsucbyte med de svenskspråkiga
föreningarna i Aboland i form av landskapskamper i friidrott. Minst lika
triumfaroriskt som den tidens olympiatrupper återvände de åländska deltagarna
från segrar i Abo och Pargas. Denna form av friidrottsucbyte utvecklades
snart till liknande kamper mot Roslagen på andra sidan Alands
hav och blev något av miniatyrlandskamper som icke blott sporrade de
deltagande idroctsmännen, ucan även väckte srort imresse hos allmänheten.
Publiken var förhållandevis sror, större än våra dagars imernationella
tävlingar i Mariehamn. Det var mindre fråga om resultatnivå än om hård
och ädel kamp om placeringar och poäng.
28
Jorma Lindberg - 3-stegshoppare, spiutkastare och
mångkampare. Nume-ra välbestältd häradsskrivare i
Mariehamn.
Genom detta livaktiga ucbyte öster- och västerut hade friidrotten vunnit
ett definitivt fotfäste på Aland. Självfallet kom dessa "landskamper" act
driva fram och utveckla idrottsmän, som snart kom att spela en framträdande
roll på SFI-mästerskapen och inom den finlandssvenska idrotten
överhuvud. Namn som Eirik "Putte" Rosten, Gösta Bryggman, Lasse
Nordblom, Jorma Lindberg, Sven Holmen, Erhard Andersson, Ake Bamberg
m. fl. återkom ofta i prislisrorna. En ändamålsenlig instruktionsverksamhet
och framför allt möjligheter tili tätare tävlingsutbyte skulle säkert
av dessa ha skapat förmågor av hög nationell klass. Men det var före flygets
och bilfärjornas och de bekostade idrOttsresornas tid. Man fick ställa
in siktet på skol- och SFI-mästerskapen och ett Henal mästerskap fann också
vägen tilI de åländska öarna.
* * *
Krigsåren medförde en generationsväxling på Aland liksom annorstädes.
loch med att ordnade förhållanden på ny tt imrädde rog man nya tag även
inom idrottsrörelsen. Och verksamheten blev mera planmässig och målmedveten
än tidigare, mycket beroende på det stöd man nu kunde räkna
på från samhällets sida. Nya idrottsplaner anlades på den åländska landsbygden,
nya former av idrotter såsom fotboll, oriemering, skidlöpning,
bandy m. m. kom tili och gjorde friidrotten äran stridig. För att ucåt samla
den splimade åländska idrotten genomfördes en omorganisation i och med
att IF Aland bildades, en organisation som i sig inneslucer de små åländska
föreningarna i och för represemationsuppdrag ucåt. Effekten härav Iät ej
väma på sig. En ökad represemation i svenskfinländska sammanhang blev
skönjbar och i lagidrotter nåddes allt bäme resultat, icke minst av de
åländska löparflickorna. Nya stjärnor tändes och har sIocknat. Som värdiga
efterföljare tilI Frej Liewendahl har vi under 50- och 60-taIet haft Allan
Korpi, Rune Holrnen, Tor Eriksson, Håkan Lindberg, Kenneth Lindqvist,
Rune Sjölund m. fl. , vilka - endeI av dem ännu aktiva - vid flere till­
WIen framgångsrikt fört de blåvita färgerna i olika landskamper. Och vid
sidan av stafettHickorna är det all anledning att nämna våra duktiga höjdhopperskor
Gun Nordlund - finländsk mästare - och Beatrice Mörn.
TrOts den starka åderlårning som uppstod då Rune Holmen flyttade tilI
Helsingfors och då sprimerässet Håkan Lindberg helt pIötsligt lade spikskorna
på hyllan, samt senare då Kenneth Lindqvist och Rune Sjölund flyttade
tilI Nyköping i Sverige, finns det nya förmågor, unga pojkar som
rycker fram och fyller leden, ja t. o. m. så framgångsrikt att vi igen har
åländska represemamer i friidromIandslagen. Detta om något ger oss anledning
att inom den åländska idrotten med förtröstan se framtiden an.
29

och dådkraft som nödvändigt behövde få komma till utlopp i sådana
nappatag, och han beslöt att ge möjligheter därtill i en i minsta detalj
genomtänkt tävling. Och så föddes Botnialoppet.
En organisationskommiw! bildades, specialutskOtt tillsattes, namn och
rutt för tävlingen fastställdes, och så körde arbetet i gång. Den första organisationskommiw!n
bestod av följande personer: Christer Boucht ordförande,
Henrik Svarfvar sekreterare, Dagmar Berts, Bertel Blusi, Rolf Dahlqvist,
Holger Knös, Gunnar Norrbo, Albert Siegfrids, Evald Stenman
och Elmer Örndahl. Ordförande i olika utskott blev: Nils Borgar, Sven­
Erik Glader, Gustaf Hartman, Bertel Holm, Bror Lönnqvist och Pentti
Sundell. Allt förbereddes grundligt. Det bästa från Vasaloppet tillämpades,
det mindre goda förbättrades.
Till startplats i huvudtävlingen valdes Oravais slagfält, varifrån skidlöparna
har 65 kilometer till målet på Korsholms vallar. Damer, juniorer
och en äldre kategori män startar från Norrvalla i Vörå och har en
sträcka på 40 kilometer. Huvudarrangör för tävlingen är Oravais IF, Vörå
IF, IF Femman, Vasa Idrottssällskap och IK Hellas.
1 det första Botnialoppet den 23 februari 1969 deltog i det närmasrre
800 skidlöpare, och följande år ökade antalet med nästan 50 procent.
Arrangörerna räknar med att med nuvarande resurser kunna ta in c. 1.500
löpare i må!. Flere kunde man bereda mat och dryck, men flere än så kan
man inte garantera varm basru eIler dusch efter slutfört lopp - tillsvidare.
Och det är narurligtvis en riktig princip att inte medge prutmån
på en så väsentlig del av servicen.
Eva Hög och Oskar Back, två dominerande namn inom finlandssvensk
skidsport en lång följd av år hade äran att bli krönta som segrare i damresp.
herrklassen i det första Bornialoppet, och värdigare segrare kunde
vårt förbund inte ha uppbringat.
* * *
Christer Boucht kallar sig söndagsskidare, men i så fall vill jag tillägga
"en söndagsskidare av kärnfriskt virke, en söndagsskidare som skidar
Grönland tvärs". Det är han som angett signaturmelodin till BOtnialoppet.
För de rationellt tränade tävlingsåkarna är det en värdg kraftmärning, men
även för oss andra beryder det tävling, även för den som tävlar endast
med sig själv. Det är uppfriskande med denna form av tävling just i vår
svårdefinierbara tid, då idrottsrörelsen har så svårt att finna sig själv,
och då självförsakelsen så ofta blir ställd på undantag. Bornialoppet är
ett friskt skott på idrottsträdet och det är att hoppas att den månghundrahövdade
arrangörsskaran som offrar tid och krafter på dess ans och vård
skall erfara något av den tacksamhet deltagaren känner mot dem som
gjort det möjligt för honom att genomföra ett sådant lopp och att få
känna tillfredsställelsen över att uppnå målet på Korsholms vallar.
