Handbokens redaktion - Stockholms läns landsting

190 | DIVERSE DIVERSE | 191
fördelar sig jämt i hela extracellulärvolymen. Ta reda på orsaken till hypovolemin.
Snabb förlust av blod med cirkulationspåverkan ersätts på samma sätt primärt med t.ex.
Ringer-acetat 1 000–2 000 ml + Voluven 500ml med tillägg av erytrocytkoncentrat och ev.
plasma. Kontakta narkos- och kirurgjour.
Dehydrering
Uppskatta vätskedeficit enligt nedan. 50 procent av eventuellt deficit korrigeras på ca 4
timmar.
• 2–3 procent av kroppsvikten – lätt dehydrering. Kliniska tecken till intorkning
saknas. Patienten kan uppleva törst.
• 5 procent av kroppsvikten – måttlig dehydrering ger nedsatt hud- och
slemhinneturgor, minskad urinproduktion och ökad andningsfrekvens.
• 8–10 procent av kroppsvikten – svår dehydrering ger dessutom
cirkulationspåverkan med hypotension och takykardi. Chock och anuri förekommer.
Typen av dehydrering skattas genom kontroll av S-Na och vätska ges enligt nedan.
• Hypoton dehydrering: kräkning/diarré som kompenserats med natriumfattig vätska.
Isoton vätska med hög natriumhalt såsom NaCl 9 mg/ml.
• Isoton dehydrering: ileus/kräkning/diarré. Isoton vätska: Inf Ringer-acetat eventuellt
i kombination med glukos.
• Hyperton dehydrering: svettning/feber. Vid svår dehydering med hypotension och
hypovolemi, starta med Ringer-acetat för att höja och stabilisera blodtrycket därefter
Glukos 50 mg/ml.
Basalbehov
• Det basala dygnsbehovet av vätska för en vuxen är 30–35 ml/kg, dvs. 2–2,5 liter för en
person som väger 70 kg (OBS! 25–30 ml/kg för äldre).
• Normala dygnsförluster av vätska för en person som väger 70 kg är perspiratio 800 ml,
faeces 200 ml, svett 100 ml och urin 800–1 500 ml.
• Normala dygnsförluster/behov av Na+ är 80–100 mmol, K+ 40–50 mmol.
• Metabolt vatten om 200 ml tillförs kroppen varje dygn.
• Normal diures är 0,5–1 ml/kg/h.
• Vid urinmängd på ca 500–800 ml urin/dygn utnyttjar njuren sin maximala
koncentrationsförmåga. Vid mindre urinmängd ansamlas giftiga metaboliter.
• Glukosbehov per dygn för att minimera proteinnedbrytning är ca 200 g.
• Minimibehov glukos per dygn är ca 125 g.
Extra förluster
Utöver ersättning av basalbehov måste extraförluster ersättas med ytterligare infusioner
enligt nedan om dessa inte kan kompenseras med peroralt intag. Tillförd vätska ska
motsvara förlorad vätska avseende vatten och elektrolytinnehåll. Exempel:
• Förlust av 1 000 ml ventrikelvätska via kräkning eller v-sond ersätts med 1000 ml
Glukos 5 procent + Na+, K+ (Na+ 100 mmol och K+ 10 mmol).
• Förlust av 1 000 ml via flödande stomi, diarré eller tunntarmsfistel ersätts med
1 000 ml Ringer-acetat (Na+ 130mmol, K 4+mmol). Detta gäller även vätska från
bukdränage.
Operation
Operationsdygn
Akutanmälda patienter ska vara fastande och iv. vätska ska ordineras i syfte att korrigera
eventuella vätske- och elektrolytrubbningar samt att tillgodose basalbehovet i väntan på
operation. Detta görs med fördel i samråd med anestesiläkare.
Om det av den preoperativa anestesibedömningen framgår att patienten får inta klara
drycker ges 2 x 200ml per os fram till 2 timmar före anestesi. Om patienten inte får
dricka på morgonen eller vid sen operationsstart, ges Buffrad Glukos 2,5–5 procent 1 000
ml/8 tim iv. i väntan på operation. Eventuell postop infusion ordineras av anestesiläkare.
Vätskemätning påbörjas.
Preoperativt dygn
Om patienten kan dricka och ej har ventrikelretention kan klara drycker intas fram till två
timmar före operation (t.ex. preOp-dryck 4 x 200 ml). Intravenös vätska behöver då ej ges,
gäller normalt planerade ingrepp.
Författare: Henrik Iversen och Daniel Schain, Karolinska, Solna
Ventrikelsond (V-sond)
ICD-kod: TJD10
Utrustning
V-sond (dubbellumen, storlek 14, 16 eller 18), rondskål, sondspruta, stetoskop, kateterpåse,
lokalbedövningsgel, tejp och blöja.
Utförande
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Använd V-sond med dubbelt lumen och av storlek 14, 16 eller 18 beroende på
patientens symtom. En alltför tunn ventrikelsond avlastar sämre.
Patienten bör halvsitta.
Kontrollera vilken näsborre som är lämpligast genom enkelt luftgenomblås.
Lokalbedövningsgel kan ges via näsborre några minuter innan införandet, eller på
sonden.
Vät spetsen på sonden i varmt vatten så att den blir lite mjukare.
För in sonden med horisontell riktning i näsborren, när den når bakre svalgväggen
känns ett litet motstånd som snabbt ger med sig.