Handbokens redaktion - Stockholms läns landsting

42 | LILLA KIRURGIN LILLA KIRURGIN | 43
Tetanus-vaccination vid sårskador
ICD-kod: Z27.1A
Bakgrund
Stelkrampsbakterier och stelkrampssporer finns i jord och i tarmen hos många djur.
Även obetydliga sår och djurbett kan vara farliga om man är ovaccinerad. Tiden
från smittotillfället till sjukdomens utbrott varierar mellan tre dygn och tre veckor.
Stelkramp smittar inte direkt från människa till människa. Stelkramp och difteri är enligt
smittskyddslagen anmälningspliktiga sjukdomar. Trots ett lågt antal insjuknade i Sverige
utgör stelkramp ett allvarligt problem med hög dödlighet. De som drabbas är i regel äldre
och ovaccinerade personer. Grundvaccination med tetanus- och difterivaccin sker vid 3, 5
och 12 månaders ålder samt förnyelsedos vid 10 års ålder och ingår i grundvaccineringsprogrammet.
För barn födda efter 2002 ges i stället dos vid 5–6 års ålder och vid 14–16 års
ålder. Efter detta behöver inga ytterligare injektioner ges då skyddet anses vara livslångt.
Indikationer
Olika typer av sårskador, speciellt vid kontamination med smuts eller jord. Efter djur- och
människobett. Bedömning måste göras om grundvaccination finns. Om uppgifterna är vaga
och ofullständigt dokumenterade, bör man betrakta patienten som ovaccinerad.
Handläggning
Behandla ovaccinerad patient med förorenat sår enligt följande
• 1 ml tetanusvaccin ges intramuskulärt (i deltoideus-muskeln).
• En ampull humant immunglobulin mot tetanus 250 IE ges intramuskulärt i annan
kroppsdel. Ger ett omedelbart skydd som varar i 3–4 veckor.
• Samtidigt påbörjas grundvaccinering mot både difteri och tetanus. 0.5 ml vaccin mot
difteri i.m/s.c ges vid detta tillfälle.
• Patienten bör få nästa vaccination via vårdcentralen efter minst en månad.
Individer som tidigare erhållit ...
• 1 dos ges 1 ml tetanusvaccin SSI im. 250 IE Immunglobulin mot tetanus im. (om mer än
ett dygn förflutit efter skadetillfället, eller om såret ej går att excidera). 0.5 ml vaccin mot
difteri im./s.c. Tredje vaccination ska ges via vårdcentralen.
• 2 doser ges 1 ml tetanusvaccin SSI im. (om mer än 6 mån förflutit från första
vaccinationen). 0,5ml vaccin mot difteri im./s.c. Patienten är då skyddad i minst 10 år.
• 3 doser ges 0.5 ml DiTeBooster SSI i.m: > 10 år sedan sista dosen, eller om djupt sår, ej
exciderbart sår även om < 10 år sedan tredje dosen.
• minst 4 doser tetanusvaccin ges, om > 30 år sedan sista dosen, 0.5 ml DiTeBooster
SSI im.
För den som tidigare i livet fått färre än tre doser tetanusvaccin i någon form fullföljs
grundvaccination med rent tetanusvaccin och rent difterivaccin.
Uppföljande immunisering bör ske via husläkare/distriktssköterska. Den vaccinerade bör
ges ett skriftligt vaccinationsdokument.
Biverkningar
I regel lokala med rodnad, svullnad och ömhet under någon eller några dagar efter
injektionen. Ibland ses ofarliga sterila cystor, som ger sig till känna veckor eller månader
efter injektionen. Av och till ses svårare reaktioner med kraftiga lokala besvär, ledsmärtor
och urtikaria. Sådana biverkningar har en tendens att öka med stigande antal injektioner.
Författare: Lennart Boström och Magdalena Östlund, Södersjukhuset
Kutan abscess
ICD-kod: L02.9
Bakgrund
Kutan abscess är en välavgränsad ansamling av pus i hud eller underhud. Det är ett relativt
vanligt tillstånd som orsakas av en bakteriell infektion i t.ex. ett atherom. Infektionen
kan ofta förklaras av en skadad hudbarriär (abrasion, laceration, punktion, bett eller
brännskada). Kutan abscess kan förekomma var som helst på kroppen men är vanligast
på extremiteter, skinkor och i armhålor. Bakteriell etiologi påverkas av flera faktorer,
exempelvis kroppsregion och bakomliggande orsak till infektionen. Abscesser som
involverar skalp, bål eller extremiteter orsakas vanligen av staphylococcer, framförallt S.
aureus. Diabetes mellitus, immunosuppression och intravenöst missbruk predisponerar,
men oftast saknas sådana faktorer.
Undersökning och utredning
Anamnes, klinisk bild
Kutan abcess karaktäriseras av rodnad, svullnad, smärta, värme, fluktuation och
induration. Observera att samtliga karaktäristika inte behöver föreligga i det enskilda fallet.
Spontan perforation förekommer ibland.
Status
Fluktuation centralt och induration perifert. Aspiration med en grov kanyl vid oklar
diagnostik. Lymfangit, lymfadenopati och feber är ovanligt och talar för systemisk
påverkan.
Lab, rtg etc.
Ultraljud kan vara till stor hjälp vid osäker diagnostik och vid bedömning av abscessens
storlek. Det finns evidens för att odlingsprov inte påverkar handläggning eller prognos.