34
IK Ömens lag som 1970 tog den avgörande /emte inteckningen i Bertil
Lönnqvists minnespris. Fr. v. Armo Pasonen, Kåre Lagerblom och Aarno
Sello
Ett minnespris har slutat vandra
av Torsten Smedslund
IK Örn en hemförde i årets FSO-mästerskap Bertil Lönnqvists minnespris
för alltid. Därmed slutade ett värdefullt pris sin vandring. Prisets
anor går tillbaka tilI 1930-talet.
Det kan vara fascinerande för dagens unga orienterare att gå bakåt i tiden
och få en inblick i hur orienteringen utvecklats. Det får man då
man följer den väg, som Bertil Lönnqvists minnespris vandrat ..
Bertil Lönnqvist föddes 1910. Han var hemma från Lillhemt utanför
Grankulla. Tidigt intresserad av idrott och friluftsliv kom han med i skyddskåren
och Grankulla IFK. Lönnqvist var en mycket god skidlöpare och
orienterare. Det var Sven-Eric Fagerholm, bosatt i Grankulla, som fick
Lönnqvist intresserad av orienteringen. Martin Lönnqvist, Bertils bror,
var även han en god idrottsman och stod inte brodern efter i fråga
om orienteringskunnandet.
35

V år trupp i Danmark, ett populärt resemål IÖT många unga gymllaster.
och lätta rörelser, som bildade olika mÖnster. Det enda clown-program, som
den idylliska villastaden bjöds på var FSG-pojkarnas trampettuppvisning,
som fick en något avvikande karaktär i relation tili de korrekta gemlemannauppträdande
gymnastiken vanligen har. Ballonger stuvades in under
munderingen på lämpliga stälIen och så improvisedades det friskt med
hisnande volter och skruvar i färggrann utstyrsel i ett amal minuter.
Huvudvikten lades emellertid vid det Tijuanakompade parterrprogrammet,
som ju egentligen härstammar från Jakobstadsfesten -68. Det löpte med
ingrodd rutin vid det här laget, men musiken och bandspelaren höll på
att svika sina entusiaster i slutet av mrnen, som följde på festligheterna i
Odense.
HolIändarna från Amsterdam hade kommit upp med en grupp muntert
trallande unga tonårsflickor, som bjöd på fantasirikt varierande inslag i den
glest besatta inomhushallen. Motiven var direkt ur West side Story, men
40
utstyrseIn var närmast besläktad med hippiemoden och go-go-flickornas
brokiga ekipering.
SoIflickorna från Stockholm visade ett förnämligt kunnande i vighet
och i koordination med svåra volter och ett Iedigt framträdande.
Dessutom deItog flere hundratal danska gymnaster från olika håll och
kamer av Danmark och stämningen var rem gemytlig inte bara på Fyns
Forum där det bjöds på dans för deltagarna utan också på uppvisningsfälten
och de olika arenorna där landstaevnet försiggick.
* * *
Turnen som sedan följde på ävemyren i Odense bjOO på många nya
upplevelser. Ollerup idrottsinstitut var det första etappmålet och här var
sommarkurserna i fulI gång. IdrottsIedare mbildades och 50-årsjubiIeet, som
skulle stå på programmet en vecka senare gay upphov tilI ivriga förberedelser.
Värdarna var alltså upptagna, men det ståtliga institutet med
sina oIika tempererade simbassänger samt gymnastikvänliga anIäggningar
underhöll dock gästerna på ett strålande sätt.
Härifrån gick färden vidare till Gerlev idrottsinstitut på SjaeIland och
på vägen hann vi med bad i Stora Belt och en snabbvisit hos den modernt
inredda dagstidningen SjaeIlands Tidende i Slagelse. login på Gerlev var
utmärkt - en detalj som vi förresten fann god överaIlt där vi rörde oss
- och smörrebröden vi fick med oss dagen därpå smakade utomordentligt
gOtt vid rasttiIlfäIlet på stranden. En bondgård bjöd aIlesamman på ridtur
samma dag och därför fick uppvärmningen börja tidigate än vanIigt inför
uppvisningen den kväIlen på Fugleberg. EndeI av våra vänner från Odense
upprrädde även här i denna kolossala hall me på Iandsbygden, där det var
fuIlsatt, till sista plats.
Raklev och norra SjaeIland var den sista orten vi besökte i uppvisningssyfte,
men innan vi hann så långt besökte vi ett mejeri i Sorö där
den danska osten provsmakades och där smörberget bara växte och växte
trots den höga sommarvärmen.
RakIev hade en ny hall med Ijus parkett och bjöd på danskt gemyt av
allra bästa sorto Köpenhamn stod näst i turen men bIott som en haltpunkt
på vägen hem. Truppen hann besöka Tuborg och Tivoli samt varuhusen
vid Ströget innan ruten hem genom Sverige anträddes.
41

Kom och provkör
nya klarsynta SAAB
safår Nise ...
Se nya förbättrade SAAB. Ring i dag eiler i morgon och vi
reserverar tid för en provtur. SAAB - överlägsen segrare
i konditionstester - ett Iysande undantag, och inte enbart
då det gäller Ijusen.
Oy SCAN-AUTO Ab
Se barnet i centrum!
av H jördis Trygge
V etenskapen kommer ständigt med nya rön om hur betydelsefulla
barnaåren är för individens framtida utveckling. Man har konstaterat att
knapphet på föda och brist på näringsämnen redan på ett tidigt stadium
hämmar intelligensutvecklingen för att inte tala om kroppens andra
funktioner. Man vet att barnets motoriska utveckling redan vid 4-5 års
åldern befinner sig i ett stadium då barnet kan lära sig sammansana
motoriska färdigheter och att den gynnsammaste perioden i detta hänseende
infaller i 7-10 års ålder. Vi blir upplysta om hur viktigt det är
för barnet att ha rikligt med utrymmen för rörelse och lekar för att
det skall få utlopp för sitt rörelsebehov och för sin rörelseenergi, en
förutsättning för individens mångsidiga och harmoniska utveckling. Därtill
vet vi att barnet behöver förståelse, ömhet och kärlek i rikt mått.
Trots att det ovanstående borde vara känt för samhällets planerande
och styrande medlemmar ställs vi inför motstridiga och ofattbara fakta.
Å ena sidan ställs vår ständigt framåtskridande civilisation inför allt större
uppgifter då det gäller människans hälsa och allsidiga utveckling, å andra
sidan inskränker man mer och mer på det naturliga utrymmet för spontant
umgänge i den närmaste miljön. Barnet, i synnerhet stadsbarnet, finner
ofta parker, planteringar och gräsmattor som det inte får beträda och ännu
oftare parkeringsplatser på de ställen där det borde finnas utvidgat livsutrymme
för lek och umgänge med kamrater. Hall barnet har ett verkligt
hem, om också litet, får det knappast störa sin far än mindre grannarna
med sin lek. Flere andra liknande exempel på samhällets förhållande till
barnet kunde nämnas. Miljön vi lever i kan i dag i många avseenden
betraktas som barnfientlig och är inte sällan utvecklingshämmande för
våra barn.
