Inledning

estämmer vilka satsdelssfunktioner frasen kan uppbära. T.ex. substantivfraser, prepositionsfraser
och verbfraser har helt olika syntaktiska funktioner i satsen.
I enlighet med huvudordets ordklasstillhörighet indelas fraserna i olika typer. Man
talar sålunda om substantivfraser, pronomenfraser, adjektivfraser, participfraser, adverbfraser,
prepositionsfraser och verbfraser.
I stället för substantivfraser talar man ofta om nominalfraser. I begreppet ingår förutom
fraser med substantiv som huvudord även sådana fraser som har antingen ett
egennamn eller ett substantiviskt pronomen som huvudord. Alla dessa typer av fraser
kan uppbära identiska satsdelsfunktioner. Frasernas interna struktur är också mycket
likadan. Substantiv och egennamn kan ta identiska, både framförställda och efterställda
bestämningar. Substantiviska pronomen kan däremot inte få framförställda
bestämningar. Jämför:
den oslagbare stavhopparen från Ukraina
den oslagbare Sergei Bupka från Ukraina
han från Ukraina (*den oslagbare han från Ukraina)
Adjektivfraser har ett adjektiv som huvudord. Också de kan få både framförställda och
efterställda bestämningar. I frasen ganska nöjd med resultatet är nöjd huvudord och
ganska en framförställd bestämning (ett gradadverbial) och med resultatet en efterställd
bestämning (ett adverbial). Participfraser har ett presens particip eller ett perfekt
particip som huvudord (ex.: några oliktänkande, väldigt överraskad av beslutet).
Adverbfraser har ett adveb som huvudord (mycket ofta, oftare än förr).
Prepositionsfraser har en något annorlunda struktur än de ovannämnda frastyperna.
De består normalt av två led: en preposition, som är frasens huvudord, och en
s.k. rektion. Rektionen är nästan alltid ett nominalt led (en nominalfras, en bisats eller
en infinitivfras) (ex.: bredvid kungen, (tänka) på att det snart är sommar, i stället för
att komma med). Rektionen kan förefalla semantiskt viktigare än prepositionen. Det
finns dock flera argument för att det inte är rektionen som är frasens huvudord utan
prepositionen. Rektionen kan ofta strykas, medan prepositionen inte kan strykas utan
att hela frasen måste strykas. Jämför:
Han ville sitta bredvid kungen. Han ville sitta bredvid. *Han ville sitta kungen.
Det är vidare prepositionen som ger frasen dess syntaktiska egenskaper. Utan preposition
kan t.ex. frasen bredvid kungen inte fungera som adverbial (se exemplet ovan).
Ensamstående prepositioner är rätt vanliga i svenskan. De fungerar då som
adverbial eller som verbpartiklar. Exempel:
Han känner att han ofta är utanför. (jfr utanför sällskapet)
Vill du komma med? (jfr med oss)
8