Handbokens redaktion - Stockholms läns landsting

44 | LILLA KIRURGIN LILLA KIRURGIN | 45
Differentialdiagnoser
Flegmone, hidroadenit.
Handläggning
Incision och dränage är den primära behandlingen av kutan abscess. Kan normalt utföras
direkt på akutmottagningen efter lokalbedövning. Incision i hudens sprickriktning,
abscessen töms/spolas/torkas ut. Olika dränage saknar evidens. Vid mycket stora abscesser
eller djupare liggande abscesser rekommenderas behandling på operationssal. Vid
osäkerhet om abscess eller inte, konsultera mer erfaren kollega.
Lämplig specialist bör konsulteras när det gäller abscesser i områden med stor kosmetisk
betydelse såsom bröst och ansikte, liksom när det gäller abscesser på fotsula, handflata och
nasolabialfåra som kan vara associerade med komplikationer.
Antibiotika rekommenderas ej efter incision och dränage hos i övrigt friska individer.
Överväg antibiotikabehandling om patienten har andra sjukdomar som diabetes etc., se
ovan (www.strama.se, dokument om hud- och mjukdelsinfektioner).
Den övergående bakteremin vid incision och dränage innebär att preoperativ behandling
med antibiotika bör övervägas hos patienter med ökad risk för endokardit, eller med
mekanisk hjärtklaff.
Författare: Andreas Fahlström och Torgny Svenberg, KS Solna
Bitskador
ICD-kod: T14.1A.
Bakgrund
Det är vanligast med bitskador från hund, katt eller människa. Risken för infektion är
störst efter bett från katt (upp till 60 procent), medan risken för allvarliga djupa infektioner
anses vara störst efter människobett. Risken för infektion beror till stor del på bettskadans
typ, djup och lokalisation, samt på patientens ålder och immunförsvar. Hund- och kattbett
infekteras oftast med Pasteurella multocida (ofta snabb symtomutveckling, < 24
timmar) från djurets munflora, medan infektion med Staphylococcus aureus från
hudfloran är vanligast efter människobett. Infektion med streptokocker och anaerober
förekommer. Vid människobett, tänk på risken för blodsmitta och att bitskador är vanligt
vid fysiskt våld och sexuella övergrepp.
Undersökning och utredning
Anamnes, klinisk bild
Vid infektion ofta debut av svår lokal smärta 3–12 timmar efter bettet. Tillkomst av rodnad,
svullnad och varbildning. Ibland låg feber. Allmänpåverkan är ovanligt. Komplikationer
såsom abscessbildning, artrit och osteomyelit är vanligt, särskilt efter kattbett.
Status
Sårinspektion. Notera särskilt bettskadans typ (skrapsår, laceration eller punktionssår),
djup (går skadan genom dermis?) och lokalisation. Funktionstest och distalstatus vid
behov.
Lab, rtg etc.
Aerob och anaerob sårodling, ange människo-/djurbett på remissen. Temp, blodstatus,
elstatus, CRP och ställningstagande till blododling vid misstanke om infekterat sår och
allmänpåverkan. Vid behov fotografering för eventuellt rättsintyg.
Handläggning
Primär handläggning som vid övriga sårskador. Eftersom risken för infektion är stor
efter bitskador är rengöring och excidering av död vävnad särskilt viktigt. Var mycket
återhållsam med primärslutning av bitskador, observera att infekterade sår ej ska
primärslutas. Bitskador i ansiktet behöver ofta primärslutas av kosmetiska skäl, ta kontakt
med plastikkirurgjouren vid behov. Optimera vid behov patientens tetanusskydd.
Antibiotikaprofylax vid bitskador
Vid ytliga sårskador från katt och hund anses antibiotikaprofylax inte nödvändigt. Överväg
antibiotikaprofylax i synnerhet
• om skadan skett < 8 timmar sedan
• vid bitskador i ansiktet, på händer, fötter, över leder eller brosk
• vid människobett som går djupare än dermis, oavsett lokalisation
• vid högriskbett (djupare lacerationer och punktionssår, uppenbart kontaminerade sår)
• vid bitskador nära proteser
• vid bitskador nära genitalia
• för äldre eller immunosupprimerade patienter
• för patienter som har mekanisk hjärtklaff.
Vid människobett penicillin V 1 g x 3 samt flukloxacillin 500 mg x 3 i 5 dagar. Vid pc-allergi
typ I, Dalacin 300 mg x 3 i 5 dagar. Vid hund- och kattbett endast penicillin V enligt ovan.
Vid penicillinallergi typ I doxycyklin 100–200 mg x 1 i 5 dagar.