* * *
Det händer dock att en och annan ivrar och arbetar för sådana verksamhetsformer
där barnet och dess utveckling står i centrum. Sådant är
värt att ta fasta på och att arbeta vidare för. Helmut Schulz, gy.mnastiklärare
och pedagog i Diisseldorf, ägnar sig helhjärtat åt just ett sådant
arbete. Han besökte Helsingfors under några dagar i oktober och Iät kursdeltagarna
i rikt mått ösa lärdom ur hans omfattande kunskaper och mångsidiga
kunnighet i barngymnastik. Mången frapperades av hans enorma
övningsförråd och frågade sig hur detta var möjligt. Svaret gay Helmut
själv. En grundlig kännedom om gymnastikens metodiska utformning, om
43

örelseform och -stegring, om rytmens frigörande och rörelsefrämjande
verkan, om kravet att främja styrka, kondition och koordination, och ett
underförstått fysiologiskt tänkande som ständigt bör finnas till hands, urgör
den realistiska grund som ett meningsfullt arbete måste bygga på. Därtill
kommer de ständiga frågorna till en själv: Vad kan jag ytterligare tänka
mig för möjligheter i detta sammanhang? Hur skall rörelsen urformas?
Varfär urformar jag den just så? Detta resulterar i ett omfattande ständigt
utvecklande skapande arbetssätt som ständigt öppnar nya möjligheter
till nya lösningar. Ett sådant arbetssätt är möjligt också för våra
ledare blott man först försöker komma ifrån ett inskränkt stirrande på
den enskilda övningen och i stället får upp ögonen för grundrörelseformerna
för riktningar och nivåer för rörelsens rytm och accenter, d. v. s.
för helheten. Men lika litet som någonting överhuvudtaget ger sig självt
i vår tid skall man tro att detta gör det. Skolning genom självkritik,
öppenhet för intryck och andras erfarenheter, läsning av facklitteratur
Med mammas eiler pappas hjtilp går det bra att börja gymnastisera redan jrån
3·års åldem.
44
och ett ständigt provande av nya möjligheter banar småningom väg tilI
ett framgångsrikt målinriktat arbete.
Dtom ovannämnda gymnastikmetodiska kunskaper krävs också insikter
i pedagogik och psykologi. Dr pedagogisk och psykologisk synpunkt finns
det nämligen mycket att ge inom föräldra- och barngymnastiken. (Denna
aktivitetsform begränsas ingalunda enbart till modern). loch med att
leken dominerar barnets sysselsättning i denna ålder bör självfallet leken
och rörelse i lekfull form vara urslagsgivande för verksamheten. Barnets
beroende av föräldrarna i denna ålder är påtagligt. Den benägenheten
fråntas inte barnet i denna gymnastik. 1 stället förstärks samhörigheten
i moderns och/ eller faderns hjälpande, stödjande och samarbetande uppgifter.
Också föräldrarnas förståelse för barnets utveckling och beteende
kan påverkas genom ledarens sätt att reagera och ge råd och uppgifter under
timmen. Övningarna under timmen sporrar tilI fortsatt övning i hemmet.
Det är därför viktigt att övningarna fyller de fysiologiska kraven och att
föräldrarna kommit till insikt om deras innebörd och rätta utförande.
Roliga, meningsfulla hemuppgifter är ägnade att ytterligare sporra intresset,
rörelseglädjen och familjesamhörigheten.
* * *
Helmut Schulz berättar att Tyska Gymnastikförbundet räknar med
140.000 småbarn i ålder 3-6 år. Med tanke på befolkningsunderlaget
är väl detta inte en så anmärkningsvärd siffra, men genom att denna
aktivitetsform ännu endast pågått i 6 år är resultatet beundransvärt. Trerusen
gymnastik- och idrorrsföreningar har upptagit verksamheten på sitt
program, t. o. m. flere simföreningar räknas till detta. Gymnastik- och
idrottsförbunden i Tyskland har bl. a. som sin målsättning att ge sådana
barn möjlighet till gymnastik och rörelse som annars har ringa eiler
ingen möjlighet till detta isin skola eiler isin hemmiljö. Det står dessurom
klart att gymnastik- och idrottsförbunden har intresse av det målmedvetna
övandet i en av vetenskapen fastställd gynnsam ålder, inte enbart
med sikte på barnets hannoniska utveckling uran också med sikte på den
grund detta skapar för ett framgångsrikt inövande av svårare idrottsliga
prestationer.
Privata initiativ ligger oftast . som grund till mera omfattande verksamhetsformer.
Detta initiativ som FSKG gjOrt hoppas man · innerligt
skall få fotfäste i vårt land, att kommunerna och staten skall få upp ögonen
för denna värdefulla satsning och bidra med övningssalar och ledararvoden
och att det dessutom skall uppstå ett fruktbringande samarbete mellan
de skolor och föreningar som här kommer i fråga.
Helmut Schulz ansåg kursdeltagarna vara gammaldags, sin idealism att
ge ut så mycket privata medel för en sak som så tydligt och klart är
45

samhällers uppgift. Idealismen bryrer väg och bygger broar. Men man
hoppas på kommunernas intresse och insatser i der framrida arberer. Detta
förplikrar dock initiativragaren att ytterligare bereda grunden och göra
den kraftfuII för ett fonsatt arbete. Kontakten med de ledare som deJtog
i kursen är en förutsättning, Iikaså en fortsatt IedarskoIning som tar
sikte på att grundligt informera om medel och mål och som är öppen för
en framåtskridande utveckling.
Fackligt vetande bör förutsättas hos varje övningsledare, men det som
gör denna ledare tiU en verkligt god ledare är kärlek, godhet och tålamod,
säger Helmut Schulz.
TIDTAGARUR FÖR ALLA IDROTTSUTÖVARE
FRÅN SCHWEIZ STÖRSTA SPECIALFABRIK
I LEONIDAS I mk 5850
Importör:
OY SUOMEN KELLOSEPAT AB
46
Fäs hos alla medlemsaffärer i branschen
Skolidrotten behöver bättre samarbete
av Björn H. Holmberg
Vi befinner oss för tillfället i en ny brytningsperiod som för med sig
stora omvälvningar på flere områden. På centralidrottsförbundshåll har vi
strävandena mot ett samgående. Det är svån att säga om dessa strävanden
kommer att märkas på de aktivas nivå. Av större vikt är däremot införander
av femdagarsveckan på allt flere områden samt genomförandet av grundskolreformen.
Den ökande fririden och den allmänna längre skoltiden kommer
art ställa större krav på idrotten än tidigare.
Idag torde man kunna vara en se om att SFSI på sätt och vis är en
"dubbeJorganisation" till CIF. Man kan även fråga sig hur ändamålsenligt
och fördelaktigt detta är för vårt idrottsliv. SkolidrottSförbunders nuvarande
verksamhet kan grovt uppdelas i tvenne grupper: Kurs- och tävlingsverksamhet.
Kursverksamheten skall vi i derta sammanhang inte närmare gå in
på. Tävlingsverksamheten går i huvudsak ur på att förbundet arrangerar
mästerskap i så gott som alla populära idrottsgrenar, även i sådana grenar
som inte finns på programmer i något av CIF:s förbund.
