Handbokens redaktion - Stockholms läns landsting

184 | DIVERSE DIVERSE | 185
• MRSA-teamets läkare eller infektionsbakjour kontaktas inför ev. antibiotikabehandling
• ta reda på om det finns personal inom hemsjukvård eller hemtjänst som kan utsättas
för smittrisk och därför – med patientens samtycke – vara i behov av information om
MRSA.
VRE
Vankomycinresistenta enterokocker (VRE) har också spridits inom sjukvården i andra
länder. I USA är den ett mycket stort problem.
Till skillnad från S. aureus och gramnegativa tarmbakterier orsakar enterokocker
framförallt infektioner hos patienter med annan allvarlig sjukdom. Urinvägsinfektioner,
postoperativa infektioner och sepsis är de vanligaste. Bärarskap är mycket vanligare än
klinisk infektion.
• Patienter som läggs in bör vårdas på enkelrum med egna hygienutrymmen.
• Överförs framförallt med kontaktsmitta. Risken för smitta minskas effektivast genom
god handhygien hos sjukvårdspersonal och patient.
• I kliniska prov hittas VRE vanligast i sår- eller urinprov. Vid screening är det bäst att ta
ett avföringsprov. Ett pinnprov med samma provtagningsmaterial som för sårodling tas.
• Patienter som vårdats utomlands de senaste sex månaderna screenas och vårdas på
enkelrum i väntan på svar.
• VRE är anmälningspliktigt enligt smittskyddslagen.
Åtgärder vid nyupptäckt VRE
Behandlande läkare ansvarar för att
• kompletterande VRE-odlingar tas enligt vårdprogram
• smittspårning genomförs
• patienten och i vissa fall anhörig får information om VRE
• patienten får förhållningsregler enligt smittskyddsläkarens smittskyddssblad
• anmälan görs enligt smittskyddslagen i SmiNet
• VRE-diagnosen markeras i patientens journal
• mottagande enhet informeras
• infektionskonsult kontaktas inför ev. antibiotikabehandling.
Författare: Olov Aspevall, Vårdhygien Stockholms län (ansvarsområde:
Karolinska Universitetssjukhuset)
Behandling av akut smärta
ICD-kod: R52.0
Behandlingsrekommendationerna baseras på ”Kloka listan”. Enbart behandling av akut
smärta av nociceptiv typ avses.
Sammanfattning
1.
2.
3.
4.
5.
Paracetamol och/eller NSAID är grunden för all behandling av nociceptiv smärta.
Medelstarka opioider har ingen eller ringa plats i behandlingsarsenalen på
akutmottagningen.
Morfin är förstahandspreparat när stark opioid behöver ges, behandlingen trappas ut
inom någon vecka eller följs upp om den fortgår.
Undvik kombinationspreparat.
Smärtbehandling ska påbörjas snarast möjligt!
Smärta
Smärta definieras av International Association for the Study of Pain (IASP) som ”en
obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse vilken kan korreleras till verklig eller
potentiell vävnadsskada eller uttryckas i termer av sådan skada”.
Akut smärta, indelning
• Nociceptiv smärta
• Neurogen smärta
• Smärta av okänd orsak
Denna behandlingsöversikt tar enbart upp akut (< 4 veckor) nociceptiv smärta, som i sin
tur kan delas in i somatisk smärta (ytlig smärta, från hud och ytliga strukturer, och djup
smärta, från ledkapslar, muskler och andra vävnadstyper) samt visceral smärta, dvs. från
inre organ.
Nociceptiv smärta uppstår då nociceptorer, smärtreceptorer, på något sätt stimuleras, t.ex.
av kemiska, mekaniska eller termiska stimuli.
Ytlig somatisk smärta upplevs ofta som skarp och vällokaliserad medan djup somatisk och
visceral smärta är mer molande och diffus till sin karaktär.
Smärtbehandling, översikt
I första hand ges paracetamol.
I andra hand ges paracetamol och/eller NSAID (t.ex. ibuprofen eller diklofenak) eventuellt
med tillägg av stark opioid (t.ex. morfin).
Beakta risken för biverkningar av morfin!
Obstipation bör förebyggas med laktulos (Laktulos) 10–25 ml mixtur/dag, makrogol
(Movicol) 1–3 dospåsar/dag eller natriumpikosulfat (Laxoberal) 10–20 droppar/dag.
Illamående kan förebyggas med metoklopramid (Primperan) inj (5 mg/ml) 2 ml 1 x 1–3 iv.,
tabl 10 mg 2 x 1–2 po eller supp 20 mg 1 x 1–3. Alternativt ges meklozin (Postafen) tabl 25
mg 1 x 1–2.