Handbokens redaktion - Stockholms läns landsting

178 | DIVERSE DIVERSE | 179
Undersökning och utredning
Grundprincipen är att hela kroppen undersöks, eftersom det kan finnas skador som
är relaterade till aktuell händelse, men som den undersökte själv inte observerat. Om
undersökningen avser en målsägande (”offret”) kan han/hon avböja undersökning av
t.ex. sätesregionen, vilket då måste accepteras – men på lämpligt sätt noteras i journalen.
Principen är att skadans utseende, orientering och position i förhållande till lämplig
referenspunkt anges.
I vissa fall kan det även vara aktuellt med spårsäkring och annan provtagning (hårprov,
blodprov, urinprov etc.).
Se webb-upplagan av boken för en mer utförlig beskrivning av hur en
rättsintygsundersökning bör genomföras. Där finns också information om gällande lagar,
och information om patientens rättigheter och skyldigheter. I webb-upplagan finns även
en beskrivning av hur ett rättsintyg bör utformas och exempel, med bilder, på hur en
skadebeskrivning kan göras.
Författare: Henrik Druid, KS Solna
Rättsintyg och rättsintygsundersökning
Vid misstänkt eller konstaterat misshandelsfall ska patienten undersökas noggrant (se
under ”Rättsintygsundersökning” nedan) och skadorna bör dokumenteras systematiskt
(se under ”Rättsintyg” nedan) så att journalanteckningen i ett senare skede kan användas
som underlag för rättsintyg. Våldtagna kvinnor bör remitteras till ”Akutmottagning för
våldtagna kvinnor (AVK)” på Södersjukhuset.
Tänk på att man i rättsintyget efterfrågar påvisade skador, skadornas uppkomstsätt
skadornas ålder och skadornas svårighetsgrad. Se även www.rmv.se för mall för
rättsintyg och för rättsintygsundersökning.
Bakgrund
Från och med 2006 gäller lag (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott, och
följdförfattningar. I lagen anges att polis, åklagare, länsstyrelse och domstol har rätt att
besluta om rättsintygsundersökning och begära rättsintyg. I första hand ska rättsläkare och
av rättsmedicinalverket kontrakterade rättsintygsskrivande läkare utnyttjas. Under jourtid
och i vissa regioner måste dock andra läkare utnyttjas. Därför kvarstår skyldigheten för alla
läkare i allmän tjänst att fullgöra detta uppdrag. Undersökningen och dokumentationen
kan göras av läkare som har ett förordnande, men rättsintyget ska utfärdas av legitimerad
läkare. På patientens begäran finns ingen skyldighet att skriva rättsintyg, men i en
sådan situation är det lämpligt att dokumentera skadorna noggrant i journalen och efter
överenskommelse fotografera för den händelse polisanmälan görs senare. Denna situation
är vanlig!
Patientens rättigheter och skyldigheter
Rättsintygsundersökning är en formell läkarundersökning på begäran av polis m.fl., som
tar sikte på att kartlägga skador som kan ha uppkommit genom brott. Ibland handlar det
om att säkra spår och ta prover. Patienten måste ge sitt tillstånd dels till undersökning,
dels till att rättsintyg utfärdas. Som regel har polisen redan inhämtat det. När rättsintyg
begärs beträffande en tidigare undersökning, en mycket vanlig situation, måste patienten
samtycka till att rättsintyg utfärdas. Vid misstanke om brott som har minimistraff på ett
års fängelse (t.ex. våldtäkt) eller försök till brott som har ett minimistraff på två år (t.ex.
mordförsök) kan rättsintyg skrivas på basis av journaluppgifter utan patientens samtycke.
Om personen är misstänkt för ett brott varpå fängelse kan följa (t.ex. misshandel) är
han/hon skyldig att låta sig undersökas och rättsintyg kan utfärdas utan samtycke. Vid
undersökning av misstänkt som är våldsam kan ibland polishandräckning behövas.
Undersökning och utredning
Rättsintygsundersökning
Grundprincipen är att hela kroppen besiktas, eftersom det kan finnas skador som är
relaterade till aktuell händelse, men som den undersökte själv inte observerat. Om
undersökningen avser en målsägande (”offret”) kan han/hon avböja undersökning
av t.ex. sätesregionen, eller benen, vilket då måste accepteras – men på lämpligt sätt
noteras i undersökningsprotokollet. Varje skada dokumenteras som en numrerad punkt
i protokollet. Principen är att skadans utseende, orientering och position i förhållande
till lämplig referenspunkt anges. Exempel på en skadebeskrivning ges nedan under
”Rättsintyg”. Lämpligen används rubriker så att läsaren lätt kan förstå vilken kroppsdel
som avses. I triviala fall kan det handla om blott ett par skador i ansiktet, då kan rubriker
givetvis utelämnas. I många fall har patienten ännu inte gjort någon polisanmälan. Det kan
då ofta vara lämpligt att beskriva skadorna i journalen, enligt nedanstående exempel, för
senare användning.
Spårsäkring
Löst sittande fibrer, främmande hårstrån eller andra partiklar kan fångas med tejp, som
sedan klistras mot en genomskinlig, ofärgad plastficka eller OH-film. En stämpelskada/
sårskada med särpräglat utseende kan ibland kalkeras av på en OH-film. Misstänkta,
fuktiga besudlingar (sekret, sperma, blod) tillvaratas med sterilförpackade tops och läggs
tillbaka i samma förpackning, som noggrant märks. Torra besudlingar (eller områden
där besudlingar kan misstänkas finnas, t.ex. saliv kring bröstvårtor) tillvaratas också med
tops, men vilka först fuktas (lätt) med koksalt. Belysning med UV-ljus kan underlätta
identifiering av besudlingar. Vid misstanke om sexuellt övergrepp bör Rapekit användas
och vid skottskador kan skjuthand behöva avtejpas med särskild ”stubbe” som polisen har.
Annan provtagning
Hårprov, blodprov, urinprov, munskrap och prover från de yttre könsdelarna får tas utan
medgivande på en misstänkt. DNA-prov kan tas med sterilförpackade tops som gnuggas
mot båda buccal-regionerna och återförs till förpackningen. Blodprov kan tas i olika syften.
Rör väljs utifrån syftet med provet. För alkoholbestämning vid rättskemiska avdelningen