Om man närmare ser på de olika specialförbundens mästerskap jämförda
med skolmästerskapen, kan man säga att "specialmästerskapen" är
till för topparna, medan skolmästerskapen är tummeJplats för den stora massan,
om man överhuvudtaget skall tala om topp- kontra massidrott i skolåldern
(under 15-16 år). En annan kännspak skillnad mellan dessa mästerskap
är även skolmästerskapens stora deltagarantal som tydligt visar deras
popularitet. Man behöver bara ta som exempel skolmästerskapen i friidrott,
för att nu inte glömma Stafettkarnevalen, som torde vara Nordens
största årligen återkommande friidrottstävling vad deltagaranralet beträffar.
* * *
Hur bör ungdomsidrotten i framtiden utformas? Med ungdom avser
jag i detta sammanhang alla under 16 år. Jag tror vi bör urgå från tre
dimensioner:
Skolan - Skolidrottsförbundet - specialförbunden
Tyvärr har skolgymnastiken alltför få veckotimmar. Detta trots att det
moderna samhället ställer allt större fysiska och psykiska krav på sina
medlemmar. Ungdomarna i vån samhälle blir inre idag i tillräckligt hög
grad förberedda för denna press. Det låga timantalet i skolgymnastiken,
samt en delvis feJaktig undervisning, gör att samverkan mellan mina ovannämnda
tre dimensioner bäme bör koordineras.
Ar tanken på ett bäme samarbete för utopisk. Skolgymnastiken skulle
47

Finlands Svenska Centralidrottsförbund
BERÄTTELSE
över verkJamheten illom FiinlandJ Svemka CentralidrottJförbund (CIF) under verk­
JamhetJåret 1. 1. 1970-31. 12. 1970 avgiven av förbundJJt'YrelJen tili årJmötet
den 7 man 1971
Finlands Svenska Centralidronsförbund kunde i januari 1970 se tillbaka på en
25-årig verksamhet. Jubileumsdagen den 29 januari hölls en mottagning för uppvaktande
på rest. Royal, medan övriga arrangemang i samband med jubileet var
förlagda till förbundets årsmöte den 8 mars på hotell Grand i Gamlakarleby. Därvid
invigdes förbundets nya fana med fanspikning och taI av pastor Folke Nyberg. Fanspikningen
förrättades i tur och ordning av följande: Ivar Ståhle, Erik Aström, Anders
Stenman, Enzio Sevon, Birger Lönnberg, Ingeborg Jung, Lars Eklund, Karl G.
Andersson, Börje Strandvall, Folke Nyberg, Carl-Henrik Fager, Nils-Erik Nyman, Ake
Storå, Carl-Olaf Homen, Leo Backman, Karl Gustaf Kunnas, Clas Hagert, Per-Olof
Löfgren, Lars-Olof Liljeström, Marianne Linko, Torleif Stenvall, Mårten Weurlander,
Mats Ahlskog och Roland Wiik. Förbundets ordförande Erik Aström gay en
återblick över förbundets verksamhet under de gångna 25 åren och förrättade utdelning
av förbundets förtjänsttecken. Ytterligare gay förbundets representant i Statens
idrottsråd Birger Lönnberg årsmötet en information angående det komrnittearbete,
som utförs på det statliga planet beträffande en omorganisation av vårt lands idrott,
medan redaktör Enzio Sevon utdelade Sport-Pressens bragdmedalj för år 1969 åt bågskytten
Jorma Sandelin. Förbundets nya allmänna märke kunde för första gången
utdelas i samband med mottagningen den 29 januari. Också förbundets nya plaketter
i guld och silver blev färdiga under jubileumsåret.
Idrottsligt sett kan man anse året som helt tillfredsställande. Förbundets idrottsmän
har lyckats hålla sig rätt väl framme i olika FM-sammanhang och även internationellt
sett har insatserna haft nöjaktig karaktär.
Arets statsanslag blev slutligt fastställt onormalt sent eiler först i september, något
som överhuvudtaget med tanke på genomförandet av en planerad verksamhet icke
kan anses vara riktigt.
Den av Statens idrottsråd år 1969 tillsatta kommitten för att uppgöra förslag till
en samordning av idrotten i vårt land har fått sitt betänkande färdigt. Centralidrottsförbundets
styrelse har ett Hertal gånger under året haft orsak att diskutera denna
fråga och även avgivit ett antal utlåtanden, vilka planeringssektionen inbegärt. På
hösten, sedan undervisningsministeriet hållit ett informationstillfälle angående bl. a.
nämnt betänkande, hänsköts frågan för vidare beredning tili de centrala idrottsorgaisationerna.
Under det gångna året har förbundet ytterligare avgett utlåtanden angående bl. a.
följande spörsmål: "Idronsläkarverksamheten och dess planering", "Klubbarbetet i
fysisk fostran i olika läroinrättningar" och "Utvidgat nordiskt samarbete inom
ungdomsidrotten" .
1 den för närvarande rätt aktuella frågan om föreningsfusioner har förts diskussioner
och förbundet kommer att med uppmärksamhet följa utvecklingen på detta
område.
Det officiella organet Sport-Pressen har utkommit såsom tidigare och tidningen
har icke belastat förbundets ekonomi. Arsboken Vår Idrott utkom i normal ordning
tiU årsmötet och utgifterna för densamma har fortsättningsvis kunnat hållas skäliga.
59

Förbundsordjörande: Birger Lönnberg.
Styrelseordjörande: Nils-Erik Nyman.
FöRBUNDETS LEDNING
Styrelsemedlemmar: Kaj Nummelin och Äke Älgars för SFI, Leo Backman (FSS),
Carl-Henrik Fager (FSO), Marianne Linko (FSKG), Ralf Dyhr (FSG), Karl Gustaf
Kunnas (SFSI), Per-Olof Löfgren (SFS), Nils Westerholm (Konditionsfrämjandet),
Lars Eklund och Mårten Weurlander (NÄID), Folke Nyberg och Anders Stenman
(ÖID) och Rudolf Mattsson (ÄID).
Styrelsesuppleanter: Runar Björklöf och Lars Nybom (SFI), Bertel Westman
(FSS), Sven Dahlfors (FSO), Thua Heikkinen (FSKG), Stig Nummelin (FSG),
Rurik Lindqvist (SFSI), Berndt Böckelman (SFS), Torleif Stenvall (Konditionsfrämjandet),
Lars-Olof Liljeström och Äke Sundell (NÄID), Äke Sundholm och Åke
Storå (ÖID) och Gustav Karlberg (ÄID).
Viceordförande i styrelsen har varit Anders Stenman, sekreterare Ralf Dyhr och
skattmäsrare, vald utom styrelsen, Roland Wiik.
Arbetsutskottet: Nils-Erik Nyman, 1. Backman, R. Dyhr, 1. Eklund, C-H. Fager,
Marianne Linko, K. Nummelin och R. Wiik.
Ekonomieutskottet: J. O. Söderhjelm, Birger Burman, Carl-Olaf Homen, Börje
Lindeman, B. Lönnberg, N-E. Nyman, K. Nummelin och Erik Äström.
Kurskommitten: Nils Kankkonen, Ingeborg Jung och kanslichefen.
Disciplins- och regelnämnden: Birger Lönnberg, 1. Backman, 1. Eklund, C-H.
Fager, Clas Hagert, C-O. Homen, Ingeborg Jung, K. G. Kunnas, P-O. Löfgren, N-E.
Nyman, A. Stenman och N. Westerholm.
Ungdoms,.ådet: Äke Romantschuk, Per-Olof Ahokainen, Eija Francke, L-O. Liljeström
och kanslichefen.
Arsbokens redaktionskommitte: Roland Wiik, Björn Bjurström, Ingmar Björkman,
Eija Francke, Karl-Gustav Hagros, S. Nummelin och F. Nyberg.
Sekret utskott: Birger Lönnberg, N-E. Nyman, A. Stenman och kanslichefen.
Revisorer: Bertel Storskrubb och Christer Wallendorff med L-E. Hartman och
E. Sandholm som suppleanter. Fjalar Adolfsson (GRM) har varit sifferrevisor.
KANSLIET
Kanslichef har varit Roland Wiik och kanslister fruac Maj-Britt Cavonius och Maj­
Lis Bergman.
Kansliets adress har varit Tempelgatan 19. D . 37, Helsingfors 10. Kanslilokalen
har varit gemensam för CIF, samtliga medlemsförbund och NÄID.
EKONOMIN
Centralidrottsförbundets ordinarie statsanslag för år 1970 var 371.000 marko
Tili medlemsförbunden och distcikten har som verksamhetsanslag utbetalats sammanlagt
280.000 mark enligt de procentsatser som fastställts av styrelsen: SFI 30 %,
FSS 10,5 %, FSO 10,5 %, FSKG 10,5 %, SFSI 6 %, FSG 4 %, SFS 1 %, NÄID
13,75 %, öID 12,25 % och ÄID 1,5 %.
SFS har beviljats ytterligare 2.500 mark som ett extra anslag och som hyresbidrag
föc kanslilokalen i Vasa har ÖID erhållit 1.860 marko
60
MEDLEMSAVGIFTERNA
Av medlemsorganisatsionerna har icke några medlemsavgifter uppburits.
Avgiften för understödande medlemmar hae varit densamma som under föregående
år nämligen 5 mark i årlig avgift och 100 maek för ständiga medlemmar.
Garanternas avgift har varit 20 marko
Nyland-Abolands ID
DISTRIKTEN
Styrelsen: ordförande Lars-Olof Liljeström, viceordförande Mårten Weurlander,
kassör Bengt Hagman, medlemmar Richard Bergström, Bror Borgström, Stig
Henriksson, Sune Kevin, Pentti Palmgren, Tryggve Pihl, Äke Sundell och Eduard
Zukale.
Sekreterare: Leif Sjöstrand, Tempelgatan 19, Helsingfors.
Österbottens ID
Styrelsen: ordförande Folke Nyberg, viceordförande Börje Strandvall, kassör Äke
Sundholm, medlemmar Henrik Bergman, Gunnar Nylund, Carl-Johan Palm, Stig
Rosenback, Bror Rönnbacka, Erik Sepänaho, Bo Simell, Olav Storgård och Rafael
Söderberg.
Sekreterare: Lars Kneck, Kaserngatan 21, Vasa.
Alands ID
Styrelsen: ordförande Rudolf Mattsson, viceordförande Paul Karlsson, kassör Göran
Fagerlund, medlemmar Viking Granskog, Ronald Holmen, Paul Holmfors, Gustav
Karlberg, John Lemberg och Rolf Wennström.
Sekreterare: Georg Blomqvist, Idrottsgården, Mariehamn.
OFFICIELLA ORGANET
Centralidrottsförbundets officiellta organ har såsom tidigare varit Sport-Pressen.
Trots de fortsättningsvis ökade tryckningskostnaderna har tidningens ekonomi kunnat
hållas i balans.
Tidningen har också detta år tillställts skandinaviska idrottsledare och artiklar
har citerats i såväl utländsk som inhemsk press.
Sporr-Pressens guldmedalj för år 1970 tilldelades Marika Eklund.
Styrelsen för Förlagsaktiebolaget Sportronden, som utgivit tidningen, har haft
följande sammansättning: ordförande Hans Blomstedt, medlemmar Carl-Olaf Homen,
Nils Kankkonen, Kaj Nummelin och Roland Wiik.
Chefredaktör och samtidigt redaktionssekreterare har varit Enzio Sevon. Roland
Wiik har varit verkställande direktör och fru Maj-Lis Bergman kontorist· i bolaget.
VÄR IDROTT
Förbundets årsbok Vår Idrott utkommer såsom tidigare till årsmötena i början
av mars.
1 årsboken ingår samtliga förbunds årsberättelser och den behandlar ytterligare
i ett antal specialartiklar aktuella idrottsfrågor och -händelser.
61

Diskus: 1) Bo Grahn, Esbo IF 50.76, 2) Leif Vikblad, IF Drott 48.12, 3) Bore
Möller, Skogby IK 46.76, 4) Thomas Andersson, G & IF Akilles 46.36, 5) Börje
Lindberg, Karis IK 46.32, 6) Tor-Erik Hägg, Oravais IF 42.06.
Spjut: 1) Harry Bro, Jeppo IF 69.06, 2) Timo Avellan, HIFK 66.96, 3) Karl-Erik
Sundman, G & IF Akilles 64.34, 4) Leo Pusa, Esbo IF 64.14, 5) Torolf Sandell,
Esse IK 61.24, 6) Lars Tjäru, GIF 60.96.
Slägga: 1) Ralf Kulla, IF Pedersöre-Pojkarna 51.50, 2) Ole Sundqvist, IF Standard
50.04, 3) Olavi Hakala, G & IF Tor 44.64, 4) Tor-Erik Hägg, Oravais IF 44.38, 5)
Lars-Erik Zittra, Nykarleby IK 29.88.
Damer
100 m: 1) Inger Roos, Hangö IK 12,7, 2) Agneta Häggblom, IF Äland 12,7,
3) Yvonne Hannus, Hangö IK 12,9, 4) Leena Olenius, Hangö IK 13,2, 5) Viveca
Westman, GIF 13,4.
200 m: 1) Inger Roos, Hangö IK 26,3, 2) Ulla Karjaluoto, GIF 26,7, 3) Agneta
Häggblom, IF Äland 27,0, 4) Yvonne Hannus, Hangö IK 27,0, 5) Leena Olenius,
Hangö IK 27,2, 6) Maj-Len Sundsten, Oravais IF 27,6.
400 m: 1) Ulla Karjaluoto, GIF 60,3, 2) Inger Roos, Hangö IK 62,2, 3) Viveca
Westman, GIF 62,6, 4) Yvonne Hannus, Hangö IK 63,2, 5) Siv Gustafsson, IK
Myran 63,6, 6) Leena Olenius, Hangö IK 65,8.
800 m: 1) Nina Wärn, Esse IK 2.16,6 (ny tt förbundsrekord), 2) Siv Gustafsson,
IK Myran 2.25,9, 3) Kerstin Vilander, Västanfjärd IF 2.43,9, 4) Lena Franzen,
IF Pedersöre-Pojkarna 2.51,5.
100 m häck: 1) Monika Bärden, IF Kraft 18,5, 2) Hannele Ralanri, G & IF
Tor 18,7, 3) Lille-Maj .Strömberg, Esbo IF 18,8.
Höjd: 1) Beatrice Mörn, IF Äland 150, 2) Marlene Öhberg, IF Äland 1.41, 3)
Birgitta Holm, Vasa IS 138, 4) Inga-LiII Olofsson, IF Äland 138, 5) Ann-Sofi
Nylund, IF Pedersöre-Pojkarna 138, 6) Gunborg Nygård, Esse IK 135.
Längd: 1) Marlene Öhberg, IF Äland 492, 2) Barbro Lindsuöm, Esbo IF 475,
3) Beatrice Mörn, IF Äland 473, 4) Hannele Ralanri, G & IF Tor 472, 5) Christina
Träisk, Jeppo IF 472, 6) Leena Olenius, Hangö IK 467.
Kula: 1) Siv Lövgren, Pyttis IK 10.33, 2) Ethel Holm, Esbo IF 10.12, 3) Aune
Ikonen, Oravais IF 9.57, 4) Ulla Isakas, IF Pedersöre-Pojkarna 9.41, 5) Ulla­
Maija Rajakangas, Nykarleby IK 8.94, 6) Anita Westin, Jeppo IF 8.52.
Diskus: 1) Siv Lövgren, Pyttis IK 31.72, 2) Merja Vuotila, IF Drott 28.46, 3)
Ethel Holm, Esbo IF 24.92, 4) Harriet Forsberg, Hangö IK 23.52, 5) Anita Westin,
Jeppo IF 22.42, 6) Raili Juurin, Oravais IF 22.02.
Spjut: 1) Aune Ikonen, Oravais IF 38.36 (ny tt mästerskapsrekord), 2) Harriet
Forsberg, Hangö IK 33.68, 3) Anita Westin, Jeppo IF 33.22, 4) Inger Högman,
Kimiro SF 31.24, 5) Ulla Isakas, IF Pedersöre-Pojkarna 29.04, 6) Ethel Holm, Esbo
IF 25.54.
SFI-mästerskapen för pojkar A i Mariehamn de11 27-28. 6.
100 m: 1) Leif Borenius, IF Äland 11,5, 2) Roger Wasström, Karis IK 11,6, 3)
Per Ekström, IF Äland 11,6, 4) Berndt Lindqvist, Karis IK 11,7, 5) Krister Wassström,
Karis IK 11,8, 6) Heikki Tallqvist, Karis IK 11,8.
400 m: 1) Leif Borenius, IF Äland 50,8, 2) Toivo Kannas, HIFK 53,0, 3)
Bjarne Östman, Nykarleby IK 53,5, 4) Henning Grönroos, Skogby IK 53,8, 5)
Håkan Lövholm, IF Standard 55,2.
800 m: 1) Bjarne Östman, Nykarleby IK 1.57,6, 2) Håkan Lövholm, IF Stan-
72
dard 2.01,9, 3) Sven-Olof Lindholm, IF Äland 2.03,5, 4) Jan-Henrik Törnroos,
Ekenäs IF 2.07,5, 5) Torsten Tallqvist, Ekenäs IF 2.10,0, 6) Jan Kidron, Ekenäs IF
2.11,0.
3.000 m: 1) Jan-Henrik Törnroos, Ekenäs IF 9.16,6, 2) Ulf Kämpe, Karis IK
9.36,8, 3) Pekka Järvinen, Esbo IF 9.43,8, 4) Sven-Olof Lindholm, IF Äland 9.48,0.
110 m häck: 1) Heikki Tallqvist, Karis IK 16,0, 2) Yngve Lindblom, Karis IK
16,0, 3) Mats Öhman, G & IF Akilles 16,1, 4) Henning Grönroos, Skogby IK
16,4, 5) Rune Sjöblom, Skogby IK 18,4, 6) Sixten Grönberg, G & IF Akilles
24,1.
300 m häck: 1) Heikki Tallqvist, Karis IK 40,7, 2) Mats Öhman, G & IF Akilles
41,1, 3) Henning Grönroos, Skogby IK 42,1, 4) Sixten Grönberg, G & IF Akilles
42,9, 5) Yngve Lindblom, Karis IK 43,0, 6) Rune Sjöblom, Skogby IK 46,6.
Höjd: 1) Hans Appel, IF Kraft 180, 2) Ken Lindberg, IF Äland 175, 3) Raul
Öhberg, G & IF Tor 170, 4) Leif Sontag, Skogby IK 160, 5) Lennart Augustsson,
IF Äland 155.
Stav: 1) Rune Sjöblom, Skogby IK 280, 2) Yngve Lindblom, Karis IK 280.
Längd: 1) Roger Wassrröm, Karis IK 631, 2) Lennart Augustsson, IF Äland 586,
3) Ken Lindberg, IF Äland 577, 4) Sture Lindqvist, Sibbo-Vargarna 573, 5) Krister
Wasström, Karis IK 570, 6) Rune Sjöblom, Skogby IK 565.
Tresteg: 1) Lennart Augustsson, IF Äland 12.86, 2) Staffan Hämelin, Virkby
Start 12.46, 3) Sture Lindqvist, Sibbo-Vargarna 12.24, 4) Rune Sjöblom, Skogby
IK 11.97, 5) Charles Elmgren, Sibbo-Vargarna 11.09.
Kula: 1) Reijo Ståhlberg, Fiskars IF 18.14, 2) Ulf Lundström, Sibbo-Vargarna
13.28, 3) Leif Backman, Sibbo-Vargarna 12.52, 4) Leif Sonrag, Skogby IK 11.23.
Diskus: 1) Dick Karlsson, Pargas IF 44.36, 2) Rainer Kanerva, Esbo IF 32.68, 3)
Veikko Långström, Esbo IF 31.50, 4) Stefan Nylander, Hangö IK 30.38, 5) Leif
Sonrag, Skogby IK 30.36, 6) Ulf Lundström, Sibbo-Vargarna 29.78.
Spjut: 1) Raul Öhberg, G & IF Tor 62.62, 2) Rainer Kanerva, Esbo IF 49.20,
3) Ulf Lundström, Sibbo-Vargarna 49.12, 4) Rune Lindström, Hangö IK 43.34, 5)
Veikko Långsrröm, Esbo IF 42.66, 6) Jan Kidron, Ekenäs IF 40.94.
Slägga: 1) Leif Backman, Sibbo-Vargarna 27.64, 2) Stefan Nylander, Hang: IK
25.90, 3) Ulf Lundström, Sibbo-Vargarna 25.12, 4) Jan Kidron, Ekenäs IF 25.10.
Pojkar B
SFI-mästerskapen för pojkar B och flickor B i Hangö den 27-28. 6.
100 m: 1) Kaj Österlund, Hangö IK 11,8, 2) Jouko Nikula, GIF 11,9, 3) Mikael
Forss, IF Standard 11,9, 4) Per-Artur Qvist, Helsinge-Atlas 12,0, 5) Äke Lindholm,
Ekenäs IF 12,7,6) Ove Sundblom, IF Äland 12,7.
300 m: 1) Kaj Österlund, Hangö IK 38,0, 2) Mikael Forss, IF Standard 38,8,
3) Per-Artur Qvist, Helsinge-Atlas 38,8, 4) Kaj Lönnblad, Sibbo-Vargarna 39,4,
5) Per-Olav Bystedt, GIF 40,5, 6) Lars Genberg, Esbo IF 41,0.
2.000 m: 1) Per-Erik Lindqvist, IF Äland 5.53,0, 2) Kurt Lindholm, Pargas IF
6.07,2, 3) Kenneth Andersson, IF Äland 6.08,2, 4) Yngve Romberg, Tenala IF
6.1 7,6, 5) Rolf Ranrala, G & IF Tor 6.18,8, 6) Kjell-Ove Halen, G & IF Akilles
6.22,0.
300 m häck: 1) Tom Kidron, Ekenäs IF 42,9, 2) Lars Genberg, Esbo IF 44,2,
3) Bo-Ole Lundqvist, Tenala IF 44,6, 4) Hans Lindblad, G & IF Akilles 44,7, 5)
Jan Rikberg, G & IF Akilles 46,5, 6) Äke Lindholm, Ekenäs IF 49,9.
Höjd: 1) Yngve Romberg, Tenala IF 165, 2) Jan Rikberg, G & IF Akilles 165,
3) Tom Kidron, Ekenäs IF 160, 4) Hans Lindblad, G & IF Akilles 160, 5) Leif
Nyberg, Hangö IK 160, 6) Kaj Lönnblad, Sibbo-Vargarna 155.
73

Stav: 1) Kenneth Hulden, GIF 350, 2) Per-Anur Qvist, Helsinge-Adas 300, 3)
Ralf Blomberg, Hangö 1K 280.
Kula: 1) Jouko Nikula, GIF 14.47, 2) Christer Danielsson, G & IF Akilles 11.36,
3) Lars Olander, Ekenäs IF 11.32,4) Tapio Lautsi, Sibbo-Vargarna 11.03, 5) Mauri
Salo, IF Aland 10.73, 6) Leif Nyberg, Hangö: IK 10.68.
SPiut: 1) Mauri Salo, IF Aland 52.26, 2) Johnny Yrjans, IF Kraft 49.82, 3) Lars
Olander, Ekenäs 45.20, 4) Matti Rintala, Sibbo-Vargarna 45.18, 5) Kari Sandström,
Sibbo-Vargarna 44.94, 6) Tom Kidron, Ekenäs IF 43.34.
4X800 m: 1) IF Aland (Stig Orre, Kenneth Andersson, Ove Sundblom, Per­
Erik Lindqvist) 8.52,0, 2) Ekenäs IF 8.59,0, 3) Sibbo-Vargarna 9.54,0.
Flickor B
100 m: 1) Anne Timmerbacka, GIF 13,0, 2) Yvonne Hannus, Hangö 1K 13,1,
3) Viveca Söderström, Hangö 1K 13,4, 4) Kerstin Sjöström, Ekenäs IF 13,7, 5)
Monica Andersson, IF Aland 14,4, 6) Margareta Skrifvars, IF Aland 14,5.
800 m: 1) Anne Mannonen, Haogö IK 2.38,8, 2) Maj-Len Lignell, Hangö IK
2.39,0, 3) Eva Westerlund, Bromarf-Pojkarna 2.39,6, 4) Kerstin Vilander, Västanfjärds
UF 2.40,0, 5) Viveca Söderström, Västanfjärds UF 2.44,8, 6) Susanne Michelsson,
Karis IK 2.45,0.
80 m häck: 1) Hannele Ralanti, G & 1F Tor 14,5, 2) Barbro Gustafsson, Hangö
1K 14,6, 3) Tua Westerlund, Hangö IK 14,7, 4) Yvonne Hannus, Hangö IK 14,7, 5)
Kerstin Sjöström, Ekenäs IF 14,7.
Höid: 1) Inga-Lill Olofsson, IF Aland 145, 2) Anne Bergström, Sibbo-Vargarna
140, 3) Marlene Öhberg, IF Aland 137, 4) Gun Öhman, Ekenäs IF 134,5) Diana
Oesch, Västaofjärds UF 131, 6) Harriet Brandtberg, Karis IK 125.
Längd: 1) Hannele Ralanti, G & IF Tor 456, 2) Margareta Skrifvars, IF Aland
456, 3) Inger Randström, Ekenäs IF 451, 4) Gun Öhman, Ekenäs IF 442, 5)
Yvonne Hannus, Hangö 1K 433, 6) Viveca Söderström, Hangö 1K 432.
Kula: 1) Tua Westerlund, Hangö 1K 8.50, 2) Monica Tampio, Helsinge-Adas
7.66, 3) Viveca Söderström, Hangö 1K 6.84, 4) Eva Frostell, Helsinge-Adas 5.82.
4X300 m: 1) Hangö 1K (Maj-Len Lignell, Viveca Söderström, Maria Ingberg,
Yvonne Hannus) 3.06,0, 2) IF Aland 3.14,7, 3) Ekenäs IF 3.21,9.
SFI-mästerskapen i mångkamp i Borgå den 18-19. 7.
10-kamp, seniorer: 1) Krister Lönnström, G & IF Akilles 6.623 p (11,2 - 684
- 11.42 - 181 - 51,5 - 16,0 - 28.12 - 340 - 50.20 - 4.23,8), 2) Risto
Rekola, Esbo IF 5.947 p (11,8 - 633 - 11.76 - 175 - 53,2 - 17,8 - 26.50
- 330 - 57.16 - 4.56,0),3) Roger Kanerva, Esbo IF 5.917 p (12,0 - 642 -
10.70 - 175 - 55,1 - 18,3 - 28.44 - 380 - 49.36 - 4.41,0), 4) Taisto
Olenius, Sibbo-Vargarna 5.694 p, 5) Yngve Blomfelt, G & IF Tor 5.635 p, 6)
Ake Holmberg, Esbo IF 5.593 p.
1O-kamp, poikar A: 1) Raul Öhberg, G & IF Tor 5.653 p (12,7 - 604 - 11.87
- 175 - 60,0 - 17,9 - 39.72 - 330 - 58.56 - 5.19,2), 2) Dick Karlsson,
Pargas IF 5.470 p (12,7 - 602 - 12.28 - 170 - 58,8 - 18,0 - 41.32 - 280
- 42.70 - 4.52,6), 3) Mats Öhman, G & IF Akilles 5.092 p (12,4 - 640 -
11.23 - 150 - 54,8 - 16,7 - 28.66 - 320 - 30.76 - 5.23,8), 4) Sixten
Grönberg, G & IF Akilles 4.895, 5) Sture Lindqvist Sibbo-Vargaroa 4.689 p, 6)
Leif Backman, Sibbo-Vargaroa 4.231 p.
6-kamp, poikar B: 1) Per-Artur Qvist, Helsinge-Adas 3.192 p (11,7 - 160 -
9.16 - 615 - 33.90 - 54,4), 2) Hans Lindblad, G & IF Akilles 3.128 p (12,5 -
165 - 9.84 - 552 - 50.60 - 57,3), 3) Danny Lindqvist, IF Aland 2.999 p
(12,8 - 155 - 11.10 - 544 - 51.68 - 59,2), 4) Jan Rikberg, G & IF Akilles
74
Raul Öhberg, SFI-mästare både i spiut och mångkamp för poikar A, vräker på
specialgrenen.
2.953 p, 5) Kaj Lönnblad, Sibbo-Vargaroa 2.633 p, 6) Rolf Rantala, G & IF Akilles
2.586 p.
5-kamp, damer: 1) Camilla Backman, Pargas IF 2.746 P (19,4 - 7.95 - 135
- 425 - 30,5).
5-kamp, flickor B: 1) Marlene Öhberg, IF Aland 3.034 p (14,8 - 7.96 - 135
- 454 - 29,0), 2) Margareta Skrifvars, IF Aland 2.958 p (14,2 - 7.05 .- 135
69 - 29,4), 3) Hannele Ralanti, G & IF Tor 2.935 p (14,0 - 7.06 - 125
- 491 - 30,0), 4) Ann-Christine Laaksonen, Pargas IF 2.611 p.
SFI-vandringsprisen 1970
Esbo IF försvarade åter suveränt sin ställning som förbundets starkaste friidrottsklubb
och hemförde med klar marginal Frihetspriset. Inteckningen i priset var
föreningens femte.
75

Erik Kallio, IFK, Helsingfors längd 726, Arno Kröhan, IF Helsinge-Atlas tresteg
14.91, Bo Grahn, Esbo IF diskus 51.32, Leo Pusa, Esbo IF spjut 73.26 och Krister
Lönnström, G & IF Akilles 10-kamp 6.623.
Damer
Stormästarklass: Marika Eklund, Hangö IK 400 m 53,0 och Mona-Lisa Srrandvall,
Gamlakarleby IF 400 m 53,5.
Mästarklass: Nina Wärn, Esse IK 1.500 m 4.39,3 och Gun Nordlund, IF Aland
höjd 165.
A-klass: Yvonne Hannus, Hangö IK 100 m 12,6, Ulla Karjaluoto, Gamlakarleby
IF 100 m 12,6,200 m 26,1, 400 m 60,3, Inger Roos, Hangö IK 100 m 12,5, 200 m
25,8, Siv Gustafsson, IK Myran 800 m 2.20,7 och Beatrice Mörn, IF Aland höjd
153.
Stormästarklass
Mästarklass
A-klass
B-klass
Sammanlagt
Klassi/icerade seniorer i SFI 1970
motsvarande siHror 1969)
NAIO
1 (-)
2 ( 1)
17 (21)
44 (44)
64 (66)
öIO
(-)
( 1)
1 ( 5)
36 (31)
37 (37)
Klassi/icerade damer i SFI 1970
(motsvarande siHror 1%9)
NAIO öIO
Stormästarklass .... . . . .... ... .. . .
Mästarklass ... ... .. . .. . . . ..... .
A-klass . - ......... . .. . . ....
B-klass . . ........ . ..... .
Sammanlagt ..... .. .... ... .
1 (-)
( 1)
2 ( 4)
7 ( 7)
10 (12)
1 (-)
1 ( 1)
2 ( 4)
10 (14)
14 (19)
Representation i landskamper
AIO Summa
(-) 1 ( -)
1 ( 1) 3 ( 3)
( 1) 18 ( 27)
5 ( 3) 85 ( 78)
6 ( 5) 107 (108)
AIO Summa
(-) 2 ( -)
1 (-) 2 ( 2)
1 ( 3) 5 ( 11 )
2 ( 3) 19 ( 24)
4 ( 6) 28 ( 37)
1 årets landskamper har förbundet representerats av sammanlagt 11 herrar och
3 damer. 1 det stora hela har insatserna varit goda.
Finland--Frankrike i Uleåborg den 27-28. 6.
800 m: 6) Aimo Mehtonen, Esbo IF 1.50,9.
Spjut: 3) Lars Avellan, HIFK 79.78.
EC lör damer i Öst-Berlin den 1-2.8.
80
100 m: 6) Mona-Lisa Strandvall, GIF 11,9.
200 m: 5) Mona-Lisa Strandvall, GIF 24,1.
Höjd: 7) Gun Nordlund, IF Aland 164.
4 X 100 m: Marika Eklund, Hangö IK o. Mona-Lisa Strandvall, GIF.
4X100 m: Marika Eklund, Hangö IK.
Finland--Sverige-Norge ungdomslandskamp i Fredrikstad den 8-9. 8.
400 m: 2) Kaj Widbom, Esbo IF 49,8.
800 m: 2) Kaj Genberg, Karis IK 1.53,2.
Kula: 4) Reijo Ståhlberg, Fiskars IF 15.35.
4X400 m: Kaj Widbom, Esbo IF.
Finland-Estland poik- och Ilicklandskamp i Reval den 8-9. 8.
300 m: 2) Kaj Österlund, Hangö IK 36,4 (nyn förbundsrek«;>rd f?r B-pojkar). _
800 m: 2) Kaj Österlund, Hangö IK 2.04,9, 3) Per-ErIk LlOdqvIst, IF Aland
2.06,4.
2.000 m: 2) Per-Erik Lindqvist, IF Aland 5.45,8 (ny tt förbundsrekord för Bpojkar).
Stav: 1) Danny Lindqvist, IF Aland 380 (nyrr förbundsrekord för B-pojkar).
Längd: 1) Jouko Nikula, GIF 711 (nyrr förbundsrekord för A- och B-pojkar).
Tresteg: 1) Jouko Nikula, GIF 14.10 (nyn förbundsrekord för B-pojkar).
Kula: 3) Jouko Nikula, GIF 14.98.
4X 400 m: Jan-Ove Eriksson, IF Drott o. Kaj Österlund, Hangö IK.
4 X 300 m flickor: Anne Timmerbacka, GIF.
Finland-Italien 1mgdomslandskamp i Lappo den 30. 8.
800 m: 1) Kaj Genberg, Karis IK 1.58,9.
Kula: 2) Reijo Ståhlberg, Fiskars IF 14.88.
Finland--Sverige i Helsingfors den 5-6. 9.
Damer
100 m: 2) Mona-Lisa Srrandvall, GIF 11,8,3) Marika Eklund, Hangö IK 12,0.
200 m: 2) Mona-Lisa Srrandvall, GIF 24,2, 4) Marika Eklund, Hangö IK 24,3.
Höjd: 3) Gun Nordlund, IF Aland 161.
4x 100 m: Marika Eklund, Hangö IK o. Mona-Lisa Strandvall, GIF.
4 X 400 m: Marika Eklund, Hangö IK o. Mona-Lisa Strandvall, GIF.
Rune Holmen, HIFK var nominerad som reserv på medel- och långdistans .
Finland--Sverige poik- och Ilicklandskamp i Alberga den 5-6. 9.
Arrangör: Esbo IF
200 m: 4) Leif Borenius, IF Aland 23,2 .
Längd: 4) Jouko Nikula, GIF 669.
Kula: 2) Reijo Ståhlberg, Fiskars IF 17.94.
EM för tmgdomar i Paris tien 11-13. 9.
800 m: Kaj Genberg, Karis IK eliminerad i försöket med tiden 1.56,3.
Finland--öst-Tyskland och Finland-Bulgarien damlandskamper i Leipzig
den 15-16. 9.
100 m: 2) Mona-Lisa Strandvall, GIF 11,8 (mot Bulgarien erra) .
200 m: 2) Mona-Lisa Srrandvall, GIF 24,3, 3) Marika Eklund, Hangö IK 24,5
(mot Bulgarien ena resp tvåa).
6 - V år Idrott
81